Det som tagit slut

 Det är inte så mycket som tagit slut sedan sist, bara fyra grejer. Vi tar en titt på det och går vaidare med vår helg sedan. 

It's skin. Rose. Moisture & vitality. + Aloe. Moisture & calming. Mask sheet.
Två arkmasker från samma ställe. Aloe har jag en till i lådan, Rose var slut annars hade jag haft den också. Jag älskar verkligen arkmasker, men det börjar sina i lådan nu. Dessutom kan det kännas lite slösigt att de är engångsgrejer...
Funkar så klart bra, och jag kommer nog alltid fortsätta arkmaska, fast kanske lite mer som en treat än så pass regelbunder som jag använder dem nu. SKa bara hitta en annan mask som jag gillar först.
Betyg 5/5 för båda.

Aussie. Moist. Shampoo.
Inledde jakten på ett nytt schampo med att köpa en minivariant av Aussie. Då fick det bli Moist för det var den som fanns. Och jag gillar den så pass att jag köpt den i stor storlek, fast i varianten Curl. Hoppas jag tycker lika bra om den. Doften på den här var kanske lite påträngande, och den satt kvar länge. Efter ett tag försvann den dock in i bakgrunden, så det får gå an. Skulle absolut kunna tänka mig att köpa om.
Betyg 4/5

Atrix. Soft. Protection cream.
En lite lättare variant av min Atrix-favorit. En sådan här mindre tub brukar få hänga med i handväskan, och det var precis där den här var innan den tog slut. Utbytt mot den vanliga varianten, för det var den som fanns i liten tub när det var dags för omköp. 
Betyg 5/5

FredagsFilmen revisited: Project Hail Mary

I september skrev jag om att jag längtade efter att få se filmatiseringen av en av mina favoritböcker, "Project Hail Mary". Jag visst med mig at det här kunde vara filmen som skulle få mig att gå på bio igen, för första gången sedan oktober 2021 när jag såg "No time to die". Jag hade rätt. 
Älskade maken och jag talade oss så varma om den här filmen att E och hennes sambo ville dubbeldejta med oss, och så blev det. Hade inte E blivit sjuk hade jag gärna sett den redan premiärhelgen, till och med. Nu blev det en veckas väntan, mer orkade jag inte med.

Bildkälla The Direct

När Ryland Grace vaknar vet han inte var han befinner sig. Allteftersom minnet återvänder inser han att han vaknat ombord på ett rymdskepp, och han är långt borta från sin egen planet, Jorden. Faktiskt befinner han sig i ett annat solsystem, för att försöka finna svaret på gåtan om vad det är som händer med vår Sol, och hur den ska kunna räddas från utplåning och därmed utplåna allt liv på Jorden.
Av besättningen ombord på skeppet är det bara han som överlevt, så hela uppgiften vilar på hans axlar.

Jag valde den trailern med minst spoilers i, men ändå med an stor spoiler så vill du vara ovetande innan biostolen - se den inte.
Som sagt, en av mina favoritböcker någonsin. Saknade jag något? Ja. Det var alldeles för lite jazzhänder. If you know you know. Annars kan jag inte påstå att det jag sakna märktes av. Mycket av det tekniska har försvunnit, som hur Grace löser många av sina problem där ute i rymden, med på det stora hela är det mesta med. Precis som i boken varvad det Grace gör i rymden med tillbakablickar på hans liv på Jorden, och vad det var som gjorde att han, en no-lärare, fick uppdraget att fara till rymden och rädda solsystemet. Det är annorlunda gjort, men det gör absolut ingenting.
Jag älskade den här filmen. Se den. Läs boken. 

I just might-Dagens

 

Låt: "I just might" med Bruno Mars
Outfit: Svart t-shirt och vinröda mysbyxor från H&M. Planerar att skifta garderoben imorgon.
Smink: Letar efter en foundation just nu, men har inte sminkat mig sedan påskafton.
Doft: Eftersom tant har fått astma blir det inte så ofta parfym numera. Rensade blad väldoften häromdagen och ställde några speciella flaskor på display, sparade de absoluta favoriterna, och ska göra mig av med resten på något sätt.
Nagellack: En lackfri dag. Imorgon blir det grönt.
Läser: "Missdådare" av Annika Sandén som månadsbok. Har precis läst ut Plejaderna-boken "Din stund på jorden" av Vilhelm Moberg.
Frukost: Det där med att nattjäsa en deg och få helt nybakade frallor till frukost - bra grej. Mina hade pålägg av skinka med inlagd gurka och ost med tomat. Till det te så klart.
Fika: Mer te, och ett par Lindor pistage.
Middag: Grönsakssoppa.
Motion: Yogapass.
Kvällsnöje: Varva ner efter yogaklassen.
Att tillägga: Jodå, tant har blivit med lugg. Har antingen inte vant mig, eller ångrat mig. Det växer ju ut.

Sett på TV: Schitt's creek, säsong 3

Lite som vanligt är det spoilervarning när jag skriver om TV.

Alltid lika roligt att åka till "Schitt's creek", men jag funderar ändå på en paus mellan säsong 3 och 4 eftersom det dykt upp lite annat jag vill cykla till. Halvvägs i serien känns som ett bra ställe att pausa på, samt - ingen cliffhanger.

Bildkälla Rotten tomatoes

Familjen Rose börjar känna sig hemmastadda i Schitt's creek, och de lyckas till och med skaffa sig sysselsättning. Moira har sitt uppdrag i kommunen, Alexis jobbar som receptionist hos ex-fästmannen Teds veterinärklinik, Johnny bestämmer sig för att ge sig in i hotellbranschen tillsammans med Stevie, och när David får nys om en tom butikslokal i staden bestämmer han sig för att öppna eget.
Alexis sätter sig också i skolbänken igen, när det kommer fram att hon aldrig tagit sin high school-examen. Davids nya affärspartner Patrick är väldigt gullig, om David tänker efter lite. Moira ocg Johnny känner alltmer hur de förändrats som människor, och hur mycket staden kommit att betyda för dem.

Det var roligt den här gången också, men också väldigt hjärtevärmande. Karaktärer som förut varit väldigt irriterande (Roland) blir alltmer charmiga ju mer Roses börjar komma till rätta och känna sig hemma i Schitt's creek. 
Jag börjar dock känna mig lite mätt nu, så en paus för något annat känns på sin plats.

En veckas luncher

Eftersom jag 99% av tiden äter mina luncher hemma, så händer det att fantasin tryter ganska så rejält med vad jag ska äta. Jag är inte en sådan där lunch-prep-människa, för jag tycker blotta tanken på att äta samma sak dag efetr dag känns jättetråkig. Jag äter inte ens frukost så, till skillnad från många andra jag känner. Ingrediens-prep är en annan sak, och här känner jag mig mer lockad. Men händer det någonsin? Nej. Eller... Någon enstaka gång i kvartalet möjligen.
Så. För att inspirera mig själv, och kanske någon annan, bestämde jag mig för att hyfsat någorlunda sådär anstränga mig lite extra med luncherna under en vecka. Då såg det ut så här.

Måndag. 
Risbowl. Hade ris över från dagen innan och hade fårr för mig att göra både picklad lök och vitkål/morotssallad. Ett gäng sojabönor (edamame) och ett stekt ägg på toppen. Och efter att fotot tagits rörde jag så klart runt alltsammans till en salig röra. Det var fint en stund i varje fall. Jag hade en flaska soja stående bredvid också, om jag ville ha det lite extra såsigt, men just den här gången blev det inget med det.

Tisdag.
Att lunchen är någon form av rester tillhör inte direkt ovanligheterna. Här hade vi ätit pasta med kronärtskocka, citron och brynt smör dagen innan, och det fanns kvar till mig dagen efter. Vatten i glaset, alltid.

