måndag 20 augusti 2018

"Förflutenhetens landskap" av Peter Englund

Som jag brukar göra när det gäller böcker med essäer, poesi eller noveller, så har jag parallelläst "Förflutenhetens landskap - Historiska essäer" av Peter Englund med annat.
Peter Englund är en aning av älskade makens idol, och han har länge försökt få mig att läsa något av honom. Till slut bad jag honom att välja ut några böcker, och av dem tre han "började med" föll alltså mitt val på denna essäsamling.

Bildkälla Goodreads
Jag är intresserad av historia, men jag är inte överdrivet intresserad av krigshistoria. Det här med kungalängder, slagfält och stridsstrategier tycker jag inte är överdrivet spännande. Essäerna som berör det tycker jag alltså inte är de mest spännande i den här samlingen. Förutom när Peter Englund blir personlig och går in på sina egna upplevelser av när han själv har besökt berömda slagfält, då är det lite mer spännande när det inte bara rapas upp en massa fakta som jag inte orkar hetsa upp mig över.
Bäst är ändå essäerna som berör andra saker, som vardagslivet eller historielektioner i vissa ämnen. Som häxjakter, sexualitet, synen på gråtande, fattigdom och ensamhet. De texterna tycker jag är mycket intressanta.
Språket är stundtals rätt så akademiskt, men samtidigt lekfullt med en del hittepåord som man kan behöva fundera till över ett varv eller två. Det blir med andra ord inte en bok att slöläsa, utan det kan vara en bra idé att hålla korpgluggarna öppna och hjärnan i varje fall en aning på alerten.

Mitt betyg på "Förflutenhetens landskap" blev 3/5.

fredag 17 augusti 2018

FredagsFilmen: Interstellar

En av mina favoritregissörer är Christopher Nolan, så pass att jag blev lite ledsen i ögat när han inte fick uppdraget att regissera nästa Bond-film, för det är ungefär min önskekombo. (Och Tom Hardy som Bond - a girl can dream.)
Anyhoodles - Christopher Nolan har gjort andra filmer än "Inception" och "Batman" med Christian Bale. Ofta med en finurlig och invecklad intrig, snyggt foto och underliga tidslinjer. Så är även fallt med dagens ämne, "Interstellar" från 2014.

Bildkälla Variety
Jorden härjas av dåligt väder med en svältande befolkning som följd. Planeten håller på att gå under och mänskligheten behöver någon annanstans att bo för att överleva. Då man har upptäckt ett maskhål som man tror leder till en annan del av galaxen där det troligen finns andra beboliga planeter, så skickas några astronauter på en resa för att undersöka saken.


Det här är en film där man behöver tänka lite och ha viss uppmärksamhet på skärmen för att hänga med i svängarna och vetenskapen. Men det gör det också väldigt intressant och 100% sevärd. Jag fastar också i de otroligt vackra bilderna, både av den värld som är på väg att gå under, men även i de platser de besöker.
Filmen är inte bara en berättelse om mänsklighetens överlevnad, utan även en om en fars starka band till sina barn, framför allt till dottern Murphy. 
Och ja, man kan behöva en näsduk ibland.

torsdag 16 augusti 2018

Under the ocean of stars-Dagens


Låt: "Ocean of night" med Editors
Outfit: Röd tröja från Only, svarta coulottes från H&M.
Smink: Har inte sminkat mig på hela augusti.
Nagellack: TTYL från China Glaze. Frågade Lilla E, så nu vet jag att TTYL betyder talk to you later.
Doft: Inte dagar då jag har en liten huvudvärk på g, som idag.
Smycke: Stjärnörhängen med strass från Ego (finns det märket ens längre?) och en ring från H&M.
Klocka: Tissot PR100.
Frukost: Te, chiapudding med granola och björnbär.
Fika: Se gårdagens blogginlägg, samt te.
Middag: Panerad fisk med kokt potatis och tartarsås.
Pryl: Huvudvärkstablett.
Motion: Promenad.
Kvällsnöje: Tror vi tittar vidare på "Peaky blinders".
Att tillägga: Dagar som slutar på g - dagar som Cullen klättrar upp på mina axlar.

onsdag 15 augusti 2018

En annan typ av gofika

Fikastunden på eftermiddagen är lite smått helig för mig. Det är nu jag dricker en god kopp te eller kaffe och oftast äter något litet sött till. För min eftermiddagssugenhet kräver i 99 fall av 100 att jag får i mig något sött. Som kanske min nya favorit keso, lite hallonsylt och några pecannötter. Eller varför inte näst intill godis, utan att vara det.


Kanderade nötter

2 dl blandade nötter
1 msk sesamfrö
1 dl socker (för jag är team vitt socker, men i måttliga mängder)
1 krm salt
2-4 msk vatten

Värm socker, salt och 2 msk vatten i en stekpanna. Låt det koka upp och koka på medelvärme tills sockerblandningen blivit bärnstensfärgad. Häll i nötterna och sesamfrön och rör om tills det börjar knäppa i nötterna, tillsätt eventuellt mer vatten om det ser ut att behövas. Stjälp upp nötterna på ett bakplåtspapper, separera dem och låt dem kalla.
Förvaras i burk med tättslutande lock när de kallnat helt.

Dadelbollar

16 dadlar, färska eller torkade
2 dl kokosflingor eller mandelmjöl (eller en blandning av de två, som här)
1 tsk kanel
4 tsk kakao

Lägg allt i en matberedare och mixa tills du fått en deg, det brukar ta en minut eller två. Vill det inte gå ihop kan du prova med lite kokosolja eller lite vatten.
Rulla smeten till bollar i valfri storlek, mina är på en dryg tesked. Om du vill kan du rulla dem i kakao, nötter, kokos eller frön.

Sötsug tillfredsställt.

tisdag 14 augusti 2018

"Binas historia" av Maja Lunde

Vissa böcker hittar hem till mig för att en bokhandel (även sådana på nätet) har erbjudanden om "x antal böcker för y kronor" eller "köp 4 betala för 3" och liknande. Det var så "Binas historia" av Maja Lunde hamnade i min bokhylla - och för att den lät intressant på baksidestexten.

Bildkälla Goodreads
Tre berättelser om tre olika människor, skilda åt genom kontinenter och århundraden.
William i England 1852 som kämpar för att försörja sin familj. Han hoppas på en ny, revolutionerande bikupa för att säkra familjens ära.
George i USA 2007, vars familj varit biodlare i generationer. Tills en dag hans bin mystiskt börjar dö.
Tao i Kina 2098. Bina har dött ut från planeten och människorna svälter. De som lever kvar gör det under stränga förhållanden.

På pappret är det här en mycket intressant berättelse om olika människoöden, men också om de katastrofer vi som mänsklighet kan hamna inför. Det är stundtals intresseväckande och bjuder på en del spännande frågeställningar. Samt att man lär sig mycket om bin och biodling under läsandets gång.
en. Det är något som fattas för mig. Jag blir aldrig investerad i någon av våra tre huvudkaraktärer. Det är andra bikaraktärer (oavsiktlig pun) som intresserar mig mer, men de olika huvudkaraktärerna är aningen för självupptagna för att jag ska få en chans att lära känna dem. Det är lite en tävlan i vem som har det mest eländigt (spoiler: jag tycker William är en sabla gnällspik). Det rimmar illa att en bok som antagligen vill förmedla en känsla av hopp känns så vemodig, eländig och hopplös. Allt kommer bli skit vad vi än tar oss till, på ett litet ungefär.
Boken är dock lättläst, med ganska korta kapitel och ett enkelt språk, så det är ingen besvärlig läsning alls. Det är bara det att det känns så platt. Jag blir inte nyfiken eller intresserad minsta lilla, boken griper aldrig tag. Vilket jag kände initialt att den nog skulle göra, så det är med en känsla av besvikelse jag insåg att det aldrig blev så.

