fredag 30 oktober 2009

Mrs Data tycker inte om...

Nu är det inte långt kvar till premiären av "New moon", del 2 i Twilight-sagan. Och eftersom jag är besatt har jag redan införskaffat soundtracket...



På spår 4 hittar vi "Possibility" med Lykke Li, den svenska tjejen, och jag har nu för första gången lyssnat på en hel låt med henne. Usch. Nä. Fy. Varför är det sådan inflation i unga tjejer som sjunger oartikulerat med bebisröst? Det låter sockersliskigt - som om hon sjöng med sockervadd i munnen eller nåt. (Och nej, jag gillar inte Lisa Ekdal heller.) Nästan så man längtar efter de där som sjunger falskt med flit. Som Cranberries-vad-hon-nu-heter eller Alanis Morisette. Och vissa som känner mig vet vad jag tycker om den typen av "sångteknik". Något om en skadskjuten svan har jag för mig. Stämmer det M?

Nej - Mrs Data tycker inte om. Tacka vet jag lite tunga synthar. Tur för mig att Kents nya kommer snart. Sen verkar Di Levas coverplatta som kommer i slutet av november lovande.


PS. Det mesta andra på soundtracket tycker jag är riktigt bra. Bara en bebisröst-varning till, men hon artikulerar i varje fall...

onsdag 28 oktober 2009

Chelseagryta

Eller "Tjällsegryta" som jag var övertygad om att det stavades när jag var yngre. Världens godaste köttgryta, som min ömma moder alltid har lagat, och som jag nu lagar till min egen familj. Ett recept jag var tvungen att få när jag flyttade hemifrån. Ska serveras med ris - det blir aldrig lika gott med potatis.


1 ½ kilo grytkött av nöt, gärna med ben
curry efter smak (i mitt recept står det 2 tsk, men så lite använder aldrig jag...)
smör
1 stor gul lök
2 morötter
1 äpple
1 burk hela tomater (400 gram)
1 tsk salt
1 krm kryddpeppar
1 msk soja
1 msk vinäger
1 vitlöksklyfta

Skär köttet i grytbitar. Hacka lök, morot och äpple.
Fräs curry i smör och bryn köttet i detta i omgångar. Lägg över köttet i en gryta. Bryn även lök, morot och äpple i currysmör och lägg i grytan.
Häll på tomat, soja, vinäger, pressad vitlök, salt och kryddpeppar. Rör om.
Låt koka under lock, på låg värme, 1 - 2 timmar tills köttet är mört.

Servera med ris och en grönsallad. (I receptet står det att man ska strö över hackad persilja innan servering, men det har jag aldrig gjort.)

Smaklig måltid!

tisdag 27 oktober 2009

ÄNTLIGEN!

Det har flyttat in nån i vårt kök.... Efter 8 månader i diskbaljan har vi införskaffat en ny diskmasin. Tänk vad livet blev lättare. :)


måndag 26 oktober 2009

Back in town!

Så var ännu ett steg i min utbildning taget. Denna helg har vi jobbat med ljud, våra röster och pass som ska ge vitalitet och ta bort negativa tankar och stress. Jobbigt men kul precis som vanligt. Träningsvärk ungefär överallt. Men som alltid - det är det värt.

Och så är det så himla skönt att vara hemma igen. Sova i sin egen säng med en liten katt vid fötterna. Somna i skeden med älskade maken. Kyssar. Suck ja - alltid det jag saknar mest. Att krama de jag älskar. Röra. Hålla om.

Min älskade stora J är kvar i Stockholm till på tisdag. Hon har varit på konvent i Huddinge, så henne har jag inte sett en enda liten sekund. Men jag har pratat med henne och hon har haft det bra.

Snart dags att åka till jobbet. Gör yoga när jag kommer hem i eftermiddag.

onsdag 21 oktober 2009

STOR spoileralert!!! Varning!!!

