Unboxing

För några veckor sedan gjorde jag en önskelista här bloggen. Bland de saker jag önskade mig var en box med arkmasker från Sheet Happens. Om man kikat in på kommentarerna som hör till det inlägget så vet man att jag började gråta. Varför då? Jo, för att världens mest ostickiga Cactus har gjort det igen. Jag vet inte vad jag har gjort för att ha fått en så fin människa i mitt liv, men det måste ha varit något väldigt bra. Hon beställde nämligen Sheet Happens julbox och skickade den till mig. Alltså. Jag finner inte ord för hur tacksam jag är. Tack Cactus!

Jag lovade henne en unboxing på bloggen, och den kommer här.

Om ni redan har sett decemberboxen på sociala medier så ser ni att julboxen ser precis likadan ut. Jag tycker att den är så himla söt! Undrar vad jag ska ha i den när jag använt upp maskerna, för spara den ska jag.

När man öppnar lådan möts man av ett kort, och under pappret ligger maskerna. I det här fallet var de 6 stycken, samt ett par extra presenter.

En liten lapp där maskerna presenteras mer utförligt, så man vet man har planerar att lägga i ansiktet.

Jag trodde det har var en jättesöt pin, men det är en jättesöt liten make up-spegel. Lägger jag snabbt ner i min make up-väska.

Masken med igelkotten på är från Skin79, en Clean-on 2 step nose pack, som ska hjälpa till att ta bort pormaskar och rensa porerna på näsan. Den kommer jag till Lilla E, för hon har lite mer problem med pormaskar på näsan än vad jag har.
Snail bee High content mask från Benton är jag nästan lite rädd för. Snigelslem och bigift. Låter läskigt, men ska hjälpa hud som är stressad och/eller skadad.
Dessutom ett litet prov på en kroppslotion från Etude House. Det står Pina Colada på den, så jag förväntar mig att den kommer dofta tropiskt och mycket kokos.

Manefit Nutrition and vitalizing honey mask har jag faktiskt provat förut, och jag älskade den! Den doftar precis sim honung. Så där så att man vill äta den. Honung är välkänd hjälp till torr hud, och den här känns perfekt nu i vinter.
Aqua skin soloution hyaluronic acid mask från Sally's Box är jag supernyfiken på. Den åker nog på först. Hyaluronic acid är superbra på att återfukta huden, och jag älskar att fuktboosta mig, året runt. Använder HA dagligen, så det här kommer bli extra gosigt, känner jag.
Fresh garden aloe mask, även den från Skin79 är också en sådan där ask jag troligen kommer använda ganska snart. Jag älskar nämligen aloe också, men så är det när man dras med känslig hud som ofta blir fattig på fukt.

Sist men inte minst, alltså jag swoonar bara över frpackningen på den här! Caviar and taro facial mask från Maskingdom ska verka anti-aging, vilket den här tanten tackar för. Om jag förstått det hela rätt är masken motivmålad med sojabläck, och bara det väcker min nyfikenhet. Undrar just hur jag kommer se ut.

Det var innehållet i min lilla låda. Superfint!
Stort tack och jättekram till dig, Cactus. 💖

Kycklingsallad till lunch, och ett sommarminne

För en herrans massa år sedan, vi snackar 1990-tal här, var jag och min BFF i London några sommarveckor. Vi sov i en kompis kompis studio i det hus han delade med ungefär en triljon andra människor av diverse trevlighetsgrad.
På dagarna gjorde vi turistiga saker och åt alldeles för mycket KFC och ice cream sundaes, men ibland - ibland gick vi till Boots också. För på Boots sålde de den ultimata mackan med vitlöksdoftande kycklingsallad med yoghurt på fullkornsbröd.
När vi kom hem till Sverige igen försökte jag efterlikna den där mackan ibland, men sedan föll den mig ur minnet. Fram tills förra veckan när jag låg i feberyrsel och önskade att jag hade aptit. Dags att gnugga minnesknölarna och skrida till verket, alltså.
Inte för att jag minns exakt hur jag gjorde den då, men det var inte såhär, för nu har jag petat in massor av grönsaker i salladen också och det kan jag inte minnas att jag gjorde då. Så för mitt minnes skull - Bootsmackan med en twist (eller flera).

