Sett på TV: White collar, säsong 4

Spoilervarning på TV-inlägg.

Plöjde igenom de sista avsnitten av "White collars" fjärde säsong, då jag halkade efter lite i mitt tittande på grund av påsk, flytt och halsont. Nog för att jag kan se på TV när jag har ont i halsen, men inte cykla (då det kan vara skadligt för hjärtat) och det är ju på cykeln jag tittar på mina tv-serier. Motionscykeln, alltså. Men nu har det hänt. Bara två säsonger kvar.

Bildkälla Prime video

I slutet av förra säsongen valde Neal att fly från New York tillsammans med Moz och sin del av förmögenheten från konstskatten. Allt för att komma undan ett fängelsestraff, och livstids tjänstgöring i Washington DC med en chef han inte gillar.
Peter letar efter honom, och hittar honom på en paradisö där Neal lever loppan. Under den vackra ytan finns det däremot både korruption och elaka typer, varav en kan bli Neals fribiljett tillbaka till New York.

Väl hemma igen bestämmer Neal sig för att söka sanningen om sitt ursprung. Vem var hans pappa egentligen? Och vad var det som Ellen dolde så väl och som var värt att döda henne för?

En hyfsad säsong. Det är som vanligt minst en röd tråd genom säsongen, den här den om Neals ursprung och om hans pappa och korrupta poliser. Det var kanske inte jättesvårt att lista ut att Sam/James inte var den han utgav sig för att vara eller hade riktigt rent mjöl i påsen. Eftersom säsong fyra slutade med en rejäl cligghanger, med Peter i fängelse för mordet på senator Pratt, som James begick, så är det skönt att jag redan börjat titta på nästa säsong, så jag får veta hur det går. 
Lite som vanligt finns det avsnitt som är bättre än andra. Vissa känns som enbart utfyllnad för att få till säsongens 16 avsnitt, och de tillför inte den stora berättelsen mer än lite förströelse. Andra avsnitt är mer spännande och fulla med information som driver handlingen framåt. En bra mix, om än lite frustrerande när jag inte får svar riktigt i det tempo jag önskat.