Ut och gå

När jag hade en eller flera gulliga hundar att gå ut och gå med var det där med att komma ut i friska luften inga problem alls. Men nu finns ingen av de där hundarna kvar, och när jag inte har hundpromenad som lockbete för att få ut mig så... är det ofta väldigt svårt för mig att motivera mig till att ta på de där skorna och bara gå ut. För min egen skull.
Fastän att min kommun har varit hyggliga nog att renovera i flera av de närliggande skogsområdena (på grund av granbarkborreangrepp) och göra dem mer tillgängliga och rolig att gå i, så är det inte alltid det roligaste jag vet. Särskilt inte när det är dåligt väder, trots att jag äger både gummistövlar och regnkappa. Det tar emot, helt enkelt. 
Jag tänkte jag skulle försöka ändra på det, och sedan några veckor tillbaka har det varit lite lättare. Vad det beror på vet jag inte, men jag gissar att en anledning är att jag har dragit ner på min stegräknare. Jag tycker fortfarande att det är kul att titta på var jag har gått, men stegen försöker jag att inte jaga längre. Jag har dragit ner stegräknaren så långt det går (500 steg), och på så sätt fyller jag den där ringen varje dag jag går ut och går utan problem, vilket är peppigt även om jag bara gått ett varv runt kvarteret. Jag försöker att släppa hur mycket jag går och istället koncentrera mig på annat. Som att få andas frisk luft. Spana in fåglar. Lyssna på fågelkvitter, vindens sus, prasslet av höstlöv under fötterna. Kanske se en ekorre eller en hackspett eller en nötväcka eller ett rådjur eller ett vackert knotigt träd, en blomma, vackra löv.
Beroende på humör går jag en kortis eller en långpromenad. Går raskt eller strosar. Stannar upp och iakttar eller knallar på. 
Det viktigaste av allt? Om jag absolut inte vill gå ut och gå så behöver jag inte. Jag har inget tvång kring det längre. Vill jag inte promenera av en eller annan anledning så slipper jag. Helst inte mer än en gång i veckan dock, eftersom frisk luft och dagsljus är bra för både kroppen och knoppen. 
Ska bara komma ihåg hur härligt jag egentligen tycker det är med promenader, nästa gång jag känner att njä - det där är inget för mig. För tydligen är det ju det.

Promenadspaning i oktober

Promenadspaning igår

Dela upp det

Vad göra när en inser att det finns saker att göra som är mördande tråkiga? Som till exempel putsa fönster eller damma bokhyllor? Just det - skjuta upp det till en annan dag.
Fast så en dag så är de där fönstren alldeles för skitiga. Det vore kul att se världen genom inte en hinna av smuts.
Och är inte böckerna lite väl grå och ludna? Kan inte minnas att den "Den unge Werthers lidanden" hade päls...
Bara att kavla upp ärmarna och ta tag i det där tråkiga projektet. Är du inte som jag gör du säkert allt på samma dag och kallar den för en städdag. Är du som jag så delar du upp det i små portioner. Fönstren tar jag hand om nästa vecka, den här veckan har jag startat Projekt Städa Bokhyllorna.

Eftersom jag har den stora lyckan att ha ett rum i mitt hus som jag kallar för ett bibliotek, så betyder det så klart att det finna bokhyllor i det biblioteket. Fem stycken vita Billy närmare bestämt. Och då en vecka har fem vardagar så betyder det en bokhylla om dagen. Bara att skriva in i kalendern, för det finns inget roligare än att pricka av tråkiga göromål, och nu får jag göra det fem gånger!
Nästa vecka har jag gjort något liknande. Bestämt vilken dag jag ska tacka fönstren i vilka rum. Också tråkigt, men jag kommer vara klar nästa onsdag och får pricka undan tråkig syssla tre gånger. Kul för mig! Att sätta den där lilla bocken i den lilla rutan är min sporre till att göra det trista, och så gör jag ofta när jag har ett städprojekt på gång. För städa kan vara något av det tråkigaste som finns, men belöningen - ett rent hem - något av det bästa.

Men nu. Ska jag dricka iste och läsa bok. Vi har 30 grader varmt inne, och jag smälter en aning. Dagens bokhylla städade jag så klart redan i förmiddags, innan det hann bli riktigt så tokvarmt som det är just nu.

Bildkälla Outlook India

Kom ihåg att dricka vatten! Eller iste.

Morgonpigg

Jag har inte alltid varit en morgonperson. Faktiskt var jag i min ungdoms glada dagar så pass mycket av en nattuggla att min bror tyckte jag lika bra kunde ta och jobba natt för jag var ju ändå vaken då. Och det var jag, så det gjorde jag. Jobbade natt alltså. Faktiskt ganska härligt, tyckte jag då. Nuförtiden är jag glad om jag orkar hålla mig vaken till tolvslaget på nyårsafton, så saker och ting ändras.

Nu skedde ju inte den ändringen bara så där, utan att jag gjorde ett enda litet dugg, men att bli morgonperson skedde ganska naturligt för mig. Jag märkte att jag blev mycket lättare trött på kvällarna. Ingen partyprinsessa direkt, när jag började flagga på halv stång redan kring tiosnåret på kvällarna. Många fester och tillställningar som jag gått hem från i förtid för att jag vill sova. Och när det är så, är det lika bra att göra något bra av den saken.

För ungefär två år sedan bestämde jag mig för att gå in för att bli en morgonmänniska på riktigt. Inte ligga kvar i sängen och snooza, och sedan vara groggy resten av morgonen. Inte behöva stressa. 
Jag bestämde mig för att jag ville gå upp senast klockan 6, på så naturlig väg som möjligt. Så jag började sätta mitt alarm lite tidigare. Inte klockan 6 än, men en kvart tidigare än vad jag brukat gå upp. Och när alarmet väl började ringa - stängde jag av det och gick upp! Det var det där med att gå upp direkt som var svårast, så jag började med små lockgrejer. Lade fram en mysig tröja att dra på mig, förberedde något gott, plockade fram något att läsa. Eller - glodde i mobilen en stund. 
När så kroppen hade börjat vänja sig vid den tiden och den rutinen, så satte jag alarmet ännu lite tidigare. Och när jag var van vid det, lite tidigare till. Och så vidare. Till slut var jag vid det där magiska klockslaget, och vaknade utan krusiduller. Numera går jag upp 5:30, och det har gått hyfsat smärtfritt att ta sig dit. Och ja - jag går upp samma tid varje dag, vardag som helg.
Det enda som ställer till det för mig är de där tidsomställningarna, som jag hoppas snart avskaffas. Jag brukar förbereda mig inför sommartidsomställningen någon vecka i förväg genom att successivt gå upp ännu lite tidigare, så att jag inte chockar mig själv med en hel timme tidigare gå-upp-tid för kroppen, mer en halvtimme eller så. Det brukar ändå ta någon vecka för mig att tycka att dygnsrytmen är okej, efter en sommartidsomställning (vintertid/normaltid är lättare).

