FredagsFilmen: Den vilda roboten

Ibland är en riktigt bra animerad film allt jag behöver. "Den vilda roboten" är en Dreamwork Animations film, baserad på böcker av Peter Brown. Jag ville ha något lite lagom att titta på en kväll, och råkade hitta det som blev min favoritfilm i augusti.

Bildkälla Frame Rated

Roboten Roz vaknar till liv efter ett skeppsbrott, ensam på en obebodd ö. Här försöker hon finna ett syfte, och lära sig om den omgivning hon hamnat i. Hon blir adoptivförälder åt den lilla gåsungen Brightbill. Tillsammans med sin kompis, räven Fink, måste Roz lära Brightbill att flyga så att han kan accepteras av de andra gässen tills det blir dags att flyga söderut över vintern.

En väldigt rar film, även om storyn känns igen. Det kan behövas en och annan liten näsduk, vilket nästan känns givet vid den här typen av film.
Jag streamde "Den vilda roboten" på Netflix.

Augustis bokhög

Augusti blev inte en bra läsmånad för mig. Jag hade mycket annat som pockade på min uppmärksamhet, och fastnade också lite i en bok som var sådär rolig att läsa. 
Fyra böcker blev det, i den ordning de ligger.

"Överenskommelser" var Simona Ahrnstedts debutbok, och i mina ögon finns det inget som slår den snåriga kärleksberättelsen mellan Beatrice och Seth. Hon fånge i en påtvingad förlovning med en man hon avskyr, han den nyrike och skandalomsusade kvinnokarlen. Kommer alltid ge den 5/5 i betyg.

"Father material" av Alexis Hall är den tredje och avslutande boken i London Calling-trilogin. Det duger gott och väl med den första boken, "Boyfriend material". Lite som vanligt strular sig Luc och Oliver igenom en ny fas i sitt förhållande. Den här gången adopterar de en hund (bokens behållning) och tar sedan raskt klivet till att bli fosterföräldrar. Jo tjena. Tröttnad på allt med den här boken, men den räddades lite av sin epilog. Betyget fick bli 2,5/5.

"Memnoch the devil" av Anne Rice känns mest som en bok om religion i vampyrkläder. Mycket om himmel och helvete, Gud och Djävulen, gott och ont. Vad är verkligt och vem ska man tro på? Jag gav den 2/5 i betyg.

"Svart hjärta" av Silvia Avallone blev augustis favoritbok. Fint berättat om Emilia och Bruno, och de tragedier de bär på. Hon kommer till den lilla bergsbyn Sassaia efter ett avtjänat fängelsestraff. För att isolera sig och lära sig bära på sin börda. Avallone har blivit en av mina favoritförfattare, och även den här levererade. Betyget blev 4/5.

"Svart hjärta" av Silvia Avallone

Min femte Avallone-bok, och jag hoppas få läsa många fler. Tackar återigen den bokcirkeldeltagare som introducerade Silvia Avallone för mig, eftersom hon har blivit en favoritförfattare sedan det där första mötet i "Stål". 

Bildkälla The StoryGraph

Till den lilla bergsbyn Sassaia i Piemonte, kommer en dag den drygt 30-åriga Emilia. Hon bär på en stor hemlighet, och efter ett avtjänat fängelsestraff har hon bestämt sig för att isolera sig. Hon lever sitt liv i ensamhet och skam, och tror inte på förlåtelse för sig själv.
I byn bor också läraren Bruno, som bär på egna sår efter en olycka som gjorde honom föräldralös. 
Emilia och Bruno inleder en passionerad relation, och tvingas konfrontera känslor både hos sig själva och varandra.