Utdrag ur Mrs Datas läsedagbok. Planerar du att läsa den här boken så läs inte - upprepar - INTE det här inlägget. Innehåller stora spoliers. Fast jag kan väl avslöja att jag tyckte mycket om den i varje fall.

The host
Stephenie Meyer
2009-10-21
Betyg 5 av 5

Någongång bestämde jag att om jag grät av en bok så förtjänade den 5 i betyg. Och det gjorde jag. Fulgrät. Med Cullens rumpa i ansiktet. Sen förtjänar den sitt betyg av andra anledningar också.
Stundtals riktigt jävla otäckt att föreställa sig att hela planeten tagits över av bodysnatchers. HUGA! Så har det gjorts en och annan skräckfilm på det temat också.
Måste säga att jag blev förvånad över att de hittade Jared så tidigt i romanen. Jag trodde den skulle bygga på just detta sökande. Fast livet i grottan var inte direkt ointressant.
Fick dock lite Jesus-på-korset-vibbar av Wandas beslut. Fast i hennes fall skulle hon dö för själarnas synder. Och så återuppstår hon. Som i Bibeln.

Hon är inte så pjoskig - Stephenie Meyer. Hon har en talang för att fånga in lilla mig. :)

tisdag 20 oktober 2009

M är inte alls en säl

Den käre vännen M skickade den här länken till mig, bara för att han är så HIMLA SNÄLL! Han har helt rätt i sin gissning att detta är något för Mrs Data. Vampyrer och Depeche Mode på samma gång. Det vete fan om det kan bli bättre än så här. Tack M! Jag bugar i ödmjukhet!

Follow this link! http://www.youtube.com/watch?v=EuAwVCZUOWg

söndag 18 oktober 2009

Frisörsalong

Stora J har ny frisyr nu igen. Ibland är det prövande att vara tonårsmorsa. Fast skämt åsido - det är inte den här frisyren hon har numera.

En liten ledtråd. Lägg märke till de olika färgerna på det avklippta håret! Numera är det bara en färg kvar.

Ta-dah!


PS. Hon är inte så där hårig på ryggen i vanliga fall. Bara när älskade maken har gått över skulten på henne med en hårklippningsmaskin.


lördag 17 oktober 2009

Ja men hallååååå!

Anledningar till att jag måste ha den här lilla skapelsen:
  1. Det är en bok...
  2. ...om mat, en kokbok. Sådana samlar jag på. (Också)
  3. Med Twilight-tema.
  4. Jag är galen i Twilight.
  5. Jag vill veta om de har recept på blodpudding i den.


fredag 16 oktober 2009

Åsså en t-shirt till


Mjohoho! En sån vill jag också ha! Kommer få garderoben full! Roligt!

När vi nu talar så mycket om vampyrer. Eller, nu när Mrs Data talar så mycket om vampyrer.

Ännu ett utdrag ur min läsedagbok. Vill du inte veta så ska du inte läsa.

Dead until dark
Charlaine Harris
2009-10-10
Betyg 4 av 5

Jag vet vem mördaren är! :) Grejen är den att jag precis läst ut boken som första säsongen av tv-serien "True blood" bygger på. Och jag gillar't! Både tv-serien och denna lilla bok. Som sagt "based on the Sookie Stackhouse novels by Charlaine Harris". För ingen dricker v-juice som knark i denna bok. Sookie dricker lite vampyrblod för att få läkning dock. Och Tara som är Sookies bästis på tv har inte ens nämnts. Same same but different.
Men som sagt - jag vill ha meeeeeer. Som tur är finns det 8 böcker till om Sookie Stackhouse. Som jag antar att jag kommer läsa. Om jag känner mig själv rätt. Och det gör jag.

