fredag 26 maj 2017

FredagsFilmen: Alien Covenant

Jag var på bio i lördags. Jo, det är sant! Jag, älskade maken och Chilipojken var nämligen och såg den av oss mycket efterlängtade filmen "Alien Covenant".

Bildkälla Geek exchange
Kolonisationsskeppet Covenant är på väg från Jorden till en planet på andra sidan galaxen där kolonisatörerna hoppas kunna skapa en ny värld. På vägen dit sker en olycka med skeppet och besättningen, försatt i kryosömn, väcks i förtid. De uppsnappar en signal från en planet som är mycket närmare än deras ursprungliga destinatio, och då den verkar vara ett dolt paradis bestämmer de sig för att utforska möjligheten att bygga sin koloni där.
Planeten är dock inte det paradis den vid en första anblick verkar vara, och besättningen försöker desperat fly därifrån.


Vad tyckte jag då? Jo, jag gillade en hel del faktiskt. Det fanns en del passager som jag tyckte var lite långtråkiga, men även de tillför mycket till berättelsen då de ger en bakgrund och motiv. Alla är nämligen inte så väldigt mysiga i den här filmen, och då menar jag inte bara diverse inkarnationer av monstret.
Filmen ger också en förklaring till varifrån de där varelserna har kommit, och hur de har utvecklats till de vi sett i Alien-filmerna förut.
Varning för jump-scares och mycket blod och slem. Precis som i övriga Alien. Jag ser fram emot nästa prequel, när den nu kommer.

torsdag 25 maj 2017

Säsongssammanfattning: Supergirl, säsong 2

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Det kommer nog bli många tv-relaterade inlägg ett tag nu, bara så ni vet. Många av de serier jag tittar på avslutar sina säsonger nu, och självklart kommer jag sammanfatta dem. Jag ska försöka portionera ut dem så det inte bara blir en massa tv - the joy of tidsinställda inlägg.

Först ut blir "Supergirl", helt enkelt för att det var vad jag tittade klart på först. Säsong två är precis avslutad. Serien har varit klar för en tredje säsong sedan början av året. Kommer i höst.

Bildkälla Alpha coders
Favoritavsnitt: Jag hade lite problem med den här säsongen och tyckte inte alls om den var lika bra som den första. Det fanns dock ljusglimtar i många avsnitt, och så tog det sig på slutet.
2x21 "Resist" och 2x22 "Nevertheless, she persisted". Doxomiterna, med Mon-Els mamma Rhea i spetsen, anfaller National City. Rhea försöker tvinga Mon-El och Lena Luthor till äktenskap. Superman återvänder, till en början i Rheas våld. Supergirl utmanar Rhea på tvekamp för att rädda National City,ch tvingas fatta ett beslut som kommer ge Supergirl personliga konsekvenser.

Favoritkaraktär: Hm... Tyckte Supergirl/Kara betedde sig dumt och omoget och självgott ganska ofta den här säsongen. Gillar henne såklart ändå, men jag tror faktiskt att säsongens favorit varit Alex.

Favoritpar: Kara och Mon-El. Samt såklart Alex och Maggie. I varje fall ett av de paren fick ett lyckligt säsongsavslut.

Bäst i säsongen: När Alex kom ut, och Kara inte hade jättelätt för det till en början utan var tvungen att tänka efter lite först. Att Kara fick sparken när hon bröt mot pressetiska regler. Alla glirningar till vad som hände i valet i USA och vilka konsekvenser det fått. Att Cat kom tillbaka. Att Lena Luthor inte var en stygging. Och att Tyler Hoechlin spelar Superman. Tack!

Värst i säsongen: Alla gånger Kara tyckte att hon var den enda rätta att utföra saker. Som att hon bestämmer att James inte ska kunna vara en hjälte, eller att Mon-El ska göra precis som hon gjort utan att finna sin egen väg.

Övriga kommentarer: Det här är verkligen en president-kritisk säsong. Som i kritisk mot Donald Trump. Man pratar om vikten av att ha ordentlig källkritik för annars kan konsekvensen bli att det hamnar en vettvilling i Vita Huset. "Supergirls" president är kvinna - och demokrat. Dessutom utomjording. Det talas om att aliens och jordbor måste samarbeta för att störta en överhet som försöker sätta sig över dem. Älskar jag det? Ja.

onsdag 24 maj 2017

Bond-sorg

Den senaste veckan har varit sorglig för en Bond-fantast som mig.
Även om jag inte lyssnat på Soundgarden, så blev jag ändå ledsen över Chris Cornells död förra veckan. 52 år känns för ungt. För mig är Chris Cornell rösten bakom en av mina favorit-Bondlåtar, "You know my name" från "Casino Royale".

Bildkälla
Chris Cornell
20 juli 1964 - 17 maj 2017


Chris Cornell - You know my name

Och så igår då. Den förste Bond att gå ur tiden blev Roger Moore. Han är den som hittills spelat Bond i flest filmer, och även axlat stora roller som Simon Templar i "Helgonet" och Brett Sinclair i "The Persuaders", mer känd som "Snobbar som jobbar" i Sverige.
Han kommer kanske aldrig att bli min favorit-Bond, jag är sådär förtjust i de humoristiska elementen han tillförde rollen, men han är ändå den Bond som en gång introducerade mig till hela serien. Och även om han inte var min favorit betyder det inte att jag inte tyckte om den James Bond han skapade, eller kunde bli underhållen av den - tvärtom. Ingen har spelat Bond dåligt, och i synnerhet inte Roger Moore.

Bildkälla
Roger Moore
14 oktober 1927 - 23 maj 2017

tisdag 23 maj 2017

De får aldrig vinna


"Darkness cannot drive out darkness: only light can do that. Hate cannot drive out hate: only love can do that."
- Martin Luther King Jr.

söndag 21 maj 2017

Kyckling Bella Vista

I mina tonår besökte jag en gång Capri tillsammans med mina föräldrar. Det var en utflykt över en dag, resmålet var egentligen ett annat. Som svensk turist på Capri besökte vi Axel Munthes villa San Michele, och åt lunch på en mycket trevlig restaurang med en slående utsikt över havet - Bella Vista indeed. Min lunch bestod av en väldigt god kyckling, som levde kvar som ett smakminne hos mig i många år.
Många år senare åkte jag tillbaka till Capri, nu i sällskap med min alldeles nyblivne älskade make. Vi besökte Axel Munthes villa, men vi åt inte på Bella Vista den gången - troligen finns restaurangen inte ens kvar, vad vet jag. Däremot lärde jag mig mer om hur maten tillagas i den regionen av Italien, och tillbaka i Sverige igen började jag experimentera i köket.
Kyckling Bella Vista har stått på menyn en del sedan dess. Den smakar inte till hundra procent som jag minns den från den där första gången, men jag har kommit så pass nära att jag får italienska vibbar varje gång jag äter den här rätten. Senast idag till exempel. Så nu längtar jag till Italien igen...


Kyckling Bella Vista

Man tar en hel kyckling - eller för all del, man kan självklart använda delar av kyckling också. You do you. Men jag använder en hel kyckling, som jag sedan delar i halvor. Dessa kycklinghalvor kryddar jag med salt, peppar, timjan och rosmarin. Sedan kommer det göttiga! Saften från en halv citron och lika mycket olivolja som citronsaft. Blanda väl. Gnid sedan in kycklingen runt om med citron/oljeblandningen och kryddorna.
Skjuts in i ugnen på 225 grader i cirka 40 minuter, eller tills kycklingsaften är klar. Det beror liksom på hur stor kycklingen är hur lång tid det tar.
Egentligen är receptet klart där, men jag brukar passa på att rosta grönsaker runt kycklingen så att man har något att äta tillsammans med kycklingen. Här är det potatis, palsternacka, morot och vitlöksklyftor (med skalet kvar). Omnomnom!

lördag 20 maj 2017

Säsongssammanfattning: Veronica Mars, säsong 3

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

I den tredje, och tyvärr sista, säsongen av "Veronica Mars" har Veronica börjat på college. Med det följer så klart nya bekymmer och det kommer nya fall att lösa.

