tisdag 30 juni 2015

Junifavoriter

Dags för månadens favoritinlägg. En månad som för mig innehöll ett kort och inte alltför intensivt återbesök i ångesten. Tackar min lyckliga stjärna för att de besvärliga dagarna blir stadigt färre. Och att det som alltid går att hitta ljusglimtar i det grå vädret och humöret.

Födelsedagsbarn: Jag själv och båda mina bröder. Jag firade min dag såhär.


Kläder: Fick ett par underbara byxor i födelsedagspresent av älskade maken. Se ovan. Och så fyndade jag en randig tröja på Monkis rea för endast 40 pengar.

Film: "The heat" med Sandra Bullock och Melissa McCarthy ligger bra till, men jag älskade "Big hero 6" också. Jag har som vanligt inte varit på bio.

Tv-program: "Queer as folk". Väntar fortfarande på min box och nu börjar väntan bli aningen jobbig. Jag som pausade mitt i säsong 2 för att vänta in den börjar få lite lätt abstinens nu. Jag vill se mer Brian och Justin!


Bok/fic: Bästa bok blev "Övertalning" av Jane Austen. 
"See Derek date" av Mikkimouse blev månadens favoritfic. En Sterek au om att hitta en date till ett bröllop.

Nagellack: Dependlacket med nummer 446 blev min favorit den här månaden. Bar det en hel vecka utan att tröttna.



Frisyr: Jo. Jag ljusade upp det. Och det blev kanske aningen ljusare än vad jag hade tänkt mig. Och lite rödlätt sådär. Så jag piffade upp tillvaron med att färga topparna rosa och nu vill jag ha hela håret pastelligt. 

Upptäckt: Att det är gott med en liten nubbe till midsommarsillen. Pappa hade tydligen rätt. 

Extra speciell rolighet: Har haft Plejadträff och det är alltid en höjdpunkt i tillvaron. Och så var det väldigt roligt att få umgås lite med båda mina bröder i midsomras. Vi ses alldeles för sällan alla tre, men så går det när man bor på olika platser i landet.

Populäraste blogginlägget: Det är fortsatt poppis med absint. Hoppas att de som läser min absintskola går och köper en av absinterna från Svensk Absint. De är nämligen bland de godaste jag har druckit, Grön Opal är den godaste. Och det säger jag inte bara för att jag känner en av ägarna.


Mitt favoritinlägg: Min personliga favorit den här månaden är inlägget om tv jag skrev för lite mer än en vecka sedan. Fick plats med en del där som jag har gått och grunnat på ett tag.

måndag 29 juni 2015

Tandoorikyckling

Jodå, man kan köpa Stinas tandoorikyckling och bara slänga in den i ugnen. Eller gnosa in kyckling med färdig tandoripasta och vara nöjd med det. Eller så kan man marinera kycklingen i en massa timmar och grilla den och äta den med gult ris och låtsas att man är i Indien en liten stund. Gissa vad jag gjorde? Just det - det sista alternativet.
Det är nämligen inte värst svårt, det tar bara lite tid. Den "konstigaste" ingrediensen är garam masala som är en indisk kryddblandning som finns på kryddhyllan i en butik nära dig.


Tandoorikyckling

Kyckling så det mättar din familj. Vi använde oss av 900 gram kycklingfilé, men egentligen ska det vara kyckling på ben. I så fall skär några djupa snitt i köttet, in till benen.

4½ dl naturell yoghurt
1 dl pressad citron
1 msk finhackad mynta
1 msk salt
1½ msk chilipeppar
1 msk garam masala
½ msk vitlökspulver
1 msk riven ingefära
1-2 tsk gurkmeja

Blanda alla ingredienser till marinaden och låt kycklingen marinera minst 3 timmar. Se till att marinaden täcker kycklingen ordentligt.
Sätt ugnen på grill och högsta värme och grilla kycklingen i oljad långpanna cirka 10 minuter, vänd bitarna några gånger under grillningens gång. Eller grilla på utegrillen som vi gjorde.

Servera med grönsaker, chutney och/eller raita och ett gott ris.

söndag 28 juni 2015

If we're all gonna die let's party-Dagens


Låt: "Last party" med Mika.
Outfit: Klänning, skor och solglasögon från HochM, kofta från Lindex.
Smink: Nej.
Nagellack: Perceval från A England.

Frisyr:  Nytvättat och utsläppt.
Doft: Ros.
Smycke: Bara ringarna.
Klocka: Nej.

Frukost: Te och smörgåsar.
Fika: Kaffe med massor av mjölk, och glass.
Middag: Tagliatelle med rökt lax och soltorkad tomat i gräddig sås. 

Pryl: Glossybox.
Sysselsättning: Inte så värst mycket.
Träning: Söndagspromenad.

Kvällsnöje: Inte en susning. Läsa antagligen.

Att tillägga: Det här är tydligen helgen jag har varit arg. Först var jag förbannad på någon radiopratara som tyckte man skulle ge en viss sångerska "en liten lavett". När hela det bortförklarades med att där han kom från betyder det en klapp på kinden och att det var på skämt blev jag ännu argare. För resten av Sverige kallar en lavett för en örfil. 
Så här ser en bra ursäkt ut: Jag sade fel. Jag sade något som uppfattades på ett annat sätt än vad jag hade tänkt och för det ber jag de som tagit illa upp om ursäkt. En dålig ursäkt innehåller element av att skylla ifrån sig och att försöka vända det till att det är synd om en själv: jag hade inte hela bilden, jamen asså där jag kom ifrån betyder det något annat, jag var helt skakis efter att jag pratade med chefen, det var menat som ett skämt - fattar ni väl?
Sedan blev jag topp tunnor rosenrasande på den genomusla Glossyboxen jag plockade ut på utlämningsstället idag. Så där arg så att jag slängde tillbaka grejerna i boxen och stampade ut till datorn och sade upp min prenumeration. Smyckestatuering? Eller gnuggistatuering som Stora J sa. Jag har för fan 5 äkta tatueringar. Läpptint och läppolja i samma box? Vaffan? Hårsprej? Jag no poo:ar och använder inte hårsprej. Gjorde inte det innan jag började no poo:a heller. Ögonskugga? Ja den såg i varje fall inte anskrämlig ut. Två månader fritt Viaplay? VI HAR FÖR FASIKEN REDAN VIAPLAY! 