Mitt betyg på "Binas historia" blev 2/5. Den var okej, men inte så värst mycket mer.

På Goodreads står "Binas historia" registrerad som bok 1 i "Klimatkvartetten", så det verkar komma tre böcker till som behandlar samma ämne, med klimatkatastrofer. Bok 2 "Blå" är utgiven. Jag är dock inte väst nyfiken på att läsa vidare i den här serien.

måndag 13 augusti 2018

Soundtrack of my life


Dodie - Secret for the mad

I've got a secret for the mad
In a little bit of time it won't hurt so bad
And I get that I don't get it
But you will burn right now but then you won't regret it

You're not gonna believe a word I say
What's the point in just drowning another day
And I get that I don't get it
But the world will show you that you won't regret it

Little things, all the stereotypes
They're gonna help you get through this one night
And there will be a day
When you can say you're okay and mean it

I promise you it'll all make sense again
I promise you it'll all make sense again

There's nothing to do right now but try
There are a hundred people who will listen to you cry
And I get that they don't get it
But they love you so much that you won't regret it

You're at the bottom, this is it
Just get through, you will be fixed
And you think that I don't get it
But I burned my way through and I don't regret it

Little things, all the stereotypes
They're gonna help you get through this one night
And there will be a day
When you can say you're okay and mean it

I promise you it'll all make sense again
I promise you it'll all make sense again
I promise you it'll all make sense again
I promise you it'll all make sense again

fredag 10 augusti 2018

"A gathering of shadows" av V.E. Schwab

För att citera efterordet i den här boken: "I also want to point out that I made it nine books without invoking the dreaded cliffhanger." Vilket alltså betyder att "A gathering of shadows" slutar med en cliffhanger...

Bildkälla Goodreads
Det har gått fyra månader sedan händelserna i "A darker shade of magic". Lila har tagit plats ombord på ett skepp, och Kell plågas i efterverkningarna från den svarta magin och livet han tog - och räddade.
I Röda London förbereder man för en magisk turnering mellan tre grannländer. Det är som bäddat för återseenden och magiska dueller.
Men även i Vita London sker förändringar, sådana som kan dra med sig de andra London i skeendena.

För att återgå till det jag inledde det här inlägget med - boken slutar alltså med en cliffhanger. Där det förut inte var något problem med att vänta 7 månader mellan att läsa del 1 och del 2 i denna trilogi, så är nu behovet av bok 3 oerhört stort. Jag lade beställning på den igår. Hade jag vetat hade jag haft den i bokhyllan redan.
För nu tar det sig rejält! Jag får så mycket känslor för de här karaktärerna att det nästan är skrattretande. Särskilt Kell. Kell är min baby.
Det här är välskrivet på alla sätt och vis. Karaktärerna är spot on och miljöbeskrivningarna är av det slaget att jag på riktigt ser dem framför mig. Det är som att läsa en film, kan man  säga. Och det borde göras en film (eller tre) på de här böckerna - tycker särskilt jag som älskar visuellt snygga filmer, som jag vet att de här skulle kunna bli.

Tempot känns lite mer i den här andra boken. Även om den är något av en transportsträcka till en stor uppgörelse i den tredje och sista boken, så tycker jag ändå att den är bättre än bok 1. Betyget den här gången blev alltså 4/5.

Ett litet tips bara - om ni planerar att läsa de här böckerna så läs inte baksidestexterna. Det borde vara förbjudet att lämna den typen av spoilers på bokomslag. Särskilt som man väntar på det och det händer först i sista kapitlet, och antagligen påverkar mest i bok tre. Så... Håll ögonen borta!

torsdag 9 augusti 2018

What I eat in a day #22 - Enligt planen, nästan

Jag har nyligen gjort en tiodagars djupdykning i Mindful eating. Jag har nämligen gått upp lite otrevligt mycket i vikt den senaste tiden, och känner att jag behöver nog ändra mitt förhållande till det jag äter - se det på ett annat sätt.
Ett av de första tipsen är att planera sin mat.Ibland spricker det så klart, och ibland blir det ändringar på vägen, men det är okej. Det gäller att inse det också. Att bara för att jag äter en oplanerad bakelse så är inte allting förstört, jag åt bara en oplanerad bakelse. För om "allting är förstört" så är det så lätt att bara strunta i hela grejen och äta en hel tårta när man ändå håller på. Och det - det är inte ett sunt tänkande kring mat.

Så jag har gjort matplaner, gör dem ofta ett par dagar i förväg, men det är inte alltid det blir precis som jag tänkt det. Och det är okej det med.


Frukost med älskade maken innan han drog iväg till jobbet. Som alltid te, och nästan varje morgon är det Earl Grey med mjölk i muggen, eftersom det är mitt go to-te. Ett litet glas ingefärashot, som jag köpt färdigt från Ica och inte gjort själv. Och så morgonens huvudrätt - en smoothiebowl gjord på blåbär, banan och kokosmjölk, toppad med pumpakärnor, björnbär och riven kokos.


Jag hade egentligen planerat en annan lunch, men så hade jag rester i kylskåpet av både pasta och pastasås med butternutpumpa, så då lade jag till ett par saker extra, som lite keso och smulat bröd med parmesan och örtsalt, och gjorde en pastagratäng av hela härligheten. Det räckte till både mig och Lilla E. Jag åt min pastagratäng med tomater till.


Till fika bryggde jag en kanna te i min nya fina tekanna (finns på IKEA). Det är en liten kanna, men den räckte till två koppar. Citronte den här gången, alltid med mjölk för det är så jag vill ha det. I skålen mitt nya favoritmellis - keso med lite hallonsylt och några pecannötter i bitar. Toppat med björnbär, eller björnhallon, som jag fått av hussen och matten till hunden jag promenerar med.


Och det är här jag inte riktigt åt enligt dagens plan, för helt plötsligt blev jag enormt sugen på rostat bröd med honung. Så jag åt det. Med så glupsk aptit att jag nästan glömde fotografera det.


Till kvällsmat åt vi pasta med tomatsås. Och parmesan så klart.


Kvällssnackset blev en kopp roiboos med vaniljsmak, och en gnutta mjölk. Tillt gjorde jag baconlindade dadlar. Det blev kvar av dem, fastän att jag fick hjälp att äta dem. Det blir nog mellis av dem idag.

onsdag 8 augusti 2018

Tre tomma no. 61

Jag sa ju att det snart skulle komma en ny...


