måndag 21 augusti 2017

"Anna Karenina" av Leo Tolstoj

Jag sade lite skämtsamt till en av mina vänner att jag visst har någon sorts mastodontbokssommar i år. Och med minst en bok per månad med 700 sidor eller mer, så ligger det lite sanning i det. "Anna Karenina" har till exempel över 900 sidor. Det har känts lite under läsningens gång som att 100 av de sidorna är namn..

Bildkälla Goodreads
På tal om namn kan vi ju börja med att kolla på vad boken heter. En bok som heter "Anna Karenina" tror man ju ska handla om en person som heter Anna Karenina, men se det gör den inte. Jovisst är hon med, och det rätt så mycket till och med, men jag tycker inte att hon är en central gestalt på det sätt titeln antyder. När man är matad sedan barnsben med romantiska bilder på Greta Garbo så kan man också luras att tro att det här på något sätt ska vara en romantisk berättelse, men det är det inte heller. Stor del av handlingen kretsar kring den skandalartade relationen mellan Anna Karenina, en gift kvinna, och greve Vronskij, men minst lika stor del, om inte större, kretsar kring Konstantin Levin och hans sökande efter en mening i livet. Min gissning är att Levin är författarens alter ego, och om boken nu absolut skulle ha ett namn som titel så hade nog "Konstantin Levin" varit riktigare. Fast egentligen borde den kanske ha hetat "Rysk överklass", för det är det det handlar om.

Boken har flera huvudpersoner och vi får följa händelserna både ur deras och ur vissa viktiga bikaraktärers synvinkel. Handlingen pågår under några år i den senare halvan av 1800-talet, inom den ryska överklassen. Det fars flitigt mellan Moskva och St Petersburg, och även en hel del ut på landsbygden, där bland annat Levin har ett gods. Han är även den som bor ute på landet och studerar lantlivet och lantbrukarna. Man kan känna att det är en hoper korkade människor som bor där ute bland åkrar och skogar och jaktmarker, men egentligen är det bara så de ses på av den som har pengarna och makten i landet. I viss mån idealiseras livet på landet, och särskilt Levin ser på det med stort intresse och en vilja att förstå och lära sig. Hans försök att modernisera jordbruket motarbetas dock, och han har en hel del besvär med sina arbetare.
Parallellt med Levins liv på landet lever så Anna Karenina ett liv i staden. Hon har av en slump träffat greve Vronskij, och han fallet handlöst för henne och bestämmer sog för att göra henne till sin. Att hon redan är gift och har en son hindrar inte Vronskij, och snart har han och Anna inlett en kärleksrelation som får förödande konsekvenser när hennes man vägrar gå med på skilsmässa. Anna ses som fallen och en dålig kvinna, och förskjuts ur samhällslivet, även av sådana som förut kallat sig för hennes vänner.

Det här är en fängslande bok, trots att den ibland kan kännas alltför ordrik. Jag hade knappats läst ut den om den inte på något sätt hade fängslat mig.
Men! Det kan kännas lite för utdraget och lite för fokuserat på detaljer ibland. Det förekommer bland annat ett dödsfall där man detaljerat får följa dödsbäddskampen, under flera dagar. Eller jaktturer där alla skott och antal fällda beckasiner och dubbelbeckasiner noga anges. Orka.
Jag fick också fullkomligt fnatt på fraser på andra språk, främst franska, som inte hade översatts ens med en liten fotnot i marginalen, där det faktiskt känns som att jag missar en hel del väsentligt i handlingen. Jag läste franska i 5 år. Minns jag något av det? Inte mycket. Ibland kan jag lista ut vad det är som sägs, men ofta står jag där med skägget i brevlådan och fattar ingenting. Att det var vanligt inom den ryska överklassen att tala andra språk än ryska inför sina tjänare visste jag ju. Mest för att dölja detaljer om sitt privatliv för att inte späda på eventuellt skvaller. Så jo - jag känner mig ibland som en kammarjungfru som går miste om godbitarna.
Annars är det en ganska vardaglig lunk. Man får liksom hänga med karaktärerna "på jobbet" och följa deras tankegångar. Lyssna på samtal som rör utvecklingen i Ryssland  som den var på den tiden. Början på tankegångar som så småningom skulle leda till revolutioner. Boken utgavs första gången 1877, så det som händer här händer drygt 30 år innan revolutionen 1905 där tsaren förlorade sin status. Man kan dock redan här se ett frö sås.

Mitt betyg på "Anna Karenina" blev 3/5. Jag känner mig rätt så nöjd med att ha läst boken, och den var okej, men inte så mycket mer. Och så hänge jag upp mig på titeln, som sagt. När man tror man ska få ett romantiskt drama och man får livet på landet. Liksom.

