torsdag 22 februari 2018

What I eat in a day #19 - Sportlov

Här i Örebro har vi sportlov vecka 8, det är sedan gammalt. Det betyder att jag just nu är mer veckodagsvill än vanligt, och att mina barn mest håller till på sina rum. Men jag ser dem när de är hungriga i varje fall.


Fastän att jag hade planerat att fotografera min mat igår, så glömde jag så klart bort det till frukosten. Den hann bli uppäten innan jag kom på det. Tur då att jag hade publicerat den på mitt Instagram, så jag kunde sno bilden därifrån. Man ser såklart inte mitt te med mjölk som jag dricker varje morgon, men gröten syns rätt så bra. Jag kokar (oftast) min havregrynsgröt med en nötmjölk, så även igår. Sedan toppade jag den med kanel, gurkmeja, skivad banan, pumpakärnor och lönnsirap. Yum!


Kommer jag någonsin tröttna på fräst grönkål med stekt ägg och sriracha? Troligen inte. Här dessutom med lite gott bröd.
Just igår flydde barnen hem till sin mormor och morfar för att äta lunch där. Det är nämligen så de får göra om de vill ha blodpudding, för det vägrar jag laga på grund av tycker det är äckligt och har äcklig konsistens. Så jag solokvistade på lunchen igår och kunde tänka bara på mig. Tur det, för det här är det bara jag och maken som vill ha och kan längta efter.


Till efterrätt - ett äpple.


Jag fotograferar ju aldrig mitt vattenintag, men igår föll andan på och jag gjorde just det. Här är jag precis hemkommen efter min promenad med liten schnauzer, och återfuktar mitt innanmäte. därav de röda kinderna. Igår behövde jag solglasögon på promenaden. Inte idag.


Fikastund har guld i mun. Här är det te, lite som vanligt. Till det hittade jag inte älgbajs i skogen, utan några rawbolls som låg gömda för barnen. De här är gjorda med 10 färska dadlar, 1½ dl mandelmjöl och 3 msk kakao. De smakar på riktigt som marsipanbröd. Det är därför man får gömma dem om man vill ha några för sig själv, för om Chilipojken hittar dem försvinner de fort.


Kvällsmaten igår var det älskade maken som tillagade, eftersom det här är hans paradrätt och en av dem det frågas efter ganska ofta här hemma. Pasta med räkor och broccoli, till det grönsaker och älskade makens egenkomponerade vinägrett.
Mitt bidrag? Jag skalade räkor och fixade grönsakstallriken.


Tv-godiset igår blev en skål (eller två) med linschips. Favoritsmaken är dill och gräslök.
Tv-serien jag följer just nu i älskade makens sällskap är säsong 1 av "Fargo", men det sitter långt inne med att verkligen titta. Väl där är jag road dock. Funderar på om "Quuer as folk" skulle kunna få ur mig ur min tv-svacka. Eller så låter jag det bara vara. Någon gång går det nog över. Väl?

tisdag 20 februari 2018

"New moon" av Stephenie Meyer

Är det en bra känsla när man mest bara vill få något överstökat? Kanske inte. Men det är så jag känner inför att skriva ett inlägg om "New moon", som faktiskt fått mig att fundera på om jag kanske ska hoppa över att läsa de övriga två böckerna i serien. Men känner jag mig själv rätt så kommer jag avsluta det jag påbörjat - ibland är jag mer envis än vad som är nödvändigt.

Bildkälla Goodreads
Edward bestämmer sig för att lämna Forks, och Bella, för att ge henne en chans att leva ett normalt liv. Hon vänder sig till Jacob för stöd och vänskap.

