söndag 19 november 2017

Meh...

Jag känner bara ett allmänt "meh" just nu. Som en axelryckning. Inget känns riktigt roligt liksom. Jag har inget jag ser fram emot, inget att längta till och den ena dagen är den andra lik. Liksom grå och inte värst spännande.
Satte upp utebelysningen ikväll, och det ljusade ju upp lite. Men inte piggade det upp mitt humör av lite allmänt pissed off så där.
Jag vill förändra något. Jag vill göra något kul. Jag vill träffa någon jag inte träffat på ett tag (vilket känns som ungefär alla eftersom jag inte träffat någon som inte är familj sedan... senaste Plejadträffen? Jepp.)
Jag vill ha ett äventyr. Jag vill ha lite glamour. Jag vill kunna köpa de där skotskrutiga byxorna jag provade idag i största storleken och inte ens fick upp över låren. Jag vill ha massage och en ansiktsbehandling och ett gymkort.
Jag känner mig tråkig och "same old" och på riktigt gammal. Jag känner mig deppig och ledsen och tycker synd om mig själv.
Och ja - jag har varit lite sjuk den senaste veckan. Och ja - jag har min mens just nu. Men vet ni vad? Det förklarar inte ett dugg. Det händer liksom saker i ens inre när man inser att man inte längre är 40 plus, utan snarare 50 minus. Och i mitt fall har den insikten inte varit rolig. Den har lett till att jag känner mig gammal, tråkig, icke önskvärd, tjock, grå, sur, ledsen, förbisedd, trött.
Jag vill bara vakna i morgon och känna att det känns bättre. Vi hoppas på det.
Godnatt.


fredag 17 november 2017

FredagsFilmen: A monster calls

För några veckor sedan hade jag och barnen fredagsmys utan älskade maken/pappan. Stora J frågade då om vi ville se en sorglig film, för hon hade köpt en sådan. Det slutade med att vi satt alla fyra och snyftade.
"A monster calls" är baserad på en bok av Patrick Ness, som jag inte har läst själv, men dock hört väldigt mycket bra saker om. På svenska heter boken "Sju minuter över midnatt" - ett väldigt viktigt klockslag filmen igenom.

Bildkälla LetterBoxd
Conor har mycket han kämpar med. Hans mamma är sjuk, i skolan mobbas han, hans pappa har flyttat till USA och har en ny familj där, och han kommer inte överens med sin mormor.
En sen kväll kommer ett monster till Conor. Han ska berätta tre historier för Conor, och sedan vill monstret att Conor ska berätta sin historia - sanningen. Men det är just sanningen Conor inte riktigt kan hantera.


Rekommenderas starkt, men var beredd med näsdukarna. Den här filmen känns, kan man säga.

Vill bara ge en extra liten credit till de underbara animeringarna i filmen, som tillför så mycket. Om jag förstått det rätt är boken illustrerad på samma sätt. Känner att jag vill läsa boken... Ingen är direkt överraskad över det.

onsdag 15 november 2017

Soundtrack of my life


Adele - Skyfall

This is the end
Hold your breath and count to ten
Feel the earth move and then
Hear my heart burst again

For this is the end
I've drowned and dreamt this moment
So overdue I owe them
Swept away, I'm stolen

Let the sky fall
When it crumbles
We will stand tall
Face it all together

Let the sky fall
When it crumbles 
We will stand tall
Face it all together 
At Skyfall
That Skyfall

Skyfall is where we start
A thousand miles and poles apart
Where words collide and days are dark
You may have my number 
You can take my name
But yo'll never have my heart

Let the sky fall (let the sky fall)
When it crumbles (when it crumbles)
We will stand tall (we will stand tall)
Face it all together

Let the sky fall (let the sky fall)
When it crumbles (when it crumbles)
We will stand tall (we will stand tall)
Face it all together
At Skyfall

(Let the sky fall
When it crumbles
We will stand tall)

(Let the sky fall
When it crumbles
We will stand tall)

Where you go I go
What you see I see
I know I never be me
Without the security
Of your loving arms
Keeping me from harm
Put your hand in my hand
And we'll stand

Let the sky fall (let the sky fall)
When it crumbles (when it crumbles)
We will stand tall (we will stand tall)
Face it all together

Let the sky fall (let the sky fall)
When it crumbles (when it crumbles)
We will stand tall (we will stand tall)
Face it all together
At Skyfall

Let the sky fall


We will stand tall
At Skyfall

tisdag 14 november 2017

"The Gentleman's guide to vice and virtue" av Mackenzi Lee

Jag har den senaste tiden börjar följa en del så kallade book-tubers på YouTube, alltså konton som handlar om böcker. Kanske inte så konstigt, med tanke på att jag älskar att läsa och boktips äär alltid kul att få. Ett av dessa boktips, som flera booktubers tipsat om, är "The Gentleman's guide to vice and virtue" av Mackenzi Lee. Tack för tipset!