Rant over. Jag tror jag har lugnat ner mig nu. 

lördag 27 juni 2015

My hair smells like chocolate-Dagens


Låt: "Chocolate" med The 1975.
Outfit: Blommiga leggins och mönstrad klänning från Monki.
Smink: Mascara.
Nagellack: Nina från Make Up Store.

Frisyr:  Fläta på sidan för jag är så omväxlande.
Doft: Jag har luktat som mig själv idag.
Smycke: Guldfärgade ringar från HochM, träörhängen med triskelemönster från SaltedMelon på Etsy.
Klocka: Nej.

Frukost: Te. Yoghurt med granola.
Fika: Te och rabarberpaj med vaniljsås och kakor.
Middag: Grillad fläskkotlett med klyftpotatis och majskolv.

Pryl: Regnbågsflagga.
Sysselsättning: Veckohandla och Plejadträff.
Träning: Bara av skrattmusklerna.

Kvällsnöje: "Terminator" för de filmerna har varit på Lilla E:s önskelista ett tag och vi börjar från början.

Att tillägga: Stort steg igår när USA fick igenom rätten till samkönade äktenskap i alla 50 staterna. Bara resten av världen kvar nu. Illustreras med den här gif:en från "Queer as folk". 


fredag 26 juni 2015

FredagsFilmen: The heat

Snabbt inlägg för snart är fredagen slut och allt sådant där, men jag vill bara så innerligt gärna tipsa om filmen jag precis har skrattat så jag gråtit åt - "The Heat". Har ni inte sett den än bör ni göra det asap. Melissa McCarthy och Sandra Bullock ger kompissnutfilmen en helt ny innebörd och det får gärna göras 10 filmer till med dem. Dessutom - klarar Bechdeltestet med bravur.

Bildkälla Wikipedia

Agent Ashburn är en streber inom FBI. För att få chans till en befodran tar hon sig motvilligt an ett fall i Boston där hon snabbt hamnar på kollisionskurs med polisen Mullins. Det visar sig dock att de kanske har fler likheter än olikheter, vad man än kan tro från början.


Och jag har bara lånat den här! Måste in i samlingen. MÅSTE!

onsdag 24 juni 2015

Breaking things that I should keep-Dagens


Låt: "Hiding" med Florence + The Machine. 
Outfit: Klänning från HochM, tröjan har min mamma stickat.
Smink: CC creme från Luméne, blusher från HochM, ögonbrynsskugga från Clinique, mascara från L'Oréal, läppbalsam från Naked lips.
Nagellack: Lemon från Gina Tricot.

Frisyr: Flätat. 
Doft: Vanilla touch från HochM/La Rive.
Smycke: Pärlörhängen som jag fick i julklapp av Stora J:s pappa en gång för länge sedan. En av två saker värt att behålla jag fått från honom. Den andra är såklart dottern.
Klocka: Nej.

Frukost: Grilled cheese i fullkornsbröd, te till som alltid.
Fika: Te och kardemummakaka.
Middag: Veckans vego - stekt ris med halloumi.

Pryl: Slipmaskin.
Sysselsättning: Inte mycket du.
Träning: Nej.

Kvällsnöje: Filmtajm! Går en film på tv ikväll som jag har velat se ett tag eftersom jag inte får ont i ögonen av att titta på Sam Worthington.

Att tillägga: Det är jobbigt att så många artister som jag gillar precis släppt nya album. Det blir dyrt om jag ska skaffa allt jag vill ha just nu. Vi snackar Mika, Florence + The Machine, Adam Lambert, Muse och så vill jag gärna lägga ett par äldre album till samlingen också, som Tove Lo och The 1975 och det jag inte har med Andrew McMahon. Jag behöver en donation - helt klart.

tisdag 23 juni 2015

En första titt på Open Art 2015

Vartannat år har vi ett särskilt evenemang i min hemstad Örebro som kallas Open Art. Det är helt enkelt massor av konstverk som tillfälligt placeras i stadsrummet. Ungefär hur roligt som helst, även om allt såklart inte är supersnyggt.
Idag hade älskade maken och jag ett par ärenden på stan så vi passade på att titta lite på några av konstverken. Det blir en ordentlig genomgång en annan dag när jag har bättre skor på fötterna för långa promenader.


En sak som har gjort i år är att man har utnyttjat ett befintligt konstverk, i form av en staty av Engelbrekt, och gett honom ett hus att bo i. Om man vill kan man klättra upp och hälsa på honom. Och jag - trots att jag tycker att allt högre än en trappstege är superläskigt - gjorde det.

 Som ni ser - inte direkt kaxig. Men kul att se Engelbrekt på nära håll. Han var lite rostig och trasig på kragen, kanske de kan passa på att fixa innan konstverket omkring honom rivs.

 En bil på en spik på ett varuhus.

 Annars har det här konstverket av den kinesiske konstnären Ai Weiwei fått mycket uppmärksamhet, särskilt som han länge varit förbjuden att ställa ut i sitt hemland på grund av sin regimkritiska konst. Det här är overaller som kinesiska fabriksarbetare har på sig de 14 timmar per dygn de arbetar för småslantar så att vi kan köpa billig vadsomhelst. Hela Köpmangatan full av fladdrande overaller. Installationen kallas "Think different - How to hang workers' uniforms".