Kycklingsallad med vitlöksyoghurt

½ grillad kyckling - det kommer bli kyckling över till en annan dag
en näve ruccola, eller annan sallad
1 dl grovriven morot
1 dl grovriven gurka
1 klyfta vitlök
1 dl naturell yoghurt av tjockare slag, inget lättyoghurttjafs
lite pressad citron
salt, peppar och örtsalt efter smak

Lägg riven gurka i ett durkslag, salta och låt vätska ur. Riv morot, riv eller pressa vitlöken, hacka salladen grovt. Pressa vätskan ur gurkan och lägg allt i en skål.
Plocka kycklingköttet från benen (och skinnet) och hacka det grovt. Lägg ungefär en tredjedel av kycklingköttet i skålen, spara resten av köttet i frysen till en annan dag.
Blanda kyckling, grönsaker, yoghurt och lite pressad citron till en jämn röra. Smaka av med peppar och örtsalt.

För Bootsmackan - ta två skivor fullkornsrostbröd, fördela hälften av kycklingsalladen på en skiva. Lägg över den andra skivan, pressa till och skär eventuellt upp den i trianglar. Jag åt min macka med tomater.

Kycklingsalladen räcker alltså till två Bootsmackor, eller så sparar man resten i kylen och äter en annan dag, med en grönsallad och lite krutonger. Som jag planerar att göra imorgon.

"Alvhilda - Sökandet" av Pernilla Lindgren

Den blå Alvhilda-boken, den med undertiteln "Sökandet", är den tredje och sista boken i en trilogi skriven av en av mina bästa vänner, Pernilla Lindgren.

Jag var med och testläste den första boken, inför den andra sade en viss depression stopp och den tredje ville jag således behålla helt ospoilad. Jag har alltså svävat i ovisshet om vad handlingen skulle vara i denna sista del. Vad jag däremot hört är att det skulle vara den bästa boken, den som förklarar och reder ut det som hänt i de två andra. Man kan väl lugnt påstå att jag sett fram emot den - mycket.

Bildkälla Goodreads

Ragnvald, skaparen av allting, har drabbats av det hemskaste av öden. Fångad i en mänsklig kropp tvingas han vistas bland människorna sedan han förlorat sin första skapelse - den andra halvan av honom själv. Han försöker komma underfund med sin egen roll bland människorna och få visshet om vem han är. Samtidigt som tiden går och han försöker bli hel igen.

Det har suttit långt inne för mig att skriva det här inlägget eftersom jag är en aning besviken. För jag tycker inte att "Sökandet" är den bästa boken i trilogin, jag föredrar andra boken - "Lidandet".
Det kan bero på att jag hade en väldigt lång uppförsbacke med den här boken. Den första delen hade jag ganska tråkigt när jag läste. Det kändes stundtals lite hackat och hopplockat, men det kan bero på att den blivit kraftigt redigerad, råkar jag veta. Det är så jag ser fram emot en "författarens version" där de bortplockade bitarna fått vara kvar, kanske skulle jag tycka att den höll ihop bättre då.
Jag hittade även en rejäl miss med en karaktär som sagts vara död som sedan lever i ett senare skede i handlingen, hur det nu kan gå ihop.
Det är en väldigt filosofisk bok, och det är nog även delvis därför jag inte tycker det är jättespännande. Filosofi tröttnade jag på redan på filosofilektionerna på gymnasiet (jo, man läste det om man gick humanistisk linje). Många religiösa frågor som tas upp också och mycket folktro både från våra egna nordiska myter, men även från andra platser i världen.
Bitvis är det väldigt spännande och intressant, bitvis har jag haft ganska tråkigt.

Knyts säcken ihop då? Jo, det måste jag säga att den gör. Väldigt prydligt med en vacker rosett på. Man får svaren på frågorna, man får veta vad Stephen, Henri och Rebecka har haft för roller och drivkrafter, man får veta på ett ungefär vad/vilka Ragnvald och Alvhilda är. Vill man kan man säkert läsa denna tredje del fristående, eftersom alla tre böckerna behandlar samma konflikt med sedd från tre olika håll och med tre olika bakgrunder. Man har dock så klart mest behållning av att läsa alla tre.
Jag planerar själv att läsa alla tre böckerna lite tätare inpå varandra än med ett års mellanrum, som det blivit nu. Mitt sommarprojekt kanske?

