"Från Monterosa till Röda bergen" av Alexandra Appelqvist

För några månader sedan hade Adlibris en köp 4 pocket betala för tre där jag hade tre jag visste jag ville ha, och behövde fylla upp med ännu en. Och då föll valet på dagens bloggämne, för feelgood är ju alltid mysigt. Och den här utspelar sig dessutom på hösten/vintern, så ganska så perfekt läsning så här års.

Bildkälla Goodreads

Stella känner att hon behöver komma bort från Monterosa, den lilla italienska alpbyn där alla känner alla. Hon kommer in på en utbildning i Stockholm, och flyttar till lägenheten bredvid sin pappas. Här, i det pulserande stadslivet, bestämmer hon sig för att börja om.
Peter har efter skilsmässan från Stellas mamma bott kvar i Monterosa, men ny flyttat tillbaka till sin ungkarlslya i Röda bergen i Stockholm. Han jobbar hårt för att förverkliga sin dröm om att öppna en pub med bra pubmat, men bär på oroskänslor för hur han ska balansera livet.
En tidning morgon möts Stella och Peter i trapphuset med en varsin övernattningsgäst. De inser att de egentligen inte vet så mycket om varandra, och bestämmer sig för att bjuda varandra på söndagslunch och lära känna varandra som vuxna, inte bara förälder och barn.

Vilket vackert omslag till den här boken! Det tycker jag verkligen om. Annars var jag kanske inte så förtjust. Jag tycker inte om karaktärerna, utan tycker mest att de beter sig dumt och konstigt. Dialogerna känns stolpiga och onaturliga. Pratar folk så med varandra? Jag tvivlar. Jag gör inte det i varje fall. Jag tycker också att tidslinjen känns konstig, och kanske faller den på att ha vartannat kapitel ur Peters perspektiv och vartannat ur Stellas, för ofta hoppar vi tillbaka en dag eller flera när perspektivet skiftar. Jag verkar inte vara den enda som haft svårt att hålla tidslinjen intakt, för ibland undrar jag om författaren vet själv hur lång tid som gått mellan olika skeenden. Boken är dessutom strösslad med grammatiska fel och en hel del typfel, och det är inte utan att jag undrar ibland om den inte blivit ordentligt korrekturläst.
Det är en rolig och fin idé, och jag blir sugen på många av de maträtter som beskrivs, men jag känner att den inte riktigt träffar rätt hos mig. Att boken dessutom slutar väldigt otillfredsställande gör ju inte saken bättre. Det känns som att vi är halvvägs i handlingen när det tar slut. Hur blir det med Stellas kärlekskvadrat? Peters pub, och förhållandet med Elsa? Varför är katten Rut en utekatt mitt i Stockholms innerstad? Självklart finns det en bok två, men jag hade ju inte tänkt läsa den. Tur då att det här känns som en sådan där teflonbok, som jag snart kommer glömma att jag ens har läst.

"Från Monterosa till Röda bergen" var inte tvärkass, men inget för mig. Betyget blev 2/5.

FredagsFilmen: Serendipity

Nu kommer de romantiska filmerna och tassar in bland de romantiska julfilmerna. 'Tis the season, och allt det där. Nu var det så pass länge sedan jag såg "Serendipity", "Om ödet får bestämma" på svenska, att jag inte minns om även filmens upplösning sker i jultider, men inledningen gör det absolut.

Bildkälla Viaplay

Mitt i julrushen träffas Sarah och Jonathan när de båda vill köpa samma av det sista paret handskar. Det blir ett möte som fortsätter, och de lär känna varandra. Men när de ska skiljas åt vill inte Sarah ge Jonathan sitt nummer, utan hon vill att ödet ska få bestämma om de ska träffas igen.
Flera år senare har de gått vidare i sina liv, men de kan ändå inte släppa tankarna på varandra. På olika håll börjar de så leta efter varandra.

Som sagt, det var många år sedan jag såg den här filmen senast, men jag minns den som rar och ganska rolig. Både Jonathan och Sarah står inför vägskäl i livet när de bestämmer sig för att inte låsa ödet bestämma längre, och det ligger humor i deras desperata sökande efter varandra innan det kanske är för sent. Kan kanske tycka lite synd om deras respektive, men ändå är det Jonathan och Sarah man hejar på.

Årets sista bullet journal

Sista månaden i min rävröda bullet journal närmar sig snabbt. Det året gick minst sagt fort, men så känns det nästan alltid. Kan möjligen ha att göra med att man inte är direkt purung av sig längre...
En aning av jultema i årets decembersidor, men mest av allt vinter.

Vad passar väl bättre än att inleda decembersidorna med första strofen av Viktor Rydberg dikt "Tomten"? Och så ett månadsuppslag på det.
Jag hade sedan länge bestämt mig för att göra december grön, det är därför den inte helhjärtat matchar washitejpen den här månaden. Hittade en fin tejp på Willwa med vintermotiv, och från samma ställe kommer även alla (vinyl)stickers på de här uppslagen. 
Pennorna är som vanligt en Tombow, 312 Holly green, och två fineliners från Stabilo i en klar grön och i en riktigt, riktigt mörkt grön.

Nästa uppslag har som vanligt plats för kassaboken och månadens långläsning, samt nagellacken. Jag vet vilken bok jag kommer läsa, den handlar om yoga, men jag har inte skrivit in den än för jag blev rätt så precis klar med de här sidorna.

Träningssidorna ser ut precis som vanligt. Kommer troligtvis få veta decembers tema för Yoga with Adriene i helgen, men just nu har jag ingen aning. Hoppas att det blir mysiga pass som inte tar knäcken på mig.

En rad om dagen är med för sista gången, för jag har andra planer för 2025. Vanor och humör kommer få hänga med in på det nya året. Tror jag. Kanske på ett annat sätt. Eller så rullar det på som vanligt.

Första veckouppslaget. Använde mig av diverse julsånger som inspiration till decembers veckocitat. 

Nästa bullet journal-inlägg blir upplägget för 2025, i en ny vaniljgul bullet journal som har fått vänta ett helt år på att komma till användning. Men det väntar vi med i några veckor till tycker jag.

Wishlist Wednesday - Julen närmar sig

Snart är det jul. Märkte vi häromdagen i bilen då Star FM var ersatt av Julkanalen. Sällan varit så snabb på att stänga av bilradion, för orka julmusik redan nu. Men! Folk kan ju behöva lite extra tid att köpa julklappar till lilla mig, så här kommer fem förslag.

Bildkälla Lego

Lego Creator har en räv! Jag vill ha den. Går att göra till en uggla eller ekorre också, om man vill, men jag vill ha en räv. Så klart. Andra legoset jag inte skulle bli ledsen över är Nightmare before Christmas eller katten. Men helst en räv.

Bildkälla Bokus

Självklart önskar jag mig roliga pussel också, och högst upp på den önskelistan hittar vi The world of Jane Austen. Det finns The world the Tudors, the Brontës och en hel massa andra world of, och jag vill ha ungefär allihop.

Bildkälla Adlibris

Böcker är ju också alltid kul att hitta under granen, och min önskelista på böcker är rätt så lång. Högst upp på den tror jag ändå att Simona Ahrnstedts senaste bok, "Charlies hämnd", ligger.

