"En enda dag" av Carley Fortune

För lite mer än ett år sedan läste jag min första bok av Carley Fortune, och nu var det dags igen. Romance från Kanada, i ett välkänt koncept vid det här laget.

Bildkälla The StoryGraph

För tio år sedan mötte Fern och Will varandra, och spenderade ett fantastiskt dygn i varandras sällskap. Tajmingen är dock fel, och de bestämmer att ses prick ett år senare på båtbryggan vid semesteranläggningen som drivs av Ferns mamma. Fern är där, men Will dyker aldrig upp.
Nio år efter att Ferns hjärta krossades är hon tillbaka på semesteranläggningen, som hon nu ärvt efter sin mammas plötsliga bortgång. Anläggningen går lite knackigt och Fern skulle behöva hjälp att komma tillrätta med affärerna. Hjälpen dyker upp i form av Will, som anlitades av Ferns mamma innan hon dog. Frågan är nu om Fern ska kunna lita på honom igen, och om hon kan tygla alla de känslor som bubblar upp inom henne.

Gissa hur det går? Precis så.
Så pass förutsebart att det faktiskt blev lite tråkigt. Lite väl sötsliskigt slut, där både den ena och den andra lägger sig ett förhållande som de egentligen inte har något med att göra. Skittråkiga sexscener - precis som vanligt för jag har kommit fram till att anledningen att jag är så trött på dem är att det är samma sak varenda jävla gång. Orka.
Även den här boken berättas i olika tidslinjer med ett kapitel i "nu" och ett i "för 10 år sedan", och här tröttnar jag på det ungefär halvvägs in i boken. Det känns inte alls nyskapande, utan bara tråkigt och alldeles för välutnyttjat som berättargrepp. Olika tidslinjer är något jag inte alltid uppskattar i mina böcker, och i det här fallet gjorde jag det inte. 
Jag kände dessutom att den här bokens karaktärer inte riktigt landade hos mig, och jag brydde mig inte om dem, så där som man annars kan göra i en bra text: De kändes alla lite schabloniga och platta, inget att ta tag i. Och vad var det som var så upprörande med mammans dagböcker att Fern var tvungen att flippa ur i värsta tonårsupproret? Mer upprörande i så fall att hon läste någons dagbok. Det kanske borde ha varit mamman som flippade ut istället?

Nåväl, en ganska snabbläst bok. Hade jag brytt mig om karaktärerna och/eller varit nyfiken på hur det skulle gå, hade jag nog till och med plöjt den ännu lite snabbare. Nu tyckte jag mest att den var ganska medioker, men helt okej som tidsfördriv.

"En enda dag" fick 3/5 i betyg.