A'pieu. Milk one pack. Coconut milk. Moisturizing.
Först av allt - den här luktar inte kokos för fem öre. Snarare lite uppfriskande och citrusaktigt, utan att lukta citrus, om ni är med på vad jag menar. Riktigt jobbigt att öppna förpackningen också.
Annars så gillade jag den här. Bra passform, mycket essens, rolig förpackning, skön att ha på och gav rikligt med fukt. Inte fullt så klibbig som andra masker ur samma serie varit.
Plaståtervinning.
Betyg 4/5

Skin79. Seoul girl's beatu secret mask. Soothing care.
Den här - den var helt underbar att applicera efter en varm och svettig dag. Svalkande och skön på huden, så hade jag den i kylen innan också. Bra passform, men inte superbra. Doftar "rent". Skön essens som lämnade min hud lugnare och härligt fuktmättad.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

The Ordinary. Hyaluronic acid 2% + B5.
Flaska två till återvinning. Upplevde den här som tjockare och kladdigare än min förra flaska, och den nya som jag redan har börjat på upplever jag som aningen tunnare än den här. Olika batcher antar jag. Resultatet är i varje fall något att hurra över. Använder den inte varje dag, men ofta, och man kommer långt med bara lite.
Min nya flaska hittade jag på H&M, och jag vet att även Lyko har The Ordinary i sitt sortiment numera. Aningen dyrare än över nätet, men faktiskt inte så farligt.
Plaståtervinning på korken, glasåtervinning på flaska och pipett.
Betyg 5/5

tisdag 7 augusti 2018

Säsongssammanfattning: The Handmaid's tale, säsong 2

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Det finns flera anledningar till att det tagit tid för mig att se klart på andra säsongen av "The Handmaid's tale", vissa vill jag inte gå in på. För det här är fortsatt en väldigt otäck skildring av ett samhälle som jag hoppas att ingen vill ha.
Det blir ingen vanlig säsongssammanfattning den här gången heller, för det går helt enkelt inte att stoppa in den här serien i ett formulär, utan det är mina tankar om seriens andra säsong. Säsong tre kommer någon gång nästa år.

Bildkälla My Trend Lab
Säsong två tar vid där säsong ett slutar. Tjänarinnorna ska straffas för att de vägrade avrätta Janine. June/Offred slipper snart undan sitt straff då det kommer fram att hon är gravid, istället får hon bevittna hur de andra straffas i hennes ställe. Och så lyckas hon nästan fly! Inte bara en utan tre gånger. Och varje gång sitter jag med hjärtat i halsgropen och piper av hopp och förtvivlan.

Det här var en jobbig säsong på många sätt, och jag drog mig länge för att se vissa avsnitt. Avsnitt 10 var så jobbigt att se att jag satt och hulkgrät så att älskade maken fick trösta mig. Skitjobbigt avsnitt på alla sätt och vis.
Det här är kvinnornas säsong, precis som den förra förvisso, men här går vi djupare in på de olika kvinnorna och deras öden. Vi får följa Emily och Janine i kolonierna, se vilken roll Serena spelat i uppkomsten av Gilead,  och hur den dröm om en utopisk värld hon hoppades på, har grusats genom hennes egen försorg.
Vi får även en djupare inblick i hur förtryckande den här världen är. Hur kvinnorna hindras från att läsa och skriva. Hur de bestraffas om de bryter mot reglerna. Vad som drabbar den som blir förälskad. Hur man aldrig kan vara säker någonstans - även ens närmaste kan förråda en.
Men det är även en säsong med ett visst hopp. Kanske kan det ske en förändring, trots allt. Fruarna börjar prata sinsemellan. Tjänarinnorna börjar kalla varandra vid sina riktiga namn, Martorna gå ihop sig, och även vissa högt uppsatta män ser att det här inte är ett bra system.

Så det är en jobbig säsong att se. Jag kastas mellan hopp och förtvivlan. Det ömmar i min själ. Det här är bland de bästa som skapats för tv - någonsin.

måndag 6 augusti 2018

"1793" av Niklas Natt och Dag

En av de böcker jag har sett mycket fram emot att läsa, fastän det är en kriminalroman, är "1793" av Niklas Natt och Dag. Nominerad bland annat till Årets bok 2018, och det känns som att det här borde kunna vara en bra kandidat till att vandra hem med priset.

Bildkälla Goodreads

Året är 1793, Gustav III är död sedan mer än ett år. Överallt frodas paranoia och konspirationer, ingen litar på någon.
När ett lik fiskas upp ur Fatburen, stympat bortom igenkänning, åtar sig Cecil Winge att försöka lösa fallet. Dödligt sjuk i lungsot tar han hjälp av mannen som fiskade upp liket, krigsveteranen Cardell.

Boken känns som en modernt berättat deckare i en historisk miljö. Precis som den är alltså. Person- och miljöbeskrivningarna är fantastiska, jag riktigt känner stanken från staden och känner höstkylan in i märgen. Ingen är värst älskvärd, men jag fascineras ändå av de olika karaktärernas personligheter och deras öden. Det är en bok jag skulle vilja ha en fortsättning på, men samtidigt känner är avslutad. Mest för att jag är lite nyfiken på hur det ska gå för de inblandade, med andra ord.
Väldigt välskriven och boken känns väl faktagranskad och efterforskad. Det känns historiskt korrekt, helt enkelt, även om vissa friheter antagligen tagits med både det ena och det andra. Som sig bör, kan jag känna.

Handlingen då? Jodå, det är bra. Kanske inte fantastiskt alla gånger - jag tycker att fallet kanske var lite väl tillkrånglat ibland, och motivbilden kändes lite konstig.
Alla delar i boken känns inte heller riktigt lika relevanta, och det är särskilt en som mest känns som att den finns där för att visa på ännu en del av livet i Stockholm år 1793. Vilket i och för sig är spännande, men den ger ingenting i berättelsen om hur och varför en stympad kropp hittades i Fatburen. Men jag gillade den delen ändå, just för att den beskriver ett liv på ett annat sätt än i övriga boken, och det är den delen jag helst skulle vilja se en fortsättning på.

På det stora hela en väldigt välskriven bok, som inte alls var svår att läsa, bara man är beredd på en del äckelpäckel då och då. För livet år 1793 var inte direkt rosenknoppar och bakelser.
Mitt betyg på "1793" blev 4/5.

fredag 3 augusti 2018

Tre tomma no. 60

Inlägg 60 i denna lilla serie, det går undan minsann! Tror också att chansen/risken (beroende på hur man ser det) att det kommer ett inlägg till med tre tomma redan nästa vecka, är hyfsat stor. Almost there, med andra ord.

Inte bara ansiktsmasker denna gång, kors i taket.


Kocostar. Foot moisture pack.
För det finns ju fotmasker också. Fungerar som en arkmask för fossingarna. Det ser ut som två strumpor som man stoppar ner fötterna i, och sedan ska det geggiga innehållet leta sig in i fötterna och göra dem mjuka och härliga och återfuktade. Mina fötter är bedrövliga just nu, så den här kom väl till pass. Hade kanske hoppats på lite mer effekt, men det var ändå ganska härligt att använda dem. Gelen försvinner in snabbt i huden, så det var inte överdrivet kladdigt efter att "maskstrumpan" togs av.
Brännbart avfall på strumporna (som med alla arkmasker), plaståtervinning på förpackningen.
Betyg 3/5

Elmolu. Love mode. Peptide wrinkle mask.
När det är så här varmt är det superskönt att använda arkmasker, särskilt som man kan ha dem i kylen så de blir extra svala när man använder dem. Den här kändes dock rätt så svalkande även på egen hand. Doftade dessutom jättegott, satt som en smäck och var okladdig eftersom essensen snabbt trängde in i huden.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

Vichy. Slow âge. Nuit. Fresh cream and mask, re-oxygenating & renewing.
Den här har jag fått som prov. Ska funka både som nattmask och som nattkräm. Låter ju lovande, men nej - jag blev inte kompis med den här. Att den är brun var mitt minsta bekymmer, jag tyckte inte om känslan av den på huden, den doftade skumt - liksom lite jästigt, och jag upplevde den som odryg. Väldigt tveksam till att jag skulle vara villig att beta för den för att testa den lite mer på allvar, när min initiala känsla är njä.
Plaståtervinning.
Betyg 2/5.

torsdag 2 augusti 2018

Vad jag läste i juli

Jag hade en trögstartad juli, vad gäller läsning, samt att jag har varit ute på vift en del och inte läst så mycket som jag brukar. Ändå hann jag med fem böcker i juli, vilket faktiskt känns lite förvånande - men bra.

