FredagsFilmen: Mickey 17

Förra månadens favoritfilm blir dagens fredagsfilm. "Mickey 17" är en sådan där film som man gissningsvis älskar eller hatar, och jag tyckte alltså väldigt bra om den. Kanske inte älskar, men jag var underhållen hela vägen.

Bildkälla Prime video

Mickey och hans kompis Timo är skyldiga några synnerligen obehagliga typer pengar. För att fly undan från dem beslutar de sig för att lämna planeten. I sin iver att bli antagen till en expedition råkar Mickey ange att han kan tänka sig rollen som Utbytbar. Som i att han kan användas i experimentellt syfte, och om han dör printas han i en ny upplaga - komplett med minnen och allt. 
Nu har expeditionen nått isplaneten Niflheim, och Mickey 17 ser ut att bli nästa offer för planetens invånare. Men han överlever på ett oväntat sätt, bara för att finna att Mickey 18 redan hunnit printas ut.

Det här är en härligt absurd liten film. Bong Joon-Ho ("Parasite") har både regisserat och skrivit manus, baserat på en roman av Edward Ashton. Filmen försenades på grund av skådespelar- och manusförfattarstrejken. Med tanke på dagens politiska världsläge finns det en och annan sak som känns väldigt mitt i prick med den här filmen, inte minst Mark Ruffalos roll som en dystopisk politisk ledare som främst ser till sig själv och en utvald elit.

"Mickey 17" finns att streama på Max.

Vad jag läste ut i maj

Överraskade mig själv med att hinna läsa ut 6 böcker i maj. Två av dem var förvisso rätt så korta, men så finns där också ett par som är hyfsat långa, bland annat årets längsta bok - hittills.
Uppifrån och ner är ordningen jag läste ut dem i.

"The Talisman" av Stephen King och Peter Straub är den där allra längsta boken. Den hadlar om pojken Jack som får i uppdrag att hämta en Talisman och på så sätt rädda både sin mamma och drottningen som bor i parallellvärlden Territorierna.
Omläsning av en bok jag älskade som tonåring, men inte läst sedan dess. Nu upplevde jag som ganska segläst, och jag hade svårt att komma in i den. Betyget blev 3,5/5.

"Medusa" av Jessie Burton blev majs favoritbok. Handlar föga överraskande om Medusa, men ändrar om hennes historia något. Handlar mycket om hennes längtan, och hopplösheten hon känner över sitt straff för någon annans brott. Om hur kvinnor används som spelbrickor i männens maktspel. En stark berättelse om systerskap, även utanför blodsbanden. 4/5 i betyg.

"Frukost på Tiffany's" av Truman Capote är den senaste boken att läsas av Plejaderna, och det var jag som valde den. En kort bok som mest handlar om unga Holly Golightly, och det händelserika liv hon levt trots sina unga år. Vi gav betyg från 1 till 3,75/5. Jag gav det allra högsta. Medelbetyget blev 2,8/5.

"Icebreaker" av Hannah Grace är en spicy romance mellan en konståkerska och en hockeyspelare. De går på samma universitet, och tvingas efter sabotage mot hockeyrinken att dela rink. Snart gnistrar det till rejält mellan dem, och de explicita sexscenerna tar vid. Och jag tröttnade. Hyfsat förutsebar, och jag kommer inte läsa vidare i serien om Maple Hill. Gillade ändå kemin mellan huvudkaraktärerna, så mitt betyg blev 2,5/5.

"Den gudomliga komedin" av Dante Alighieri var månadsbok i maj, och trots att jag läste den över hela månaden kände jag efteråt att den kunde fått ta ännu mer tid. En klassiker från medeltiden där författaren färdas genom Helvetet, Skärselden och Paradiset. Eposet är skrivet i versmåttet terzin, och när jag fått in rytmen gick det ganska fort att läsa. Så inte svårläst, men kräver kanske sin eftertanke. Betyget blev 3/5.

"We used to live here" av Marcus Kliewer blev sist ut att läsas klart i maj. En familj knackar på hemme hos Eve och pappan påstår sig ha växt upp i huset och vill nu visa det för sin familj. Efter viss tvekan går Eve med på det. Det skulle hon inte ha gjort.
Började med att vara så creepy att den gav mig mardrömmar, men sedan blev det mest osammanhängande och rörigt och gav inga svar alls på några av frågorna den ställde. Något av en rip off på "House of leaves", fast inte alls lika bra. Faktiskt månadens bottennapp, om jag valde sådana. Betyget blev 1,5/5.

"We used to live here" av Marcus Kliewer

"We used to live here" är en sådan där bok som jag sett på varenda topplista och favoritlista över skrämmande böcker den senaste tiden. Till sist blev jag helt enkelt nednött och skaffade den. Föll för hypen, med andra ord. Sådant som brukar straffa sig.

Bildkälla The StoryGraph

Eve och hennes flickvän Charlie har nyligen köpt ett förfallet hus till vrakpris. Planen är att rusta upp det och sälja det vidare, som de gjort många gånger förut. 
En dag när Eve är ensam hemma knackar det på dörren. På trappan står en familj med tre barn, och pappan påstår sig vara uppväxt i huset och frågar om det skulle gå för sig att han visar sin familj hur det ser ut. Eve tvekar först, men ger till sist med sig. Ett val hon ska komma att ångra.