(Jepp - bok 2, "Living dead in Dallas", är på ingång....)

torsdag 15 oktober 2009

A-ha

Det är så man blir lite ledsen i ögat när man läser att A-ha ska splittras. Jag som bestämt trodde att jag skulle gifta mig med Morten Harket en gång i tiden. Men nej - det är inte han som är älskade maken. Hoppas deras avskedsturné kommer till Sverige, för jag har faktiskt aldrig sett dem live. Det vore kul att få se dem en gång i varje fall. Lyssnade faktiskt på debuten "Hunting high and low" senast idag, innan jag fick de tråkiga nyheterna.


New favourite vampire in town

Det trodde man ju aldrig för någon vecka sedan (och nästa vecka kan det vara annorlunda igen), men Edward Cullen är nerputtad från tronen gällande min favoritvampyr. Ny favvo är Bill Compton (Stephen Moyer) i True Blood. Och som grädde på moset fick jag se hans nakna rumpa på tv igår. Man tackar!

Stephen Moyer och Anna Paquin, eller Bill Compton och Sookie Stackhouse, wichever you prefer.


Vampyren Bill visar gaddarna. Bite me!

Som vampyrer är mest - lite blodiga och så.

Hmmmmm.... Kanske ska döpa om katterna till Sookie och Bill........ ;)

Läsedagbok

Perny pratade inte zombies enbart med sina barn igår utan även med mig. Vi diskuterade nämligen John Ajvide Lindqvists bok "Hanteringen av odöda" som vi båda läst och tyckt sådär om. Då kröp det fram att jag skriver läsdagbok, och DET tyckte Perny att jag skulle skriva mer om. "Det vore jätteintressant!" eller nåt liknande sa hon. Så....

Jag skriver alltså upp vad jag läser. Titel, författare, när den blev utläst, betyg (1-5) och en liten reflektion. Ibland är denna reflektion av väldigt privat natur och ibland är det spoilers så det sprakar om det. (Därför var det kanske inte helt lämpligt att älskade maken försökte läsa vad jag skrivit om Dark Tower innan han läst den, för jag avslöjade slutet. Jädrar vad skäll han fick!) Det var ursprungligen ämnat för endast mina ögon, liksom. Men nu tänkte jag dela med mig av mina reflektioner av tvenne böcker. Vill du inte veta så läs inte mer från och med NU.


Låt den rätte komma in
John Ajvide Lindqvist
2009-07-15
Betyg 5 av 5

Jag hade VÄLDIGT höga förväntningar på den här boken, eftersom jag hört så mycket positivt om den (och om filmen). Så höga förväntningar att jag faktiskt var lite orolig för att läsa den. Tänk om det var mina höga förväntningar som skulle göra mig besviken, om jag nu blev det, snarare än romanen i sig. Jag hade inte behövt vara orolig. Mina förväntningar blev infriade med råge.
Svensk skräck är man inte direkt bortskämd med, så då är det extra trevligt när det är så här bra. Mina tankar går till Joe Hill och de stämningar han skapar. Den där oviljan att lägga ifrån sig boken. Den bästa känslan för en bokslukare som mig.



Hanteringen av odöda

John Ajvide Lindqvist

2009-10-07

Betyg 3 av 5

Inte alls lika tät och spännande som "Låt den rätte komma in", men ändå bra. Kändes lite spretig ibland, kanske för många karaktärer.

Från vampyrer till zombies - har alltid gillat vampyrer mer. Kanske beror på det?

Skräck - javisst - men samtidigt en roman kring funderingen vad som egentligen händer efter döden. Lite intressant.

Så Perny.... Nu när jag har läsedagboksbloggat - när kommer din roman? ;)

onsdag 14 oktober 2009

Gosekatter!


Schumi och Cullen kan numera dela matskål! Gullepluttarna!
(Och spana in svansarna. En med vit svanstipp och en med svart. Sååååååå gulligt!)

Det mörka tornet


Här ligger den - Stephen Kings magnus opus - "Det mörka tornet" del 1-7. Eller "The dark tower" som den hette när jag läste den. Jag har bara läst den på engelska med andra ord, den svenska översättningen har jag fortfarande att se fram emot.