Mitt betyg på "Alvhilda - Sökandet" blev 3/5. Jag tror att den hade varit bättre om den fått behålla vissa av de älsklingar Pernilla fick döda, för jag misstänker att den hade hållit ihop bättre då. Kanske hade boken då fått den där fyran eller femman som jag förväntade mig att jag skulle ge den, av förhandssnacket att döma.

Mörkret blev påträngande. Energiernas skimmer hade försvunnit och explosionens ljus förblindat mig. Prickar vandrade över mitt synfält och kylan plågade mg. Kyla? Det var något jag aldrig tidigare lidit av, aldrig ens känt. Jag hade sett människor gå under av den medan jag suttit och väntat in det sista andetaget och fångat deras energier på väg ut. Jag hade kunnat sitta lugnt och hållit den döende vid gott mod för att energierna inte skulle smaka för beskt. Nu stod jag ensam på ängen, omringad av skogen som var mörk. En klaustrofobisk känsla kom över mig när mitt väsen snärjdes och fjättrades. Kroppens tyngd fick mig att falla till marken. Där blev jag liggande, utmattad och ofullständig.

Tävling!

Det är lite väl dåligt med bidrag till tävlingen för att vinna ett signerat exemplar av Pernilla Lindgrens bok "Alvhilda - Lidandet". Så kom igen nu - sista chansen är idag. Och man kan alltså vinna en bok! Som i inte-behöva-betala-för-den-själv. En bok som jag gav betyget 4/5 för att jag tyckte den var så bra och slukade den från pärm till pärm som om den hade varit en gräddbakelse.
Dessutom kommer Pernilla bjussa på en kod som gör att vinnaren kan köpa första delen till ett rabatterat pris, men man kan faktiskt läsa "Alvhilda - Lidandet" självständigt. Den handlar delvis om samma saker som  första boken, men sedd med andra ögon, ur en annan vinkel.

Frågan jag vill ha svar på är alltså följande:
Det ligger en del tankeverksamhet bakom omslagen till böckerna om Alvhilda. Första boken är grönskande grön, andra boken är eldigt orange, vilken färg tror du att den tredje delen kommer ha? Så gissa nu och skicka ditt svar och din adress till mrsdatasweden@gmail.com innan midnatt för din chans att vinna. Skriv "Alvhilda" i ämnesraden.

Tävlingen är endast öppen för deltagare i Sverige. Lycka till!

"Alvhilda - Lidandet" + en liten tävling

Det här med att skriva några rader om en av sina bästa vänners böcker kan vara lite läskigt. Det här är ju liksom en av Pernillas bebisar, tänk om jag inte tycker om den! Nu gjorde jag det som tur var, trots att jag en gång för mycket länge sedan var så arg på det första utkastet av den här boken jag läste att jag på riktigt ringde upp Pernilla och klagade på den "satans gnällspiken till människa" som hon skrev om. Det har blivit bättre sedan dess, kan vi säga.

"Alvhilda - Lidandet" av Pernilla Lindgren är den andra delen i trilogin som frågar sig "Vem är Alvhilda?" Det här är Stephens berättelse, han som sedan barnsben varit förälskad i och besatt av Allie. Som jagas av odjuret inom sig som törstar efter blod. En dag bestämmer han sig för att göra slut på allt men hindras i sista stund av Henri, en man som bär på många hemligheter. Men frågan är om Stephen har räddats till något bättre eller till något ofattbart hemskt. En resa till ett annat landväcker både förhoppningar och farhågor.

