"Det måste vara här" av Maggie O'Farrell

Nu har jag inga Maggie O'Farrell-böcker kvar att läsa, av de som givits ut på svenska. Sedan jag läste "Hamnet" för nästan fem år sedan har hon seglat upp som en av mina favoritförfattare. Hon har ett sätt att berätta som tilltalar mig, helt enkelt.

Bildkälla Goodreads

Daniel Sullivan bor på den Irländska landsbygden med sin fru och sina barn. När han en dag hör en intervju på radion väcks minnen till och han känner att han behöver få veta sanningen om en förlorad vän. Samtidigt har han en familj i USA, systrar, en far han är osams med, och två barn han aldrig träffar. 
Hans fru, Claudette, var tidigare en firad skådespelerska och filmskapare, men hon har valt att lämna berömmelsen. Hon gillar sitt liv som det är nu, och vill inte ha några komplikationer. När Daniel förlorar fotfästet i sitt sökande efter sanningen, så drabbar det alla.

Det tog en hiskeligt lång tid för mig att komma in i den här boken. Jag har haft en sådan där lässvacka som gjort att jag läst minsta möjliga ett tag nu, och det dröjde mer än halvvägs in i boken innan det lossnade för mig. Det är på inga sätt bokens fel, utan jag har bara inte haft läslust. Nästan lite konstigt, med tanke på hur bra jag tycker att den här boken är. 

Maggie O'Farrell är bra på att skapa komplexa karaktärer, som man både tycker om och finner oerhört irriterande och korkade - ibland på samma gång. De är så levandegjorda att jag nästan börjar tro att de finns på riktigt. Även miljöbeskrivningarna är fantastiska, och jag gissar att hon själv besökt flera av de platser som beskrivs i boken, och Sverige är med på ett hörn - till och med lilla Dalsland.
Boken berättas av många olika karaktärer i flera olika tidslinjer. Centrala för berättelsen är så klart Daniel och Claudette, där tyngdpunkten ligger på Daniel. Ibland kan det vara förvirrande med vilka det är som berättar, men anknytningen till Daniel och Claudette visar sig förr eller senare. Det är ändå lite trevligt att får lära känna personer som inte är centrala för berättelsen, men som ändå har något av vikt att säga. Även om jag kunde undra vem den här jeppen var som berättade nu, så gillade jag ändå det sättet att närma sig karaktärerna och bokens handling. Det var inte linjärt, men det kändes ändå som precis det den här boken behövde.

"Det måste vara här" fick 4/5 i betyg av mig.