Onsdag.
Mer rester. Här är det fläskpannkaka. Äts så klart med lingonsylt och morot, som jag var alldeles för lat för att riva.

Torsdag.
Jag hittade en liten bytta med köttfärssås i frysen, som jag värmde i mikron. Till det pasta, massor av riven ost och grönsaker. Det der ut att vara vitkålssallad, rödlök, olover och gurka.

Fredag. 

Eftersom jag kokade alldeles för mycket pasta dagen innan så bestämde jag mig för att göra en variant av mac & cheese. Serverade ett äpple bredvid. Blev så mätt att jag faktiskt inte orkade äta allt, så här blev det tyvärr lite matsvinn.

Lördag.
Genvägarnas genväg. Varma koppen kan serveras i tallrik också, så känns det lite mer som en riktig lunch än något framstressat. Det här är redd grönsakssoppa. Serveras med gott bröd, och ett äpple som efterrrätt.

Söndag. 
Det är inte fortfarande samma vitkåls- och morotssallad. Jag gjorde den två gånger den här veckan. Vi hade ocks haft pizzakväll dagen innan, och resterna från det blev lunch dagen efter.
Ja, det är en Hawaii. Jag gillar ananas på pizza. Jag förstår inte riktigt ilskan mot ananas på pizza. Vill du inte ha det så ät det inte. Vill du inte servera det så ha det inte på din meny. Vi pratar om en bit bröd med olika toppings på, som värmts i ugn. En glorifierad varm macka. Det är ingen som ilsknar till över smörgåspålägg, så jag förstår inte grejen. Slut på gnäll.

Vad jag läste i mars

Det här med att jag inte har haft så stor lust att läsa den senaste tiden, det börjar bli lite av ett tema nu. Det var samma sak i mars, och det hamnade bara fyra böcker i utlästa högen. Annars brukar mars vara en av mina läskraftigaste månader, men så var alltså inte fallet den här gången. Heller.
Utlästa uppifrån och ner, i vanlig ordning.

"Ö" av Sara Bergnark Elfgren var mitt val att läsas för min bokcirkel, Plejaderna. Det här blev min favoritbok för mars, för att den var ny för mig. Handlar om Mirjam som återknyter kontakten med halvsystern Nia under ett födelsedagsfirande som tar ett par oväntade vändningar. Massor av tillbakablicker. Håller sig till verkligheten, vilket kändes bra då boken behandlar våld i nära relation. Plejadernas medelbetyg blev 3,4/5, mitt personlga betyg blev 3,75/5.

"The only good Indians" av Stephen Graham Jones har jag haft på min radar länge, och jag har varit väldigt nyfiken på den här författaren. Övernaturlig skräck är lite av en favoritgenre. Här är det en otillåten jakt på vapiti som ger efterklang tio år senare, när naturen kräver hämnd på jägarna. Jag hade väldigt svårt att komma in i den här boken, och jag tror jag var halvvägs ungefär innan det äntligen släppte och blev bra. Mitt betyg belv 3/5.

"Betvingade" av Simona Ahrnstedt är bok två om slottet Wadenstierna, men den som utspelar sig först, så jag började med den i min tänkta omläsning av serien, fast i kronologisk ordning. En romance om de påtvingade äktenskapet mellan kungens främste krigare Markus Järv, och Iliana - dotter till en storbonde. Kan känslor uppstå under påtvingade omständigheter?
Betyget blev 3/5

"The vampire Lestat" av Anne Rice är den andra boken i vampyrkrönikan, så nu har jag bara 11 kvar av min omläsning på engelska. Här är det Lestat som berättar om sitt liv både som människa och vampyr, och hans frågeställningar om varifrån vampyrerna kom en gång i tiden. Dessutom vill han bli rockstjärna.
Betyget blev 4/5. Högre än den utnämnda favoritboken alltså, men det här var ju en omläsning, så...

"The vampire Lestat" av Anne Rice

Igår skrev jag om en av mina läsutmaningar, och här är ännu en - Anne Rices Vampyrkrönika. Jag har tänkt läsa alla 13 böckerna som månadsböcker de månader som har 31 dagar. Ingen press alltså, även om flera av böckerna är ganska omfångsrika och kommer ge många sidor på en dag. "The vampire Lestat" gav mig 18 sidor om dagen, och det var värt varenda ord.
Nästan hela det här året kommer det vara omläsningar, och dessutom blir det första gången jag läser böckerna på engelska.

Bildkälla The StoryGraph

Lestat vaknar ur sin slummer och hamnar mitt i 1980-talets rockmusik. Fascinerad av bandet som repar i grannhuset bestämmer han sig för att ansluta sig till dem och göra dem berömda. För att spä på berömmelsen beslutar han att göra som Louis gjort före honom - berätta sin historia. När han gör det bryter han mot flera av vampyrernas regler, och snart är han jagat villebråd.
Innan bandet ska spela sin första konsert har Lestat berättat om sitt liv som ung aristokrat i Frankrike, och sin längtan till scenen. Denna längtan tar honom till Paris, där han snart upptäcks av en vampyr som förvandlar Lestat innan han kastar sig på elden. Med sina nyvunna förmågor utforskar Lestat Paris på nya sätt, och möter världen ur en annan synvinkel. Hans sökande över svaret på varifrån vampyrerna en gång kom, leder honom på långa resor och möten med flera vampyrer.

Av de böcker i Vampyrkrönikan som jag redan har läst, så vill jag minnas att "Nattens furste", som "The vampire Lestat" fick heta på svenska, var den bästa. Den känslan höll i sig. 
Självklart är inte Lestat svartmålad i sin egen berättlese, som han var när Louis berättade honom, utan här möter vi en ganska grubbland Lestst som kastas in i att vara vampyr utan att förstå vad det betyder. Självklart är han fortfarande ganska självcentrerad, och inte så lite egotrippad, och ibland blir han till och med lite jobbig. Men under allt det där finns det en passionerad själ, som söker svar på hur och varför vampyrerna finns. Han ifrågasätter också det sätt som många vampyrer har valt att leva, och går sin egen väg. Något som både ger honom fiender men också många bundsförvanter - vissa av det mer oväntade slaget.

Jag ser fram emot att läsa vidare om vampyrerna. Det kommer bli mycket lestat framöver, och det har jag absolut ingenting emot.

Mitt betyg på "The vampire Lestat" blev 4/5

"Betvingade" av Simona Ahrnstedt

Vet ni vad man kan göra om man gillar att läsa böcker? Skaffa sig själv läsutmaningar. Varför inte, liksom. Som en del av detta har jag bestämt mig för att läsa om Simona Ahrnstedts Slottet Wadenstierna-serie, och bara för att busa till det har jag valt att läsa dem i kronologisk ordning. Då blir det till att börja med bok 2, eftersom den utspelar sig först. Välkommen till medeltidens Sverige.

Bildkälla Goodreads

Markus Järv är en av kungens bästa stridsmän. Nu är han på väg tillbaka till Stockholm, men föst ska han bara stanna för natten. När han skickar en av sina män för att hämta den villiga kvinna han mötte på väg till sitt nattläger, går allt fel. Mannen kommer tillbaka med fel kvinna, och har i stället lyckats röva med sig en spritt språngande naken Iliana, dotter till en av traktens storbönder.
När han ska återlämna henne blir det ännu värre och allt slutar med ett oväntat dödsfall, och ett påtvingat giftermål.
Markus och Iliana, nu tvångsgifta, ger sig av mot huvudstaden och senare till Markus borg vid Mälarens strand. På vägen upplever de flera äventyr och känslorna mellan dem börjar växa. Om de bara vågade lita på varandra.

