fredag 24 maj 2019

FredagsFilmen Revisited: Rush

I måndags dog Niki Lauda. Till och med jag som numera bara följer Formel 1 ytterst sporadiskt, blev lite ledsen i ögat över det. För det är något ganska fantastiskt med hans kärlek till motorsporten, som fick honom att sätta sig bakom ratten i en F1-bil igen, endast 6 veckor efter en olycka som så när kostade honom livet.
Den olyckan finns med i FredagsFilmen "Rush" som jag skrev om första gången i oktober 2013. Jag har såklart sett den sedan dess.

Chris Hemsworth som James Hunt, Daniel Brühl som Niki Lauda

Bildkälla PX Sports
"Rush" handlar om Formel 1 under 1970-talet, främst på rivaliteten, men också vänskapen, mellan förarna James Hunt och Niki Lauda.
1976 försvarar Niki sin världsmästartitel. Han är en metodisk förare, och hans största konkurrent är den karismatiske playboyen James Hunt. De är fundamentalt olika i både förarstil och privatliv, med ett gemensamt mål - att vinna.
Men marginalerna är små, och ett enda fattat beslut kan vara skillnaden mellan liv och död.


Jodå, en känner av att det här är en film med Ron Howard i registolen, på alla de bra sätten. Det är mäktigt värre, och race-scenerna känns in i maggropen. Hemsworth och Brühl är även utmärkta i sina roller som Hunt och Lauda, och en behöver nog inte ens vara intresserad av motorsport i allmänhet eller F1 i synnerhet för att uppskatta den här filmen, den har mycket att ge ändå.
Klart sevärd en regntung fredag.

torsdag 23 maj 2019

Bujo för juni

Den här månaden var jag tydligen extra ivrig med att ordna sidorna för juni. Kan vara för att det redan har dykt upp en massa som behöver planeras in, med en som slutar nian blir det lätt så. Mycket som ska fixas och planeras.
Så när mina beställda röda washitejper dök upp så dröjde det inte länge innan jag pysslade sidor. Att det blev rött i juni beror på att det är min favoritfärg, och att jag (och mina bröder) fyller år i juni.


Månadsuppslaget fick ta rejält med plats. Jag använder inte det här uppslaget som så mycket mer än en försättssida, så mig gör det inget att datumena blev så illande röda som de blev. Kanske kommer bli svårt att skriva på, men vem bryr sig? Inte jag, i varje fall. Det tråkigaste är att pennan ghostar, det vill säga syns igenom på andra sidor. Upplever att sidkvalitén inte varit supertoppen i den här boken, eller så är det helt enkelt pennorna som är för pigmenterade. Eller en kombination av de två. Nåja, jag brukar skriva över det så småningom, och ärligt talat tänker jag inte på det värst mycket mer än när jag precis gör sidorna och fotograferar dem.


Uppslaget för junis böcker, nagellack och pengar. Jag har bara en liten avdelning för yogapengar i juni, för jag tror inte att det kommer hända mycket där, om jag inte bestämmer mig för att handla något till studion. Ikväll har jag nämligen terminsavslutning för yogan. Återkommer i augusti.
Som synes använder jag washitejp med jordgubbar, hjärtan och även lite mer rosa/gröna vattenmeloner. Och myror! De såg jag först när jag började använda tejpen, och pep lite av förtjusning.



En rad om dagen, vanekollen och plats för tankar till den bok jag har valt som junis följeslagare.


Och till sist ett exempel på ett av mina veckouppslag. Just det här kommer jag se den vecka jag fyller år, så ett citat från David Bowie om att åldras tyckte jag passade in - även om den värsta krisen har gått över.

Så ser min juni ut. Nu ska jag skriva in alla de där sakerna jag har på gång och behövde sidorna för.

onsdag 22 maj 2019

Wishlist Wednesday

Snart är det dags för mig att fylla år igen. Och så är det ju dessutom Mors Dag på söndag. Så om en vill fira mig men inte har en aning om vad jag vill ha, så kommer några tips här. Förutom en ny pyjamas, fred på jorden och snälla barn, som jag ständigt har på önskelistan.

Bildkälla Kicks
En av de saker jag saknade när jag No Poo-ade var Moroccanoil. Av någon anledning fungerade inte den här oljan då, utan blev mest en vaxig hinna på håret. Ytterst otrevligt. Så när jag började med schampo igen så tog det inte lång stund innan jag köpte en ny, liten flaska. Nu är den alldeles snart slut - bara några dyrbara, väldoftande droppar kvar - så jag önskar mig en ny. Den finns i en "light" variant också, för ljusare hår. Mitt är lite både ock, beroende på vilket hårstrå en tittar på, så vilken som skulle funka för mig.

A England, mitt absoluta favoritmärke på nagellack, kommer med två nya kollektioner nu i slutet på maj/början av juni. Sammanlagt 12 lack på temat British subcultures och London vibes. Jag vill såklart ha alla 12, plus de 5 lack jag har kvar att köpa från kollektionerna innan. Men om jag bara får välja tre väljer jag Punk, Goth och New romantic.

Bildkälla AdLibris
Som ni säkert vet vid det här laget så tycker jag om att läsa, och en av mina favoriter att läsa är Jane Austen. Så jag skulle inte bli ledsen och gråta om jag fick den här snygga boxen i present, med alla hennes böcker i vacker inbunden utgåva. Glädjetårar skulle det säkert komma en massa dock.

Och eftersom jag älskar böcker i största allmänhet så skulle jag inte bli ledsen över ett presentkort. Så att jag kan välja själv i min milslånga önskelista. Presentkort till Filmstaden funkar bra det med, för biokvällar är alltid kul.

Bildkälla H&M
För att påminna om hur mycket jag verkligen tycker om att ha pyjamas på mig, så kan jag ju alltid påminna om det i form av detta örngott från H&M. Som jag villhöver.

Dessutom tycker jag om lakrits, chips, bubbelvin, absint, rävar och hårgos.

tisdag 21 maj 2019

Säsongssammanfattning: Game of Thrones, säsong 8

Som alltid är det spoilervarning när jag skriver om tv.

Säsongssammanfattning som även är en serieavslutning. Fans har tydligen hatat den här säsongen, och det förekommer namninsamlingslistor med över en miljon underskrifter på att säsongen ska göras om. Om detta säger jag - skärp er! Det är en tv-serie. Inget som påverkar folk i verkliga livet, liksom.
Själv tyckte jag att det slutade ganska bra och hyfsat logiskt, även om jag hade hoppats på ett litet annat slut. Och jag fick rätt i min gissning på att det skulle hamna någon på den där tronen i slutändan, som vi kanske inte hade kunnat ana.

Bildkälla HBO Nordic
Favoritavsnitt: 8x03 "The long night" Ett avsnitt som det gnälldes på för att det var så mörkt. *suck* Ja, för det är ju natt? Dra ner rullgardinen så ser ni. Det stora slaget mellan White walkers och människorna. Sådär jobbigt stundtals att jag satt och pep att jag inte orkade mer. Då händer det prylar.
8x05 "The bells" Kanske det mest upprörande avsnittet av de alla, för det var här folk började skrika om att de ville ha nya avsnitt. Daenerys och Cersei gör upp om Järntronen. Fördel Daenerys som har en drake... Som hon använder lite väl drastiskt kanske.

Favoritkaraktär: Arya.

Favoritpar: Brienne och Jamie. Den nanosekund det varade. För det hade jag hoppats på lääänge.

Bäst i säsongen: Aryas dödslista blev kompletterad, som jag hade min egen lilla teori om att den skulle bli. Så var hon hyfsat BAMF med Winter King också.
Brienne blev dubbad till riddare. Yay!
Sansa drottning över Norden! Bran på Järntronen. Eller något, för den finns ju inte längre nu när Drogon smälte ner den i sin förtvivlan. Till och med draken fattade att den där tronen mest ställde till besvär.

Värst i säsongen: Jag ville ha en betydligt värre död för Cersei. Elek som jag är. Och så var det an massa andra som jag ville skulle leva som inte gjorde det. Fast det var i och för sig inte alltid så oväntat. Och att Grey Worm, som jag gillat så, blev en satans köttskalle var inte heller så nöjsamt att se.
Jag hade ju hoppats på Jon Snow på tronen i slutändan, och där fick jag snulle. I mitt huvud blir ändå någon sorts kung av Wildlings, men ändå. Förvisad känns som att det var lite att ta i för att ha räddat världen från en hyfsat galen drottning.