Bildkälla Veronica Mas wikia
Favoritavsnitt: 3x09 "Spit & eggs" Dean O'Dell anställer Keith för att undersöka om hans fru är otrogen. Vad han får veta ger förödande konsekvenser. Logan gör slut med Veronica. När det grekiska systemet räddas i sista minuten lovar serievåldtäktsmannen att hans nästa offer ska utses på en kommande fest - för att "fira". Veronica och gänget bestämmer sig för att stoppa honom, men det går nästan illa.
3x15 "Papa's cabin" När Keith blivit tillfällig sheriff bestämmer han sig för att undersöka O'Dells död närmare. Samtidigt slår sig Veronica ihop med Tim för att rentvå professor Landry, som mystiskt försvunnit. Sanningen visar sig finnas någon annanstans än var man först trott.
3x20 "The bitch is back" Det är dags för val om ny sheriff. Veronica spårar ursprunget till sex-videon med henne och Piz, och upptäcker något från sitt förflutna. När Logan tror att Piz ligger bakom videon går han till angrepp mot Piz, vilket gör att han förlorar både Parker och Veronica.

Favoritkaraktär: Veronica.

Favoritpar: Det var då ett sabla strulande! Men jag håller på Veronica och Logan, trots allt.

Bäst i säsongen: Att de två stora fallen fick sin upplösning så att ingenting hängde löst nu när serien blev nedlagd. Och att det var fler fall av lite småtrevlig karaktär, lite lagom familjeunderhållning sådär.

Värst i säsongen:  Jag var inte vidare förtjust i signaturmelodin från början, men den här ommixningen för den tredje säsongen fick jag nästan ont i öronen av.
Och så blev jag faktiskt oväntat ledsen när sheriff Lamb dog. Snopet.

Övriga kommentarer: Det finns saker som gör att man önskar att serien hade fått en fortsättning, men det slutar i varje fall inte med en cliffhanger. Det finns obesvarade frågor, men ingenting som man kommer ligga sömnlös över.
Och så finns det ju en film, som kom för några år sedan tack vare kickstarter-stöd från fansen. Jag kommer självklart se den också. Skulle inte direkt börja gråta om det blev en liten serie också, som jag vet att skaparen Rob Thomas vill. Jag har gillat det här gänget helt enkelt.

fredag 19 maj 2017

FredagsFilmen revisited: Warm bodies

I december 2012 gjorde jag något så ovanligt som längtade efter en film med zombietema - "Warm bodies".
Zombies är i vanliga fall ingenting som intresserar mig ett endaste dugg. Jag ser inte på "The Walking dead", jag deltar inte i zombie-runs, och jag läser inte böcker med zombies - om jag väljer själv. Lika mycket som jag älskar vampyrer tycker jag att zombies är rätt så tråkiga, nämligen.

Nu är det ju så att jag ändå sett filmer med zombies, så klart. Det har varit ganska många sådana den sista tiden, och det är svårt att undvika om man är filmintresserad. Jag tycker dock sällan att de är bra. Jag anade att jag skulle komma att gilla "Warm bodies", för jag tyckte den verkade vara rolig redan när jag såg trailern.
Nu har jag sett filmen, även om det inte blev på bio, men boken har jag fortfarande inte läst och jag tror inte jag kommer göra det heller.

Bildkälla AllsWalls
Efter den stora zombieapokalypsen vandrar zombien R omkring på en flygplats. Hans dagar är ganska tråkiga, och mest vandrar han omkring och utstöter gutturala läten, ibland tillsammans med bästa vännen M.
En dag, när han äter en ung mans hjärna, upptäcker han något nytt - en känsla för en ung flicka, Julie. R bestämmer sig för att skydda henne, både från de zombiesar som är som honom men även från de jätteelaka zombisarna - de som har varit döda längst och tappat all sin mänsklighet.
Hennes vänner, och framför allt hennes pappa, sätter sig emot deras vänskap och spirande relation. Men någonting stort och viktigt håller på att hända med R. Han börjar bli varm.

Om man tänker på att flickan heter Julie och pojken heter R så är det inte så långt bort att tänka på "Romeo och Julia". Det här blir också väldigt tydligt under filmens gång. Kanske finns det till och med en balkongscen...
Filmen är dock betydligt mer komisk än sin tragiska förebild. I grund och botten är det en kärlekshistoria mellan två personer, där förhållandet verkar vara dömt i förhand att misslyckas. Men som vi alla vet - kärleken övervinner allt. I visa fall till och med döden.
Om till och med jag, som inte alls tycker om zombies i vanliga fall, kan tycka om och uppskatta en zombiefilm, så måste den väl anses vara tittvärd. Inte för att jag tyckte den var tokbra, men underhållande var den onekligen.



onsdag 17 maj 2017

17 maj - Dagens


Låt: Har inte lyssnat på musik idag. Bara lite skval i bakgrunden när jag lagade mat.
Outfit: T-shirt och kofta från H&M, byxor från Lager157.
Smink: Njet. Som synes.
Nagellack: Satin sister från Essie.
Doft: Nytvättat hår.
Smycke: Njet.
Klocka: Njet.
Frukost: Choklad- och hallongröt med mer hallon, kokosflagor och quinoa crispies. Te. Så klart.
Fika: Vaniljlatte, kardemummabulle, kolakaka.
Middag: Gnocchi på kroppkakevis, recept från Buffé, rårörda lingon och grönsaker.
Pryl: Gåstavar.
Träning: Hundpromenad och rask stavgångspromenad i sällskap med älskade maken och Lilla E.
Kvällsnöje: "Westworld". Ska bara bli klar här först.
Att tillägga: Gratulerer med dagen, Norge!

tisdag 16 maj 2017

Plejaderna om "Liv efter liv" av Kate Atkinson

Äntligen är alla betyg inne till Plejadernas senast lästa bok, "Liv efter liv" av Kate Atkinson. Eller "Life after life" som den hette när jag läste den. För på engelska finns det en pocketutgåva med en räv på omslaget, och jag hyser en viss förkärlek till rävar...

Bildkälla Goodreads
Ursula föds under en snöstorm i februari 1910. Hon dör innan hon tagit sitt första andetag.
Ursula föds under en snöstorm i februari 1910, och överlever.
Hon får en andra chans, en tredje och en fjärde - en oändlig mängd chanser att leva sitt liv så att det kan bli perfekt. Men kan man verkligen påverka världen så, så att det oundvikliga inte kommer ske? Och vill man ens göra det?

Det här var en sådan där bok som grep tag i mig rejält redan från första kapitlet. "You had me at hello". Greppet lossnade dock något under läsningens gång.
För även om boken är intressant berättad så blir det stundtals lite väl repetitivt. Nu är ju det en del av berättarsättaet, att visa hur Ursula kommer vidare i nästa liv - hon hon undviker, eller inte undviker, att dö om och om  igen. För det är ju inte bara så att hon föds åtskilliga gånger, hon dör ju också. Vissa av de dödsfallen griper tag lite mer än andra, där man nästan bara känner ett "jaha, nu blir det mörker och snö igen".
Vi har även svårt att se något ordentligt syfte med att Ursula får så många chanser att leva om sitt liv. Varför då? Vad är det meningen att hon ska göra? Något alls? För när man tror att hon har nått sitt syfte, det som det hintas om i det där första kapitlet, så hamnar hon i varje fall i mörker och snö. Igen.
Boken är som intressantast under Blitzen i London, när Ursula hjälper till att röja efter bombningarna. Det är också ett sådant där ställe där hon liksom fastnar och måste leva om sitt liv flera gånger för att komma vidare till nästa syfte.
På sätt och vis är det här en ganska sorglig bok. Man lider med Ursula som lever om sitt liv så många gånger, eftersom hon bär sig ett visst medvetande om att det är så. Man önskar henne att få bli färdig, nå det där syftet och få uppleva ljus och inte mörker och snö i dödsögonblicket. Det är en sorts reinkarnation som känns som en ond cirkel, att aldrig få bli fri från sig själv. Som motsatsen till Nirvana.

Det är ändå något som fattas. Kanske ett rejält avslut, att få en klarhet i vad Ursulas syfte skulle vara och huruvida hon når det. Som det är nu känns det nästan lite ofärdigt. Som att det fattas några kapitel, eller någon synvinkel. I viss mån är den även lite förvirrande och svårgreppbar. Jag tyckte dock att den var ganska så lättläst. Även om boken ser omfångsrik ut, så går det fort att läsa vidare. Kapitlen är ofta ganska korta, så det är bara att bläddra på.
Betygen landade mellan tvår och fyror den här gången, och medelbetyget blev i slutändan 3,4/5. Mitt eget betyg är 4/5. Den låg på högsta betyg väldigt länge, men tappade som sagt greppet om mig där i slutet.

An icy rush of air, a freezing slipstream on the newly exposed skin. She is, with no warning, outside the inside and the familiar wet, tropical world has suddelny evaporated. Exposed to the elements. A prawn peeled, a nut shelled.
No breath. All the world come down to this. One breath.
Little lungs, like dragonfly wings failing to inflate in the foreign atmosphere. No wind in the strangled pipe. The buzzing of a thousand bees in the tiny curled pearl of an ear.
Panic. The drowning girl, the falling bird.

måndag 15 maj 2017

Måndagsmotivation, del 25/?