Den första delen "Revolvermannen" (The gunslinger) läste jag första gången 1990. 2007 läste jag första gången den avslutande delen "Det mörka tornet" (The dark tower). Sen har jag hunnit läsa serien en gång till, och jag kan lova att det inte var sista gången. Är det bra så är det.

Älskade maken (som lovade och svor att han aaaaaaaaaldrig skulle läsa Stephen King när vi träffades) läste ut hela rasket igår. Det har varit väldigt roligt för mig som redan hängivet Stephen King-fan att följa hans resa till det mörka tornet, att hjälpa honom att hitta andra King-böcker med stora och små referenser till detta verk. Som "Sömnlös", "Staden som försvann" och "Pestens tid". För någon som aldrig läst King kan denna serie vara en bra språngbräda, för man VILL verkligen läsa mer. Älskade maken har numera läst ungefär hälften av King-böckerna i vår bokhylla. Bara resten kvar med andra ord.

Och för mig som bara avgudar Roland låter ryktet om att det kan komma mer berättelser från mörka tornet som rena rama paradiset. Fram till dess får jag väl nöja mig med "The dome" som kommer i november. Tydligen ett mastodontverk... Undrar om det finns referenser till mörka tornet där. Antagligen. Frågan är väl snarare om jag hittar dem.

Detta inlägg kortfattat? Läs Stephen Kings "Det mörka tornet". Sedan september äntligen komplett utgiven på svenska.

Titlarna är:
Det mörka tornet 1: Revolvermannen (The gunslinger)
Del 2: De tre blir dragna (The drawing of the three)
Del 3: De öde landen (The waste lands)
Del 4: Magiker och glas (Wizard and glass)
Del 5: Vargarna i Calla (Wolves of the Calla)
Del 6: Sången om Susannah (Song of Susannah)
Del 7: Det mörka tornet (The dark tower)

tisdag 13 oktober 2009

Varför rättstavning är viktigt

Jag gillar ju katter. Men jag är inte 100 på att jag vill träffa just den här kattungen....




lördag 10 oktober 2009

Angående Nobelpriset

Jag har som projekt att läsa något av alla som tilldelats Nobelpriset i litteratur. Detta projekt drog jag igång med buller och bång när jag läste novellsamlingen Nobeller förra året, med noveller av olika pristagare. Där prickade jag av en hel del. I år har det däremot inte gått så bra... Hittills har jag bara lyckats pricka av Verner von Heidenstam (1916) och Erik Axel Karlfeltd (1931) då båda hade dikter med i en stor antologi över svensk diktkonst jag fick när jag tog studenten. Jag är inte bra på att gå till biblioteket. Antar att det är där jag har störst möjlighet att hitta Sully Prudhomme som fick det första priset 1901, eller Rabindranath Tagore som är Indiens ende pristagare, han fick det 1913.

Mitt nya projekt i projektet ska bli att pricka av de kvinnliga författarna. De svenska har jag redan fixat, det var delprojekt ett.

Jo, det stämmer. Jag känner mig lite duktig.

torsdag 8 oktober 2009

Nobelpriset i litteratur

Jag får visst aldrig säga ÄNTLIGEN! I år gick Nobelpriset i litteratur till Herta Müller.

Jag hade i vanlig ordning hoppats på Joyce Carol Oates. Jaja, man kan inte alltid få som man vill. Tydligen.

Snyft buhu

Dr. George O'Malley från "Grey's anatomy" är dööööd. *hulkar hejdlöst* Min gullige lille doktor. Vem ska jag nu titta på? McDreamy?! Jag kommer sakna O'Malley - en underbar karaktär i tv-världen. Och visst fan grät jag på riktigt. Är man blödig så är man.

T R Knight som George O'Malley


onsdag 7 oktober 2009

Vintage?