Övriga kommentarer: Jag är nöjd. Kan kanske bero på att jag inte har levt med serien i 10 år, utan sett allt mer eller mindre på ett bräde. Visst har jag tyckt det har varit bra, men inte bra att jag tycker något skulle ha gjorts annorlunda så här i sluttampen. Eller jo - det hade gärna kunnat få vara lite lugnare tempo så här i sista säsongen, kanske berättat över fler avsnitt. Det kunde kännas som att det gick lite väl fort ibland, att de reste över stora vidder lite väl snabbt. Bland annat. 

måndag 20 maj 2019

Soundtrack of my life


Editors - Barricades

How long could you wait
For someone you love?
Just looking for the tunnels of light
Coming down from above
I was waiting by the phone
The moment you called the moment you caved
Just tell me all your secrets and lies
Your barricades

When it gets dark, the streets and the youth
Holding me back from falling
Through tunnels of light emitted for you
I was waiting by the phone
The moment you called the moment you caved
Where would I be without your secrets and lies
Your barricades

Don't run away, don't run away, don't run away, don't run away
Just barricade now
Don't run away, don't run away, don't run away, don't run away
Just barricade now
Oh!

A memory of you plucked from the pool
Just tell me have I met you before
Did we play the fool?
Serenade me while I sleep
Ripple the walls, keep us out of sight
My memory's playing tricks and games
The madness you loved, the tunnels of light

Don't run away, don't run away, don't run away, don't run away
Just barricade now
Don't run away, don't run away, don't run away, don't run away
Just barricade now
Oh!
Don't run away, don't run away, don't run away, don't run away
Just barricade now
Don't run away, don't run away, don't run away, don't run away
Just barricade now
Oh!

Don't run away now, just barricade now
Don't run away, don't run away, don't run away, don't run away
Just barricade now
(Don't run away now, don't run away now)
Don't run away, don't run away, don't run away, don't run away
Just barricade now
Oh!
Don't run away, don't run away, don't run away, don't run away
Just barricade now
(Don't run away now, don't run away now)
Don't run away, don't run away, don't run away, don't run away
Just barricade now
Oh!

How long could you wait
For someone you love?
Just looking for the tunnels of light
Coming down from above

fredag 17 maj 2019

Uppdaterad morgonrutin

Förra året gjorde jag ett inlägg om min morgonrutin, men som kanske kan anas av rubriken så har det hänt saker med den. Lite såhär ser alla mina mornar ut nuförtiden.


  • Oavsett vilken veckodag det är så ringer min väckarklocka klockan 6 varje morgon. Oftast lyckas jag till och med gå upp då, men det händer att jag snoozar fem minuter eller så, eller ger mig själv sovmorgon om jag är extra trött. Men oftast går jag upp när larmet går, och går på toa - som en bör.
  • Sedan använder jag den där röda grejen på bilden, som är en tungskrapa. Och bara för att jag alltid tycker det är lite icki efter att jag har skrapat tungan, så borstar jag tänderna för att fräscha upp munnen. 
  • Efter det går jag in i mitt bibliotek, rullar ut mattan på bilden, och gör ett kort yogapass. Här har jag gett mig själv lov att skippa det där yogapasset en gång i veckan, men oftast skippar jag det inte alls eftersom det är skönt att sträcka ut sig på morgonen. Jag kör oftast det här passet, som jag numera har lärt mig utantill.
  • Nästan alltid är det nu jag passar på att meditera också. Ibland väntar jag tills jag är ensam hemma, men oftast tycker jag mest att det är skönt att meditera direkt efter att jag har yogat, så då gör jag det. 15 minuter med Headspace, och sedan är jag redo för resten av dagen.
  • Och resten av dagen börjar med frukost! Först ett glas med varmt citronvatten med äppelcidervinäger och cayennepeppar, sedan te och vad jag nu har bestämt mig för att frukostera på. Idag var det fattiga riddare med jordnötssmör och lönnsirap.
  • Efter frukosten använder jag så den blå grejen på bilden, som inte är en vas med en penis (som jag hört någon kalla den för) utan en nässköljare. Jag har blivit flitig med den igen, sedan pollensäsongen förra året. Den hjälper såklart inte helt, men den hjälper. Alltså sköljer jag näsan med min NoseBuddy, en kanna saltvatten genom hela näs-systemet.
  • Efter det gör jag min oil-pulling. Lite kokosolja som jag sköljer runt i munnen under en ganska lång tid. Idag hann jag duscha, tvätta håret och smörja mig samt klä på mig, innan jag spottade ut, men andra dagar brukar jag passa på att tvätta mig, klä mig och bädda sängen.
  • Spottar ut oljan i kaffefiltret som jag lägger i komposten. Borstar tänderna. Bäddar! viktigt för mig att bädda, för jag tycker det är skönare att lägga mig i en bäddad säng. Passar på att vädra sovrummet också, om så bara några minuter.
Och det är min morgonrutin det. Planen är att jag ska vänja mig vid att gå upp ännu lite tidigare, men jag tar myrsteg dit. Jag hade nått gå-upp-klockan-6-utan-problem lagom till vi ställde om klockorna till sommartid, och jag har fortfarande inte riktigt vant mig vid att klockan ringer när den gör, min biologiska klocka tycker det är lite för tidigt just nu, helt enkelt. Längtar tills vi slopar sommartiden. Jädra skit att förstöra min biologiska klocka två gånger om året. *mutter mummel*

torsdag 16 maj 2019

Säsongssammanfattning: American Horror Story - Cult

Som vanligt är det spoilervarning när jag skriver om tv.

Den sjunde säsongen av American Horror Story har undertiteln "Cult". Alla säsongerna är som (kanske) bekant fristående, med en ganska så fast skådespelarensemble, som återkommer i nya roller varje säsong, vilket är mindre förvirrande än vad en kan tro.
Ibland knyts vissa detaljer från de olika säsongerna samman, och jag hade hört ryktas att den här säsongen skulle luta sig mycket mot någon av de tidigare, men förutom en karaktär från säsong fyra, "Freak Show", så märkte jag inte det alls.
Serien är förlängd till och med säsong 10, och jag har läst någonstans att det var så många säsonger skaparen Ryan Murphy hade planer för, så det ska bli spännande att se hur det vecklar ut sig. Så småningom.

Bildkälla Wikipedia

Favoritavsnitt: 7x06 "Mid-Western assassin". Kai får motstånd i valet till kommunfullmäktige. Meadow berättar sanningen för Ally, och ett torgmöte får ett oväntat slut.
7x09 "Drink the Kool-Aid". Vi får bakgrund till olika sekter som inspirerat Kai. Kai testar sina anhängares lojalitet, och Ally hämnas.

Favoritkaraktär: Egentligen ingen, men kanske mest Ally, om jag måste välja.

Favoritpar: Eh? Nej.

Bäst i säsongen: Det var inget övernaturligt den här gången, utan allt det otäcka vi ser är sådant som kan göras, och har gjorts, av människor och mot människor. Gillade att det kändes så autentiskt.

Värst i säsongen: Serien handlade till en början mycket om diverse fobier, och jag tycker det var trist att det släpptes. Med det sagt kanske det hade varit på sin plats med en triggervarning för clowner, trypofobi och blod. Men det där sista gäller liksom varje säsong.

Övriga kommentarer: Det här var inte en av mina favoritsäsonger. Inte för att den var dålig, men jag hade ganska tråkigt mellan varven.

onsdag 15 maj 2019

"Little fires everywhere" av Celeste Ng

Möjligen är "Little fires everywhere", eller "Små eldar överallt" som den heter i svensk översättning, en av de mest hypade böckerna jag har haft i min bokhög på länge. Jag har sett den hyllas på Instagram, på YouTube, i diverse artiklar, bloggar och andra sammanhang. Så det var med iver jag plockade upp den för att börja läsa.

Bildkälla Goodreads
I det lilla samhället Shaker Hights är allt till synes perfekt. Husen och trädgårdarna är välskötta, familjerna hela och rena, alla tjänar bra och barnen har en trygg skola. Men bakom den välputsade fasaden är allt kanske inte rosenrött.
När Mia, en ensamstående mamma och konstnär, flyttar in i området, ställs allt på sin spets. Mia med sin konstnärssjäl har svårt för dessa oskrivna regler. Familjen Richardson dras in i Mias och hennes dotter Pearls liv, och det kommer i grunden ändra deras tillvaro.