Kvällarna då? Jag blir fortfarande väldigt trött på kvällarna. Jag är inte bara den som går upp först, utan även den som går och lägger mig först. Dels för att det är ett måste för att jag ska få tillräckligt med sömn, men också för att jag känner mig klar med dagen då. Någon gång mellan halv nio och tio brukar jag lägga, läsa lite och sedan släcka lampan. Det händer att det blir tidigare, det händer att det blir senare. 
Självklart har jag dagar då jag är jättetrött, och jag har tillåtit mig själv att sova vidare några gånger. När jag varit sjuk, bland annat, eller haft en natt med väldigt dålig sömn. Jag försöker undvika att ta tupplurar, men är jag riktigt trött så gör jag så klart det. Jag försöker hålla dem under timmen, men vissa tröttmössedagar har de så klart blivit längre. 

Jag gick upp 5:30 idag med. Drack en kopp hett vatten, fastnade i mobilen, gjorde ett yogapass med Adriene (18/30), mediterade, åt frukost, gjorde mig i ordning, bäddade sängen, och nu sitter jag här och tittar på nattens snö som fallit på grannens tak.
Godmorgon. 

Nytt år, nytt?

En vanlig slagdänga runt årsskiftet är "nytt år, nytt jag". Som att en person blir någon annan, bättre, bara för att det blir ett nytt datum. Jag har försökt det där jag med, genom åren, och insett att det inte funkar. Det funkar säkert för vissa, men jag är inte en av dessa vissa. För mig är det "nytt år, samma jag", och det är precis lika bra. För vad är det som säger att du kommer lyckas just nu, när det är ett nytt år, när du kanske misslyckats med samma sak förut? Om motivationen inte finns där, så finns den inte där. Vilket gör att det är superlätt att misslyckas. Och om en misslyckas är det ganska lätt att i tanken dras in i en nedåtgående spiral. Jag vet - jag har gjort samma sak.

Sedan flera år väljer jag att inte avge nyårslöften. Ett tag kallade jag det att jag satte upp mål i stället, men mål är i det fallet bara ett annat ord för nyårslöften. Nu låter jag helt enkelt bli. Kommer jag på något som jag vill göra, ändra på eller lägga till, eller kanske upphöra med, så gör jag det direkt - eller snarast möjligt om direkt inte funkar. Med den metoden har jag lyckats fler gånger än vad jag har lyckats med nyårslöften och liknande. Om motivationen dyker upp - gör det! Om motivationen inte finns där - vänta ett tag. Om motivationen aldrig verkar infinna sig - ja då är det värt att försöka ändå.
Med det här tänket har jag slutat röka, börjat gå utomhus oftare, skaffat en daglig yogarutin, lärt mig gå upp tidigare (och lägga mig tidigare), börjat meditera, och bli mer ordningsam. Jag har blivit mer produktiv, accepterar saker hos mig själv på ett annat sätt och mår i största allmänhet mycket bättre.

Just i år har det ändå slunkit in något som går att likna vid nyårslöften, även om jag tänkt att det här är saker jag vill göra och bli bättre på under hela 2022.
Det ena är att jag vill bli bättre i knäna - alltså verkligen göra de där sjukgymnastikprogrammen jag slarvat med det senaste halvåret eller mera (trots att jag gör plats för det varje vecka i min bullet journal). Ett sätt att göra mina knän bättre har jag kommit fram till, är att gå normalt i trappor. Så som jag gick i trappor innan jag bröt benet, och som du säkert går i trappor varje dag. För mig har det där med trappor varit en kamp sedan mitt benbrott, och jag anar att vissa av mina knäproblem beror på hur jag undvikt trappor (inte så lätt när en bor i ett hus med flera våningar) och hur jag gått i dem när jag varit tvungen att använda dem. Jag började "gå vanligt" i trappor innan nyår, så målet är att jag ska vara bra (eller söka vård om inget funkar) under 2022. Igår gick jag för första gången nedför trappan här hemma utan att känna minsta lilla smärta i mina knän. Så det funkar tydligen - och jag var så glad att jag fällde en tår eller två.
Det andra är att jag har bestämt mig för att sminka mig oftare. Av den enkla anledningen att jag känner mig lite fin då. Under 2021 tror jag inte att jag hade smink på mig varje månad ens en gång. Under hösten och vintern kände jag mig riktigt tråkig. Grå och trist. Som att en förändring verkligen behövdes. Och den allra enklaste förändringen var att börja använda mitt smink igen. Även om jag bara är hemma hela dagen. För det är lite uppiggande att känna sig lite söt när en tittar sig i spegeln - och med tanke på att mitt skrivbord egentligen är ett toalettbord och alltså är försett med en spegel, så ser jag min spegelbild väldigt ofta under en dag. Om det funkar? Ja. Och då har jag ändå bara hållit på under en vecka. Känner mig lite söt just nu, när jag tittar upp och ser mig själv.

Idag är det måndag, den första efter alla julens helger. Många börjar skolan efter lovet, vissa börjar jobba efter en lång ledighet. Vardagen är här. Den underbara, med alla möjligheter att skapa sig rutiner - eller återgå till de som egentligen finns där men som kanske fått vila under en period. 
Nytt år, ny termin, ny luft att andas, nya saker att upptäcka. Samma vanliga jag. Och det är en härlig känsla.

När en inte har lust

Den senaste tiden, flera månader faktiskt, har det varit en hel del upp och ner med min motivation för att träna. Jag har inte alls varit pigg på att rulla ut mattan direkt på morgonen, utan ofta fastnat i mobilen istället. Inte hela morgonen, men en bra stund i varje fall. Tränat har jag gjort ändå, för jag är ju hyfsat envis av mig, men det är inte alltid jag känner att jag vill.
Och det är helt okej. 
Det vore väl underligt om motivationen alltid var topp. Mer konstigt om den var det. För det händer saker i ens liv, hormonerna leker dodgeball med ens känslor, en kanske har sovit dåligt, eller är sjuk, eller helt enkelt bara inte vill.
Det är bara att gilla läget sådana dagar. Kanske sätta sig med mobilen ett tag, om det är det som lockar mest. Och sedan, kanske, göra det ändå. Fast kanske inte allt, eller lägga om planen. Just nu tänker jag på min egen träning, men det går säkert att applicera på andra saker också.
En sådan där synnerligen omotiverad dag så har det funkat för mig att göra något. Kanske inte allt, men något. Följer jag ett pass (som jag gör med Yoga With Adriene) så kanske jag skippar vissa övningar som jag känner att jag inte riktigt pallar med, av kroppsliga eller mentala skäl. Stå i yogiskt sidplanka en längre stund är till exempel inte helt lätt om jag (som nu) har ont i axeln. Så då gör jag inte det, eller gör en variant av den som min kropp orkar. Och ja, det har hänt att jag brister ut i gråt under ett pass. För att jag är trött, eller ledsen, eller bara allmänt meh. Liv händer, så är det. Och allt sådant är okej.
Så kanske inte "Just do it". Mer "Just do a little. If you can". Vilodagar är nämligen också helt okej. 

