Nagellack i april

April har inte direkt varit en fantastisk månad för mig och nagellack. Jag har haft nakna naglar eller överdrivet slitet lack ganska ofta, för just nu är jag tydligen inne i en period där det är tråkigt att ta bort nagellack. Ganska mycket ett krav för att måla nytt.
Fyra lack blev det, eller fem om jag tänker efter, men på fyra manikyrer. De flesta från H&M och två av dem i repris på grund av anledningar.

London Grace x Linda Hallberg, Simone
Jag började månaden med den här godingen från Linda Hallbergs samarbete med London Grace. Simone är en multikrom härlighet som har en vinröd bas och skimmer som skiftar färg från brunt till koppar till rosa. Lite som att gå omkring med en låga på naglarna.

H&M, Teal or no deal
Namnet på det här lacket har lite med innehållet att göra. För teal? Skulle inte tro det. Salviagrön däremot. Nästan lite dammig och dämpad. Bar det så klart på mammas födelsedag, för då vill jag ha hennes favoritfärg på naglarna.

H&M, Red over heals + H&M, Vanilla latte
Helgen efter mammas födelsedag var jag på bröllop minsann. Och jag hade en blus som är röd och beige, så jag tog upp de färgerna i min manikyr. Som jag så klart glömde fotografera fram tills det var dags att ta av den. 

H&M, Let's face the blue!
Lacket som sitter på just nu. Ett sommarhimmelblått lack med skimmer som skiftar i lila och grönt. Ännu ett vackert lack, så jag kommer nog få svårt att välja en favorit den här månaden. Tur att jag har några dagar på mig att tänka över saken.

Fredagsmys: Kycklingköttbullar (med ris och sötsur sås)

Kycklingköttbullar med en hint av det östasiatiska köket är aldrig fel. Jag har ett recept jag gärna använder (om än inte värst ofta), som går att piffa vidare med på flera olika sätt. Och bara för att vi den här gången åt dem med ris och sötsur sås behöver ingen annan göra det. Funderar på om det inte är dags igen ganska snart för en omgång, så att jag har något kul att göra köttbullsmackor med. Till exempel.
De kanske inte ser jätteroliga ut på bild, särskilt som jag hade börjar äta redan, men gott är det.

Asiatiska köttbullar

500 g kycklingfärs (eller annan färs, så klart)
1 fint hackad lök, eller liknande mängd finhackad salladslök
1 dl (panko)ströbröd
1 ägg
1,5 msk hoisinsås
1-2 msk sriracha, eller efter smak
1 tsk riven färsk ingefära
2 klyftor vitlök, finhackad eller riven
salt, peppar

Blanda alla ingrdienser till en slät smet. Forma köttbullar och lägg dem på en plåt med bakplåtspapper.
Stek köttbullarna i 200℃ 25-30 minuter.

Ät antigen precis som de är, eller pensla dem med lite hoisinsås när de kommer ut ur ugnen. 
Eller - gör en smarrig sås, ta en del av såsen och blanda med köttbullarna i en skål, och servera med resten av såsen. Precis så gjorde vi, den här gången med en sötsur sås. Receptet hittade jag här, och det smakade okej, men jag tyckte det saknades något och skulle nog ha lite soja eller mer salt om jag gör den igen. Annars var det på vippen att jag gjorde en apelsinsås. Alltså kan du göra precis vad som helst med de här smarriga köttbullarna. Jag har inte experimenterat klart.
Smaklig måltid!

Sett på TV: White collar, säsong 5

Spoilervarning på inlägg om TV.

Äntligen klar med den näst sista säsongen om bedragaren Neal Caffrey och hans polare på FBI, särskilt då handläggaren Peter Burke.  Bara en säsong kvar, och den har bara 6 avsnitt. Kunde som tur var börja titta direkt, eftersom den femte säsongen slutade med en rejäl cliffhanger.

Bildkälla Rotten Tomatoes

Även den här femte säsongen fick lösa upp den cliffhanger vi hamnade i när fyran tog slut. Peter arresterad för mord på en senator! Självklart är han oskyldig, men att bevisa det utan att på minsta sätt fläcka Peters rykte visar sig inte vara så lätt. Förrän det var det. Kändes lite väl lätt, faktiskt. Å andra sidan hamnade Neal i en rejäl soppa när han fixade fram bevisen för Peters frihet, och handlingarna i avsnitt ett låg som en skugga över säsongen. 
För här blir det utpressning för att begå massor av andra brott för att inte avslöja allt, och efter ett tag kommer Neal på att han gillar det. Återigen smids planer på att "ta pengarna och sticka", särskilt efter att Neal blir hypnotiserad och påverkad under hypnos i ett avsnitt. 
Neal får dessutom ett nytt kärleksintresse, i form av den naiva Rebecca. Fast jag såg igenom hennes fasad ganska snabbt. Kanske inte anade att det var hon som var säsongens big bad, men att hon inte var riktigt så hjälplös som hon verkade anade jag ganska snabbt.
Samtidigt har Peter chans på en stor befordran, han ska bara först. Sedan bär det av till Washington. Tveksamt dock om han och Elizabeth kommer iväg. Fast hon vill gärna flytta för hon får jobb på NAtional Gallery. Ganska stort kliv från att driva en cateringfima/partyfixarfirma, kan jag tycka. Men hon ska visst ha en bakgrund inom konstvärlden. Himla praktiskt med tanke på Peters jobb.
Förutom den övergropande handlingen i säsongen, så hinns det även med en massa andra fall. Allt från att lösa mordet på en FBI-agent till att leta efter stulna dinosaurieägg. Aldrig tråkigt på kontoret, och allt sånt där.