I hans peterburgsliv var människorna fördelade på två helt skilda sorter. Den ena, den lägre, bestod av de futtiga, enfaldiga och framför allt löjliga människorna som trodde att en äkta man borde leva tillsammans med en enda kvinna, den lagvigda makan, att en ungmö bör vara oskyldig, en kvinna ärbar, en man manlig, fast och bestämd, att man bör uppfostra barnen att tjäna sitt bröd, att skulder bör betalas och andra liknande dumheter. Detta var de gammalmodigas och löjligas kategori. Men det fanns en annan sorts människor, i hans ögon de verkliga, och till dem hörde alla vilkas huvudsakliga uppgift var att uppträda elegant, storsinnat, djärvt, muntert, att utan att rodna hänge sig åt alla möjliga lidelser och driva med allting annat.

(Hitta mig på Goodreads.)

fredag 18 augusti 2017

Sista födelsedagen för i år-Dagens

Bildkälla Policy for play
Låt: Någon med Bowie. Because of reasons.
Outfit: Top och kjol från H&M. En leopardmönstrad och en röd. Ni får gissa vad som är vad.
Smink: Bidde inte det idag, på grund av är lat.
Nagellack: The Hot Kitsune från Darling Diva Polish. Det är ju holofredag!
Doft: Saltwater från FirebirdBathBody.
Smycke: Ringar.
Klocka: Rosefield i rosé med beige mockaband.
Frukost: Äggviteröra, det var meningen att den skulle vara en omelett men den gick sönder så jag pajade den helt. Rökt skinka. Stekta plommon. Te.
Fika: Cider och espressotårta. Så. Mätt.
Middag: Friterad kyckling, curly fries och olika dipsåser. Födelsedagsbarnet bestämmer middagen som vanligt.
Pryl: Fritös.
Träning: Inte det, nej...
Kvällsnöje: Fira födelsedag.
Att tillägga: Lilla E fyller alltså år idag. Hela 14 stycken till och med. Hon vill helst inte visa sitt ansikte på sociala medier, så då slipper hon det. Men hon är mammas hjärtegull och jätteduktig på att baka. Hon bakade sin egen tårta, till exempel. Dessutom gillar hon Bowie och på hennes önskelista stod en t-shirt med Ziggy Stardust. Så då fick hon det.
Grattis till mammas älskling!

Och nu är det inga fler födelsedagar i familjen förrän i januari. Puh!


Här är i varje fall hennes rygg, på ett av sommarens snyggaste foton. Solnedgång över Hjälmaren på väg hem från en dagstur till Nyköping.

torsdag 17 augusti 2017

What I eat in a day #16 - Yesterday

Som rubriken antyder - maten jag åt igår. Helt enkelt.


Jag började min dag med te och gröt. Vårt plommonträd tyckte att det var en bra idé att låta all frukt mogna prick samtidigt, så självklart toppade jag gröten med plommon. Samt kanel, pumpakärnor och hampafrön.
Jag brukar göra min egen grötmix också. Började med det efter att ha sett en hutlöst dyr "supergröt" på en butikshylla. Kollade vad den innehöll och gjorde min egen, betydligt billigare. 4 dl havregryn, 4 dl rågflingor (eller boveteflingor för det är också gott), 1 dl linfrön, 1 dl solroskärnor. Blanda och förvara i burk. Vid grötkok: 1 dl grötmix, en nypa salt och 2 dl vätska. Jag gör oftast min gröt på någon sorts plantmjölk, i det här fallet var det mandeldryck/mjölk. Det ger en väldigt krämig gröt som inte behöver extra mjölk i tallriken. Tycker jag i varje fall, men det där är ju en smaksak.


Till lunch gjorde jag ugnsbakad falafel enligt ett recept jag hittade hos Simply Quinoa. Till det grönkål masserad med olivolja, samt råris och sås som blev kvar från middagen dagen innan. Då åt vi kofta korma, alltså köttbullar i gräddsås - fast på indiska. Blev så där behagligt mätt av den här lunchen.


Till fikat fick jag för mig att jag ville ha någon typ av energiboll till mitt te, man kan skymta den där älskade randiga temuggen därnere. Och min vattenburk som jag dricker vatten fån hela dagarna. Med pyttelite inspiration från havrekakor gjorde jag dessa.
½ dl pecannötter, ½ dl havregryn, en knivsudd vaniljpulver, 2 dl russin. Mixa någon minut, tills det går att rulla bollar av "degen". Förvara i kyl.
Rolig grej - jag gillar inte havrekakor med russin för jag fullkomligt avskyr torkad frukt i bakverk. Usch och blä! Men om den torkade frukten, som i det här fallet russinen, inte har blivit uppvärmda, så tycker jag väldigt bra om den.
Nagellacket är för övrigt Wind of change från Polish Alcoholic. Om någon undrade.


