måndag 16 juli 2018

Tudoresque från A England

Sitter just nu och undrar när jag ska få de lack från A Englands Shakespeare's Fairies som jag beställde för ett tag sedan. Och medan jag väntar på dem kan jag nöjt konstatera att jag lackat mig igenom hela Tudoresque-kollektionen från samma märke. Jag har fått för mig att jag måste ha alla lack som A England gör, och jag är snart ett lack bort från att vara ikapp. Jodå, ibland drabbas man av besattheter.

Men! Det var alltså Tudoresque det skulle handla om nu. En kollektion inspirerad av Kung Henrik VIII och hans 6 hustrur. MInns ni ramsan? Divorced, beheaded, died, divorced. beheaded, survived. Ödet för de som hade oturen att hamna i Henriks blickfång, eller Henry som han så klart heter på engelska. Kollektionen innehåller 8 lack, så två lack får väl anses vara Henriks. Tror jag.

Och så här snygga tycker jag att de är, i ordningen snyggast till snygg - för ingen av dem är osnygg om vi säger som så. Och alla har A Englands typiska splittrade holo, även om det inte attid syns på mina bilder.


Catherine Howard delar sin förstaplacering med de följade två lacken, för det är omöjligt att välja bara en. Ett underbart teallack, med holo (såklart) och även mängder av guldskimmer.
Catherine Howard var Henriks femte hustru och sålunda en av de som hamnar på plats "beheaded" i ramsan. Hon dömdes mot sitt nekande för högförräderi och halshöggs 13 februari 1542, 21 år gammal.


Anne Boleyn var min förhandstippade favorit, men så är jag ju också väldigt svag för allt som ser ut som röda lack. Och ett mörkt rött hololack får självklart hjärtat att banka lite extra.
Anne Boleyn är en av de mer kända av Henriks hustrur, mor till den blivande drottning Elizabeth. Det var för att kunna äkta Anne Boleyn som Henrik valde att lämna den katolska tron och i stället göra England protestantiskt, allt för att kunne skilja sig från sin första hustru. Anne var alltså hustru två - "beheaded". Hon dömdes för äktenskapsbrott, incest och högförräderi och halshöggs 19 maj 1536, 35 år gammal.


Katherine Parr är ett underbart kungsblått hololack. Blev månadens favorit i juni, med rätta.
Hon var Henriks sjätte och sista hustru, och alltså den som "survived". Hon blev änka när Henrik dog 28 januari 1547, gifte snart om sig med Thomas Seymour och dog i barnsängsfeber 5 mars 1548.


Jane Seymour är ett mörkt mossgrönt lack med splittrat holo och guldskimmer. 
Jane Seymour gick samma öde till mötes som Katherine Parr här ovan, med undantaget att hennes barnsängsfeber dödade henne under äktenskapet med Henrik, vilket gör henne till ramsans "died". Hon var antagligen den hustru Henrik älskade mest, den tredje i ordningen. Hon dog efter att ha fött prins Edward, 28 år gammal.


Sir Loyal Heart är en liten luring. Det är mest ett brunt lack med holo och guldskimmer, men det skiftar rätt så rejält över i en lila nyans ganska ofta.
Sir Loyal Heart var ett smeknamn som Henrik valt åt sig själv, och han ställde ibland upp i torneringar under det namnet. Ett ganska ironiskt namn kan man tycka, så här när man vet hur många fruar och älskarinnor han hade plats för i det hjärtat...


The most happy är ett kungslila lack som är aningen svärtat i kanterna. med holo, så klart.
The most happy var det motto som Anne Boleyn valde åt sig själv när hon kröntes till drottning. Det gick ju sådär med den saken.


Anne of Cleves är ett ljust rosa lack, med det vanliga splittrade holot och även en hel del guldskimmer.
Anne of Cleves var den andra hustrun Henrik skilde sig från. Hon var helt enkelt inte riktigt så snygg som Henrik hade förväntat sig, och han blev hyfsat besviken när verkligheten inte stämde med det porträtt han fått se. De gifte sig ändå, men äktenskapet fullbordades aldrig. Hon dog 16 juli 1557 (461 år sedan idag!) straxt innan hon skulle ha fyllt 42 år.


Sista lacket ut är som sagt inte alls fult, tvärtom är Katherine of Aragon ett rent ljuvligt hololack i anrikguld. Som guldtråd på en klänning värdig en drottning.
Katherine of Aragon var Henriks första hustru. Under deras äktenskap födde hon en dotter, Maria, men några fler överlevande barn blev det inte. Det var en av anledningarna till att Henrik tröttnade, då han var bekymrad över Tudor-ättens fortlevnad. Så han började flacka med blicken tills den landade på Anne Boleyn... "Divorced" med andra ord, och resten är historia.

fredag 13 juli 2018

FredagsFilmen revisited: Call me by your name

Om jag förra veckan tyckte att det saknades mycket i adaptionen från bok till film, så tycker jag precis tvärtom gällande dagens film. Faktiskt är "Call me by your name" något så ovanligt som en film som är bättre än boken den är baserad på. Så fick den en Oscar för bästa manus baserat på en förlaga också, mycket välförtjänt kan jag känna.



Varje sommar kommer en gäst och bor med Elio och hans föräldrar, för att studera och hjälpa Elios pappa i hans arbete. Det här året heter gästen Oliver och Elio blir snabbt väldigt fascinerad av honom. Ur denna fascination väcks snart känslor, som Elio inte vågar hoppas på ska besvaras.