Hur jag blev mer produktiv

Fast jag inte gör något på dagarna egentligen, skulle jag kunna fortsätta den rubriken. För i och med pandemin och påföljande restriktioner så försvann båda mina jobb. Mitt butiksjobb har jag inte haft på över ett år nu, då de ändrade sina öppettider och jag blev "överflödig" som extraknäckare. Och att ha yogaklasser på liten yta gör sig inte riktigt just nu, så är det bara.
så jag har spenderat en stor del av det senaste året med att mest loda runt och göra något då och då. Och det mesta av det där jag har gjort har mest känts besvärligt. Det är lätt att bli slö, helt enkelt. Jag är en sådan där människa som mår extra bra av att ha rutiner, och det var ju inte värst rutinmässigt att bara slöa och göra det som behövde göras whenever. Vilket ofta blev inte alls, eller i sista stund. Eller efter en del tjat...

Så för några månader sedan så kände jag att jag fick lite nog av mig själv. Jag bestämde mig för att behandla min arbetslöshet som ett arbete, helt enkelt. Alltså har jag numera en "arbetsdag" där jag ska pricka av de punkter jag har bestämt mig för att utföra under dagen. Med arbetstider, raster och hela skrälldusen. 
Min ideala arbetsdag är mellan 9 - 16. 
När jag börjar för dagen är det alltså meningen att jag ska ha hunnit gå upp, träna, meditera, äta frukost, duscha/tvätta mig och klä på mig. Till och med sminka mig om jag känner för det. Beroende på hur långt träningspass jag gör är det ofta inga problem alls att vara igång någon gång mellan halv nio och nio.
Och när jag sätter mig vid mitt skrivbord och tar itu med dagens uppgifter är det första jag gör att se till att jag inte blir lockad av min telefon. Jag använder appen Forest, där jag i maj månad enbart planterar blommor i min virtuella värld.

Jultema men vem bryr sig. The Sherry Formula i min favoritpomodorovideo.

 
Sedan ser jag till att använda min tid så effektivt som möjligt, men inte glömma att kroppen behöver vila också. Här använder jag mig av pomodorotekniken. Oftast med att sätta igång en av alla "Study with me" som finna på YouTube, eller genom att klocka mig själv. Pomodorotekniken skapades för studier, men fungerar för all slags fokus, så klart. Den består av ett tidsinställt pass med koncentration följd av en kortare paus, som upprepas under en viss tid. Min favorit är en tretimmarssession med The Sherry Formula som har pass om 25/5 minuter. Alltså 25 minuter fokus, 5 minuter paus. Efter tre timmar är det lämpligt med en längre paus, sedan kan en sätta igång igen om en så önskar. (En annan vanlig tid är 50/10, 50 minuter fokus 10 minuter paus.) Under pauserna går jag gärna och tittar om det händer något vid vårt fågelbord. Eller bäddar sängen. Eller gör te. Eller bara sträcker lite på mig en stund.
Använder jag datorn går videon i bakgrunden, och jag har musiken som guide. Använder jag inte datorn sätter jag gärna bilden på fullskärm för att inte distraheras av andra roliga sidor på internätet. 

Nu när jag har något att vila öronen mot så är det så klart dags att ta itu med det som ska göras för dagen. Och här jag precis börjat med något nytt.

Förut hade jag min att-göra-lista på post it-lappar, som syns på den där gröna i hörnet. Jag gillade att göra dem lite huller om buller och stryka över allteftersom. Jag har ingen prioriteringsordning på min lista, med de tre viktigaste överst, som jag vet är vanligt, utan jag skriver upp dem i den ordning jag kommer på dem, och prickar av när jag är klar med en uppgift. Är det något jag inte hinner så flyttas det över till nästa dag. Självklart prioriterar jag. Idag är det till exempel viktigare att jag gör min sjukgymnastik än att jag gör granola, så om dagen skulle sticka iväg för mig är det så jag kommer prioritera. 
Jag har märkt att jag är som mest "på" under förmiddagen, så det är då jag gör saker som kanske kräver lite mer hjärnverksamhet. Har jag satt ett läsbeting till exempel, så kan jag skjuta på det till eftermiddagen, och ägna förmiddagen åt saker som att skriva blogginlägg, betala fakturor och svara på mejl.

Jag har även ändrat min attityd till min mejl. Förut dök jag in varje gång jag fick en notis som ett nytt mejl, nu sparar jag det till en gång om dagen, eller max två. Är det mejl jag ska svara på gör jag oftast det på förmiddagen, ska jag bara kolla vad som trillat in under dagen gör jag ofta det det sista jag gör innan jag anser att min "arbetsdag" är slut. Jag får fortfarande notiser så att jag kan se vad mejlet innehåller, och är det något som brådskar så tar jag itu med det direkt. Men det är sällan brådskande, utan kan vänta till jag har tid med det, vilket alltså brukar vara så sent som möjligt.

Så ser mina dagar ut. Nu ska jag alldeles straxt ta ännu en paus med Sherry Formula, dricka mitt pepparmintte och titta ut genom fönstret på allt regn. 

Måndagsmotivation, del 28/28

Jag har sedan ett gäng månader tillbaka använt mig av meditationsappen Headspace. 154 dagar i rad har jag suttit och mediterat, och jag känner på riktigt allvar hur mycket det hjälper med den där dagliga dosen av att försöka sluta tänka så förbaskat mycket. Hjärnan är dålig på att vara tyst, så är det.
När man använder appen så kan man ställa in hur många "mindful moments" man vill ha per dag, allt mellan 1-5. Jag får tre.
Häromdagen löd ett av dessa mindful moments: "Look up and smile". Och något i det slog an något inom mig, jag blev helt varm i kroppen och glad på riktigt.

Så gör det - titta upp och le.

Som rubriken antyder så är det här mitt sista inlägg i serien "Måndagsmotivation". Det betyder inte att det aldrig kommer komma upp motiverande inlägg mer, för det kanske det gör. Kanske till och med på en måndag.
Till dess - kom ihåg att du är värdefull.
Ha en fin dag. 💖

Måndagsmotivation, del 27/?