Jag förstår inte alls hypen över den här boken. Den är bra skriven och jag gillar den ickelinjära tidslinjen, med många blickar både bakåt och framåt, men storyn griper inte riktigt tag i mig. Jag har faktiskt till och med haft lite tråkigt ibland. Det är en sådan där bok där jag mest blir arg på karaktärerna för att de inte pratar med varandra, utan mest antar och drar slutsatser efter skvaller eller lösryckta yttranden. Dessa slutsatser är dessutom ofta felaktiga, och hela storyn hade kunnat undvikas om någon bara frågat rätt ut hur det förhöll sig.
Nu är det mest en massa skvaller och skitsnack, och jag som är inne i något av en lässvacka just nu, har inte riktigt tålamod med den här typen av berättelse. Jag kanske skulle ha tyckt bättre om den i ett annat sammanhang, men jag trodde på allvar att den skulle vara så bra som jag hört att den var och att det var var boken skulle få mig att vilja sträckläsa igen. Så var då icke fallet.
Boken är dock välskriven, och jag gillade språket och tonen i den, att vi fick se saker ut flera perspektiv och inte bara en enda karaktärs, så att vi som läsare kan få bilda oss en egen uppfattning. Jag tyckte alltså att boken var bra, bara inte bra. Jag blev lite besviken, helt enkelt.

Mitt betyg på "Little fires everywhere" blev 3/5.

tisdag 14 maj 2019

Tre tomma no. 84

Gjort slut på saker nu igen. Varsågoda.


Atrix. Intensive. Protection cream.
Den här gången tog den i badrummet slut först. En älskling, helt enkelt.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

Lush. Veganese. Balsam.
Jag kan tycka att det är aningen onödigt med skalpvårdade grejer i ett balsam, eftersom jag aldrig använde balsam i skalpen utan bara på hårlängderna. Därmed sagt så gillar jag ändå hur mjukt mitt hår varit efter tvättarna, och att det doftar gott dessutom. Kanske inget revolutionerande, men jag har gillat det ändå. Kommer kanske köpa nytt i framtiden, men just nu har jag inga större planer på ett Lush-köp. Finns visst bara online, om jag förstått det rätt.
Plaståtervinning.
Betyg 3,5/5

Bath Bubble and Beyond. We are family. Shampoo bar.
Jag hittade den här schampokakan på min lokala Ica Maxi och bestämde mig för att testa. Föll ganska så handlöst för det här schampot, om jag ska vara ärlig. Löddrar mjukt och mycket, trevlig doft, lätt att fördela i håret och lätt att skölja ur, dryg som attan, gjorde att jag kunde glesa ut mellan hårtvättarna igen. Enda minuset är att den behöver torka ut helt mellan användningarna för att inte nästan smälta bort i duschen (görs bäst på ett tvålfat en bit från duschen) samt att det svider som f-n om en får det i ögat. Undvik det.
Jag har redan köpt en ny, och funderar som bäst på om jag ska testa någon annan variant nästa gång. Bäst av allt? Det här ↓:
Pappersförpackning.
Betyg 5/5

måndag 13 maj 2019

Säsongssammanfattning: Downton Abbey, säsong 4

Som vanligt är det spoilervarning när jag skriver om tv.

När plötsligt en tredje medlem i familjen vill vara med och titta på en serie så är det inte alltid helt lätt att få till tittandet. Så min plan att se klart på "Downton Abbey" och lämna tillbaka boxen till dess rättmätiga ägare när vi ses igen i slutet på maj, verkar gå om intet. Men en säsong till kanske vi hinner med.

Bildkälla Thirteen
Favoritavsnitt: 4x01 Mary är fortfarande otröstlig efter Matthews död, och lyssnar inte på råd från sina närmaste. Någon återvänder till huset för att ta O'Briens plats, till mångas förtret. Michael planerar att åka till Tyskland för att på så sätt kunna skiljas från sin fru och gifta sig med Edith.
4x09 "The London season". Dags för Rose att komma ut och presenteras för kungen. Hela familjen beger sig till London för detta tillfälle. Daisy får ett oväntat förslag, och Edith fattar ett beslut om sitt barn.

Favoritkaraktär: Maggie Smith är baske mig guld som Violet Crowley. Denna drottning av vassa one liners, älskar't!

Favoritpar: Det enda bestående - Robert och Cora.

Bäst i säsongen: Rose överraskade mig som en frisk fläkt, där jag trodde att hon kanske skulle bli lite trist. Och så gillade jag London-avsnittet väldigt mycket. Särskilt den där hålla-handen grejen mellan Carson och Mrs Hughes.

Värst i säsongen: Karaktärer som förtjänar en brejk: Anna och Bates, Edith. Och är verkligen Mary så fantastisk att alla karlar måste visa sitt intresse? Med andra ord - ungefär en friare för mycket.

Övriga kommentarer: Jaha. Thomas Barrow återgick till sitt vanliga, elaka och beräknande jag. Fast utan ytterligare ränksmiderier från O'Brien, som hastigt och lustigt lämnade serien.

fredag 10 maj 2019

En bemärkelsedag

Idag är det prick 10 år sedan jag började blogga. Då hette bloggen "Mrs Datas liv", men det gick över. Det har hänt mycket på de här tio åren, och en av dessa saker är att jag växte ifrån mitt gamla internet-alias. Så kan det gå. Å andra sidan tycker jag att "Livet enligt Jenny" passar mig bättre. Även om jag kanske inte skriver jättemycket om mitt liv just nu, förutom vad jag läser, lyssnar på och tittar på. Jag känner mig lite mer privat, helt enkelt.
För tio år sedan var jag ganska care free. Jag mådde bra, kände mig rentav lycklig. Hade självförtroende att dela med mig på ett helt annat sätt än vad jag har idag. För sedan kom en massiv depression, en massa ångest, och självcensur för att lindra denna ångest. Jag skriver inte om vad som helst som faller mig in längre, helt enkelt för att jag inte vill att folk ska tolka in saker i det jag skriver som jag kanske inte menar. Även om ni är ganska få som läser på den här bloggen, så vet jag aldrig riktigt när ett inlägg ska få trafik, eller vad det är som gör att just det inlägget får trafik. Och det är tröttande att fundera på det. Så jag stänger bit för bit. Om vad jag skriver, bland annat, men jag har sedan en tid även stängt av möjligheten att kommentera.

Men! Idag är det alltså tio år sedan jag började skriva mina första trevande kommentarer. På ett sätt kan jag känna att det skulle kanske vara ganska skönt att sluta blogga nu, men samtidigt vet jag med mig att jag inte riktigt vill släppa. För att det är kul att ha något att göra varje vardag, planera inlägg och deras placering i kalendern. Samt att min blogg fungerar som ett sorts arkiv över mitt liv, en annorlunda dagbok. Och det händer ju ibland att det glimtar till och jag blir ganska privat. Inte superofta, men det händer.

Vad vill jag ha sagt med allt det här? Inget annat än  grattis lilla bloggen. Vi ses på måndag.


torsdag 9 maj 2019

What I eat in a day #25 - Sköna maj?

Maj känns mest som mars just nu, eller april om vi ska vara snälla. Riktigt skitväder, med andra ord. Kan inte minnas när det haglade så här ofta senast. Någonsin?
Men jag försöker hålla humöret uppe ändå. Ett bra knep för det är god mat. Och massor av vatten, som (nästan) aldrig fastnar på bild.


Jag startar min morgon med rent vatten, men även med ett glas av den här dekokten. Citron, äppelcidervinäger och cayennepeppar i varmt vatten. Inte gott, men jag känner mig uppfriskad av det, samt att det har hjälpt min mage. Använd fantasin för vad jag menar med det.


Frukostdags! Alltid Earl Grey med mjölk, och mina piller som jag sköljer ner med vatten. Det är allergimedicin och kosttillskott. Till det ett kokt ägg (krämigt ska det va!) och en skål yoghurt med ett tärnat äpple och min hemgjorda granola. Stod mig på det fram till lunch.


Min lunch var en grön sallad (som i färgen) med ägg, ceasardressing och rostat bröd. I salladen hade jag huvudsallat, färsk gurka, smörgåsgurka, oliver med citronfyllning (mina favoriter), koriander, pumpakärnor - bara sådant som var grönt.