Uppifrån och ner var det de här böckerna som lästes av lilla mig i juli.


"Nattfilm" av Marisha Pessl. Inte alls så läbbig som jag blivit lurad att tro, en riktig besvikelse. Betyg 1,5/5.

"Ballad" av Maggie Stiefvater. Antingen den avslutande boken i en duologi, eller mittersta boken i en saligt insomnad trilogi. Men den ryktade tredje boken kanske dyker upp så småningom, vem vet. Bättre av de två. Betyg 3,5/5.

"Karriär i ondska" av Robert Galbraith. Tredje boken i serien om Cormoran Strike och Robin Ellacott, och även den bästa i raden. Betyg 5/5.

"Pestens år" av Magnus Västerbro. Mycket intressant om den sista/senaste pestepidemien som drabbade Sverige 1710. Berättad med utgångspunkt från Stockholm, och staden har en viktig plats i berättelsen. Betyg 4/5.

"Husmoderns död" av Sara Danius. Parallellästes ihop med boken ovan. Rik samling texter. Betyg 3/5.

onsdag 1 augusti 2018

"Husmoderns död och andra texter" av Sara Danius

Som vi säkert alla vet så var Sara Danius fram tills för några månader sedan Svenska Akademiens Ständiga Sekreterare. Sedan var det en ledamots make som begick sexuella övergrepp mot x antal övergrepp, och det tog hus i helvete. För att han, skulle det visa sig, haft alltför god insyn i Akademiens arbete, fått pengar av dem för att bedriva ett kulturforum, samt haft tillgång till deras lägenhet i Paris. Bland annat. Svenska Akademien blev grundligt synat i sömmarna, och som en del i det slutade det med att massa medlemmar valde att lämna sina stolar. Bland dessa Sara Danius. Fast hon valde inte så mycket som hon blev ombedd att gå. Eller i krassa ordalag - en man begår sexuella övergrepp och en kvinna tvingas avgå. Smakar inte så gott i munnen, och mitt förtroende för Svenska Akademien är helt kört i botten. Låt någon annan institution dela ut Nobelpriset i litteratur - tack.

I och med att Sara Danius tvingades bort startades ett upprop, det så kallade Knytblusuppropet. Och som en del i det var det många som köpte Sara Danius böcker. Så även jag, fast jag egentligen aldrig haft något större intresse av att läsa hennes texter. Men nu har jag ändå gjort det.

Bildkälla Goodreads

Jag parallelläste "Husmoderns död" och "Pestens år". Jag gör ofta så när  jag har en bok med noveller, dikter eller som här - kortare, fristående texter. Bra att ta till när man läser en annan bok, men bara har en kort tidsfrist, då är det ofta lättare att läsa något kort än att sätta sig in i handlingen i en roman - eller en faktabok om pesten.

Texterna i den här boken är tidigare publicerade som i viss mån arbetats om, i varierande grad. Merparten har varit publicerade i DN, men texterna har även förekommit i andra tidskrifter och andra sammanhang.
Alla texterna utgår från Sara, men de blir inte alltför personliga. Det mesta tar avstamp i litteratur eller konst, så är hon ju litteraturkritiker i botten, så det kanske inte är så konstigt.
Och visst är det intressant läsning, även i de fall jag inte är bekant med verket eller företeelsen hon beskriver. Jag känner mig aldrig utelämnad, som att jag blir dumförklarad som inte vet exakt vad hon skriver om. Jag har varit med om tillfällen jag känt mig dumförklarad när jag inte vetat hur en tavla ser ut, eller liknande, men så blir alltså aldrig fallet här. Uppskattas varmt.
Alla texter är så klart inte lika intressanta att läsa, det beror lite på ämnet och hur mycket jag bryr mig, kan jag känna. Det är dock välskrivet och jag märker att Sara är insatt i ämnena hon behandlar.

En trevlig liten samling texter, på det stora hela. Jag gav den betyget 3/5.

tisdag 31 juli 2018

Julifavoriter

Alltså, om jag tyckte tiden gick fort fram förut så är det inget emot vad juli har gjort. Månaden har fullkomligen flugit fram. Kan bero på att älskade maken har haft semester, och vi har fyllt våra dagar med semestriga saker. Troligen beror det på det. Men imorgon är han tillbaka på jobbet, och månaden då vardagen kommer tillbaka infinner sig.
Men juli är det fortfarande (hela resten av dagen) och varje månad brukar föra med sig en och annan favorit.

Bok: En bok fick toppbetyget 5/5 och det var "Karriär i ondska" av Robert Galbraith. Är man minsta lilla intresserad av deckare så bör man läsa den här serien. Kanske kommer 2018 bli året då även jag lär mig uppskatta kriminalromaner?

Fic: Har jag inte läst någon. Har inte haft tid helt enkelt.

Film: Månadens enda biobesök blev "Love, Simon" med Lilla E, och eftersom jag bara sett en film till den här månaden (för jag har haft annat för mig) så är det just "Love, Simon" som får räknas som månadens bästa.

Tv-program: Tog tag i det där med "The Handmaid's tale" och har precis tittat klart på säsong 2. Det gör ont, men det är så förbannat bra!

Nagellack: Nu har jag tänkt efter sedan i söndags, och det blir IDK från China Glaze som blir månadens favoritlack.



Skönhet: Jag har hittat ett favoritschampo. Så det är ju synd att det inte verkar gå att få tag på. Förutom på vissa valda hotellrum där man kan hitta det på badrumshyllan. Och det var på Vadstena Klosterhotell jag prövade Damana Conditioning shampoo with juniper och föll som den berömda furan. Underbar doft och det gör underverk för mitt hår. Jag har ett par schamponeringar kvar innan flaskan är tom, och då kommer jag gråta.

Upptäckt: Favorittips jag har fått och anammat är att lägga arkmasker i kylen en stund innan användning. Jädrar vad gött det känns efter en varm dag.

Extra speciell rolighet: Att resa till Ångermanland några dagar och återse vissa av mina paradis på jorden. Älskade maken har en farbror och faster som bor där, men de ska flytta i början av nästa år, så det var sista chansen att spendera några dagar i deras härliga hus och med deras härliga omgivning. Och den chansen tog vi.

Mitt eget favoritinlägg: Mid year book freak out. För det blir så när man är galen i böcker.

måndag 30 juli 2018

"Pestens år. Döden i Stockholm 1710." av Magnus Västerbro

Denna värmebölja alltså. Jag orkar inte göra någonting. Vill mest ligga halvnäck i en sval bris, bli fläktad av palmblad (eller en fläkt) och dricka iste.
Fast det kunde vara värre - jag kunde ha pest.

Bildkälla Goodreads
År 1710 hade Sverige nyligen förlorat slaget vid Poltava, stormakten rasar samman. Mitt i detta krigskaos drar pesten fram över landet, på kort tid dör nästan hälften av Stockholms invånare.

Om man frågar mig vad det var som fick mig att lägga den här boken i min kundkorg under senaste bokrean, så har jag inget bra svar. I varje fall inte bättre än att den verkade lite småintressant. Det skulle visa sig att den var mer än bara lite småintressant - den var väldigt intressant. Så där så att jag blev överraskad själv.
Med hjälp av brev, dagboksanteckningar, arkiv och historiskt källmaterial har vi här en sanningsenlig berättelse om hur en fasansfull sjukdom utplånar en halv stad. Hur människor agerade, vad som skedde för att stoppa smittan, bota de sjuka och begrava de döda. Hur det fattades både bra och dåliga beslut. Hur människor visade upp sina sämsta, men också sina bästa, sidor.
Det är nästan som att läsa en roman. Källhänvisningar finns i slutet av boken, och texten är inte splittrad av fotnötter (något som jag tycker är jättejobbigt i en löpande text). Det är dock ingen roman, men samtidigt inte en renodlad faktabok heller. Författaren själv kallar den för en dramadokumentär, och det tycker jag är en träffande och bra beskrivning. Väldigt lätt att ta till sig, och jag plöjde igenom den ganska fort.