I går kväll satt jag, älskade maken och Stora J kvar efter middagen och pratade lite. Stora J har äntligen tagit tag i vissa saker från sin skoltid, och ska börja gå hos en psykolog för att bearbeta saker som hände som hon har svårt att släppa taget om. Jag gjorde själv något liknande för några år sedan, när jag gjorde en massiv sorgebearbetning på hela min skoltid, framför allt den mobbing jag var utsatt för under hela min grundskoletid.
Vi började då prata om vikten av att kunna göra något konkret, att få verktyg för att kunna hantera när minnen bubblar upp och man får en tendens att sätta sig själv i en nedåtgående spiral av dåliga minnen och trassligt självförtroende.
En av de konkreta saker jag gör är att jag mediterar. Varje dag sedan lite mer än 100 dagar tillbaka sitter jag en kvart varje morgon och mediterar med hjälp av appen Headspace. Löööv it! Jsut nu håller jag till och med på med ett "program" på appen som handlar om just självförtroende och att stärka upp det. Ibland får man läxor. Som att under en dag stanna upp x antal gånger och vara lite snäll mot sig själv.

"Hur gör man för att vara snäll mot sig själv?" undrade Stora J, och tyvärr menade hon det på ett sätt som fick mig att förstå att hon verkligen inte visste. Och visst är det svårt.
Man är så förbonkat duktig på att vara snäll mot andra, att var snäll mot djur, att vara snäll mot planeten. Men vi själva? Jädrar vad vi kan vara elaka mot oss själva ibland. Vi kan vara så elaka mot oss själva att vi vet att om någon var så elak mot en vän så skulle vi bli asförbannade. Men vi själva ska visst kunna ta det? Jag säger nej till det.

Var snäll mot dig själv. Ge dig själv beröm för det där som du vet att du är duktig på. Du vet precis vad jag menar, men du vill inte erkänna det för dig själv - eller hur? Säg till dig själv nu att du är bra på det, för du får faktiskt tycka det. Du får till och med tycka att du är en riktig snygging. Jo, det är sant. Du får vara snäll mot dig själv. Du får känna dig duktig och värdefull. För det är exakt det du är.

Måndagsmotivation, del 26/?

Halva året har redan gått. Tänk att det kan kännas som att tiden flyger så fort fram ibland.
Ett halvår är även en bra tid att blicka bakåt lite och se hur det egentligen gått med de där målen man satte upp vid årsskiftet, och det är vad jag tänker göra idag. Ett slags "Måndagsmotivation, del 16/? revisited", skulle man kanske kunna kalla det.

• Jag behöver bli av med min mage. Det här har inte funkat alls för mig. Tvärtom tycker jag kanske att den har blivit ännu lite större, till mitt stora förtret. Så har jag kanske inte direkt lagt på något extra krut för att minska på den heller. Lite skärpning från min sida vore alltså önskvärt.
  Den stora anledningen till att jag vill att magen ska bli mindre är att det tyvärr florerar en del så kallade välfärdssjukdomar i min familj, som diabetes typ 2 och högt blodtryck. Sådana där som har en tendens att visa upp sitt vidriga nylle som en följd av just övervikt och framför allt då bukfetma - som är det jag har.
• Jag ska bli bättre på att tolka min kropps signaler. Stretcha har jag fortfarande varit utomordentligt kass på, synd nog. Dansa i köket gör jag desto mer. Och jag har blivit bättre på att lyssna inåt och känna in. Kan ha att göra med att jag blivit bättre på att meditera regelbundet. 
• Jag får bry mig om mitt utseende. Ja absolut. Och det har jag gjort. Tycker jag har fått in ganska fina hudvårdsrutiner till och med, även om jag kan slöa till med ögonbrynen mellan varven. Sminkar mig gör jag dock fortfarande väldigt sällan, men det är mest för att jag inte riktigt haft lust att sminka mig. Och då låter jag bli. Se punkt två.
• Mer egentid med älskade maken. Det är nog ungefär som vanligt där. Å andra sidan märker vi av att barnen börjar bli större och vill göra saker på egen hand, så ganska ofta sitter vi där alldeles själva på kvällarna. Vardagsfrukostarna har blivit vår lilla stund, och vi sitter gärna och pratar med varandra eller sitter tillsammans och läser en varsin bok. Det finns en sådan ro att vila i varandras närhet.
• Mer bio. Jo men det vet vi ju redan att det gått käpprätt åt håvete. Det börjar anas en ljusning i mitt mål om minst ett biobesök i månaden dock, så vi får se om andra halvan av året kan bli bättre. *håller tummarna*
• Äta mer vegetarisk mat. Det gör vi. Minst två middagar i veckan var målet. Ibland har det bara blivit en, vissa andra veckor så många som fyra, så det känns som att snittet av vegetariska middagar har varit betydligt bättre än tidigare. Jag äter dessutom vegetariskt nästan alla frukostar och större delen av mina luncher. Så här tycker jag att vi har lyckats med bravur. Önskar bara att vissa i familjen kunde sluta tycka att bönor är äckligt, för jag vill ha mer rätter med bönor på min tallrik.
• Läsa minst 35 böcker. Nu är ju inte året slut, men delar man upp de där 35 böckerna i två så blir det 17,5. Och eftersom jag redan har läst 26 böcker av de där målsatta 35, så är jag på mycket god väg.
• Fler datorfria dagar. Lovar att bli ännu bättre på det. Så minst en dag i veckan ska från och med nu bli datorfria. Det betyder att jag tänker ha lördagsstängt från och med nu. #thebliss

Hur har det gått med dina egna mål? Jag gissar på ups and downs, för det är så livet är. 

Måndagsmotivation, del 25/?

"There's an app for that!"
För jo - det finns appar till i stort sett alla tillfällen och för vad man än behöver. Vissa kostar - andra är gratis, men innehåller då oftast reklam av något slag.
Jag har självklart också appar på min mobil, särskilt nu när jag skaffat en ny telefon för ett par veckor sedan som har mer minne än min förra.
Vissa appar blir mer använda än andra. Så klart. Mina mest använda appar är Instagram, IMDb, Goodreads, vissa spel och Endomondo.
Särskilt Endomondo är rolig om man som jag tycker det är roligt att se statistik på den rörelse jag utför. Jag har fortfarande gratisversionen, efter ganska många år, och jag tycker den räcker alldeles utmärkt. Dessutom kan man se hur man har gått, om man aktiverar gps:en och har mobilen med sig på promenaden. Jag tycker det är roligt att se hurdant mönster jag har gått i. Ofta går jag i åttor, igår gick jag i två glasstrutar. Dagens hundpromenad såg lite ut som Nerfertiti. Om man kisar.

Kanske är Endomondo appen du sökt för att få lite extra pepp på vägen, kanske tycker du bättre om Runkeeper eller någon annan av alla de motionsappar som finns därute. Hitta den som passar dig. Så kanske vi ses på promenaden?

