fredag 16 november 2018

FredagsFilmen: Bohemian Rhapsody

Nu ska jag erkänna en sak. Väldigt länge tyckte jag inte alls om Queen. När jag var i mina tidiga tonår hade de en mosterhit med "Radio Gaga" och jag tyckte inte om den då och jag tycker inte om den nu. Lilla E tycker jag är dum i huvudet på den punkten.
Så, jag har aldrig varit ett fan av Queen, men med åren har jag märkt att jag tycker mer och mer om dem och att några av deras låtar faktiskt är av favoritstatus. Lilla E däremot är ett ganska så kolossalt fan, så när jag berättade för henne att det skulle komma en film om Freddie Mercury så fick hon något mycket bestämt i blicken. "Den ska vi se mamma." Så då gjorde vi det, i söndags. Lilla E, jag, Älskade maken och min lilla mamma. En fin liten kvartett i en fullsatt biosalong.

Bildkälla Kyogle cinemas
Filmen är en hyllning till Queens musik och dess legendariske sångare Freddie Mercury. Det är hans liv vi följer, från bagagehanteringen på Heatrow, via spelningar på pubar och ett sexuellt uppvaknande, till de stora arenorna och den legendariska spelningen på Wembley under Live Aid 1985. Allt till tonerna av musik vi lätt känner igen.


Vid minsta lilla intresse för Queen och deras musik - gå och se den här filmen. Den är helt klart värd det.

torsdag 15 november 2018

Tre tomma no. 69

Det var inga arkmasker förra veckan när jag hade tömt förpackningar. För jag sparade dem till idag. Alltså bara arkmasker den här gången.


Masque bar. Pretty Animalz. Fox Brightening sheet mask.
Finns det en arkmask som ser ut som en räv, så behöver jag den. Sedan att alla i familjen tyckte jag såg som en katt, det må vara hänt.
Trevlig mask, som kändes sval och skön mot huden, med helt okej passform. Kan tänka mig att köpa om den, och inte bara för att det är en räv på masken.
Plaståtervinning.
Betyg 4/5

PACKage. I love myself. Make up boosting mask.
En mask som ska ge en bättre grund för make up använde jag så klart innan ett av de där få tillfällena då jag sminkar mig. Kan inte påstå att jag märkte någon större skillnad i hur sminket applicerades, satt på eller tvättades av, men det var ändå en väldigt trevlig mask med gott om essens. Kände mig återfuktad och fin i hyn, och det är ju make up i sig själv.
Plaståtervinning.
Betyg 4/5

Maskingdom. Masque revitalsant.
Jag blir alltid lite förvirrad när masken har ett skyddande lager på sig i förpackningen. Ska det sitta på eller tas av? Jag brukar ta av dem, helt enkelt för att masken sitter bättre då. Nu satt just den här masken sådär på mig och jag behövde klippa upp den lite för att få den att ligga bra. Överlag få slitsar. Essensen var tunn som vatten, och rikligt förekommande så det gällde att se upp. Det fanns så det räckte och blev över. Många arkmasker känns svala på huden, men den här kändes till och med kall. Jag gillade den, men tyckte kanske att den var lite hypad för vad jag fick. Plus för instruktioner på engelska.
Plaståtervinning.
Betyg 3/5

tisdag 13 november 2018

Soundtrack of my life


Josef Salvat - Till I found you

I've done things I'm not proud of
Dark things just to fit into a crowd
I thought I belonged to
Just goes to show

In a jungle like this you can't ever know
If you're a lamb or you're lion or both
You are whatever gets you through

I've spent my life wandering through a wilderness
Playing whatever role I had to play
Crumbling under the weights of expectaion
Doomed to watch my youth slip on its way

Till I found you
Till I found you

We live simply away from the world
That was trying to pull us back in
Into the hunt, into the hunt

They would always say you reap what you sow
But in my case that just can't be true
There's no home with you

I've spent my life wandering through a wilderness
Playing whatever role I had to play
Crumbling under the weights of expectaion
Doomed to watch my youth slip on its way

Till I found you
Till I found you
Till I found you
Till I found you
Till I found you

Till I found you (I've spent my life)
Till I found you (Crumbling under the weight)
Till I found you (I've spent my life)
Till I found you (Crumbling under the weight)


Till I found you
Till I found you
Till I found you

måndag 12 november 2018

"Strange the dreamer" av Laini Taylor

För det första - jag avskyr verkligen cliffhangers. Måste skaffa bok två rätt så pronto. För här var det cliffhangerslut så att det sved i skinnet.

Bildkälla Goodreads
Sedan Lazlo Strange var en liten pojke har han fascinerats av berättelser om staden Weep. En mytomspunnen stad som en dag plötsligt försvann ur folks medvetande, så pass att även stadens namn glömdes bort och den därför kallas Weep. I sagorna lever den kvar, och det är där som Lazlo lär sig allt som finns att veta om staden.
En dag kommer så plötsligt en expedition från Weep till staden där Lazlo bor. Ledda av en hjälte som benämns som en Gudadräpare, samlas en skara människor för att färdas till Weep, i ett för dem okänt ärende. Lazlo blir en av de som färdas dit.

Att det tog mig en herrejösseslång tid att läsa "Strange the dreamer" skyller vi helt och hållet på mig och inte på boken. Jag har varit sjuk, haft en massa huvudvärk och känt mig osugen på att läsa helt enkelt.
Boken är riktigt bra, och har ett väldigt tilltalande språk - för mig. Det är så där poetiskt och bildrikt som jag gillar. Sådär så att jag nästan ser på film inne i hjärnan när jag läser. Och tro mig - det här skulle kunna bli en väldigt vacker film - eller flera, eftersom det är två böcker.
Vissa bitar kan kännas lite väl långa och transportsträcksaktiga, men det kan lika gärna vara min novembertrötthet som tycker det. Samtidigt kan det kännas som att jag kanske vet vid den tionde påminnelsen hur Lazlo bröt sin näsa, som ett rätt så ospoilerigt exempel. Och det är svårt att skriva om "Strange the dreamer" utan att droppa en massa spoilers.
Plot twists fanns det också, och jag hade klurat ut vissa medan andra var lite mer överraskande. Gillar sådant.

På det stora hela en väldigt trevlig bok, men jag rekommenderar alltså att ha bok två inom räckhåll när bok ett är utläst, för det känns inte ett dugg roligt att vänta just nu.
Mitt betyg på "Strande the dreamer" blev 4/5.

Bok två i denna duologi, "Muse of nightmares" kom ut för någon månad sedan. Och jag behöver den i min tbr-hög...

fredag 9 november 2018

Fredagsmys: Biffsallad

Nu är det helg igen! Vi skiftade om lite i den planerade veckomatsedeln eftersom salladen började se lite trött ut, så det är kvällens middag jag delar med mig receptet av idag, nyss ätit och det var gott den här gången också.

Receptet kommer från en kokbok som ingick i en serie som Expressen hade tillsammans med Allt om mat för flera år sedan, det här kommer från "Japan & Korea". Jag gjorde fel redan första gången jag lagade det, och så som jag gjorde fel då har jag behållit det, eftersom det är gott.