Mitt betyg på "Pestens år" blev 4/5. Så bra tyckte jag alltså att det var. Kanske allra roligast för den som är intresserad av historia, men jag tror nog att den kan uppskattas av många.

söndag 29 juli 2018

Nagellack i juli

Jag hade tänkt att jag skulle lacka om idag, så att jag kunde avsluta det här inlägget med en sprillans ny manikyr. Men vet ni vad, jag orkar faktiskt inte. Även om det har regnat idag (äntligen!) så har fukten mest lämnat en klibbig känsla efter sig, eftersom det ändå är varmt, och min hjärna känns lite som sirap idag. Orka göra saker, liksom.
Så jag struntar i det - att lacka om alltså, och bjussar på de lack jag har hunnit bära under juli. Hela 8 stycken, vilket inte är illa med tanke på att det varit mycket nakna naglar i juli.


Började månaden med att lacka på det sista Polish Alcoholic-lacket jag hade i lådan. Boneless är ett mörkt grått lack med massor av holografiska flakies. Tyvärr slutsålt i shoppen, för visst är det fint? Om man gillar grå lack, som jag gör. Också.


Kände stort behov av nya bilder på Anne Boleyn från A England inför den summering av Tudoresque-kollektionen jag skulle göra. Också en utmärkt ursäkt för att åter använda ett smällsnyggt mörkrött lack med scattered holo. Ser ut som skimmer när inte solen ligger på, när solen ligger på - wham, bam, thank you ma'm!


Fortsatte med ännu mer A England. Puck a Fairy från märkets senaste kollektion, Shakespeare's Faeries. Jag hoppas att de av er som hoppade på Pretty Polish's "butiken-stänger-rea" hade större tur än mig. Jag beställde övriga lack från kollektionen, för att komplettera min samling, men min order slarvades bort. Jag har fått full kompensation i form av pengarna tillbaka, men ändå - jävligt störande. 
Amyhoodles - Puck är ju rent sagolikt snygg. A England vanliga splittrade holo, här i en påfågelsblå bas, en aning av grönt också. Ligger bra till för att bli julis favorit, men det visar sig på tisdag.


Masala chai från H&M Beauty köpte jag ester att ha sett det på någons naglar på Instagram. För mig som gillar nästan-vita lack lite löjligt mycket, blev habegäret stort. Och jag trivdes så bra i det att det satt på merparten av en vecka, neutrala lack gör ofta det på mig.
En liten aning beige, en ännu mindre liten aning rosa. Pastell, och därför lite småtrist formula, men tre lager och topplack funkade fint. Ännu en kandidat till månadens favorit, så det är tur att jag har några dagar på mig att bestämma mig. För...


...här har vi ännu en kandidat. Fick nys om att China Glaze relanserat vissa lack från sin OMG-kollektion, och var "tvungen" att klicka hem dem. Först ut att testas blev IDK (I Don't Know). Ljuvligt lila med de mest fantastiska holoregnbågar. Tyvärr hade de inte uppgraderat formulan, utan de är ganska jobbiga att måla med och väldigt holosjuka. Klart värt det extra jobbet, dock.


OMG (Oh My God) från samma märke och kollektion fick pryda tassarna veckan därpå. Helst enkelt för att det var det jag var minst sugen på i kollektionen. Silverholo har vi sett förut, så pass att det inte är spännande längre. Skitjobbigt att måla med det också, kanske till och med lite jobbigare än IDK, men man får fina regnbågar som tack för besväret.


Röda krämlack är en sådan där sak som jag aldrig tröttnar på. Skulle ut på lokal och ville ha något klassiskt snyggt som jag visste att jag skulle trivas i. Valet föll på Cinnamon sweet från OPI. Ett rätt så klarrött lack, med en droppe eller tre av brunt i sig.


Slutar månaden som jag började den, med mörkgrått och holo, här i A Englands vanliga splittrade holo. Lacket är Moth a Fairy, och det sista A England jag hade i lådan. Tills resten av kollektionen kommer. För jag beställde om dem från en annan shop som jag litar lite mer på (Hypnotic Polish). Kostade dryga hundringer mer, för där vara bara två av lacken jag beställde med på sommarrean, men det är det helt klart värt.

Nästa månadssammanfattning kommer nog på septembers första söndag, så jag slipper ha nästan hel vecka som släpar efter från augusti. Eller så släpper jag på mitt påfund om "sista söndagen i månaden" som jag har funderat på. Den som lever får se.

fredag 27 juli 2018

BuJo för augusti

Det är den tiden på månaden igen. När den snart är slut och det är dags att skapa nya sidor i min Bullet Journal. Så på en av årets hittills varmaste dagar satt jag inomhus i ett yttepyttelite svalare rum, och skapade augustis sidor. Det såg ut på ett ungefär såhär.


Jag hade för länge sedan bestämt mig för att augusti skulle ha månar, på grund av augustimåne, och att färgen skulle vara blå. Båda döttrarna fyller år i augusti, och en av dem har blå som favoritfärg, så det passade ju bra. Vad jag ska ha kakmåttet till får ni se om en stund.


Månadsuppslaget ser ut som förut, för att det är så jag trivs med att ha dem. Sidan tvärsöver är blank, men där brukar det hamna något "minnesaktigt" under tiden månaden fortskrider.


Även uppslaget för nagellack, böcker, filmer och bloggidéer ser likadant ut månad efter månad. Funkar det så funkar det.


Nu har det däremot hänt en grej! För jag har separerat min vanemätare i flera små. Om jag gillar det här kommer jag nog fortsätta med det, men det tog en jädra tid att rita upp 8 olika kalendrar, så om jag inte gillar det var det här en engångsföreteelse. Bredvid vanekollen en humörmätare. Ser ut som vanligt för jag gillar fortfarande att se hur ett diagram växer fram.
Och så "En rad om dagen" på sidan bredvid.


En sida "Braindump" och en sida pengar. Denna månad med ny yogakassabok, för i slutet på augusti drar jag igång igen.


Och slutligen - ett veckouppslag. För jag bestämde mig för att göra ett uppslag per vecka igen. Det var här jag använde kakmåttet, för jag ville testa att ha runda dagar. Det finns plats runtom för att skriva upp mat, bloggplaner och övriga anteckningar. Gillar faktiskt hur det ser ut, för det ser inte för tomt ut på det här viset, som jag upplevt att det gjort när jag gjort rutor i veckouppslagen. Om jag trivs med det vet vi om en dryg månad, när det är dags att sätta sig ner och göra uppslag för september.

onsdag 25 juli 2018

Enjoy the silence

För mig, som lider av överkänslig hörsel och tinnitus, så är det där med tystnad något av en utopi. Eftersom det ständigt låter i mina öron, så kommer jag aldrig mer få uppleva total tystnad, och det är något som jag saknar. Den där känslan av att nästan vara inlindad i bomull. När det är så tyst så att man kan höra snö falla, som jag så poetiskt hört det uttryck i en bok jag inte minns vilken det var.
Det närmaste jag kommer tystnad är när jag sitter ensam hemma och väljer själv vilka ljud jag vill omge mig med, eller när jag är långt ute i skogen - sådär så att det enda man hör är fågelsång och insekters surr.