"There's an app for that!"
För jo - det finns appar till i stort sett alla tillfällen och för vad man än behöver. Vissa kostar - andra är gratis, men innehåller då oftast reklam av något slag.
Jag har självklart också appar på min mobil, särskilt nu när jag skaffat en ny telefon för ett par veckor sedan som har mer minne än min förra.
Vissa appar blir mer använda än andra. Så klart. Mina mest använda appar är Instagram, IMDb, Goodreads, vissa spel och Endomondo.
Särskilt Endomondo är rolig om man som jag tycker det är roligt att se statistik på den rörelse jag utför. Jag har fortfarande gratisversionen, efter ganska många år, och jag tycker den räcker alldeles utmärkt. Dessutom kan man se hur man har gått, om man aktiverar gps:en och har mobilen med sig på promenaden. Jag tycker det är roligt att se hurdant mönster jag har gått i. Ofta går jag i åttor, igår gick jag i två glasstrutar. Dagens hundpromenad såg lite ut som Nerfertiti. Om man kisar.

Kanske är Endomondo appen du sökt för att få lite extra pepp på vägen, kanske tycker du bättre om Runkeeper eller någon annan av alla de motionsappar som finns därute. Hitta den som passar dig. Så kanske vi ses på promenaden?


Och självklart finns det appar för meditation, mindfullness, yoga eller vad du än känner att du har störst intresse av för att må bra. Man måste inte hurta - men man borde.

lördag 13 maj 2017

Little poems from the skies-Dagens


Låt: "I close my eyes" med Covenant.
Outfit: Jeans och t-shirt med volangärm, båda från H&M.
Smink: CC creme från Lumene, ögonbrynspennor från H&M och Sumita Beauty, blusher från So Susan, ögonskugga och ögonpennor från H&M, mascara från Max Factor, läppstift från Idun Minerals.
Nagellack: Började dagen med gröna hololacket Lonesome George från Cirque, avslutar dagen med rosairidiserande Drop the mic från H&M Beauty.
Doft: Saltwater från Firebird BathBody. Just nu min favoritdoft.
Smycke: Silverring med pil från Guldfynd, röda dahlior i öronen från ModCloth.
Klocka: Lambretta. Har dock förälskat mig i en i roséguld från Rosefield. Ibland är det farligt att jobba.
Frukost: Granola och flingor med mjölk, rostat bröd med ost, te.
Fika: Morotskaksmuffins och kaffe med mjölk.
Middag: Kycklinggratäng med ris.
Pryl: Sheetmask. Jag tänkte hoppa på tåget och testa en jag hittade på Ica.
Träning: Gick till jobbet idag, en promenad på lite över 4 km.
Kvällsnöje: Vet ej, men betvivlar att det blir Eurovision. På grund av att tant inte orkar vara uppe så sent och titta färdigt på hela balunset.
Att tillägga: Nästa vecka blir det bio. På riktigt. Kors i taket!

fredag 12 maj 2017

What I eat in a day #14 - Balans

Jag känner mig lite ur balans just nu. Inte mentalt utan helt och hållet kroppsligt. Det kan ha att göra med pollen, för jag brukar känna av när naturen exploderar i grönska, men det kan också ha att göra med att jag sovit lite sämre och ätit lite sämre ett tag. Så jag försöker att återfå någon sorts balans i tillvaron.
Som ett led i detta bestämde jag mig för att dokumentera min matdag igen. Frukostbilden är dock från Instagram, eftersom jag bestämde mig för mitt fotoprojekt för dagen när frukosten redan låg i min mage.


Dagen innan hade vi varit och handlat och köpt gott bröd, så min frukost blev te, mackor, ägg och en banan som "efterrätt". Det är både levain och rågbröd. Surdegsbrödet fick sällskap av ost, salami och soltorkad tomat, rågbrödet är med dijonsenap, rostbiff och inlagd gurka. Eftersom jag alltid dricker Earl Grey ur Q-muggen så vet jag vilket te jag drack också.


Jag var morgonpigg den här dagen och åt min frukost tidigt. Alltså började det kurra i magen när klockan kändes för tidigt för lunch, så jag tog ett förmiddgasmellis istället. Det tillhör ovanligheterna. En kopp te och min egen variant på trailmix: paranötter, valnötter, tranbär och chokladknappar.


Och eftersom jag åt förmiddagsmellis var jag inte superhungrig till lunchdags. Då passade det utmärkt med favoritlunchen fräst grönkål med stekt ägg och sriracha. En skiva rostad levain fick komplettera.


Vi har precis skaffat en ny Nespresso-maskin, då vår förra pajade efter lång och trogen tjänst. Jag kände att jag var tvungen att testa den och gjorde mig en kaffe latte, mjölkskummaren kom väl till pass och den är inte med på bild för den står i diskstället och torkar vid fototillfället.
Till kaffet åt jag två nybakade kokoskakor. Gjorda på tvenne ingredienser....


Mer mumsigt blev det till kvällsmat. Älskade maken och jag panerade fisk i panko och cornflakes. Till det sallad, potatismos och världens godaste tartarsås.


Kvällssnacks - popcorn. Som faktiskt är ett fullkorn! Så det så.

torsdag 11 maj 2017

Tre tomma no. 31

Den här gången blir det Tre Tomma med handtema - igen. Kanske inte så konstigt med tanke på mitt brinnande nagellacksintresse å andra sidan. Det kommer bli repriser nu, basatt ni vet.


Depend. Nagellacksremover. Supersnabb. My preciousssssss!
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

Apoliva Ört & Natur. Hud- & nagelolja. Ännu en precious. Fick köpa en till Lilla E sist också, för hon har fallit lika handlöst som jag.
Glasåtervinning. Plast på korken.

Urtekram. Superfukt Nordic birch. Hand cream. Ibland undrar jag varför det blandas så friskt med språk på förpackningar, gör ni också det? Nåväl. Vi fortsätter att prova oss igenom Urtekrams utbud av handkrämer här hemma, och nu gjorde vi slut på Nordic birch. Trevlig, diskret doft som går lite åt citrushållet. Känner att tuberna är i minsta laget. Säkert toppen för handväskan, men inte för badrummet där hela familjen gör slut på den i ett nafs.
Plaståtervinning.
Betyg 3/5

onsdag 10 maj 2017

Säsongssammanfattning: SKAM, säsong 3

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Vill du ha en serie som bara blir bättre och bättre för varje säsong? Och som började knallbra? SKAM är vad du letat efter. Den går väldigt snabbt att titta på också, då säsongerna är korta med som mest halvtimmeslånga avsnitt, oftast kortare. Så bara gör't! Finns på SVT Play. Själv har jag precis sett klart på säsong tre. Säsong fyra, som kommer bli den sista (WHY!?!?!?! *gråtande emoji*), är pågånde just nu och har Sana som huvudperson.

I den tredje säsongen följer vi Isak och hur han försöker komma tillrätta med sin sexualitet. Och Even.

Bildkälla
Favoritavsnitt: Som vanligt svårt när man sträcktittar som jag gör. Andra halvan av säsongen var en absolut känslomässig bero-och-dalbana. Men...
3x05 "Samtidigt någon helt annanstans". Isak och Even spenderar tid tillsammans och pratar om sitt förhållande. Isak har ett samtal med Eskild om homosexualitet. Even ber att få lite tid för att avsluta ordentligt med Sonja. Isaks vänner är lite sura på honom för att han missade Magnus födelsedag, och försöker få honom att fixa in dem på en fest hos Emma. Där får Isak se Even och Sonja kyssas.
3x07 "Är du homo?" Efter att ha kommit ut för Jonas bestämmer sig Isak för att komma ut för Magnus och Mahdi också. Problemen med Even kvarstår dock, så Isak får kärleksråd från sina vänner.
3x09 "Det går över" Efter Evens maniska period söker Isak svar på internet om bipolär sjukdom. Magnus kommer med oväntad hjälp. Isak har kommit ut fr sina föräldrar och allt går så bra att han går på en julkonsert i kyrkan med dem. Som jag grät till det här avsnittet alltså.
3x10 "Minut för minut". Isak tar hand om Even när han hamnat i en depressiv period, med hjälp av de övriga i kollektivet. Vilde ber Isak hålla i en julfest för Kosegruppa, vilket han ställer upp på. Och Magnus vågar äntligen ta kontakt med Vilde. Mjau!