Och självklart finns det appar för meditation, mindfullness, yoga eller vad du än känner att du har störst intresse av för att må bra. Man måste inte hurta - men man borde.

Måndagsmotivation, del 24/?

Jag är en sådan där person som tycker mycket om att meditera. Jag vet också att meditation inte riktigt funkar för alla. Alla har helt enkelt inte ron i kroppen att bara sitta ner en stund och andas. Vara här och nu. Det är inte lätt, och ibland fungerar det inte alls. (Det kan vara så att de som har svårast för det där med meditation ofta är de som skulle behöva det mest, men det kan vi ta en annan gång.)

Om man nu anser sig inte ha tid/ork/ro att göra en "riktig" meditation så har jag nyligen lärt mig en liten genväg man kan ta. 5-4-3-2-1.
Man behöver inte ens sitta med korslagda ben för att göra den här övningen, den är bara ett sätt att stanna upp och iaktta en stund. En liten mindfullness-övning att ta till. Kanske när man äter frukost, som jag ofta gör, när man väntar på bussen, direkt när man vaknar, innan man går och lägger sig. Whatever floats your boat.

Hur gör man då? Så här.
Man ska lägga märke till saker omkring sig/inom sig.

5 saker man ser.
4 saker man hör
3 saker man känner
2 saker man känner doften av
1 sak man känner smaken av.

Jag har fått det här tipset från YouTube-kanalen Pick up limes, där den ingår i ett gäng bra morgonrutiner. Jag har tagit till mig flera stycken av dem, och 5-4-3-2-1 är så himla fiffig att man kan göra den nästan närsomhelst om man vill det, inte bara på morgonen. Ibland flera gånger om dagen dessutom.

Önskar dig en trevlig vecka och en underbar maj! Personligen hoppas jag på lite mer värme och lite mindre snö och hagel.

Måndagsmotivation, del 23/?

Livet återgår till det normala efter fredagens händelser. För att det måste få göra det. För mig betyder det att jag försöker återgå till mina rutiner, göra det jag brukade göra innan fredag eftermiddag ställde allt på sin spets.
Det känns ändå lite poetiskt att det regnar idag, denna första vardag efter.

Jag är en sådan där människa som mår bra av att ha rutiner. Göra ungefär samma saker på ungefär samma tider - alla dagar. Just idag råkade jag ge mig själv en lite väl lång sovmorgon, men vi kan väl skylla den på att det är påsklov. Annars ser en morgon ut ungefär så här för mig.

• Jag försöker gå upp ganska tidigt, vilket inte är helt lätt för mig som alltid sett mig själv som en kvällsmänniska. Ganska tidigt är för mig inte senare än 7. Det beror lite på hur mycket jag måste hjälpa älskade maken med att få iväg barnen till skolan. 
• Det första jag gör när jag kommit ut ur sängen, efter det där toalettbesöket, är att dra i mig vatten. Jag har numera en sådan där snuttig burk med lock som det sitter ett sugrör i, och jag dricker en full sådan burk varje morgon. Eftersom jag var nyfiken och mätte, så vet jag att det ryms 4 dl i den.
• Sedan är det frukostdags. Ännu en av anledningarna till att jag tycker om att gå upp lite tidigare är att jag tycker om att äta frukost tillsammans med älskade maken. Och i viss mån mina morgon-zombie-barn. Jag dricker alltid te till frukost, men i övrigt försöker jag variera mig så att det är roligt med frukost. Ofta bestämmer jag kvällen innan vad jag ska äta, extra bra om man vill äta chiapudding eller overnight oats som ska förberedas, men ibland spontanar jag till det. Jag försöker dock att alltid ha en frukt eller grönsak till frukost, någon protein så klart, och gärna nötter eller frön. 
• Efter frukost brukar det bli lugnt här hemma. Älskade maken åker till jobbet, barnen åker till skolan och jag dricker te och läser en stund. Planerar min dag lite. Och njuter av att det är tyst.
• Jag har börjat med oilpulling, alltså att swischa runt kokosolja i munnen i ungefär 20 minuter. Det här gör jag innan jag borstar tänderna. Under de där 20 minuterna läser jag ofta lite till, eller kollar på datorn, eller passar på att tvätta mig och klä på mig.
• Och så bäddar jag sängen. Efter att jag först har vädrat ur sovrummet. 

Så ser en typisk morgon ut för mig. Jag har tiden till det eftersom jag är egen företagare/arbetslös. De dagar jag jobbar blir det en kortare morgonrutin, och sängen brukar inte bli bäddad förrän jag kommer hem eller så blir det inte bäddad alls. Eftersom jag är en sådan där människa som föredrar att duscha på kvällen, så tar min morgonrengöring mindre än fem minuter. 

Rutiner alltså - inte kattskit direkt. Jag känner ofta en sorts oro i kroppen om jag har slarvat med min morgon. Eller min kväll för den delen, för jag har rutiner då med. Men det kan vi ta en annan gång.

Du då? Har du något du behöver göra varje morgon för att känna att dagen har startat?

Soluppgång från fönstret i Lilla E:s rum. Januari 2017.

Måndagsmotivation, del 22/?

Eftersom du redan vet alla nyttorna med att dricka vatten, så ska jag inte tjata. För du vet redan att vatten är bra på att hålla huvudvärken borta, att vatten hjälper magen att fungera som den ska och ger en klarare och friskare hy. Du vet redan att vatten hjälper immunförvaret och hjälper till att skölja bort toxiner ur koppen. Du vet redan att man behöver återfukta båda utsidan och insidan.
Jag tänkte bara påminna om att det är dags att dricka ett glas vatten nu. Det ska jag göra.
Skål!

Bildkälla Memes

Bilden kommer förresten från ett mycket bra avsnitt från säsong fyra av "Doctor Who", som heter "Turn left". Så nu vet du det.

Måndagsmotivation, del 21/?

Att unna sig något. Visst ska man göra det. Egentligen tycker jag inte riktigt om uttrycket att man "unnar sig". På något sätt förknippar jag det med att man gör något man vet att man inte borde och ursäktar beteendet med att man "unnar sig". Man bantar hela veckan, men "unnar sig" på lördagarna. Eller man "unnar sig" en kanelbulle till fikat. Fast man borde låtit bli. För egentligen ska man ju gå ner några kilo.