Bullet journal för maj

I år är maj inte vilken månad som helst, utan månaden då älskade maken fyller 50 år. Det ska vi så klart fira, och vi börjar med att han fick välja månadens washitejp. Till min förvåning valde han en knallrosa sådan, för han tyckte den var fin och han ville ha något blommigt. Rosa i maj alltså. Där fick jag fel, jag som trodde orange eller gul.

Som vanligt kommer allt vara som vanligt den här månaden också. Ny färg och washi, samma sorts sidor. Maj blev alltså blommigt rosa, med en washi som nästan tog slut den här gången, men lite finns kvar. Minns inte var jag köpt den, men troligen någonstans på Etsy.
Rosa fineliner från Stabilo, och rosa Tombow i färgen 703 Pink rose. Dessutom lite svart med Sakura Pigma Micron. Tror minsann jag bara använde 02 den här månaden.
Månadsöversikt, och plats för någon sorts reflektion.

Månadsboken i maj kommer bli en Jane Austen. På samma sida även plats för nagellack, och på motsatta sidan hittar vi kassaboken för maj.

Vänder vi på bladet så hittar vi sidorna för själslig och kroppslig träning. Ibland samtidigt till och med. Nu i april har det gått riktigt dåligt med yogan, då programmet inte riktigt varit i min smak. Har ofta letat upp andra pass att göra än de angivna. Jag hoppas så klart att jag kommer tycka det är roligare i maj.

Vanor och humör. En rad om dagen. Inget nytt under solen, med andra ord.

Och slutligen - ett veckouppslag. Det första i maj, som börjar redan i april. 

(Plejaderna om) "Stöld" av Anne-Helén Laestadius

Senaste Plejadträffen var en av de där sällsynta som jag inte var med på. Prioriterade att spendera tid med Chilipojken innan han återvände till sin nya hemort, samt att jag var väldigt trött efter bröllopet dagen innan. Jag visste att jag troligen inte skulle kunna vara med på en träff i april, eftersom jag har haft mycket uppbokat på helgerna senaste tiden, och så blev det. Det viktigaste är ändå att värdinnan kan. Jag har ändå fått in alla betyg, eftersom det är jag som för bok över dem, så jag vet hur de ser ut i varje fall, även om jag inte vet vad som diskuterades. Jag antar att de hade det trevligt i varje fall, för det är det jämt när vi träffas. 

Bildkälla The StoryGraph

När Elsa är nio år skidar hon ensam ut till gärdet för att se renarna. Hon kommer då på en man med att döda hennes egen renkalv. Hon hotas och skräms till tystnad, och dödantet av renkalven blir bara ännu ett av alla nedlagda fall hos polisen.
Tio år senare älskar Elsa fortfarande allt med renarna, men som kvinna är det svårt att få delta i rendrivningen. Samtidigt har hon blivit alltmer medveten om det hat hon utsätts för bara för att hon är same. Alla fördomar, och folks illvilja mot samerna och deras renar. Hon vill ha till en förändring, men det är inte lätt när hennes handlingar hotar att göra dem illa som hon vill beskydda.

Boken innehåller ganska grafiska skildringar av djurplågeri, då tjuvjagade renar hetsas till döds på ett makabert vis. 
Annars var boken lättläst, och särskilt den inledande delen hade väldigt korta meningar. Så pass att jag kom på mig själv med att önska mig ett och annat kommatecken och lite mer komplexitet i texten. Det hade inte skadat om texten varit lite mindre drivande och istället bjudit in till att stanna upp och reflektera lite. För det här är en viktig berättelse, som förtjänar att reflekteras över. Jag vet själv en och annan person jag skulle vilja att den läste den här boken, just precis för att de har den jargongen mot samerna och renarna som framkommer här. Rent rasistisk, om jag ska vara ärlig. 
Jag älskade dock inte den här boken så mycket som jag hade hoppats på att jag skulle göra. Jag har velat läsa "Stöld" länge, men nu känner jag mig tveksam till om jag är sugen på att fortsätta läsa Sápmitrilogin. Kanske, kanske inte. Jag tyckte inte riktigt om karaktärerna i boken, och kunde till och med ha svårt att hålla isär dem. Jag tappade till och med greppet om Elsa en och annan gång. Boken tappade mig också på slutet. Jag hade gärna sett rättvisa skipas på ett annat sätt, men det kanske ligger alltför långt ifrån verkligheten. 

Mitt betyg på "Stöld" blev 3,5/5. Plejadernas medelbetyg hamnade på 3,7/5. Bra, men inte så fantastisk som jag hade hoppats på.