Måndagsmotivation, del 18/?

Jag brukar påstå att jag inte har några större problem med att det är lite stökigt omkring mig. Som lite kläder på golvet, en bokhylla med böcker som svämmar över åt alla håll och kanter, nagellack som står och dräller överallt. Och kanske har jag inte det, om fokus ligger just på ordet lite i "lite stökigt". Blir det mycket stökigt är det värre, då kan jag bli alldeles stressad av röran.
Det händer alltså att jag drabbas av rensa-i-röran-mani, och det är precis vad som har hänt här de senaste veckorna.
Det började med att älskade maken och jag äntligen tog tag i att röja i ordning i vår bokhylla, och placera in de där extra hyllplanen vi norpade åt oss innan IKEA ändrade måtten på Billy för... två år sedan? Tre? Det här är vår bokhylla idag. Om ni gissar att jag går in dit ibland och bara njuter av ordningen så gissar ni rätt.

Ser ni? Raka rader och sorterat! Kanske har tre hyllplan med bara Stephen King. Möjligen.

Men såklart nöjde jag mig inte med en bokhyllerensning/städning.
Min garderob lämnade nämligen en hel del att önska. Så jag rensade ur den förra helgen. Bara det var jätteskönt. Å andra sidan var det fortfarande bitvis svårt att hitta bland kläderna, ett evigt bläddrande bland t-shirts för att hitta den där jag var ute efter. Som av en slump, eller så lade sig universum i, så fick jag helt plötsligt upp en massa videos bland mina förslag på YouTube om något som kallas KonMari. En röj-i-röran-metod utvecklad av en dam vid namn Marie Konde. Det verkar vara någon sorts minimalistgrej, och någon minimalist är jag inte, men jag kollade på några videos och tyckte att det där sättet att vika och förvara kläder - det kan jag ta till mig. Att sitta med pryl efter pryl och känna efter om den "sparks joy" lämnade jag därhän, även om det är ett bra knep att ta till om man är tveksam över något. "Does it spark joy?" Är svaret ja - spara, är svaret nej - hej då.
Om jag hittar bland mina t-shirts nu? Och byxor, tröjor och trosor? Svar ja. Det enda jag inte har vikt om är mina strumpor. Kommer säkert hända vilken dag som helst.

Kolla bara! Det är liksom bara att bläddra fram den t-shirt man vill ha! #thebliss

Sedan rullade det på och jag har nu vikt om både Lilla E:s kläder och älskade makens.

Före...

...efter.

Som synes sparar man även massor av plats. Eller som Lilla E sa: "Nu kan jag skaffa ännu mer tröjor!" Hon gillar tröjor.

Och efter det fick jag alltså även vika om älskade makens tröjor och t-shirts, men jag tvingade honom att rensa först. Där var frasen "does it spark joy" avgörande i några fall.

Före...

...under...

...efter.

Jag hade tjuvvikt lite av hans kläder innan han gav sitt godkännande. Och se så mycket plats vi har nu - det är en helt tom trådback längst ner!

Det är jobbigt att röja. Det är jobbigt att vika om alla kläder. Det är jobbigt att bestämma vad man ska behålla och vad man ska slänga. Det är jobbigt att rensa ut varje hyllplan i en bokhylla, damma och bestämma vilka böcker som ska få komma tillbaka och vilka som ska plockas bort. Det är jobbigt att flytta om hyllplan.
Men när det är gjort - då är det en befrielse. Då kanske man till och med tycker det är så fint och rogivande att man liksom bara går in i det röjda rummet, står och tittar på den där städade bokhyllan en stund. Drar ut en låda och tittar ner på de prydligt hopvikta och lättöverskådliga raderna med kläder. Jag vet att jag gör det i varje fall.
Helt klart värt jobbet.