lördag 27 maj 2017

"Deadlocked" av Charlaine Harris

Eftersom jag stundtals är envis som en fastspikad åsna, så är det svårt för mig att sluta läsa en bokserie som jag har påbörjat, även om serien i sig tappat fart rätt så rejält. "Deadlocked" är del 12 i Charlaine Harris serie om Sookie Stackhouse. Också den näst sista, så snart är jag äntligen klar med hela serien.

Bildkälla Goodreads
Vampyrkungen av Louisiana är på besök i Shreveport. Eftersom han misstänker att Eric har något att göra med vampyren Victors försvinnande är stämningen lätt spänd. Inte ett bra tillfälle att en död kvinnokropp hittas på Erics gräsmatta med andra ord. Särskilt inte som den döda kvinnan precis donerat blod till Eric...
Sookie försöker komma tillrätta med det mysteriet, samt egna bekymmer kring sina fe-släktingar och det magiska föremål hon har i sin ägo. Dessutom knakar hennes förhållande med Eric i fogarna, då en vampyrdrottning har bestämt sig för att hon vill ha Eric som sin man. Det är kaos ungefär som vanligt alltså.

Del 12 lider ganska så rejält av transportsträckesyndromet. Den känns som en utfyllnad. Visst händer det saker, en hel del till och med, men de händer i så små skvättar att de nästan försvinner under radarn. Boken känns mer som ett sätt att avsluta för vissa karaktärer och fastare förankra andra. Allt i boken är inte dåligt, men mitt samlade intryck av boken är att den är ganska långtråkig.

Mitt betyg blev den här gången 2/5, och så hoppas jag att nästa bok - den sista - ska göra målet värt resan.

fredag 26 maj 2017

FredagsFilmen: Alien Covenant

Jag var på bio i lördags. Jo, det är sant! Jag, älskade maken och Chilipojken var nämligen och såg den av oss mycket efterlängtade filmen "Alien Covenant".

Bildkälla Geek exchange
Kolonisationsskeppet Covenant är på väg från Jorden till en planet på andra sidan galaxen där kolonisatörerna hoppas kunna skapa en ny värld. På vägen dit sker en olycka med skeppet och besättningen, försatt i kryosömn, väcks i förtid. De uppsnappar en signal från en planet som är mycket närmare än deras ursprungliga destinatio, och då den verkar vara ett dolt paradis bestämmer de sig för att utforska möjligheten att bygga sin koloni där.
Planeten är dock inte det paradis den vid en första anblick verkar vara, och besättningen försöker desperat fly därifrån.


Vad tyckte jag då? Jo, jag gillade en hel del faktiskt. Det fanns en del passager som jag tyckte var lite långtråkiga, men även de tillför mycket till berättelsen då de ger en bakgrund och motiv. Alla är nämligen inte så väldigt mysiga i den här filmen, och då menar jag inte bara diverse inkarnationer av monstret.
Filmen ger också en förklaring till varifrån de där varelserna har kommit, och hur de har utvecklats till de vi sett i Alien-filmerna förut.
Varning för jump-scares och mycket blod och slem. Precis som i övriga Alien. Jag ser fram emot nästa prequel, när den nu kommer.

torsdag 25 maj 2017

Säsongssammanfattning: Supergirl, säsong 2

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Det kommer nog bli många tv-relaterade inlägg ett tag nu, bara så ni vet. Många av de serier jag tittar på avslutar sina säsonger nu, och självklart kommer jag sammanfatta dem. Jag ska försöka portionera ut dem så det inte bara blir en massa tv - the joy of tidsinställda inlägg.

Först ut blir "Supergirl", helt enkelt för att det var vad jag tittade klart på först. Säsong två är precis avslutad. Serien har varit klar för en tredje säsong sedan början av året. Kommer i höst.