Bildkälla Goodreads
Henry "Monty" Montague, är en rik, ung man någon gång under 1700-talet. Han ska tillsammans med sin bäste vän Percy och sin syster Felicity ge sig ut på The Tour, en resa genom Europa. Monty tänker sig att det här ska bli en ett år lång fest med sin bästa vän, innan det är dags att börja lära sig att ta hand om familjegodset.
Det finns dock komplikationer. Som att Montys far bestämt att en ledsagare ska följa med, och att det inte alls ska bli en fest utan snarare en lång affärsresa där kontakter ska knytas. Monty förbjuds att dricka, spela och framför allt att umgås intimt med pojkar.
Det hela kompliceras ytterligare av att Monty är kär - i sin bäste vän Percy.

"The Gentleman's guide to vice and virtue" är en av de bästa böckerna jag har läst i år. Jag älskade den! Så pass att jag redan vill läsa den igen, så den kommer nog hamna i tbr-högen igen ganska snart.
Boken är kärleksfullt berättad, med ett väldigt poetiskt språk. Den blundar inte heller för att ta upp svåra ämnen, som rasism, sexism och homofobi, särskilt den som fanns på 1700-talet, då boken utspelar sig. Tyvärr går det att finna paralleller till dagens samhälle...
Boken är skriven i första person, genom Montys ögon, vilket i det här fallet kändes uppfriskande. Det känns som att det var länge sedan jag läste något i första person, som är skrivet på ett sådant lättillgängligt sätt.
För boken är inte svårläst - jag flög genom kapitlen och sidorna och hade problem med att slita mig från Monty och hans värld. Miljöbeskrivningarna är underbara, och väldigt ofta så vackert beskrivna att man ser dem framför sig utan problem. Karaktärerna är även de vackert målade, trots att ingen av våra tre huvudkaraktärer framställs som helt och hållet bra eller dålig - inte ens Montys kärleksintresse Percy är felfri. Ibland tycker jag dock väldigt synd om Monty, bara för att det är det och inte för att han ber om att jag ska göra det.

Måste bara lägga till att jag fullkomligt älskar hur Felicity porträtteras. Med tanke på under vilka omständigheter hon växer upp, som en förmögen ung kvinna i England under 1700-talet, så gör hon det bästa hon kan av sin situation. Hon vill ha en utbildning, men förväntas hålla tyst och gifta sig med en förmögen man. Felicity tycker dock annorlunda, och hon är absolut inte en damsell in distress som behöver räddas av någon man. Snarare är det hon som, genom sina självförvärvade kunskaper och sitt oerhörda mod, mer än en gång räddar killarna i den här boken. Det ryktas om att "The Gentleman's guide to vice and virtue" ska få en uppföljare, eller en fristående bok i samma krets, och det verkar som att det blir Felicity som är huvudpersonen i den. Jippi!

Ingen blir överraskad av att "The Gentleman's guide to vice and virtue" fick betyget 5/5 av mig.


"You're not one to start fights, but I assummed you'd at least have swung back."
"It wasn't another boy, it was Father."
Silence drops between us like wet wool. The trees whisper as the wind rakes through them, leaves moon-stained and glittering. Between the branches, I can see the stars, so bright and thick that the sky looks sugared.
Then Felicity says, "Oh."
My eyes are starting to pinch, and I screw up my face against it. "Good old Father."
"I didn't know that. I swear, Mother told me 一"
"Why are we talking about this?" I laugh again, because I don't know what else to do. I want a drink so badly I'm ready to sprint to the next town for it. I press my fists against my eyes and  suck in a sharp breath as pain shoots down my wrist. "My hand is absolutely broken."
"It's not broken," Felicity says, and the exasperation behind her voice makes me feel better.
"I think it might be."
"It's not."
"We should sleep," Percy says.
"Right." I turn onto my side and find myself face-to-face with him. In the moonlight, his skin looks like polished stone. He smiles at me, so sympathetic it makes me shrivel up. Poor Monty, it says, and I want to die when I think of him pitying me.
Poor Monty, with a father who beats you until you bleed.
Poor Monty, with a fortune to inherit and an estate to run.
Poor Monty, who's useless and embarrising.
"Good night," Percy says, then rolls over, away from me.
Poor Monty, in love with your best friend.