Favoritkaraktär: Isak. Och Even slet så klart hjärtat ur kroppen på mig med ojämna mellanrum. Vilket för oss till...

Favoritpar: Isak och Even! My gawd! Nytt otp för hela serien - helt klart.

Bäst i säsongen: Att det gick så bra för Isak när han kom ut. Till och med för sin superreligiösa mamma.

Värst i säsongen: Jamen det var väl förjävla trist att Even skulle visa sig vara bipolär. Dock mer tragiskt än "värst".

Övriga kommentarer: JAG VILL ALDRIG SLUTA TITTA PÅ "SKAM"!!!! Så nu vet ni det.

tisdag 9 maj 2017

"Villette" av Charlotte Brontë

En bok jag har haft på min TBR-lista* ett tag är "Villette" av Charlotte Brontë, precis som alla böcker Brontë-systrarna skrivit. Om man får höra att en bok ska vara bättre än den mer välkända "Jane Eyre" av samma författare, så är det klart att man blir nyfiken. Särskilt som "Jane Eyre" är en av mina favoritböcker. Tyckte jag också det? Vi får se.

Bildkälla Goodreads
Lucy Snowe har på grund av tragiska omständigheter blivit ensam i livet. När hennes arbetsgivare avlider finner hon sig stå utan bostad och utan sätt att försörja sig. Av en slump hamnar hon i den franska staden Villette där hon får arbete på en skola för unga damer. Hon övervakas ständigt av skolans föreståndarinna. Eftersom hon är protestant ses hon med misstänksamma ögon i den katolska kultur hon är omgiven av. Med tiden ser Lucy Snowe allt klarare på allt det livet ger: kärlek, lycka, religion, lidande och kön.

Det här var en ganska långsam läsning för mig. Början tyckte jag till och med var ganska tråkig bitvis. Det var stundtals så detaljinriktat att jag missade det stora hela. Alltså förstod jag inte riktigt på vilket sätt Lucy var ensam, utan släktingar. Det var kanske inte heller intressant för den fortsatta berättelsen, att Lucy hamnade på skolan i Villette var av större vikt.
När hon väl var där blev boken också mycket intressantare. Det är fortfarande ganska detaljerat, på så sätt får vi en tydlig bild av Lucys omgivningar och även av de personer hon har omkring sig.

Karaktärerna i romanen är ganska så fantastiska! Ingen är så där schablonartat god eller ond eller vacker eller ful. En person med ett vackert yttre men ett ganska taffligt inre, blir också beskriven utifrån det. Inte ens vår hjältinna Lucy går fri från sitt eget kritiska öga. Det är något ganska befriande över den typen av karaktärer, för de känns så äkta.
Romanen känns väldigt kritiskt mot de könsroller som rådde på den tiden den skrevs, boken utgavs första gången 1853. Den känns dock ännu mer kritiskt mot religion, särskilt mot katolicismen som dömer Lucy så hårt och i vissa fall gör att hon anses ovärdig. Det är också främst religiösa skäl som om och om igen sätter käppar i hjulet för Lucys lycka.

Det här är inte en lycklig och romantisk bok. Det är dock en mycket kritisk bok om samhället i stort. Slutet var ganska överraskande och gjorde mig helt överrumplad. Så pass att jag kände mig tvungen att spoila hela boken för älskade maken för jag var tvungen. att. få. prata. av. mig. Inte för att han hade tänkt läsa den, men ändå. Jag skulle gärna gå in i detalj på vad det var, men då skulle jag som sagt spoila hela boken. Alla de där 590 sidorna som byggt upp till ett slut som fullkomligt drog undan mattan under mina fötter.
Tycker jag att den är bättre än "Jane Eyre" då? Nej, jag gör ju inte det. Helt klart läsvärd dock, men det känns som att "Jane Eyre" är mer berömd av en anledning - eller två.
Mitt betyg på "Villette" blev 4/5, men det är en 4:a som är inne och gläntar på dörren till den där femman. Fram till de sista kapitlen hade jag en trea som betyg inne i huvudet, men det där slutet alltså - förtjänar ett betydligt högre betyg.

"Men, monsieur?"
"Men, mademoiselle, sätt er och rör er inte! Hör ni det! Inte förrän någon kommer och hämtar er eller förrän jag tillåter det."
"Vilket tråkigt hörn!" utropade jag. "Och vilka fula målningar!"
Och fula var de sannerligen. Det var en serie på fyra målningar, som i katalogen kallades "En kvinnas liv". De var målade i en ganska märklig stil - platt, död, blek och formell. Den första föreställande "Ung flicka". Hon kommer ut från en kyrkport med mässbok i handen. hon är mycket sedesamt klädd. Den nedslagna blicken och den hopsnörpta munnen fullbordade bilden av en ondskefull och brådmogen liten hycklerska. Den andra, "Brud", bar lång, vit slöja och knäböjde på en bönstol i sitt rum. Händerna var hopklistrade, finger mot finger, och hon visade ögonvitorna på ett mycket irriterande sätt. Nummer tre, "Ung moder", hängde dyster över en degig och uppsvullen unge, med ett ansikte som en glåmig fullmåne. Den fjärde, "Änka", avbildade en svartklädd kvinna, som höll en svartklädd liten flicka i handen. De granskade noggrant ett elegant franskt monument, som ställts upp i ett hörn på någon kyrkogård. Alla dessa fyra "Änglar" var bistra och färglösa som inbrottstjuvar och kalla och andefattiga som vålnader. Vilka kvinnor att leva tillsammans med! Falska, sura, blodlösa, enfaldiga nollor!

*TBR = To Be Read

lördag 6 maj 2017

Bröllopsdag

Idag är det min och älskade makens 17:e bröllopsdag. Det är inte klokt vad tiden går fort ibland. Det har varit upp och ner med känslor och måenden under den här tiden, men en sak har varit rätt så självklar för oss hela tiden - att vi älskar varandra och vill leva tillsammans.
Från första daten till bröllopsklockorna gick det ganska fort för oss. Lite drygt ett och ett halvt år. Jag friade redan efter 6 dagar. Så pass säker var jag, och är fortfarande. En vän till mig frågade ett par dagar innan bröllopet, just på grund av att det gått så fort, hur jag kunde vara så säker på att jag ville gifta mig. Efter att ha funderat ungefär 10 sekunder svarade jag: "När jag föreställer mig mig själv som gammal, så har jag F med mig. Jag kan inte se min framtid utan att se honom i den." "Jamen då så", var hennes svar.

Jamen då så, indeed. Jag kan fortfarande inte föreställa mig mitt liv utan honom. Han är mitt livs kärlek. Han är min klippa, min mjuka famn, min tröst och all min längtan. Han är helt enkelt den jag älskar.

Grattis på bröllopsdagen, älskling. Jag älskar dig till månen och tillbaka.


fredag 5 maj 2017

Soundtrack of my life

Gissa var jag kommer vara i kväll? 


Depeche Mode - Going backwards

We are not there yet
We have not evolved
We have no respect
We have lost control

We're going backwards
Ignoring the realities
Going backwards
Are you counting all the casualties

We are not there yet
Where we need to be
We are still in debt
To our insanities

We're going backwards
Turning back our history
Going backwards
Hailing on the misery

We can track it all with satellites
Seeing all in plain sight
Watch men die in real time
But we have nothing inside
We feel nothing inside

We are not there yet
We have lost our soul
The course has been set
We're digging our own hole

We're going backwards
Armed with new technology
Going backwards
To a cavemen mentality

We can emulate on consoles
Killings we can't control
Assassins that have been bought
Because there's nothing inside
We feel nothing inside

We feel nothing inside
(We feel nothing, nothing inside)
We feel nothing inside
(We feel nothing, nothing inside)
We feel nothing inside
(We feel nothing, nothing inside)
We feel nothing inside
(We feel nothing, nothing inside)
We feel nothing inside
(We feel nothing, nothing inside)

Because there's nothing inside
Because there's nothing inside

torsdag 4 maj 2017

May the fourth - Dagens

Fördelar med solen i maj: det är mysigt och varmt och ljust. Nackdelar: jag kisar.
Låt: Ingen särskild alls.
Outfit: Leopardfläckig byxa, grå t-shirt, ibland en röd huvtröja - allt från H&M.
Smink: Hoppade över det idag. Också.
Nagellack: Naglarna har vilodag idag. Inget alls med andra ord. Försöker bestämma mig för vad jag vill ha på morgondagens rolighet.
Doft: Tonic från FirebirdBathBody, som jag köpt mig i en liten provflaska. Tycker "sådär" om den.
Smycke: Inget förutom ringarna.
Klocka: Inte det heller.
Frukost: Banan- och körsbärssmoothiebowl med granola. Självklart te.
Fika: Mera te, banan med jordnötssmör och sesamfrö.
Middag: Sataykyckling med ris. Har visst jordnötstema idag utan att det var meningen.
Pryl: Nagellacksflaska. Som i att jag bar ner 24 flaskor som tillhör min samling och som jag hittade i Lilla E:s rum. Den lilla korpen...
Träning: Hundpromenaden.
Kvällsnöje: Blir nog ett avsnitt av "Taboo".
Att tillägga: May the fourth/force be with you.

onsdag 3 maj 2017

Säsongssammanfattning: Veronica Mars, säsong 2

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

I säsong två av "Veronica Mars" går Veronica sista året på high school. Samtidigt som hon löser vissa bekymmer för sina skolkamrater.