Jag hade alltså väldigt svårt för Stephen när Pernilla skrev om honom i det där utkastet, och jag tyckte han var tvärjobbig i de första boken "Alvhilda - Uppvaknandet". Väldigt mycket ack-ve-mig-som-inte-får-flickan-jag-vill-ha-som-jag-vill-ha-henne-jag-som-offrar-allt-för-henne. Men nu när jag får lära känna honom, ta dl av hans tankar och känslor, så känner jag att det kanske är lite synd om honom trots allt. Jag får en annan förståelse för honom och är med på varför han säger och gör vissa saker. Där han i Allies ögon bara var jobbig och desperat är han i sin egen berättelse trofast och självuppoffrande. Jag vill inte möta honom i en mörk gränd, men...
Det är bra berättat och ganska så rejält spännande även för mig som läst historien förut. Jag fastnade snabbt i berättelsen och kände det där drivet att bara läsa lite till. Så pass att jag läste ut den på bara lite mer än en dag.
Dock var det en sak som störde mig lite och det var återblickarna på Stephens barn- och ungdomsår. Inte för att jag tyckte de var oviktiga - tvärtom väldigt viktiga, spännande och bra - utan sättet de presenterades på. Här hamnade de under tre stjärnor i slutet av de kapitel de var med i, och det tog ett tag för mig att hitta det mönstret. När jag läser vill jag kunna se direkt att det är något nytt som händer, att något annat kommer till tals. Jag hade önskat att återblickarna fått vara kursiverade, i mina ögon är det lika med att nu kommer ett annat tankesätt in. Kursiverad stil är lika med tankar, drömmar eller återblickar när de förekommer i böcker, i varje fall för mig.
Och ja - jag har diskuterat med Pernilla varför det inte blev kursiverad text men jag gillade inte svaret jag fick så jag vill bara påpeka här att jag inte gillade hur återblickarna var upplagda.

Mitt betyg på "Alvhilda - Lidandet" blev 4/5. Tredje och sista delen i Alvhilda-trilogin beräknas komma ut till våren 2016.


Allt annat försvann. Ljudet av glada barn och skolans klocka som ringde in blev till ett brus i bakgrunden. Som om en tunnel omfamnat oss och tagit bort omvärlden, såg jag bara henne: flickan med de gröna ögonen. Ögonen lyste, de var så gröna, tittade på mig, såg rakt in i mig, smärtade mig, krävde mig, kvävde mig. Bröstkorgen blev som en vulkan, öppen och brännande. Magman kokade i mitt bröst, redo att kasta sig ut och dränka världen i eld. Jag föll skrikande till marken. Asfalten var hård men såren som revs upp på mina knän och händer kändes inte. Jag brann. Mitt inre förtärdes i smärtor och dödsångesten slet tag i mig när den osynliga rustningen träddes på min oskyldiga kropp.
"Alvhilda, " kom över mina läppar, högt och hysteriskt.
"Alvhilda." Jag upprepade ordet utan att förstå innebörden av det.

Om ni läste rubriken till det här inlägget så förstår ni vad som ska hända nu. Det är ju nämligen så att om man har turen att känna en författare så får man möjligheten att kunna tävla ut ett signerat exemplar av hennes senaste bok, den som jag precis har skrivit om här.
För att ha chans att vinna ett signerat ex av "Alvhilda - Lidandet" av Pernilla Lindgren, vill jag att ni mailar mig svaret på en liten fråga. Bland de som svarat rätt kommer jag låta random.org dra en vinnare.

Det sägs ju att man inte ska döma en bok efter dess omslag, men i det här fallet ligger det mycket jobb och finurlande bakom omslagen till Alvhilda-böckerna.
"Uppvaknandet" är grön, "Lidandet" är eldigt orange. Vilken färg tror du att den tredje delen kommer ha? Japp - man får gissa.
Maila ditt svar samt adress till mrsdatasweden@gmail.com senast söndag 30 augusti 2015, skriv Alvhilda i ämnesraden. Tävlingen är endast öppen för deltagare i Sverige.
Lycka till!

A human adventure + Norpan

Jag nämnde lite i förbifarten häromdagen att jag varit på en NASA-utställning i Norrköping, i samma veva som jag kramade bästis och klappade nakenkatt.
Utställningen heter "A human adventure" och är en vandringsutställning som handlar om rymdkapplöpningen mellan USA och Sovjetunionen, samt de fortsatta rymdprogrammen. Vissa föremål har varit ute i rymden, men mycket är replikor. För mig som hade hoppats på att få se en lite grus från Månen blev det lite besviket, men på det stora hela tycker jag utställningen var intressant. Det hade så klart varit ännu roligare om jag fått titta ordentligt på alla saker, och inte haft sådana där barn som hade jättetråkigt och gick till mig och klagade för att de ville gå ut när de var färdiga. Sisådär en halvtimme innan jag var klar och en timme innan älskade maken var det.

Utställningen är alltså i Värmekyrkan i Norrköping och pågår fram till 30 augusti, så än finns det tid att se den.
Bildspam? Bildspam.