Det var en av mina favoriträtter till kvällsmat - risotto med citronpesto. Till det grönsallad, tomat, oliver och ett litet glas vin, så att vi fick göra slut på sista slatten i flaskan.


Till efterrätt frossade vi i oss vattenmelon. På bilden är det Lilla E som tar för sig. Hon fyller 14 år i morgon. Herreminje vad jag känner mig gammal ibland...


Kvällssnacks blev det också. Några kuber ost, några skivor ugnstorkad pepperoni, några cornichoner. Kan vi prata om hur goda cornichoner är? Jättegoda! Ju.

onsdag 16 augusti 2017

Plejaderna om "Hjälten" av Dean Koontz

Nu blir det bokinlägg igen! Det är ju som att bloggen har förvandlats till en bokblogg, och lite så känns det för mig med. Mest beroende på att jag är galet oinspirerad just nu - men läser gör jag!

"Hjälten" av Dean Koontz var det inte bara jag som läste, utan hela mina förträffliga bokcirkel, det är den som heter Plejaderna som det syftas till i rubriken.
Jag säger förträfflig av en anledning - jag fick nämligen en försenad födelsedagspresent av dem, då den inte hann komma till träffen innan som var på min födelsedag. Och det var - en tavla av Juniper! Som jag har velat ha en sådan. Det kanske kom en liten lyckotår där. "Kanske".

Men för att återgå till "Hjälten", som var träffens samtalsämne med prio ett. Vi pratade så klart om annat också, för annars hade det inte varit vi...

Bildkälla Goodreads
Tim Carrier sitter vid en bar när en man misstar honom för någon annan och ger honom ett kuvert med pengar samt ett fotografi av en kvinna och hennes adress. Resten av pengarna ska han få när "hon är borta". En stund efter att denne man har lämnat baren, kommer en annan man in, som Tim ger pengarna och berättar att han ångrat sig, men att han kan behålla pengarna för besväret.
Tim beger sig så till kvinnan för att varna henne, men då har mördaren redan anat oråd och är dem på spåren. Vad som följer är en katt-och-råtta-lek med livet som insats.

Det börjar alltid bra när den som valt boken nästan ber om ursäkt för sitt usla val. Jo, det händer att ingen är nöjd, det här var ett sådant fall.
Boken har som plus att den är väldigt lättläst, men ungefär där slutar det. Anledningen till att den är så lättläst kan vara att språket är fullständigt futtigt och banalt. Dialogerna känns stolpigt uppställda, det är med miljöbeskrivningar och annat som irriterar mer än de tillför. Ingen av karaktärerna har någon utveckling att tala om, det känns som att den eventuella utveckling som varit redan har skett innan vi som läsare kommer i bilden. Den mest intressanta karaktären, mördaren, lämnas även han åt sitt öde. Där känner vi att vi gärna hade velat veta lite mer, men det får vi inte.
Boken är också ganska förutsebar, och jag blev exakt inget förvånad alls över hjältens bakgrund. Det blev lite sådär amerikansk patriotiskt att man riktigt såg den amerikanska flaggan vaja i bakgrunden - med Tim i sin superhjältecape poserandes framför. För han måste ju vara en superhjälte när bokens really bad villian berättar allt för honom. Så där som superskurkar gör i superhjältefilmer, det vet ju alla som sett "The Incredibles" att superskurkar gillar att hålla monologer. Motivet är för övrigt så långsökt att man baxnar.
Som om inte allt det vore nog så innehåller boken rena stav- och typfel. Ganska många dessutom, med konstiga meningsuppbyggnader och borttappade eller överflödiga ord i meningar. Superirriterande!
Men som sagt - den gick lätt att läsa, och jag har läst sämre böcker.

Betygen var av ytterst likartad karaktär den här gången, med en botten på 1 och en topp på 2,8 - för vissa av oss gillar att ge udda betyg. Medelbetyget blev 1,96/5. Jag skulle kunna vara snäll och avrunda det ytterligare uppåt till 2/5, men jag är inte snäll när det gäller den här boken.
Mitt personliga betyg var dock 2/5.