Biffsallad

500 g strimlat nötkött
300 g champinjoner
2 msk sesamfrön
blandade salladsblad
½ dl teriyakisås
2 msk rapsolja
salt och peppar
ris eller nudlar (eller matvete som jag har här)

Blanda teriyakisås och rapsolja. Stek köttstrimlorna i olja, salta och peppra, och lägg sedan ner dem i såsen för att marinera. Stek sedan de skivade champinjonerna, salta och peppra och marinera även dem. Blanda ner sesamfrön i svamp- och köttmixen.
Lägg upp salladen på ett stort serveringsfat, lägg på ris eller nudlar och sist köttet och svampen.
Servera genast - salladen vissnar av värmen annars.

torsdag 8 november 2018

Tre tomma no. 68

Det här har legat och väntat ett tag. Jag skulle kunna göra dubbla inlägg idag till och med, men jag väljer att dra ut på det. Tömt sedan sist, inte en enda arkmask. Den här gången...


Kocostar. Foot peeling pack.
Det ser ju märkligt mycket ut som en arkmask det här, men det är det inte. Om man inte räknar små "strumpor" som en arkmask. Det här är alltså sådana där peelingsockor som alla verkat prova utom jag, men nu har jag också gjort det. 90 minuter ska man ha dem på, på nytvättade fossingar, sedan skölja av och vänta. Och vänta. Och vänta. Jag trodde faktiskt att de inte alls funkade på mig, med så på dag 5 eller så, så började all den där döda huden lossna. I stora sjok. Effektiv liten grej alltså, som efterlämnade mjuka fossingar och jag kommer göra om det igen inför nästa barfotasäsong.
Jobbigt var däremot att inte smörja fötterna under de dryga två veckor processen pågår, och så ska man inte själv pilla bort den döda huden. svårt att låta bli. Hade önskat mig bättre instruktioner också, för hade jag inte läst så mycket om liknande fotpeelingsockor så hade jag famlat i blindo och antagligen sabbat hela grejen.
Plaståtervinning.
Betyg 4,5/5

Garnier. Micellar cleansing water. Sensitive skin.
Det tog lång tid för mig att börja använda den här på allvar. Jag använder den mest till make up-borttagning och jag sminkar mig inte värst ofta, som vi vet vid det här laget. Till det funkar den dock utmärkt, om jag tvättar efter med annan rengöring, så jag använder inte den här på egen hand.
När denna nätta flaska tog slut tänkte jag testa den andra varianten, med olja för ännu effektivare sminkborttagning, men den luktade så starkt att jag inte klarade av den. Lilla E däremot har inga problem med starka dofter, så vi gjorde ett byte. Hon fick min med olja och jag fick hennes likadana som den här. Den är ersatt med andra ord.
Plaståtervinning.
Betyg 4/5

Kicks. Detox beauty. Clearing mud mask.
Den här rara lilla ärtan har snabbt blivit en favorit här hemma. En lermask som doftar underbart och lämnar en väl rengjord hy efter sig. Tunt lager, 10 minuter, skölj noga. Jag som har känslig hud använder den inte jätteofta, eftersom lermasker kan torka ut, men den här känns helt okej i det avseendet och jag vet om det så det är bara att smacka på med fukt i serum och kräm efteråt så löser sig allt. Ny tub öppnades samtidigt som den här tömdes.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

tisdag 6 november 2018

OMG Flashback

För en massa år sedan (2008?) gjorde China Glaze en kollektion med holografiska lack som blivit smått legendarisk. Lack från ursprungskollektionen betingar skyhöga priser om de någonsin hamnar på E Bay. Själv missade jag dem, vilket såklart var lite trist. Mindre trist var då att se valde att släppa 6 av kollektionens lack igen nu i somras. Och nu hann jag med, minsann.

Om jag hade fått önska så hade det varit lite roligare omfång på färgerna, som det är nu så är det flera som är rätt så lika varandra och det hade helt enkelt varit roligare med mer variation.
Det hade också varit kul om någon hade gjort om formulan, för de här är verkligen old school holos med allt bad det innebär av bald spots, ojämn lackning, penseldrag och allmän holosjuka. De har helt enkelt inte varit helt angenäma att måla med, men man får sin belöning i form av de mest underbara regnbågar.

Här är de, i ordningen snyggast först.


DV8 är ju helt klart snyggast på alla sätt och vis, även om de som följer inte direkt är fula. Teal med fantastiska regnbågar. Inte roligt att lacka med, dock, men det kan jag förlåta.


IDK. Lila holo. Finns inte så mycket att säga som inte redan är sagt, känner jag.


BFF. Ännu ett lila lack. Det är en klar dominans av lila och blå lack i olika nyanser i den här kollektionen, och det är ju lite... tjatigt. Snyggt som attans ändå. Och det lack som var snällast att måla med.


2nite är det lack jag bär just nu, och det var ju kul av  mig att försöka fotografera hololack i dimgrå november, men sån är jag! Blå med en viss antydan av... jajamensan - lila. Nog det lack som var allra jävligast att måla med.


OMG är det där klassiska silvervita lacket. Kanske inte så spännande, men det är ändå så förbonkat snyggt att man liksom inte kan låta bli att älska lite. Det lack som namngav hela kollektionen både då och nu-


TTYL har den minst snygga färgen och jag upplevde även att regnbågarna inte riktigt ville flamma som på övriga lacken i kollektionen. Men det är ju inte fult, för det är det inget av lacken här som är.

måndag 5 november 2018

Vad jag läste i oktober

Det var ju tur att jag hade lite tidsinställda bokinlägg där, för annars hade det blivit tyst här. Nackspärr med medföljande huvudvärk i flera dagar är inte bra för mycket, bland annat bloggande. Samt att jag nästan inte orkat hålla i en bok i flera dagar.
Det orkade jag däremot under oktober, då jag lyckades läsa sju böcker. I ordningen uppifrån och ner.


"You only live twice" av Ian Fleming. Som vanligt har inte filmen värst många beröringspunkter med boken, men jag underhölls ändå. Fick betyget 3,5/5.

"Änglavakter" av Kristina Ohlsson. En annan bok som fick betyget 3,5/5. Den bästa i serien hittills enligt mig, och eftersom jag inte kommer fortsätta läsa serien så blev den även den bästa totalt sett.

"Sleeping beauties" av Stephen King & Owen King. Spännande historia och ett intressantare tankeexperiment, som hade kunnat utvecklas lite till för att nå full pott. Betyg 4/5 och månadens favoritbok.

"Paradisoffer" av Kristina Ohlsson. Snabbmakaroner i bokform. Betyg 3/5.

"Hemmet" av Mats Strandberg. Om någon bok konkurrerade om oktobers favoritstatus så var det den här. Spännande och lättläst. Betyg 4/5.

"Tystnadens historia och andra essäer" av Peter Englund. I ärlighetens namn läste jag ut den här några timmar efter boken som är underst, men bokpärmen syntes dåligt i en sådan stapel, så...
Historiska essäer som passade mig som handen i handsken. Bästa Peter Englund jag har läst hittills. Fick sålunda betyget 4/5.