Jag gillar Simona Ahrnstedts historiska romance-böcker mer än de kontemporära, så pass att jag dröjde väldigt länge med att läsa de som utspelar sig i nutid. Den här kastede jag mig dock över när den kom, och är min enda inbundna bok av Simona, för jag gillar pocket bäst. Den var så klart inte alls lika bra som den första boken i serien (som jag kommer läsa som trea), men det finns ändå en viss charm där. Relationen mellan Markus och Iliana är cenrtal för berättelsen, men det händer också mycket omkring dem, som ska komma att visa sig viktigt för dem allteftersom boken jobbar sig framåt.
Det finns dock en del historiska saker som jag inte riktigt tycker landar rätt, och viss dramatik i bokens slut känns bra långsökt. Inget omnämnade av pesten aka Digerdöden heller, trots att den härjade som bäst i Europa 1349, när den här boken utspelar sig. En del ordval går också bort för mig. Ingen använde ordet "kidnappa" under medeltiden - utom tydligen Iliana. 
Det är ändå en ganska stabil romance, med de rätta detaljer där. Flärd, stormande känslor, lite misskommunikation, en och annan fnurra, passion, och ett lyckligt slut.

Jag valde ändå att sänka betyget på "Betvingade" något, och det hamnade på 3/5 den här gången.

Marsfavoriter

Tänka sig, det tog slut på månad den här gången också. Med tanke på världsläget är det inte undra på att man undrar då och då. Det har varit en okej-ish månad. Lite toppar och flera dalar. Så där som det kan vara när våren närmar sig, men det kommer ett och annat bakslag. Och så den där förbannade sommartiden. Men den pratar vi inte mer om nu, nu tittar vi på favoriter.

Bok: "Ö" av Sara Bergmark Elfgren.

Film: "Project Hail Mary". För tant har varit på bio! Minsann. Lite för lite jazzhänder, och boken är så klart bättre, men en helt fantastisk film ändå.

TV: "Shitt's creek" och "The Pitt".

Nagellack: Shrimp diet från H&M.

Skönhet: Vaselin. Funkar visst till allt.

Extra speciell rolighet: Plejadträff i all ära, men. Jösses hare vad kul det var att gå på bio igen! Det var nästan fem år sedan sist, så jag hoppas på lite mer frekvens nu när jag vågat mig ut ur huset.

Favoritinlägg: Påskmatsfavoriterna.

Nagellacken i mars

Tänka sig, hela tre lack har jag burit i mars. Inget av dem den lemming jag hintade om i fabruaris inlägg, för det sparar jag en liten stund till, fastän det har flyttat hem till mig nu. Det blev tre andra istället, som jag bar i den här ordningen.

Essie, Willow in the wind
Gräsgrönt passade fint, nu när längtan efter vår och grönska är stor i själ och hjärta. Det gröna har den där lilla hinten av gult i sig, som gör det lite murrigt, men ändå väldigt trevligt. 

H&M Beauty, Spaceship voyage
Det här petar H&M själva in i den gröna kategorin på sin hemsida, och visst finns det gröna inslag i det. Jag skulle vilja säga att det är ljusgrönt som skiftar  silver och guld, kanske till och med lite beige, utan att för den skull vara duo/multikromt. ;ycket silver av mina soliga bilder att döma, men jag såg det som mer grönt irl, med de andra färgerna i olika skiftningar beroende på hur ljuset föll. Lagom neutral, men ändå rolig, färg.

H&M Beauty, Shrimp diet
Det är nästan lite jellykänsla över det här korallrosa lacket. Det sitter på just nu, men kommer åka av snart då det har hunnit bli lite slitet. Känns som ett lagom vårigt lack.

Sett på TV: Schitt's creek, säsong 2

Spoilervarning på TV-inlägg, precis som alltid.

Det var ett sanr nöje att hoppa på den andra säsongen av "Schitt's creek". Eftersom det är en sitcom tar det inte jättelång att ta sig igenom säsongerna, då avsnitten brukar vara 20 minuter långa eller så. Tänk att så mycket hinner hända på så få minuter.
Den andra säsongen tar vid ganska direkt efter att den första slutade.

Bildkälla Schitt's creek fandom Wiki

Efter att försäljningen av Schitt's Creek fallit igenom finner sig familjen Rose fortfarande fast i den lilla staden. En sak bara. Var är David? Efter några oroliga dagar hittas han välbehållen hos en Amish-familj, som gärna blir av med honom.
När familjen väl är återförenad måste familjen försöka samla sig. Moira bestämmer sig för att försöka ta sig in i stadens kommunfullmäktige, med Jocelyn Schitt som störste konkurrent. Johnny försöker komma på nästa stora affärsidé, men förlorar mer pengar än han drar in, och snart hamnar familjen i ekonomisk kris. Både David och Alexis ger sig in i arbetslivet, med blandat lyckat resultat.
Alexis blir singel igen, och David och Stevies vänskap får sig en törn  när en av dem får starkare känslor för den andra.

Jag hade mycket roligare den här säsongen. Det märks att rollerna satt sig hos skådespelarna, och de levererar med en utmärkt komisk tajming. De är dysfunktionella i sin omgivning, och bitvis som familj, men det finns en djup kärlek där. Och tydligen ser folk något hos den udda familjen Rose, med tanke på all hjälp och stöttning de får från sin omgivning. Det är så vänskap byggs upp.

FredagsFilmen: IF - Låtsaskompisar

När älskade maken är på baluns vissa fredagskvällar har vi en deal. Han äter middag där han är, jag får revbensspjäll och väljer film helt själv. Senast detta hände (förra veckan) tittade jag på "IF - Låtsaskompisar", och det ångrar jag inte.

Bildkälla TV-tablå

Medan Beas pappa är inlagd på sjukhus ska hon bo hos sin farmor. I lägenhetshuset i New York blir hon nyfiken på grannarna Cal och hans anhäng av IFs, imaginära vänner. Bea kan utan problem se detta låtsaskompisar, som bor hos Cal medan de försöker hitta nya barn nu när deras egna har glömt dem. Bea lovar att hjälpa till, och snart har hon fullt upp med att para ihop rätt låtsaskompis med rätt barn.

Lagom gullig film att spendera en fredagskväll med. Det är inte svårt att lista ut vad som kommer hända, men vägen dit är väldigt underhållande. Diger rollista bland röstskådespelararna, håll extra utkik efter Brad Pitt som rösten till Keith. ;)
John Krasinski spelar inte bara pappan i den här filmen, utan har också både skrivit manuaet och regisserat. Ryan Reynolds som Cal gör det han gör bäst - en komisk roll med hjärtat på rätta stället. Cailey Fleming som Bea är bra i sin roll, och hon spelar ofta mot helt animerade figurer.
Poppa popcornen, häll något gott i glaset, och det mysroliga kan börja.

Trött i mössan-Dagens

 

Låt: "Die with a smile" med Bruno Mars & Lady gaga. Igen.
Outfit: Svart polo och mönstrade byxor från H&M.
Smink: Det var ett tag sedan sist.
Doft: Nybakat.
Nagellack: Planerar att måla om senare ikväll eller i morgon, så just nu är de bara.
Läser: "The vampire Lestat" av Anne Rice, som är min månadsbok, och "Betvingade" Simona Ahrnstedt. Båda omläsningar för läsprojekt jag har gett mig själv. Ska se om det kan hjälpa mig ut ur lässvackan.
Frukost: Overnight oats med blåbär och chiafrön. Te.
Fika: Te och kardemummakaka.
Middag: Linssoppa med nybakat bröd.
Motion: Kort yogapass, annars mest varit lat/vilat.
Kvällsnöje: Hoppas på en tv-kväll med älskade maken, men vi får se.
Att tillägga: Föreslog för älskade maken i morse att vi kunde döpa om mars till m-äsch. Trött på det mesta just nu, men kanske mest bakslag i vädret.