Bildkälla Surdegsbutiken

Jag önskar mig lite olika tillbehör till min bakning också. Som en dansk degvisp och degskrapor av det mjukare slaget. I metall har jag redan, men jag vill ha en som följer runda kanter bättre. Och om jag någonsin kommer igång med surdeg igen skulle det sitta fint med en jäskorg också. Och en riktigt bra snittkniv. Men det kanske jag inte önskar mig just precis den här julen. Fast en baksten vore kanske kul...

Bildkälla Lush

Såhär års älskar jag att omge mig med levande ljus, och om de doftar gott gör det ju ingenting. Intressant för mig som egentligen är ganska doftkänslig, men ändå. Det är något speciellt med doftljus, jag tycker det. Nu kanske jag inte vill ha absolut ljuset på bilden, och det är ju tur eftersom det verkar vara slut (just nu?) men ett mysigt doftljus. Det brukar finnas hyfsade på Rusta, jag gillar särskilt det med Earl Grey-doft. Te är ju aldrig fel...

Plejaderna om "Dorian Grays porträtt" av Oscar Wilde

I helgen som var befann jag mig för timmar på annan ort för en synnerligen underbar träff med bokcirkeln Plejaderna. Den här gången bjöds det på gofika, massa te och ett och annat glas portvin. Ovanpå det massor av skratt, allvar och prat om senaste bok. Tyvärr saknades två av deltagarna, det märks att det är sjuktider just nu.

Bildkälla Goodreads

När Dorian Gray får se porträttet av sig själv som hans vän Basil Hallward drabbas han av sin egen skönhet och utbrister i en önskan att han ska få vara ung för evigt och porträttet istället åldras i hans ställe. När han så märker förändringar i porträttet, men inga spår i sig själv för åren som passerar och synder som begås, blir han besatt av att hålla porträttet hemligt. Tills han en dag går för långt.

Det här var en omläsning för mig, och eftersom jag redan äger boken plockade jag helt enkelt ner den från bokhyllan. Slogs ganska tidigt av hur dåligt omslaget på mitt exemplar är, för Dorian beskrivs som guldlockig med vackra blå ögon - ganska långt från snubben på mitt omslag alltså. Nog om det.
Vad tyckte vi då? Det var en ganska blandad kompott. Vissa delar av boken är ganska långtråkiga, och rabbliga. Det händer inte mycket mer än att vi får interiörer beskrivna i detalj, och det är ju inte jättespännande läsning. En del språkbruk kändes också hyfsat föråldrat, och ibland behövdes en liten mental påminnelse om att boken skrevs i en annan tid där vissa nedsättande ord om andra människor än den vita mannen var betydligt mer vanliga. Och det visar väl på att vi har blivit bättre (även om vissa delar av världen (tittar på dig USA) snarare verkar backa än gå framåt) nu när vi hajar till som vi gjorde över de orden. Det märks att Oscar Wilde skrev mycket för scenen, för det är ganska detaljerade scenbeskrivningar, och handlingen utspelar sig i ett begränsat antal rum. Det känns som en teaterscen snarare än en film. Mycket av handlingen drivs också av dialoger, med vissa dialogfria handlingar som var bärande för att föra berättelsen framåt.
Vi funderade också över Lord Henrys roll, han som fick den ganska naive Dorian att bli fåfäng, uttrycka sin önskan, och därifrån bli alltmer syndig i sitt leverne. Om Dorian nu sålde sin själ, var det till Lord Henry han gjorde det? Tycker vi synd om Dorian? Nej. Han tycker synd om sig själv, men alla känslor han uttrycker är självcentrerade och alla handlingar han begår gör han för egen vinning, även när han försöker intala sig att han varit god för någon annans skull.
Är boken aktuell idag? Tydligen. Vi har influencervärlden, med alla sina filter, sälja onödiga (ibland direkt farliga) produkter allt längre ner i åldrarna, fillers och plastikkirurgi för att behålla sin ungdom och vara vackra. Hade den här boken skrivits idag hade Dorian sålt sin själ till en selfie eller liknande.
Jag tänker också på filmen "The substance" där man tar ett ämne för att undvika att åldras. Jag har inte sett den och kommer inte se den, för E har varnat mig för all body horror = sak jag inte riktigt pallar med. Så ämnet är ständigt aktuellt - jakten på den perfekta ytan. Ibland på bekostnad av själen.

Betygen varierade från 1 till 3. Plejadernas medelbetyg på "Dorian Grays porträtt" blev 2,2. Mitt betyg var 3/3.

Ut och gå

När jag hade en eller flera gulliga hundar att gå ut och gå med var det där med att komma ut i friska luften inga problem alls. Men nu finns ingen av de där hundarna kvar, och när jag inte har hundpromenad som lockbete för att få ut mig så... är det ofta väldigt svårt för mig att motivera mig till att ta på de där skorna och bara gå ut. För min egen skull.
Fastän att min kommun har varit hyggliga nog att renovera i flera av de närliggande skogsområdena (på grund av granbarkborreangrepp) och göra dem mer tillgängliga och rolig att gå i, så är det inte alltid det roligaste jag vet. Särskilt inte när det är dåligt väder, trots att jag äger både gummistövlar och regnkappa. Det tar emot, helt enkelt. 
Jag tänkte jag skulle försöka ändra på det, och sedan några veckor tillbaka har det varit lite lättare. Vad det beror på vet jag inte, men jag gissar att en anledning är att jag har dragit ner på min stegräknare. Jag tycker fortfarande att det är kul att titta på var jag har gått, men stegen försöker jag att inte jaga längre. Jag har dragit ner stegräknaren så långt det går (500 steg), och på så sätt fyller jag den där ringen varje dag jag går ut och går utan problem, vilket är peppigt även om jag bara gått ett varv runt kvarteret. Jag försöker att släppa hur mycket jag går och istället koncentrera mig på annat. Som att få andas frisk luft. Spana in fåglar. Lyssna på fågelkvitter, vindens sus, prasslet av höstlöv under fötterna. Kanske se en ekorre eller en hackspett eller en nötväcka eller ett rådjur eller ett vackert knotigt träd, en blomma, vackra löv.
Beroende på humör går jag en kortis eller en långpromenad. Går raskt eller strosar. Stannar upp och iakttar eller knallar på. 
Det viktigaste av allt? Om jag absolut inte vill gå ut och gå så behöver jag inte. Jag har inget tvång kring det längre. Vill jag inte promenera av en eller annan anledning så slipper jag. Helst inte mer än en gång i veckan dock, eftersom frisk luft och dagsljus är bra för både kroppen och knoppen. 
Ska bara komma ihåg hur härligt jag egentligen tycker det är med promenader, nästa gång jag känner att njä - det där är inget för mig. För tydligen är det ju det.

Promenadspaning i oktober

Promenadspaning igår

FredagsFilmen: Under Toscanas sol

Romantiska filmer var det som gällde i november, i varje fall i min lilla hjärna som vill drömma sig bort från novembergrått väder och storstädning av skafferi på grund av larver i havregrynen. 
Valet den här veckan faller på "Under Toscanas sol" ("Under the Tuscan sun") som är en verklighetsbaserad film, som bygger på en bok av Frances Mayes.