Bildkälla Film affinity
Favoritavsnitt: 2x01 "Normal is the watchword". Veronica försöker återgå till ett normalt liv utan privatdetektivjobb. När Wallace blir petad från skolans basketlag då han testat positivt i ett drogtest, dras hon dock tillbaka in i branschen. En utflykt till en sportarena får oanade konsekvenser.
2x18 "I am God". Veronica plågas av mardrömmar där de som omkom i busskraschen konfronterar henne.
2x20 "Look who's stalking". Veronica hjälper Gia att ta reda på vem som stalkar henne, med ett överraskande resultat. Efter att skolbalen ställts in bestämmer sig Logan för att ställa till med en alterna-prom, där han lättar sitt hjärta för Veronica.
2x22 "Not pictured" Veronica och hennes klasskamrater slutar skolan och firar på Neptune Grand. När Veronica inser vem som är den skyldiga bakom busskraschen hamnar både hon och de håller nära i fara. Wallace får veta något överraskande om Jackie.

Favoritkaraktär: Veronica.

Favoritpar: Kommer på mig själv med att sitta här och shippa Veronica och Logan. Och det är ju inte lite frustrerande emellanåt.

Bäst i säsongen: Jag blev faktiskt totalt överraskad av vem som var skyldig till busskraschen, och sådant gillar jag. Samt att säsongen slutade med Veronica och Logan tillsammans, även om vägen dit var riktigt lång och frustrerande. Älskade när Logan sade till Veronica att han hoppats att deras förhållande skulle vara "epic".

Värst i säsongen: Grejen med Meg och Duncan och babyn tyckte jag faktiskt var rätt så tråkig och jobb. Blev glad när Duncan lämnade Neptune, faktiskt.

Övriga kommentarer: Undrar hur det kommer bli nu, när alla ska börja på college. Har en säsong kvar, så jag antar att jag snart vet det.

tisdag 2 maj 2017

"Holes" av Louis Sachar

Lilla E hade som skoluppgift att läsa "Holes" av Louis Sachar. Och när hon läst ut den och hade några dagar på sig att lämna tillbaka boken till skolan tog jag tillfället i akt och läste den jag med. "Holes" har varit på min TBR-lista sedan jag såg filmen med Shia LaBouef och Sigourney Weaver för några år sedan.

Bildkälla Goodreads
Stanley Yelnats familj är förföljda av en förbannelse, sedan en förfader en gång svek ett löfte till en gammal dam. Stanley får sin del av förbannelsen när hans döms till ungdomsvård efter att ha stulit ett par skor. Han hamnar i Camp Green Lake. Här fanns det en gång en sjö, men den har torkat ut till ingenting efter 110 års torka.
Stanley och hans olycksbröder får varje dag i uppgift att gräva ett hål i den gamla sjöbottnen. Till synes för att "bilda karaktär" men Stanley får snart aningar om att det är något särskilt som eftersöks.

Det här är en bok skriven för unga läsare, så jag är absolut inte målgruppen här. Det märks en hel del. Det är väldigt lättläst med korta kapitel och ett berättarsätt som snabbt driver handlingen framåt. För mig tog det inte alls lång tid att läsa boken.
Storyn är egentligen två, eller tre beroende på hur man räknar, som knyts ihop väldigt bra. Förbannelserna som drabbat Stanleys familj och Green Lake är de röda trådarna i berättelsen. I grund och botten är det här en berättelse om vänskap, kärlek och att hålla sina löften. Och lök.

The reader is probably asking: Why would anyone go to Camp Green Lake?
Most campers weren't given a choice. Camp Green Lake is a camp for bad boys.
If you take a bad boy and make him dig a hole every day in the hot sun, it will turn him into a good boy.
That was what some poeple thought.
Stanley Yelnats was given a choice. The judge said, "You may go to jail,or you may go to Camp Green Lake."
Stanley was from a poor family. He had never been to camp before.

måndag 1 maj 2017

Måndagsmotivation, del 24/?

Jag är en sådan där person som tycker mycket om att meditera. Jag vet också att meditation inte riktigt funkar för alla. Alla har helt enkelt inte ron i kroppen att bara sitta ner en stund och andas. Vara här och nu. Det är inte lätt, och ibland fungerar det inte alls. (Det kan vara så att de som har svårast för det där med meditation ofta är de som skulle behöva det mest, men det kan vi ta en annan gång.)

Om man nu anser sig inte ha tid/ork/ro att göra en "riktig" meditation så har jag nyligen lärt mig en liten genväg man kan ta. 5-4-3-2-1.
Man behöver inte ens sitta med korslagda ben för att göra den här övningen, den är bara ett sätt att stanna upp och iaktta en stund. En liten mindfullness-övning att ta till. Kanske när man äter frukost, som jag ofta gör, när man väntar på bussen, direkt när man vaknar, innan man går och lägger sig. Whatever floats your boat.

Hur gör man då? Så här.
Man ska lägga märke till saker omkring sig/inom sig.

5 saker man ser.
4 saker man hör
3 saker man känner
2 saker man känner doften av
1 sak man känner smaken av.

Jag har fått det här tipset från YouTube-kanalen Pick up limes, där den ingår i ett gäng bra morgonrutiner. Jag har tagit till mig flera stycken av dem, och 5-4-3-2-1 är så himla fiffig att man kan göra den nästan närsomhelst om man vill det, inte bara på morgonen. Ibland flera gånger om dagen dessutom.


Önskar dig en trevlig vecka och en underbar maj! Personligen hoppas jag på lite mer värme och lite mindre snö och hagel.

söndag 30 april 2017

Aprilfavoriter

Vilken månad det här har varit hörrni! Full med hagel, snö och kalla vindar. Och ett terrorbrott!? Jag kan fortfarande knappt tro att det är sant. Men det visar å andra sidan bara att knäppgökar finns det överallt. Som i ett visst vitt hus i USA till exempel...

Men allt har inte varit rusk och ruskigt. Klart det fanns favoriter i april också! Som de här.

Min trädgård. Långfredag 14 april 2017.
Bok: Jag gav ett högre betyg till "Sjunde juli" av Jill McCorkle, men den har jag ju läst förut och det är inte den boken som lämnat störst intryck på mig. Den äran går till "Life after life" av Kate Atkinson som jag läste för Plejadernas räkning. Jag har fortfarande inte fått in alla betyg, men när jag fått det ska jag skriva lite mer utförligt om den.

Fic: "Keep the car running" och "Keep the car running, part II" av earlgreytea68. Arthur och Eames från Inception igen, nu även med en dos av Sherlock Holmes och John Watson. Jag shippar inte Johnlock, men earlgreytea68 skriver så bra att jag valde att läsa ändå. Har jag inte ångrat alls.

Film: "Move along." Sorglig punkt det här...

Tv-program: SKAM! Jag gillar "Veronica Mars" också, men jädrar i min lilla låda vad jag fallit handlöst för "Skam". Ska snart ge mig i kast med säsong 3.

Bildkälla Mediepodden
Kläder: Just nu bor jag i mjuka byxor och varma tröjor. Och så är jag hyfsat kär i min nya röda plisserade kjol.

Nagellack: Jag hintade redan igår om att jag var väldigt förtjust i Indigo ink från H&M Beauty. Så pass förtjust faktiskt att det blir månadens favoritlack.



Upptäckt: Från att ha varit nattuggla i hela mitt liv, upptäcker jag mer och mer tjusningen med att gå upp tidigt och lägga mig dito. Vaknar numera av mig själv innan klockan 7 och känner mig som en zombie om jag är uppe efter 23. Så kan det gå!

Extra speciell rolighet: Redan första april visste jag att ingenting skulle kunna toppa den dagen. Det är ju inte varje man dag man får nöjet att se "The Phantom of the Opera" på scen, men den dagen gjorde jag det. Ganska precis så underbart som jag hoppades på. Var så berörd att jag började hulkgråta när de hissade upp takkronan i taket i början av första akten. Ni som vet, vet.