I och med den här överkänsliga hörseln så stöter jag även på problem i vardagen. Folk som skrikpratar i sina mobiltelefoner, folk som inte vet vad hörlurar är utan går omkring och spelar musik ur högtalare när de vandrar gatan fram. Helst lite i en klunga så att man måste skrika till sina polare för att göra sig hörd över den höga musiken. Musik i mataffären. Musik på caféer, restauranger, klädaffärer och in i minsta lilla vrå. Fester där volymen höjs allteftersom folk blir högljuddare i takt med att alkoholen flödar. Grannar som klipper gräs, klipper häck, vattnar trädgårdsland, ställer bilar på tomgång, varvar med mopeder, kör snöslungor, tutar, backar med lastbilar, trimmade mopeder som blåser förbi alldeles för fort. Vilka tider på dygnet som helst.

Eller som jag sa till älskade maken när vi åt lunch på ett fullsmockat Max i Hudiksvall, med rockabillymusik strömmande ut högtalarsystemet:
"Den snabbmatsrestaurang som väljer att sluta spela musik kommer få mig som stammis."
För det behövs liksom inte musik ovanpå all kakafoni i en fullsatt restaurang, där det redan är tjatter från alla lunchsällskap, alla maskiner, alla kassor. Det behövs inte musik när jag köper spagetti och mjölk, eller en tröja, eller tar en kopp te på stan. Och framför allt behöver jag inte höra vad du pratar om, eller är jag intresserad av att lyssna på din musik. Skaffa hörlurar för fasiken! Så att jag kan få en chans att höra mina egna andetag, mina tankar, vindens sus och fåglarnas kvitter. För tyst - det kommer det aldrig bli igen. Jag hoppas bara på tystare, så att jag slipper få huvudvärk, bli stressad, inte kan sova eller åker på en dålig dag med ångest. Visa lite hänsyn, helt enkelt.

Enjoy the silence.


tisdag 24 juli 2018

"Karriär i ondska" av Robert Galbraith

Jo, men visst är det så att även jag har hittar kriminalromaner som jag tycker om. Så pass att jag riktigt längtar efter nästa del i serien om Cormoran Strike och Robin Ellacott. Den kommer visst i höst, men när den kommer ut på svenska vet jag inte. Så det är ju lite tur att BBC har gjort en tv-serie på de tre första böckerna, och den finns i sin helhet på HBO Nordic, så jag vet ju vilken serie jag ska plöja härnäst. Visste väl att det var smart av oss att skaffa den kanalen.

Bildkälla Goodreads
När ett avhugget kvinnoben levereras med bud till Robin Ellacott på jobbet, inser hennes chef Cormoran Strike att det finns fyra män från hans förflutna som kan vara skyldiga. De är alla kända för att ha begått bestialiska brott tidigare och de hyser alla ett agg gentemot Cormoran.
Cormoran befarar att polisen koncentrerar sig på fel spår och tar saken i egna händer tillsammans med Robin. Jakten leder dem in i de misstänkta männens världar, och fler våldsdåd begås. Tiden är knapp.

Det här är nog den hittills ruggigaste boken i serien. Bland annat för att vi får en inblick i gärningsmannens inre, och det är inte ett mysigt studiebesök. Tvärtom så känns det fruktansvärt obehagligt att blicka in i ett så mörkt inre.
Ändå hålls jag på halster hela boken. Jag misstänkte en hel del, men det var inte helt lätt att lista ut vem mördaren var, trots alla ledtrådar som lades ut. Fast jag gissade rätt, åtminstone till viss del.
Personporträtten och miljöbeskrivningarna är spot on. Jag känner mig nästan som att jag ser på film medan jag vänder blad i en rasande takt för att få veta hur det går.

Fallen i de olika böckerna är avslutade, men ändå bör man läsa böckerna i rätt ordning för att man får veta så mycket om huvudkaraktärerna. Och den här senaste boken så har Cormoran och Robin blivit i varje fall mina kompisar. Så där så man sitter och muttrar och svär när man tycker att någon av dem gör något dumt. Eller så nickar man instämmande när de gör bra grejer.

Bästa boken i serien alltså, och jag gav den högsta betyget. 5/5 alltså.

måndag 23 juli 2018

En självisk lista

Jag älskar ju listor i alla dess former, och en dag som idag när jag inte ens orkar tänka, tyckte jag att det kunde vara en bra idé att leta upp el "lär känna mig bättre" lista och svara på frågorna som ges i den. För det tycker jag är kul. Häng på!


  1. Har du något husdjur?
    Borde väl vara tämligen välkänt för trogna läsare att jag har två katter. Schumi, eller Scooby/Schumskan/Gammelgäddan eller något av hennes andra tusen smeknamn, är 11 år nu. Cullen är 9 år nu, men beter sig stundtals fortfarande som en kattunge. Han har också massor av smeknamn, som Neville/Krakafulo/Cullman/Ludo.
  2. Nämn tre saker som är fysiskt nära dig.
    En kudde, en bok och hela min nagellackssamling.
  3. Vad är vädret just nu?
    Soligt och varmt och lite, lite vindpustar. Sommaren 2018 är inte att leka med.
  4. Kör du? Om så, har du kraschat?
    Nej och nej. Vi överlämnar det där med att köra bil till de som lärt sig det.
  5. Vilken tid vaknade du i morse?
    Straxt efter 7.
  6. När var senaste gången du duschade?
    I går kväll.
  7. Vilken var den senaste filmen du såg?
    "Love, Simon". Inte mycket filmtittande alls den här månaden.
  8. Vad står det i det senaste sms:et du fick?
    "Danke skön" Från Stora J:s kompis som försökte få tag på henne.
  9. Vad är din ringsignal?
    "Aftermath" med Adam Lambert. Älskade maken har dock en egen signal.
  10. Har du någonsin varit i ett annat land?
    Ja.
  11. Tycker du om sushi?
    Inte värst. Det går väl att äta, men jag har provat och sedan dess aldrig varit sugen på att äta det igen.
  12. Var köper du dina matvaror?
    Mest på ICA.
  13. Har du någonsin tagit medicin för att hjälpa dig somna snabbare?
    Mer för att somna överhuvudtaget, men ja.
  14. Hur många syskon har du?
    Två äldre bröder.
  15. Har du en stationär dator eller en laptop?
    En laptop. Skaffade en Chromebook för några månader sedan.
  16. Hur gammal blir du nästa gång du fyller år?
    48. 
  17. Bär du kontaktlinser eller glasögon?
    Glasögon. Egentligen läs- och datorglasögon, men de sitter på mest hela tiden.
  18. Har du färgat ditt hår?
    Många gånger, men inte de senaste två åren. Har bestämt mig dör att det är okej att få grått hår. Och det är rätt så fint. Jag tycker det klär mig.
  19. Säg något du planerar att göra idag?
    Lägga en ansiktsmask.
  20. När var senaste gången du grät?
    Inte alls länge sedan, men jag minns inte exakt när eller varför. Ibland kommer det bara en skvätt. Det kan räcka med att jag ser ett filmklipp på en extra söt valp eller något. #blödig
  21. Vad är din perfekta pizzatopping?
    Jag är förjust i de där kycklingpizzorna med banan och curry... Men här hemma blir det mest lök och bacon. Älskar lök på pizza. Och persilja!
  22. Vilket föredrar du - hamburgare eller cheeseburgare?
    Hamburgare. Särskilt "på lokal" så jag skipper orange plastost.
  23. Har du någonsin haft en all-nighter?
    Som i varit vaken hela natten? Ja. Hade ju varit dumt om jag sov på jobbet när jag jobbade nattskift.
  24. Vad är din ögonfärg?
    Den där som brukar kallas melerad. Mest brunt och grått och lite grönt.
  25. Kan du känna skillnad i smak mellan Pepsi och Coca-cola?
    Ja. Särskilt när de är rumstemprerade (som jag föredrar dem i alla väder). Och jag tycker Coke är godast.

fredag 20 juli 2018

"Ballad" av Maggie Stiefvater

Fullständig titel är "Ballad: A gathering of Faerie", men det orkar en ju inte skriva ut hela tiden. "Ballad" är en kompanjonbok rill "Lament" som jag läste i juni. Det var visst meningen att det skulle komma en "Requiem" också, men Maggie Stiefvater var visst missnöjd med det manus hon lämnade in och har lagt den boken på is och/eller bestämt sig för att avstå. Det hade varit kul med en tredje och avslutande bok, men det funkar bra utan också. Ingen cliffhanger alltså.