 Man har stängt av en bit av Engelbrektsgatan och målat den orange och rosa. Här kan man titta på flamingos.

Och titta på vad jag tror kommer bli årets mest fotograferade konstverk, "Popcorn" av den lokale konstnären Anton Hjärtmyr.


Obligatorisk bild av mig sittande i ett av popcornen. De var riktigt bekväma faktiskt. Och nu vill jag ha popcorn. 


 Jag ska måla hela världen lilla mamma. Och jag börjar med Svartån.


 Nej. Det är inte en drake. Det är visst en tjocktarm. Läckert...

 Och Rådhuset är inklätt med strumpbyxor.



Gillade lite extra de här utskurna siluetterna som vill pussas. Om man ser dem från rätt vinkel vill säga.

måndag 22 juni 2015

Razor blade lips-Dagens

En viss katt försökte rymma vid fotograferingstillfället, men jag fångade honom.
Låt: "Evil in the night" med Adam Lambert.
Outfit: Prickig t-shirt och djungelmönstrad byxa, HochM.
Smink: CC creme från Luméne, blusher från HochM, ögonbrynsgel från Model co, guldögonskugga från Chanel, mascara från Julia, läppbalsam från Love and toast.
Nagellack: Field fox från CND Vinylux.

Frisyr: Utsläppt. Fortfarande lite rosa. 
Doft: Vanilla touch från HochM/La Rive.
Smycke: Triskeleörhängen i trä från Etsy-shoppen Salted melon.
Klocka: Randig Lambretta Cielo.

Frukost: Chiapudding gjord på blåbär och kokosmjölk som jag toppade med min hemgjord granola. Och så dricker jag te till frukosten. Så klart.
Fika: Te och smörgås.
Middag: Ugnspannkaka med riven morot och lingonsylt.

Pryl: Säkerhetssele.
Sysselsättning: Veckohandla, läsa, trott jag ska bli änka när älskade maken klättrade på taket, fånga katt, vinka åt vän.
Träning: *fnyser hånfullt* Nej.

Kvällsnöje: Ingen aning.

Att tillägga: Så... Adam Lambert släppte sitt nya album för en vecka sedan och jag lyssnar så mycket på det att man nästan kan påstå att jag tar det intravenöst. Så. Bra!

lördag 20 juni 2015

Lite blandat om tv sådär

Jag sticker inte under stol med att tv alltid har varit en viktig del av mitt liv. Jag tittar på många serier, fler än vad jag gör sammanfattningar om, älskar nyheter och dokumentärer och för mig är tv absolut en plattform för lärande. 

Jag är inte den enda i det här avlånga landet som lärde sig alfabetet och att läsa lite och räkna till tjugo tillsammans med Magnus, Brasse och Eva i "Fem myror är fler än fyra elefanter". Så det är självklart väldigt sorgligt att den kvarvarande medlemmen, Magnus, somnade in för en vecka sedan. Det var en del av min barndom som dog där liksom. Samtidigt känns det även lite fint att veta att de tre nu är samlade igen någonstans där på andra sidan. Om man tror på sådant, och det gör jag.


Magnus Härenstam, Eva Rabeus, Lars "Brasse" Brännström.
En annan trist nyhet är den att serien "Constantine" nu definitivt är nedlagd. Bolaget släppte den i början på maj men man försökte hitta en ny plattform för den. Häromveckan twittrade dock serieskaparen Daniel Cerone att skådespelarna och medarbetarna lösts från sina kontrakt och att det är helt kört för en fortsättning. Fasiken också! Särskilt som pruttserier som "Supernatural" förnyas år efter år...

Matt Ryan i titelrollen som John Constantine
Undrar ni varför det inte kommer något nytt inlägg om mitt senaste maratonprojekt "Queer as folk"? Jag brukar ju plöja en säsong på en vecka, men det har jag inte gjort nu. Anledningarna är två, eller tre beroende på hur man räknar. 
När jag sammanfattade säsong 1 varnade jag för att jag skulle bli besatt. Det har jag blivit också. Så pass att jag bokat ett exemplar av hela serien på box när de är åter i lager - vilket jag hoppas är snart. Jag har dessutom väckt älskade makens nyfikenhet så det finns en möjlighet att jag kommer vänta in honom och fortsätta mitt tittande i sällskap av honom, och då kommer det inte gå lika snabbt. 
En annan anledning är att mina barn har sommarlov nu och då är det lite problem att titta när de är hemma hela dagarna. Det här är nämligen på alla sätt och vis inte en barntillåten serie. Det är sex and drugs and all that jizz mest hela tiden, till och med ljudspåret är vågat. Jag hade ju kunnat titta på datorn med hörlurarna på så nu kan ni ju få gissa vem som gjorde sönder sina hörlurar typ jättemycket häromdagen. *skriet emoji*

Justin - Randy Harrison, Michael - Hal Sparks, Brian - Gale Harold.
 Jag har alltså absolut inte gett upp "Queer as folk" men pausar lite grann. Funderar på att se "Merlin" så länge, men just nu njuter jag lite av att inte se på så mycket serier, jag läser desto mer i stället.

Lydia - Holland Roden, Stiles - Dylan O'Brien, Scott - Tyler Posey, Derek - Tyler Hoechlin.
Den här serien då? "Teen wolf " som typ varit mitt livselexir de senaste åren? Och som startar säsong 5 om lite mer än en vecka - är jag inte galet pepp på den? Nej - jag är ju inte det. Den här serien känner jag behöver läggas ner efter den här säsongen. När Tyler Hoechlin hoppade av var det den berömda droppen som fick min bägare att rinna över. Att förra säsongen var rätt så kass och att serien skrämt bort över 10 av sina regelbundna skådespelare på endast fyra säsonger säger en hel del. Jag tokälskar fortfarande Stiles, men för mig som shippar Sterek så är det rätt så surt att se -erekdelen av shippernamnet försvinna.
Om jag tittar så kommer jag högst troligt att titta i efterhand.