"Ofredsår. Om den svenska stormaktstiden och en man i dess mitt." av Peter Englund. En mastig bok, som jag är glad att jag spred ut över hela månaden. Jag hade nog tröttnat rejält annars. Bitvis jätteintressant och spännande, bitvis sövande långtråkig. Betyg 3,5/5.

fredag 2 november 2018

"Tystnadens historia och andra essäer" av Peter Englund

Älskade maken har länge velat att jag ska läsa Peter Englunds böcker, och nu har han lyckats få mig att läsa 4 av dem. Slutet av "Ofredsår" läste jag dessutom parallellt med "Tystnadens historia", så man kan väl påstå att jag har varit på lite av en Peter Englund-tripp de senaste månaderna.

Bildkälla Goodreads

"Tystnadens historia och andra essäer" är precis vad den heter, en essä-samling. Och den här gillar jag skarpt, så pass att jag meddelade älskade maken att det här var den bästa Englund jag läst. Hittills.
Det är helt enkelt så att ämnena för de olika essäerna varit intressanta. Man kan kanske inte tro att det går att nörda ner sig i tandborstens historia, eller massagestavens eller skruvmejselns, men det är alltså fullt möjligt. Dessutom skrivet på ett sätt som gör ämnet än intressantare. Jag rycks liksom med och blir fortsatt nyfiken.
Mycket sätts också i sitt rätta historiska och kulturella sammanhang. Som berättelsen om förlagan till min julaftonsfavorit "Tjuren Ferdinand", som berättas utifrån traditionen med tjurfäktningar. Fortfarande djurplågeri i mina ögon, men nu fick jag lite historisk bakgrund till denna barbari (i mina ögon).
Eller finansbubblorna. Varifrån kom de och hur kan det vara så att vi om och om igen hamnar i en ny? Den första rörde tulpanlökar i 1600-talets Holland, vet jag numera. Satt och baxnade över vad folk var villiga att betala för en enda tulpanlök. Så, ett ämne som jag egentligen inte tycker är värst intressant blev intressant i en annan kontext.
Och det är det som gör "Tystnadens historia" så intressant. Det fanns inte en enda av de här 14 essäerna som jag inte uppskattade, på ett eller annat sätt.

Mitt betyg på "Tystnadens historia och andra essäer" blev 4/5. Vissa av essäerna är dessutom helt klart värda ett toppbetyg, men det kan ni gott ta reda på själva vilka de är.

torsdag 1 november 2018

"Ofredsår" av Peter Englund

En bok med ett jättelångt namn egentligen, "Ofredsår. Om den svenska stormaktstiden och en man i dess mitt." Men det orkar jag inte skriva ut hela tiden, så det får bli bara "Ofredsår".
Boken är ungefär lika lång och faktatung som sin titel. Jag smetade ut min läsning av "Ofredsår" på hela oktober och då hamnade jag på cirka 20 sidor att läsa varje dag. Vissa dagar kändes även det som för mycket...

Bildkälla Goodreads
"Ofredsår" är första delen i Peter Englunds svit (trilogi? Den är inte färdigskriven än.) om 1600-talet. Detta omvälvande århundrade som präglades av krig, eller ofred.
Berättelsens centralgestalt är Erik Jönsson Dahlberg, och denna första bok följer honom tills han är i 30-årsåldern, från födseln 1625 och vidare till 1656 då han insjuknar i (och överlever) pesten.
Boken är koncentrerad kring den svenska historien, men berör så klart även händelser ute i Europa, men även i Afrika och Amerika. Vi återvänder ständigt till Erik, men besöker även platser och händelser där han inte var.
Som väntat av en bok som heter "Ofredsår" så är det många och långa beskrivningar av krig, slag och soldatliv, blandat med sådant som hände i hoven och även den vanliga människans liv. Även om boken till stor del handlar om just krig, vilket jag ärligt talat kan tycka är jättetråkigt att läsa om, så får vi oss även tillhanda andra saker, som hur man lekte, synen på skolgång och utbildning och vetenskap, vad man åt och hur, synen på kärlek och äktenskap, och tack vare Erik får vi även följa med på en klassresa. Från fattig och föräldralös till en av männen i kungens krets.
Jag tycker så klart att det är roligast att läsa om livet och inte om slagfältet. Det är stundtals ett evigt uppräknande av antalet kanoner, soldater, ton med krut och militärstrategi så att ögonen går i kors. De dagar jag läst sådan text har varit ganska tungrodda, kan vi väl säga.
Jag har även läst en massa historiska texter det här året, bland annat flera av just Peter Englund, och ibland kan jag känna att det också kan bli repetitivt. Det här har han skrivit förr och det här har jag redan läst - lite så.
Ändå är det bitvis riktigt intressant och spännande, och jag tycker att herr Englund har ett sätt att levandegöra historien och göra den lite mer lättillgänglig. Plus i kanten också för att det inte bara är krig, utan även detaljer om hur livet högst troligen såg ut på 1600-talet.

Mitt betyg på "Ofredsår" blev 3,5/5. I november läser jag Erland Lagerlöfs översättning av Homeros "Odysséen".

onsdag 31 oktober 2018

Oktoberfavoriter

Sista oktober och det är dags för mig att hitta den senaste månadens favoriter. Kommer nog gå bra.

Bok: Det här lästs massor av böcker i min lilla läshörna den här månaden. Ingen som kammat hem full pott på poängskalan, men några har varit snubblande nära. Bäst bland dem tror jag minsann att "Sleeping beauties" av Stephen King och Owen King var. Kändes trivsamt välbekant att läsa en King igen, även om den inte är bland de allra bästa.

Fic: När jag läser mycket böcker brukar det betyda att jag inte läser så mycket fics, och så var det även den här månaden. Har läst om en del gamla favoriter, men inga nya som är värda att nämna.

Film: Det har blivit rätt så mycket film också och gissa vad. Jag har varit på bio! *le gasp* Jag, Lilla E och älskade maken var och såg "Venom" i måndags och den var faktiskt bättre än vad jag väntade mig. För ärligt talat, min stora anledning att se den är så klart Tom Hardy. Jag känner mig helt bekväm med att utnämna "Venom" till oktobers favoritfilm.

Tv-program: Här har det dock varit sämre - igen. Det är mest nyheter just nu.

Nagellack: Jag håller med Lilla E, Mustardseed a Fairy från A England är ju himla tjusigt.



Skönhet: Min Nose Buddy. Jag sköljer alltså näsan. Varje dag. Inte vidare läckert, men effektivt och hjälper till både mot allergier och sjukdomar. Det tar inte bort dessa åkommor, men det hjälper. Eftersom jag helt enkelt sköljer bort en massa skräp ur näsan.

Upptäckt: Jag spenderar tydligen alldeles för mycket tid på Instagram. Märker av det just nu när jag har Instapaus på grund av alla spöken och monster som förorenade mitt flöde.
Det är inte så att jag inte unnar er att ha roligt i Halloween. Jag unnar bara mig själv att slippa eländet mer. För jag blir på riktigt sqwickad/triggad och mår allmänt pest av hela grejen. Längtar tills i morgon när det (förhoppningsvis) är över. Fast Lilla E har gjort en jättefin Jack Skellington-pumpa, det kan jag inte förneka.



Extra speciell rolighet: Jag nådde målet att meditera 500 dagar i rad i oktober. Inte illa pinkat av en trähäst, som min lilla mamma brukar säga.

