Plejaderna om "Din stund på jorden" av Vilhem Moberg

Det bidde visst en liten bloggpaus. 
Innan den hann jag träffa min rara bokcirkel, eller fyra av oss i varje fall, som sammanstrålade hemma hos värdinnan för fika och boksnack. Och helt oväntade samtal som kändes så otroligt fina och öppna, där vi blottade oss för varandra och kom ännu närmare varandra, känns det som. En sådan där stund som värmde i hjärtat flera dagar efteråt. Så ja, jag hade nog en hel del att smälta innan det var dags att sätta mig vid tangentbordet och samla tankarna igen. 

Bildkälla The StoryGraph

När Albert var ung lämnade han den Småländska landsort där han växt upp. Han skapade sig ett nytt liv i USA, men livet blev inte som han tänkt sig. Nu sitter han på ett hotellrum i Malifornien och reflekterar över sitt liv. Han tänker tillbaka på sitt fädernehem, och brodern Sigfrid som uppmanat honom att ta vara på sin stund på jorden.

Den här boken är ganska långsam i sitt tempo. Bitvis är den till och med hyfsat tråkig, och många detaljer tjatas det om så att det nästan blir löjligt. Men ändå. Boken har något att säga och det kan få sin tid att säga det. Den är reflektiv och ganska filosofisk i Alberts tankar om sitt liv och livet som helhet. Vad det betyder att vara människa, och vilka spår vi lämnar efter oss - i de som minns oss, och för eftervärden. Där ger slutmeningen oss ett sorts svar, men det är så spoilerigt att det avslöjar jag inte.
Även om boken kunde kännas tröglöst så går det inte att sticka under stol med att den är välberättad och har ett väldigt vackert språk. Han kunde det där med att sätta ord på pränt, Vilhelm Moberg (denne gigant bland giganter).
Upplyftande? Absolut inte. Men en bra grund för diskussion, och den ger mycket att fundera på.

Den här gången var alla betyggivare rasande överens. Betyget blev 3/5 från alla, och då blir även medelbetyget på "Din stund på jorden" 3/5.

Det som tagit slut

 Det är inte så mycket som tagit slut sedan sist, bara fyra grejer. Vi tar en titt på det och går vaidare med vår helg sedan. 

It's skin. Rose. Moisture & vitality. + Aloe. Moisture & calming. Mask sheet.
Två arkmasker från samma ställe. Aloe har jag en till i lådan, Rose var slut annars hade jag haft den också. Jag älskar verkligen arkmasker, men det börjar sina i lådan nu. Dessutom kan det kännas lite slösigt att de är engångsgrejer...
Funkar så klart bra, och jag kommer nog alltid fortsätta arkmaska, fast kanske lite mer som en treat än så pass regelbunder som jag använder dem nu. SKa bara hitta en annan mask som jag gillar först.
Betyg 5/5 för båda.

Aussie. Moist. Shampoo.
Inledde jakten på ett nytt schampo med att köpa en minivariant av Aussie. Då fick det bli Moist för det var den som fanns. Och jag gillar den så pass att jag köpt den i stor storlek, fast i varianten Curl. Hoppas jag tycker lika bra om den. Doften på den här var kanske lite påträngande, och den satt kvar länge. Efter ett tag försvann den dock in i bakgrunden, så det får gå an. Skulle absolut kunna tänka mig att köpa om.
Betyg 4/5

Atrix. Soft. Protection cream.
En lite lättare variant av min Atrix-favorit. En sådan här mindre tub brukar få hänga med i handväskan, och det var precis där den här var innan den tog slut. Utbytt mot den vanliga varianten, för det var den som fanns i liten tub när det var dags för omköp. 
Betyg 5/5

FredagsFilmen revisited: Project Hail Mary

I september skrev jag om att jag längtade efter att få se filmatiseringen av en av mina favoritböcker, "Project Hail Mary". Jag visst med mig at det här kunde vara filmen som skulle få mig att gå på bio igen, för första gången sedan oktober 2021 när jag såg "No time to die". Jag hade rätt. 
Älskade maken och jag talade oss så varma om den här filmen att E och hennes sambo ville dubbeldejta med oss, och så blev det. Hade inte E blivit sjuk hade jag gärna sett den redan premiärhelgen, till och med. Nu blev det en veckas väntan, mer orkade jag inte med.

Bildkälla The Direct

När Ryland Grace vaknar vet han inte var han befinner sig. Allteftersom minnet återvänder inser han att han vaknat ombord på ett rymdskepp, och han är långt borta från sin egen planet, Jorden. Faktiskt befinner han sig i ett annat solsystem, för att försöka finna svaret på gåtan om vad det är som händer med vår Sol, och hur den ska kunna räddas från utplåning och därmed utplåna allt liv på Jorden.
Av besättningen ombord på skeppet är det bara han som överlevt, så hela uppgiften vilar på hans axlar.