Rae - Sharon Rooney
Då är jag betydligt gladare över att den avslutande säsongen av "My mad fat diary" alldeles straxt kommer på en tv-skärm nära mig. Det blir bara tre små avsnitt att avsluta den här kärlekshistorien med, och de tre avsnitten kommer jag älska ihjäl tror jag. Har ni missat den här pärlan till tv-serie är det inte försent att göra något åt det. Jag har svårt att tro att man kan annat än tycka om "My mad fat diary" så just do it!

fredag 19 juni 2015

Övertalning

Jag hade ingen lust att titta på flåsig action i form av "Patrioter" igår. Jag hade lust att läsa ut min senaste bok istället, "Övertalning" av Jane Austen.
Jag brukar säga att jag räknar Jane Austen som en av mina favoritförfattare, men sanningen är att jag inte har läst alla hennes romaner och hon skrev bara 6 stycken varav två är utgivna postumt. "Övertalning" är en av de böcker som utgavs först efter hennes död och det var hennes bror som gav den sitt namn och såg till att den blev utgiven.

Bildkälla Goodreads
Anne Elliot bröt som ung förlovningen med kapten Frederick Wentworth efter att ha blivit övertalad om att han inte är ett tillräckligt gott parti för dottern till en baronet. Åtta år senare har kapten Wentworth skapat sig en mindre förmögenhet och omständigheter gör att Annes och kaptenens vägar åter korsas. Anne har sedan länge accepterat sin plats på glasberget och det faktum att hon aldrig kommer komma över den kärlek som väcktes i hennes ungdom. Men att se kapten Wentworth på nära håll igen gör att hoppets väcks en aning, även om hon förstår att han inte kan förlåta hennes svek i ungdomen.

Jane Austen är känd som en författare av romantiska romaner, och det stämmer så klart till viss del. Hon var även en kritiker av sin tid och det samhälle hon levde i. Strikta sociala regler dikterade vem man umgicks med och hur man skulle bete sig och vem man skulle gifta sig med. Förmögenhet och ett gott namn betyder mycket.
För vår hjältinna var det här väldigt mycket sanningen. Hon har varit förlovad med en man som inte ansetts passande och blivit övertalad att bryta förlovningen. Det saknas inte friare, men hon ger dem korgen för i hennes hjärta finns endast en. I stället iakttar hon sin omgivning och även om det inte skrivs rätt ut så förstår vi att hon ser sin egen familj i ett löjets skimmer. Fadern och den äldsta systern är besatta av fina titlar och förmögenheter, men ser inte själva att de bjudit in en lycksökerska i sin innersta krets, en kvinna som tillåts ta större plats och ha större inflytande än ens de egna systrarna/döttrarna. Den yngsta dottern som ständigt klagar över att allt inte är exakt som hon vill - en martyr ut i fingerspetsarna. Och så Anne som ser allt.
Skildringarna av omgivningarna visar även de på Jane Austens egna upplevelser och erfarenheter. Författaren trivdes själv bäst på landet och tyckte innerligt illa om staden Bath där hon själv hade bott, och Anne hyser samma känslor för sina omgivningar. Landet beskrivs som en stilla oas och Bath som en bullrig och överbefolkad stad med allt för mycket umgänge.
Den här boken upplever jag som mörkare i tonen än min, och många andras, favorit "Stolthet och fördom". Det kan bero på att vår hjältinna inte är en rodnande 18-åring i jakt på en make, utan en ung kvinna som funnit sig i sin plats på glasberget. Hon har erfarenheten och möjligheten att se sin omgivning i andra färger än rosenrött.
Samhällskritik förklädd till romantik, kan man kanske säga.

Jag gav "Övertalning" 4/5 i betyg.

"Så förändrad att han inte skulle ha känt igen henne!" Det var ord som bet sig fast. Och ändå gladde det henne snart att hon hade hört dem. De fick henne att nyktra till; de dämpade upprördheten; de lugnade henne och måste följaktligen göra henne lyckligare.
Frederick Wentworth hade använt de orden, eller ord som liknade dem, men utan att ana att de skulle föras vidare till henne. Han hade funnit henne bedrövligt förändrad, och ärligt besvarat en fråga i samma ögonblick som den ställdes. Han hade inte förlåtit Anne Elliot. Hon hade behandlat honom illa; övergett och svikit honom; och ännu värre var att hon därigenom hade visat en karaktärslöshet som hans eget resoluta, självsäkra temperament inte kunde tolerera. Hon hade avstått honom för att göra andra till lags. Det hade varit följden av övertalning. Det hade varit svaghet och undfallenhet.

onsdag 17 juni 2015

Update

Här sitter jag i mina nya byxor och har en skön stressfri födelsedag utan tårta utan uppvaktning och utan ångest. The bliss!
Ibland är det att fatta beslutet som är jobbigast - sedan kommer lugnet. Kram på er.


måndag 15 juni 2015

För en jävla tårtas skull

Så här är det.

Jag vill inte fira min födelsedag i år heller. Jag gjorde dock misstaget att fråga älskade maken om de ville fira mig och med tanke på jublet som uppstod hos barnen när jag gick med på det så antar jag att mitt födelsedagfirande varit saknat. Jag var dock bestämd med att jag ville ha det litet. Bara familjen. Och att jag skulle slippa baka en tårta.

Min förhoppning här var att vi skulle köpa en tårta eller bara äta Mariekex och låta det vara bra med det. Men nehej då - plötsligt var halva släkten involverad i den där jävla tårtan. Och vilka kommentarer jag får! För att jag inte vill baka en tårta till min födelsedag. Som att någon annan i den här familjen bakar tårtor till sina födelsedagar. Nä just det - det är det ju jag som gör. Himlars praktiskt.
Men just nu vill jag inte. Jag vill inte baka någon tårta till min födelsedag för jag vill ingen tårta ha. Jag vill inte ens bli uppvaktad. Och det ska jag tydligen bli tråkad för - igen.