Efter min promenad med söt hund var jag svårt sugen på te. Hade en liten craving efter English Breakfast, så jag rådde bot på den medan jag läste lite.


Med så mycket te i systemet kände jag inget behov av mer när det blev fikadags. Så jag gjorde en smoothie med banan, jordnötssmör och kokosdryck. Till det ett par kardemummaskorpor med smör.


Till middag åt vi aloo gobi med ris, alltså en indisk gryta med blomkål och potatis. Lite extra grönsaker också, samt att jag lade på lite koriander på min portion efter att bilden togs.



Vi tittade på dubbla avsnitt av "Downton abbey" och då villhöve jag ha dubbla tv-tittar-snacks också. Först en kopp kvällsro-te med mjölk, till det två skorpor och en liten macka, alla tre med ost. Och jag avslutade gårdagens ätande med ett äpple.

Nu ska jag gå och luncha på rester av aloo gobi. Tycker inte minsta lilla synd om mig, på grund av gott.

onsdag 8 maj 2019

Tre tomma no. 83

Varför är jag alltid så slö med att ta kort på mina tomma förpackningar? Det sitter långt inne ibland, så pass att jag nästan har följande tre tomma förpackningar redan nu, och att jag har glömt bort en del om innehållet i de förpackningar jag har tömt. Så kan det gå.


Berrisom. Peking opera mask, Queen. Redwine + adenosine.
Den här har jag haft i ansiktet förut, och minns att jag gillade den då. Det gjorde jag nu med, för det är alltid lite extra roligt med målade masker så man kan leka att man är en drottning mellan varven. Bra passform, hyfsat med essens, kände mig gosig efteråt.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5. Låter det gamla betyget följa med.

Apotek Hjärtat. Mild duscholja. Oparfymerad.
Fick rejäla problem i början av året med torr, kliande och irriterad hud. Tills jag började använda  den här duscholjan i duschen istället för vanlig duschtvål. Ger ett litet lödder när en "tvålar" in sig och är lätt att skölja av. Har en ny i duschen, så klart.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

Kicks. Instant treatment. Detox beauty. Clearing mud mask.  
Är det här tredje tuben jag gör av med? Tror det. Har redan kommit en bra bit i den fjärde också, för den här masken är en av mina favoriter. Jag använder det säkert en gång i veckan. Funkar bra även för min känsliga hud med den här lermasken, om jag bara smackar på med fukt efteråt.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

tisdag 7 maj 2019

"Förnuft och känsla" av Jane Austen

Omläsning förnöjer! Fast det här var faktiskt första gången jag läste "Förnuft och känsla" på svenska, förut har jag läst den med titeln "Sense and sensibility".

Bildkälla Goodreads
Fröknarna Dashwood och deras mamma tvingas att lämna huset de bott i då fadern dör och godset tillfaller hans son från ett tidigare äktenskap. De flyttar till en stuga som ägs av en släkting till fru Dashwood och dras snart in deras umgängeskrets. Den yngre systern, Marianne, förälskar sig snart i den stilige Willoughby och låter sig svepas med i känslorna. Den äldre Elinor låter dock förnuftet segra och låter inte känslorna synas utanpå, hur mycket hon än påverkas när hennes egna förhoppningar sviks.

Jag har som sagt läst den här boken förut, då på engelska, och frågan är om jag inte tyckte den var mycket bättre i original. Det är något i översättningen som gör att det blir lite tungrott ibland. I varje fall frö mig som inte har något problem att läsa på engelska. Lost in translation, helt enkelt.
Det gör dock inte historien sämre, utan den uppskattar jag minst lika mycket. Det är lite så där skvallrigt och smått ironiserande som jag känner igen från Jane Austens andra böcker, hennes ton lyser igenom - även i den svenska översättningen. Ibland känns hon dock lite påträngande, Jane Austen, och det sista kapitlet är väl inte riktigt vad jag uppskattar.

Ändå. Jag har förut gett "Förnuft och känsla" betyget 5/5, och jag låter det betyget få stå kvar. Berättelsen vinner helt enkelt över mig.

måndag 6 maj 2019

Säsongssammanfattning: Gotham, säsong 2

Som vanligt är det spoilervarning när jag skriver om tv.

Den andra säsongen av Batman innan Batman, aka "Gotham" har två undertitlar beroende på hur dags i säsongen vi befinner oss - "Rise of the villains" eller "Wrath of the villains". Jag blev mest underhållen av den första halvan. Faktiskt så känner jag ett behov av lite Gotham-paus nu.

Alfred Pennyworth (Sean Pertwee), Lee Tompkins (Morena Baccarin), Harvey Bullock (Donal Logue), Selina Kyle (Camren Bicondova), Bruce Wayne (Davis Mazouz), Jim Gordon (Ben McKenzie), Oswald Cobblepot (Robin Lord Taylor), Barbara Keane (Erin Richards), Edward Nygma (Cory Michael Smith), Theo Galavan (James Frain), Tabitha Galavan (Jessica Lucas).
Bildkälla Hollywood reporter
Favoritavsnitt: 2x02 "Knock, knock". Gordon utreder rymningarna från Arkham.
2x09 "A bitter pill to swallow". Gordon får problem när lejda mördare försöker röja honom ur vägen.

Favoritkaraktär: Alfred Pennyworth. För han verkar vara den enda som tänker med hjärnan.

Favoritpar: Jim och Lee (Leslie). För att det var det enda som fanns. Lee försvann dock ungefär halvvägs i säsongen. Troligen för att Morena Baccarin, som spelar henne, födde barn där. (Hon är gift med Ben McKenzie som spelar Jim Gordon).

Bäst i säsongen: Maniax.

Värst i säsongen: Det är tvära kast mellan god och ond i den här serien. Ibland går det på bara någon minut att karaktärerna ändrar inställning. Och faktiskt så blir det lite tröttande i längden. Dessutom tycker att den här säsongen mest var lång och faktiskt lite tråkig och dålig, trots vissa väldigt bra skådespelarinsatser mellan varven.

Övriga kommentarer: Innan han ens har blivit Jokern (det kommer nog snart) så är Cameron Monaghan en av de bästa jag har sett i den rollen. Top notch. Till och med Chilipojen, som bara tittade lite över axeln på mig, tyckte att det var "en jättebra Joker". Så jo.


Hade det varit mer sådant i serien så kanske jag skulle vara nyfiken på att titta vidare, i skrivande stund vet jag inte om jag kommer bry mig. Fast jag är ju lite nyfiken på vilken väg serien kommer ta, och så är jag hyfsat envis, så kommer säkert titta vidare. Men inte just nu.

fredag 3 maj 2019

Aprils bokhög

I april hann jag läsa sju böcker, och nästan alla var på engelska. Och här är dem i den ordning jag läste dem uppifrån och ner, med månadsboken allra underst. Ett klick på boktiteln tar dig till inlägget där jag skrivit mer utförligt om boken. Precis som vanligt alltså.


"Fevre Dream" av George R.R. Martin, eller "Feberdröm" som den heter på svenska. Den här omgångens läsning för min bokcirkel Plejaderna. Plejaderna gav den medelbetyget 2,7/5, mitt betyg blev 2,5/5.

"The astonishing colour of after" av Emily X.R. Pan fick dela på favoritplatsen för april. Magisk realism, om en ung tjej som söker sina rötter efter sin mammas självmord. Mitt betyg blev såklart 5/5.

"Sköldpaddor hela vägen ner" av John Green är en utmärkt bok som belyser mental ohälsa på ett väldigt nära och finstämt sätt, utan att göra det minsta lilla gulligt. Mitt betyg blev 4/5.

"The sun is also a star" av Nicola Yoon var den andra boken att få dela på favoritplatsen i april. Solklart fick den betyg 5/5 den också.

"Harry Potter and the chamber of secrets" av J.K. Rowling. Del två i Harry Potter-serien och jag kommer på mig själv med att längta till de mörkare böckerna i serien. Hade lite tråkigt mellan varven och betyget blev därefter, 2,5/5.

"Aristotle and Dante discover the secrets of the universe" av Benjamin Alire Sáenz blev jag lite underväldigad av. Väldigt vackert språk, sådär lyriskt som jag gillar, men en berättelse som inte riktigt grep tag i mig. Den var inte för mig, helt enkelt. Betyg 3/5.