Mitt eget favoritinlägg: Det här. Tycker det har varit en månad av bloggtorka nämligen.

Bilen är från april 2016. Kungsträdgården i Stockholm. 

lördag 29 april 2017

Månadens manikyrer - april

Jag planerar att snart måla om naglarna, men eftersom jag känner mig för lat just nu så kommer aprils sista manikyr att visas upp i maj i stället. Precis som mars sista manikyr kommer få visa upp sig ungefär precis nu.


Having a Big Head Day från OPI är en sådan där perfekt röd som jag bara älskar att bära. Så satt den på oväntat länge för att vara jag också, fem dagar har jag för mig att det blev till sist. Det här var alltså mars månads sista lack.


Min mamma fyller år i april, och när vi firade henne så valde jag att bära gröna naglar eftersom det är hennes älsklingsfärg. Valet föll på drakgröna hololacket Dragon från favoritmärket A England. A England kommer för övrigt ut med en ny kollektion i början på maj. Längtet!


Det här lacket hörrni. Ett av de snyggaste blå jag burit någonsin, tror jag minsann. Lacket heter Indigo ink och kommer från H&M Beauty. Ren perfektion att måla med.


Det blev väldigt mycket mörka lack i april, så ibland chockade jag mig själv med att bära något ljust och neutralt. Som Mushroom från H&M Beauty. Ett sådant där gråbeige lack som jag ofta trivs alldeles oväntat bra i. Det här satt på merparten av en vecka.


Det blev mycket kräm i april också, helt enkelt för att jag är inne i en krämig period just nu. Jag bröt dock av det med den här gnistrande prylen som skiftar mellan blått och lila. Moonchild från H&M Beauty är sjusärdeles snyggt, men ändå trivdes jag inte riktigt i det. Tror det kan vara finishen.


Kingfisher kommer även det från H&M Beauty. En teal som lutar lite mer åt grönt än vad min bild visar. Superlikt lacket jag visar under.


CIA = Color Is Awesome från OPI's höstkollektion Washington och Kingfisher här ovan är nästan identiska med varandra. Någon yttepytteliten nyansskillnad bara. Båda är teal, båda är snygga. Om man missade CIA och vill ha ett mer budgetvänligt alternativ skulle jag alltså knata iväg till närmsta H&M.


"Liv" in the Gray, även det från OPI's Washington-kollektion, är ett sådant där mörkt grått som jag också bara älskar. Grå naglar är så himla snyggt tycker jag.


Det blev ännu ett lack från Washington-kollektionen med We the Female. Ett mörkt bärigt rosa lack som drar en hel del åt det röda hållet. OPI själva kallar det för ett granatrött lack, och det ligger väl något i det.


Oh My Majesty! var förhandstippad favorit för mig. Och det är verkligen snyggt med sin vita bas och sitt kopparskimmer. Det är även ett sådant där lack som får olika färg beroende på ljuset, så att det ibland var grått, eller lavendelblått eller lite pastellrosa. Spännande.
Appliceringen var däremot en mardröm. Det här är fyra lager med topplack, minns jag, och det var sådär seeeegt att måla med. Så snyggt, men ingen kul lackupplevelse. Vilket jag för övrigt var bortskämd med i april.


Årets påskmanikyr lät jag vara gul och lila. Båda lacken från OPI. Det gula är Fiercly Fiona och det lila är Casino Royale. CR var självklart trevligast att lacka med, men så är ju gula lack notoriskt besvärliga också.


Hann norpa åt mig Aspen från Zoya på Edgy polish utförsäljning. Ett sådant där sidenmatt lack, med silverskimmer i. Jag behöll det matt hela tiden, så jag vet inte hur det är blankt. Får ta reda på det en annan gång. Älskade det så här.


Och så det lack jag bär just nu, men som behöver komma av eftersom det är rätt så slitet efter dagens fönsterputsning. Party on a platform från Essie hittade jag och Lilla E i en liten smällkaramell-trio på H&M häromsistens. Tre Essie för 75 pengar? Jo jag tackar jag! Miniflaskor förvisso, men Essie är ändå Essie.

Vilket som blir Valborg-lacket vet inte ens jag än. Och det får ni se i slutet av maj, eller om ni gluttar i marginalen här imorgon.

fredag 28 april 2017

Fredagsmys: Svarta lådan

Jo, jag har faktiskt ätit det här på riktigt idag. Till lunch. Och det var mysigt så då räknas det som fredagsmys tycker jag. Annars var det här middag igår.
Svarta lådan är ett recept jag stötte på för första gången för omkring 10 år sedan. Receptet hade vunnit en tävling i "Allt om mat", och med tanke på hur gott det är kan jag förstå det. Det har stått på matbordet rätt så ofta sedan dess.
Eftersom jag har tröttnat på att leta rätt på receptet varje gång jag ska laga det här, så tänkte jag att det är lika bra att lägga det här. Så behöver jag inte leta så ihärdigt nästa gång.
Plus att det är gott. Och kanske rent av lite mysigt.


Svarta lådan

400 g köttfärs
1 gul lök
1 medelstor purjolök
4 dl strimlad vitkål
5 msk soja
5 msk balsamvinäger
3 msk farinsocker
1 tsk sriracha eller annan stark chilisås
1 vitlöksklyfta

Hacka löken fint. Ansa, skölj och strimla purjolöken. Fräs lök och köttfärs i lite olja tills köttfärsen inte är rosa längre, lägg över fräset på en tallrik. Fräs purjo och strimlad vitkål i ytterligare lite olja, tills det mjuknat och sjunkit ihop. Tillsätt köttfärsfräset och övriga ingredienser.
Låt koka under lock 10 minuter eller så.

Servera med ris eller pasta. Och grönsaker såklart!

Varför det heter "Svarta lådan" har jag ingen aning om, men ett par gissningar. Eftersom den här rätten har en asiatisk smak, som man gärna kan förstärka med lite sesamfrön om man vill, så kan namnet syfta till en klassisk bentolåda, de är ofta gjorda av mörkt trä. Eller så är det bara för att maträtten blir nästan svart när man kokar den i balsamvinäger och soja. Nästa sådär så att det känns lite synd på färgprakten att hälla i de där mörka sakerna, men smaken med dem är ändå förträfflig.

torsdag 27 april 2017

Tre tomma no. 30

Jag kom av mig lite med bloggeriet där. Har haft några synnerligen tråkiga dagar med massa huvudvärk och strunt, så bloggen fick stryka på foten lite. Så som det kan vara ibland.

Och så var jag tvungen att få tummen ur för att fotografera de här tre tomma. Nummer 30 tydligen. Inte illa för en tagg jag trodde jag hade "dödat".


Apoliva. Gel-to-oil rengöring. Oparfymerad. I ett inlägg i januari bedyrade jag min kärlek till den här produkten. Denna kärlek har svalnat lite sedan dess. Jag tycker fortfarande att den rengör bra, även om jag behöver följa upp med annat när jag sminkat mig (eller så använder jag helt andra produkter då) och mitt känsliga nylle gillar den.
Men! Förpackningen lämnar en del att önska. Har jag märkt.
För det första så skiktar den här produkten sig, något jag märkte alldeles för sent. Det hade alltså varit på sin plats med en liten "omskakas-markering" någonstans på flaskan. Att den separerar betydde nämligen i det här fallet att de flytande delarna av denna gel-to-oil inte var några problem alls att få ut ur pumpen, men sedan var det tvärstopp. Med över halva förpackningnen kvar gav pumpen upp med att pumpa, helt enkelt för att det som var kvar var för tjockt för det normaltjocka röret i pumpen att pumpa upp. Jag har alltså stått med en långskaftad sked och gröpt ur resten av innehållet och förvarar detta i en burk. Flaskan är alltså tom, men jag har fortfarande produkt kvar i en helt annan förpackning.
Dessutom blir den här flaskan med tiden superkladdig, och texten på flaskan fullkomligt rann av. Flaskan ser alltså ut sådär nu på riktigt, det har inte blivit något fel på bilden.
Så. Jag har gillat den här väldigt mycket, även om den inte är superbäst på att tvätta bort smink. Tvättar bort smink gör jag oftast på annat sätt ändå. Förpackningen däremot tycker jag inte alls om. Kommer jag köpa igen? Kanske. Men jag tror att jag hellre provar någon annan liknade produkt först. Som förhoppningsvis är lättare att få ur sin förpackning.
Plaståtervinning.
Betyg 3/5

Kicks. Ready, set, Glow! Vitamin C. Eye cream. Även här har jag haft lite förpackningsproblem. Jag tycker nämligen att pumpen är lite väl generös med  kräm. Dessutom är det här en sådan där lurig förpackning som är betydligt större än vad behållaren för själva produkten är. I den här flaskan, stor som min hand, ryms bara en matsked ögonkräm. Värt att tänka på. Jag hade mycket hellre haft den här ögonkrämen i en tub. Dels känns förpackningsstorleken ärligare, dels för att det är lättare att dosera den mängd produkt jag behöver. Som det var nu tog den slut alldeles för fort. Synd på en kräm jag upplevde som väldig dryg i den lilla provtuben som fick mig att falla som en fura.
För jag har fullkomligt älskat den här ögonkrämen, och har redan en ny under användning.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5. Skulle jag räkna in förpackningen skulle det bli lägre betyg, dock.