Alltså på riktigt, gör er själva en tjänst och se den här. Timothée Chalamet var nominerad till en Oscar för bästa manliga huvudroll för sin tolkning av Elio, och det är så att jag tycker att han blev rånad på den.
En uppföljare är planerad, vilket snudd på ger mig gåshud av förväntningar. Så slutar filmen långt innan bokens slut, så det finns rätt så mycket att utforska.

torsdag 12 juli 2018

Veckans vego: Grillad tandoorisallad

Grilla sallad? Nu har det väl ändå slagit slint totalt?
Men nej, jag menar såklart inte att man ska slänga en vanlig sallad på grillen, utan att man ska grilla grönsaker och sedan göra en sallad av det. Älskade maken och tyckte det var gott, men det kommer inte bli någon repris om barnen får välja. Ganska väntat resultat alltså.


Grillad tandoorisallad med halloumi

3 gula paprikaor
1 zucchini
1 knippe salladslök
1 förpackning halloumiost
1 dl tandooripasta
½ dl rapsolja
1 ask (250 g) körsbärstomater (eller 3-4 vanliga i bitar)
200 g blandade salladsblad

Dressing

1 dl olivolja
saften från 1 lime
1 msk hela kumminfrön
½ tsk salt
2 krm nymald svartpeppar

Börja med att blanda alla ingredienser till dressingen.
Skär zucchini i skivor på längden, skär paprikan i långa bitar, skiva halloumin i centimetertjocka skivor. Blanda rapsolja med tandooripastan. Pensla tandoorioljan på salladslök, paprika, zucchini och halloumi. Grilla grönsaker och ost, grillpanna på spisen eller i ugnen funkar, men göttigast blir det så klart på grillen.
Skär de grillade grönsakerna i salladsvänliga bitar. Skär tomaterna i halvor. Blanda alla grönsaker med dressingen och toppa med den grillade tandoorihalloumin. Servera med ett gott bröd.

onsdag 11 juli 2018

En tripp till Kvarntorpshögen

Min mamma har länge velat besöka skulpturutställningen som finns på Kvarntorpshögen utanför Kumla, vid Hällabrottet. Min pappa som redan har besökt den har dock varit en aning tjurig och inte velat åka dit. Så jag och älskade maken gjorde det i stället - fast det var vårt tredje eller fjärde besök. För det är en ganska rolig utflykt, men varm.
Värt att veta om man ska ta sig dit, är att själva högen är varm. Den består av slagg från oljeskiffer, och det brinner fortfarande inne i högen. Vissa områden är till och med avspärrade för att de är så heta, och jo, man kan se att det ryker från berget. Så om man åker dit en solig dag blir det dubbelt varmt - både från solen och högen. Så ta med ordentligt att dricka, är mitt tips. Och bra skor.










Rätt maffig utsikt får man. Så är Kvarntorpshögen Närkeslättens högsta punkt, hela 157 meter hög.

tisdag 10 juli 2018

"Nattfilm" av Marisha Pessl

Det farliga med att titta på booktubers på YouTube är att man blir sugen på att läsa så många böcker. En redan lång önskelista blir ännu längre ganska snabbt. På grund av att flera booktubers kallade Marisha Pessl's bok "Nattfilm" för väldigt otäck så blev jag så klart sugen på att läsa den. För jag gillar skräck - i bokform. På film är det fortfarande helst inte som gäller.

Bildkälla Goodreads

Skräckfilmsregissören Stanislas Cordova har inte synts offentligt sedan 1977. För fansen är han en mytomspunnen skuggestalt, en mörkrets mästare, och hans filmer visas i hemliga tunnelvisningar dit bara några få blir inbjudna. När hans dotter Ashley hittas död, skrivs dödsfallet av som ett självmord.
Den grävande journalisten Scott Mc Grath tror dock att något annat, mer ondskefullt, kan ah drabbat Ashley. Han har en gång tidigare försökt skriva om Cordova men då slutade det hela i en personlig katastrof. Den här gången är Scott dock beredd att gå till botten med gåtan Cordova, att gräva fram hans hemligheter. Även om han måste möta sitt eget mörker för att nå dit.

All de som kallar det här för en otäck bok har nog aldrig läst en otäck bok. Jag blev inte skrämd en enda gång. Faktiskt tyckte jag inte ens att det var lite spännande. Jag hade stundtals ganska tråkigt till och med. Det känns som en dåligt förvaltad idé till något som hade kunnat bli en riktigt bra, och spännande bok. Det är lite som att boken inte riktigt vet vad den vill vara. Är den en skräckbok med övernaturliga inslag? En renodlad skräckbok? Urban fantasy? En kriminalroman? Jag vet inte, för jag blev aldrig klok på det. Det är en massa vändningar och villospår utslängda mest hela tiden, och med tanke på var boken så småningom slutar (efter 640+ sidor med rätt så litet typsnitt) så känns det bara konstlat och konstigt.
En speciell sak med boken är att det insprängt i texten finns till synes tidningsartiklar, utdrag ur patientjournaler och polisrapporter, foton, sidor från internet och annat dokumentärt materiel. Och stilistiskt är boken intressant, men i övrigt hade jag kunnat vara utan.
En sak som dessutom störde mig något enormt genom hela läsningen var det överdrivna användandet av kursiva ord, fraser och ibland hela meningar och stycken. Det kryllar av dem på ett sätt som känns överdrivet och som inte verkar ha något egentligt syfte. Det känns  malplacerat, och där det skulle kunna ha en mening att använda kursiv text har jag redan tröttnat på att se det och missar säkert poängen.
Skriver inte Marisha Pessl bättre än så här, så är jag färdig med henne nu.

Jag gav "Nattfilm" betyget 1,5/5.