Bildkälla SF Anytime

När Frances man begär skilsmässa för att kunna gifta sig med sin älskarinna, och dessutom behåller huset och kräver underhåll, känner Frances att det blir lite för mycket. Genom sina lesbiska vänner får hon möjlighet att åka på en bussresa för gaypar, då de köpte resan till sig själva innan de upptäckte att de väntade barn tillsammans. 
Under resans gång förälskar sig Frances i ett hus på den toskanska landsbygden, och hux flux har hon köpt ett renoveringsobjekt. I Italien. 
Nu börjar arbetet med att renovera villan, men också att hitta en plats i bygemenskapen. Och kanske våga tro på kärleken igen.

Jag har sett den här filmen flera gånger, och nu är jag såklart sugen på att se den igen. Lyllo mig finns den att streama på Disney+ och SF Anytime. 
En mysig film, med vackra miljöer och mycket humor.

Tomma sedan sist

Jag tror minsann att jag lade ner min första tomma förpackning i lådan samma dag som jag publicerade förra månadens tomma inlägg. Har inte så mycket som håller på att ta slut just nu, så vi tittar väl på de sju jag har lyckats tömma sedan sist.

The Ordinary. Glycolic acid 7%. Tonic solution.
En toner att använda max en gång om dagen efter rengöring. Eller.... Som en hårbottenkur innan hårtvätt. Det är sås jag använder den, kanske en eller ett par gånger i veckan. Särskilt nu när min älskade hårskrubb utgått. Jag har således köpt en ny likadan för samma ändamål. Jag har även hört att den ska vara bra på fötterna, men det har jag inte testat själv. Än.
Betyg 4/5

LdB. Oil infused macadamia shower gel.
Orkade inte gå in på Apoteket och köpa en ny duscholja, så nöjde mig med den här. Inte samma effekt som en ren duscholja så klart, men gjorde mig ren och doftade gott. Har dock inte köpt en ny. Eller en ny duscholja, för den delen.
Betyg 3/5

Lumene. Hellä. Moisturizing cleaning mousse. Dry skin.
Just nu har jag en annan rengöring, och nu när jag ser den här tomma flaskan är det inte utan att jag saknar den lite. Jag kanske tyckte att den gav mig lite snålt med produkt med ett pump, och att moussen liksom försvann alldeles för fort, men den doftade härligt, och gjorde sitt jobb hyfsat bra. Det kanske blir omköp, eller så fortsätter jakten på en bättre rengöring ett tag till.
Betyg 3,5/5

Neutrogena. Norweigan formula. Deep moisture. Hypoallergenic body lotion.
Min och älskade makens val av body lotion även denna gång. Gör vad den ska för ett bra pris.
Betyg 5/5

Holika Holika. Pure essence mask sheet. Rice.
Ris ska ha en uppljusande effekt och fungera fint på pigmentfläckar, men då kanske man behöver använda den oftare än en gång i halvåret eller så. Varjegång jag använder den här masken tänker jag dock att det borde ske igen, för den har en trevlig doft och känns skön och återfuktande på huden. Luktar och känns lite som ett spa. Kommer köpa igen.
Betyg 5/5

It's skin. Avocado. High-nutrition mask sheet.
Ännu en favoritmask som vi sett förut och kommer se igen. Luktar lite tvåligt, men är bra på att lugna och återfukta.
Betyg 5/5

It's skin. Blueberry. Vitality & moisture mask sheet.
Den senaste masken som prytt mitt ansikte, och det var i söndags. Luktar blåbär, och är även den en ständigt återkommande gäst i masklådan.
Betyg 5/5

"The running grave" av Robert Galbraith

Kanske har lite lätt bokbaksmälla nu, för 1180 sidor kriminalroman kan göra det. Ändå - jag är helt fast i serien om Cormoran Strike och Robin Ellacott, och jag kan knappt ge mig till tåls till bok åtta kommer ut, när det nu blir. Tio böcker om Strike/Ellacott är visst planerade, och jag har precis läst ut bok 7, "The running grave".

Bildkälla The StoryGraph

När Cormoran Strikes detektivbyrå anlitas av en man som vill ha hjälp att få ut sin son från en sektliknande kyrka, anser Strike och hans kollega Robin att det kommer krävas mycket jobb för att nå önskat resultat. För att komma nära verksamheten bestämmer de att Robin ska ta sig in i församlingen under falsk identitet, för att försöka hitta bevis för att kyrkan inte är den den påstår sig vara. Under tiden ska Strike arbeta från utsidan, med att försöka samla bevis därifrån. Men Robin finner snart att kyrkan döljer mer än vad de anat, men att hitta bevis och vittnen kan bli både väldigt svårt, och väldigt farligt.

Det här är inte bara den längsta Strike-romanen hittills, den är också den bästa. Tror jag. Det är så bra skrivet att jag kan förstå hur bokens bikaraktärer kunde bli indoktrinerade, och jag imponeras nästan av att Robin lyckas undvika de. Det är också en väldigt spännande och skrämmande inblick i hur sekter fungerar och hur de kan lyckas. Just den här sekten känns synnerligen otäck, och jag antar att den bär spår av flera verkliga sekter, bland annat tycker jag ana Aum-sekten, som låg bakom saringasutsläppen i Tokyos tunnelbana. Säkert också scientologin, och flera av de indiska gurus som poppar upp emellanåt.
Men nu är det inte bara spännande och intressant när Robin är inne i kyrkan, utan Strikes arbete utanför är också mycket spännande. Det händer mycket på hans sida taggtrådsstängslet, både i jobbet och på det personliga planet. Inte för att spoila, och inte för att vara elak, men en sak gjorde mig lite extra nöjd. 
Jag är dessutom lite extra svag för kriminalromaner där jag inte ens är i närheten av att gissa vad som egentligen hänt. Jag trodde jag hade listat ut det, visade sig att jag hade väldigt fel. Och så här med facit i hand kan jag tydligt se alla ledtrådar som fanns där, men som jag i det här fallet inte lyckades knåpa ihop.

Bästa Strike hittills sa jag. Det betyder alltså att "The running grave" fick 5/5 i betyg.

Sett på TV: A discovery of witches, säsong 3

Som vanligt är det spoilervarning på TV-inlägg.

Eftersom jag redan visste att det inte skulle bli någon fjärde säsong av "A discovery of witches" så var det ingen överraskning för mig att det slutade som det gjorde. Och jag är helt nöjd med seriens sista avsnitt, även om jag har förstått att inte alla är det, och att hela säsongen visst avviker en del från böckerna.

Bildkälla Tudum

Diana och Matthew återvänder från 1591 till en värld i kaos. Knox attack vid Sept-tour har dödat Em, och till sin fasa finner de att pojken de lämnade kvar 1591, Jack, har förvandlats till vampyr och är den som är skyldig till morden i Oxford.
Nu när Diana dessutom är gravid med tvillingar ställs saker på sin spets. Försök att hitta ett botemedel mot blodraseri kommer högt upp på agendan. För Diana gäller det att försöka hitta de saknade sidorna i Livets bok och återställa den för att hitta magin i den.
Samtidigt smider Satu planer för att ta makten över häxorna, och Geralt tar till allt mer drastiska metoder för att röja Clairmonts ur vägen och helt ta över församlingen. 

Det är en aning bättre den här säsongen. Säkert för att alla nu är samlade i samma tid och arbetar tillsammans på ett annat sätt. Det är mycket om hur Matthew försöker sona för sina tidigare handlingar, och ett och annat beslut från förr (Benjamin) kommer och ställer till det. 
Jag kommer dock på mig med att inte vara lika intresserad den här säsongen. Serien gick från väldigt bra till nja till sisådär. Det beror lite på avsnittet. Jag hade tre karaktärer jag tyckte var extra jobbiga som jag ville skulle få vad de förtjänade, och jag blev kanske inte helt tillfredsställd gällande två av dem. Knox däremot - good riddance!