Bildkälla The Odyssey online

Att "unna sig" blir så lätt förknippat med dåligt samvete. Jag tycker man ska försöka låta bli att ha dåligt samvete. Det är helt enkelt så här - vi är alla mänskliga. Vi kan begå fel och misstag. Gör vi dem mot någon annan kan det finnas skäl att be om ursäkt och kanske ha lite dåligt samvete för det, men gör vi det mot oss själva - finns det fog för det där dåliga samvetet då?
Om du till 99% äter bra och hälsosamt och dricker alla dina glas med vatten och motionerar regelbundet - är det då verkligen så himla farlig med den där bullen? Eller en trerättersmiddag med väninnorna och ett par glas vin till det? Eller en flaska bubbel med din bff och en massa fnitter? Har du "unnat dig" då? Eller har du bara levt lite?
I morgon är faktiskt en ny dag. Om idag råkade bli annorlunda än du tänkt dig, kost eller hälsomedvetet, så är det faktiskt inte hela världen. Det kommer en ny dag imorgon att ta nya friska tag på. Eller så kommer det en ny stund alldeles snart. Och man får äta bullar, man får dricka vin, man får äta gräddig efterrätt. Men om man försöker minska midjemåttet så ska man inte göra det varje dag.
Man får ha en dålig dag och inte vilja gå till gymmet/jogga 5 kilometer. Man får känna sig omotiverad. Man får inte vilja. Men om man försöker få bättre kondis så finns det kanske anledning att göra ändå. Eller att göra det om en liten stund och inte precis just nu. Eller i morgon. I morgon funkar också. Det är när "i morgon" fortsätter att bli "i morgon" i all oändlighet som det blir problem.

Eller så väntar vi bara till 13 oktober allihopa när det är "Treat yo self"-dagen, så som den instiftades i utmärkta humorserien "Parks and recreation". Den serien kan du unna dig - utan minsta lilla dåliga samvete.

Måndagsmotivation, del 20/?

Just nu är vi inne i den kristna fastan, alltså de 40 dagarna mellan fettisdagen och påsk där det är meningen att man ska finna bot. Bot för sina synder, komma närmare Gud och avstå. Tanken med fastan är fin - att man genom att avstå och reflektera ska komma närmare det gudomliga och bry sig om sin nästa. För mig som inte är värst kristen av mig betyder dock inte fastan det. Längre.
För några år sedan, och under ganska många år, ägnade jag fastan åt att avstå. Avstå från godis, snacks, efterrätter och alkohol. Det funkade bra, utom om bokcirkeln hade träff då, men jag "unnade mig" en eller ett par dagar där jag fick äta vad 17 jag ville.
Sedan kom en depression. Och att under den perioden, när man mådde som en påse skit de flesta dagar och inte ens hade ork att borsta tänderna ibland - då var det inte riktigt läge att avstå från att äta någonting. Särskilt inte som vissa dagar bestod av enbart en bulle och middagen med familjen. Jodå, jag mådde ganska kasst...
Jag slutade alltså med fastan i just bemärkelsen att avstå. Däremot var jag generösare med växelpengarna i Röda Korset-bössor och liknande, men det kan man gott vara hela året tycker jag. Finn din välgörenhet och donera där lite då och då = bra grej.

I år har jag dock bestämt mig för att uppmärksamma fasteperioden igen. Fast jag tänker inte alls avstå den här gången - jag tänker lägga till. Och det jag lägger till är mer motion. Att försöka övervinna latmasken. Det behöver inte vara mycket. Jag har bestämt mig för minst 20 minuters yoga varje dag, för mig själv, samt en särskild meditation. Varje dag i 40 dagar.  Min förhoppning är att det sedan ska ha blivit en så pass bra vana att jag rasslar på vidare, förbi de där 40 dagarna. Jag vill nämligen gärna ha in yogan som en daglig grej igen, något jag tyvärr tappade under ovan nämnda depression.

Och det där är inte helt dumt faktiskt - att försiktigt smyga in en vana i taget. Inte allt på en gång, för då är det risk för overload och att man slutar med allt efter ett par dagar. Det blir för mycket helt enkelt.
Som exempel har jag sedan i januari börjat med oil pulling varje morgon. Tänkte testa en månad för att se hur det var, och den månaden är nu inne på sin tredje. Det har blivit en vana helt enkelt - lite insmugit sådär. Jag går dessutom ut och går varje dag, eller nästan varje dag. Jag har fått den vanan, att gå ut med Oscar the dog runt lunchtid varje vardag, att de dagar jag inte har Oscar att gå ut med så går jag ofta ut ändå för något känns lite fel i rutinen annars. Jodå - jag är en vanemänniska.
På samma sätt äter jag väldigt sällan chips, godis och fikabröd numera - bara för att det är något jag behöver låta vara. Sedan jag började avstå från det förra året har jag blivit van vid att inte äta det, så då tänker jag inte på det längre. Jag har sällan sug efter chips och lakrits numera, inte ens den där veckan i månaden, som det var förr. Det känns inte längre som att jag avstår från något, det är bara så det är.

Så - simma lugnt helt enkelt. Skynda långsamt. Både om det är en vana du behöver bryta eller en vana du vill lägga till. Ta det i små portioner och helt plötsligt är man där - man är så van vid det att man inte ens tänker på det längre.
Och det måste inte ske under en viss period, som fastan. Det sker när du känner dig redo för det steget. Varför inte idag?

Och vi vet väl alla att träningen alltid blir roligare med lite färgglada kläder.

Måndagsmotivation, del 19/?

Om mitt hem är min borg är mitt sovrum mitt palats. Min sömn är dessutom något jag värdesätter högt, och numera inte alls tar som självklar.

När det var som värst i sömnbristlandet för mig så kallade jag fyra på morgonen för "me o'clock". Jag vaknade väldigt ofta vid fyrasnåret på morgonen och kunde omöjligt somna om. Rätt så jobbigt om jag dessutom hade haft svårt att somna, som jag ofta hade. Två, tre timmars sömn per natt är inget man lever ett fullvärdigt liv på direkt. Just då, i den akuta fasen av min sömnbrist, såg min kurator till att en läkare skrev ut medicin till mig som dels var ångestdämpande och dels hade den vanliga bieffekten att man blev smälltrött. Jag blev dessutom luddig i skallen ett bra tag, så jag tog dem bara när det var riktigt illa, och jag har några piller kvar till akuta fall.

Numera har jag lättare att sova och att somna om ifall jag vaknar, men vägen dit har inte varit spikrak och det finns nätter jag har svårt att somna och nätter jag vaknar och inte kan somna om. Nu är de tack och lov mer undantag än regel dock. Jag är inte längre beredd så pass att jag lägger en tröja och strumpor i vardagsrummet så jag ska ha något varmt att ta på mig när jag vaknar, som jag gjorde då.

Det finns sådana där avundsvärda personer som kan somna nästan varsomhelst och i vilken miljö som helst, men dit hör alltså inte jag. Jag behöver ett svalt och mörkt rum, största möjliga tystnad och så lite distraktioner som möjligt. Sovrummet är det rum som jag minst klarar av stök i, och det är även det som vädras oftast, eftersom vi sover med stängd dörr på grund av katt som bits i tårna.