Atrix. Intensive protection cream. Älskar jag den här handkrämen? Ja. Har jag nästan alltid en jättetub av den bredvid sängen? Ja. Står det en jättetub bredvid sängen just nu, som ersatte den här när den blev tom? Ja. Påminner den mig om min mamma? You bet!
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

söndag 23 april 2017

"Sjunde juli" av Jill McCorkle

Jag väntar in fler betyg innan jag kan skriva om Plejadernas lilla träff igår, så jag skriver väl om senast utlästa bok istället.

"Sjunde juli" av Jill McCorkle har jag haft i min ägo så länge att det är telefonnumret hem till mina föräldrar jag har skrivit på pärmens insida. Jag har läst den minst fem gånger, säkert fler. Däremot var det ett bra tag sedan jag läste den sist, säkert 15 år eller mer. Den kan vara svår att få tag på i svensk översättning, men finns på engelska lite här och var, då heter den "July 7th".


Den sjunde juli 1983, straxt efter midnatt, dimper liftaren Sam Swett ner i småstaden Marshboro i North Carolina. Sam har lämnat New York för att ge sig ut på luffen och komma på vad det är han vill åstadkomma med sitt liv.
Granner Weeks ska fira sin 83:e födelsedag och ställer till med kalas. En man är orogen mot sin fru. Ett överklasspar håller en fest för ett brudpar. En man blir mördad. En oskyldig svart man anklagas för mordet. En katt blir överkörd. Ett barn föds. En polis flirtar med en servitris. Pojke möter flicka, eller om det är tvärtom.
Allt under en enda, dallrande het julidag i den amerikanska södern.

Det här är sådan där bok med många småhistorier som kan verka skilda från varandra, men som ändå hör ihop. Bokens nav är ändå, för mig, Sam Swett som är den karaktär som får både inleda och avsluta boken. Det är också han som genomgår en sorts inre resa. Han var redan på god väg, men under bokens - och dagens gång, så klarnar bilden allt mer för honom.

Något som jag hade glömt bort sedan sist, eller kanske helt enkelt lade mer märke till nu med lite mer livserfarenhet i bagaget, är de helt vardagliga rasmotsättningarna som genomsyrar boken. Det där n-ordet är ganska flitigt förekommande, och vardagsrasismen frodas. Allt ifrån polisen som blivit tråkad av kollegerna för att en gång ha räddat livet på en färgad man, och som nu glatt arresterar första bästa färgade person han stöter på, för mordet på en vit man, till att man inte riktigt kan förstå hur två personer av olika ras kan sitta och så obehidrat prata om rasmotsättningar när man själv försöker så ihärdigt att vara färgblind - utan att riktigt lyckas.
Nu är inte det här en vit makt-bok på något sätt, oavsett sydstatsflaggan på omslaget, men det var så det var på den här tiden och det visas upp som så det var samtidigt som det subtilt men bestämt visas att man inte ska döma hunden efter håren. Eller människan efter hudfärgen. Även om de flesta av bokens karaktärer är vita.
Temat är ändå att försöka bryta mönster, finna en plats där man kan höra hemma. En klassresa som inte alltid är eller har varit helt lätt att genomföra.
Boken genomsyras av en subtil humor och jag sitter ofta och ler när jag läser den här boken - den här gången också. Den är skriven på ett lättillgängligt sätt och går ganska fort att läsa.

Jag brukade påstå att "Sjunde juli" är en av mina favoritböcker, men med åren har min kärlek tydligen svalnat något. Mitt betyg den här gången blev ändå 5/5, men kanske mest av gammal vana. Jag tycker fortfarande väldigt mycket om den och skulle gärna läsa något annat av Jill McCorkle, men jag vill minnas att jag älskade den mer förr. Så som det kan vara ibland.

Han minns när han åt M&M: han brukade sätta sig och öppna påsen och sortera karamellerna i olika högar innan han började äta; det fanns svarta, ljushyade svarta, indianer, kineser och marsmänniskor; det fanns inga vita M&M; det fanns ingen ras med brandgul hudfärg; de brandgula fick föreställa vita människor, inget annat val, men sedan kom det stora beslutet, vilken ras skulle man sluka först? Och så blev han äldre, men fortfarande fanns M&M, samma påsar, enda skillnaden var att indianerna hade blivit utrotade, utsorteraade ur samhället, eftersom de gjorde barnen hyperaktiva. Han brukade sortera upp dem, segregera dem, räkna ut procenttalet bland befolkningen, lägga tillbaka dem i påsen, integrera dem och sedan tog han upp dem en efter en och försökte gissa vilken ras det var som låg och smälte i hans hand innan han stoppade den i munnen. Sen började han på college och hans mamma skickade skokartonger inslagna i brunt papper, och i kartongerna brukade det ligga kakor, en check, tennissockor och M&M. Han brukade öppna ett hörn av påsen och hälla allihop i munnen, integrerade, homogeniserade. Hur gör ungarna nu för tiden? Det finns ju inga färger för puertoricaner, kubaner, indier, iranier. Det måste vara väldigt svårt att vara barn, väldigt svårt att segregera och och se skillnaderna, man får väl bara säga att de är M&M allihop, att de är människor allihop. Och så all den här skräpmaten: potatischips, majschips, kalorifattiga chips, mexikanska chips, räfflade chips, chips med löksmak, ostbågar i alla färger och smaker, dip med lök, dip med gräslök; det är så att man kan bli galen på hela skiten; det finns för många alternativ. "Du har så många alternativ, Sammy", hade hans pappa sagt med stolthet i blicken, men nycklarna till en ny bil i fickan. "På min tid var det bara att ge sej ut och ta det jobb man fick, det fanns inte mycket att välja på." Det är så att man kan bli galen på hela skiten.
"Kan jag stå till tjänst med nåt?" Rösten kommer från mannen bakom disken.
"Jag kan inte bestämma mig."

lördag 22 april 2017

Things are pretty good from here-Dagens


Låt: "Sign of the times" med Harry Styles.
Outfit: Allt från H&M, ungefär som vanligt. Kjolen och toppen är dock nya.
Smink: CC creme från Lumene, blusher från So Susan, ögonbrynspennor från H&M och Sumita Beauty, ögonskugga från H&M, mascara från Max Factor, läppenna från Lord&Berry.
Nagellack: Oh My Majesty! från OPI.
Doft: This is her från Zadig & Voltaire.
Smycke: Örhängen med glasögonprydda rävar från Claire's.
Klocka: Jaques Lemans F1 edition.
Frukost: Tropiskt smakande smoothiebowl med ananas, blåbär, banan, chiafrön och kokosmjölk. Toppade den med kokosflagor, pumpakärnor och quinoacrispies. Om jag drack te till? Självklart.
Fika: Te och morotskaka med Plejaderna. Gofika är ett måste när vi ses.
Middag: Nachotallrik med alla de godaste tillbehören.
Pryl: Sim-kort. Jag väntar på ett nytt så att jag kan börja använda min nya mobil.
Träning: Av skrattmusklerna.
Kvällsnöje: En film kanske? Ingen aning alls.
Att tillägga: Borde kanske måla om naglarna dock...

fredag 21 april 2017

FredagsFilmen: Dunkirk

En film jag har haft på min radar länge är "Dunkirk". Varför då? Jag som inte direkt brukar stå i kö för att se en film om andra världskriget, varför i hela friden vill jag se den här?
Christopher Nolan, är svaret på den frågan. Många av de filmer som slagit mig med häpnad de senaste 20 åren, har haft Christopher Nolan som manusförfattare och/eller regissör. Som "Memento", "The Prestige", "Dark night"-trilogin, "Inception och "Interstellar". I "Dunkirk" står han för bägge fiolerna.
Så jag hoppas på en film som är en visuell fröjd att se, även om det jag kommer få se lär vara stundtals väldigt otäckt.

