"The vampire Lestat" av Anne Rice

Igår skrev jag om en av mina läsutmaningar, och här är ännu en - Anne Rices Vampyrkrönika. Jag har tänkt läsa alla 13 böckerna som månadsböcker de månader som har 31 dagar. Ingen press alltså, även om flera av böckerna är ganska omfångsrika och kommer ge många sidor på en dag. "The vampire Lestat" gav mig 18 sidor om dagen, och det var värt varenda ord.
Nästan hela det här året kommer det vara omläsningar, och dessutom blir det första gången jag läser böckerna på engelska.

Bildkälla The StoryGraph

Lestat vaknar ur sin slummer och hamnar mitt i 1980-talets rockmusik. Fascinerad av bandet som repar i grannhuset bestämmer han sig för att ansluta sig till dem och göra dem berömda. För att spä på berömmelsen beslutar han att göra som Louis gjort före honom - berätta sin historia. När han gör det bryter han mot flera av vampyrernas regler, och snart är han jagat villebråd.
Innan bandet ska spela sin första konsert har Lestat berättat om sitt liv som ung aristokrat i Frankrike, och sin längtan till scenen. Denna längtan tar honom till Paris, där han snart upptäcks av en vampyr som förvandlar Lestat innan han kastar sig på elden. Med sina nyvunna förmågor utforskar Lestat Paris på nya sätt, och möter världen ur en annan synvinkel. Hans sökande över svaret på varifrån vampyrerna en gång kom, leder honom på långa resor och möten med flera vampyrer.

Av de böcker i Vampyrkrönikan som jag redan har läst, så vill jag minnas att "Nattens furste", som "The vampire Lestat" fick heta på svenska, var den bästa. Den känslan höll i sig. 
Självklart är inte Lestat svartmålad i sin egen berättlese, som han var när Louis berättade honom, utan här möter vi en ganska grubbland Lestst som kastas in i att vara vampyr utan att förstå vad det betyder. Självklart är han fortfarande ganska självcentrerad, och inte så lite egotrippad, och ibland blir han till och med lite jobbig. Men under allt det där finns det en passionerad själ, som söker svar på hur och varför vampyrerna finns. Han ifrågasätter också det sätt som många vampyrer har valt att leva, och går sin egen väg. Något som både ger honom fiender men också många bundsförvanter - vissa av det mer oväntade slaget.

Jag ser fram emot att läsa vidare om vampyrerna. Det kommer bli mycket lestat framöver, och det har jag absolut ingenting emot.

Mitt betyg på "The vampire Lestat" blev 4/5

"Betvingade" av Simona Ahrnstedt

Vet ni vad man kan göra om man gillar att läsa böcker? Skaffa sig själv läsutmaningar. Varför inte, liksom. Som en del av detta har jag bestämt mig för att läsa om Simona Ahrnstedts Slottet Wadenstierna-serie, och bara för att busa till det har jag valt att läsa dem i kronologisk ordning. Då blir det till att börja med bok 2, eftersom den utspelar sig först. Välkommen till medeltidens Sverige.

Bildkälla Goodreads

Markus Järv är en av kungens bästa stridsmän. Nu är han på väg tillbaka till Stockholm, men föst ska han bara stanna för natten. När han skickar en av sina män för att hämta den villiga kvinna han mötte på väg till sitt nattläger, går allt fel. Mannen kommer tillbaka med fel kvinna, och har i stället lyckats röva med sig en spritt språngande naken Iliana, dotter till en av traktens storbönder.
När han ska återlämna henne blir det ännu värre och allt slutar med ett oväntat dödsfall, och ett påtvingat giftermål.
Markus och Iliana, nu tvångsgifta, ger sig av mot huvudstaden och senare till Markus borg vid Mälarens strand. På vägen upplever de flera äventyr och känslorna mellan dem börjar växa. Om de bara vågade lita på varandra.

Jag gillar Simona Ahrnstedts historiska romance-böcker mer än de kontemporära, så pass att jag dröjde väldigt länge med att läsa de som utspelar sig i nutid. Den här kastede jag mig dock över när den kom, och är min enda inbundna bok av Simona, för jag gillar pocket bäst. Den var så klart inte alls lika bra som den första boken i serien (som jag kommer läsa som trea), men det finns ändå en viss charm där. Relationen mellan Markus och Iliana är cenrtal för berättelsen, men det händer också mycket omkring dem, som ska komma att visa sig viktigt för dem allteftersom boken jobbar sig framåt.
Det finns dock en del historiska saker som jag inte riktigt tycker landar rätt, och viss dramatik i bokens slut känns bra långsökt. Inget omnämnade av pesten aka Digerdöden heller, trots att den härjade som bäst i Europa 1349, när den här boken utspelar sig. En del ordval går också bort för mig. Ingen använde ordet "kidnappa" under medeltiden - utom tydligen Iliana. 
Det är ändå en ganska stabil romance, med de rätta detaljer där. Flärd, stormande känslor, lite misskommunikation, en och annan fnurra, passion, och ett lyckligt slut.

Jag valde ändå att sänka betyget på "Betvingade" något, och det hamnade på 3/5 den här gången.