Jag har såklart samlat på mig en del tips på vägen mot ett bättre sovande, och idag tänkte jag dela med mig av dem. Kanske finns det något som du själv inte har tänkt på och vill prova, men det mesta är tips som jag själv har fått. De här funkar för mig, i varje fall.

• Att ha ett välkomnande sovrum som inbjuder till sömn, det har man hört både en och hundrasju gånger. Jag föredrar att lägga mig i en bäddad säng, men jag väntar gärna med själva bäddandet. Min rutin ser lite ut såhär: vaknar och stökar till sängen lite extra, lägger tillbaka kuddar som ramlat ner på golvet under natten. Många timmar senare brukar jag öppna fönstret och stänga sovrumsdörren i minst 20 minuter. Efter det bäddar jag. På så sätt blir man av med en massa kvalster i sängen, eftersom de gillar sängar som bäddats när kroppsvärmen sitter kvar allra bäst. Dessutom luktar lakanen lite bättre när de vädrats ur.
• Bädda om ofta! Minst var 14 dag, helst oftare. Min pappa bäddar om varje dag som slutar på 1, utom 31, var tionde dag alltså. Riktigt så duktig är jag inte, men jag brukar hålla mig inom tvåveckorsgränsen. Som sagt - det är trevligare att sova i en ren säng.
• En annan sak som ofta sägs är att man inte ska tv i rummet. Eller dator. Eller surfplatta. Eller mobil. Jag klarar alla de där punkterna - utom mobilen. Jag använder nämligen min mobil som väckarklocka. Däremot tittar jag inte på den. Innan jag går och borstar tänderna ser jag till att mobilen har ljudet avstängt, att larmet är på och sedan lägger jag den ifrån mig med skärmen ner. Och sedan rör jag den inte förrän det är dags att stänga av larmet på morgonen.
• Gör något avkopplande en stund innan du släcker lampan. I mitt fall är det att jag läser en stund. 
• Se till att rummet är svalt, men du är varm. Man sover bättre i svala rum, och vårt sovrum är så svalt att man nästan huttrar vissa kvällar. Kroppen behöver dock vara varm för att kunna slappna av. En extrafilt är inte fel ibland.
• Sov med strumpor. Jag har börjat med det de senaste veckorna, då jag läste någonstans att kroppen snabbare kopplar igång dags-att-sova-läget om man har varma fötter och händer. Och det funkar! Jag somnar mycket fortare sedan jag började sova med strumpor. De ligger ofta som små korvar i botten av sängen när jag vaknar, men somnar snabbt gör jag.
• Aromaterapi är inte fel ibland. Vi har tyvärr haft problem med silverfiskar i vårt sovrum, och i och med det fick vi veta att rödcederolja var en doft som silverfiskar undvek. Det luktar lackstång så man nästan baxnar, men sov gott gjorde jag. Det visar sig att cederolja inom aromaterapi används för sina lugnande och harmoniserande effekter. Jo, jag tackar jag! Att den är finfin mot skadeinsekter är alltså pluset i kanten på just cederträ. Lavendel är också en sådan där klassisk lugnande doft. Värt att testa med andra ord.

Sov gott!

Måndagsmotivation, del 18/?

Jag brukar påstå att jag inte har några större problem med att det är lite stökigt omkring mig. Som lite kläder på golvet, en bokhylla med böcker som svämmar över åt alla håll och kanter, nagellack som står och dräller överallt. Och kanske har jag inte det, om fokus ligger just på ordet lite i "lite stökigt". Blir det mycket stökigt är det värre, då kan jag bli alldeles stressad av röran.
Det händer alltså att jag drabbas av rensa-i-röran-mani, och det är precis vad som har hänt här de senaste veckorna.
Det började med att älskade maken och jag äntligen tog tag i att röja i ordning i vår bokhylla, och placera in de där extra hyllplanen vi norpade åt oss innan IKEA ändrade måtten på Billy för... två år sedan? Tre? Det här är vår bokhylla idag. Om ni gissar att jag går in dit ibland och bara njuter av ordningen så gissar ni rätt.

Ser ni? Raka rader och sorterat! Kanske har tre hyllplan med bara Stephen King. Möjligen.

Men såklart nöjde jag mig inte med en bokhyllerensning/städning.
Min garderob lämnade nämligen en hel del att önska. Så jag rensade ur den förra helgen. Bara det var jätteskönt. Å andra sidan var det fortfarande bitvis svårt att hitta bland kläderna, ett evigt bläddrande bland t-shirts för att hitta den där jag var ute efter. Som av en slump, eller så lade sig universum i, så fick jag helt plötsligt upp en massa videos bland mina förslag på YouTube om något som kallas KonMari. En röj-i-röran-metod utvecklad av en dam vid namn Marie Konde. Det verkar vara någon sorts minimalistgrej, och någon minimalist är jag inte, men jag kollade på några videos och tyckte att det där sättet att vika och förvara kläder - det kan jag ta till mig. Att sitta med pryl efter pryl och känna efter om den "sparks joy" lämnade jag därhän, även om det är ett bra knep att ta till om man är tveksam över något. "Does it spark joy?" Är svaret ja - spara, är svaret nej - hej då.
Om jag hittar bland mina t-shirts nu? Och byxor, tröjor och trosor? Svar ja. Det enda jag inte har vikt om är mina strumpor. Kommer säkert hända vilken dag som helst.

Kolla bara! Det är liksom bara att bläddra fram den t-shirt man vill ha! #thebliss

Sedan rullade det på och jag har nu vikt om både Lilla E:s kläder och älskade makens.

Före...

...efter.

Som synes sparar man även massor av plats. Eller som Lilla E sa: "Nu kan jag skaffa ännu mer tröjor!" Hon gillar tröjor.

Och efter det fick jag alltså även vika om älskade makens tröjor och t-shirts, men jag tvingade honom att rensa först. Där var frasen "does it spark joy" avgörande i några fall.

Före...

...under...

...efter.

Jag hade tjuvvikt lite av hans kläder innan han gav sitt godkännande. Och se så mycket plats vi har nu - det är en helt tom trådback längst ner!

Det är jobbigt att röja. Det är jobbigt att vika om alla kläder. Det är jobbigt att bestämma vad man ska behålla och vad man ska slänga. Det är jobbigt att rensa ut varje hyllplan i en bokhylla, damma och bestämma vilka böcker som ska få komma tillbaka och vilka som ska plockas bort. Det är jobbigt att flytta om hyllplan.
Men när det är gjort - då är det en befrielse. Då kanske man till och med tycker det är så fint och rogivande att man liksom bara går in i det röjda rummet, står och tittar på den där städade bokhyllan en stund. Drar ut en låda och tittar ner på de prydligt hopvikta och lättöverskådliga raderna med kläder. Jag vet att jag gör det i varje fall.
Helt klart värt jobbet.