Sputnik! It's just a model... Shh!

En skiss som påminner om min tatuering? Jo jag tackar jag!

Ja det var var alltså ganska mörkt i utställningslokalen så bilderna blev rätt så suddiga.

Stolarna ser ju inte ett dugg bekväma ut!

Men nu var vi ju inte i Norpan enbart för utställningens skull. Sedan några år tillbaka bor en av mina bästa och käraste vänner i Norrköping så vi passade på att hälsa på henne också, samt att titta lite hur det ser ut i staden. Oturligt nog regnade det rätt så mycket, men innan utställningen hann vi i varje fall se var älskade maken är på jobbmöte ibland och lite av det gamla industriområdet.

Ät era grönsaker barn!

I've got this feeeeeling somebody's wathing me!

Om jag gillar att gå över öppna galler som är en bit upp? Även om det "bara" rör sig om sådär 2 meter? Nej. Och så två av mina barn.

Jag kröp längst med kanten här, älskade maken tog ett kort istället.

Jag och katten Steve. Hon var så förtjust i mitt galaxhalsband att jag var tvungen att gömma det under tröjan. Då var hon förtjust i tröjan OCH halsbandet.

Steve hos sin matte. Ögonen!

Eva är konstnär också, och gör bland annat jättefina väskor av återvunnet material, med små budskap på. Jag fick den här fina i present av henne.

Souvenir från utställningen. Den talade liksom till mig på mer än ett sätt.

Mrs Data läser bästisens debutroman

God damn! vad det inte är lätt att skriva om något som en god vän har lagt ner tid och möda och besvär på. Vad man vill bara älska allt, om inte annat så för att vara stöttande. Och jo, jag gillar "Alvhilda - uppvaknandet" och jo, jag vill oerhört gärna läsa de kommande delarna för jag är nyfiken. Men jag älskar inte den här boken, även om jag tycker om den.

Allie är en rak och känslohämmad amerikanska. Att tro på något som det inte finns veteskapligt belägg för är för henne korkat, något hon inte är sen att berätta för omgivningen. Hon har dessutom alltid sett sitt eget intellekt som oklanderligt. Men när hon reser till Sverige möter hon ett förflutet som trotsar hela hennes världsbild. Den ende som sitter på svaren är den mystiske mannen som hemsöker hennes drömmar och får henne att ifrågasätta sitt förstånd. Gränserna mellan dröm och verklighet suddas ut. Vem ska hon tro på - och vem är Alvhilda?

Det här är lättläst skrivet. Stundtals är det lite äckligt, stundtals lite sexigt och inte så lite ofta lite finurligt. Det kan vara en liten uppförsbacke in i texten, men när man väl kommit över den går det med en rasande fart att läsa. Man blir nyfiken på vad som komma ska. Eller - jag kan tänka mig att man blir det om man är ny läsare. Jag läste nämligen ett först utkast på den här lilla historien en gång i tiden, och mycket är sig likt även om mycket förändrats. Grundhistorien är densamma och händelseförloppet likaså, så för mig var det inag direkta överraskningar. Mer att det var väldigt roligt att äntligen få läsa "Alvhilda" och hålla henne i min hand efter alla samtal vi haft om henne de senaste åren.
Jag tycker absolut att det här är en utmärkt liten urban fantasy, så gillar man den genren så har man en liten pärla här. mitt betyg blev 3/5.
Jag hoppas också att "Alvhilda" kommer få sällskap av sina två kompanjoner i min bokhylla - i hårdpärm så klart.

"Vad är det jag har på ryggen?" Jag gick in i badrummet och ställde mig med ryggen mot spegeln för att försöka se reflektionen av ryggen över axeln. Det var en lång mörkbrun rand som löpte längs med hela ryggraden. Jag sträckte ena handen bakåt för att känna på den.

"Den är skrovlig", sade Julie snabbt.

Bemärkelsedag med utlottning

Vet ni vad det är för dag idag? Det är den tionde maj! Jodå serrni. Med andra ord är det bloggens födelsedag och eftersom jag började skriva här 2009 betyder det att det idag är hela 5 år sedan jag började svamla på mitt eget lilla hörn av internätet.