Mitt eget favoritinlägg: Gårdagens uppvisning av nagellack. Jag har haft en bra nagellacksmånad.

tisdag 30 oktober 2018

Nagellacken i oktober

Just precis nu har jag nakna naglar, och känner jag mitt lata jag rätt så är det även så jag kommer ha dem (o)pyntade när november träder in. Jag har dock varit rätt så flitig ner i nagellacksflaskorna under oktober, och hunnit med 8 lack. Som jag tänkte vi skulle titta på nu.


OPI, Lisbon wants moor OPI.
Jag började oktober med det här väldigt ljusrosa lacket. Jag har länge varit svag för vad jag kallar för nästan-vita lack, oavsett vilken färg de sedan bryter av i, så det är ingen stor överraskning att jag gillade det här. Jag brukar trivas utomordentligt i bleka färger, och det här var inget undantag.


DependO2, #566.
Det är heller ingen överraskning att jag trivdes förträffligt i nästa lack, eftersom det är sedan gammalt att jag är svårt förtjust i vinröda lack. Också. Faktiskt så pass förtjust att jag alltid lyckas övertyga mig själv om att jag visst det behöver ett vinrött lack till, även om jag redan har en massa liknande i samlingen. Här kan jag dock ursäkta mig med att det är ganska svärtat, och det har jag nog inte så många fler av.


China Glaze, BFF.
Det är ju för trist alltså att formulan ska vara så bedrövlig på den här kollektionen. Holosjuka, svåra att måla, sitter dåligt. För herrejössesamalia vad de är vackra! Så jo, de är ju värda besväret. BFF (Best Freinds Forever om någon missat det) är ett vackert ljunglila lack med de mest fantastiska regnbågar. Hittills det lack som varit snällast att måla med i den här kollektionen.


A England, Oberon Fairy King.
Mer holo blir det här, men av den mer splittrade varianten som brukligt är med A England. Oberon är ett murrigt grönt lack med en grå ton och det är så. snyggt!


OPI, Made it to the Seventh Hill!
Ack vad svårt det var att fånga det här lacket på bild. Det är en roséguld som tonar över lite i koppar, och även om jag såg de rosa tonerna mest så var det koppartonerna som ville fastna på bild.
Jag älskade det här lacket! En av månadens skönheter.


DependO2, #5082 Robot Revolution.
Jag shoppade på mig hela Miss Robot-kollektionen because why not? Svart med olika glitter brukar ju inte bli fel. Men jag blev inte överförtjust av mitt förstahandsval, med mörkrosa glitter som skiftar i lite andra färger ibland. Inte för att jag inte gillar det, för det gör jag. Jag trodde bara att deytskulle vara lite... mer. Helt enkelt.


A England, Mustardseed a Fairy.
Frågar man Lilla E vilket som är snyggaste lacket i lådan så är chansen stor att hon väljer Mustardseed. Hon bär det just nu, för minst tredje gången i ordningen.
Det är verkligen väldigt fint. En lite laxig rosa, något mer dämpad än här där jag visar det i gassande sol. Och med det vanliga splittrade holot.


Dance Legend, You know my name.
Klart jag vill ha en kollektion med namn från Bond-låtar. You know my name är ledmotivet till Casino Royale. Ett murrigt grönt lack som är magnetiskt. Himla läckert faktiskt, och det är ju tur att det är en snygg färg i det även som "blandat" för det där magnetiska ger jag inte mycket för den här gången heller. Svårt att få till utan att hela nageln blev nästan svart. Dessutom höll magneteffekten dåligt. Efter några timmar kunde man knappt skönja den lille effekt jag hade jobbat så hårt för. Antingen gjorde jag fel någonstans, eller så är de helt enkelt inte bra- vad vet jag. Men som sagt, snygg grön så jag förlät det.

Det var oktober det. Undrar just vad jag hittar på i november...

lördag 27 oktober 2018

BuJo för november

Om bara några dagar är det dags för ny månad igen, och helgen som var satte jag mig ner och ordnade mina sidor för novembers BuJo.
Eftersom november brukar vara en väldigt grå och trist månad, så bestämde jag mig för att göra mina novemberuppslag grå och fina. Men jag är inte jättenöjd, så det kanske mer är "fint" än fint, i mina ögon i varje fall.


Hade så klart sällskap av Editors när jag pysslade (och Lilla E på andra sidan bordet). Det jag ångrar mest med mitt upplägg för november är att jag blandade in blått. Med facit i hand skulle jag ha hållit mig helt till grått, men det är som det är. Tejperna är i form av små gulliga djur och ett dimgrått landskap.


Ett helt vanligt månadsuppslag, fast den här månaden valde jag att göra den vanliga kalenderlooken istället för enskilda rutor som jag haft ett par månader tidigare.
På sidan mittemot, som brukar bli dekorerad vad det lider, har Lilla E ritat en räv nu. Hon har min tillåtelse ibland att rita i min BuJo och jag har samlat på mig en del av hennes konstverk det här året. Roligt som minne för lilla mamma.



Böcker, nagellack, film och blogg på en sida, braindump på den andra. Har ändrat ordningen på vissa sidor för den här gången, då jag kände att det ibland blev lite väl mycket bläddrande fram och tillbaka när jag fyller i vissa saker.


Budgetsidan får den här gången dela uppslag med "En rad om dagen". Ett av de uppslag jag tyckte blev finast, om det bara inte hade varit för det där stänket av blått jag ångrar så innerligt.


Det mest använda uppslaget månad efter månad är det här. Vanekollen på ena sidan, humöret med smileyfaces och "En bok i november" på den andra.
Jag har nästan helt och hållet bestämt mig för att fortsätta läsa en bok utdragen över hela månaden under oöverskådlig framtid. För att jag tycker det är kul, och jag då kan utmana mig att läsa böcker jag ansett är utmanande i stil eller ämne. Det kan vara lättare att ta det i småportioner då. I november kommer det bli någon av Homeros böcker "Iliaden" eller "Odysséen", jag har inte helt spikat vilken av dem än.


Och till sist ett exempel på ett veckouppslag. Jag gillar den här horisontella varianten bäst, och jag utnyttjar utrymmet riktigt bra på det här sättet, så det känns inte som slöseri med sidor.
Jag har börjat skriva in citat och ritar i de rutor jag lämnar tomma, något jag gillar nästan lite oväntat mycket. Det visar väl att jag hela tiden utvecklas och kommer på nya saker, samt att jag mer och mer sträcker på de kreativa musklerna igen, de där som jag nästan glömt bort att jag hade.

Det var min november det, så nu känner jag mig redo för kyla och grått väder. Jag har planerat 2019 års BuJo under ett bra tag nu och börjar känna mig sugen på att göra i ordning nästa Bujo. Som mycket riktigt blev orange och pen loop köpte jag också. Fast innan ni får se det så ska det bli decembers BuJo-sidor. Kan redan nu lova mer färg då.

fredag 26 oktober 2018

"Hemmet" av Mats Strandberg

Jaha. Det där gick ju oväntat fort. Det var i förrgår jag började läsa "Hemmet" och nu har jag alltså läst ut den. Inte för att den är jättekort (men det där beror ju på vad man brukar läsa annars, för mig är  runt 400 sidor en normallång bok) utan för att den är synnerligen bläddervänlig.

