Att pausa

Igår tog jag det där med Alla Hjärtans Dag till helt nya nivåer av självkärlek. Ni vet den där typen av kärlek som är den viktigaste, men den som är allra svårast att ge.
I mitt fall gjorde jag bara sådant som jag tycker om. Jag spenderade dagen i soffan med en bok. Eller två, eftersom jag läste ut en bok och sedan började i en ny. Jag lagade god mat med älskade maken. Hade trevliga samtal med mina barn. Klappade katt. Åt Ben & Jerry's Half baked och drack ett par glas Prosecco.
Saker jag inte gjorde: slog på datorn. Använde någon typ av telefon.

Jag tyckte att igår var så himla skönt, särskilt nu när jag har någon sorts social back lash och inte riktigt orkar vara social med andra än mina familjemedlemmar, att jag har bestämt mig för att förlänga det hela.
Det kommer bli schemalagda inlägg här ett tag framöver, så det kan dröja innan jag svarar på eventuella kommentarer alltså.
Eftersom jag dessutom innerligt avskyr att prata i telefon så kommer jag inte svara i den heller, eller prata i den om någon annan svarar. Är du inte min mamma eller pappa är det ingen idé att du ringer mig, med andra ord. Jag kommer inte svara.
Sms. Skicka sådant så är chansen större att du får kontakt med mig. Inte för att jag har ljudet på på min mobil, det har jag nästan aldrig, men jag tittar på den ibland. Och jag är med på en månadslång fotoutmaning på Instagram så i varje fall en gång om dagen ser jag skärmen på min mobil.

Det är inte du - det är jag. Det här betyder inte att jag inte tycker om dig, det här betyder bara att jag tycker om mig själv. Och just nu behöver jag få vara ifred, så jag väljer att lyssna på det. Jag behöver få koppla bort mig lite från min omvärld, så jag väljer att göra det. För min skull.
Jag menar inte att såra någon, jag menar bara att ta hand om mig. För att jag behöver det.

Kram!

Bildkälla