Fem favoriter: Påskmat

Jag gjorde en fem favoriter med julmat för flera år sedan, så nu är det hög tid att jag hittar även fem favoriter till påskbordet.
Man brukar säga att vi svenskar äter samma mat till jul, påsk och midsommar, men det stämmer inte i mitt fall. Sill och gravad lax brukar ingå, men annars har jag andra favoriter som jag gärna lagar till de olika högtiderna. Eftersom vi är värdpar även i år, så kan jag gissa att flera av de här favoriterna kommer finnas på påskbordet. Men det är inte säkert, till påsk har jag väldigt få "måsten".

Ägghalvor. Den som trodde att jag inte skulle ha med ägg i någon form på den här listan, trodde fel. Jag har en gång i tiden svurit på att aldrig mer göra de här ägghalvorna, men de är så pass populära i min familj att de ber mig göra dem ändå. Bara jag slipper skala äggen, för det kan ju vara något av det jävligaste som finns ibland.

Old rag pie. Det är väldigt gott med paj till påskbordet, och min favorit är den här med filodeg och fetaost. Går att förbereda en del i förväg, vilket så klart underlättar en hel del.
Första gången E:s pojkvän firade påsk med oss fick jag veta att han är allergisk mot... ägg. Jo jag tackar jag! Nu visade det sig att det främst är ägg som inte tillagats han inte klarar av, och att det ofta funkar bra i bakad form, men varför chansa? Det går fint att ersätta äggen i det här receptet med ungefär motsvarande mängd creme fraishe, och vet jag att AB ska äta här så är det utan ägg jag gör den.

Kyckling. Jag älskar kyckling till påsk! Är vi ett litet sällskap gör jag gärna en hel kyckling i ugnen med lite örtiga kryddor på, men är vi ett större sällskap så blir det gärna kycklingfilé, bara för att det är enklare så. Brukar krydda den lite örtigt och baka den i ugnen, låta svalna något och skära upp i fina skivor. Påskens variant av julskinka. Kanske.

Påsktårta. När det är dags för fika vill jag gärna ha en god bit tårtliknande bakverk på ett fat. Helst av allt med citronsmak. Jag har inte bestämt mig än för vilken jag ska baka i år, men kanske en citron- och vallmifrökaka, eller mandelkaka med citron. Båda går lätt att göra lite tårtiga med grädde, och kanske något fint bär till. Eller...

Påskgodis. Blir det ens påsk utan godis? Länge, länge var mitt favoritpåskgodis Dragéägg från Cloetta, de där lite sega med antingen chokladöverdtag eller knäckigt sockeröverdrag. Men eftersom Cloetta hatar mig så tillverkas de inte längre (inte julgodishus heller - igen). Det finns andra ägg som kallar sig dragéägg, men de är inte som jag vill ha dem. Så i år blir jag gald för lakrits i påskägget. Eller marsipan. Eller både och.

"The only good indians" av Stephen Graham Jones

Hur länge som helst. Det är hur lång tid jag har tänkt läsa en bok av Stepehn Graham Jones. Varför? För att Stephen King rekommenderat det någon gång. Han rekommenderade till och med just precis den bok jag valde att läsa, "The only good indians".
 

Bildkälla The StoryGraph

För tio år sedan begav sig Ricky, Gabe, Lewis och Cassidy ut för att jaga. På otillåten mark sköt de vapiti (elk), och en av dem satte ett större märke på dem än de andra.
Nu är det jägarna som är villebrådet, när en ande söker hämnd. Inte bara mot de som jagade, utan också mot deras barn.

Det tog hiskeligt lång tid för mig att läsa den här boken. Läslusten ville inte alls infinna sig, och det har funnits dagar då jag inte läst alls. Jag hade svårt att få grepp om storyn och språket den här gången, och många gånger kände jag mig väldigt förvirrad. Ungefär halvvägs var det dock något som släppte, och jag fick en annan känsla för boken och berättelsen som var fångad på boksidorna.
Det här är skräck med övernaturliga inslag, så inte undra på att Stephen King gillade. Inte undra på att jag gjorde det heller. Jag tyckte mest att det var svårläst. Det är en resa inåt i vad det betyder att vara urameikan idag, med alla traditioner de bär med sig, och hur svårt det kan vara att bryta vissa tabun. De är visserligen jagade, men kanske inte bara av en and ande, utan också med de demoner de bär inom sig. De de skapat sig själva och de de har ärvt.
Jag har flera andra böcker av Stephen Graham Jones på min oändliga bokönskelista. Ett tag trodde jag att det skulle räcka med den här, men jag testar nog en till innan jag bestämmer mig för om det här är en författarstil jag tycker om eller inte. För allvarligt talat - jag tror mer att det är jag jag än boken och dess författare. Den här bristande läsluten alltså... Inte kul för någon som kallar sig en läsare.

Mitt bety på "The only good indians" blev 3/5. För när jag väl kom in i den tyckte jag bra om den.

Bullet journal för april

Snart ny månad, och därmed dags för nya uppslag i min bullet journal. Som vanligt är april grön, för det här är mammas födelsedagsmånad och grönt är hennes favoritfärg. Det var bara frågan vilken grön, och när det väl var dags blev resultatet kanske lite överraskande.

Jag har gjort om lite i sidföljden i min BuJo den här månaden. Jag har en sida som jag varit missnöjd med ett tag, och inte riktigt använt, så jag valde att ta bort den och omdistrubera ordningen sidorna kommit i. Jag började alltså direkt med ett månadsuppslag och min kassaboksöversikt. Än så länge känns det bra, men det där kommer väl visa sig så småningom i fall det var ett lyckat drag eller inte.
Det överraskande elementet är att jag trots att jag ville ha det grönt, valde en washi helt utan grönt. Däremot är Dalslands lanskapsblomma Förgät-mig-ej på tejpen, och min mamma kommer från Dalsland och har Färgät-mig-ej som en av sina favoritblommor.
Grönt fick pennorna stå för. Tombow 195 Light green fick sälls kap av en ljusare grön fineliner från Stabilo, samt en svart fineliner, också den från Stabilo.

Uppslaget därpå innehåller min träningsinspiration för april. Det har gått bättre i mars, och jag hoppas på ännu bättre i april.

Håll-koll-sidorna följer därnäst. På ena sidan månadens bok (som kommer bli historisk faktabok) och månadens lack, på den andra sidan lite humör och vanekoll. Jag har inte skrivit in vilka vanor jag kommer hålla koll på, för några hemligheter vill jag ha.

Slutligen ett av de fem veckouppslagen jag har förberett för nästa månad. Som synes är jag redan beredd på påsken. Kan kanske ha börjat planera menyn. 
Inget litet piffigt citat dock, för jag har inte klurat ut än vad jag vill ha. Om ens något. Händer det så händer det, och allt det där.

FredagsFilmen: Den svenska länken

Ett riktigt bra filmtips så här en vanlig fredag i mars? Du behöver ett Netflix-konto för just den här filmen, en skål med popcorn (eller annat gott) och kanske en näsduk eller två. Det beror på hur blödig du är. Jag? Mycket blödig.

Bildkälla Tv.nu

Gösta Engzell arbetar på Utrikesdepartementet under andra världskriget. Med hjälp av svensk diplomati lyckas han och hans medarbetare rädda judar i Tysk-ockuperade Norge och Danmark.
Filmen är baserad på verkliga händelser.

