"Miniatyrmakaren" av Jessie Burton

När jag senast skulle välja bok till Plejaderna (bokcirkeln) så stod mitt val mellan den det blev, "Vi har alltid bott på slottet" och "Miniatyrmakarna" som jag precis har läst ut. För att jag ville läsa båda stod klart redan från början.

Bildkälla Goodreads

En höstdag 1686 kommer Nella Oortman till Amsterdam. Hon är 18 år och nygift med köpmannen Johannes Brandt, men när hon anländer är inte Johannes hemma. Nella får i stället träffa hans syster, den stränga Marin, och husets två tjänare, föräldralösa Cornelia och den färgade Otto.
När Johannes väl dyker upp ger han Nella en bröllopsgåva - ett kabinettskåp som är en kopia av deras hem. Skåpet behöver inredas och Nella vänder sig till en mystisk miniatyrmakare. De små skapelserna som anländer är utsökt gjorda, men visar också på kusliga likheter med sina verkliga motsvarigheter.
Huset Brandt bär på många hemligheter, som miniatyrmakaren verkar veta allt om.

Det här är en väldigt välarbetad roman. De historiska miljöerna och skeendena beskrivs väldigt bra, och jag förs bakåt till Amsterdam under sent 1600-tal, då staden var ett handelscentrum.
Boken är också väldigt lätt att läsa och stundtals flög jag fram i handlingen. Det är ganska korta kapitel och boken är indelad i flera delar, så det är lätt att känna att man tar sig vidare i handlingen. Det står liksom inte och stampar på stället.
Men. Jag är inte förtjust i själva historien. Den griper inte tag i mig som jag trodde den skulle göra. Faktiskt är det så att jag tycker att hela grejen med miniatyrmakaren känns ganska onödig. Storyn är spännande som den är utan de profetiska/övernaturliga inslag som kommer med miniatyrmakarens närvaro i berättelsen. Det hade varit roligare om Jessie Burton haft modet att låta berättelsen om huset Brandt stå för sig.
Ungefär till halvvägs i boken så fullkomligt älskade jag den, och det var även här vi fick den stora vändningen. Jag hade nästan listat ut den, men blev ändå överraskad. Tyvärr blev det mest rörigt och jobbigt efter det, och boken lämnade efter sig fler frågor än den besvarade. Nästan så jag känner att det här skulle kunna vara början på en serie. Hoppas inte, för allvarligt talat är jag rätt trött på att se romaner som funkar finfint fristående, förvandlas till del ett i en medioker serie (eller i bland bra serie, men visst känns det som att man mjölkar kassakon lite väl hårt ibland).

Mitt betyg blir inte högt. Jag tycker boken är okej, men lite synd på så rara ärtor. Mitt betyg på "Miniatyrmakaren" blev 2/5.