Jag är nöjd så här. Ska bara bestämma vad jag ska titta på nu...

Grytbröd

De senaste åren har jag följt Becky på YouTube. Hon gör främst videos om trädgård och mat, och ofta gör hon ett no-knead bread. Efter att ha sett henne göra det där brödet massor av gånger, bestämde jag mig för att försöka göra om det till ett recept som passar mig, och efter att ha knepat och trixat några gånger så tror jag att jag fått till det.

Beckys grytbröd (på svenska)

5 gram jäst
3,5 dl vatten
1 tsk salt (helst utan jod)
450 - 500 gram vetemjöl

Lös jästen i vattnet. Blanda övriga ingredienser till en deg utan torra partier, den kan dock vara lite klumpig.
Lägg degen i ganska stor bunke, täck med platsfolie och låt den jäsa i rumstemperatur 12 - 18 timmar.

Häll upp degen på en mjölad bakbänk. Dra ut degens kanter och vik in dem mot mitten, gör detta tills en smidig boll formats. Klä en skål med bakplåtspapper som mjölas lätt. Lägg ner degbollen, strö över lite mjöl, och låt den jäsa övertäckt ca 30 minuter.

Ställ en ungssäker gryta med lock i ugnen, och värm ugnen till 230℃. När brödet jäst klart och ugn och gryta är varma, lägg försiktigt ner degen i den heta grytan. Skåra brödet.
Grädda i 30 minuter med locket på, ta sedan av locket och grädda i 15 minuter utan lock, eller tills brödet fått vacker färg, låter ihåligt när du knackar på det och/eller nått en innertemperatur på 96-98℃.
Låt brödet kallna på galler innan det skärs upp och avnjuts. Under duk för mjukare skorpa, utan för mer knaper.

FredagsFilmen: Love comes softly

Jag tror jag fortsätter med romantiska filmer på fredagar, och råkar den här veckan också ramla in på den kristna västernfilmen av bara farten. Nu har jag faktiskt aldrig sett den här filmen i sin helhet, men större delen av den. Aldrig början dock, fast jag vet hur det slutar två av två gånger.

Bildkälla YTS

 När Martys make plötsligt avlider står hon på bar backe med deras ofödda barn. Han accepterar ett äktenskap, enbart i namnet, från änklingen Clark, som anser att hans dotter behöver en kvinnlig förebild. Han erbjuder sig också att betala för Martys fortsatta resa västerut, när våren kommer. 

Precis lika cheezy som det verkar, med övertydliga budskap som bankar en i skallen. Också ett stort kliv bakåt för någon som helst kvinnlig frigörelse. Trad wife de luxe, på ett ungefär. 
Men ändå. Ibland är det just den här Hallmark-romantiska sliskigheten som behövs en novemberkväll. 
Vill man grotta ner sig rejält så är den här filmen baserad på böcker av Janette Oke, och blev den första av 11 filmer. Finns lite att sysselsätta sig med alltså, men jag nöjer mig här. 

5 favoriter: Debutromaner

I maj 2022 skrev jag två inlägg om favoritförfattare, både manliga och kvinnliga, och eftersom jag gav mig själv vissa regler kring dessa författares utgivning spekulerade jag med mig själv om att göra ett inlägg även med debutromaner. Och sedan glömde jag det. Till nu, för här är det. Den som då tror att jag inte kommer reprisera någon av författarna från då tar helt fel, för det finns ju anledningar till att vissa författare blir favoriter, och i vissa fall börjar det redan med debutromanen. Den enda regel jag gav mig själv var att samtliga ska vara nu verksamma idag. Kanske kommer ett klassikerinlägg i framtiden, vem vet. (Jag vet.)

"Red, white and royal blue" av Casey McQuiston är fortfarande min favoritbok som hon skrivit. Sedan dess har det kommit tre böcker till, alltså fyra, och jag har läst alla utom den senaste.
"Red, white and royal blue" handlar om presidentsonen Alex och den brittiske prinsen Henry som tvingas fejka att de är vänner, och sedan faller de för varandra och saker blir komplicerade.

"Ghostwritten" av David Mitchell är inte min favoritbok som han har skrivit och inte heller den första av hans böcker jag läst, men eftersom "Ghostwritten" är en synnerligen bra bok och det är här hela hans universum tar fart så måste jag nästan ta med den bara därför att. Eftersom David Mitchell dessutom tillhör mina absoluta favoritförfattare så känner jag att debuten platsar här. Åtta romaner har det blivit hittills, som jag kan läsa. Räknar alltså inte hans Twitter-novell eller den roman som ligger arkiverad i framtidsbiblioteket.
"Ghostwritten" är flera berättelser som alla hör samman. Det kanske inte verkar så från början, men den röda tråden finns där. Från Tokyos tunnelbana, till en avlägsen irländsk ö, och vidare.

"The night circus" av Erin Morgenstern är den ena av endast två böcker hittills från denna författare. Jag kanske tycker att "The starless sea" är ännu lite bättre (och det var därifrån jag hittade favoritcocktailen Sidecar) men "The night circus" är baske mig helt fantastisk den med.
Boken handlar så klart om Nattcirkusen som dyker upp där den inte fanns natten innan. Cirkusen är bara öppen på natten - välkommen in.

"Överenskommelser" av Simona Ahrnstedt handlar om Beatrice och Seth som förälskar sig i varandra, men vars kärlek stoppas av en överenskommelse hennes förmyndare gjort med en mycket äldre man. 
Simona Ahrnstedt har precis kommit ut med sin tolfte bok (om jag räknat rätt) och den ska jag önska mig i julklapp. "Överenskommelser" var hennes debut och i mitt tycker fortfarande hennes bästa bok. Det betyder inte att hon varit dålig i övrigt, bara att inget kan stoppa min kärlek till Beatrice och Seth. Fick återse dem i "Ett otänkbart öde" och det tackar jag för. Det bästa som kunde hända, förutom en regelrätt bok två.

"Carrie" av Stephen King kom ut redan 1974, så här är listans äldsta bok. Sedan debuten har King skrivit massor av romaner och noveller och han verkar inte slå av på takten trots att han närmar sig de 80. "Carrie" var inte den första boken jag läste av honom, och är i mina ögon inte heller hans bästa, men den är ändå väldigt bra. En självklar bok att läsa för King-fantasten, och inte ett dumt ställe att börja på för den som vill försöka sig på hans författarskap.
"Carrie" handlar om Carrie som alltid varit skolans mobbingoffer. Hennes strikt religiösa mamma gör hennes liv ännu svårare, då Carrie straffas för allt som mamman anser vara syndigt, inklusive att få sin första mens. Men med mensen kommer även en oväntad kraft hon Carrie, som hon släpper lös helt efter att en tragisk händelse drabbar henne.

