"Shift" av Hugh Howey

Hittills i december har det varit dåligt med tid till att läsa. Dessutom valde jag att läsa ännu en dystopi, och just sådana har jag varit aningen trött på den senaste tiden, om jag ska vara ärlig.
Men eftersom jag hade andra delen i serien "Silo" av Hugh Howey, så valde jag att läsa den - trots allt. Det gick stundtals trögt, men det gick.

Bildkälla Goodreads

I en inte alltför avlägsen framtid ser världen ut som idag. Vad endast ett fåtal vet om är dock tiden rinner ut. Katastrofen närmar sig, och de med vetskap bestämmer sig för en drastisk åtgärd. En åtgärd som kommer skriva om människans historia och tvinga ner oss under jord. Silons historia kommer börja skrivas.

Till att börja med - att det gick trögt att läsa "Shift" mellan varven beror inte på att boken är dåligt skriven. Tvärtom är det här rätt så spännande, och korta kapitel gör den väldigt läsvänlig. Däremot kan det ibland kännas som att vissa saker kanske upprepas en eller några gånger för mycket.
"Shift" svarar på en hel del frågor som uppkom när jag läste första boken, "Wool", men lämnar mig också med ännu fler frågor som jag vill ha svar på. Jag antar att flera av dessa kommer besvaras i den tredje boken, "Dust".

"Shift" berättas i parallellhandlingar där vi får följa arbetet med att skapa Silon samt sedan se hur livet blev i den efteråt. Det är lite slice of life över vissa av nedslagen i Silons historia, och det berättas på ett bra och spännande vis. Men.
Var är kvinnorna?
Det är idel män som huvudpersoner, de som bestämmer och sköter ruljansen, de som gör uppror och ställer saker till rätta - eller kanske tvärtom också. Kvinnor får någon sorts biroll, förutom om de behöver plockas fram för att driva på männen. I vissa fall är de rentutav ganska så skurkaktiga, eller framställs i varje fall som fiende till den ordning som bör råda. Kände ibland att det störde mig något enormt. Om man nu gör nedslag i historien under flera hundra år så kanske det borde finnas åtminstone en tjej som kunde vara intressant nog att följa. Till och med katten är en hane!

Förutom det så är det rätt så spännande mellan varven, även om vissa partier som sagt kunde kännas lite väl utdragna och händelselösa. Kill your darlings hade behövts vid några tillfällen.

Och kan vi prata om det här med att förfula bokomslag med "klistermärken"? I det här fallet är det inte ens något klistermärke, utan bara en gul fläck som förstör ett snyggt omslag. Men det är inte det värsta, enligt mig. Nej, det värsta är när man lockar med att boken ska bara "The next Hunger games." Varför? Till att börja med - likheterna mellan "Shift" och "Hunger games" är att båda är dystopier. That's it!  "Shift" känns också hyfsat unik. Den har en egen mytologi och beskriver katastrofen som leder till det dyspotiska livet på ett rätt så unikt sätt. Det finns en tydlig: det här hände, som ofta saknas i andra böcker inom samma genre. Närmaste värld skulle i så fall vara i "Metro"-serien, då båda hamnar under jord efter att Jorden förgiftats, men även här är "Silo" ganska långt ifrån på flera punkter. Och jag tycker att "Silo" är den bättre av de två (även om "Metro 2033" är klart läsvärd om du gillar genren).
Dessutom - jag har redan läst "Hunger games". Varför skulle jag vilja läsa samma bok en gång till? Och vill jag det så läser jag väl om "Hunger games"? Ju.

Nåväl. Mitt betyg på "Shift" blev 4/5.