Min farbror bodde kvar i huset som min farfar byggde på 40-talet, till sin död nu i somras, och nu ska huset tömmas. Bland annat finns det massor av kläder i huset. Många av farmors kläder hittar man nu i min källare. Och jag vet inte vad jag ska göra med dem! Det känns som ett helt livs klänningar och kappor nu hänger på bräckliga små galgar på en tvättlina. Vissa är vackra så man blir tårögd, vissa är inte riktigt lika snygga. Fast man kan ju konstatera att farmor inte var rädd för mönster. Så - är det vintage eller skräp?


Hela tvättlinan full.




Avdelning röd.




Avdelning gul.



Avdelning blå.




Ett av de snyggaste plaggen är denna jacka med trekvartsärm. Fast den sticks.


Min farmor var inte världens största kvinna direkt, så tyvärr är det omöjligt för mig att komma i de flesta av kläderna, så det är väl försäljning som gäller antar jag.

måndag 5 oktober 2009

Snusk?

Jag har en hårig sak mellan mina ben!


Ännu en t-shirt på Mrs Datas önskelista

Jag har som sagt ingenting emot att Edward glittrar. Eller älskade makens ögon för den delen. Give me!


söndag 4 oktober 2009

Mrs Data är inte trött på vampyrer än

Jaha ja. Vampyrer. Igen. Mrs Data ger sig inte.

Jag börjar med att redan nu utfärda en spoileralert. Vill ni inte veta vad som händer i diverse böcker/filmer med vampyrtema så kan det vara en bra idé att sluta läsa nu. Jag kanske sabbar något för er annars. Consider yourself warned.

Hemma hos mig har diskussionerna varit många om vampyrer på senaste tiden. Kanske inte så konstigt med tanke på att jag har blivit helt fnattig - igen. En gång för en preskiberad tid sedan läste jag filmvetenskap, och som B-uppsats skrev jag om Dracula. Filmerna "Nosferatu" samt "Bram Stoker's Dracula", hur de var adapterade från Bram Stokers roman och hur trogna de var mot vampyrmyten. Då skrev jag mig trött på de blodsugande varelserna, men nu är det dags igen.

Jag har i detta blogginlägg tänkt mig att kolla på vampyrerna Dracula, Lestat, Bill Compton, Eli och familjen Cullen. Alla dessa är romankaraktärer som blivit till filmkaraktärer. (Eller i Bill Comptons fall - tvkaraktär.) Jag har läst romaner om alla utom om Bill, fast det ska erkännas att del 1 av Sookie Stackhouseböckerna ligger och väntar på mig.

Ska vi börja med början då? Hur sjutton blir man en vampyr? Enligt gällande vampyrmyt så är man ganska körd om det kommer en vampyr och biter en. Då dör du, och sen blir du en vampyr. Som biter någon som dör och blir en vampyr som biter någon som dör och blir en vampyr som biter.... Ja, ni fattar. Hela världen skulle vara befolkad av vampyrer. I Bram Stokers roman är det precis så, men det ändrar hans ättling Dacre Stoker på i romanen "Dracula the un-dead". Där är inte Draculas bett dödande i sig. Om du däremot blivit biten och sedan dör - ja blir du vampyr. Ett sätt att lura döden på. John Ajvide Lindqvist är mer trogen Bram Stokers teori. För att offret inte ska bli vampyr krävs det att man stänger av förbindelsen mellan hjärnan och hjärtat. Eli vrider huvudet av sina offer för att inte döma fler till samma öde. I "True blood" och Anne Rice's böcker är blodblandning the way to go. Vampyren dricker sitt offer nästan till döden för att sedan låta offret dricka av sig. Man dör och återuppstår som vampyr.

"Jag kände hans tänder glida ur mig. Så långsamt att de två nålsticken kändes som enorma hål, kantade av smärta.Och sedan böjde han sig över mitt huvud, lyfte armen från min kropp och bet i sin egen handled. [...]Han pressade sin blödande
handled mot min mun och sade bestämt och en aning otåligt. 'Drick Louis!' Och det gjorde jag."