Lite trött och sur - Dagens

Låt: Ingen alls. 
Outfit: Leggings och sweatshirtklänning från H&M. Hårturbanen kommer också därifrån.
Smink: Absolut inte denna dag.
Doft: Leave in-balsam från Milkshake. Så kola och vanilj.
Nagellack: Flagande Lime 4 you från H&M.
Läser: "Hjärnkoll på vikten" av Martin Ingvar och Gunilla Eldh som månadsbok. Har kommit ungefär halvvägs i "The running grave" av Robert Galbraith (J.K. Rowling). Halvvägs är sida 590 och jag ska börja på sida 569. Det tar ett tag...
Frukost: Te och yoghurt. Ingen aptit...
Fika: Te och macka.
Middag: Linsbiffar med ugnspotatis.
Pryl: På bild - collagen eye patches. Allt för att inte se helt kraschad ut idag.
Motion: Promenad. Vilar från allt en dag som den här. Fast det är inte omöjligt att jag gör ett lugnt yogapass innan sängen. Och/eller motionscyklar lite. Beror på kvällsformen helt enkelt.
Kvällsnöje: Läsa vidare och gosa med katten.
Att tillägga: Om det är den tiden på månaden och allting bara känns struligt? Självklart.

Sett på TV: A discovery of witches, säsong 2

Precis som vanligt är det spoilervarning på inlägg om TV.

Mittensäsongen av "A discovery of witches" tar vid direkt där säsong ett slutade. Den andra säsongen är den längsta, med 10 avsnitt. Jag har börjat titta på den avslutande säsongen.

Bildkälla Prime video

Diana och Matthew har flytt bakåt i tiden, till London år 1590. Här ska Diana försöka finna boken som gäckat henne sedan början på äventyret, och samtidigt lära sig allt om den magi hon besitter. För Matthew blir det ett återseende av ett London han lagt bakom sig, med vänner som sedan länge försvunnit och intriger han då var i centrum av. 
I nutid sker en rad brutala mord i Oxford, som snabbt kallas för vampyrmord i pressen. Det verkar som att gärningsmannen är drabbad blodraseri, en sjukdom bland vampyrer som antogs vara utraderad sedan flera sekler. Samtidigt uppstår nya allianser, och andra löses upp.

Det är inte utan att jag en och annan gång funderar på om skådespelarna tyckte att de levererade urbota fåniga repliker, för ibland så läcker skämset igenom skärmen. Jag tycker att den andra säsongen inte alls var lika bra, och en stor del av det kan vi skylla på att det här är ett sådant där fall där jag inte tycker att tidsreseaspekten funkar hela vägen. Jag har ju svårt för det där med tidsresor, det funkar ibland men oftast inte, och det här är ett sådant där fall där det känns sådär. En annan tidsresare påpekar det så bra, när han påpekar att Diana och Matthew har varit för länge i det förgångna och påverkat saker alldeles för mycket. Visst av det kommer säkert och biter dem i rumpan senare.
Jag tyckte nog faktiskt att det var intressantare i nutid, att se vad de höll på med. En stor del av att den andra säsongen var sämre är just att de separerat karaktärer som borde samspela med varandra. När det bara blir Diana och Matthew på ett ställe och alla andra på ett annat.
Så nja till säsong två, men jag tittar som sagt vidare även på den sista säsongen. Jag vill ju veta hur det går.

Oktobers utlästa böcker

Oktober blev en bra läsmånad för mig. 6 böcker läste jag ut, och jag har hunnit 200 sidor in i min nuvarande bok så jag har bara drygt 1000 sidor kvar i den. Strike-romanerna är nästan lite löjligt långa...
De böcker jag hunnit läsa från pärm till pärm är följande.

"Never" av Jessa Hastings handlar om Daphne Darling som hunnit bli nästan 18 år innan Peter Pan hämtar henne för att uppleva äventyr i Neverland. Där träffar hon Jamison Hook, son till en viss pirat, och förvecklingar uppstår. 
En av årets sämsta böcker. Barnslig i tonen, men med sexuellt innehåll som jag fann motbjudande. Peter Pan är en jävla skitunge, och boken kändes repetitiv och förutsägbar. Första boken i en serie jag inte kommer fortsätta läsa. Betyget blev 1/5. 

"Slade House" av David Mitchell blev min räddare för ögongloberna efter katastrofen här ovan, för den här var en omläsning jag visste att jag tyckte om. Jag gav den betyget 4/5. "Slade House" består av fem små berättelser som alla hänger ihop. Dessutom är den nära i handlingen till "The Bone clocks", men också Mitchells universum  i stort.

"The unfortunate side effects of heartbreak and magic" av Breanne Randall har inte lämnat något bestående intryck. I centrum står Sadie, en häxa med massor av magi men också en förbannelse. Känns oavslutad när den slutar, men kommer en fortsättning tror jag inte jag kommer läsa den. Känder väldigt inspirerad (stulen) från Alice Hoffmans böcker, och då läser jag hellre om dem. Betyget blev 2/5.

"Grim" av Sara Bergmark Elfgren blev månadens favoritbok, även den med betyget 4/5. Handlar om Kasper som jobbar i spökhuset på Gröna Lund, där han får nya kompisar, och försöker samtidigt ta reda på vad som hände Grim, sångaren i death metal-bandet Dark Cruelty, som hans pappa grundade. I en annan tidslinje får vi följa Kaspers pappa Håkan, och bevittna hans nära vänskap med Grim.

"Detaljerna" av Ia Genberg har blivit en kriterfavorit och både vunnit och nominerats till fina priser. En kort bok, men inte snabbläst. Fyra olika personer har påverkat vår berättare på olika sätt. Jag förstår hur den blivit så hyllad, och tyckte den var så pass okej att den fick betyget 3/5.

"Perfect health. The complete mind body guide" av Deepak Chopra var oktobers månadsbok. Ayurveda ur ett medicinskt (nåja) perspektiv. Jag har läst så många böcker om ayurveda att jag genast kände igen mig. Den är också en omläsningsbok, och jag blev rekommenderad den av min mentor/lärare när jag läste till yogalärare. Ungefär halvvägs in i boken kände jag att jag tröttnade på den och alla dess pekpinnar och regler. Lackade även till ganska rejält på slutet när Chopra i stort sett skrev att det är ditt eget fel om du blir sjuk. Sådana påståenden får mig att se rött av så många anledningar. 
Jag har inte skrivit ett eget inlägg om den här boken, för jag har inte lust, men om du är nyfiken på ayurveda finns det andra böcker som är lättare att ta till sig än den här.

FredagsFilmen: Becoming Jane

Nu är oktober äntligen slut, och jag överger läskiga (?) filmer för något mysigare. Som i dagens film, ett romantiskt drama om Jane Austen. "Becoming Jane" heter "En ung Jane Austen" på svenska, och det funkar väl även om vi med det missar målet om en möjlig anledning till att Jane Austen skrev de romaner hon blivit odödliggjord genom. 

Bildkälla Empire

Jane är 22 år och fortfarande ogift, något som oroar hennes föräldrar. När en förmögen man i trakten visar sitt intresse uppmuntras det av hennes familj. Jane har dock förälskat sig i irländaren Tom Lefroy, som efter ett ha misskött sina studier i London skickats till släktingar på landet. Känslorna mellan de unga två växer sig starka, men hennes status och hans rykte sätter hinder i vägen. 

Vet du inget alls om Jane Austen så kommer en liten spoiler här - hon gifte sig aldrig. Hur mycket av den här filmen som är sant är väldigt osäkert, men jag gissar på ganska lite. Trevlig underhållning är det dock, och det var en ganska perfekt film att mysa med mitt i veckan tillsammans med älskade maken. Att Anne Hathaway och James McAvoy utgör ett vackert par i den här filmen gör knappast saken sämre.
Jag streamade den via Max.