Bildkälla Goodreads
James och Dee har börjat på internatskolan Thornking-Ash, som är en musikskola för begåvade elever. Det har dock skurit sig mellan Dee och James, och de tidigare bästa vännerna har nu svårt att ens tala med varandra.
James, som är väldigt duktig på säckpipa, hamnar i blickfånget hos Nuala - en musa som skänker konstnärlig framgång i utbyte mot liv. Och för henne är det bråttom. Det är snart Halloween på hennes sextonde år, året då hon måste brinna för att åter stiga upp ur askan.

Återigen räddas boken av Maggie Stiefvaters förmåga att skriva vackert och fängslande. Ibland hisnar det lite över poesin som smyger sig in i textflödet, nästan lite omärkligt. Miljöbeskrivningarna är även de spot on. Jag känner nästan dofterna hon beskriver, och det krävs inte mycket tankeverksamhet för att hela skolans campus ska framstå tydligt för mitt inre.

"Ballad" är snäppet bättre och intressantare än "Lament", och jag funderar på om det är så att Maggie Stiefvater helt enkelt blir lite bättre när hon skriver ur ett i huvudsak manligt perspektiv. När hon skriver ur det kvinnliga perspektivet är det så lätt att hon ramlar ner i klyschor och föreställningar om hur tjejer "ska" vara och föra sig. Det är en befriande frånvaro av sådant i den här boken. Jag hade även betydligt lättare att tycka om relationen mellan James och Nuala ön den mellan Dee och Luke från första boken. Kanske främst för att Dee betedde sig väldigt dumt i sin relation med Luke, medan James både var avståndstagande och skeptisk till Nualas motiv. Det känns lite mer trovärdigt helt enkelt, som man borde bete sig i samröre med varelser som kan, och viss mån vill, ha död på en.

Jag har i den här boken, precis som i den förra, svårt att hänga med i svängarna gällande feernas mytologi. Jag hade nästan velat se en liten nyckel till vad de olika typerna av feer är och vad de gör. Att det inte rör sig om några väna små Tingeling-figurer framstår tydligt, men det hade varit intressant att få veta exakt vad de håller på med och på vilka sätt de blandar sig i människornas liv. En kan så klart Googla, men det gjorde aldrig jag. Kanske får skylla mig lite själv då?

Mitt betyg på "Ballad" blev 3,5/5. Som sagt - snäppet bättre än "Lament". I varje fall i mina ögon.

torsdag 19 juli 2018

Tre tomma no. 59

Jag har gjort det igen! Låtom oss kolla in vad jag har tömt sedan sist.


Kicks. Treatment oxygen.
Efter det förra baslacket, som jag ansåg sabbade mina naglar, valde jag såklart att återgå till en favorit. Och ta mig tusan om jag inte märkte en förbättring nästan på en gång!
Man kan använda Treatment oxygen som en kur, men jag använder det som baslack, och är mycket nöjd med dess egenskaper. Det var länge sedan jag hade missfärgade naglar så där så jag inte ville gå med olackade naglar - numera är det inga problem.
Självklart har jag redan köpte en ny.
Plaståtervinning på korken, ofärgat glas på flaskan.
Betyg 5/5

Seche vite. Dry fast top coat.
Det enda topplacket jag använder. Tjocknat en hel del, så man behöver investera i en flarra thinner också, att tunna ut med. Men det är det värt.
Ofärgat glas på flaskan, plaståtervinning på korken.
Betyg 4,5/5

Berrisom. Water bomb jelly mask. moisture.
Jisses anåda vad den här kändes som att lägga en manet på ansiktet. Fast på ett bra sätt. Härlig doft, massor av essens att kleta in hals, dekolltage och tonårsbarn med, ingen kletig känsla efteråt. Jag kan tänka mig fler, absolut.
Plaståtervinning.
Betyg 4/5.

onsdag 18 juli 2018

Soundtrack of my life


Sufjan Stevens - Mystery of love

Oh, to see without my eyes
The first time that you kissed me
Boundless by the time I cried
I built your walls around me

White noise, what an awful sound
Fumbling by Rouge River
Feel my feet above the ground
Hand of God, deliver me

Oh woah, woe is me
The first time that you touched me
Oh, will wonders ever cease?
Blessed be the mystery of love

Lord, I no longer believe
Drowned in living waters
Cursed by the love that I recieved
From my brother's daughter

Like Hephaestion, who died
Alexander's lover
Now my riverbed has dried
Shall I find no other?

Oh woah, woe is me
I'm running like a plover
Now I'm prone to misery
The birthmark on your shoulder reminds me

How much sorrow can I take?
Blackbird on my shoulder
And what difference does it make
When this love is over?

Shall I sleep within your bed
River of unhappiness
Hold your hands upon my head
'Til I breathe my last breath

Oh woah, woe is me
The last time that you touched me
Oh, will wonders ever cease?
Blessed be the mystery of love

tisdag 17 juli 2018

Mid year book freak out

Förra året freakade jag ut över böcker i en mid year book freak out för första gången, och jag tyckte det var så pass skojigt att jag väljer att göra det igen. Alltså blickar tillbaka på de böcker jag har läst det första halvåret av 2018. I listform dessutom, och jag älskar att skriva listor så det är lite win win för mig det här.

Bästa bok hittills under 2018?
"Cloud Atlas" av David Mitchell. Ja, det är en omläsning, men jag älskar den alltså så pass mycket att den faktiskt är den ena av endast två böcker jag hittills gett högsta betyg till i år, och jag tycker att "Cloud Atlas" är bättre än "Love, Simon" så då får det bli så.

Bästa uppföljare hittills?
En och annan bokserie har jag redan hunnit med det här halvåret. "Hennes nya namn" av Elena Ferrante var bok två i Neapelkvartetten, och även den bok jag tyckte bäst om i serien.

Ny utgivning du inte hunnit läsa än, men som du verkligen vill läsa?
"The outsider" av Stephen King. Eller "Outsidern" som den heter på svenska, men jag läser helst King på engelska. Och jag behöver egentligen inte veta värst mycket mer än att Stephen King har skrivit en ny bok, för att jag ska vilja läsa den.

Ny utgivning du ser mest fram emot under andra halvan av 2018?
"The Lady's giude to petticoats and piracy" av Mackenzi Lee vekar som att den ska komma i oktober. Och med tanke på hur mycket jag älskade "The Gentleman's guide to vice and virtue" som den är en kompisbok till, så är min iver ganska stor.



