"En enda natt" av Simona Ahrnstedt

Jag läste Simona Ahrnstedts historiska romance-böcker hyfsat tätt på att de gavs ut, men hennes mer kontemporära lämnade jag av någon anledning kvar på hyllan. Tills nu, för plötsligt kände jag en längtan efter romance igen.

Bildkälla Goodreads

Natalia de la Grip är den väluppfostrade adelskvinnan som växt upp i en adelsfamilj som driver Sveriges mest framgångsrika finansbolag, Investum. Trots att hon är ytterst kompetent har hon inte lyckats ta sig in i familjens bolag - för att hon är en kvinna.
David Hammar är arbetarkillen som tagit sig fram i livet och nu är en framgångsrik riskkapitalist. Hans mål är att förinta Investum, och affären är snart i hamn.
De möts över en affärslunch, och ingen av dem är beredd på attraktionen de känner för varandra.

Det är lite som att ta på sig ett par bekväma skor att kliva in i Simona Ahrnstedts värld igen. Det är välresearchat, så där så att jag sväljer hela överklassvärlden och allt finanssnack med hull och hår. Det är passion, det ångar verkligen om sidorna ibland, och det är en spännande historia med många trådar som hela tiden drivs framåt. Och jag får svaren, så jag är nöjd.
Jag såg också väldigt många paralleller med Simona Ahrnstedts genombrottsbok "Överenskommelser" (som för alltid kommer vara min favorit). Det om flickan från en fin familj som har svårt att ta sig fram och kräva sin plats, sin röst hörd. Mannen som är en uppkomling och gamla pengar som ställs mot nya. En familj som är van att få och ta allt som ställs inför något som de ansåg vara otänkbart. Och så långt är jag med.
Men jag har lite svårt för den nästan schablonaktiga framställningen av Natalia. Vacker utan att veta om det... *suck*. Och David är stor och vacker och förmögen och får henne att släppa hämningarna - för första gången! *swoon*
För att vara skriven av en feministisk författare så känns den inte så värst feministisk. Det är lite damsel in distress där Natalia (och bästisen Åsa) bara kan bli kompletta av en man. Och jag tror minsann inte att boken klarar ett Bechdel-test, om jag tänker efter. Något som för mig känns självklart när det rör sig om en bok av en uttalat feministisk författare, att två namngivna kvinnliga karaktärer ska kunna ha en konversation om något annat än män. Nu ställer jag kanske hårda krav på en romance, men jag råkar tycka att det går att få både och - passion och samtal om annat än passion.

Boken faller lite för mig alltså, även om jag rycks med i historien och gärna läser bara ett kapitel till. Persongalleriet är rikt, och synvinkeln ändras ofta, men det blir aldrig förvirrande. Jag kommer dock på mig själv mellan varven med att känna mig lite trött. På lyxen, på allt sex, på de osannolika vändningarna. Betyget blev 3/5.