Oktoberfavoriter

Nu är det dags för månadens sista inlägg, det med alla favoriterna. Oktober har varit en ganska bra månad, även om jag har varit hyfsat trött och haft en del huvudvärksbekymmer. Jag har dock pusslat mycket och läst en hel del, gosat med katten och virkat massor. Dessutom - sett ekorrar på mina promenader, som jag försöker göra till en vana igen. 
Favoriter var det ja, nämligen dessa.

När jag har planer men katten säger nej.

Bok: "Grim" av Sara Bergmark Elfgren.

Film: Av sådana som inte var omtittningar utan första gången jag såg - "Gerald's game". Annars "Constantine" och "Crimson Peak".

TV: Har bara tittat på "A discovery of witches" så det får bli den. Betonar att det gäller den första säsongen, så berättar jag mer nästa vecka.

Nagellack: Until the day break från a England. Ingen som läste gårdagens inlägg är förvånad.

Skönhet: Annan vana, förutom promenader, jag försöker återuppväcka är den med söndagsansiktsmask. Ibland en arkmask, ibland en serummask, ibland en overnightmask, ibland en sådan där som tvättas av. En liten gosstund i slutet på veckan, helt enkelt. Guld värt.

Extra speciell rolighet: Plejadträffen och lönepizza. Lönepizza äts på fredagen kring löning, och den här gången avnjöts den i sällskap med E och hennes pojkvän.

Favoritinlägg: Det om Nobelpriset i litteratur, för att det var roligt att det gick till författare jag känner till och har läst. 

Oktobers nagellack

Ännu en månad går mot sitt slut, och som traditionen på lilla bloggen är så kommer här månadens inlägg om burna lack. Otestade lådan börjar bli tom, och jag står inte i begrepp att fylla på den, så nästa månad blir det gissningsvis massor av H&M-lack, och en del från arkivet.
På tal om arkiv - jag slutade lackblogga 2016, men har behållit den bloggen som ett sorts arkiv. Fram till häromdagen när jag helt sonika raderade den. Hoppas ingen saknar den, jag gör det inte.
Nog om den. I oktober bar jag fyra lack, i den här ordningen.

a England, And the shadows flee away
Fortsatte lacka på de sista lacken från a England på ett tag, de sista från Simeon Solomons reverie-kollektionen. 
And the shadows flee away är ett dramatiskt mörkgrått hololack med en tydlig blå underton. Alltså kunde det se både blått, grått och blåsvart ut beroende på hur ljuset föll på det.

a England, Until the day break
Kollektionsfavoriten (och månadens?) blev inte alls otippat det här svärtat vinröda lacket som drar mot lila. Maffiga regnbågar och så satans snyggt att jag nästan blir lite tårögd.

H&M, Craving limonata
Under försommaren köpte jag på mig en del lack från H&M, som sedan så skateliga betats av. Färgerna i otestade lådan känns därför ganska vår- och sommar-färgade. Som Craving limonata med sin härligt smörgula färg. Jag tyckte mig ana ett stråk av rosa, men kan inte riktigt se något skimmer, men något är det - jag vet bara inte vad. Skulle klassa det här som ett krämlack. Som synes torkar det mörkare än i flaskan, om än inte med mycket. Jag som gillar gula lack gillar så klart även det här, som faktiskt inte var så svårlackat som gula lack kan vara.

Vegan & Natural, Piece of freedom
Vad kan jag säga? Det är vitt. Det är kräm. Som Tippex på naglarna. Har väntat lääänge i lådan, så nu var det dags. 

"Detaljerna" av Ia Genberg

Augustprisvinnare och långlistad (tog sig inte till kortlistan) till Bookerpriset. Klart jag blir nyfiken. Dessutom en ganska kort bok, som jag antog skulle gå fort att läsa. Perfekt i slutet av månaden när jag läst alla titlar i min månads-tbr.

Bildkälla The StoryGraph

Under ett feberrus börjar en kvinna tänka tillbaka på sitt liv, och de liv hon har levt inuti detta liv. Liv som kantats av relationer med människor som alla varit viktiga i stunden, men som inte bestått. En vän som försvann, en kärlek utan framtid. Vem är det som beskrivs? Den berättelsen handlar om eller den som berättar?

Boken gör nedslag i fyra olika personer som på ett eller annat sätt kommit att påverka bokens berättare. Det har ofta varit djupa relationer, som starkt påverkat vår huvudperson. Kanske inte för all framtid, men just där och då. Precis som bokens titel antyder så ligger berättelsen i detaljerna, alla de där små som bygger upp ett liv.
Det är som sagt en kort bok, bara drygt 150 sidor,fördelade på fyra kapitel. Men den var inte alls så snabbläst som jag trodde att den skulle vara. Det var helt enkelt inte en sådan där bok där jag kände lässug, och även om det i textmassan kunde vara svårt att hitta platser att pausa på, så gjorde jag ändå det. Inte för att boken var tråkig eller helt ointressant, utan bara för att jag inte blev värst lockad. På sätt och vis kan jag förstå att boken blivit så omtyckt, översatt och nominerad till olika priser, men samtidigt kan jag tycka att det var mycket skrik för lite ull.
Om det inte hade stått i tryck att det här är en roman, så hade jag trott att den var en memoarbok. Den känns väldigt personlig och nära på. Introspektiv, är ordet jag skulle använda. En vilja att förstå sig själv utifrån relationen med andra. På så sätt är det en bok som väcker tankar, om mig själv och de relationer som påverkat mig i mitt liv. 

3/5 blev mitt betyg på "Detaljerna". 

Sett på TV: A discovery of witches, säsong 1

Spoilervarning på TV-inlägg.

Det är många år sedan nu som jag läste den första boken i Deborah Harkness All souls-trilogi. Eller, som jag har förstått det har det blivit ännu fler böcker i Diana Bishops och Matthew Clairmonts universum av häxor, vampyrer och demoner, men det började med en trilogi. Även om jag inte minns värst mycket om boken i sig minns jag att jag gillade den, och jag vet faktiskt inte varför jag aldrig läste de andra böckerna, för det har jag bestämt för mig att jag planerade att göra.
Nog om det, för det är inte en bok jag har läst, utan jag har tittat på den första (av tre) säsongen av TV-serien "A discovery of witches". Författaren själv står med som producent, så gissningsvis ligger serien hyfsat nära böckerna.

Bildkälla All souls trilogy wiki

När Diana Bishop återvänder till Oxford för en lärartjänst i historia och frö att fördjupa sig i sin forskning om alkemi, anar hon inte att hon snart ska bli centrum för olika väsens intresse. Hon kommer från en familj av häxor, men har själv inget intresse av att lära sig behärska sin ganska svaga och oregelbundna magi. När hon beställer upp en sällsynt handskrift från Bodleian-biblioteket är det inte en händelse som passerar obemärkt. Manuskriptet har nämligen varit försvunnet länge, men Diana kan beställa upp det utan problem. Alla vill veta vad Diana upptäckt i manuskriptet. Främst häxmästaren Peter Knox som tar till drastiska metoder för att förmå Diana att frammana boken igen. Men även vampyren Matthew Clairmont visar stort intresse för boken - och för Diana. När känslor börjar spira mellan dem kompliceras saken ytterligare.