"Grekisk mytologi" av Michael Gibson, med underbara illustrationer av Giovanni Caselli. Faktiskt så var illustrationerna den stora behållningen. En barndomsfavorit som inte riktigt överlevde resan in i mitt vuxna och mer kritiska läsliv. Betyg 3/5.

torsdag 2 maj 2019

"Grekisk mytologi" av Michael Gibson och Giovanni Caselli

När jag för ett gäng månader sedan läste "Illiaden" och "Odysséen" fick jag stor lust att läsa om böcker från min barndom med grekisk mytologi som tema. Problemet var bara att de stod nedpackade i lådor i väntan på att biblioteket skulle göras i ordning. Nu när det är ordnat var det en lätt sak att plocka fram böckerna ur hyllan och sätta igång. Först på tur blev "Grekisk mytologi" av Michael Gibson, med underbara illustrationer av Giovanni Caselli.

Bildkälla Goodreads
När jag lade upp en bild av den här boken på Instagram fick jag många kommentarer om den hade varit en favorit under folks barndom, och det var den som sagt även för mig. Jag kan minnas hur jag läste historierna, men framför allt hur jag sjönk in i bilderna och förlorade mig i deras detaljrikedom. För den här boken vilar stort på illustrationerna. Längst bak i boken finns ett index som förklarar symboliken i bilderna, något som vuxna jag uppskattar, men som barndoms-jag troligen fullkomligt struntade i.
Däremot kan jag känna att boken känns ganska daterad. Översättningen känns konstig, och ibland smyger det sig in uttryck som absolut inte används idag. Originalet (på engelska) har copyright 1977, och den utgåva jag har är tryckt 1983, så där ser vi hur snabbt språket kan förändras så att något som var självklart då känns konstlat idag.
Som vuxen sitter jag även och baxnar lite över innehållet. Nog för att en redan vet att den mesta mytologin är tämligen sexistisk och konstig, men här känns det så extra tydligt. Särskilt omen betänker att boken faktiskt riktar sig till barn. Inte för att jag tycker att det borde censureras, för mytologin (och historien) är som den är, men när Helena får skulden för Trojanska kriget blir jag faktiskt lite sur. Kan vi komma överens om att Helena redan var gift med Menelaos när Paris förälskade sig i henne, kidnappade henne och förde henne till Troja? Och sedan vägrade lämna henne åter till sin man, trots att han förlorade en tvekamp om vem som skulle få behålla henne och vinna kriget. (Alltså förlåt att jag rantar lite nu, men jag tycker det är ganska vidrigt hut kvinnor behandlas som bytesvaror och inte som fritt tänkande människor.) Alltså var kriget Paris fel - inte Helenas.
När vi vinklar saker så här redan i barnlitteratur, är det inte undra på att det är svårt att få folk att inse att det behövs förändringar i världen.

Jag valde att läsa "Grekisk mytologi" som min månadsbok för april, och det var väl duktigt av mig att sprida ut en bok på dryga 150 sidor över en hel månad. Lösningen låg i att jag läste ett kapitel om dagen tills boken tog slut, vilket den gjorde lite i förtid i lördags. Ändå, det har varit trevligt att läsa en liten saga om dagen, det sticker jag inte under stol med.

Mitt betyg blir dock inte lysande. Den här boken var bättre i minnet, helt enkelt. 3/5 landar jag på till sist. Skulle jag bara betygsätta illustrationerna skulle det däremot bli toppbetyg.

onsdag 1 maj 2019

Aprils nagellack

Det var inte mycket nagellack som hamnade på mig under april. Jag gav mina naglar lackpaus ett tag, och målade naglarna för första gången i april lagom till påsk. Så idag är det bara fyra bilder och sammanlagt fem nagellack att titta på.


Pahlish, Hufflepuff
Påsklacket var så klart gult. Hufflepuff är ett lysande maskrosgult lack, med lite färgskiftande glassflecks. Det finns en aning av husfärgerna gult och svart, men mest upplevde jag det som ett gult lack med guldskimmer. Alltså gillade jag det.


OPI, Berry Fairy Fun
Valt till aprils favoritlack för hur det ser ut på de skuggiga naglarna. Ett iridicerande lila lack, med skimmer som skiftar ton i ton, men även flashar till i rosa och såg jag inte lite rött där också? Jag hade kanske behövt ett extra lager för lite mer ompf, men jag var nöjd så här med.


Depend 7Day, How you doin'? + Flirt with Joey
Det här blir nog min favoritmanikyr för april dock, fastän att det rann ner i nagelbanden och blå How you doin'? valde att staina mina naglar - bara en aning, men lite räcker långt i stainingfall.
Helt enkelt en dotticure, en nailart till och med jag klarar av/orkar med.


Dance Legend, From Russia with love
Jag har så klart köpt de här lacken för att de har James Bond-namn, inte för att jag älskar magnetiska lack. För jag har alltid jättesvårt att få till det där magnetiska så det ser snyggt ut. Här ville det sig inte riktigt alls, men det är som det är. Jag gillar färgen ändå, ett orangerött lack med orange/guldskimmer. I vissa vinklar ser jag hur magnet jobbat, men för mig känns det mest som ett skimmerlack.Jag kommer köpa på mig de lack jag har kvar i kollektionen ändå, förutom det som inte har ett James Bond-namn, för som sagt - roligt tycker jag inte att det är med magnetiska lack.

tisdag 30 april 2019

Aprilfavoriter

Denna underligt varma april sjunger på slutversen, och imorgon blir det sköna maj. I kväll, på självaste valborgsmässoafton, planerar jag inget roligare än att grilla med familjen och möjligen tända en valborgsmässoeld i öppna spisen. Valborg kommer lite för tätt inpå påsk i år, för att jag ska känna någon festligare stämning, så planer uteblev. Kom jag på när jag åt frukost i morse. Så kan det gå. Så har april överlag varit ganska intensiv också.
Favoriter har jag dock hittat, precis som vanligt.

Bok: Dött lopp mellan "The astonishing colour of after" av Emily X.R. Pan och "The sun is also a star" av Nicola Yoon. Båda är väldigt läsvärda, men den sistnämnda är nog lättare att få tag på, och finns dessutom översatt till svenska.

Fic: Jag har inte haft någon större lust att nya fics den sista tiden, men nu i april läste jag ändå en Draco-centrerad Drarry-fic som jag uppskattade en hel del. "All life is yours to miss" av Saras_Girl. Det är inte ofta en blir charmad av en skalbagge stor som en katt, men här blev jag det.

Film: Ingen bio nu heller. Jag tänker faktiskt vänta tills "Avengers: Endgame" kommer på dvd, så att jag kan få gråta hur mycket jag vill när Captain America tar farväl.
Film kan jag titta på ändå, och har så gjort. Den här månadens favorit blev äventyrsfilmen "John Carter" som faktiskt var betydligt bättre än vad en kan tro, då den floppade rejält när den kom. Och jag vill fortfarande ha en egen Woola.

Bildkälla John Carter of Mars Wiki

Tv-program: Eftersom "Game of thrones" premiärade sin sista säsong nu i april, så blir det så klart "Game of thrones" som är månadens favorit. Särskilt som gårdagens avsnitt var så där bra som jag ville att det skulle vara, även om det var mörkt.

Nagellack: Jag har inte målat naglarna så värst den här månaden, men min favorit av det fåtal jag har använt var Berry Fairy Fun från OPI. Om ni sitter som på nålar och väntar på min månadssammanfattning av nagellack, få ni vänta tills imorgon. Tänkte få med valborgslacket i det inlägget, och det har jag inte penslat på än.



Skönhet: Ett schampo i kakform, som jag kommer skriva lite mer utförligt om inom kort.

Upptäckt: Skyltar om att den ena infarten till mitt bostadsområde (den vi använder) ska spärras av i 3 månader. Samt att en bit av gatan precis utanför mitt hus ska få samma behandling. En sådan där grej det hade varit kul att få samhällsinformation i brevlådan om...

Extra speciell rolighet: Lilla mammas födelsedag. Även om det så klart var toppenmysigt att bokcirkla ihop med kattungar i början av månaden. Mamma är ju alltid mamma.

Favoritinlägg: Skatter i min bokhylla.

måndag 29 april 2019

"Aristotle and Dante discover the secrets of the universe" av Benjamin Alire Sáenz

Jag har haft "Aristotle and Dante discover the secrets of the universe" på min tbr-lista i flera år. I tbr-högen hann bara ligga någon månad innan jag lät tärningen välja den åt mig. För ibland slår jag tärning när jag bestämmer vilken bok jag ska läsa, sån är jag.