Bildkälla Muddy stilettos

Filmen handlar så klart om evakueringen av de allierade trupperna från den Franska kuststaden Dunkirk, eller Dunkerque, som fransmännen skulle stava det. De allierade var vid det här laget omringade av de tyska trupperna och led svåra förluster. För att rädda soldaterna inleddes Operation Dynamo.


Jag får vänta till juli med att kunna se den, men har jag väntat så här länge kan jag vänta ett par månader till. Det här är sommarens måste-film för mig.

torsdag 20 april 2017

Säsongssammanfattning: SKAM, säsong 2

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Om det gick jättefort att se andra säsongen av "Skam" också? Ja. Aningen fler avsnitt som är aningen längre, men det går undan ändå. Särskilt när SVTPlay bara skickar en vidare in i nästa avsnitt per automatik tills säsongen tar slut.

Andra säsongens handling kretsar kring Noora. Och William.

Bildkälla Twitter screencaps
Eva, Vilde, Chris, Sana, Noora.
Favoritavsnitt: 2x08 "Du tänker bara på William". För de samtal Noora hade med Sana och Vilde. Gjorde mig lite varm i hjärtat.
Annars är det som sagt svårt att få till favoritavsnitt när de är så tätt sammanfogade. Och man ser alla 12 på raken...

Favoritkaraktär: Noora. Och Sana. Och kanske lite william bara därför att.

Favoritpar: Noora och William. Plötsligt förstår jag hypen. Synd då att Tomas Hayes, som spelat William, har valt att hoppa av serien så att det paret bara fladdrar ut i intet efter nu. Känns lite småsnopet.

Bäst i säsongen: När Chris backade bilen och William klev ut. Och att Noora ringde Eva direkt när hon trodde att det var slut mellan mellan henne och William. Och hur tjejerna ställer upp så för varandra och backar varandra. Jag älskar det! En av de sakerna som gör att jag tycker det är tråkigt att vi aldrig kommer få en säsong med Vilde och en mad Chris.

Värst i säsongen: Nikolai. Fy f*n. Ville kliva in i tv:n och slå honom på käften.

Övriga kommentarer: Just nu känner jag mig faktiskt lite sorgsen över att veta att det endast kommer bli två säsonger till. Jag är lite sådär småkär i både serien som helhet och de olika karaktärerna. Jag kan förstå att man vill avsluta när man är på topp så att det inte blir en urvattnad sörja (*host* "Supernatural *host*), men att förstå och att vilja är två helt skilda saker ibland. Och jag vill liksom inte att det ska ta slut.
Nästa säsong är det Isak som är huvudperson. Har längtat lite efter det, för han var inte med så mycket i den här säsongen.

onsdag 19 april 2017

Säsongssammanfattning: Veronica Mars, säsong 1

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Tittandet på säsong 1 av "Veronica Mars" blev lite hattigt för mig. Först såg jag piloten, gillade och pausade allt tv-tittande i två veckor. Sedan såg jag ungefär till avsnitt sju, ramlade in i "Skam" och blev kär. Sedan tittade jag klart på resten av säsongen, och då rasslade det till rejält.
Lite som att komma in i bok, kom jag här in i en tv-serie. Det var lite startsträcka helt enkelt.

Handlingen kretsar kring Veronica Mars. en helt vanlig high school-student, om man bortser från att hon hjälper sin pappa på hans privatdetektivbyrå, och dessutom hjälper sina klasskamrater med diverse bekymmer. Samtidigt försöker hon lösa mordet på sin bästa vän Lilly, som skedde ett år tidigare.

Bildkälla Earn this
Favoritavsnitt: 1x07 "The girl next door". Veronica letar efter sin granne som plötsligt försvunnit, och får hjälp av sin pappa som dessutom anlitas av den försvunna flickans föräldrar. Samtidigt har Logan och Weevil kvarsittning tillsammans och inser att de har mer gemensamt än de trodde. Veronica får veta något om sin mammas förflutna, som även påverkar henne.
1x14 "Mars vs. Mars" Veronica och hennes pappa hamnar på olika sidor i en konflikt, där en en av hennes favoritlärare hotas av avsked efter att ha blivit anklagad av en elev för att ha utnyttjat henne sexuellt.
1x21 "A trip to the dentist". Veronica försöker pussla ihop vad som hände henne den natten hon blev drogad och våldtagen på en fest. En överraskningsfest för Logan bjuder på mer än en överraskning.
1x22 "Leave it to beaver". Veronica går under cover på en fest hos familjen Kane för att leta efter bevis i fallet om mordet på Lilly. Vad hon finner försätter henne i en stor fara.

Favoritkaraktär: Veronica.

Favoritpar: Här är jag spoilad, så jag vet vad som kommer hända. Alltså blev det lite svårt att tycka om något par sådär på riktigt, särskilt som det blev ganska mycket hattande fram och tillbaka mellan vissa. Så inget favoritpar. Än.

Bäst i säsongen: Resultatet på faderskapstestet.

Värst i säsongen: Fick man med varenda klyscha från high school-fimgenren? Jag tror baske mig det. Från cheerledern med den populära killen, till hur man sitter i matsalen. Nu älskar ju jag high schoolfilm, så att det är det "värsta" får gärna tolkas utifrån det.

Övriga kommentarer: "Veronica Mars" fick tre säsonger och häromåret kom en långfilm. Ska bli spännande att se vart det här leder.

tisdag 18 april 2017

"Simma med de drunknade" av Lars Mytting

Ibland får man en sådan där tokhyllad bok i händerna och tänker att "Yes! Nu ska jag ut på läsäventyr!" Och så sitter man där sedan med en utläst bok och känner sig lite snuvad på konfekten. Som fallet var för mig med "Simma med de drunknade" av Lars Mytting.

Bildkälla Goodreads
1971 händer en olycka i Authille i Frankrike, som dödar en ung man och en ung kvinna. Deras lille son Edvard saknas och ett stort sökande inleds. Några dagar senare hittas pojken i en kuststad 12 mil från olycksplatsen.
Han växer sedan upp med sin farfar, och farmor till hennes död, på deras lilla gård i Norge. Farfadern stred på "fel" sida under kriget och lider fortfarande konsekvenserna av detta. När farfadern dör börjar Edvard söka efter sanningen om sina föräldrars död, och sanningen om relationen mellan farfar och hans bror Einar.

Det här är en väldigt välskriven roman, som är väl researchad och som känns väldigt trovärdig stundtals. Jag drabbas även av lite reslust och vill nu åka till Shetland. Men...
Berättelsen griper aldrig tag i mig. Jag tycker det känns alldeles för omständigt berättat och det är ett sådant hattande fram och tillbaka mellan vissa individer att jag bara känner meh efter att tag. Dessutom med en kärlekstriangel = sak jag avskyr innerligt.
Det är ett slags driv i texten som tar mig vidare, men jag drabbas ändå lite av den där teflonkänslan och känner mig rätt så oberörd.
Det kan vara som jag är rätt så mätt på böcker om konsekvenser kring världskrigen, för det känns som att jag har läst många sådana på sista tiden, eller så var det här bara inte min sorts bok i största allmänhet.

Mitt betyg blev ändå 3/5, eftersom "Simma med de drunknade" inte är hopplöst trist och tråkig. Den var bara inte för mig. Något det tog mig ett bra tag att inse. Jag tror jag var halvvägs in i boken när jag erkände för mig själv att boken inte var så bra som jag hade hoppats och trott, att det här omöjligt skulle kunna bli en femma i betyg. Så kan det gå.

För mig var mamma en lukt. Mamma var en värme. Hon var ett smalben jag klamrade mig fast i. En fläkt av något blått; en klänning jag tror jag minns att hon hade. Jag intalade mig att hon sköt ut mig i livet med en bågsträng, och när jag formade minnena av henne visste jag inte om de blev riktiga eller sanna, jag bara gjorde henne sådan som jag trodde att en son skulle minnas sin mamma.
Det var mamma jag tänkte på när jag föll ner i saknaden i mig. Sällan pappa. Ibland undrade jag om han skulle ha varit som andra pappor i trakten. Män i hemvärnsuniform, i fotbollskor på oldboys-träningen, män som gick upp tidigt på helgerna för att hjälpa till i Saksums Jakt- och Fiskeförening. Men jag lät honom försvinna utan att känna någon ånger. Det tog jag, åtminstone i flera år, som ett bevis på att farfar försökte göra allt som pappor skulle göra, och att han faktiskt lyckades.