Jag drömde mardrömmar om den här boken. Den kändes väldigt opålitlig, som en creepy pasta och/eller uncanny valley. Jag visste inte vad det var som hände riktigt och hade svårt att släppa den. Därav mardrömmar.
Men. Efter ungefär en tredjedel av boken, eller mindre, blev det helt enkelt för mycket. Det blev mest rörigt och osammanhängande och jag tröttnade ganska fort på att försöka hänga med i vad sióm hände. Särskilt som så mycket byggdes upp som det sedan inte blev något av. Många lösa trådar och ett så pass öppet slut att det inte kändes som ett slut. Jag fick verkligen inte svar på något alls.
Boken har jämförts med filmen "Parasite" och det finns det fog för, men mest av alt tyckte jag att det var en rip off på "House of leaves" och då föredrar jag "House of leaves" alla dagar på året. Mellan kapitlen förekommer det dokument som ska handla om huset och allt mystiskt som tydligen hänt där, och det förekommer även morsetext, som jag tog mig tid att tyda. 

Jag gav "We used to live here" betyget 1,5/5.

"Den gudomliga komedin" av Dante Alighieri

Kan det bli mer klassiker än en bok från medeltiden? Skulle vara från antiken då, men därifrån finns det ännu mindre bevarat. Älskade maken har en kollega och vän som ibland rensar i sin bokhylla, och då hon vet att jag älskar böcker så frågar hon ofta om jag vill ha de utrensade böckerna. Det är från henne "Den gudomliga komedin" kommer, och det var ju kul för mig att få tag på ett eget exemplar, så jag slapp fråga E om jag fick låna hennes.

Bildkälla The StoryGraph

Bokens berättare, Dante himself, finner sig vara vilse och vägen framåt är blockerad av vilda djur. Då dyker diktaren Vergilius upp och erbjuder honom en väg till målet. Hans älskade Beatrice har nämligen talat för hans sak, och nu ska Dante få komma framåt på vägen genom att först gå genom Helvetet, sedan Skärselden och slutligen Paradiset, innan han kan få återvända och vittna om allt han sett.

Jag är så himla glad att jag läste den här boken. Den var månadsbok i maj, och jag läste ungefär 14 sidor om dagen. Kanske hade jag så här i efterhand önskat att jag läst den ännu långsammare, och det är inte omöjligt att jag gör det någon gång. Boken är såklart skriven i tre olika delar - Helvetet, Skärselden och Paradiset - och varje del består av 33 sånger på ungefär 150 rader vardera. Hela eposet är skriven på terzin, ett versmått skapat av Dante, som bygger på en elvastavig vers. Varje strof har tre rader med ett särskilt rimmönster (aba-bcb-cdc-ded) som den här moderna svenska översättningen bortser från. Inga rim, alltså, men versmåttet stämmer i övrigt.
Jag upplevde inte att det var svårläst att läsa så pass lång text på ett ganska obekant versmått. Jag kom ganska snabbt in i det och det flöt på bra. Däremot kan så här i efterhand önskat jag valt att läsa en sång om dagen, och sedan textanalyserat den. Nu kanske kanske inte jag kollade fotnötterna längst bak i boken, men oftast inte. Blev ändå nästan överdrivet förtjust då jag hittade illustrationer över Dantes vandring längst bak i boken. Äntligen förstod jag bättre hur dessa platser var befattade. Helvetet med sina kretsar som en tratt, Skärselden med sitt berg att ta sig uppför, och Paradiset i all sin glans.
Även om det inte var svårläst, tyckte jag ändå att det var svårt att ta till sig helt enkelt för att Dante beskriver en värld som ligger långt ifrån mig. Boken utspelas år 1300, och då såg ju det mesta annorlunda ut mot idag. Dessutom vet jag inte vilka alla de personer han möter på sin vandring är, även om de på den tiden säkert var välkända.

Jag är alltså glad att jag läste "Den gudomliga komedin", och gav den betyget 3/5. Väldigt intressant läsning ur ett litteraturhistoriskt perspektiv.

Majfavoriter

Maj har varit en sisådärmånad för mig. Jag kunde ha haft roligare, helt enkelt. Nu blev det en ganska sorglig månad, med vissa inslag av kul. Så går det när ens moster avlider - på silverbröllopsdagen. Det som skulle bli en rolig dag blev en sorglig dag, och den där ledsenheten har legat som en filt över hela månaden. Och då har jag inte ens tagit upp det här med det usla vädret. 
Nåväl. Idag besöker jag Chilipojken i hans nya hemstad, och han är min favoritson (har bara en, så bli inte arg nu). Andra favoriter i maj har varit de här grejerna.

Förgätmigej. Dalslands landskapsblomma, som är det landskap min mamma och hennes syskon kommer från. Just de här växer i min trädgård.

Bok: Jag läste ut 6 böcker i maj, och av dem tyckte jag bäst om "Medusa" av Jessie Burton.

Film: "Mickey 17". Jag har förstått att den är lite av en vattendelare och att många tycker att den är dålig, men jag tyckte mycket om den i all sin absurditet. 

TV: "Adolescence". Bäst hittills under 2025, till och med.

Nagellack: Av de två jag bar/bär blev favoriten A royal welcome från H&M.

Skönhet: Mitt uppblåsbara fotbad från Normal. Har inte testat det än, men bara tanken på att äntligen kunna ta ett riktigt fotbad igen. Mmmm.

Extra speciell rolighet: Älskade maken har fyllt år, vi firade silverbröllop, och jag träffade Plejaderna. Roligast var ändå absintträffen med goda vänner. Det var kul! Och ja, jag blev ganska lullig. Jag antar att jag kommer tycka att idag är väldigt rolig också, men det vet jag inte riktigt än, i skrivande stund.

Favoritinlägg: Det jag lade upp med anledning av att ha varit gift med min bästis i Tjugofem år. 

Månadens Schumi, bara för att hon är så söt.