Igår kväll  rann min bägare över. Med tanke på att jag har haft månader av bra mående så känns det liksom lite extra surt när jag behöver gå ifrån middagen för att jag behöver tampa ner ett ångestanfall. Att jag sedan dess börjar gråta ungefär hela tiden. Utan någon anledning alls. För att i år igen får jag ångest över min födelsedag. För att det alltid är så krångligt och villkorat att bli uppvaktad. Och att det ska vara så surt när jag inte vill. Som att det inte vore mitt val liksom.

Det låter på order födelsedagsfirande som att det ska vara något roligt. Jag hittar inget roligt alls i det. Och jag ångrar så bittert att jag gick med på att de skulle få fira mig, för det var för deras skull - inte för min. Kan man vara frånvarande på sin egen födelsedag? Så kan de sitta där och dricka kaffe och prata om hur jävla otacksam jag är utan mig? Fast jag tänker inte baka någon tårta.

lördag 13 juni 2015

The reason we chase is lost in romance-Dagens


Låt: "Sleeping satellite" med Tasmin Archer. Minns ni den? Hamnade på en 90-talsspellista häromdagen och den här låten har suttit fast i hjärnan sedan dess. Det kunde varit värre - det kunde varit en dålig låt. Som "Wannabe"...
Outfit: Djungelmönstad byxa, vitt linne och skjorta med flygfän - allt från HochM.
Smink: CC creme från Luméne, blusher och läppstift från HochM, ögonbrynsskugga från Clinique, bronsig ögonskugga från ?, grön ögonpenna från Nyx, mascara från Julia.
Nagellack: Utskickat från tidningen Julia, en grön och en rosa. På några naglar toppad med Orange and black glitter från HochM.

Frisyr: Tvinnat och fiskbensfläta. Om ni tycker det ser ut att vara rosa i topparna så stämmer det.
Doft: Amber and vanilla från HochM.
Smycke: Pilar i öronen från HochM.
Klocka: Gul Zodiac.

Frukost: Mannagrynsgröt med hemlagat äpplemos och kanel. Te till såklart.
Fika: Te och smörgås.
Middag: Pizza.

Pryl: Tampong.
Sysselsättning: Jobbelijobb, veckohandla, prinsbröllop.
Träning: Nej.

Kvällsnöje: Ingen aning. Gissar att det blir en film.

Att tillägga: Lite gölligt bröllop idag. Jag är en sucker for romance - sedan att jag tycker monarkin ska avskaffas är en annan femma.

fredag 12 juni 2015

Sir Christopher Lee

Bildkälla The Independent
Christopher Lee 27 maj 1922 - 7 juni 2015

En av mina favoritfarbröder gick bort i söndags. Jag har till och med en egen tag på den här bloggen för vampyr, och min fascination för dessa mörkervarelser föddes i min barndom på grund av just den här farbrorn.
Christopher Lee kommer alltid vara Dracula för mig. Som barn var jag rädd för honom, som vuxen beundrar jag honom och allt han hann göra under sin levnad.
Så det var en sorglig dag när jag fick veta igår att han hade gått bort. Med ålderns rätt kanske, för han blev 93 år och han slutade aldrig jobba. Han har medverkat i över 250 filmer, deltog under andra världskriget i flygvapnet, var skolad sångare och känd för sin mörka röst och för att han var lång.
Han har varit Count Dooku i Star Wars, Saruman i Sagan om ringen, Dracula i ett antal Hammer-filmer och trots sina många roller som elaking har jag alltid tyckt att han verkat vara så mysig. Som en snäll farbror som läser sagor för en och bjuder på karameller ur en skrynklig papperspåse.

Vila i frid Christopher Lee - tur att filmerna finns kvar.


onsdag 10 juni 2015

Säsongssammanfattning: Queer as folk, säsong 1

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Efter att ha sett det Brittiska originalet av "Queer as folk" kände jag att jag raskt ville hoppa på den amerikanska versionen. Amerikanska versionen fick 5 säsonger och det första av dessa är precis färdigtittad för lilla mig.

Hur likt är det då? Rätt så. Karaktärerna har andra namn och med tanke på att den här första säsongen har 12 avsnitt fler än hela den brittiska serien, så hinner man lära känna dem på ett annat sätt - närmare och intensivare. Allt det som hände i originalet har hänt här också, med vissa undantag. Som att någon som dog i originalet överlevde i den här versionen.
Ska jag jämföra? För om jag gör det så är det här bättre. Kanske inte så oväntat med tanke på att de olika versionerna har fått så pass olika upplägg - från en hel serie på 10 avsnitt och sammanlagd tid av dryga 6 timmar, till 22 avsnitt på en säsong med en snittid på straxt under 50 minuter per avsnitt. Man hinner in mer då, hinner känna karaktärerna och miljöerna på ett annat sätt och då blir det bättre. Jag upplevde dessutom originalet som stundtals humoristiskt vinklat och här känner jag mer att det är ett renodlat drama.