Det här är en del av svensk historia som jag inte alls kände till. Jag visste inte alls vem Gösta Engzell var innan jag började titta på filmen, och fram växte en hjälte. 
Till en början var jag nästan lite rädd för att ämnet skulle flamsas bort lite, med tanke på att de flesta skådespelarna i de bärande rollerna är mest kända som komiker, Henrik Dorssin, Sissela Benn och Johan Glans, bland annat. Men det blir det inte. Allvaret ligger där, men det berättas på ett ganska lätt sätt, som i lätt att ta till sig.
Lite svensk historia att vara stolt över. 

Vad som tagit slut

Mer än halvvägs genom mars månad redan. Och jag har som vanligt gjort slut på saker. Bland annat min sista schampokaka, så nu är jakten igång. Kanske också avslutad? Vi får se. En hel del att titta på den här månaden, så vi sätter väl igång.

ACO. Body lotion moist. Oparfymerad.
För att den parfymerade luktar blä. Alltid en favorit utan doft, dock. Jo, jag har startat upp en ny flaska.
Betyg 5/5

Atrix. Intensive protection cream.
Som synes har jag gjort slut på två tuber nästan samtidigt den här gången. Tur att det fanns nya att ställa på den plats där de här tog slut (badrummet och skrivbordet).
Betyg 5/5

The Ordinary. Retinol 0.5% in squalane.
Det här retinol serumet har aldrig varit min bästa vän, så nu testar jag ett annat. Kanske kommer tillbaka till det här någon gång, vem vet.
Betyg 3/5

The Ordinary. AHA 30% + BHA 2% Peeling solution.
Jag brukar säga att jag aldrig vill vara utan den här peelingmasken, men nu är jag det. För jag har inte köpt någon ny än. Kommer jag dock åtgärda, för den svider mer på skinnet än i plånboken, så att säga.
Betyg 5/5

It's skin. Honey Firm &Glow mask sheet.
En av mina absoluta favoriter bland arkmaskerna, som numera finns på min lokala ICA. Jo jag tackar. Så jag har redan köpt en ny. I övrigt börjar det sina i maskförrådet, så det kanske är dags med en ny köpräd snart.
Betyg 5/5

Urtekram. Dare to dream. Ageless eye cream. Rose hip oil & daisy extract.
Lite irriterande att komma hem från affären, tvätta av sig ansiktet och så spruttar ögonkrämen! Kunde den inte gjort det dagen innan så jag hade kunnat köpa en ny? Klarade nästan hela vägen till nästa shoppingtur, eftersom den här raringen är ganska dryg av sig. Så nu har jag en ny i badrummet.
Betyg 4/5

Stay well. Firming. Vegan collagen eye patch.
Inte för att jag provat så värst många olika ögonmasker, men av de jag testat är de här mina favoriter för de är sköna på och ögonområdet blir fint återfuktat. Perfekta även när jag känner mig lite svullen (vanlig biverning av min medicin) för de hjälper till bra att svälla av. Kommer säkert köpa igen.
Betyg 5/5

Sett på TV: "Shitt's creek", säsong 1

Spoilervarning, såklart.

Jag visste att jag var sen på bollen när jag började titta på "Shitt's creek", men 2015? Jag är alltså 11 år sen på bollen? Ja ja, man kan inte var bra på allt.

Bildkälla Rotten tomatoes

Familjen Rose har blivit lurade. Medan deras ekonomiske rådgivare lever livets glada dagar på Caymanöarna med deras pengar, tvingas familjen inse att de förlorat allt. Hela förmögenheten har gått förlorad, och det enda de har kvar är ägandet sv staden Shitt's Creek. Det blir en flytt ut till en liten stad, och kulturchocken är total.
Från Rodeo Drive till Blouse barn, från lyxig villa till två rum på stadens motell, från en vid bekantskapskrets till ingen att förlita sig på utom varandra. I varje fall till n början.

Jag har kanske inte skrattat rätt ut åt den här serien, men jag har varit road. Att se tafattheten hos dessa rika människor, nu tagna ur sitt sammanhang och försöka hitta något nytt. Jag tycker ändå att det går ganska bra för dem, och även om de längtar bort så verkar den lilla staden växa i deras ögon. Människorna är kanske inte så dumma ändå, om man tänker efter.
Särskilt älskar jag Catherine O'Hara (R.I.P.) som mamma Moira, den före detta skådespelaren med vissa alkoholproblem. Hennes många peruker, de kanske liet väl fashionabla kläderna, och sättet hon kan leverera de mest dräpande förolämplingar förklädda till något sockersött. Och Dan Levy som sonen David är också en favorit. Samt att nu vet jag äntligen varifrån ljudklippet "Ew David!" kommer från.

"Shitt's Creek" finns att streama på Disney+.

Plejaderna om "Ö" av Sara Bergmark Elfgren

Det har gått mer än en vecka sedan Plejaderna senast träffades för att prata bok (och annat). Bokvalet hade legat på mig, och alltså var det jag som stod värdinna den här gången. Som gofika hade Frödinge bakat en citronkladdkaka åt mig, och själv stod jag för chokladbollar och Earl Grey-cookies. Massor av te också, så klart.
Mitt val av bok var den här gången "Ö" av Sara Bergmark Elfgren.

Bildkälla The StoryGraph

Mirjam lever i sviterna av ett uppbrott när hennes halvsyster Nia tar kontakt. De har inte träffats på ett år, men nu bjuder Nia Mirjam på sitt 40-årsfirande, på ön där de båda spenderat somrarna.
Systrarna fick kontakt först i tonåren, och utvecklade snabbt en stark vänskap. Med tiden har deras vänskap avtagit, men Mirjam har alltid varit beredd att ta hand om Nia när hon och om hon så behöver. På ön ser hon en ny sida av Nia, och festen ska ta sig en oroväckande vändning.

Det var ett litet ögonblick där i boken, där flera av oss trodde att boken ska kliva över gränsen och bli lite övernaturlig. Så blev det inte, och det känns faktiskt som en lättnad (även om det också hade varit kul). Nu blev det ögonblicket ett av två där jag vände mig till älskade maken och utbrast "Nu tjocknade plotten!" Och sådant uppskattas så klart alltid. 
En lättnad att det inte trillade över i det övernaturliga, jo för det hade tagit alldeles för mycket fokus från det som vi upplevde var bokens viktiga tema. Mycket av bokens handling utspelar sig i tillbakablickar, där Mirjam, som vår berättare, kastar ljus på relationen med sin halvsyster - och Nias relationer till män. Ett viktigt tema i boken är våld i nära relationer, och jag uppskattade verkligen at det fanns webadress och telefonnummner till Kvinnofrodslinjen i bokens efterord. Just det ämnet tycker vi är så pass viktigt att det hade varit synd att dränka det i zombies eller något annat. Det är även det ämnet som ger boken dess tyngd, och i de avsnitten tyckte vi om boken allra bäst.
Många av personporträtten var kanske inte väl utvecklade, men dte ska väl inte glömmas att de ska var färgade av Mirjams ögon. Självklart har hon svårt att se och förstå vissa saker, medan hon kan se förbi och förlåta annat. Slutet av boken överraskade oss lite, och det slutade inte helt som vi ville. Ändå en förstående vändning, under omständigheterna. Enligt oss kunde dock boken ha fått slta redan på ön, utan det epilogliknande slutet. Här blev nämligen tidslinjen lite väl suddig, och det kändes som att den hände både precis efteråt och flera år in i framtiden - samtidigt. 

Jag hade länge gansk högt betyg satt på den här boken under läsningens gång. Det var slutet spm tyvärr drog ner det för mig, och mitt betyg på "Ö" landade på 3,75/5. Plejaderna i övrigt satte betyg mellan 3 och 3,5. Medelbetyget landade på 3,4/5.

Sett på TV: Bodies

Spoilervarning på TV-inläggen.