Bildkälla Goodreads
Joels mamma Monika har fått plats på demensboendet Tallskuggan. Där jobbar Joels gamla bästis Nina. De har dock inte pratat med varandra på 20 år, sedan de blev osams straxt efter studenten.
Monika verkar först finna sig till rätta i sitt nya hem, men snart börjar underliga saker hända på Tallskuggan. Ventilationen är dålig, lyset flimrar, fettfläckar sprider sig i rummen. Monika blir våldsam och säger en massa saker, sådant hon rimligtvis inte borde veta.
Vad var det egentligen som hände när hon nästan dog, vem var det hon mötte på andra sidan?

Det här är definitionen av en bladvändare. Det gick liksom bara av farten. Det är korta och kraftfulla kapitel som driver på läsningen hela tiden, och den är så pass spännande att jo - jag vill bara läsa vidare lite till.
Precis som i föregående bok, "Färjan", så har alla kapitel en ny berättare som tydligt beskrivs i kapitelrubriken. Ibland är det Tallskuggan själv som berättar om vad som sker på avdelning D. Jag gillar det greppet, och här är det så pass få berättare att jag aldrig tappar bort mig i vem som är vem.
Boken höll också farten hela vägen, och byggde snyggt upp sig mot ett klimax.
Boken i sig känns väldigt realistisk, förutom de övernaturliga inslagen då. Arbetet på Hemmet gör att man känner sig som en fluga på väggen, jag iakttar och är tokövertygad om att det verkligen går till så här inom äldrevården. På ett bra boende där personalen har tid med sina åldringar, vill säga. Jag har planer på att låna ut boken till min vän Å som har jobbat inom äldreomsorgen, tillika på ett demensboende. Ska höra om hon tycker det är lika realistiskt som jag tror.

Ska man bara läsa en av böckerna "Färjan" eller "Hemmet" så skulle jag alla gånger välja "Hemmet". Den är bättre på alla sätt och vis, och håller ihop hela vägen, där jag tyckte "Färjan" tappade en del på slutet.
Mitt betyg på "Hemmet" blev 4/5.

torsdag 25 oktober 2018

Köttfärsgulasch

Om en vill göra en riktigt ordentlig gulasch så kan man med fördel använda det här receptet. Och det är ju gott, men tar en massa tid. Vill man göra gulasch mer vardagsvänlig så byter en ut köttet mot köttfärs. Från start till servering på under timmen, och så här gör jag den.


Köttfärsgulasch

500-600 g nöt- eller blandfärs
1 stor gul lök
3 vitlöksklyftor
olivolja
1 krm chiliflakes, eller mer om en gillar hetta
2 tsk kummin
1 msk paprikapulver
3 msk tomatpuré
500 g krossade tomater
3 dl vatten
1 tsk salt eller mer (efter smak)
svartpeppar
3 paprikor
6 potatisar

Hacka löken fint, skiva vitlöken tunt. Fräs löken och vitlöken i olivoljan i en stor gryta några minuter. Lägg ner köttfärsen och bryn den. Tillsätt sedan kryddor, tomatpuré, krossade tomater och vatten samt salta och peppra efter smak.
Skär paprika i ganska små bitar, skala och dela potatisen i bitar. Tillsätt det till grytan och koka på medelvärme tills potatisen är genomkokt, cirka 20 minuter.

Servera med grönsaker och gärna ett gott bröd.

onsdag 24 oktober 2018

"Paradisoffer" av Kristina Ohlsson

Jag fick fyra kriminalromaner om Fredrika Bergman av min mamma, och "Paradisoffer" är den fjärde av dessa. Därmed känner jag mig färdig med den här bokserien. Hade jag inte haft böckerna i min ägo hade jag inte läst förbi bok två...

Bildkälla Goodreads
Straxt efter att en Boeing 747 lyft från Arlanda med kurs mot New York, finner en av flygvärdinnorna ett hot inne på en av toaletterna. Ombord på planet finns en bomb som kommer explodera om inte Sveriges och USAs regeringar uppfyller kaparnas krav.
På fallet sätts Alex Recht från rikspolisen, Eden Lundell från SÄPO och Fredrika Bergman som nu arbetar på justitiedepartementet. Hon utses som en förbindelselänk mellan regeringen och polisen.
Nu börjar en kamp mot klockan. Ska man hinna rädda besättningen och passagerarna innan tidsfristen gått ut?

Till den här bokens fördel hör att den är lättläst och lättbläddrad. Annars är det lite av teflonkänsla för mig. Jag läste ut den för några timmar sedan och kan konstatera att den och de andra böckerna inte lämnat några spår efter sig alls.
Om jag skulle jämföra mitt läsande med mat så har jag absolut läst böcker som är som att äta en perfekt stekt entrecôte med hemslagen bearnaisesås och ett berg av krispiga pommes frites. De här böckerna är som snabbmakaroner, ibland kanske med en skvätt ketchup eller en falukorvsskiva. Det funkar, men det är inte särskilt gott eller näringsrikt.
Helt uselt är det ändå inte. Stundtals glimtar det till och är faktiskt lite spännande (falukorven), men det är ändå rätt så förutsebart och jag har läst det förr, känns det som.
Självklart blandas även privatlivet in för någon av våra huvudrollsinnehavare, men jag gissar att det tack vare den korta tidsrymden inte är hälften fall, hälften långa utläggningar om familjeliv i just den här boken.

Mitt betyg på "Paradisoffer" blev 3/5.

Tydligen har det gjorts tv-serie på de här böckerna. "Sthlm Rekviem" har redan börjat visas, avsnitt 2 går ikväll på TV4, men man kan titta ifatt och vidare på C More, om man vill.

tisdag 23 oktober 2018

Give me the sign I'm waiting for-Dagens


Låt: "Nevermore" med +1.
Outfit: Kofta och leggings från H&M, klänning från Monki.
Smink: Mascara från L'Oréal. Som jag inte tycker om...
Nagellack: #5082 Robot revolution från DependO2.
Doft: Ingen särskild.
Smycke: Örhängen med rävar.
Klocka: Rosefield i rosédouble med nudearmband.
Frukost: Ostmacka, yoghurt med granola och banan, te.
Fika: Satsumas och te.
Middag: Köttfärsgulasch, sallad, vitlöksbröd.
Pryl: Hundkoppel.
Motion: Hundpromenad.
Kvällsnöje: Läsa en stund. Och ansiktsmaska.
Att tillägga: Varit på utvecklingssamtal för Lilla E idag. Duktiga barn jag har.

lördag 20 oktober 2018

"Sleeping beauties" av Stephen King & Owen King

Det var lite av en tegelsten det här. 715 sidor om vad som skulle hända om världens kvinnor försvann. Spoiler: det skulle inte gå så bra.

Bildkälla Goodreads
Runt hela världen händer något konstigt med kvinnorna. De somnar och blir insvepta i en kokong. Försöker man väcka dem, eller om man stör kokongerna, blir kvinnorna som sover i dem galna.
I den lilla staden Dooling i West Virginia somnar kvinnorna en efter en, även de som huserar i stadens kvinnofängelse. Alla utom en, den mystiska Evie.
Männen som blir kvar börjar snart bråka sinsemellan, medan stadens sheriff Lila Norcross gör allt för att stävja bråken, lösa mysteriet och samtidigt hålla sig vaken.
Doolings kvinnor kommer snart vakna till en annorlunda värld.