Stephenie Meyer väljer en helt annan väg till att bli vampyr i sina böcker. Vampyren är
nämligen giftig. Blir man biten så blir man vampyr efter tre
dagar. Om man överlever. Det krävs nämligen en skicklig och återhållsam vampyr för att göra en ny vampyr. Människoblod väcker en rasande törst i
vampyren och det är med
yttersta svårighet de kan nöja sig med att bita utan att dricka ur sitt offer till döden. Tur att familjen Cullen är "vegetarianer", de dricker djurblod i stället för människa. Stephenie Meyer är den författare som avvikit från vampyrmyten mest av alla, som ni kommer märka om ni orkar läsa vidare. Hon har skapat sin egen vampyrmyt. Modigt.


Vampyrerna är krasst sett levande lik som behöver blod för att fungera. Lik är bleka. Detta särdrag är gemensamt för alla vampyrer jag träffat på hittills. Enligt myten kan inte vampyren kasta någon skugga, och hans bild reflekteras inte. De äger dessutom övernaturlig styrka och är mycket snabba. I många fall kan de även skifta skepnad. Dracula blir till dimma och fladdermus bland annat. Eli kan omvandla sin kropp för att kunna klättra och flyga. Bill Compton i "True blood" har förmågan att förblinda, glammer, sina offer. När han ger sig på det partytricket med Sookie hugger han däremot i sten, hon påverkas inte alls av honom. Bill däremot har en förbindelse med Sookie efter att han smakat hennes blod och han känner på sig om hon svävar i fara. Ett utmärkande särdrag hos Stephenie Meyers vampyrer är deras ögon. De vampyrer som lever på människoblod har blodröda ögon. De vampyrer som lever på djurblod har topazfärgade ögon. Utom när de är törstiga, då är ögonen svarta. I övrigt är de ungefär som vi är vana vid att se vampyrer: vackra, bleka, starka och snabba.

"I'm the world's best predator, aren't I? Everything about me invites you in - my voice, my face, even my smell. As if I need any of that!"
Unexpectedly, he was on his feet, bounding away, instantly out of sight, only to appear beneath the same tree as before, having circled the meadow in half a second.
"As if you could outrun me," he laughed bitterly.
He reached up with one hand and, with a defening crack, effortlessly ripped a two-foot-thick branch from the trunk of the spruce. He balanced it in that hand for a moment, and then threw it with blinding speed, shattering it against another huge tree, which shook and trembled at the blow.
And he was in front of me again, standing two feet away, still as a stone.
"As if you could fight me off", he said gently.


Så om det då kommer en vampyr farande och vill äta en som kvällsmat, vad göra? Stephenie Meyers vampyrer rår du inte på - det är ajöss och tack för fisken där. Bara om du är en annan vampyr, eller en varulv, har du skuggan av en chans att klara dig. Men då vill de å andra sidan inte äta dig heller. De här vampyrerna sover inte ens. Ingen vila någonsin.
Annars är det ju just när de sover som vampyrerna är som mest sårbara. Enligt myten skyr de vitlök, religösa symboler (de är djävulens demoner) och solljus. En påle i hjärtat är en populär metod för att döda en vampyr. För att vara på den säkra sidan är det bäst att stoppa vitlök i munnen på vampyren och skära av huvudet också. Gör du så på en av Anne Rice's vampyrer så spottar de ut vitlöken och sätter tillbaka huvudet så att det kan läka på plats igen. Här är eld det enda rätta. En gammal, stark vampyr kan nämligen till och med överleva solljus. Lestat blir bara solbränd när han vandrar ut i öknen efter att han druckit av Akasha.
Meyers vampyrer blir inte påverkade alls av solen. Men de syns lite extra väl.