Det blev visst en tv-vecka det här. Serien "Bodies" har jag jobbat med att titta klart på under några veckors tid nu, trots att den bara är åtta avsnitt lång. Mer om det senare.

Bildkälla Netflix

2023 hittar polisen Shahara Hasan en död kropp under en protestmarch i London. Kroppen ligger naken på Longharvest Lane, skjuten i ena ögat. Någon kula finns dock inte.
Det är inte första gången någon hittar den här kroppen. Redan 1890 hittas den, på samma plats under samma omständigheter, av polisen Alfred Hillinghead. 1941 skickas den korrupte polisen Charles Whiteman till platsen för att undanröja kroppen. 
När polisen Iris Maplewood utreder orsaken till ett strömavbrott 2053 hittas kroppen igen, men då lever den fortfarande.
Fyra poliser, olika år, samma kropp. Den gemensamma nämnaren verkar vara den förmögne bankmannen Julian Harker, och arvet efter honom.

Här har vi anledningen till varför det tog tid för mig att titta på den här serien - tidsresor. Kan som sagt vara en hit eller en miss för mig, och den här gången hamnade det någonstans i mitten. Tidsresandet är inte helt linjärt i den här filmen, det är därför kroppen dyker upp olika år, och det innebär konsekvenser. Som att man inte kan ta sig tillbaka igen, när man en gång rest bakåt.
Det som gjorde att jag ändå valde att titta vidare var att jag tyckte om de olika karaktärerna. Särskilt Hillinghead 1890 hade en intressant berättelse, och mycket hos honom är grunden till hela mysteriet. Jag skulle ändå säga att seriens huvudroll är Shahara Hasan, för det är hos henne hela grunden till händelsekedjan finns. Ochus den unge Elias Mannix.
Motivet bakom hela händelseförloppet kan jag kanske tycka är lite väl långsökt, och bjussar på en sådan där tidsloop som ställer till med massor av huvudbry.
Det var inte dåligt, men hade alltså svårt att fånga mig, och kunde ibland kännas tekniskt avancerat och förvirrande.
Det här var menat som en miniserie, men ändå dyker det upp något i slutscenen av serien som öppnar upp för en fortsättning. Än så länge har jag inte hört vare sig ja eller nej om den saken, utan det ligger öppet.
Serien är baserad på seriealbum som skrivits av Si Spencer och som tecknades av fyra olika konstnärer, en för varje år. Jag är sugen på att läsa den, bara därför att.

Know you are loved.

FredagsFilmen: Napoleon Dynamite

Ni vet det där när det existerar en film, och man inte har sett den, men man har sett många klipp från den och läst mycket om den och hört att den ska vara bra? Och den filmen sedan dyker upp på Netflix? Då tittar man på den. Även om den kom 2004 och man känner sig sist på bollen. Så var fallet med "Napoleon Dynamite", som sedan den kom har blivit kultförklarad.

Bildkälla Apple TV

Napoleon Dynamite bor med sin farmor och sin storebror i den sömniga småstaden Preston. Han är en udda kille som spenderar sina skoldagar med att rita i sitt block och undvika mobbare. När Pedro börjar på samma skola får Napoleon äntligen en vän, och när Pedro vill bli skolrådsordförande bestämmer sig Napoleon för att hjälpa honom.
När farmor skadar sig flyttar deras farbror Rico in för att ta hand om dem. Han sysslar med diverse affärer han tror ska göra honom rik, och drömmer om sin tid i high school, som han gärna vill tillbaka till. Storebror Kip vill bli MMA-fighter, och har en flickvän på nätet. Flickor ja, Deb är ju söt.

 

Bitvis väldigt rolig, och med så mycket andrahandspinsamheter att man kanske behöver plocka fram skämskudden. 
Filmen innehåller också en mycket berömd dansscen, filmens klimax till och med, som improviserades fram av Jon Heder (Napoleon) under tagning. 
Jag uppskattade den här filmen väldigt mycket. Jag förstår absolut dess kultsatus och är glad att jag äntligen har sett den. Blev också februaris favoritfilm.

Sett på TV: Bridgerton, säsong 4

Som alltid spoilervarning på TV-inlägg.

Den fjärde säsongen av "(Familjen) Bridgerton" hade premiär i slutet av januari med fyra avsnitt, och de sista fyra kom sedan i slutet av februari. Jag brukar se alla avsnitten på ett bräde om jag kan, men den här gången var det så mycket spoilers överallt att jag sträcktittade på de första fyra och sedan behövde vänta (!) flera veckor (!) innan jag kunde få se ett lyckligt slut.

Bildkälla Tom's guide

Under storebror Anthonys Indien-resa faller allt ansvar för familjens förmögenhet på Benedict. Han tycker det är jobbigt och påfrestande och väljer att rumla runt och festa så ofta han kan. Mamma Violet är trött på hans fasoner och avtvingar honom löftet att komma i tid till familjens maskeradbal, som ska inleda säsongen i societeten. Hn kommer, om än lite sent, och blir snart förtrollad av en ung kvinna i silvermask och silverklänning. När klockan slår tolv och det är dags att demaskera sig, försvinner hon och kvar står en förvirrad och förälskad Benedict med bara en av hennes handskar kvar.
Sophie arbetar som hushållerska hos Lady Gun, som gifte sig med hennes far när hon var barn. Lady Gun har två egna döttrar i Sophies ålder, och såg inte alls med blida ögon på sin nye makes oäkta dotter. När han dog behöll hon Sophie i hemmet, men degraderade henne till piga.
Nu har hennes styvsystrar debuterat och Sophie längtar också efter att få gå på bal. Med lite list lyckas hon lura sig in på säsongens första bal, som är en maskeradbal i huset Bridgerton.
Francesca återvänder från Skottland med sin make John och de bestämmer sig för att spendera lite tid i London så att hon ska kunna träffa sin familj. De försöker få en egen familj, men det vill sig inte riktigt, och Francesca känner sig förvirrad av hela akten. När Johns kusin Michaela kommer på besök blir Francesca allt mer orolig.
Violet bestämmer sig också för att bjuda över Lord Anderson. På en kopp te.

Den centrala kärlekshistorien den här säsongen är så klart den mellan Benedict och Sophie. Askungen? Så det smäller om det! Men det lyckas oväntat bra, och belyser en hel del om de klasskillnader som fanns (finns) och de relationer som kinde uppstå när man älskade någon som ansågs tillhöra fel klass. För att det är kärlek mellan de här två känns ända till mig i tv-soffan. Luke Thomson och Yerin Ha har en fantastisk personkemi och känns väldigt trygga med att spela av varandra även i de mest intima scenerna. Tack och lov är det få sådana, för det dröjer innan de kan/vågar ge sig hän. Det blir istället ett trånande och längtande som känns i hjärterötterna.
Det händer så klart andra saker än att benedict försöker hitta Sophie. Bland annat inträffar ett dödsfall som skakar om och väcker många funderingar. Lady Danbury försöker få drottningens tillåtelse att besöka sitt hemland, och Lady Whistledown/Penelope känner konsekvenser av sina skriverier och fattar ett beslut om sin skvallerspalt. Allt detta är små saker som ändå är viktiga, och som ger handlingen en annan dimension än att bara handla om kärleksförvecklingar och baler. 
Jag gillade också att tjänstefolket fick synas me den här säsongen, och vi får en inblick i vad som krävs för att driva ett så pass stort hushåll som familjern Bridgertons. 
Serien är beställd för två säsonger till som kommer någon gång. Ingenting är känt om dem än, men om jag får gissa så tror jag att fokus kommer ligga på Eloise nästa säsong. Tycker mycket av det som hände kring hennes karaktär under den här säsongen lutar åt det. 

Sett på TV: Only murders in the building, säsong 5

Spoilervarning på TV-inläggen.