Bildkälla Alpha coders
Favoritavsnitt: Jag hade lite problem med den här säsongen och tyckte inte alls om den var lika bra som den första. Det fanns dock ljusglimtar i många avsnitt, och så tog det sig på slutet.
2x21 "Resist" och 2x22 "Nevertheless, she persisted". Doxomiterna, med Mon-Els mamma Rhea i spetsen, anfaller National City. Rhea försöker tvinga Mon-El och Lena Luthor till äktenskap. Superman återvänder, till en början i Rheas våld. Supergirl utmanar Rhea på tvekamp för att rädda National City,ch tvingas fatta ett beslut som kommer ge Supergirl personliga konsekvenser.

Favoritkaraktär: Hm... Tyckte Supergirl/Kara betedde sig dumt och omoget och självgott ganska ofta den här säsongen. Gillar henne såklart ändå, men jag tror faktiskt att säsongens favorit varit Alex.

Favoritpar: Kara och Mon-El. Samt såklart Alex och Maggie. I varje fall ett av de paren fick ett lyckligt säsongsavslut.

Bäst i säsongen: När Alex kom ut, och Kara inte hade jättelätt för det till en början utan var tvungen att tänka efter lite först. Att Kara fick sparken när hon bröt mot pressetiska regler. Alla glirningar till vad som hände i valet i USA och vilka konsekvenser det fått. Att Cat kom tillbaka. Att Lena Luthor inte var en stygging. Och att Tyler Hoechlin spelar Superman. Tack!

Värst i säsongen: Alla gånger Kara tyckte att hon var den enda rätta att utföra saker. Som att hon bestämmer att James inte ska kunna vara en hjälte, eller att Mon-El ska göra precis som hon gjort utan att finna sin egen väg.

Övriga kommentarer: Det här är verkligen en president-kritisk säsong. Som i kritisk mot Donald Trump. Man pratar om vikten av att ha ordentlig källkritik för annars kan konsekvensen bli att det hamnar en vettvilling i Vita Huset. "Supergirls" president är kvinna - och demokrat. Dessutom utomjording. Det talas om att aliens och jordbor måste samarbeta för att störta en överhet som försöker sätta sig över dem. Älskar jag det? Ja.

onsdag 24 maj 2017

Bond-sorg

Den senaste veckan har varit sorglig för en Bond-fantast som mig.
Även om jag inte lyssnat på Soundgarden, så blev jag ändå ledsen över Chris Cornells död förra veckan. 52 år känns för ungt. För mig är Chris Cornell rösten bakom en av mina favorit-Bondlåtar, "You know my name" från "Casino Royale".

Bildkälla
Chris Cornell
20 juli 1964 - 17 maj 2017


Chris Cornell - You know my name

Och så igår då. Den förste Bond att gå ur tiden blev Roger Moore. Han är den som hittills spelat Bond i flest filmer, och även axlat stora roller som Simon Templar i "Helgonet" och Brett Sinclair i "The Persuaders", mer känd som "Snobbar som jobbar" i Sverige.
Han kommer kanske aldrig att bli min favorit-Bond, jag är sådär förtjust i de humoristiska elementen han tillförde rollen, men han är ändå den Bond som en gång introducerade mig till hela serien. Och även om han inte var min favorit betyder det inte att jag inte tyckte om den James Bond han skapade, eller kunde bli underhållen av den - tvärtom. Ingen har spelat Bond dåligt, och i synnerhet inte Roger Moore.

Bildkälla
Roger Moore
14 oktober 1927 - 23 maj 2017

tisdag 23 maj 2017

De får aldrig vinna


"Darkness cannot drive out darkness: only light can do that. Hate cannot drive out hate: only love can do that."
- Martin Luther King Jr.

söndag 21 maj 2017

Kyckling Bella Vista

I mina tonår besökte jag en gång Capri tillsammans med mina föräldrar. Det var en utflykt över en dag, resmålet var egentligen ett annat. Som svensk turist på Capri besökte vi Axel Munthes villa San Michele, och åt lunch på en mycket trevlig restaurang med en slående utsikt över havet - Bella Vista indeed. Min lunch bestod av en väldigt god kyckling, som levde kvar som ett smakminne hos mig i många år.
Många år senare åkte jag tillbaka till Capri, nu i sällskap med min alldeles nyblivne älskade make. Vi besökte Axel Munthes villa, men vi åt inte på Bella Vista den gången - troligen finns restaurangen inte ens kvar, vad vet jag. Däremot lärde jag mig mer om hur maten tillagas i den regionen av Italien, och tillbaka i Sverige igen började jag experimentera i köket.
Kyckling Bella Vista har stått på menyn en del sedan dess. Den smakar inte till hundra procent som jag minns den från den där första gången, men jag har kommit så pass nära att jag får italienska vibbar varje gång jag äter den här rätten. Senast idag till exempel. Så nu längtar jag till Italien igen...