Så vackert skrivet! Avallone tar sig an sina karaktärer med stor ömhet, och trots att det är ganska allvarliga saker som hänt framför allt Emilia, men även Bruno, så berättas det med sympati och förståelse. SOm läser hoppas jag att det ska vara på ett annat sätt än vad jag misstänker, förledtrådar finns där. Om det blir så låter jag vara osagt.
Det är en ganska hoppig tidslinge, som skiftar berättare, även om det verkar vara Bruno som "skriver". Det blir många tillbakablickar, för att sakta men säkert komma till kärnan, Emilias egen skildring. Det finns det somm förblir obesvarat, men det gör liksom ingenting. Det finns ändå ett hopp där, en sorts framtidstro.
Av bokens efterord förstår jag att Avallone själv har arbetat på fängelser och hållit skrivkurser där, och det är utifrån de egna erfarenheterna och de personer hon mött, som den här boken blev till. En liten påminnelse om att allt inte är svat och vitt - att det finns många sidor på en och samma berättelse.

Mitt betyg på "Svart hjärta" blev 4/5.

"Memnoch the devil" av Anne Rice

Vampyrkrönikan som månadsbok under månader med 31 dagar fortsätter. "Memnoch the devil" är bok fem i ordningen, och en sådan där bok som jag undrar vad syftet är med den.

Bildkälla The StoryGraph

Lestat har bestämt sig. Hans nästa offer ska bli gangstern Roger, trots att Lestat förälskat sig i hans djupt religiösa dotter Dora. Samtidigt märker han att någon förföljer honom, och han blir varse att djävulen vet vem han är.
När Memnoch uppenbarar sig påstår han att han är djävulen, och att han behöher Lestats hjälp. Lestat ges möjligheten att få se alltets skapelse, paradiset och skärselden. Lestat tvingas välja mellan Gud och Djävulen, men vem ska han tro på? Talar någon av dem sanningen? 

På sätt och vis känns det här inte alls som en vampyrbok. Det är ytterst lite vampyr i den, men desto mer religion och religiösa grubblerier. Det känns lite som att Anne Rice ville skriva en annan sorts bok, men svepte in den i vamyrkläder för att nå ut med den. Vissa saker och teorier kan ha något visst, men mest känner jag att det är en lång resa mellan pärmarna, innan jag äntligen kan lägga ifrån mig boken för gott. Den går från vampyr till spöke till religion, med skvättar av både "Den gudomliga komedin" och "Det förlorade paradiset". Någonstans på vägen tappade den mig. 

Lägg också till att jag irriterar mig fruktansvärt på karaktären Dora, som ska var Lestats kärlek i den här boken. När så mycket hänger på henne och hon mest känns jobbig (och en aning religiöst fanatisk) så är det inte undra på att boken inte tilltalar mig i sin helhet.

Mitt betyg på "Memnoch the devil" blev 2/5. Ska bli riktigt skönt med vampyrpaus en månad nu.

Augustifavoriter

Augusti blev lite oväntat en ganska pissig månad. Vanligtvis är det en månad med många anledningar att fira. Två av barnen fyller år, samt en bästis, och flera andra vänner och släktingar. Sommaren brukar vara som finast, och en sorts vardag brukar infinna sig, med terminsstart och annat.
Men augusti 2026 kommer jag förknippa med döden, känns det som. För inte bara förlorade vi Dolly Parton och Tim Curry, och Norges kung Harald. Det var en skolattack också. 6 år sedan min pappa dog, 5 år sedan min älskade storebror dog. Och  - inom loppet av några timmar dog min morbror (mammas lillebror) och älskade makens farbror. Båda väntat, med sorgligt ändå.
Lägg där på att flytta hem Chilipojken från sin studieort, så kan vi summera en månad som känts lite... jobbig.
Kan jag hitta favoriter ändå? Vi får se.

Bok: "Svart hjärta" av Silvia Avallone.

Film: "Den vilda roboten"

TV: Säsong 7 av "The Rookie"

Nagellack: Av de två snarlika jag bar, var nog Depend #837 det finaste. Med minsta möjliga marginal.

Skönhet: För den inre skönhetens skull - ibland är det bra skönt att gråta ut.

Extra speciell rolighet: E och hennes sambo A har tingat kattungar! Så jag ska bli katt-mormor. Det har också varit roligt att samla familjen för att fira de där födelsedagarna. Alltid roligt att ses.