Jag hade inte ens hunnit läsa klart kapitel ett innan jag var så irriterad på Bella att jag satt och himlade med ögonen. Den känslan höll i sig hela boken, på ett litet ungefär, och det är ju lätt olycksbådande när man liksom avskyr hela seriens huvudkaraktär.
Bella är så mycket mö i nöd att det är skrattretande. Hon måste till och med räddas från sig själv. Allt hon gör kretsar alltid kring andra personer, och när jag skriver personer så menar jag sådana av hankön. När Edward försvinner ur bilden så förlitar hon sig helt på Jacob, och när han får egna problem så hamnar hon i en ny spiral av stackars-lilla-mig som gör mig snudd på illamående av tröttma. Dessutom ser jag stora problem i hennes förhållande med båda dessa gossar. Edward för att han är så kontrollerande och fattar beslut på dåligt beslut som berör dem båda, utan att fråga Bella om hennes åsikt eller ens ta hennes känslor i noggrant beaktande. Jacob för att han är dålig på att lyssna när hon säger att hon inte är intresserad av honom romantiskt, men samtidigt så har hon honom som plan B - ett tröstpris om man så vill. För ensam kan hon ju tydligen inte vara, så det är väl lika bra att "tvinga sig" och "ställa upp" nu när Jacob varit så snäll och hjälpt henne. Men ARGH! Inte undra på att en har en så snedvriden bild av hur ett förhållande funkar och vad man ska förväntas göra/ställa upp på.
Jag skulle dessutom vilja veta vad för sorts åkomma det är Bella lider av, med sina motoriska problem. Eller blev hon tappad på huvudet ovanligt ofta som bebis? Det här med att hon är så klumpig att hon inte ens kan gå på en skogsstig utan att snubbla på varenda rot, kotte eller sten som kommer i hennes väg, kan ju het enkelt inte vara normalt. Jag får känslan av att hon skulle behöva ha hjälm bara för att gå till brevlådan, på ett litet ungefär.

I övrigt då, om man bortser från att jag tydligen avskyr Bella, Jacob och Edward? Och kärlekstrianglar också, så gu' bevare mig! Jodå, en typisk transportsträcka till bok. Det händer förvisso en hel del, och mycket etableras inför de kommande böckerna, men det avslutas inte riktigt någonting så att man känner att man är färdig med boken. Till skillnad från "Twilight", som kan läsas för sig, så känner jag här att det fattas mycket information om det mesta när den sista sidan är läst. Det märks väldigt tydligt att det ska komma minst en bok till, på ett sätt som gör att man kan bli lite trött i mössan. För här har jag läst snudd på 600 sidor, utan att få ett ordentligt slut? "New moon" avslutar med betydligt fler frågor än vad den startade med.
Så det är drygt 600 sidor transportsträcka kantad av dåliga beslut, barnsliga föreställningar, osunda förhållanden och irriterande karaktärer.
Ska jag verkligen läsa bok 3 och 4? Tiden får utvisa, men just nu känner jag ja. För jag måste försöka förstå vad det var jag älskade så mycket med de här böckerna.

Mitt betyg på "New moon" blev den här gången 2/5. Rasslade ner rejält, kan vi väl säga.

måndag 19 februari 2018

"Gökens rop" av Robert Galbraith

Sitter ni ner nu? Bra. För nu har det hänt - jag har hittat en deckare som jag *trumvirvel* tycker om! Jodå, det är sant. Kan ha med författaren att göra, för Robert Galbraith är en pseudonym för en inte helt okänd författare, vars namn jag avslöjar längst ner i inlägget. Så vill du inte veta är du nu varnad. Nog för att det är ganska välkänt vem som döljer sig bakom namnet Robert Galbraith, men som sagt - vissa vill kanske bevara hemligheten, även för sig själv.

Bildkälla Goodreads
Privatdetektiven Cormoran Strike och hans tillfälliga assistent Robin Ellacott, får i uppdrag att utreda om ett självmord verkligen var ett självmord.

Jag vill riktigt på riktigt inte avslöja mer av handlingen än så. Själv visste jag inte ett dugg när jag började läsa boken, och jag är glad för det. Jag hade inga förutfattade meningar om en handling och vart den kunde tänkas föra mig, och jag blev glatt överraskad och omåttligt förtjust.
Personporträtten är förträffliga - jag blev väldigt förtjust både i bufflige Cormoran och den snabbtänkta Robin, men även bikaraktärerna gavs ordentligt med kött på benen och sådant uppskattas alltid.
Boken håller ett stadigt tempo och känns väldigt lättläst. Jag skulle vilja kalla den för underhållande och rätt så finurlig. Jag skrattade högt flera gånger, till exempel. Dessutom - jag listade inte ut hur det skulle sluta. Och det är en av de saker jag brukar kunna tycka är ganska trista med deckare/kriminalromaner - att de är så förutsebara.

Jag gav "Gökens rop" betyget 4/5, och jag har fått mersmak. Det finns fler böcker om Cormoran och Robin, och jag vill läsa dem också. Det var länge sedan jag kände så för den här genren.