Länkkärlek

Jag har fått lite extrajobb vilket är roligt, men det betyder också att jag inte riktigt har lust att blogga just nu, för när jag kommer hem är jag trött. Fastän att jag har en bok att skriva om...
Men - jag tänkte ge er ett lästips på en annan blogg i stället. Igår lade nämligen Alyssa på Simply Quinoa upp ett väldigt bra inlägg om att ta hand om sig själv, och hur viktigt det faktiskt är att göra det. Mitt tips är att du läser det du också - inspiration kan man aldrig få för mycket av. Du hittar det inlägget här.

Tills vi ses igen - ta hand om dig!

Måndagsmotivation, del 17/?

Ibland finns det bara en sak som hjälper. De där dagarna när man tappat sin favoritfrukostskål i golvet så den gick sönder. De där dagarna när man under tiden man dammsuger upp porslinsflisor från köksgolvet råkar kapsejsa katternas vattenskål så det blir vatten på halva golvet - och i deras mat. Först städar man. Sedan går man och lägger sig igen.

Det där med en tupplur är nämligen inte helt dumt. Särskilt inte om man sovit dåligt natten innan, som jag hade gjort innan katastroferna här ovan. En tupplur är en stunds återhämtning, en sätt att varva ner både kroppen och hjärnan. Så det där med siesta är inte en dum grej, det är i vissa fall enbart vårdande.
Men! Man ska inte sova för länge eller för sent på dagen. Inte efter tre och helst max 45 minuter, är råd jag brukar försöka följa. Man kanske inte alltid somnar, men man får alltid vila. Den enda som hindrar är egentligen du själv. Om hjärnan inte slutar hoppa från tanke till tanke kan det vara en god idé att ta hjälp av en guidad meditation, lite avkopplande ljud eller en insomningsövning. Det finns appar med sådant. Jag använder en med regnljud.

Så ja - gissa vad jag ska göra nu?

Måndagsmotivation, del 16/?

Nyårslöften.
Jag är inte ett fan av nyårslöften. För mig är det något som man bestämmer lite hipp som happ vid tolvslaget, står ut med i bästa fall ett par veckor och sedan är man tillbaka på ruta ett igen.
Jag har lovat så ofta att jag ska börja träna, att jag ska äta bättre, att jag ska göra ditten och datten - för att sedan i slutet av året ändå stå där och vara exakt lika otränad, ha ätit ungefär lika många påsar chips och känna mig lite allmänt trist, tråkig och ganska dålig. Tråkig känsla.

Mål då? Det är ett betydligt bättre ord, för mål kan vara precis så långsiktiga, eller kortsiktiga, som behövs. Mål kan delas upp i olika delmål och resan framåt känns ofta betydligt trevligare. Och jag har satt upp mål för mig själv som jag hoppas uppnå. Bara för att tänkte jag till och med dela med mig av dem, och det känns nästan lite läskigt för i vanliga fall är de något jag behåller lite halvuttalat inom mig. Men om jag får dem på pränt är de betydligt lättare att hålla koll på, so here goes.

• Jag behöver bli av med min mage. Fastän att jag lyckats lägga om mina matvanor betydligt under 2016 så händer det inte mycket med den där sladdriga magen, och såhär snart 14 år sedan min senaste graviditet så går det inte att skylla på barnafödande längre. Merparten av magen tuggade jag till mig under min depression, och nu när jag känner att jag är tillbaka på banan igen är det dags att göra min kropp till mitt tempel igen, och inte till min soptipp.
  Det här betyder inte att jag tänker hetsa iväg till något gym eller börja banta - jag tänker fortsätta på redan inslagen stig och bli bättre på att röra mig och hålla koll på vad jag stoppar in i mitt system. Och jag har en allmän känsla av att jag borde skära ner betydligt på socker - för socker har jag en tendens att frossa till på och sedan mår jag... inte bra.
  
• Jag ska bli bättre på att tolka min kropps signaler. Kroppen är gjord för rörelse, men jag är en riktig latmask. Att gå ut med svärfasters hund hjälper lite, om inte annat får jag frisk luft och lite dagsljusendorfiner, men jag är en fena på att bara sitta på röven större delen av dagen. Jag tänker mer stretching här, för jisses vad min kropp gillar att sträcka på sig. Mer dansande i köket när jag lagar mat - att vicka på rumpan när man hackar lök är fina grejer det.
  
• Jag får bry mig om mitt utseende. Att ta hand om sin hud är inte fåfängt - det är skönt. Så jag ska bli bättre på att göra det där med mig själv som jag tycker så mycket om. Tvätta ansiktet, lägga en ansiktsmask, fixa till ögonbrynen - kanske till och med betala någon för att fixa dem åt mig, pyssla om fötter och händer, tigga till mig massage av älskade maken, kanske sminka mig ibland fastän att jag inte har någon att visa upp det för mer än katterna, utan bara för att jag tycker det är kul att sminka mig.
  Skaffa en hudvårdsrutin och bli bättre på smink - det är något jag vill unna mig i år.
  
• Mer egentid med älskade maken. Det här är något vi säger varje år, att vi ska bli bättre på att göra saker bara han och jag. Och sedan händer ingenting. Men egentid tillsammans med den man älskar behöver inte vara så komplicerat. Det kan vara annat än restaurangbesök och bioditos - det kan vara en promenad tillsammans, en kopp kaffe/te på ett fik under en halvtimme, ett samtal, en kväll där vi inte sitter och slentrian-glor på tvn.
  
• Mer bio. Jag älskar att gå på bio och det är något jag verkligen vill göra mer under 2017. En gång i månaden är mitt mål - om det går någon film jag vill se.
  
• Äta mer vegetarisk mat. Vi är ganska duktiga på det redan, men vi kan bli ännu bättre. Ingen i familjen är väl egentligen intresserad av att gå över helt till vegetarisk kost, men kött kan få ta ett steg tillbaka och bli mer kalas än vardag.
  
• Läsa minst 35 böcker. För det är så många jag har lagt på min läsutmaning på Goodreads.
  
• Fler datorfria dagar. Rensar hjärnan så himla bra.

Usch vad läskigt! Nu ser ni ju vad jag har tänkt att 2017 ska innehålla för mig. Men vet ni vad - man får misslyckas också. Ibland blir det inte som man tänkt sig liksom. Men man kan gilla ändå och bara fortsätta försöka. 

Det här är mina mål. Vissa av dem gäller för året, vissa är kanske mer långsiktiga än så, och vissa andra är sådant som jag allmänt behöver jobba på. Och nu när jag fått dem på pränt blir de svårare att ignorera. 

Jag hoppas att 2017 blir ett underbart och härligt år på alla sätt och vis. För mig, för dig, för oss alla. 

Bildkälla Toplist db