Edward in the sunlight was shocking. I couldn't get used to it, though I'd been staring at him all afternoon. His skin, white despite the faint flush from yesterday's huntingtrip, litterally sparkled, like thousands of tiny diamonds were embedded in the surface.

Det är enlight Stephenie Meyer alltså därför myten om att vampyren sover på dagen uppstått. Eftersom deras skinn glittrar som diamanter höll de sig undan på dagen och jagade på nätterna. Personligen gillar jag denna teori, men jag vet att många haft svårt för att Edward glittrar.
Rätta sättet att döda en vampyr? Bränn den till aska och sprid ut denna aska. Noga. Över en stor yta. Meyers vampyrer ska dessutom slitas i bitar först. Se bara hur Alice gör med James i "Twilight". You go girl!
Jag har som sagt alltid älskat vampyrer. Jag såg min första Dracula-film på mellanstadiet, och på den vägen är det. Mina favoritvampyrer är de med ett hjärta. De som plågas av vad de är och vad de gör. De med känslor för sina offer. De som längtar efter kärlek och förståelse. Lestat. Louis. Armand. Edward och hans familj. Eli. Och numera, tack vare Dacre Stoker, även Dracula. Annars har jag varit lite ledsen på Dracula i Bram Stokers tappning. Bara monster, inga känslor. "Dracula the un-dead" av Dacre Stoker och Ian Holt är officiell uppföljare till Bram Stokers roman. Jag hoppas på en uppföljare till. Minst. Som sagt - vampire rules!

Inlägg 100!

Igår joinade jag, älskade maken och stora J resten av Sverige och tittade äntligen på "Män som hatar kvinnor", filmen baserad på Stieg Larssons roman. De har jag läst i varje fall!

(Vink vink till vännen T! Jag såg dig allt! Svårt att inte göra med tanke på var du satt någonstans.... Inte helt fräscht kanske. Men jag vet att det var rollen och inte du. Kram på dig!)

Det var en jättebra filmatisering av romanen. Visst - vissa saker/karaktärer var borta eller nerbantade, men hade man följt boken till punkt och pricka hade filmen blivit bortåt 4 timmar lång. Orka. MEN - det var en sak som hade ändrats som störde mig och ännu mer störde det älskade maken. Nu kommer en spoileralert!
I boken och filmen tilldöms Mikael Blomkvist ett fängelsestraff på några månader. I romanen avtjänar han detta straff mitt i handlingen, i filmen först efter det att han löst gåtan med Harriet Vanger. Och här kommer det som stör oss... Om man väntar på att avtjäna ett straff - får man verkligen i verkligheten sätta sig på ett plan och åka till Australien då?????? Innan avtjänat straff???? Tror inte det va. (Läste du det här utan att ha sett filmen så skyll dig själv - jag sa ju att det var en spoileralert!)

För övrigt tycker jag att Lisbeth Salander hade en väldigt cool frisyr. Det var ju att tag sen jag klippte mig.... Hmmmm......

lördag 3 oktober 2009

Kissemissar

Cullen "bloggar".

Jag önskar jag kunde skriva att Schumi och Cullen har blivit de såtaste vänner som ligger och putsar varandra och kurrar i kapp på min mage. Så där som jag hoppades när jag tiggde mig till en katt till (en röd med rosa nos!), men.... Vi är inte riktigt där än. Så har det bara gått fem dagar också. De ryker ihop ibland och fräsningarna haglar, men morrandet har upphört. Mer nyfiket nu, nosar och smakar lite på varandra. Och han är inte rädd för att ge igen, lille Cullen - Schumi har åkt på en och annan däng från kattungen. De kan dela matskål utan att ha ihjäl varandra i varje fall.

Och så högt han spinner! Att det kan komma så mycket ljud ur en sån liten katt. Enligt älskade maken spinner han som en sexa. (Jag frågade - själv kan jag ingenting om motorer.)

Hela inlägget skrivet med en hand eftersom Cullen ligger över den andra och spinner så att jag får ont i öronen.