Kyckling Bella Vista

Man tar en hel kyckling - eller för all del, man kan självklart använda delar av kyckling också. You do you. Men jag använder en hel kyckling, som jag sedan delar i halvor. Dessa kycklinghalvor kryddar jag med salt, peppar, timjan och rosmarin. Sedan kommer det göttiga! Saften från en halv citron och lika mycket olivolja som citronsaft. Blanda väl. Gnid sedan in kycklingen runt om med citron/oljeblandningen och kryddorna.
Skjuts in i ugnen på 225 grader i cirka 40 minuter, eller tills kycklingsaften är klar. Det beror liksom på hur stor kycklingen är hur lång tid det tar.
Egentligen är receptet klart där, men jag brukar passa på att rosta grönsaker runt kycklingen så att man har något att äta tillsammans med kycklingen. Här är det potatis, palsternacka, morot och vitlöksklyftor (med skalet kvar). Omnomnom!

lördag 20 maj 2017

Säsongssammanfattning: Veronica Mars, säsong 3

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

I den tredje, och tyvärr sista, säsongen av "Veronica Mars" har Veronica börjat på college. Med det följer så klart nya bekymmer och det kommer nya fall att lösa.

Bildkälla Veronica Mas wikia
Favoritavsnitt: 3x09 "Spit & eggs" Dean O'Dell anställer Keith för att undersöka om hans fru är otrogen. Vad han får veta ger förödande konsekvenser. Logan gör slut med Veronica. När det grekiska systemet räddas i sista minuten lovar serievåldtäktsmannen att hans nästa offer ska utses på en kommande fest - för att "fira". Veronica och gänget bestämmer sig för att stoppa honom, men det går nästan illa.
3x15 "Papa's cabin" När Keith blivit tillfällig sheriff bestämmer han sig för att undersöka O'Dells död närmare. Samtidigt slår sig Veronica ihop med Tim för att rentvå professor Landry, som mystiskt försvunnit. Sanningen visar sig finnas någon annanstans än var man först trott.
3x20 "The bitch is back" Det är dags för val om ny sheriff. Veronica spårar ursprunget till sex-videon med henne och Piz, och upptäcker något från sitt förflutna. När Logan tror att Piz ligger bakom videon går han till angrepp mot Piz, vilket gör att han förlorar både Parker och Veronica.

Favoritkaraktär: Veronica.

Favoritpar: Det var då ett sabla strulande! Men jag håller på Veronica och Logan, trots allt.

Bäst i säsongen: Att de två stora fallen fick sin upplösning så att ingenting hängde löst nu när serien blev nedlagd. Och att det var fler fall av lite småtrevlig karaktär, lite lagom familjeunderhållning sådär.

Värst i säsongen:  Jag var inte vidare förtjust i signaturmelodin från början, men den här ommixningen för den tredje säsongen fick jag nästan ont i öronen av.
Och så blev jag faktiskt oväntat ledsen när sheriff Lamb dog. Snopet.

Övriga kommentarer: Det finns saker som gör att man önskar att serien hade fått en fortsättning, men det slutar i varje fall inte med en cliffhanger. Det finns obesvarade frågor, men ingenting som man kommer ligga sömnlös över.
Och så finns det ju en film, som kom för några år sedan tack vare kickstarter-stöd från fansen. Jag kommer självklart se den också. Skulle inte direkt börja gråta om det blev en liten serie också, som jag vet att skaparen Rob Thomas vill. Jag har gillat det här gänget helt enkelt.