Bildkälla The Monolith
Favoritavsnitt: 1x01 "Premiere" Den amerikanska piloten är väldigt lik den brittiska. Brian och Michael är på väg hem från Liberty street när Brian bestämmer sig för att ragga upp 17-årige Justin. 
1x10 "Queens of the road" Michael fyller 30 och Brian ordnar en överraskningsfest för honom som slutar med att Brian och Michael blir osams. Emmet ingår ett avtal med Gud.
1x13 "Very stupid people". I sina försök att bli straight bestämmer sig Emmet för att dejta en kvinna han träffat på sin stödgrupp. Väldigt fin scen i det här avsnittet mellan Ted och Emmet.
1x20 "The King of Babylon". Justin är ledsen över att Brian tar honom för given ocj behandlar honom illa. För att göra honom svartsjuk anmäler sig Justin till tävlingen King of Babylon där första pris är 1000 dollar, en resa och valfri man.
1x22 "Full circle". Brian fyller 30 och känner sig gammal. Justin och Daphne går på sin skolbal där Justin får en överraskning. Michael ska precis kliva på planet till Portland när han får ett telefonsamtal från Brian.

Favoritkaraktär: Mitt hjärta klappar lite extra för Justin. Jag tycker om mina små pojkar helt enkelt. 

Favoritpar:  Japp. Jag shippar dem - Brian och Justin. De är ju inget etablerat par, mer ett gäng bekväma ligg för Brian och det är Justin som har känslorna. Men man kan väl hoppas.

Bäst i säsongen: Vänskapen mellan karaktärerna är fantastisk att se. Och att den utvecklas och fördjupas hela tiden. Tycker särskilt om resan mellan Michael och Justin där det gått från "ut ur mitt liv" till "hjälp mig ta hand om min mamma". 
Jag tycker också om att vi får följa det lesbiska paret närmare i den versionen av "Queer as folk" - de var mer bifigurer i originalet, här är de jätteviktiga.

Värst i säsongen: All homofobi som särskilt Justin utsätts för. Både i sitt hem och i skolan utan att någon gör så värst mycket för att hjälpa honom. Så hur den här säsongen slutade - fy fan. 

Övriga kommentarer: Med en sådan cliffhanger är jag glad att jag kan se nästa avsnitt när som helst. Fördelen med att se en serie i efterhand.
Har man problem med mycket naket och rätt så grafiska sexscener så kanske inte det här är serien för dig - annars är det här en sådan där serie som jag så här i efterhand undrar hur fasiken jag kunde missa. Det är nämligen tokbra. Jag kommer bli besatt - bara så ni vet.

måndag 8 juni 2015

Säsongssammanfattning: Battlestar Galactica, säsong 1

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

För att inte totalt översvämma lilla bloggen med tv-inlägg väljer jag att lägga sammanfattningen av "Battlestar Galactica"s första säsong lite i framtiden, fastän jag såg klart på den redan i slutet av maj. Den här serien tittar jag på tillsammans med älskade maken och vi tar ett avsnitt lite då och då så det går långsamt, men det går. Med tanke på att vi var osäkra på om vi skulle se den överhuvudtaget efter en väldigt segdragen, småtrist och lång pilot/miniserie som start så är det kanske bättre med långsamt än inte alls.

Serien utspelar sig i en avlägsen galax. Människorna där har skapat en sorts robotar, cylons, som gjort uppror. Sedan länge lever de två raserna i en bräcklig fred med varandra, en fred som abrupt tar slut när det visar sig att cylonerna har lyckats skapa artificiell intelligens så lik människor att det är nästan omöjligt att se skillnad på en cylon och en människa. Cylonerna anfaller människornas världar och kvar blir endast det fåtal människor som råkar befinna sig på resa mellan de olika planeterna. För att hålla hoppet levande bland de överlevande beslutar man sig för att söka rätt på den mytomspunna Jorden - en planet många tror inte ens existerar i annat än de heliga skrifterna.

Bildkälla Wikipedia

Favoritavsnitt: 1x01 "33". De överlevande skeppen blir anfallna av cyloner var 33:e minut och tvingas göra rymdhopp lika ofta för att undkomma dem. 
1x05 "You can't go home again". Adama vägrar att överge Starbuck på planeten där hon skjutits ner, fastän att allt hopp att hon överlevt verkar vara borta. Samtidigt hittar Starbuck det cylonskepp hon skjutit ner och försöker förstå det för att kunna fly från planeten.
1x13 "Kobol's last gleaming: part 2". Säsongsavslutning. Adama är rasande över att Roslin övertalat Starbuck att hämta Apollos pil från Caprica och beslutar sig för att avsätta henne som president. För att komma åt pilen måste Starbuck slåss mot en Number Six. Hon träffar på Helo och den cylonkopia av Sharon/Number Eight han reser med. Sharon ombord på Galactica avslöjar sig som sylon.

Favoritkaraktär: Tror minsann det är Kara/Starbuck. Gillar de avsnitt som är centrerade runt henne bäst i varje fall.

Favoritpar:  Inget. Men jag tror att det kommer hända något mellan Kara/Starbuck och Lee/Apollo. Inte mig emot. 

Bäst i säsongen: Känns ju bra att jag funderat på den här punkten i 10 minuter nu. Finns det något jag gillar extra mycket då kan man undra? Varför ser jag på det här egentligen? Och svaret är nog att jag gillar det som en helhet. Att tempot inte är rasande snabbt utan att det ibland får kännas lite vardagligt att vara ute i rymden. Det finns inget som sticker ut direkt utan det puttrar på bara. 

Värst i säsongen: Två saker jag stört mig enormt på: musiken och att alla papper är oktagonala. De där avskurna hörnen stör mitt tunggung liksom.

Övriga kommentarer: Jag som har sett Michael Hogan som Gerard i "Teen wolf" innan kan inte låta bli att väsa "mountain ash" väldigt dramatiskt minst en gång per avsnitt. 
Och det här med att det röks  och sups så mycket på Galactica - borde inte förråden av cigg och sprit ta slut någon gång ganska snart? Ska bli kul att se det där abstinens-avsnittet jag förväntar mig. 

söndag 7 juni 2015

Skuk liten flicka bör spruttas in på

I går kväll började det stickas lite i min hals. I natt har jag snarkat, vilket jag vet för att jag vaknat av att älskade maken strök mig över kinden för att jag skulle sluta. Jag brukar snarka när jag snorar nämligen. Och vid vissa andra tillfällen.
I förmiddags vaknade jag med ond hals, snorig näsa och lite granna feber. Hej sommarförkylningen! Förklarar varför jag varit så trött den senaste veckan, något som jag skyllde på mina allergier.

