torsdag 20 september 2018

I've got a little secret for you-Dagens


Låt: "Magazine" med Editors. Jag kommer säkert över min Editors-fas någon gång. Men inte idag.
Outfit: Just nu har faktiskt pyjamas på mig.
Smink: Gissa. Gissade du "nej" gissade du rätt.
Nagellack: Malibu Pier Pressure från OPI. Har fått det av snälla Nageldraken, ihop med en drös andra rosa lack. Det här kommer jag dock inte behålla, för det var lite väl Barbie även för mig.
Doft: Kanel. För det är kanel på äpplet jag äter just nu. Och jordnötssmör.
Smycke: Inte nu, men jag hade stjärnörhängen med strass förut.
Klocka: Tissot eller Casio beroende på sysselsättning för dagen.
Frukost: Chiapudding med blåbär och granola. Te till det.
Fika: Skorpa och kaffe.
Middag: Zucchinibiffar med klyftpotatis.
Pryl: Yogamatta.
Motion: Hundpromenad, cykeltur i motvind, yogapass för immunförsvaret.
Kvällsnöje: Titta på nyheter, läsa lite, sova.
Att tillägga: Chilipojken är ute på vandring på Bergslagsleden med sin klass, inklusive övernattning i tält. Och de varnar för storm... Mamman är lite nervös, men jag litar på att medföljande lärare har möjlighet att kalla på förstärkning om de behöver avbryta spatserandet i förväg.

onsdag 19 september 2018

Wishlist Wednesday

Är det onsdag? Ja, det är det. Önskar jag mig saker? Ja, det gör jag. Bland annat det här:

Bildkälla AdLibris
Det är ju snart ett nytt år, och då kommer jag behöva en ny Bullet Journal. Jag har varit nöjd med min Leuchtturm1917 (jag vet att inte alla är det, på grund av ghosting) och eftersom 2018 har varit gult funderar jag på att jobba mig vidare i regnbågen och skaffa en orange nästa gång. Men det kan lika gärna bli en röd, eller en grön, eller en blå eller...
Kommer skaffa en penloop på en gång den här gången i varje fall.

Bildkälla Lagerhaus
En gång i tiden gifte jag mig med älskade maken, och då fick vi bland annat en supersnygg citruspress i bröllopspresent. Sedan var det någon (inte jag) som körde den i diskmaskinen, och då var den förstörd. Sedan dess har jag varit citruspresslös, men jag har den senaste tiden haft mina ögon på en sådan här. En liten färgklick i köket skulle inte göra ont.

Bildkälla Etsy
Min plånbok håller på att falla i bitar, och jag är i rätt så stort behov av en ny. Mina krav är att det ska finnas plats för både cash and plastic, helst även mynt. Och att den absolut inte får vara svart. Varför inte svart? För jag vill kunna hitta den snabbt. Det behöver inte vara just precis den här, med rävar på. Men jag skulle ju inte bli ledsen om det blev just den här heller. Om vi säger som så.

Bildkälla Happy Socks
Jag gillar färgglada strumpor. Lätt sätt att liva upp vardagen, liksom. Och Happy Socks har en limiterad Beatleskollektion som mitt hjärta liksom slår dubbelslag för. Färgglada strumpor och Beatles - kan det bli bättre? Jag som till och med grinade när älskade maken gav mig en Hot Wheels-bil med Beatlesmotiv på. För min kärlek till de den där kvartetten från Liverpool är hyfsat stor.

Bildkälla Fjällräven
När jag var liten fick jag en röd Kånken med blå remmar som skolväska. Tyvärr var jag inte rädd om den då, så den är borta sedan länge. Något som vuxna Jenny är lite sur på tween-Jenny för, för jösses anåda vad jag önskar mig en Kånken. Har gjort i flera år, faktiskt. Jag vet bara inte vilken färg jag önskar mig, men den här mörkröda varianten är ju bra tjusig. Eller kanske en gul? Eller en Grön? Eller en kungsblå? Nästan så att någon behöver bestämma åt mig och bara ge mig en present.


måndag 17 september 2018

Tre tomma no. 64

Dags för nästa tre tomma. Det har gått undan, som sagt. Idag med både gamla och nya favoriter.


Bitch Balm by Lipgloss Bitch. Körsbär.
Vi säger som så här - just nu använder jag enbart Bitch Balm på läpparna, och jag har mer än två nya i olika dofter/smaker som väntar på att få ta det här stiftets plats. En favorit med andra ord, och körsbär har varit lite av min favoritdoft. Förutom polkagris som jag snart gör slut på. Skulle jag få önska skulle det jag önska en mintig variant i repris, för polka har utgått.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

Skin79. Jeju. Jelly mask. Skin vitality.
Om jag älskade allt med den här masken? Ja. Förutom att jag hade svårt att göra av med all essens som den här masken var fullsmäckad med, det var lite som att lägga en manet i plytet. Dallrigt , men härligt. Fick tipset att spara överbliven essens i en burk att använda som serum någon dag efter att jag använt masken, men det tipset tar jag med mig till nästa gång.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

Depend. Nagellackremover. Supersnabb.
Det händer att jag köper andra nagellacksremovers än Depends blå, och jag ångrar mig alltid. För den här är bäst.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

lördag 15 september 2018

"Tusenskönor" av Kristina Ohlsson

Jag kom på att jag kunde behöva en mer portabel bok sist, än den jag egentligen hade planerat att läsa nästa gång, så valet föll på en pocketdeckare. Del två i Kristina Ohlssons serie om Fredrika Bergman och Alexander Recht. Att jag egentligen var sugen på en annan bok kan ha legat den här boken i fatet.