Stormarknadsklubben hade ett oemotståndligt pris på fyraliters majonnäsburkar, sex per kartong, och för en blygsam summa kunde man köpa tillräckligt många block med tofu för att bygga ett litet hus.
I sitt sökande efter en engångsmobil brydde sig inte Tim och Linda om att ta någon kundvagn. Kundvagnarna var tillräckligt stora för att kunna transportera en halt häst. Andra kunder hade fyllt sina vagnar med travar av toalettpapper, massvis med strumpbyxor, och enorma burkar med inlagd lök.
Ett yngre par styrde två vagnar med bedårande enäggstvillingar som satt med ansiktena bakåt i sina barnstolar, som om de hade fyndat två-barn-för-priset-av-ett i gång nio.
Ibland kände Tim sig orolig över att amerikanarna var så vana vid överflöd att de trodde att den här välståndsnivån och de här valmöjligheterna alltid hade varit standard utom i de mest outvecklade av världens hörn. Plötsliga nedgångar kan drabba samhällen där man inte känner till historien utan har inrett sina sinnen med enkel stereotyp reklam istället för sann komplexitet och fruktansvärd skönhet från ett känt förflutet.
De köpte en telefon som passade deras behov och en rakapparat till Tim. Kassörskan var tydligt förbryllad över att de bara skulle köpa två saker. Men hon gjorde inte mer än höjde ögonbrynen för att visa att hon inte tyckte om deras oamerikanska återhållsamhet.

måndag 14 augusti 2017

"The land of stories: An author's odyssey" av Chris Colfer

Inlägget kommer innehålla spoilers för serien "The land of stories". Läs vidare på egen risk.

Femte delen av sex i Chris Colfers serie om tvillingarna Alex och Conner Bailey och deras äventyr i sagornas och böckernas världar, heter "An author's odyssey". Till en början var jag rädd för att Chris Colfer skulle blanda in sig själv i berättelsen, men författaren som avses är istället Conner. Här dyks det ner i hans skoluppsatser, för att leja en armé som kan besegra den ondskefulla litterära armén som tagit makten i sagoböckernas värld med hjälp av tvillingarnas ondskefulle farbror Lloyd. Eller Den Maskerade Mannen, för det låter lite mer hotfullt.

Bildkälla Goodreads
Jag har verkligen gillat att hälsa på i Sagovärlden, och jag kommer säkert sakna den lite när jag läst sista boken, för jag kommer att läsa den. Colfer har byggt upp en lite myspysig värld om vad som händer efter sagornas slut, vad som händer i det där "ever after" som sagor ofta slutar med. Jag förutspår att det kommer vara seriens sista mening. Även älskade sagokaraktärer har här fått sidor som kanske inte alltid är smickrande, och de är inte så slätstrukna som de ibland kan vara i sagorna. Prinsessorna vill gärna lära sig fäktas, och prinsarna har inte alls något emot att passa barnen eller lära sig virka grytlappar.
Men! Den här boken känns bara som en enda lång transportsträcka. Det kommer komma en rejäl upplösning i sista boken, det anar man, men det känns som att de tre sista böckerna egentligen är en enda jättelång bok. Där de tre första böckerna kunde läsas rätt så fristående, så följer del 4-6 varandra så tätt att det knappt ryms ett andetag mellan dem.
Jag känner också mer och mer av att de här böckerna lämpar sig främst till unga läsare. Skulle helt klart rekommendera dem till mellan- och högstadieläsare, men är man äldre än så kan det lätt bli lite tradigt mellan varven.
Jag retar mig även stundtals på de moraliska övertonerna och hur förbaskat korrekt och präktigt det är. Lite äppelkindat käckt så där. Dessutom får jag intrycket av att Chris Colfer gärna vill hålla sina böcker så fläckfria som möjligt för att de ska få behålla sin läskrets i det där Kungadömet Av Överreaktioner som han kommer från. Eftersom jag följer Chris Colfer på sociala medier så vet jag att många skolor i USA har delar av serien på sin läsrepertoar, och för att få vara kvar där kanske man måste behålla alla karaktärerna som vita och heterosexuella? Vad vet jag? Jag saknar dock en minsta lilla antydan till något annat kärleksintresse än pojke/flicka, särskilt som författaren själv är öppet homosexuell och lever i ett flerårigt förhållande med en man. Vad jag drar mig till minnes just nu så finns det endast en (!) karaktär som har en mörkare nyans på huden är albylvit, och det är en av bikaraktärerna. Jag kan tycka att det är lite synd. Vänder man sig till unga läsare så kan det vara en bra idé att blanda in olika utseenden, ursprung och sexualiteter. Faktiskt.