Jag finns på Goodreads.

måndag 13 november 2017

Måndagsmotivation, del 28/28

Jag har sedan ett gäng månader tillbaka använt mig av meditationsappen Headspace. 154 dagar i rad har jag suttit och mediterat, och jag känner på riktigt allvar hur mycket det hjälper med den där dagliga dosen av att försöka sluta tänka så förbaskat mycket. Hjärnan är dålig på att vara tyst, så är det.
När man använder appen så kan man ställa in hur många "mindful moments" man vill ha per dag, allt mellan 1-5. Jag får tre.
Häromdagen löd ett av dessa mindful moments: "Look up and smile". Och något i det slog an något inom mig, jag blev helt varm i kroppen och glad på riktigt.

Så gör det - titta upp och le.


Som rubriken antyder så är det här mitt sista inlägg i serien "Måndagsmotivation". Det betyder inte att det aldrig kommer komma upp motiverande inlägg mer, för det kanske det gör. Kanske till och med på en måndag.
Till dess - kom ihåg att du är värdefull.
Ha en fin dag. 💖

söndag 12 november 2017

Tre tomma no. 41

Mera tomt var det här! Har en del som sjunger på sista versen också. Dags för mig att skaffa refills till det jag vill ha refills på, med andra ord.


Ica Hjärtat. Ekologiskt certifierat schampo. Oparfymerad. Min kärlek till det här schampot har svalnat betydligt. Kommer det hem igen så är det för att någon annan vill ha det, inte jag.
Plaståtervinning.
Betyg 3/5

The Ordinary. Hyaluronic Acid 2% + B5. Jodå. Jag har fallit för hypen och klickat hem det här fuktserumet jag med. Om det är värt hypen? Ja. Jisses i min lilla låda vad min hy är trevligt återfuktad sedan jag började med den här godingen i min hudvårdsrutin. Enkel att dosera med sin lilla pipett, dryg som sjutton och ungefär lika billig. I skrivande stund kostar den 66 pengar på Deciems shop. Handlar man där för minst €26 så blir beställningen dessutom fraktfri. Och det är ganska lätt att handla för €26 i den webshopen. Just sayin'.
Självklart har jag en ny i badrummet.
Plaståtervinning på korken, glasåtervinning på flaskan.
Betyg 5/5

The Ordinary. Natural Moisturizing factors + HA. Även den här har jag i ny förpackning i badrummet, för jag älskar den här också. En ganska tjock kräm, men lätt att applicera och lite räcker långt.
Jag har främst använt den som nattkräm, då den är lite i rikare laget för mig under dagen, samt att jag vill ha SPF på dagen och det får jag lättast med min favoritdagkräm. Nu när det blir kallare och torrare luft kan jag däremot se för mig att använda den på dagtid också. SPF går ju att få till på andra sätt än redan "inbyggt".
Plaståtervinning.
Betyg 5/5.

fredag 10 november 2017

FredagsFilmen: Kingsman - The Golden Circle

En av de filmer jag sett mest fram emot under hösten är uppföljaren till "Kingsman - The Secret Service". Den filmen kom lite som en överraskning för mig, jag trodde kanske inte att jag skulle gilla den riktigt så mycket som jag gjorde. Så ja, jag har längtat väldigt mycket efter "Kingsman - The Golden Circle", och under höstlovet passade vi på att se den, hela familjen utom Stora J som befann sig på NärCon och hade roligt utan oss.

Bildkälla Wallpaper Site
Eggsy är etablerad som Galahad i Kingsman, när organisationen utsätts för en attack med förödande konsekvenser. Eggsy och Merlin följer ledtrådar till Kentucky, USA där det verkar finnas en liknande organisation som deras, Statesmen.
Samtidigt har Poppy, som har världsmonopol på drogmarknaden, kommit på ett sätt att utpressa hela världen, och bara Statesmen med hjälp av spillrorna av Kingsman verkar kunna stoppa henne.
Någons död är betydligt överdriven.
Och så är Elton John med på ett hörn.


Blev förhoppningarna infriade då? För min del - ja. Jag fick ett gäng gapflabb, rafflande actionscener och ett par timmars trevlig underhållning. Men självklart finns det delar som jag inte uppskattade också. Som hela ploten med Tilde, kronprinsessa av Sverige... Eller ett gäng dödsfall som jag absolut inte uppskattar. Samt att vissa delar av filmen kan kännas lite... drogliberala.
Jag är en sådan där som inte tycker att en joint är ett lämpligt sätt att koppla av, och när jag stöter på sådant där droganvändande i rekreationellt syfte, vare sig det är i litteratur, tv eller film, så känner jag att jag drar öronen åt mig och får en lite dålig smak i munnen. Och i den här filmen röker alla på. Tydligen.

Men förutom det - en utmärkt liten film. Med ett utmärkt soundtrack. Vilket leder mig in på Elton John, som medverkade i filmen som sig själv. Vilken prestation från hans sida. Snacka om att bjuda på sig själv. För mig stal han scenerna som han var med i. You go, Sir Elton!