Största besvikelsen?
Jag hade hoppats på något mer och bättre från "Begravd jätte" av Kazuo Ishiguro. Men nej - den är årets hittills sämsta bok.

Största överraskningen?
Jag har hittat kriminalromaner jag fullkomligt älskar! Talar så klart om Cormoran Strike-serien av Robert Galbraith. Har en som ligger och väntar i tbr-högen. Jag ska bara...

Ny favoritförfattare?
Med tanke på vem som döljer sig bakom pseudonymen Robert Galbraith, och hon inte direkt är en ny bekantskap för mig, så väljer jag en annan. Och jag gillade ju verkligen "Love, Simon" så pass mycket att jag lagt samma författares andra böcker på min never ending önskelista. Så Becky Albertalli.

Senaste litterära förälskelse?
Jo men, han den där Cormoran Strike verkar faktiskt lite småtjusig på något sätt...

Senaste favoritkaraktär?
Inte för att jag vill tjata, men Cormoran Strike.

En bok som fick dig att gråta?
"Cloud Atlas". Den här gången också. Flera gånger till och med.

En bok som gjorde dig glad?
Det var mycket känslor inblandade när jag läste "Love, Simon". Bland annat blev jag glad.

Vackraste bokomslaget hittills?
Jag valde med flit att skaffa "The Night Circus" av Erin Morgenstern med ett vackert omslag, och jag tycker fortfarande att det är den snyggaste bokpärmen som prytt mitt nattygsbord i år.



Vilka böcker behöver du läsa innan året är slut?
Egentligen bara de som väljs till bokcirkeln, men jag vill beta av en ansenlig del av min tbr-hög. Bland annat vill jag avsluta Shades of magic-serien av V.E. Schwab och kanske äntligen påbörja min planerade omläsning av Harry Potter.



Bildkälla Goodreads.

måndag 16 juli 2018

Tudoresque från A England

Sitter just nu och undrar när jag ska få de lack från A Englands Shakespeare's Fairies som jag beställde för ett tag sedan. Och medan jag väntar på dem kan jag nöjt konstatera att jag lackat mig igenom hela Tudoresque-kollektionen från samma märke. Jag har fått för mig att jag måste ha alla lack som A England gör, och jag är snart ett lack bort från att vara ikapp. Jodå, ibland drabbas man av besattheter.

Men! Det var alltså Tudoresque det skulle handla om nu. En kollektion inspirerad av Kung Henrik VIII och hans 6 hustrur. MInns ni ramsan? Divorced, beheaded, died, divorced. beheaded, survived. Ödet för de som hade oturen att hamna i Henriks blickfång, eller Henry som han så klart heter på engelska. Kollektionen innehåller 8 lack, så två lack får väl anses vara Henriks. Tror jag.

Och så här snygga tycker jag att de är, i ordningen snyggast till snygg - för ingen av dem är osnygg om vi säger som så. Och alla har A Englands typiska splittrade holo, även om det inte attid syns på mina bilder.


Catherine Howard delar sin förstaplacering med de följade två lacken, för det är omöjligt att välja bara en. Ett underbart teallack, med holo (såklart) och även mängder av guldskimmer.
Catherine Howard var Henriks femte hustru och sålunda en av de som hamnar på plats "beheaded" i ramsan. Hon dömdes mot sitt nekande för högförräderi och halshöggs 13 februari 1542, 21 år gammal.


Anne Boleyn var min förhandstippade favorit, men så är jag ju också väldigt svag för allt som ser ut som röda lack. Och ett mörkt rött hololack får självklart hjärtat att banka lite extra.
Anne Boleyn är en av de mer kända av Henriks hustrur, mor till den blivande drottning Elizabeth. Det var för att kunna äkta Anne Boleyn som Henrik valde att lämna den katolska tron och i stället göra England protestantiskt, allt för att kunne skilja sig från sin första hustru. Anne var alltså hustru två - "beheaded". Hon dömdes för äktenskapsbrott, incest och högförräderi och halshöggs 19 maj 1536, 35 år gammal.


Katherine Parr är ett underbart kungsblått hololack. Blev månadens favorit i juni, med rätta.
Hon var Henriks sjätte och sista hustru, och alltså den som "survived". Hon blev änka när Henrik dog 28 januari 1547, gifte snart om sig med Thomas Seymour och dog i barnsängsfeber 5 mars 1548.


Jane Seymour är ett mörkt mossgrönt lack med splittrat holo och guldskimmer. 
Jane Seymour gick samma öde till mötes som Katherine Parr här ovan, med undantaget att hennes barnsängsfeber dödade henne under äktenskapet med Henrik, vilket gör henne till ramsans "died". Hon var antagligen den hustru Henrik älskade mest, den tredje i ordningen. Hon dog efter att ha fött prins Edward, 28 år gammal.


Sir Loyal Heart är en liten luring. Det är mest ett brunt lack med holo och guldskimmer, men det skiftar rätt så rejält över i en lila nyans ganska ofta.
Sir Loyal Heart var ett smeknamn som Henrik valt åt sig själv, och han ställde ibland upp i torneringar under det namnet. Ett ganska ironiskt namn kan man tycka, så här när man vet hur många fruar och älskarinnor han hade plats för i det hjärtat...


The most happy är ett kungslila lack som är aningen svärtat i kanterna. med holo, så klart.
The most happy var det motto som Anne Boleyn valde åt sig själv när hon kröntes till drottning. Det gick ju sådär med den saken.


Anne of Cleves är ett ljust rosa lack, med det vanliga splittrade holot och även en hel del guldskimmer.
Anne of Cleves var den andra hustrun Henrik skilde sig från. Hon var helt enkelt inte riktigt så snygg som Henrik hade förväntat sig, och han blev hyfsat besviken när verkligheten inte stämde med det porträtt han fått se. De gifte sig ändå, men äktenskapet fullbordades aldrig. Hon dog 16 juli 1557 (461 år sedan idag!) straxt innan hon skulle ha fyllt 42 år.


Sista lacket ut är som sagt inte alls fult, tvärtom är Katherine of Aragon ett rent ljuvligt hololack i anrikguld. Som guldtråd på en klänning värdig en drottning.
Katherine of Aragon var Henriks första hustru. Under deras äktenskap födde hon en dotter, Maria, men några fler överlevande barn blev det inte. Det var en av anledningarna till att Henrik tröttnade, då han var bekymrad över Tudor-ättens fortlevnad. Så han började flacka med blicken tills den landade på Anne Boleyn... "Divorced" med andra ord, och resten är historia.

fredag 13 juli 2018

FredagsFilmen revisited: Call me by your name

Om jag förra veckan tyckte att det saknades mycket i adaptionen från bok till film, så tycker jag precis tvärtom gällande dagens film. Faktiskt är "Call me by your name" något så ovanligt som en film som är bättre än boken den är baserad på. Så fick den en Oscar för bästa manus baserat på en förlaga också, mycket välförtjänt kan jag känna.



Varje sommar kommer en gäst och bor med Elio och hans föräldrar, för att studera och hjälpa Elios pappa i hans arbete. Det här året heter gästen Oliver och Elio blir snabbt väldigt fascinerad av honom. Ur denna fascination väcks snart känslor, som Elio inte vågar hoppas på ska besvaras.


Alltså på riktigt, gör er själva en tjänst och se den här. Timothée Chalamet var nominerad till en Oscar för bästa manliga huvudroll för sin tolkning av Elio, och det är så att jag tycker att han blev rånad på den.
En uppföljare är planerad, vilket snudd på ger mig gåshud av förväntningar. Så slutar filmen långt innan bokens slut, så det finns rätt så mycket att utforska.