Jag tänkte jag skulle fira det lite med er, genom att för första gången i världshistorien göra en liten utlottning. Och eftersom jag har en förträfflig vän som har skrivit en bok så tänkte jag att det kunde vara en toksmart idé att lotta ut ett ex av Pernys bebis till en av er. Signerad så klart.

På baksidan av "Alvhilda" kan man läsa följande:

"Alvhilda - uppvaknandet är första delen i en urban fantasy-trilogi som bygger på svenska myter och fantasiväsen. Den första boken gläntar på dörren till ett mysterium som bygger på århundraden av missförstånd och svek. Åtrå och offer kantar vägen till sanningen."

Den har fått ett utlåtande på bibliotekarietjänsts sida också, och så här skrev Karin Alvehus om den där:

"Författaren utnyttjar mytologins erotiska inslag till fullo. Hon använder sig dessutom av de naturmytologiska karaktärernas dubbelnautur, dels goda och beskyddande, dels onda och förgörande, för att skapa moraliska dilemman."

Vill ni provläsa lite och se var ni kan köpa boken, om ni inte har turen att vinna den, kan ni med fördel klicka er in till förlagets hemsida. Idus förlags presentation av Alvhilda hittar ni om ni klickar här.
Och sedan, när ni har läst den, blir Perny glad för en liten kommentar inne på Alvhildas blogg som ni hittar här.

Och vad ska ni då göra för att ha chansen till ett eget exemplar av "Alvhilda"? Jo - så här enkelt tänkte jag mig det hela. Lämna en kommentar till det här inlägget, se till att du lämnar en giltig mailadress så att jag kan nå dig om slumpen väljer just dig.
Eftersom Perny kommer signera boken efter att dragningen gjorts har ni här chansen att få den riktigt personligt signerad, och vill ni det så är det en bra idé att berätta vad ni vill att Perny ska klottra i er bok redan i tävlingskommentaren. Annars blir det "bara" ett namn och ett grattis.

Alltså: kommentera här, vill ni ha den personligt signerad skriver ni ner även det, och så en giltig mailadress. Plättlätt.

Jag ger er rätt så gott om tid att göra detta, men senast 23:59 på söndag 18 maj vill jag ha ert bidrag. Lycka till!

Edit: Ber att få förtydliga att jag betalat för boken själv (med pengar jag hittat under soffdynorna). Jag är alltså inte sponsrad av vare sig min kära vän som skrivit boken, eller av förlaget. Ville bara dela med mig av stoltheten liksom.

Dagen igår

Det här inlägget hade jag egentligen tänkt knåpa ihop redan igår, men så sprang dagen ifrån mig lite och jag hann inte riktigt med.

Igår var nämligen en speciell dag för två av mina vänner. Perny hade releasefest för att fira att hennes debutroman "Alvhilda - uppvaknandet" numera finns att köpa. Dessutom kan man från och med igår beställa absint på Systembolaget som en annan kär vän till mig är en av producenterna av. Och självklart ville vi lägga vantarna på även dessa flaskor. 

Här står de alltså i all sin skönhet, "Alvhilda" och absinterna Vit Opal och Grön Opal (båda var väldigt goda kan jag intyga).

Vad säger man? Jag är så galet stolt över både boken och absinterna, så ni vet inte vad. Titta vad mina vänner kan göra! Titta vad duktiga och drivna de är!

Alvhilda kan ni köpa bland annat på AdLibris och Bokus.
Vit Opal och Grön Opal finns i Systembolagets beställningssortiment, och i Örebro även på hyllorna i butik. Om den inte sålt slut. Igen.

To Russia with love

Hejsan. Får jag be om en liten tjänst? Klicka på den här länken och hjälp till att färga Ryssland i regnbågens färger.

Man fyller i sin ålder, sitt kön och vilket land man bor i och får sedan en prick på kartan. Min prick hamnade bredvid en 37-årig man från Norge, älskade makens hamnade bredvid en norsk 15-årig flicka. 

Det här är ett enkelt sätt att visa att man säger ja till mänskliga rättigheter och är ett sätt att visa Putin att världen stöder jämställdhet. 

Bakom kampanjen står Amnesty International och Dagbladet. 

En tjänst till? Sprid den vidare - på alla sociala medier du kan. Tack.