Sedan jag var liten har jag druckit en alldeles särskild dekokt när jag varit förkyld och den brukar faktiskt hjälpa till att lindra och förkorta förkylningsperioden ganska rejält. Endast tre ingredienser varav den ena är vatten. Och den är allra godast i min barndoms gula mugg med jordgubbar på. Jag tror det är jordgubbar i varje fall.


Koka upp vatten och tillred en ganska stark svartvinbärssaft. Tillsätt en rejäl klick honung. Drick.
Svarta vinbär innehåller mycket c-vitamin och honung har välkända antiinflammatoriska egenskaper. Inte undra på att det hjälper liksom.

Den här brukade min pappa göra till mig till jag fortfarande bodde hemma, så det kan vara någon huskur han lärt sig av sin farmor. Måste fråga honom om det.
Rubriken är för övrigt något min mamma brukar säga när någon är sjuk, och jag är nästan helt säker på att det kommer från Pippi Långstrump, men jag kan ha fel. Jag tror inte jag har fel dock.
Nu ska jag dricka "medicin" och läsa bok.

lördag 6 juni 2015

It's just you and I tonight-Dagens


Låt: "Heart out" med The 1975.
Outfit: Klänning och t-shirt från HochM.
Smink: Nej.
Nagellack: #446 från Depend.

Frisyr: Tvinnat och sidfläta. Och ja - det har blivit mycket ljusare sedan sist. Och rödare. I wonder if I made a mistake...
Doft: Truth or dare by Madonna.
Smycke: Kaninörhängen jag fått av Lilla E och Chilipojken i Mors dags-present. Ett av 9 par.
Klocka: Nej.

Frukost: Rostat bröd med avokado och stekt ägg, yoghurt med smulat finncrisp, te.
Fika: Te och massor av tårta. Och krämkaka!
Middag: Räkor med diverse bröd, kex, ostar och marmelad. Och rosébubbel.

Pryl: Amiibos. Visst inte vad det var när jag vaknade i morse och är fortfarande inte riktigt säker på vad det är.
Sysselsättning: Sovmorgon, veckohandla, fira 14-åring, titta på en skata som jagade en katt. Ungefär så.
Träning: Nej.

Kvällsnöje: Inget särskilt.

Att tillägga: Glad nationaldag dårå. Inte för att jag firat den direkt...

fredag 5 juni 2015

Fredagsmys: Patty melts

Vet ni hur många FredagsFilms-inlägg jag har skrivit? 156 stycken är svaret ni söker. 156! Inte undra på att inspirationen tryter.
Nej - jag kommer inte överge FredagsFilm-kategorin, bara tillåta mig själv att skriva om annat på fredagar samt introducera en ny kategori. Eller ny och ny - hela Sverige har ju fredagsmys nuförtin'.

Fredagsmys för mig är att äta något gott och kanske dricka något gott och att göra något med älskade maken och barnen eller bara med han den där jag gifte mig med.
Just idag åt vi något gott när vi testade ett recept på Patty melts - alltså en pannbiff mellan bröd med karamelliserad lök och ost. Det var alldeles otroligt gott och seglar upp på repertoaren direkt. Inte gjort i en handvändning, men värd varenda sekund vid spisen.
Originalreceptet hittar ni här. Eftersom jag är busig gjorde jag som jag ville. Fast nästa gång använder jag mer ost.


Patty melts med karamelliserad lök

Det här receptet är avsett för fyra portioner. Eftersom vi är fem i familjen gjorde jag 6 stycken för någon ville ha två. Det funkade det med.

1 gul lök
rapsolja
vatten

Skala och skiva löken mycket tunt. Stek löken på medelvärme i en skvätt olja i sisådär 20 minuter. Skvätt på lite vatten då och då och rör om ofta så att löken mjuknar utan att ta för mycket färg. Låt sedan allt vatten koka bort och låt löken bli gyllenbrun. Allt som allt tar det här momentet 25-30 minuter. Låt det ta den tiden så blir löken söt och mjuk.

500 gram nötfärs
1 msk ketchup
1 klyfta vitlök, riven
1 tsk salt
nymald svartpeppar

Blanda färsen med ketchup, vitlök salt och peppar. Dela upp den i samma antal som du ska göra patties, i mitt fall var det som sagt 6. Forma färsen och platta till den så att den har ungefär samma storlek och form som brödet du tänker använda, ungefär en halv centimeter tjocka.
Stek biffarna i olja några taget tills de är nästan färdiga. Lägg över dem på en tallrik.

2 skivor bröd per patty
mild ost - jag använde gouda
stark ost - jag använde västerbottenost
majonnäs

Lägg den milda osten på hälften av brödskivorna. Lägg på en färsbiff, toppa med lök och den starka osten. Lägg över de andra brödskivorna och kläm åt. Bred majonnäs på den översta brödskivan. Stek den med majonnässidan ner på medelvärme, ställ något tungt ovanpå som trycker ihop melten. När den undre sidan är gyllenbrun lyfter man på tyngden och brer majonnäs på den ogräddade sidan, vänder på melten och ställer tillbaka tyngden tills även andra sidan är gyllenbrun. Som kanske synes använde jag min kära traktörpanna i gjutjärn som tyngd.
Eller så brer man majonnäs på båda utsidorna och gräddar dem i smörgåsgrill. Jag kanske var lite onödigt krånglig.

Klara att servera! Med lite grönsaker till så klart. Och i mitt fall ett glas sval rosé.