Jag valde den trailern med minst spoilers i, men ändå med an stor spoiler så vill du vara ovetande innan biostolen - se den inte.
Som sagt, en av mina favoritböcker någonsin. Saknade jag något? Ja. Det var alldeles för lite jazzhänder. If you know you know. Annars kan jag inte påstå att det jag sakna märktes av. Mycket av det tekniska har försvunnit, som hur Grace löser många av sina problem där ute i rymden, med på det stora hela är det mesta med. Precis som i boken varvad det Grace gör i rymden med tillbakablickar på hans liv på Jorden, och vad det var som gjorde att han, en no-lärare, fick uppdraget att fara till rymden och rädda solsystemet. Det är annorlunda gjort, men det gör absolut ingenting.
Jag älskade den här filmen. Se den. Läs boken. 

I just might-Dagens

 

Låt: "I just might" med Bruno Mars
Outfit: Svart t-shirt och vinröda mysbyxor från H&M. Planerar att skifta garderoben imorgon.
Smink: Letar efter en foundation just nu, men har inte sminkat mig sedan påskafton.
Doft: Eftersom tant har fått astma blir det inte så ofta parfym numera. Rensade blad väldoften häromdagen och ställde några speciella flaskor på display, sparade de absoluta favoriterna, och ska göra mig av med resten på något sätt.
Nagellack: En lackfri dag. Imorgon blir det grönt.
Läser: "Missdådare" av Annika Sandén som månadsbok. Har precis läst ut Plejaderna-boken "Din stund på jorden" av Vilhelm Moberg.
Frukost: Det där med att nattjäsa en deg och få helt nybakade frallor till frukost - bra grej. Mina hade pålägg av skinka med inlagd gurka och ost med tomat. Till det te så klart.
Fika: Mer te, och ett par Lindor pistage.
Middag: Grönsakssoppa.
Motion: Yogapass.
Kvällsnöje: Varva ner efter yogaklassen.
Att tillägga: Jodå, tant har blivit med lugg. Har antingen inte vant mig, eller ångrat mig. Det växer ju ut.

Sett på TV: Schitt's creek, säsong 3

Lite som vanligt är det spoilervarning när jag skriver om TV.

Alltid lika roligt att åka till "Schitt's creek", men jag funderar ändå på en paus mellan säsong 3 och 4 eftersom det dykt upp lite annat jag vill cykla till. Halvvägs i serien känns som ett bra ställe att pausa på, samt - ingen cliffhanger.

Bildkälla Rotten tomatoes

Familjen Rose börjar känna sig hemmastadda i Schitt's creek, och de lyckas till och med skaffa sig sysselsättning. Moira har sitt uppdrag i kommunen, Alexis jobbar som receptionist hos ex-fästmannen Teds veterinärklinik, Johnny bestämmer sig för att ge sig in i hotellbranschen tillsammans med Stevie, och när David får nys om en tom butikslokal i staden bestämmer han sig för att öppna eget.
Alexis sätter sig också i skolbänken igen, när det kommer fram att hon aldrig tagit sin high school-examen. Davids nya affärspartner Patrick är väldigt gullig, om David tänker efter lite. Moira ocg Johnny känner alltmer hur de förändrats som människor, och hur mycket staden kommit att betyda för dem.

Det var roligt den här gången också, men också väldigt hjärtevärmande. Karaktärer som förut varit väldigt irriterande (Roland) blir alltmer charmiga ju mer Roses börjar komma till rätta och känna sig hemma i Schitt's creek. 
Jag börjar dock känna mig lite mätt nu, så en paus för något annat känns på sin plats.

En veckas luncher

Eftersom jag 99% av tiden äter mina luncher hemma, så händer det att fantasin tryter ganska så rejält med vad jag ska äta. Jag är inte en sådan där lunch-prep-människa, för jag tycker blotta tanken på att äta samma sak dag efetr dag känns jättetråkig. Jag äter inte ens frukost så, till skillnad från många andra jag känner. Ingrediens-prep är en annan sak, och här känner jag mig mer lockad. Men händer det någonsin? Nej. Eller... Någon enstaka gång i kvartalet möjligen.
Så. För att inspirera mig själv, och kanske någon annan, bestämde jag mig för att hyfsat någorlunda sådär anstränga mig lite extra med luncherna under en vecka. Då såg det ut så här.

Måndag. 
Risbowl. Hade ris över från dagen innan och hade fårr för mig att göra både picklad lök och vitkål/morotssallad. Ett gäng sojabönor (edamame) och ett stekt ägg på toppen. Och efter att fotot tagits rörde jag så klart runt alltsammans till en salig röra. Det var fint en stund i varje fall. Jag hade en flaska soja stående bredvid också, om jag ville ha det lite extra såsigt, men just den här gången blev det inget med det.