Mitt betyg den här gången blev snittbetyget 3/5. Det var lättläst och jag hade lite trevligt några dagar och jag hatar det ju inte. Känner mig bara för gammal ibland.

Ja. Det var väl bara det. Sjätte delen släpptes i juli, men jag har inte skaffat den än. Jag ser dock fram emot den så att jag får veta hur det går i slaget om sagovärlden.

"Once again, it's a beautiful day to be a pirate," Auburn Sally said to her crew. "Ladies, lower the sales!"
The twins looked up, expecting the sails above them to come down and fill with the ocean air. Instead, Siren Sue peeked out of the crow's nest with a treasure chest full of scarves, jewlery, hooks and weapons. The other pirates gathered below her with hands full of gold coins.
"You heard the captain - time to lower the sales!" Siren Sue announced. "For a limited time, everything is half off! Scarves are two coins, earrings are four coins, necklaces are six coins and the rifles are eight coins! Get your accessiories while the sales are low!"
Siren Sue sold off the items to the pirates below until there was nothing lest in her chest. The women ogled their new purchases and showed them off to one another. It absolutely baffled Alex, and when she glanced at Conner, he looked just as confused as she did.
"I don't understand what's happening," he said. "I never wrote that."
"Did you mean to write lower the sails? Like the normal sails on a ship?" Alex asked. 
"Oops," Conner said. "I must have spelled it wrong."

söndag 13 augusti 2017

Tre tomma no. 37

Tre tomma saker som jag kommer lägga i plaståtervinningen så snart jag har skrivit klart detta.


ICA Hjärtat. Ekologiskt certifierat balsam. Oparfymerat. Ett lätt balsam som inte tynger ner mitt hår, är lätt att skölja ur och som gör håret aningens lättare att reda ut. Kommer inte få komma hem till mig fler gånger i just det här utförandet. Varför inte? Jo, ni vet det där med att parfymfritt inte betyder doftfritt? Det här balsamet luktar svamp. Jag skojar inte ens. Blä! Har samma balsam fast parfymerat uppe i duschen nu.
Plaståtervinning.
Betyg 1/5. Doften förtar allt det positiva med det här balsamet.

Kicks. Thirsty skin? Moisture night cream. Jag har gillat den här skarpt och den kommer högst troligt få flytta hem till mig fler gånger. Just nu använder jag dock en annan fuktkräm på kvällen.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

Urtekram. Hand creme. Rose. Nu har vi provat oss igenom alla Urtekrams handkrämer. Vi önskar oss en större tub, för de här på 75 ml tar slut alldeles för fort. Men även om doften Rose kommer i stor tub, så är det inte den vi kommer köpa igen. Jag tyckte inte alls om doften på den här. Rosdoft är antingen hit eller miss och i det här fallet är det miss. Luktar som ett dammigt blomsterpotpurri. Näsan säger nej.
Plaståtervinning
Betyg 2/5

fredag 11 augusti 2017

Soundtrack of my life


Computer games - Every single night

People say
Don't let your emotions control you
Well how can that be
Without them I never could know you

When you're running wild
With a feeling like this can't get any better
You can lose your mind
But you better keep our bodies close together

Well I wanna feel
And I wanna see
We can work it out
Will you wait for me?
I got your back
Are you on your feet?
We can work it out
Will you dance with me?
Every single night

Live it up every single night
Help me live it up every single night
Everything gonna be alright
If we live it up every single night

Now I don't care
Much for complex calculation
And I can't be bothered
By any game that you call hesitation

Well I wanna feel
And I wanna see
We can work it out
Will you wait for me?
I got your back
Are you on your feet?
We can work it out
Will you dance with me?
Every single night

Live it up every single night
Help me live it up every single night
Everything gonna be alright
If we live it up every single night

And every single night I have a dream where I can find 
You underneath the lights smiling at me
And every single time I wake you kiss me to remind
Me in the dead of night smiling at me
Holding on to you (holding on to you, holding on to you)

Holding on to me (holding on to me, holding on to me)
Holding on to you (holding on to you, holding on to you)
Holding on to me 

People say 
Don't let your emotions control you

(Every single night)
(Every single)

Well I wanna feel
(Every single night)
And I wanna see
(Every single night)
We can work it out
(Every single night)
Will you wait for me?
(Every single night)
I got your back
(Every single night)
Are you on your feet?
(Every single night)
We can work it out
Will you dance with me?
Every single night

Live it up every single night
Help me live it up every single night (Every single night)
Everything gonna be alright
If we live it up every single night (Every single night)
Live it up every single night
Help me live it up every single night (Every single night)
Everything gonna be alright (Every single night)