Det var alla tiders cliffhanger som avslutning på säsong fyra av "Only murders in the building", och en liknande cliffhanger blev det även på den här säsongen, den femte. Ett offer som hittas precis innan eftertexterna börjar rulla.
Det märks att den här serien är populär, för gästskådespelarna haglar. Den här femte gången ser vi bland annat Dianne Wiest, Beine Feldstein, Bobby Cannavale, Renée Zellweger, Christoph Waltz och Meryl Streep återvänder som Loretta. Fokus ligger ändå på Oliver (Martin Short), Charles (Steve Martin) och Mabel (Selena Gomez) som den här gången ska försöka lösa mordet på Arconias omtyckte dörrvakt Lester.

Bildkälla Disney+

När dörrvakten Lester hittas död i fontänen på innergården till Arconia, samma kväll som Olivers och Lorettas bröllop, vill så klart vår trio försöka reda ut dödsfallet. 
Ett finger i en räkcocktail leder dem till misstänkta maffiakopplingar, och när de hittar en hemlig svartklubb i  form av ett casino i husets källarvåning ökar mysteriet ytterligare. Vems var fingret? Vad har den nye robotdörrvakten att tillföra? Vad har tre miljardärer med mysteriet att göra? Och vem är det som köper lägenheter i Arconia, och varför?

Serien börjar kanske tappa lite av sitt behag, men jag tycker ändå fortfarande om mixen av komedi, drama och deckare som den här serien bjuder på. Många roliga karaktärer hinner titta förbi, och när mysteriet får sin lösning var det bara lite oväntat.
Jag kommer så klart titta även på säsong 6 när det kommer någon gång i höst.

"Only murders in the building" finns att streama på Disney+.

Februaris utlästa böcker

Trots att jag själv tycker att jag knappt alls har hunnit med att läsa, så lyckades jag läsa ut fem böcker i februari. Undrar hur jag klarade av det? Det var så mycket annat som pockade på min uppmärksamhet, men tydligen läste jag på rätt bra när jag väl bestämde mig för en lässtund. 
Nåväl, här är de i all sin prakt.

"Det måste vara här" av Maggie O'Farrell blev månadens favoritbok med 4/5 i betyg. Boken handlar främst om Daniel, men också om hans fru Claudette. Hon var en firad skådespelerska som valde att lämna karriären. Han är amerikanen som flyttat till Irland. När han hör en intervju på radion känner han att han måste få svar på vad som en gång hände med en vän han förlorade kontakten med. Ett beslut som får stora konsekvenser.

"Dolores Claiborne" av Stepen King är kompisbok med "Gerald's game". De har beröringspunkter, främst i starka händelser under en solförmörkelse. Boken berättas nästan helt i ett stycke, där Dolores förnekar mordet på sin arbetsgivare, men erkänner ett annat. Här lyssnade jag på en audiobok, och läste med i min fysiska bok. Enda sättet jag kan lyssna på en bok utan att tappa tråden.
Betyget blev3,5/5

"Svenska maskiner, ensligt belägna" av Simon Stålenhag läste jag samtidigt som "Dolores Claiborne" så jag kunde ha en läsa-i-sängen-bok också. Något av en bilderbok för vuxna, med Stålenhags fantastiska bilder av svenska landskap med en twist. Byggnader som inte finns, maskiner som inte existerar. 
Svartlöten är ett avspärrat område som fascinerar Valter, och även Linus. De fascineras även av varandra, men försöker gömma det. Många år senare återvänder Linus till Torsvik.
Återigen gav jag betyget 4/5.

"Självbetraktelser" av Marcus Aurelius var februaris månadsbok. Läste ut den långt i förväg, för den är ganska kort. En filosofisk klassiker, och visst är det kul att läsa en nästan 2000 år gammal text. Värst spännande blir det dock inte, eller ens värst intressant. Boken kommer inte riktigt med något nytt och repeterar mest samma sak om och om igen, fast kanske på lite olika sätt med olika infallsvinklar. Betyget fick bli 3/5.

"Charlies fiende" av Simona Ahrnstedt är den andra boken om Charlie, och jag gissar på minst en till. Sverigen romancedrottning hoppar på kriminalromantåget, med ett ganska lyckat resultat. Det märks dock att det här är en mellanbok, för den ställer fler frågor än den besvarar, och slutar med en sådan där twist att jag önskar att jag hade nästa bok hos mig just nu. Spännande slltså, men det kändes som att handlingen mest stod och stampade på stället. Betyget blev 2,5/5.

Februarifavoriter

Se där vad jag nästan glömde bort. Så kan det gå när man vaknar med huvudvärk och sover bort hela förmiddagen för att sedan råka fynda ett stort legoset att bygga på eftermiddagen. Hoppsan!
Men nu när februari är inne på sins allra sista timmar så kom jag på att jag skulle ju skriva om mina favoriter för den här månaden. En månad som har varit stressig och ganska jobbig mentalt, men som också bjussat på flera trevliga stunder.

Bok: "Det måste vara här" av Maggie O'Farrell.

Film: "Napoleon Dynamite".

TV: Säsong 4 av "Familjen Bridgerton" har haft mig i ett järngrepp.

Nagellack: Have fun från Depend O2, med nummer #5200. Det gröna på bilden.

Skönhet: Njä. Inte riktigt haft någon ny favorit att hylla lite extra den här månaden. Har inte  riktigt orkat bry mig, ärligt talat.

Extra speciell rolighet: Att ta en långfika på stan med bästisen.

Favoritinlägg: Alltid roligt att djupdyka i Bokrea-sortimentet.

FredagsFilmen: Longlegs

Att jag som inte ens är vidare värst förjust i skräck ändå ville se "Longlegs" är kanske lite konstigt. Jag hade dock hört att det mer var en thriller än en skräck, och inbillade mig att jag skulle få se något liknande "När lammen tystnar", där en FBI-agent försöker lösa en radda mord. Jag hade både rätt och fel.

Bildkälla Apple TV

Lee Harker är en ung begåvad FBI-agent som rekryteras till att hjälpa till att lösa en serie mord. Under flera år har hela familjer mördats av fadern som sedan tagit sitt liv. På alla mordplatser finns brev med mystiska symboler som är undertecknade "Longlegs".
Lee undersöker fallet från en ny synvinkel, och upptäcker personliga kopplingar till fallet.

Jag hade inte riktigt räknat med de övernaturliga elementen här, nej. Jag tyckte också att filmen inte var vidare värst otäck. Mer krypigt kuslig och ibland lite äcklig. De religiösa elementen var jag inte heller riktigt beredd på.
Det var en okej film, men inte vad jag hade väntat mig. Mest tyckte jag att den var ganska lågmäld, om man tänker på ämnet. Inte vad jag väntade mig, alltså. Inte heller så bra som jag hoppades på, men Nicolas Cage var som vanligt creepy med bravur, även om masken var lite väl.

Februaris nagellack

En gång har jag målat naglarna i februari, och det är ju inte mycket för en person som påstår sig gilla nagellack. Jag har inte haft lust, helt enkelt. För att göra det lite roligare valde jag att göra en skittle med de tre lack jag hade kvar av chrome-lacken från Pre party-kollektionen från Depend O2. Det rosa/magentafärgade bar jag i december, så det var dags nu.

