Sett på TV: Alien Earth

Spoilervarning på TV-inlägg.

En TV-serie med xenomorphen från Alien, kan det vara något? Eftersom jag gillat de flesta Alien filmerna ("Alien" är fortfarande min favorit) så kände jag att det var värt att kolla upp. Särskilt som serien fanns lättillgänglig på Disney+.

Bildkälla Bloody disgusting

Jorden i en inte alltför avlägsen framtid. Här styr nu flera olika företag hela planeten, och konkurrensen mellan dem är stundtals hård. Ett av de företagen är det relativt nya Prodigy Corporation, som leds av Boy Kavalier. Han är ett excentriskt underbarn, som snabbt tjänat ihop en förmögenhet. Han arbetar nu med att garantera människans odödlighet, genom att skapa hybrider där en människas minnen och känslor laddas ner i en syntetisk kropp.
Först av dessa var Wendy. Nu vill hon återfå kontakten med sin älskade bror Joe, och hon håller koll på honom i hans yrke som sjukvårdare i Prodigy Corporations armé.
När ett rymdskepp som ägs av Weyland-Yutani kraschar i Prodigy-ägda staden New Siam, bestämmer Boy Kavalier att all last på skeppet nu tillhör honom. Joes patrull beordras till kraschen, och Wendy ser sin chans att få återse sin bror. Boy Kavalier går med på att skicka henne och hennes hybridkamrater till platsen.
För vad kan gå fel när ett skepp som hade ett flertal fientliga varelser i lasten, nu kraschat på Jorden?

Det började bra, och sedan blev det inte lika bra. Jag som hade hoppats på lite jakt på Alien xenomorph blev besviken. Faktiskt var inte xenomorphen/xenomorpherna med alls så mycket som jag skulle ha önskat. Iställer var det andra mer eller mindre otäcka varelser som tog plats, som den sällsynt vidriga öga-med-tentakler-grejen som visst kallas för en ocellus. Body horror-varning så fort den är i bild.
Men det är inte bristen på alien-jakt som stör mig mest, utan alla dessa irriterande karaktärer.
Hybriderna är nämligen gjorda av döende barn, som laddats ner i en vuxen syntetisk kropp. Skådespelarna är ganska duktiga på att fånga barns manér, men det känns otroligt misslyckat av så pass smarta forskare att låta dessa barn, oavsett hur starka de är och hur vuxna de ser ut att vara, ta så pass stort ansvar som de får. Det blir mest frustrerande att se barn leka vuxna och vara lillgamla avsnitt efter avsnitt.
Lägg därtill att jag får tuppjuck på Wendy, hennes uppspärrade ögon, och att hon plötsligt kan kommunicera med xenomorpherna. Bevare mig väl. Och Boy Kavalier är också en sällsynt störig individ.
Avsnitt 5, där vi fick veta vad som hände på rymdskeppet innan det störtade var det bästa efter pilotavsnittet, och en del av mig önskar att jag hade slutat titta där.
Serien slutar med mer än en cliffhanger, för här bäddas det för minst en säsong till, och gissningsvis kommer serien få det. Jag betvivlar att jag i så fall kommer se den, men man ska aldrig säga aldrig.