Trevlig helg!

onsdag 3 juni 2015

Soundtrack of my life


Something corporate - The Astronaut

I've been sleeping with ghosts
I've been watching stars 
Crawling out of the sky
And I've been hoping
I'm close to the space man movies
I call my life
My life

And I've been climbing ladders through time
I've got tunnel vision
But I'm doing fine
And I've been
Watching stars coming off of the wall
And maybe if I'm lucky I can catch them
Before you fall
And you are not alone

Calling out to the astronaut
I need some of what you've got
I need to be high
Crawling out of the world she brought
Calling out to the astronaut
I need to be high

And I've been holding
This microphone
And I've been shouting out
But I think we're alone
And I've got platinum vision
And a tin foil touch
I've got you to propel  me
But I still need so much
Not to be alone

Calling out to the astronaut
I need some of what you've got
I need to be high
Crawling out of the world she brought
Calling out to the astronaut
I need to be high

And you are not alone
You are not alone
And you are not alone

Calling out to the astronaut
I need some of what you've got
I need to be high
Crawling out of the world she brought
Calling out to the astronaut
I need to be high
Calling out to the astronaut
I need some of what you've got
I need to be high
Disappear in the world she brought
Calling out to the astronaut
I need to be high

And I've got you to propel me
But I still need so much

tisdag 2 juni 2015

Säsongssammanfattning: Outlander, säsong 1

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Sådärja, då var första säsongen av "Outlander" färdigtittad. Säsong två kommer men när vet jag inte riktigt, någon gång under 2016 har jag hört, men 2016 är ju ett helt år långt.
Den här första säsongen var dessutom uppdelad i två delar om 8 avsnitt vardera med ett ganska långt glapp emellan, samt en rejäl cliffhanger.

Serien handlar om Claire som år 1945 efter krigsslutet har återförenats med sin man Frank. De reser till Skottland på semester och där besöker de bland annat mystiska stenar på en höjd. När Claire senare återvänder till stenarna ensam kastas hon 200 år tillbaka i tiden och hamnar mitt i konflikten mellan engelsmännen och högländarna. Och alla är rätt så misstänksamma mot den mystiska engelska kvinnan och hennes ovanliga kunskaper.


Favoritavsnitt: 1x01 "Sassenach". Pilotavsnittet är som vanligt viktigt för att fånga tittarnas intresse och det lyckas man förträffligt med här.
1x07 "The wedding". För att undkomma Randall och hans män behöver Claire gifta sig med en högländare och valet faller på Jamie.
1x09 "The reckoning". Ett avsnitt berättat från Jamies synvinkel. 
1x16 "To ransom a man's soul". Claire lyckas frita Jamie från Wentworthfängelset, men det är en trasig make hon får tillbaka och de fysiska skadorna är inte de värsta efter en natt med Black Jack Randall.

Favoritkaraktär: Claire. Vilken tur att man gillar huvudpersonen.

Favoritpar:  Claire och Jamie. *hjärtögon*

Bäst i säsongen: De förtroliga samtalen mellan Claire och Jamie. Och jag gillar att Claire blev god vän med hans syster Jenny också.

Värst i säsongen: Sista avsnittet är fullkomligt vedervärdigt när man i flashbacks får se vad Jamie genomgått. Väldigt bra avsnitt, men med väldigt grafiskt våld. Och så vill jag gärna krypa in i tvn och skjuta Jack Randall alldeles själv. Var länge sedan jag tyckte så fruktansvärt illa om en karaktär.

Övriga kommentarer: Serien är baserad på böckerna av Diana Gabaldon. Hittills finns det åtta böcker, säsong ett är baserad på den första. Jag har inte läst dem. Än.

måndag 1 juni 2015

Seriesammanfattning: Queer as folk, UK

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna. Eller som i det här fallet - seriesammanfattningen.

Jag tyckte liksom inte att det var någon större idé att dela upp den brittiska versionen, originalet, av "Queer as folk" i sina säsonger för det finns bara tio avsnitt och endast två av dessa är säsong 2. Det gick galet fort att titta på det här när jag hittade det på YouTube, ett par förmiddagar bara så var det klart. 

Serien tar sin början i att vännerna Vince och Stuart är på väg hem från Manchesters partygata Canal Street när Stuart bestämmer sig för att ragga upp 15-årige Nathan. För Nathan är det förälskelse, för Stuart är det ett one night stand som aldrig ger sig av. Och på den vägen fortsätter det.

Bildkälla Almighty records


Favoritavsnitt: 1x01 Pilotavsnittet där karaktärerna etableras på nolltid. Stuart är en arrogant skitstövel, Vince är bästa vännen som varit kär i Stuart sedan de var 14 år, och Nathan är den oerfarne som gärna vill vara till lags. Och så förekommer det ett lesbiskt gäng. Och en baby.
1x08 Vince funderar på att komma ut på jobbet samtidigt som han börjar se sitt förhållande med Cameron med andra ögon. För att få mer tid med Alfred går Stuart med på att stoppa sken-äktenskapet mellan Romy och Lance - med hjälp av Nathan. Nathan rymmer till London.
2x02 Serieavslut. Vince söker en befodran. Nathan ställer en homofobisk lärare till svars. Stuart känner att Manchester börjar bli för litet. Det är dags för nästa steg.

Favoritkaraktär: Vince. 

Favoritpar: Mnja... Hade väl inget som jag vare sig gillade eller hoppades på. 

Bäst i säsongen: Alla Doctor Who-referender. Och K-9!

Värst i säsongen: Alltså förlåt men vilken usel titelmusik! Glad jag slipper den i varje fall.

Övriga kommentarer: Som Whovian är det såklart jätteroligt att Vince är så förtjust i Doctor Who som han är. Så är serien skapad av Russel T. Davies också, mannen bakom rebooten av Doctor Who. Nörden i mig blir väldigt glad.