Bildkälla Goodreads
Aristole, som föredrar att kallas Ari, lär känna Dante vid poolen, sommaren 1987. Dante kan simma, men det kan inte Ari. Ari har svårt att uttrycka sig, är ensam och tystlåten. Dante förlorar sig i poesi och konst och har lätt för att prata. De kan tyckas vara så olika, men de finner en unik vänskap tillsammans. Ari har dock byggt upp kraftiga murar omkring sig som stänger ute vänner och familj, och även honom själv.

Det här är en väldigt vackert skriven bok. Språket är poetiskt, och jag blev snabbt indragen i handlingen. Boken är lättläst och snabbläst med sina korta kapitel, och tydliga indelningar i viktiga skeenden i Aris liv, under de två år vi följer honom.
Det här är en bok om att växa upp, att dessutom växa upp som en del av en minoritet, då Ari och Dante är mexikansk-amerikanska. Det är en bok om att finna sig själv, trots allt vad omgivningen tror, tänker och vill om den man är och borde vara. Trots alla hemligheter som finns omkring en och inom en. Det är en bok om familj, relationer, ras och identitet. Att hitta någonstans att höra till.

Jag ville verkligen älska den här boken. Den hade mig fast redan vis första sidan, men den omedelbara kärleken fizzlade snart ut. Jag kände mig frånkopplad från både berättelsen och huvudkaraktären, trots att jag listade ut att vi var ungefär lika gamla och jag därför borde ha känt igen mig i tiden då Ari växte upp. 1987 försvinner dock snabbt i bakgrunden och hamnar i ett ganska tidslöst tillstånd. Och då fanns det inget kvar för mig att klamra mig fast vid för att på något sätt förstå. Jag kände mig alldeles för normativ för att hänga med, och även stundtals alldeles för gammal. Jag hittade helt enkelt ingen gemensam mark att stå på tillsammans med Ari. Trots min vilja att älska den här boken, trots det vackra språket. Jag blev till viss del berörd, men inte riktigt på djupet. Ärligt talat tyckte jag faktiskt att Ari var både tråkig och konstig mellan varven. Att han försökte göra sig svår på ett konstlat sätt, och jag tappade lite tålamod med honom, och förståelse för honom.
Sedan är det en jädra kamp han för med - och kanske mest mot - sig själv, och den kampen beskrivs på ett fint och lågmält sätt, som känns nära på något sätt.

Trots det kan jag inte ge "Atistotle and Dante discover the secrets of the universe" ett högre betyg än 3/5. Den var vacker, men den var inte för mig. Trots alla priser den har vunnit, som synes på de vanprydande påtryckta dekalerna på bokomslaget (ännu en sak som irriterar mig så jag får tuppjuck).

fredag 26 april 2019

FredagsFilmen: The Mummy

Oftast när jag skriver om film här så är det för att tipsa. Om något jag redan tycker är bra, eller om något jag hoppas är bra. I dag är inte en sådan dag. För idag ska jag skriva om "The Mummy". Och då inte den ganska utmärkta filmserien med Brendan Fraser och Rachel Weisz, utan remaken de kände sig tvungna att göra för några år sedan. Med Tom Criuse...

Bildkälla CDON
Nick och hans polare råkar av en slump (?) upptäcka en egyptisk grav - i Mesopotamien. Här ligger en egyptisk prinsessa begravd, som en gång berövades sin resa mot fullständig makt. När hon nu återväcks i våra dagar släpps krafter lösa som ingen hade kunnat föreställa sig.


Jisses. Var ska jag börja? Jag visste att det här skulle vara en hyfsat kass film redan när jag började titta. Faktiskt så såg vi den här bara för att kunna sitta och häckla den, men till sist blev till och med det lite tröttsamt.
Handlingen är det i och för sig inget fel på, och meningen är (var) att det här skulle vara den första filmen i Dark Universe, Universal Studios försök att göra en Marvel med de klassiska filmmonstren. Här finns hintar om vampyrer, varulvar, Jekyll/Hyde är med och jag anade även en hint av Frankenstien - förutom denna films mumie. Det hade kunnat vara så bra, om det inte hade blivit så dåligt.
Klippningen är ganska tradig, och vissa scener får vi repeterade så många gånger att det är löjligt. Vi behöver liksom inte se om och om igen hur Ahmanet blev den ondskefulla mumis hon är, vi förstod redan i filmens inledning. For starters.
Sedan har vi det här med vilka skådespelare vi sätter i rollerna. Jake Johnson är bra som komisk sidekick (hej "En amerikansk varulv i London"), och Russel Crowe är helt okej som den splittrade karaktären Jekyll/Hyde. Sofia Boutella är frikking amazballs som Ahmanet, titelns mumie,och för mig var hon filmens behållning. Men.
Annabelle Wallis är inte min favorit direkt, så det var ju tråkigt att hon får spela loveinterest. Hon är en sådan där skådis som typ bara har två ansiktsuttryck när hon agerar - nollställd och aningen förvånad/rädd. Hon har kletat ner flera tv- och filmupplevelser för mig, och det här var ännu en. Jag har till och med sett en sådan där elak YouTube-video där de listade bra filmer som skulle bli förstörda av dåliga skådespelarprestationer, och då var "The Mummy" med - på grund av AnnaBelle Wallis. Så det är inte bara jag.
Men vad de glömde nämna i den YouTube-videon var huvudrollsinnehavaren, Tompa himself. Tom Cruise spelar en enda roll - den som sig själv. Om och om igen. Jag har sett honom i bra roller, men med tanke på hur mycket film han gör så är andelen bra filmer i hans repertoar försvinnande liten. Det ska erkännas att jag tillhör den där klicken människor som inte tycker att han är minsta lilla snygg heller, har aldrig tyckt - kommer aldrig tycka. Så jag ser liksom förbi det där snygga (?) skalet och ser hur ensidig han är i sina rollval och sina prestationer. Han är hyfsat överkattad, även om han gör sina egna stunts. Han är ungefär lika finkänslig som en elefant i porslinsfabrik i de lite mer lågmälda och känslosamma scenerna. Jag himlade så mycket med ögonen när jag såg "The Mummy" att jag fick lite huvudvärk.

Så. Se gärna "The Mummy" om du absolut vill, men vänta dig inget mästerverk. Se då hellre "Mumien" från 1999, eller ännu hellre "Mumien vaknar" från 1932 med Boris Karloff som mumien. Also known as filmen som gav mig mardrömmar som barn. De andra - not so much.

torsdag 25 april 2019

7 tips för att minska matsvinnet

Det är ingen nyhet eller hemlighet att planeten vi bor på inte mår alldeles förträffligt. Det mesta av det kan faktiskt skyllas på oss människor, och den livsstil vi har och har gjort oss alldeles för vana av och bekväma vid. Eller som älskade maken sade i morse, på tal om den nya arten av invasiva bärfisar som upptäckts i södra Sverige. "Det pratas om invasiva bärfisar, men ingen tänker på att människan är den mest invasiva arten av dem alla." Det ligger sanning i det.

Tänk globalt - agera lokalt, är en välbekant slagdänga i miljödebatten (fast vi behöver allt agera globalt också), och vad kan vara mer lokalt än det egna köket? Idag kommer några av mina favorittips på hur vi har skurit ner på maten vi slänger, och vad en kan göra på sådant som blir över.