Alvhilda

Min kära Perny har skrivit en bok (eller tre). Och hon har valt att inte spara den i byrålådan utan att släppa den fri och som tur är så har ett förlag nappat på detta.
Någon gång den här våren kommer "Alvhilda" ligga nytryckt och klar i mina händer. Något exakt datum är inte satt ännu, men jag lovar att meddela när det är dags. För det här måste ni läsa - och det säger jag inte bara för att Pernilla är en av mina BFF utan för att det är sant.

Och sedan hoppas vi på att del två och tre i den här trilogin kommer dundrande genom tryckpressarna inom en snar framtid också.

Världens mest otaggiga Cactus

Jag har varit bortrest ett par dagar. Varit i huvudstaden och hälsat på Stora J, Naturhistoriska Riksmuséet. älskade makens mormor, Ben&Jerry och Science fiction-bokhandeln.
Och när jag kom hem låg det en mycket blöt uthämtningsavi i brevlådan. Och när jag hämtade ut min stora gröna låda så började jag gråta. Störtfloder. Men det är skillnad på tårar och tårar och de här tårarna var lyckotårar. Över att det finns så genomsnälla människor därute och att jag har haft den stora turen att hitta ett gäng av dessa genomsnälla människor. Och att en av dem bestämmer sig för att göra mig lite extra glad och sända mig ett må-bra-paket. Som en uppmuntran för att jag börjat gå till kurator.
Nämen va! Inte ska väl jag? Till och med älskade maken blev lite rörd i ögat ska jag säga. Det var inte direkt kattskit i lådan om man säger som så - jag vet allt vad en burk Kusmi kostar...

Så Cactus - tack så oändligt mycket. Ser verkligen fram emot att testa din perfekta blå.

Poolhäng

Dags för mig att dra till bästisen och inspektera deras nya staket. Det har pratats om poolhäng också. Låter himla trevligt om det inte vore för månadens plåga. Alltid kommer den och stör.

Jaja - det kunde vara värre. Jag kunde ha en dålig dag. Oh... just ja.... Skit.

Tusen miljoner tack

Ibland blir man helt överväldigad av tacksamhet. Vilka underbara människor det finns i vårt avlånga land - visste ni det? 

Här sitter jag och bloggar om att jag är lite ledsen över att min tub med Wen är slut, eftersom jag gillade den, och en av mina (ytterst få) läsare erbjuder mig att få hennes tub eftersom hon inte ville ha det. Och som om det inte vore snällt nog så får jag en ny flaska Seche Vite också eftersom jag fått skräp i min.

Hur snällt? Så väldigt att jag inte vet hur jag ska uttrycka min tacksamhet. Men ja - det kom en liten tår i ögonvrån. Och ett glädjetjut.

Tack så mycket! Tack tack tack tack tack tack tack och så vidare i all oändlighet. Härlig sommar önskar jag dig också. Och en massiv kram.

Bästa vänner

Bästa vänner är det bästa man kan ha och jag har de bästa vännerna av alla. Igår firade jag min födelsedag i sällskap av några av dessa bästa vännerna, men tyvärr saknades det några stycken av de där bästa. Det fick gå bra ändå, men de var saknade. Jag känner mig så lyckligt lottad att jag får uppleva den här vänskapen och den kärlek som det för mig sig.
Jag mår kanske inte bäst i världen just nu, men jag mår inte så kasst att jag inte förstår vilken tur jag har som har dessa underbara människor i mitt liv. Som hjälper mig och lyfter mig och får mig att må bra. Eller bättre.

Tack för att ni finns. Jag älskar er.

Tom

Dagen idag har gått till att riva ner vår scen. Den vi repat och spelat "Gravölen" på under några veckor. Och det känns så sorgligt. Tomt.
Jag har plockat på mig en och annan souvenir, skrattat och gråtit.
För nästa fredag slutar vi. Skiljs åt. Och de här vännerna jag har fått under det här läsåret - kommer sakna dem något alldeles förfärligt. Att inte få träffa dem varje dag. Det är faktiskt väldigt sorgligt.

Kommer gråta mer. Den här veckan gäller det att vara beredd med näsdukarna.

Chocolate chip cookies

Minns ni att jag skrev något igår om att jag var så sugen på kakor och kakdeg att jag var på vippen att gå ut i köket och göra kakdeg för att äta den med slev? Jo, jag gjorde ju det... Fast mest gjorde jag kakor faktiskt, det var bara lite grann som åkte ner i magen ogräddat. Kakdeg är gott.