∾∾∾

Det var inte förrän hon stod framför dörren två trappor upp som Robin för första gången insåg vilken typ av företag hon hade skickats till. Ingen på bemanningsföretaget hade sagt någonting om det. Namnet på papperslappen bredvid ringklockan utanför porten var också ingraverat på glasrutan i dörren: C. B. Strike, och nedanför stod ordet Privatdetektiv.
Robin stod alldeles stilla med lätt gapande mun och fylldes av en underlig känsla som ingen av hennes bekanta skulle ha förstått. Hon hade inte berättat för en levande själ (inte ens för Matthew) om sin livslånga, hemliga, barnsliga dröm.

∾∾∾

Spoileralert: Bakom namnet Robert Galbraith döljer sig ingen mindre än J. K. Rowling. Ni vet,  hon som skrivit böckerna om Harry Potter.

fredag 16 februari 2018

Soundtrack of my life



Sigrid - Dynamite

Don't know where I am with you
Forgetting time and space with you
Oh I wish we had a common view
You've seen my red as blue
I don't belong in your universe
For better or for worse

I'm the same, but I'm bolder
You'll get home, but I'm on my way out now
Not the same destinations
I will stay when you get off the train

You're as safe as a mountain
But know that I am dynamite
Oh, you're as safe as a mountain
But know that I am dynamite

Your hand is warm but my heart is blue
Is blue now
I miss you, but I've got things to do
Oh, I wish we had a common view
You've seen my red as blue
I don't belong in your universe
For better or for worse

I'm the same, but I'm bolder
You'll get home, but I'm on my way out now
Not the same destinations
I will stay when you get off the train

You're as safe as a mountain
But know that I am dynamite
Oh, you're as safe as a mountain
But know that I am dynamite
Know that I am dynamite
Know, know that I am dynamite
Know that I am dynamite

Oh, it's so cold here
'Cause I left my heart to be with you
Oh, it's so cold here
'Cause I left my heart to be with you

I'm the same, but I'm bolder
You'll get home, but I'm on my way out now
Not the same destinations
No, I will stay when you get off the train

You're as safe as a mountain
But know that I am dynamite
Oh, you're as safe as a mountain
But know that I am dynamite


torsdag 15 februari 2018

Tre tomma no. 48

Så har jag gjort slut på grejer igen. Och har en del som står och "pruttar" i badrummet, så det dröjer nog inte jättelänge till nästa gång heller.


ICA/Apotek Hjärtat. Ekologiskt cerifierad kroppslotion. Oparfymerad.
Även om jag faktiskt har tyckt om den här krämen en del, särskilt nu när det är kallt och torrt, så tror jag inte att den kommer hem till mig fler gånger. I mitt tycke är det här en "sambokräm" alltså en som man behöver hjälp med att få på sig, särskilt då på ryggen där jag inte alltid når själv. Krämen är nämligen väldigt tjock och rätt så svårarbetad, det tar ett bra tag att få den att sjunka in i huden. Väl där är den dock väldigt trevlig, och känns finfin på torr hud, även om man kan behöva mata lite extra de väldigt kalla och torra dagarna.
Det är helt enkelt appliceringen som drar ner betyget för mig. Och när man lämnar en kräm kvar på hyllan för att den är så jobbig att få in i huden, kan man lika bra låta bli att köpa en ny.
Tycker dessutom att förpackningen kändes fel här. När krämen nu är så tjock hade det antingen behövts ett större hål att klämma ut produkt ur, eller en burk kanske? För jag tycker faktiskt att det här mer är kroppssmör än lotion.
Plaståtervinning.
Betyg 4/5

Kicks. Ready, Set, Glow! Vitamin C. Eye cream.
Nästa att ta slut av mina snålköpta reseförpackningar var ögonkrämen. Jag gillar den här massor, men tycker inte alls om hur den är förpackad i fullstorlek. Jag vill ha ögonkräm i tub så jag kan välja min mängd själv. Så det så! Så jag har annat jag använder.
Plaståtervinning.
Betyg 4/5

Kicks. Instant treatment. Cooling beauty. Anti-stress mask.
Den här masken har jag inte riktigt blivit kompis med, ändå har jag en till därför att jag köpte ett pack med alla fyra maskerna.
Masken doftar milt och svalkar ganska rejält, men fy för den lede vad den är svår att skölja av! Det krävs ganska rejäla tag med tvättlappen för att få bort den, och då känns det snudd på som att man skulle behöva använda masken igen för att lugna ner huden. Det kanske var det som var tanken?
Plaståtervinning.
Betyg 1/5