Vad jag minns av boken - att Diana och Matthew blev kära, men att deras kärlek var förbjuden, för det är inte okej för olika väsen att ha förhållanden med varandra. Tydligen. 
Eftersom "Twilight" kom först är det svårt att inte se paralleller. Som att Matthew helst jagar hjort. Att Dianas doft gör honom lite vild av begär. Att Diana är en aning klumpig i sina förmågor, men självklart kommer visa sig vara en väldigt mäktig häxa. "A dicovery of witches" är dock till för den lite äldre och mer mogna publiken. Det är både sexigare och mörkare. Ibland kunde det kännas lite sådär, det som kidsen kallar cringe, men på det stora hela uppskattde jag det. Vi säger som såhär - det var ett tag sedan det gick så här bra med motionscyklandet, för det är på den jag sitter när jag tittar på "A discovery of witches". Och jag har redan börjat titta på säsong två.

FredagsFilmen: Salems Lot

Många King-fans blev glada i hågen, jag inkluderad, när nyheten om en ny filmatisering av "Salems Lot" tillkännagavs. Sedan blev det fördröjningar, som så klart skylldes på vissa strejker i Hollywood. Och så kom det sista dråpslaget som kunde få en att ana att allt inte gått som planerat - ingen biopremiär. Istället gick filmen direkt till streaming på Max, och det är där jag har sett den.

Bildkälla Heaven of horror

När författaren Ben Mears återvänder till sin barndomsstad Jerusalems Lot anar han inte att han snart kommer stå i centrum för övernaturliga krafter. Han planerar att skriva en bok om Marsten House, men upptäcker att huset nyligen köpts av en antikhandlare som öppnar butik i staden. Med ankomsten av en mystisk försändelse till Marsten House börjar underliga saker hända i den lilla staden.
En pojke försvinner, och snart börjar en blodsjukdom spridas. Bara några få anar vidden av sjukdomen - vampyrer.

Tyvärr blev det inte så bra som jag hade hoppats. "Salems Lot" är en sådan där bok som är svår att klämma in på två timmar, och det kan vara därför den fallerar. Handlingen känns påskyndad, och karaktärerna får aldrig tid att vare sig sätta sig hos mig som tittar eller utvecklas till sin potential. Jäktig är det ord som passar bäst in på hur jag upplevde filmen. Visst, det finns bitar som kan ge rejält med kalla kårar och bitvis kan det bli en aning läskigt. Men inte ens jag, lättskrämd som jag är, tyckte att det här var värst otäckt. Skräck? Nja. 
En okej film, men boken är så klart bättre. Tror jag ska läsa om den. Det var trots allt sisådär 30 år sedan sist.

"Grim" av Sara Bergmark Elfgren

Andra boken i Sara Bergmark Elfgrens Stockholmsserie, efter "Norra Latin", blev "Grim". Och nu rör vi oss i delar av Stockholm jag är dålig på, i kretsar jag är ännu sämre på. Men underhållande är det!

Bildkälla The StoryGraph

Kasper har fått sommarjobb på Gröna Lund och hamnar snart i House of demons. Här träffar han Iris, och får snabbt nya vänner. Tillsammans med Iris bestämmer sig Kasper för att ta reda på vad det egentligen var som hände Grim, den mytomspunne sångaren i Dark Cruelty, som dog nästan 30 år tidigare.
Kaspers pappa Håkan var den som bildade Dark Cruelty, och han var även bästa vän med Grim. Men vissa minnen från tiden är svåra att bära på.

Boken berättas i olika tidslinjer. Dels följer vi Kasper i dagens Stockholm, under hans arbete på House of demons påGröna Lund. Hur han brottas med sina känslor, men också känner att han äntligen får vänner han kan lita på. Det är bara det där med mysteriet kring Grim som lockar honom.
Samtidigt får vi följa Kaspers pappa Håkan, 30 år tidigare. Genom hans ögon får vi se hur dödsmetallen uppkom i Sverige, med hans band Dark Cruelty som ett av de i ledningen. Men också om de som följde den nya musiken, för att den lät och kändes farlig.
Jag upplevde det som att en stor del av den här boken handlade om vänskap. Dels den mellan Kasper och Iris, Håkan och Grim, men också om vikten av att hitta de där riktigt bra vännerna, som man kan lita på. Hur stor skillnad en sådan vänskap kan göra. Vad hade hänt om inte...
Återigen är det en väldigt levande bok, både i de olika tidslinjerna och i Stockholm i stort. Jag känner att jag kan följa med på ett bra sätt. Det är inte galet mycket fantasy i den här boken heller, det övernaturliga tar inte så stor plats. Det är dock bitar av urban fantasy med, men nästan i blinka-och-du-missar-det kapacitet. 
Jag trodde inte att jag skulle uppskatta så här mycket att få lära mig om death metal och dess uppkomst, men faktum är att jag finner mig riktigt bra tillrätta i de här (litterära) miljöerna, trots att jag personligen lyssnar mest på pop och synth. Allt känns så äkta, och jag anar stora doser research.
Kan tycka att det är lite tragiskt att författaren måste påpeka i sitt efterord att det här är helt och hållet fiktiva karaktärer, att de inte har någon motsvarighet "på riktigt". Å andra sidan kan det kanske vara bra om folk inte får för sig att vallfärda i Grims fotspår, eller försöka hitta hans musik. Den finns helt enkelt inte.
På tal om efterordet - ett extra stort plus för att författaren uppmanar den som behöver att söka hjälp, någon att prata med, och även ger två resurser dit man kan vända sig om man kämpar. För boken handlar också mycket om psykisk ohälsa, med allt vad et innebär.

Jag gav "Grim" betyget 4/5. När kommer Stockholmsserien #3? Längtar.

Bullet journal för november

November brukar inte vara den mest uppiggande månaden. Det är mellan den färgrika hösten och vintern på riktigt som det känns som allra tristast och gråast, i varje fall för mig. Alltsåborde jag kanske göra bullet journal-sidorna så färgsprakande som möjligt, men icke då. Jag har bestämt mig för att välkomna det grå istället, göra det till en fin och mysig grej. Och jag började med att göra månadens sidor så grå att det är som att titta på en stumfilm.

Jag skojar inte ens när jag säger att jag tycker väldigt mycket om den här washitejpen. Den ser liksom dimmig och dämpad ut. Lite vilsam sådär. Som jag har bestämt mig för att den grå hösten ska få bli för mig i år.
Pennorna är fineliners från Stabilo i två grå nyanser, och så svart som kontrast. Också en Tombow, nummer N65 Cool gray 5.
Inleder månaden med en dikt och en månadsöversikt.

Jag har kanske bestämt mig för vad jag ska läsa som månadsbok i november, men jag kan ångra mig också. Plats för att skriva om boken har jag dock, och även för nagellacken jag kommer bära och för pengarna som rör sig på mina olika konton.

Rörelse så klart. Dels med Yoga with Adriene, men också sådan jag lottar om dagligen. För att det är kul.

Vanor och humör (med månadens enda färgklick än så länge) och en rad om dagen.

Ett av månadens veckouppslag. Valde till och med citat som kom upp när jag googlade grå. 

Lovar att det blir färggladare i december. Bland annat med en helt ny washi, för jag kunde inte låta bli.