Tisdag.
Att lunchen är någon form av rester tillhör inte direkt ovanligheterna. Här hade vi ätit pasta med kronärtskocka, citron och brynt smör dagen innan, och det fanns kvar till mig dagen efter. Vatten i glaset, alltid.

Onsdag.
Mer rester. Här är det fläskpannkaka. Äts så klart med lingonsylt och morot, som jag var alldeles för lat för att riva.

Torsdag.
Jag hittade en liten bytta med köttfärssås i frysen, som jag värmde i mikron. Till det pasta, massor av riven ost och grönsaker. Det der ut att vara vitkålssallad, rödlök, olover och gurka.

Fredag. 

Eftersom jag kokade alldeles för mycket pasta dagen innan så bestämde jag mig för att göra en variant av mac & cheese. Serverade ett äpple bredvid. Blev så mätt att jag faktiskt inte orkade äta allt, så här blev det tyvärr lite matsvinn.

Lördag.
Genvägarnas genväg. Varma koppen kan serveras i tallrik också, så känns det lite mer som en riktig lunch än något framstressat. Det här är redd grönsakssoppa. Serveras med gott bröd, och ett äpple som efterrrätt.

Söndag. 
Det är inte fortfarande samma vitkåls- och morotssallad. Jag gjorde den två gånger den här veckan. Vi hade ocks haft pizzakväll dagen innan, och resterna från det blev lunch dagen efter.
Ja, det är en Hawaii. Jag gillar ananas på pizza. Jag förstår inte riktigt ilskan mot ananas på pizza. Vill du inte ha det så ät det inte. Vill du inte servera det så ha det inte på din meny. Vi pratar om en bit bröd med olika toppings på, som värmts i ugn. En glorifierad varm macka. Det är ingen som ilsknar till över smörgåspålägg, så jag förstår inte grejen. Slut på gnäll.

Vad jag läste i mars

Det här med att jag inte har haft så stor lust att läsa den senaste tiden, det börjar bli lite av ett tema nu. Det var samma sak i mars, och det hamnade bara fyra böcker i utlästa högen. Annars brukar mars vara en av mina läskraftigaste månader, men så var alltså inte fallet den här gången. Heller.
Utlästa uppifrån och ner, i vanlig ordning.

"Ö" av Sara Bergnark Elfgren var mitt val att läsas för min bokcirkel, Plejaderna. Det här blev min favoritbok för mars, för att den var ny för mig. Handlar om Mirjam som återknyter kontakten med halvsystern Nia under ett födelsedagsfirande som tar ett par oväntade vändningar. Massor av tillbakablicker. Håller sig till verkligheten, vilket kändes bra då boken behandlar våld i nära relation. Plejadernas medelbetyg blev 3,4/5, mitt personlga betyg blev 3,75/5.

"The only good Indians" av Stephen Graham Jones har jag haft på min radar länge, och jag har varit väldigt nyfiken på den här författaren. Övernaturlig skräck är lite av en favoritgenre. Här är det en otillåten jakt på vapiti som ger efterklang tio år senare, när naturen kräver hämnd på jägarna. Jag hade väldigt svårt att komma in i den här boken, och jag tror jag var halvvägs ungefär innan det äntligen släppte och blev bra. Mitt betyg belv 3/5.

"Betvingade" av Simona Ahrnstedt är bok två om slottet Wadenstierna, men den som utspelar sig först, så jag började med den i min tänkta omläsning av serien, fast i kronologisk ordning. En romance om de påtvingade äktenskapet mellan kungens främste krigare Markus Järv, och Iliana - dotter till en storbonde. Kan känslor uppstå under påtvingade omständigheter?
Betyget blev 3/5

"The vampire Lestat" av Anne Rice är den andra boken i vampyrkrönikan, så nu har jag bara 11 kvar av min omläsning på engelska. Här är det Lestat som berättar om sitt liv både som människa och vampyr, och hans frågeställningar om varifrån vampyrerna kom en gång i tiden. Dessutom vill han bli rockstjärna.
Betyget blev 4/5. Högre än den utnämnda favoritboken alltså, men det här var ju en omläsning, så...

"The vampire Lestat" av Anne Rice

Igår skrev jag om en av mina läsutmaningar, och här är ännu en - Anne Rices Vampyrkrönika. Jag har tänkt läsa alla 13 böckerna som månadsböcker de månader som har 31 dagar. Ingen press alltså, även om flera av böckerna är ganska omfångsrika och kommer ge många sidor på en dag. "The vampire Lestat" gav mig 18 sidor om dagen, och det var värt varenda ord.
Nästan hela det här året kommer det vara omläsningar, och dessutom blir det första gången jag läser böckerna på engelska.