Depend O2, #5197 #5199 #5200
Ja, jag har ångrat att jag inte bara höll mig till hololacken i den här kollektionen, för chrome är inte vidare värst kul. Visar upp alla skavanker och är svåra att få minsta lilla jämna. Lite lättare nu när mina naglar är så korta, men ändå inte alls roliga att lacka med. Så jag bestämde mig för att det fick bli en skittle, så jag kunde bli av med dem och slippa ha dem i lådan med otestade lack in i evigheten.
På lillfingret syns silverfärgade #5197 som heter Get your party started. Precis lika ospännade på nageln som jag anade. En ganska kall och vit silver.
På ringfingret (och tummen) har jag #5199 Getting ready. En ganska trevlig violett nyans, som jag tycker näst bäst om av dessa tre.
Allra mest tycker jag om #5200 Have fun, det gröna som jag har på lång- och pekfinger. En lite mintig nyans som jag absolut skulle kunna tänka mig att bära ensamt. Någon gång.

Kanske blir det roligare med lack i mars, vem vet. Jag har trots allt en av mina stora lemmings på väg in...

"Charlies fiende" av Simona Ahrnstedt

"Charlies fiende" är den andra boken av Simona Ahrnstedt om Charlie (Charlene) Andersson. Jag har läst någonstans att det ska bli en trilogi, så minst en bok till alltså.
Återigen tog det mig lång tid att läsa, vilket delvis beror på att jag varit upptagen med att hjälpa äldsta ungen att flytta, men det finns andra orsaker också.

Bildkälla The StoryGraph

Charlie är inte klar än. Nu när hon fått sin hämd på sin ex-pojkvän som lurade av henne allt och gjorde att hon dömdes till fängelse, kan hon gå vidare med sitt liv och försöka hitta svaret på frågan varför? Varför just hon? Och hur dog egentligen hennes pappa? Var det verkligen bara så att han var ett oskyldigt offer för en skjutning som gick fel?
Samtidigt har hon svårt att släppa tankarna på Joel, åklagaren som satte dit henne. För även han har förtstått att Charlie inte var skyldig och försöker ställa saker till rätta. Dessutom är hon väldigt attraherad sv honom, och kan inte glömma kyssen han gav henne.
Joel å sin sida är minst lika attraherad han, men han är lojal mot sin hustru och försöker upprätthålla familjebilden.
Samtidigt händer det mycket kring Charlie, och en mäktig och osynlig fiende verkar dra i alla trådar.

Bok två i en trilogi, och det märks. Den här boken bygger bara upp, men avslutar ytterst lite. Jag brukar kalla den här typen av bok för transportsträckeböcker, och det är precis så det känns även här. Vi är på väg någonstans, och nu har vi (kanske) nått halvvägs dit.
Mest känns det här som en studie i att Charlie försöker lista ut saker. Om sitt liv, om sin relation, om sin familj, om hur och varför hon hamnade i fängelse. Egentligen. Det händer en hel del, men samtidigt känns det som att det händer väldigt lite. När boken är slut har vi bara tagit några korta kliv framåt på vägen mot gåtans lösning. En hyfsat oväntad twist i slutet hjälpte inte upp berättelsen i sin helhet, som mest kändes ältande och som om mycket text var utfyllnad för att sätt ord på sidor. Jag kommer såklart läsa den avslutande (?) boken också, för jag vill veta hur det går (förutom ifall Charlie och Joel får varandra på slutet, för det har jag vetat sedan bok ett att de får). Jag önskar bara att jag redan hade den i handen, för den här boken känns mest antiklimaktisk.

Mitt betyg på "Charlies fiende" blev 2,5/5.

"Självbetraktelser" av Marcus Aurelius

Februaris månadsbok blev klassisk filosofi. Jag har sett mer än en kille som anser att Marcus Aurelius "Självbetraktelser" är den viktigaste boken de har läst och att den förändrat deras liv. Ska se om den här tanten håller med, tänkte jag.

Bildkälla The StoryGraph

Marcus Aurelius levde mellan år 121 och 180, och blev 161 kejsare över Rom, tillsammans med sin adoptivbror Lucius. Han började skriva ner sina betraktelser över livet under en period när han levde under belägring, omkring år 170. Därmed sagt är det här en klassiker bland klassiker, och även om det kanske inte var meningen att hans ord skulle läsas av andra, så har den alltså lästs och hyllats i nästan 2000 år. Inte illa för det här svamlet.
Missförstå mig rätt - det finns säkert jättemycket att hämta ur den här texten om man är lagd åt hållet att man vill tänka djupa tankar, eller i varje fall det man tror att andra anser vara djupa tankar. Men det är liksom ingenting nytt. Nu är ju frågan om det var "Självbetraktelser" som var uppkomsten till alla de levnadsvisdomar som folk spottar ur sig än idag, eller om det bara var så att han samlade dem här. För i mycket känns "Självbetraktelser" som en citatbok, där han citerar sina egna läromästare och äldre filosofer. Det känns mer som att han förmedlar andras visdom än kommer med något nytt. Eller som jag läste en recension på Goodreads, det är lite som att han säger till sig själv att skärpa till sig i 12 kapitel. För det här är minst sagt repetitivt.

Tänk på döden.
Ditt liv är kort i hela tidsrymden.
Om någon är dum mot dig ska du rätta dem - om du kan göra det snällt.
Annars är det kanske mest ditt problem om du tog illa vid dig.

Första gången kanske det var lite intressant, men att läsa ungefär samma sak om och om igen, med lite olika ord, blev tröttande till slut. Ja, jag zonade ut flera gånger, men struntade i det för det kändes inte som att jag missade ett dugg eftersom jag redan hade läst det.
Bara för att texten inte gav mig något betyder inte det att jag inte förstår att den kan ge andra massor av insikter. Jag har kanske bara levt för länge för at tycka att det det här känns nytt, för jag har redan hört det hela livet. Hade jag läst den när jag var yngre hade jag säkert tyckt bättre om den. Om man bortser från den ofräscha kvinnosynen som tittar fram då och då.
 

"Självbetraktelser" får 3/5 i betyg av mig, mest för att det ändå var kul att läsa en riktigt gammal klassiker.

Bullet journal för mars

Idag flyttar Stora J till sin nya lägenhet. Det har jag så klart skrivit in i min bullet journal för länge sedan, samma bullet journal som jag också har gjort iordning sidorna för mars månad till. Inte rosa den här månaden - lila.

Det är inte du som behöver glasögon, bilden är jättesuddig. Jag hade redan plockat undan allt material jag visar upp här när jag upptäckte det, så jag var så klart för lat för att ta om bilden. Å andra sidan, hur spännande är det att se ett månadsuppslag för mars?
Det blev lästema den här månden. Lämpligt med tanke på att jag ska vara värdinna för en Plejadträff i början av månaden. Till detta lästema har jag washitejp och klistermärken från Willwa. Färgen blev alltså lila, och jag har två nyanser av Stabilo, 55 Violet och 59 Light lilac. Månadens Tombow är 623 Purple sage.

Lite bättre skärpa fortsättningsvis. Upptäcker dock just precis nu att den här bilden är upp och ner... Nåja, den är sedd från sidan ändå så det spelar inte så stor roll. Månadens bravader med träning av diverse slag. Har gått bättre de senaste veckorna, och jag hoppas det kan fortsätta så.

Sida för att holla koll på vissa rutiner och visst humör. En liten ändring på nästa sida, för jag har insett att det är bäst att ha de sidor jag besöker mest frekvent i samlad tropp. Och månadens bok prickar jag av lika dagligen som vanorna. Nagellacken är det si och så med, men jag försöker ha plats för dem ändå. Man vet aldrig.

Kassaboken skriver jag i när det behövs, så den har fårr flytta på sig. Sidan bredvid var tom väldigt länge innan jag tröttnade och gjorde den till en att göra/gjort-sida fastän att jag märker att jag sällan använder den. Det kan betyda att det blir en annan sorts upplägg framöver, eller så kommer jag på något annat kul jag vill hålla koll på.

Månadens första veckouppslag. Alla citat handlar så klart om böcker och läsning.

April kommer bli grönt, det är sedan gammalt.