"Brev från nollpunkten" av Peter Englund

Jag hade egentligen ingen plan för vilken bok jag skulle välja som min långläsning för december, så jag plockade en ur hyllan som jag hade tänkt läsa "någon gång". Någon gång blev nu, och boken jag valde lite på måfå sådär är Peter Englunds essäsamling "Brev från nollpunkten: Historiska essäer".
Boken innehåller 6 olika essäer med det gemensamt att de utspelar sig på 1900-talet, ett århundrade som varit rätt så katastrofalt och som dödat många människor.

Bildkälla Goodreads

Det här är absolut inte boken att välja om du vill ha en bok att bli lite på glatt humör av. Vill du däremot bli berörd och få tänka till så är den toppen. Det är bitvis både väldigt skrämmande och väldigt otäck läsning. Som sig bör kanske när en läser texter om skyttegravskrig, koncentrationsläger och atombomber. Jag har suttit och gråtit när jag har läst, riktigt kippat efter andan emellanåt. Så nej - någon feel good är det då rakt inte frågan om. Faktiskt så långt ifrån att inte ens feel bad räcker till. Men så är det väl när en läser något som baseras på verkligheten, på riktiga historiska skeenden och vägen fram till dem. Särskilt när resultatet ofta varit väldigt många människors död.

Ur förordet till "Brev från nollpunkten":

Under 1900-talet har 183 miljoner människor dött till följd av andra människors beslut, vilket innebär att fler bragts om livet under detta sekel än under alla föregående sekler sammantaget. Länge tänkte vi att det faktiskt var så att katastroferna under seklets första hälft bara var tillfälligheter och att deras blotta monumentalitet skulle göra dem svåra att glömma och omöjliga att upprepa. Men nu vet vi bättre. Vi har nyligen sett händelser som tvingar oss att undra om dessa stora tragedier kanske inta bara var temporära yttre störningar, utan har samma rötter som våra påtagliga framsteg. Och vi kan nu också skåda betydande försök att förneka det som skett, en verksamhet som bara finner sin logiska fullbordan just i återupprepningen. Därför är det idag viktigare än någonsin att att minnas. Den här samlingen texter är ett litet bidrag till den uppgiften.
183 miljoner döda. Besväret med fakta av det slaget är att de sin skenbara exakthet till trots är abstrakta. 183 är en meningsfull siffra: den går att översätta till lika många platser eller ting eller ansikten. 183 miljoner däremot, det är bara ett ljud. Och när vi möter det förflutnas plågor är det alltför ofta i form av dessa ljudande abstraktioner. I en genomsnittlig historiebok blir ett helt folk till intet på en halvsida och en nation går under i en bisats. Och hålen som uppstått när abstraktionerna störtat genom vårt medvetande söker vi förgäves fylla med adjektiv: "ohyggligt", "vidrigt", "barbariskt". Problemet är bara att ju mer tiden går och avståndet växer, desto mer "adjektiviserade" blir kunskaperna. De laddade orden markerar att det skedda visst var horribelt men blir så småningom en ersättning för riktig insikt. Och sedan, när verkligheten skyms bakom en sky av siffror och värdeord, kan förnekelsens maskineri börja bryta ned allt till en fin mäld som sakta rinner bort mellan våra fingrar.

Boken är väldigt välskriven och detaljerad, som jag numera förväntar mig när jag läser Peter Englund. Den höll också mitt intresse uppe hela vägen och jag tyckte väldigt mycket om alla 6 essäerna i den här boken. Men om du bara ska läsa en av dem så rekommenderar jag "På rundtur i labbet". Borde vara obligatorisk läsning i skolan, om ni frågar mig. Det är också den jag tyckte var otäckast att läsa, så en liten varning för det.
Bästa Peter Englund hittills. Högsta betyg så klart, 5/5.