  • Planera inköpen. Vi gör matlista varje vecka, och handlar sedan vår mat ifrån den. På så sätt har vi bättre koll på att det vi köper verkligen kommer användas, och det finns mindre risk att mat ligger och blir dålig, därför att vi köpte den för att vi kanske skulle använda den.
  • Ha ett hum om vad som redan finns hemma i skafferi, frys och kyl. Planera maten utifrån det, och köp bara hem det som ni vet går åt. Då slipper du stå där med en extra gurka som du inte behövde för du hade visst redan en gurka hemma. Till exempel.
  • Använd resterna. Blir det mycket mat kvar av middagen är det en perfekt lunchlåda till dagen därpå. Ska den inte ätas snart kan hela portionen frysas in, och tas med en annan dag. Frystejp är bra grejer att ha ha, så kan ni märka upp vad det är i de olika lådorna i frysen, och ni slipper ufo's (unidentified frozen object).
  • Blir det bara lite över - gör en ny måltid av det. Kvarbliven potatis? Gott att steka dagen därpå, kanske med någon skiva bacon till. Ris över? Stekt ris med lite lök, någon grönsak och ett ägg. Till exempel. Många rester gör sig även utmärkt i en omelett, eller som grund till en pastasås eller soppa. 
  • Frys in. Håller det på att bli gammalt, men du inte har användning för det just nu? Frysen är din bästa vän. Hacka örter och frys dem i märkta påsar. Slanta bananer och frys dem, så har du till en smoothie eller nicecream en annan dag. Det gäller även skvättar av grädde, eller vin. Blir finfint att pytsa ner i en sås eller gryta vid ett senare tillfälle. Fryses lämpligen till istärningar.
  • Var inte rädd för att använda stjälkar i din matlagning. Stjälken från broccoli och blomkål är till exempel jätteonödigt att kasta. Skär bara bort fula och hårda delar, och det som blir kvar är gott att ugnssteka, ångkoka eller använda i en soppa. Många örter har stjälkar med mycket smak, men de är ofta hårda och kan behöva lite längre koktid för att komma till sin rätt. Som till exempel koriander och basilika.
  • Gör eget ströbröd. När vi köper rostbröd är det sällan någon vill ha skivorna på ändorna. Är de av det aningen tjockare slaget brukar jag göra krutonger till en sallad, men det är inte svårt att göra eget ströbröd heller. Låt bara skivorna torka till någon dag, och kör dem sedan (brutna i bitar) i matberedare tills det bara är smulor kvar. Funkar med allt ljust bröd (säkert mörkt också) och passar till allt där ströbröd används. Bröar du en kakform kan det eventuellt behöva silas av lite, så att inga eventuellt större bitar följer med.

Det var några av mina tips. Jag kommer säkert på fler så snart jag har publicerat det här inlägget, men jag nöjer mig så idag. Har du något supertips att dela med dig av, så vill jag gärna veta vad. 

onsdag 24 april 2019

En kort lista över saker som irriterar mig så jag får tuppjuck


  • Ordet solkysst. Don't get me started...
  • Folk som inte plockar upp bajs efter sina hundar. Att tänka på inför hundköpet: vill jag plocka upp bajs efter min pälskling? Om svaret är nej - skaffa inte hund.
  • Folk som låter sin hund springa runt okopplad. För att "den är så snäll". Jaha. Men om jag är superduperrädd för hundar då? Eller superduperallergisk? Eller om jag inte är snäll? Tänkt på det?
  • Lösspringande katter. Ursäkten att katter springa lösa "i det vilda" accepteras icke. För det gör hundar med. Och hästar. Och vilka andra djur som helst. Det är din plikt och skyldighet som djurägare att ha uppsikt över ditt djur. Samt att jag är galet trött på att plocka främmande katters skit från min gräsmatta.
  • Översättningsmissar. För hur svårt kan det vara att översätta ordet "cornfield" till "majsfält" och inte till "kornfält". Hört talas om popcorn? Eller som häromsistens när jag kom över frasen "for Pete's sake" översatt till "för Pete's skull". Himlade så hårt med ögonen att jag såg insidan av skallen.
  • När folk knäpper med naglarna i min närhet. Naglar över svarta tavlan föredras, i detta fall.
  • Rasister, nazister och andra idioter. Lär er av historien och håll sedan käften.
  • Donald Trump. Men han är å andra sidan allt det i raden ovan. Plus sexistisk och en förbannad lögnhals. Har ju dessutom alltid gått rykten om att han slår sina fruar, så...
  • Folk som tror att tjejer bara har humör när de har mens. Hör jag frågan: har du mens eller? en gång till i mitt liv, så är det en gång för mycket. 
  • Momsen på mensskydd. Som att det är frivilligt att ha mens...
Nu ska jag gå och lägga mig. 

tisdag 23 april 2019

"Harry Potter and the chamber of secrets" av J.K. Rowling

Det är ju inte första gången jag läser Harry Potter-serien (det är den tredje), men den här gången känner jag kanske att lite av förälskelsen lagt sig. Bland annat hade jag inte alls värst kul när jag läste den här andra boken, men mer om det lite senare.

Bildkälla Goodreads
Efter en hemsk sommar hos familjen Dursley ska Harry Potter äntligen få återvända till Hogwarts. Men konstiga saker händer som verkar vilja hindra Harry från att åka till skolan, och väl där börjar snart konstiga saker hända. Elever skadas, Harry hör röster i väggarna och hemligheternas kammare har öppnats.

Som vanligt är det välskrivet när J.K. Rowling står för orden, men jag tycker att orden hon använde den här gången var ganska tråkiga. Jag känner verkligen av att jag är 30 år äldre än målgruppen, kan vi säga. Det är även så mycket infodumpande i boken att jag suckade mig igenom första halvan av den. Min stora behållning var att hitta de planterade ledtrådarna till den stora historien, som sträcker sig över hela serien. Annars blir det inte värst spännande innan Harry och Ron lyckas lösa mysteriet (utan Hermoine den här gången, eftersom hon befinner sig på sjukhusavdelningen) och upplösningen är nära.
Värst av allt var att läsa om Harrys sommar hos Dursleys, eftersom vad han blir utsatt för där är ren och skär misshandel. Blir liksom ledsen och illa berörd av Harrys situation där, och har svårt att se minsta lilla förlåtande hos hans fosterföräldrar. Får lust att göra en orosanmälan, på ett ungefär.

Mitt betyg på "Harry Potter and the chamber of secrets" blir inte lysande den här gången. 2,5/5. Boken lider helt klart av transportstäckesyndrom.

måndag 22 april 2019

Bujo för maj

Vi närmar oss maj månad, och det var dags för mig att skapa nya sidor till min bullet journal. Passade på att göra det denna varma påskhelg, eftersom mina allergier löpte amok och jag tycket det var sådär kul att vara utomhus alltför långa stunder.


Maj blev månaden då jag valde att matcha utsidan på min BuJo. Den är alltså orange. Och ett djur som är orange-ish är rävar, så min samling washitejp med rävmotiv fick lufta sig.


Även om jag kommit fram till att jag inte är jätteduktig på att använda mina månadsuppslag, oavsett storleken på dem, så valde jag att göra majs översikt över ett helt uppslag. Bestämde mig för att skriva datumen med min överstrykningspenna, och det gick ju finfint fram tills det var mer än en siffra som skulle in i rutan. Det ser lite trångt ut, men det duger. Och så massor av rävar - så klart.


Undrar om jag kommer använda nagellacksdelen mer i maj än vad jag gjort nu i april. Jag valde också att dela sidan på längden den här gången, för omväxling förnöjer. Kassaboken ser ut precis som vanligt.


Om en börjar skriva fel när en ska skriva "en rad om dagen" kan en alltid rädda upp det med att skriva "en dag - en rad" istället. Men jag hann svära en hel del.
Precis som i april valde jag att göra en samlad vanekoll i stället för enskilda. Så slipper jag skriva så många datum...
Ett annat sätt att slippa skriva datum är att bara rita upp ramen för månaden, och sedan pricka av när en gör sin grej. Som jag har valt att göra med månadens bok.


Och sist ett ett exempel på ett veckouppslag. Jag gör mina uppslag alla på en gång, för jag vill kunna skriva in direkt i veckan under månaden, och inte behöva göra "överflyttningslistor". Jag vet att de flesta gör en vecka i taget, men alltså inte jag. Valde just den här veckan, för jag gillar dikten jag hittade på nätet och valde till min citat-ruta (de gör jag inte alltid i förväg). Det är över lag mycket eld i mina citat denna gång.