Bildkälla Goodreads
Ett prästpar hittas döda i sin lägenhet vid Odenplan. Mannen verkar ha först skjutit sin hustru och sedan sig själv.
I en lägenhet sitter Ali och väntar på besked från sin välgörare. Han har flytt från ett krigshärjat Irak och hoppas på en ny framtid i Sverige.
I Bangkok blir en ung kvinna bit för bit avskuren från omvärlden.
Tre fall som inte verkar ha något samband, men när de hamnar på Alex Rechts utredningsgrupps bord tycks de ändå vävas samman.

Nja. Det här var inte min tekopp alls. Det kan som sagt ha att göra med att jag egentligen hade velat/planerat att läsa något annat, men ändå - det är något taffligt över hela historien.
Det känns så osannolikt att jag på riktigt inte orkar bry mig. Var det svårt att lista ut vem som var skyldig, vem som var spindeln i nätet, vad komplotten var och hur det skulle knytas ihop? Nej, inte värst. Det byggs upp en spänning, men i stället för att ballongen får smälla så blir det mest pyspunka av alltihop. Dessutom ett rätt så antiklimaktiskt slut. Om man ny lägger till en epilog som utspelar sig flera månader senare, så vore det roligare för mig som läsare att få veta hur det gått med efterspelet av fallet, men det rinner bara ut i sanden. Istället får vi veta lite om livet för några av personerna i utredningsgruppen, och jag kan inte påstå att jag var värst nyfiken på det.
Det är för övrigt en annan sak jag stör mig på - mängden med detaljer om utredningsgruppens privatliv. Särskilt när man helt plötsligt får en ny persons synvinkel på berättelsen, och han inte är polis utan partner till en av medlemmarna i gruppen (jag skriver inte poliserna för alla i gruppen är inte poliser - hej, konflikten i gruppen). Hans synvinkel tillför inte ett dugg till historien alltså, utan är bara hans syn på sitt liv och sitt förhållande. Det känns spretigt när det blir så. Det är lite för många bitar som skärs ur tårtan med alla dessa personers synvinklar, och tårtbitarna blir så tunna att de inte kan stå upp på tallriken utan faller omkull. Lite så är känslan för hela den här boken, en tunn tårtbit som faller. Går att äta, men det är roligare när tårtbiten är lite kraftigare och kan balansera på tallriken tills sista tuggan sitter på tårtgaffeln.
En annan sak - vad är det med svenska deckare och alla dessa konstiga/tillkrånglade namn? Vad är det för fel på ett vanligt son-namn? Vad är det för fel på en Johan eller en Anna? Det är en sak jag funderar på väldigt ofta när jag läser just svenska deckare, i andra svenska böcker verkar det inte vara lika flitigt förekommande med namn som verkligen känns tillgjorda. Det ger en ganska onaturlig känsla.

Som ni säkert gissar så är mitt betyg på "Tusenskönor" lägre än vad det var för den första boken i serien. 2/5, möjligen en halv poäng till om jag skulle vara på generöst humör. Jag kommer dock fortsätta läsa serien, åtminstone de två böcker jag har kvar i min ägo. Hoppas på bättre och tätare sammanhållet fall då, men jag håller inte andan direkt.

fredag 14 september 2018

FredagsFilmen: Predator

I dagarna har tydligen en ny "Predator"-film premiär. Eller om den redan har haft det. Jag är ärligt talat inte värst intresserad, för det här med reboots börjar bli lite väl uttjatat enligt mig. Och "Predator" är i sig inte jätteintressant, faktiskt. Av anledningar.

Men idag tänkte jag ägna mig åt den första filmen. The original and best och så vidare. Med the one and only Arnold i huvudrollen.

Bildkälla Letterboxd
Ett gäng kommandosoldater skickas på uppdrag för att söka reda på en helikopter som störtat i den sydamerikanska djungeln. Problemet är att den delen av djungeln härskas av knarksmugglare, så det gäller att gå varsamt fram. Snart inser dock kommandopatrullen att de har allvarligare problem än bara ett gäng knarksmugglare. En osynlig fiende som dödar dem en efter en på de mest brutala sätt.


Och vad anser jag då om denna lilla klassiska actionpärla från 1987? Jag har sett den flera gånger, och senast det begav sig så tyckte jag faktiskt att filmen var så förbonkat dålig att jag valde att gå och göra något roligare efter en stund. Som att titta på målarfärg som torkar.