Favoritinlägg: Jag tog en liten stressrelaterad bloggpaus där, så jag har inte jättemycket att välja på. Väljer Det tog slut, mest för att det tog ett tag att skriva och det var skönt att tömma lådan. Än så länge inget nytt i den.

Nagellack i augusti

Jag som hade så pass stora planer för mitt lackande i augusti. Jag hade till och med plockat fram de lack jag ville använda, så här i slutet på sommaren, och gjort upp en liten plan (inne i huvudet). Men så hände massa saker, och lacka naglarna hamnade långt ner på prioriteringslistan. 
Av mina stora planer blev det två lack. Så kan det också gå. Det kommer gå hyfsat fort, med andra ord.

Depend, #837
Jag och nästanvita, det blev det mycket av i augusti. Det här Depend-lacket har en mjölkigt vit bas, men också ett skimmer som skiftar mellan rosa och (allra mest) guld. Bedrövligt att lacka med, men fint så jag står ut ändå.

H&M, Head in the clouds
Nästanvitt igen, men här är det den allra ljusaste rosa. Jag hade troligen behövt ett lager till för att få det riktigt täckande, men jag tröttnade på att måla efter tre. Mer jelly än kräm, så både nästanvit och nästancrelly. Jag skulle vilja påstå att det här är en dupe till Essies Ballet slippers, och det lacket har blivit en klassiker av en anledning.

Bullet journal för september

Snart dags att vända blad på väggalmanackan, och då gör jag nya sidor till min bullet journal. Jag har vetat länge att jag ville ha äppeltema i september, och så blev det.

En vanlig och en smal washitejp, samt ett ark med klistermärket. Allt det kommer från Willwa, som nyligen släppte flera nya roligheter = frestelsen är stor.
Pennorna är en Tombow dual brush i färgen 905 Red. Och två fineliners från Sakura Pigma micron PN i en röd och en svart nyans.
Inleder allt gör en månadsöversikt och mina kassaböcker. Vilket streck? Jag ser inget streck.....

Träningen och dagens uppdrag. Min lilla idé om att inte bara köra Yoga with Adriene rätt av, utan varva med andra pass, visade sig vara en bra idé. Hittills i augusti har jag bara hoppat över träningen 4 gånger. En gång för att jag inte hade minsta lilla lust, två gånger för det var så länge migränen höll i sig, och en gång för att vi hjälpte Chilipojken att flytta. Kommer sätta mig i helgen och göra en ny träningslista.

Humör och vanor på ena sidan. Månadsboken, som inte kommer vara en vampyrbok, och nagellacken på den andra sidan.

Ett veckouppslag. Har kommit fram till att jag inte saknar citaten ett enda litet dugg.

Oktober kommer bli lite favorit i repris, med spöken och grejer.

Det tog slut

Herrejisses vad jag har varit bra på att tömma diverse förpackningar sedan sis. Hela 16  stycken. Det var så mycket att jag delade upp dem på två bilder. Då ser det ut såhär.

Nivea. Creme.
Köpte en liten burk i vintras för att se om jag mindes rätt från mina tonår - att det här är bra. Och det är det, för jag har köpt en stor burk nu för att ersätta den här. Jag har använt den på torra partier, som fotkräm, som handkräm, och som nattkräm. Den här och en annan har blivit en del av min natthudvårdsrutin, och helt eratt den nattkräm jag använde förut.
Betyg 5/5

Ica. Let's face it. Rengörande wash gel.
Ännu en grej jag köpte i julas, och sedan snabbt ställde undan igen för att min vinterhy sa nej. På sommaren funkade den dock helt okej, så jag kunde använda upp den. Kommer inte köpa den igen.
Betyg 1,5/5

Pixi. Skintreats. Rose tonic. Rose & elderflower nourishing toner.
Köpte den igen när den här flaskan tog slut, och den är en av två toners jag numera använder. Som sagt förut - jag försöker förenkla min hudvårdsrutin. Får jag inte för mig annat så kommer den säkert vara ett slående inslag, eftersom jag, om inte annat, är väldigt förtjust i rosdoften. Men det finns annat jag gillar med den också.
Betyg 4/5