"The unfortunate side effects of heartbreak and magic" av Breanne Randall

Jag gissar att det återigen är en YouTuber som har gett mig ett boktips, för jag kan inte minnas tankeprocessen bakom att beställa hem den här boken. Jag har för mig att den var ett bokreafynd som jag valde att spara till nu på grund av spooktober. Nåväl, en häxig bok fick passa bra för årstiden.

Bildkälla The StoryGraph

Sadie har alltid trott att hennes magi är värd förbannelsen om fyra hjärtesorger. Men när hennes mormor får besked om att hon bara har veckor kvar att leva, samtidigt som Jake, hennes första hjärtesorg, återvänder till staden börjar hennes inrutade liv spricka i sömmarna.
När också hennes tvillingbror Seth kommer tillbaka bär han med sig familjehemligheter som äntligen kommer upp till ytan. Men med bara en hjärtesorg kvar vet inte Sadie om hon kommer klara av att hålla samman familjen, samtidigt som hennes känslor för Jake återuppväcka. Frågan är om hennes magi är viktigare än kärlek.

Hur ofta mina tankar drogs till Alice Hoffmans "Practical magic"-böcker? Ganska ofta, faktiskt. Nästan så att det kunde kännas som en ren rip off ibland. Ska du bara läsa en rekommenderar jag Alice Hoffmans böcker, för de är helt enkelt bättre.
"Heartbreak and magic" innehåller väldigt många karaktärer, som presenteras för oss men som vi sedan aldrig återser eller som bara florerar som bakgrundsgestalter. Det får mig att gissa på att en fortsättning kan komma, antingen om Sadie eller om någon annan i den lilla staden.
Boken är hyfsat förutsebar och följer alla möjliga mallar. Den blev på så sätt inte den roligaste läsningen, även jag hade viss behållning av den. Det knepigaste var tidslinjen, som det verkade som författaren hade svårt att hålla reda på. Det kunde ha gått några dagar till att plötsligt i nästa stycke verka som om veckor förflutit. Eller när dagen passerat, men börjar om igen inom några meningar. Dessutom var det vissa detaljer som kändes som att de var hastigt inkastade i efterhand, kanske efter att någon korrläsare påpekat en lucka i ordningen. Det kändes nästan lite oarbetat.
Bäst av allt var recepten som följde efter varje kapitel. Blev sugen på ett och annat som fanns med där.

Mitt betyg på "The unfortunate side effects of heartbreak and magic" blev 2/5. Inte en ny favorit alltså.

Tomma

Det har varit en flitig månad när det kommer till att tömma förpackningar. I de flesta har de helt tagit slut, men en behövde jag tömma ändå då den blivit ofräsch. Åtta förpackningar tömda ser ut så här.

It's skin. Pomegranate clean & vitality mask sheet.
En favorit bland arkmaskerna, och den kommer med all säkerhet att hamna hos mig, och på mitt ansikte, igen.
Betyg 5/5

It's skin. Collagen nutrition mask sheet.
Att jag gillar It's skin som märke på mina arkmasker är säkert ingen hemlighet, men jag är ganska dålig på att köpa deras masker som inte har en massa färgglada frukter på sig och så där. Vilket är synd, för när jag väl köper de här lite tråkigare, men mer riktade, maskerna så tycker jag alltid om dem. Collagen är inget undantag. Doftar som ett spa och känns jätteskön på huden - och efteråt. Borde (och ska) köpa om den.
Betyg 5/5

Holika Holika. Aloe soothing essence 50+ SPF/PA++++ Face & Body  waterproof  sun cream.
Jag har den här krämen på ansiktet just nu. Faktiskt har jag haft den i ansiktet nästan varje dag sedan jag blev uppmärksammad på att den fanns. För det här ärmitt bästa solskydd någonsin. Sjunker in i huden på direkten, lämnar ingen vit hinna, känns överhuvudtaget inte, och har skyddat mig i solen jag vet inte hur många gånger. Går alltså att använda på hela kroppen, men jag använder den mest i ansiktet. Har så klart redan öppnat dess ersättare.
Betyg 5/5

L'Oréal Paris. Eye & lip express make-up remover. 
Någon på designkontoret måste ha fått hjärnsläpp när de konstruerade den här ögonmakeupremoverflaskan. För det krävs lite vilja att få den att hamna på min removerpad och inte över hela handfatet när det är dags att ta bort smink. Blev så irriterad på det att jag köpte en annan när det var dags att köpa ny. Annars är det här en väldigt bra remover, dessutom är det alltid roligt att skaka ihop de olika lagren, och kanske allra roligast att se dem separera igen. Hade bara förpackningen varit bättre hade jag utan tvekan gjort ett omköp.
Betyg 5/5 (3/5 om jag räknar med förpackningen)

Urtekram. Dare to dream. Ageless day cream with vitamin C & ginger lily extract.
När Ica alutade med sin egen dagkräm blev det som så att jag valde Urtekram istället. Och jag hatar den inte. Gillar pumpen, även om den är i snålaste laget och slutar ge ut produkt långt innan tuben är tom, så jag fick skruva av och klämma ändå. Funkar bra på min hud, och doften av ingefära försvinner lika fort som krämen sjunker in. Jag har köpt en ny likadan.
Betyg 4,5/5

Burt's bees. Sweet mandarin lip balm.
Köpte på mig ganska många läppbalsam från Burt's bees för ett tag sedan och bland dessa fanns alltså Sweet mandarin. Jag kan ha svårt för alltför apelsiniga dofter, men den här funkade bra. Den blev ingen ny favorit, men jag tyckte inte heller att den var helt hopplös, utan skrapade ur allt som fanns i hylsan.
Betyg 4/5

Apotek Hjärtat. Special care. Intensiv fotkräm. Oparfymerad.
Min nya fotkrämsfavorit, men trots det blev det en annan sort när vi skulle ersätta den här. Gör allt som jag vill att en fotkräm ska göra, utom att finnas i min omedelbara närhet när jag skulle skaffa ny.
Betyg 5/5

Pixi. Glow tonic. 5% glycolic acid exfoliating toner.
Här är den jag fick kassera. Inte för att den är värdelös, utan för att den blivit gammal och började lukta kemiskt. Jag har skaffat en ny, men blivit smart och köpt en mindre flaska. Jag köper hellre dyrare och oftare än behöver kassera produkt. Annars tycker jag väldigt mycket om den, och använder den en eller ett par gånger i veckan som en del i min kvällsrutin. 
Betyg 5/5

FredagsFilmen: Corpse bride

Vi fortsätter FredagsFilma på temat lagom läskiga filmer. Och då passar det ofta väldigt bra med Tim Burtons filmer, som i det här fallet - "Corpse bride" från 2005. En dockanimerad film i samma stil som "Nightmare before Christmas".

Bildkälla Roku

Unge Victor van Dort är nervös inför sin stundande vgsel med Victoria Everglot. När han går ut i skogen för att öva på sina löften, råkar han väcka den döda Emily, som tror att han gift sig med henne. När Victor dras ner i dödsriket dyker en ny friare upp i Victorias liv, och frågan är vem av sina två brudar Victor ska välja.

Underligt nog har jag bara sett den här filmen en gång, och det var för mycket länge sedan. Jag har den står i samlingen,och anledningen till att jag bara sett den en enda gång är för att jag inte tänker på den. Den var inte dålig eller så, bara inte lika bra som annat Tim Burton gjort. Känner dock en liten längtan nu att se om den igen, så det gör jag nog snart. Kanske redan ikväll?