Jag känner mig lite tudelad för den här boken. Det är ett spännande tankespel, men det känns som att författarna, far och son King, är lite för rädda för att välja sida. Det är en bok med en stark feministisk grund att stå på, men det är som att de inte riktigt vågar ta klivet ombord på båten. Vilket faktiskt gör mig lite besviken, om jag ska vara ärlig. Det är ett evigt kastande mellan om det är männen eller kvinnorna som gör "fel" eller "rätt" och till sist orkar jag inte riktigt bry mig om vilket, eller vilka som går segrande ut striden.
Boken kanske även är aningen för tjock, med aningen för många personer att hålla reda på och hålla isär. I vanliga fall brukar jag gilla ett rikt persongalleri i Kings böcker, men här blev det liksom lite för mycket emellanåt.
Speaking of, det här känns väldigt mycket som en Stephen King-roman. Nu har jag inte läst något av Owen King innan, så jag vet inte hur långt från trädet äpplet föll i det här fallet, men jag tycker mig inte riktigt kunna skönja något som ger mig vibbar av att det är Owens hand som spelar in. Nu gillar ju jag Stephen King, så det gör inte så mycket, men ändå. Värt att nämna
Det är, trots mina invändningar, en bra bok. Den höll kanske inte hela vägen vare sig i story eller i tempo, men det är ändå en bra bok som kan väcka en del tankeställningar.

Mitt betyg på "Sleeping beauties" blev 4/5.

fredag 19 oktober 2018

FredagsFilmen: Beautiful boy

Jag tvuvlar starkt på att "Beautiful boy" kommer gå upp på bio här i Sverige, om nu inte Oscar-buzzet jag hört om den blir besannat är klart. Det skulle i så fall bli andra året i rad som Timothée Chalamet blir nominerad, och med tanke på hans ålder är det ett namn att lägga på minnet. Grabben har talang.

Bildkälla Twitter

"Beautiful boy" är baserad på två böcker, skrivna av David Sheff och Nic Sheff. Det är en sann berättelse om en fars kamp för sin son, och Nics kamp med sitt drogmissbruk.


Känns som en film att få hjärtknip av. Dessutom extra kul att se Steve Carell visa sina skådespelarmuskler även på det dramatiska planet.

torsdag 18 oktober 2018

Tre tomma no. 67

Jag trodde kanske att det skulle ta aning längre tid för mig att skapa tre tomma den här gången, sedan tabberasade jag två grejer samma dag och här är jag nu, med ännu en tre tomma till er. Där allt inte ska plastsorteras den här gången.


Cien. Q10 anti-wrinkle mask.
Cien hittar man på Lidl och där kostar deras ansiktsmasker så lite som 8 kronor, vilket gör att de kostar 4 kronor per "portion" eftersom det är två kluttar i den här. Helt okej prismässigt alltså. Men! För mig som är doftkänslig är det lite väl överväldigande parfymerat, och eftersom överflödet av masken ska torkas av så sitter den där doften kvar rätt så länge. Annars är den helt okej. Jag har inte använt den på sådant sått att jag kan uttala mig om antirynk-egenskaperna, men jag upplever att huden känns mysig efteråt. Jag kommer dock högst troligt inte göra ett omköp.
Plaståtervinning.
Betyg 2/5

Bitch balm by Lipgloss Bitch. Körsbär.
Gjorde slut på ännu ett stift av Lipgloss Bith eget läppbalsam. Körsbär är min favorit av dem jag har testat, och jag har så klart redan ersättare som har tagit det här stiftets plats.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

Apoeket. Apoliva. Ört & natur. Hud & nagel olja.
Det känns som att det är felskrivet på den här etiketten. Jag vill att den ska heta hud- & nagelolja. Men allting är ju skrivet i gemener så det kan ju vara så att jag har fel. Nåväl, slut på språkpolisandet för den här gången.
Apolivas nagelolja är en kär favorit. Jag har dock varit extremt dålig på att använda den det senaste halvåret eller mer (fy på mig!), men nu när jag försöker göra det en rutin igen så tog den här flaskan snabbt slut.  Tur att det gick att köpa sig en ny då, som jag har gjort och redan knäckt förseglingen på.
Glasåtervinning på flaska och pipett, plast på korken.
Betyg 5/5

onsdag 17 oktober 2018

Wishlist Wednesday

Är det bara jag som redan tänker på önskelistor till jul? Hoppas inte, för här kommer min önskelista. Som den ser ut just idag, jag kommer säkert på fler saker när vi hamnat i december. Men i varje fall, 5 saker jag önskar mig till jul, redan nu i oktober.

Bildkälla Kökets favoriter
Jag är ett stort fan av snacks, och även om chips alltid kommer ligga mitt hjärta närmast, så vet jag med mig att det finns alternativ som är bättre. Sop popcorn. Jag poppar mina på spisen, men det går ju att göra även dessa vita, fluffiga godsaker nyttigare. Som att eliminera oljan, vilket man kan göra med en varmluftspoppare. Så jag önskar mig en sådan. Väldigt mycket.

Bildkälla Zalando
Jag brukar normalt inte gilla att klä mig i blått, men den här morgonrocken med blommigt foder gillar jag verkligen. Fast egentligen önskar jag nig en morgonrock nästan vilken som helst, det är bara det att den kan få vara snygg också. Som den här. Nattlinnet behöver jag dock inte, för jag föredrar pyjamas.

Bildkälla H&M 
Pyjamas är för övrigt en sådan där sak som står på önskelistan varje år. Ofta räcker det dock bra med pyjamasbyxor, för som överdel kan jag ju använda vilken t-shirt som helst.

Bildkälla IKEA
Och när det gäller själva sovandet så skulle jag inte ogilla att göra det nerbäddad i det här fina påslakansetet från IKEA.

Bildkälla a england
Jag vet att det snart kommer en ny kollektion från A England. Jag vet inte hur många lack den kommer ha, jag vet inte vilket tema den kommer ha, och jag vet inte hur de kommer se ut. Men om jag nu redan har alla A England som tillverkats hittills, så kan jag gott önska mig de som snart kommer. För förr eller senare kommer de ändå hamna i samlingen.

tisdag 16 oktober 2018

Plejaderna om "Kallocain" av Karin Boye

När jag väl kommer till betygen på den här boken så fattas det ett. Jag kommer troligen inte gå tillbaka och rätta till det vid ett senare tillfälle, utan jag kör på det jag har just nu.
Med det sagt så har vi alltså setts igen i Plejaderna. Vilken gång i ordningen det var har jag ingen aning om, men jag vet att vi alltid har det trevligt när vi ses och att min lilla bokcirkel är en ljuspunkt i tillvaron oavsett vad vi tyckte om boken, för vi är en alldeles utomordentligt trevlig klick med människor. Så är det.

Boken vi hade läst till denna gång och som var träffens diskussionsämne var "Kallocain" av Karin Boye.