Bildkälla The StoryGraph

Lestat vaknar ur sin slummer och hamnar mitt i 1980-talets rockmusik. Fascinerad av bandet som repar i grannhuset bestämmer han sig för att ansluta sig till dem och göra dem berömda. För att spä på berömmelsen beslutar han att göra som Louis gjort före honom - berätta sin historia. När han gör det bryter han mot flera av vampyrernas regler, och snart är han jagat villebråd.
Innan bandet ska spela sin första konsert har Lestat berättat om sitt liv som ung aristokrat i Frankrike, och sin längtan till scenen. Denna längtan tar honom till Paris, där han snart upptäcks av en vampyr som förvandlar Lestat innan han kastar sig på elden. Med sina nyvunna förmågor utforskar Lestat Paris på nya sätt, och möter världen ur en annan synvinkel. Hans sökande över svaret på varifrån vampyrerna en gång kom, leder honom på långa resor och möten med flera vampyrer.

Av de böcker i Vampyrkrönikan som jag redan har läst, så vill jag minnas att "Nattens furste", som "The vampire Lestat" fick heta på svenska, var den bästa. Den känslan höll i sig. 
Självklart är inte Lestat svartmålad i sin egen berättlese, som han var när Louis berättade honom, utan här möter vi en ganska grubbland Lestst som kastas in i att vara vampyr utan att förstå vad det betyder. Självklart är han fortfarande ganska självcentrerad, och inte så lite egotrippad, och ibland blir han till och med lite jobbig. Men under allt det där finns det en passionerad själ, som söker svar på hur och varför vampyrerna finns. Han ifrågasätter också det sätt som många vampyrer har valt att leva, och går sin egen väg. Något som både ger honom fiender men också många bundsförvanter - vissa av det mer oväntade slaget.

Jag ser fram emot att läsa vidare om vampyrerna. Det kommer bli mycket lestat framöver, och det har jag absolut ingenting emot.

Mitt betyg på "The vampire Lestat" blev 4/5

"Betvingade" av Simona Ahrnstedt

Vet ni vad man kan göra om man gillar att läsa böcker? Skaffa sig själv läsutmaningar. Varför inte, liksom. Som en del av detta har jag bestämt mig för att läsa om Simona Ahrnstedts Slottet Wadenstierna-serie, och bara för att busa till det har jag valt att läsa dem i kronologisk ordning. Då blir det till att börja med bok 2, eftersom den utspelar sig först. Välkommen till medeltidens Sverige.

Bildkälla Goodreads

Markus Järv är en av kungens bästa stridsmän. Nu är han på väg tillbaka till Stockholm, men föst ska han bara stanna för natten. När han skickar en av sina män för att hämta den villiga kvinna han mötte på väg till sitt nattläger, går allt fel. Mannen kommer tillbaka med fel kvinna, och har i stället lyckats röva med sig en spritt språngande naken Iliana, dotter till en av traktens storbönder.
När han ska återlämna henne blir det ännu värre och allt slutar med ett oväntat dödsfall, och ett påtvingat giftermål.
Markus och Iliana, nu tvångsgifta, ger sig av mot huvudstaden och senare till Markus borg vid Mälarens strand. På vägen upplever de flera äventyr och känslorna mellan dem börjar växa. Om de bara vågade lita på varandra.

Jag gillar Simona Ahrnstedts historiska romance-böcker mer än de kontemporära, så pass att jag dröjde väldigt länge med att läsa de som utspelar sig i nutid. Den här kastede jag mig dock över när den kom, och är min enda inbundna bok av Simona, för jag gillar pocket bäst. Den var så klart inte alls lika bra som den första boken i serien (som jag kommer läsa som trea), men det finns ändå en viss charm där. Relationen mellan Markus och Iliana är cenrtal för berättelsen, men det händer också mycket omkring dem, som ska komma att visa sig viktigt för dem allteftersom boken jobbar sig framåt.
Det finns dock en del historiska saker som jag inte riktigt tycker landar rätt, och viss dramatik i bokens slut känns bra långsökt. Inget omnämnade av pesten aka Digerdöden heller, trots att den härjade som bäst i Europa 1349, när den här boken utspelar sig. En del ordval går också bort för mig. Ingen använde ordet "kidnappa" under medeltiden - utom tydligen Iliana. 
Det är ändå en ganska stabil romance, med de rätta detaljer där. Flärd, stormande känslor, lite misskommunikation, en och annan fnurra, passion, och ett lyckligt slut.

Jag valde ändå att sänka betyget på "Betvingade" något, och det hamnade på 3/5 den här gången.