Och som den exceptionellt trevliga människa jag är tänkte jag dela med mig av mitt favoritrecept på kakor med choklad i. Varsågoda.

Chocolate chip cookies

125 g mörk choklad (påsen här ovan innehöll 150g chokladknappar. Funkar det med.)
2 dl vetemjöl
½ tsk bakpulver
1 krm salt (missade att få med saltet på bilden men det ska vara med)
2 dl havregryn
75 g smör, rumsvarmt
½ dl strösocker
1½ dl farinsocker
½ tsk vaniljsocker
1 ägg

Hacka chokladen.
Blanda mjöl, salt, bakpulver och havregryn i en skål.
Vispa smör, ägg och alla sockersorterna ljust och poröst.
Blanda ner mjöl/havregrynsblandningen och sist den hackade chokladen.

Klicka ut smeten på bakplåtspappersklädd plåt med hjälp av två skedar, ca 25 kakor per plåt.
Grädda i 175 grader varm ugn 8-10 minuter tills kakorna är gyllenbruna.

Låt dem svalna helt, helst på galler, innan de läggs i lufttät burk för förvaring. De lär inte bli långvariga.

Friendship is a special kind of love

Det är ingen hemlighet att jag just nu inte mår så bra. Det händer en hel del inom mig som jag inte mår bra över. Jag känner mig stressad och orolig och har ständigt adrenalinpåslag och är en sorglig låt från att börja störtböla ungefär konstant.
Men jag överlever.
Jag är himla bra på att le och låtsas.
Grejen är bara den att jag inte orkar låtsas hela tiden. Och tack och lov har jag fristad bland mina vänner där jag inte behöver göra det.
Där jag kan låta mitt leende slockna och bara vara. Tyst. Pladdrig. Den jag är och vill vara just där och då.

Det finns många anledningar till varför jag mår som jag gör men minnen från förr (som jag skrev om igår) är en bidragande orsak. Kombinerat med stress, dålig grej som hänt i skolan, oro för framtiden och lite allmän sorg så blir det liksom... dåligt... efter ett tag.

Så där så man tappar lusten att måla naglarna. Därför att man är stressad så man skakar och nagellacket hamnar överallt och inte bara på nageln. Och för att det händer skit i nagelbloggarvärlden. Den som var så fine and dandy och alla var så snälla mot varandra förut. Vad hände?

Anyhow - jag svamlar. Och jag har troligen inte sagt det sista om det här. Ville bara säga till mina vänner som läser det här - jag älskar er och tack så mycket.

Det är mycket nu...

Bara så ni vet - det finns några individer i min klass som gör att jag orkar gå till skolan just nu. Om det inte vore för dem och deras stöd och att de orkar lyssna på mitt ältande, så skulle jag inte orka gå dit.

Jag har kommit till den platsen där jag inte har energi att vara snäll längre. Förstående. Ha tålamod. Jag har kommit dit där jag måste sätta sig själv främst för den ilska, ångest och sorg jag känner just nu äter upp mig. Så när jag drog ett änglakort innan mitt yogapass idag, så drog jag först hånfullt på munnen. Vad jag fick fram för styrkeord var nämligen detta:

COMPASSION

Jag menar - det är just det där med medkänsla jag har så svårt för just nu. Det är en person som gör mig så här ledsen, arg och ångestladdad. En person. Och jag borde kanske ha medkänsla med hen men jag orkar inte det. Jag har nått min gräns där.

Tills det slog mig varför jag fick det här kortet just nu. Jag behöver ta hand om mig själv, det vet jag redan. Jag behöver visa den här medkänslan till mig själv - min egen själ. Jag måste ha lov att sätta mig själv i främsta rummet och vårda mig. Bara den insikten kan göra att jag tolererar bättre. Men skolan är just nu ingen plats jag längtar efter. Jag längtar efter sportlov.

Och på sportlovet kommer jag längta efter de där fina tjejerna som gör att jag orkar. De som visar medkänsla med mig, och jag med dem när de behöver det. Min medkänsla kan man gott få förtjäna just nu.

Vänner

Sak man borde göra lite oftare:

Träffa goda vänner och äta gott, dricka goda drinkar och prata skit en hel kväll. Klart värt att man har tröttmössa på dagen efter.