Bildkälla Goodreads
I en okänd framtid lever människorna i Staten. Alla är medsoldater och samhället kontrolleras noggrant. Angiveri tillhör vardagen, och ingen människa är säker någonstans. Dels finns de vakande polisögonen och polisöronen i varje hem, och är man en god medsoldat bör man ange även sina närmaste om de begår något opassande - även opassande tankemönster straffas.
I den här världen har kemisten Leo Kall uppfunnit ett medel som får folk att berätta sanningen. Medlet får namnet Kallocain, och snart kommer medlet att användas som förhörsteknik. Redan under teststadiet framkommer dock berättelser om en annan sorts värld, ett annat sätt att vara och förhålla sig. Kall blir nyfiken och söker vidare bland de uppgifter han får fram.

"Kallocain" skrevs 1940 och så här med facit i hand så önskar jag att jag hade läst den först. Innan jag läste "1984", "Fahrenheit 451" eller någon annan av alla de dystopier/science fiction-romaner jag har läst genom åren där jag känner igen saker när jag nu läser "Kallocain". "Kallocain" var nämligen i mång och mycket först med sina idéer och jag tror att många av de böcker jag läst av senare datum har varit i viss mån, medvetet eller omedvetet, inspirerade av den här boken.
Sedan är ju frågan om "Kallocain" är den bättre av dessa böcker. Språket är väldigt segt, det känns liksom grått allting. En av deltagarna påpekade (tack igen för det påpekandet, för det gav ett annat perspektiv) att boken är skriven som att det är Kall som berättar och han är tämligen grå, kall och byråkratisk - det är inga varmare känslor från den mannen, möjligen lite småljumma som bäst.
Ämnet är förvisso intressant och ger en hel del att tänka på, det här är en sådan där bok som jag väldigt gärna vill tycka om, men gör jag det? Njä, inte direkt. Under läsningen kände jag hur jag zonade bort flera gånger, och när jag kom på mig med att ha gjort det orkade jag inte gå tillbaka och hitta var jag var medveten läsare sist, utan lät det helt enkelt bara gå vidare. Zonade ut var det fler som gjorde, vissa av oss somnade till och med. Det var helt enkelt en bok som man blev trött och energilös av, motsatsen till koffein på ett ungefär. Nu är det ju ingen tjosanhejsan-berättelse heller, men den känns ganska... ointressant, tyvärr. Boken är en liten en, med ungefär 150 sidor, och en sådan brukar det inte vara några problem att klämma på en dag eller två, men den här var så pass tråkig att det tog mig nästan fyra dagar att komma igenom den. För att jag zonade ut, blev trött och det var roligare att göra annat (som att tupplura).

Betygen hamnade mellan 3,5 och 2 av 5 möjliga, medelbetyget hamnade på 2,5/5. Jag valde att ge "Kallocain" betyget 2/5, och den var ett bra tag inne och nosade på en etta i betyg från mig.
Jag är just nu väldigt trött på dystopier. Dels har vi läst en massa sådana i Plejaderna på sista tiden, dels har jag läst en massa på egen hand, och nu känner jag mig dystopimätt. I varje fall på den typ av dystopi som är grå, uniformerad, snörräta rader, kontroll av människors sinnen och övervakningssamhälle. Trist för mig att jag har ett par sådana i min tbr-hög. Jag läser dem en annan gång.

fredag 12 oktober 2018

Tre tomma no. 66

Bara arkmasker idag. Det blir snabbt tomma förpackningar med dem, och det är deras enda nackdel.


Elizavecca. Collagen deep power ringer.
Jag älskade den här. Fenomenal passform, faktiskt bland de bästa jag testat. God doft. Essens som försvann in i huden snabbt och kladdfritt.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

Manefit. Beauty planner mask. Cucumber soothing + moisturizing.
Manefit är ett märke som jag alltid blir lite glad av att hitta i min Sheet Happens-box. Den här med gurka använde jag en dag när jag kände mig lite puffig i ansiktet, och allmänt trött, och jag upplevde att den gav bra resultat. Svalkande, lite tvålig doft, aningen kladdig, okej passform (de kommer med ett skyddande plasthölje som jag kunde vara utan), lite snålt med essens.
Plaståtervinning.
Betyg 4/5

Elmolu. Day nature mask. Repairing day.
Gårdagens arkmask. Ville ha något återfuktande. Har dragits med en liten förkylning ett tag och jag känner mig alltid trött, torr och tråkig då, så den här lilla rackaren hjälpte mig att känna mig glam för en kväll i varje fall.
Lite väl envis doft att dröja sig kvar, aningen snålt med essens, men passformen var snudd på tipp topp och den var i största allmänhet en trevlig upplevelse.
Plaståtervinning.
Betyg 4,5/5

torsdag 11 oktober 2018

Soundtrack of my life


Margaret Berger - I feed you my love

A cocoon in a silent tree
Through the dark night
You listen to me when I whisper
Broken words in your ear

And you push
You push me hard to the surface
I'm blinded at heart but you wake me
You wake me up from the snow where I was born

Now I can see
The whole world is mine
I can touch and feel 
I feed you my love

You put a knife against my back
And you dare me to face the attack
You say, "For cowards there's no reward"
Feel the heat

Take my hand, I trust your word
Bring the fire, I don't care if it hurts
I have the future on my tounge
Give me a kiss

Now I can see
The whole world is mine
I can touch and feel
So I feed you my love

You put a knife against my back
And you dare me to face the attack
You say, "For cowards there's no reward"
I have the future on my tongue

Now I can see
The whole world is mine
I can touch and feel
So I feed you my love

Feed you my love
So I feed you my love

onsdag 10 oktober 2018

Ta hand om dig

Idag är det World Mental Health Day, en dag som jag tycker är väl värd att uppmärksamma.

Tyvärr har mental ohälsa blivit allt vanligare och kryper allt längre ner i åldrarna. Det finns fortfarande ett viss stigma kring mental ohälsa, men tack och lov börjar det försvinna allt mer. Det är inte längre samma skam att man lider av depressioner, ångestproblematik, stress, panikattacker - you name it. Det finns en ökad förståelse, men vi har ändå långt kvar att gå.

När jag försökte förklara mina problem för en i viss mån oförstående omgivning, förklarade jag det som att jag hade typ en förkylning - fast i hjärnan. Jag var sjuk i sinnet och behövde ta hand om den för att kunna bli frisk. Eller som i mitt fall, friskare. Jag tror nämligen att jag aldrig kommer bli fri från mina mentala problem, men det är okej för jag har lärt mig saker som fungerar för mig som gör att jag kan hantera dem.
Jag har inte panikångest lika ofta längre, det var länge sedan jag hade en dag full med ångest och panik. Jag gråter mig inte igenom mina dagar längre. Men det fanns en tid då det var min verklighet. Då det enda jag orkade en dag var att borsta håret och kanske klä på mig.
Till slut blev den tillvaron ohållbar och jag fick göra det där jobbiga - inse att jag inte fixade det själv den här gången. Inse att jag behövde hjälp. Det är svårt att be om hjälp, har ni tänkt på det?
Men jag bad om hjälp och jag fick hjälp. Jag hade tur som fick en kurator direkt som jag kände förtroende för och som kunde hjälpa mig. Jag fick olika verktyg att ta till, både sådana när läget var akut och sådana som fungerade lite mer långsiktigt. Och jag blev bättre, det tog tid men jag blev bättre.