Så det var maj. Nästa gång är det min födelsedagsmånad, och jag tror att jag redan har en plan. Men det kan så klart komma att ändras.

lördag 20 april 2019

Glad påsk-Dagens


Låt: Nej
Outfit: Rutiga byxor och svart t-shirt från H&M.
Smink: CC creme från Luméne, blusher från So Susan, ögonbrynsgel från H&M, mascara från L'Oréal. Troligen ett läppstift från H&M senare.
Nagellack: Hufflepuff från Pahlish. Färgat lack för första gången på en dryg månad. Så klart gult för att det är påsk.
Doft: James Bond for women II.
Smycke: Örhängen med kaniner. För att det är påsk.
Klocka: Rosefield i roséguld.
Frukost: Citronvatten, Earl Grey med mjölk, Smörgås med ost, tomat och svartpeppar. Kosttillskott och allergimedicin.
Fika: Blir nog en kaffe med mycket mjölk och lite påskgodis idag.
Middag: Traditionsenlig påskmat. Planerar att äta massor av svärfars gravade lax.
Pryl: Yogamatta.
Motion: Ett litet yogapass för att väcka kroppen, en liten promenad planerar jag hinna med också.
Kvällsnöje: Umgås med familjen. För att jag gillar den.
Att tillägga: Glad påsk!

fredag 19 april 2019

FredagsFilmen: The last temptation of Christ

Min vana (?) trogen bloggar jag på långfredagen om en film som på något sätt har anknytning till påsken. Och det ligger ju väldigt nära en dag som idag att titta lite extra nära på en film om den kristna högtidens huvudgestalt - Jesus. Inte påskharen alltså, men det kanske blir nästa år.

Jag har sett "The last temptaion of Christ", eller "Kristi sista frestelse" som den heter på svenska, men det var för en massa år sedan, minst 25 år, så mitt minne är luddigt. Däremot minns jag väldigt väl att jag tyckte den var grafiskt otäck, som det gärna kan bli när det i slutändan handlar om korsfästelse.

Bildkälla Slant Magazine
Jesus från Nazaret plågas av demoner som hela tiden försöker fresta honom. Som snickare har han tillverkat kors åt romarna, och han drivs av skuldkänslor för detta och en vilja att tjäna Gud. Han söker svar på vad Gud vill ha av honom, men när hans gärning närmar sig slutet får han en sista frestelse - den att leva ett vanligt liv som en god man.




I rollen som Jesus ser vi Willem Dafoe och filmen regisserades av Martin Scorsese. Filmen baseras på romanen med samma namn av Nikos Kazantzakis, och inte på Bibeln. Ändå skreks det såklart högt om hur blasfemisk filmen är (och boken också då, får vi anta), men det får vi kanske lägga på fanatiska kristna och inte på filmen i sig. Det här är ju trots allt en fri fantasi och ett "what if"-scenario, inte en visa-rumpan-kommentar till den kristna religionen. För övrigt tycker jag att det mesta i Bibeln är en fri fantasi, men det kan vi ta en annan dag.

För övrigt - filmmusik av Peter Gabriel. Ja tack.

torsdag 18 april 2019

"The sun is also a star" av Nicola Yoon

Vet ni - ibland när jag har läst ut en bok, eller sett klart på en film, eller lyssnat klart på en låt, så behöver jag en liten stund för mig själv. Där jag kan sitta och tänka en stund och inte så sällan fulgråta så snoret rinner. "The sun is also a star" var en sådan bok för mig.

Bildkälla Goodreads
Natasha tror på vetenskap och fakta. Hon är inte den som tror på drömmar som inte kan slå in, eller som tror på kärleken. Att råka på en kille på gatan i New York, 12 timmar innan hon och hennes familj ska deporteras till Jamaica, och bli kär i honom - det kommer aldrig hända.
Daniel är den ordentlige pojken som gör vad hans föräldrar vill, även om det sker på bekostnad av hans drömmar att bli poet. Men när han ser Natasha förändras alla hans planer. Någonting hos henne får honom att tro att ödet har mer att erbjuda dem båda.
Han har en dag i New York på sig att få henne att tro på samma öde.

"The sun is also a star" är en väldigt lättläst bok, som berör stora ämnen. Kapitlen är korta och skiftar perspektiv, och det är inte bara Natasha och Danile som berättar sin historia, utan även människor omkring dem, som på något sätt får sina liv förändrade av deras. Och det sker så vackert att det är en ren fröjd att läsa. Ögongodis på riktigt.
Boken handlar om betydligt mer än pojke-möter-flicka, även om det är grunden i berättelsen. Det handlar om familj, rasism, relationer, ödet, vetenskap, poesi, fysik, drömmar, kärlek och alla de ögonblick som påverkar den framtid vi sedan hamnar i.
Det här är en sådan där bok som en lätt kan förlora sig, och fullkomligt glömma tid och rum.

"The sun is also a star" fick så klart det högsta betyget, 5/5. Jag tror minsann jag ska rita en sol kring den också.

Boken har filmatiserats och filmen har Sverige-premiär i mitten av juli, så ni hinner läsa boken först (på svenska heter den "Idag är allt").

tisdag 16 april 2019

Soundtrack of my life



Carly Simon - Let the river run

We're coming to the edge
Running on the water
Coming through the fog
Your sons and daughters

Let the river run
Let all the dreamers
Wake the nation
Come, the New Jerusalem

Silver cities rise
The morning lights
The streets that meet them
And sirens call them on
With a song

It's asking for the taking
Trembling, shaking
Oh, my heart is aching

We're coming to the edge
Running on the water
Coming through the fog
Your sons and daughters

We the great and small
Stand on a star
And blaze a trail of desire
Through the dark'ning dawn

It's asking for the taking
Come run with me now
The sky is the color of blue
You've never even seen 
In the eyes of your lover

(Oh, my heart is aching)
We're coming to the edge
Running on the water
Coming through the fog
Your sons and daughters

It's asking for the taking
Trembling, shaking
Oh, my heart is aching

We're coming to the edge
Running on the water
Coming through the fog
Your sons and daughters

Let the river run
Let all the dreamers
Wake the nation
Come, the New Jerusalem

måndag 15 april 2019

"Sköldpaddor hela vägen ner" av John Green

Bokreafynd finns det gott om i min tbr-hög just nu, och ett av dessa är "Sköldpaddor hela vägen ner" av John Green. Eller som det står i stor text på omslaget: Av författaren till "Förr eller senare exploderar jag". För det är ju det viktigaste, för det här är ju samma bok. Eller inte.

Bildkälla Goodreads
Aza är egentligen inte jätteintresserad av att försöka hitta miljardären Russel Pickett, trots belöningen på 100 000 dollar. Men eftersom hon nästan känner hans äldste son, och för att hennes bästa vän Daisy så gärna vill, så ger hon sig ändå in i sökandet.
Allt överskuggas dock av Azas egna tankar, de som alltid verkar styra hennes liv.

Så ja, jag har lyckats läsa en bok med en stor dos mental ohälsa - igen. Den här gången är det bacillskräck och OCD*, eller tvångssyndrom som det oftast kallas på svenska. Och även här är det inte beskrivet som någon liten gullig åkomma, utan som den själsslukande sjukdom det faktiskt är.
Jag får på riktigt tuppjuck på romantiserandet över mentala sjukdomar som finns runtomkring oss just nu, och en av de jag får mest tuppjuck över är alla dessa som påstår sig ha OCD för att de vill ha det ordnat omkring sig, och vill ha var sak på sin plats. Bara för att du lägger dina kakor fint i kakburken, eller färgsorterar din garderob, så betyder inte det att du har OCD. Om du gör det för att du tror att en stor katastrof ska inträffa om du inte gör det, och dessa tankar slukar hela din vardag - då snackar vi. Jag har till exempel hysset för mig att vända skivor rätt i sina fodral, så att de är rättvända när jag öppnar dem, men jag kan leva med att det inte är så. Jag går inte upp på nätterna och vrider alla skivor i min omgivning rätt i tron att annars kommer min familj att dö. Ni fattar skillnaden? Bra?
En annan som fattar skillnaden är John Green, troligen för att han själv lider av OCD och har så gjort hela sitt liv. Det här är på sätt och vis hans egen berättelse om sin sjukdom, och hur uppslukande den kan vara. Det är berättat med en stor dos humor, för det är så John Green närmar sig allvarliga ämnen, men det bottnar i en stor sorg. Här är det egentligen Azas tankat som styr berättelsen, snarare än Aza själv. Och det är finstämt berättat på ett sätt som är lätt att ta till sig och förstå. Det känns liksom äkta.

På det stora hela är "Sköldpaddor hela vägen ner" en fantastisk bok, men för mig tappade den i det allra sista kapitlet, då jag upplevde det som att författarnärvaron blev för stor och tog bort en del av romanupplevelsen. Helt plötsligt kändes det mer John än Aza, på ett ungefär. Jag är inte jätteförtjust i det greppet, och det fick betyget att rassal ner lite så det hamnade på 4/5.

*OCD = Obsessive Compulsion Disorder