Sedan började jag meditera med hjälp av en app. Jag har länge mediterat på egen hand, men nu när jag fick den hjälp med meditationen som Headspace gav mig, så blev det lättare för mig att göra det regelbundet. Och ja - det hjälper. Jag känner själv att jag har en annan ro inom mig, en sorts tillit och förtröstan över att jag kan fixa det här.
15 minuter om dagen sitter jag i stillhet. Det är som att duscha hjärnan. Alla dagar är inte tipp topp, men det är okej. Det är det där, att inse att det inte alltid funkat men att det ändå kan vara okej, som har varit svårast att inse. En vill ju så gärna ha en quick fix.

Men nu. Andas in. Andas ut.
Ta hand om dig, för du är värdefull.

tisdag 9 oktober 2018

"Änglavakter" av Kristina Ohlsson

Jag har läst ut en bok snabbt igen, så det är väl lika bra jag skriver om den på en gång.

Bildkälla Goodreads
En man på promenad med en hund hittar en kropp nergrävd i ett skogsområde. Det visar sig vara en ung kvinna som försvunnit några år tidigare, ett försvinnande som då hamnade på Alex Recht bord. Nu får han ta hand om fallet igen, tillsammans med sin nya utredningsgrupp. Men kvinnan var inte ensam i sin grav. Alla spår verkar leda till en barnboksförfattarinna som inte har talat på över 30 år.
Samtidigt så brottas flera i utredningsgruppen med personliga problem, och ibland blir det svårt att skilja på yrkeslivet och privatlivet.

Det här är den tredje boken om samma utredningsgrupp, och den jag tyckt bäst om hittills. Det är ett driv i texten som gör att jag vill fortsätta läsa. Till en början är också fallet väldigt spännande. Tyvärr tappar det dock. Fallet blir lite luddigt i kanterna och onödigt tillkrånglat. Vissa saker känns så totalt ovidkommande att när de blandas in i motivbilden blir det mest fånigt och pannkaka av alltihop. Dessutom är det här tredje gången där jag tycker att författaren ger sig själv en lite väl enkel utväg ur ett snårigt fall. Det blir mer amerikansk tv-deckare än svensk kriminalroman av det hela.
Sedan vet jag fortfarande inte hur känner för alla dessa olika perspektiv som ska blandas in - särskilt fundersam blir jag när det blandas in från något/någon som i slutändan visar sig ha ingenting med någonting att göra. Mer än en jobbig privat situation för Fredrika Bergman.
Jag har en bok kvar i serien, jag fick de fyra första av mamma, och jag kommer läsa den. Jag känner dock inget direkt behov att fortsätta läsa i serien efter det, för så intressant är faktiskt inte utredarnas privatliv, och så bra är det inte att jag måste läsa vidare för att fallen är så välskrivna.

Men som sagt, bäst hittills i serien och den får betyget 3,5/5. Fram till de sista sådär hundra sidorna låg betyget högre, så det var ju synd att slutet sjabblades bort. Igen.

måndag 8 oktober 2018

"You only live twice" av Ian Fleming

I fredags var det visst "Global James Bond Day" om man ska tro den officiella James Bond-sidan på Instagram. Kände att det var lite passande att det var då jag läste ut senaste boken i ordningen av Ian Flemings Bond-serie, bok 12 med titeln "You only live twice".

Bildkälla Goodreads
Det har gått några månader sedan James Bond förlorade sin nyblivna hustru. Han sköter sitt jobb dåligt, och hela hans liv verkar vara på väg att rasa omkring honom. I ett försök att få 007 ur vägen beslutar sig M för att skicka honom på uppdrag i Japan.
Där blir han snart ombedd att undersöka ett mystiskt slott, Castle of Death. Mannen som bor där har förvandlat hela slottsgården till en botanisk trädgård full av giftiga växter. En trädgård som attraherar besökare av fel anledningar. I ett utbyte av upplysningar från den japanska underrättelsetjänsten ska Bond oskadliggöra hotet som trädgården utgör.

Som vanligt har inte boken värst mycket gemensamt med filmen med samma namn. Det är i så fall att de båda utspelas i Japan, och att Bond förkläs som japan.
Annars är boken som de brukar vara, lika delar reseskildring och spännande äventyr. Jag tyckte dock att det här är bland de bättre böckerna jag har läst. Det är inte fullt lika sexistiskt, vilket i och för sig förklaras av att Bond befinner sig i sorg. Det smyger sig dock in, så klart, precis som rasismen och homofobin. Det är inte övertydligt, men det finns där.
Däremot kände jag att den japanska kulturen var väl efterforskad/självupplevd, även om Bond så klart tycker att det västerländska sättet är det bästa, och han gång på annan ser ner på, eller helt enkelt väljer att inte förstå, det österländska sättet att tänka och vara.
Även om det finns delar som jag tycker är remarkabelt fåniga och långsökta, så var jag ändå mestadels road när jag läste "You only live twice". Dessutom fick jag en liten överraskning i slutet av boken. Ingenting som någonsin hänt i filmerna, men som ska bli spännande att se om Fleming hann  göra något med innan han dog, eller om det blev lämnat därhän.
I Flemings serie med Bond finns det nu en roman och en novellsamling kvar för mig att läsa. Snart i hamn, med andra ord.

Mitt betyg på "You only live twice" blev 3,5/5.

lördag 6 oktober 2018

What I eat in a day #23 - Helg!

Visst börjar väl ändå helgen redan på fredagen? I mitt tycke är det så, och så här firade jag in helgen som vi nu är mitt uppe i. Matmässigt alltså.


Började dagen med en portion gröt med kanel, pumpakärnor, vindruvor och lönnsirap. Till det Earl Grey med mjölk, och dagens piller, en omega 3-kapsel och D-vitamin. Kom på senare på dagen att det var fredag och jag som brukar äta fattiga riddare på fredagar. Jaja. Det kommer fler fredagar.


Av någon anledning är gröt aldrig värst mättande för mig. Så vid tiosnåret åt jag en näve kokoschips. Lyckades behärska mig till bara en näve, vilket var duktigt av mig, för det här tycker jag är så gott att jag lätt kan smälla i mig en hel påse.


Lunchen bestod av nudlar. Vi har slutat köpa snabbnudlar med alldeles för salt buljong i påse till. I stället köper vi vanliga äggnudlar. Buljongen gjorde jag av lite av kokvattnet, lite soja, lite hoisinsås, ett stänk sesamolja och lite sriracha. Serverades med bacon, salladslök, några stekta trattkantareller (som jag plockat själv i skogen), sesamfrön och lite chiliflakes. Omnomnom!


Jag har varit lite krasslig de senaste dagarna, så efter dagens hundpromenad var det gott med en kopp te. Läste även ut boken på bilden, "You only live twice" av Ian Fleming. Passande kan en tycka, eftersom det tydligen var "Global James Bond day" igår.


Eftermiddagstekopp nummer två fick sällskap av ett par bullar. För bullar är gott.


Till kvällsmat blev det dillkyckling med potatis, vitlöksstekta trattisar och sallad. Alltså... Dillkyckling kan ju vara bland de godaste kycklingrätterna ever.


Snacks till kvällen framför tvn blev att jag testade en ny variant av linschips. Helt okej, men dill är min favoritsmak hittills. Drack inget mer spännande till det än vatten.

Det var min fredag det. Nu ska jag äta hamburgare med frittar!