It's skin. Honey firm & glow mask sheet. + Rose moisture & vitality mask sheet.
Två av favoriterna bland arkmasker, där den med honung jag är den jag skulle välja om jag bara fick använda en enda arkmask resten av mitt liv. 
Betyg (på båda) 5/5

Seche restore. Restoration thinner.
Nästan ett måste för lackälskaren. Tunnar ut lack som tjocknat, både Seche vite och färgade lack. Ersätter helt enkelt de kemikalier som dunstar när flaskan öppnas och får luft i sig. Håller länge, för så ofta använder jag den inte, men den är oumbärlig för mig.
Betyg 5/5

Essie. Strong start base coat.
Mitt nya favoritunderlack. Ska alltid på, för det skyddar nageln från lackpigment och annat. Har så klart köpt en ny.
Betyg 5/5

HTH. Deodorant. Aloe vera.
Letar efter ny deo efter åratal med Nuud, och det här var inte den nya bästa. Faktiskt kommer den här gå i miljöavfallet, för det mesta är kvar. Gör armhålan blöt lääääänge, och doftar milt tvåligt i e kvart ungefär innan lökdoften kommer krypande. Byh bye!
Betyg 1/5

Atrix. Intensive protection cream.
Klämt slut på två tuber, och ersatt båda två.
Betyg 5/5

Smuuti. Watermelon sun cream. SPF 50+ UVB/UVA PA++++. Watermelon extract &hyaluronic acid.
Favoriten bland solskydd för ansiktet just nu. Hittade en KÖP 2-deal när den här var på upphällningen, så nyllet är solskyddat ett tag till.
Betyg 5/5

Urtekram. Dare to dream. Ageless eye cream. Rose hip oil & daisy extract.
Jag har redan ersatt den här med en likadan, och jag tror de har ändrat formulan. Min nya känns mer krämig än den här. Betyder föhoppningsvis att den inta bildar som små kulor som stoppar upp flödet ibland. Förutom det är det en väldigt bra ögonkräm. För mig i varje fall.
Betyg 5/5

Rituals. The ritual of Jing. Relax. Soothing body cream.
Egentligen gillar jag Rituals grejer, förutom en sak - de doftar väldigt mycket. Och om man är doftkänslig är det inte det bästa. Så även om jag tycker om hur den här känns på kroppen, och faktiskt gillar doften, så är den för starkdoftande för näsan. Smörjde benen med den, för de är en hyfsad bit från näsan.
Betyg 3/5

Rituals. The ritual of Jing. Sleep. Dry oil for body & hair.
Nej, jag har inte haft den här i håret. Den fick ibland vara massageolja, men liksom krämen här ovan hamnade den mest på benen. Doftar gott, men oftast alldeles för starkt. Jag skulle dock kunna tänka mig att köpa den igen, för den var mysig att arbeta med.
Betyg 3,5/5

Hjärtat. pH 5. Dusholja. Oparfymerad.
Tog slut och ersatter illa kvickt av en ny likadan. (Ja, jag tycker den är bättre än ACOs duscholja.)
Betyg 5/5

ACO. Body lotion moist. Oparfymerad.
Är med nästan varje månad, för så älskad är den i det här huset.
Betyg 5/5

Sett på TV: The Rookie, säsong 7

Spoilervarning på TV-inlägg.

Det känns som att det gått lång tid sedan jag senast tittade på poliserna i Los Angeles i form av "The Rookie", och tittar man i arkivet så är det mer än ett år sedan sist. Jag har så klart saknat mina poliser, men slängde mig ändå inte över de nya avsnitten när de dök upp på Disney+. De fick mogna ett tag. SOm fint vin. Eller vissa ostar...

Bildkälla Rotten tomatoes

Nolan är tillbaka på jobbet efter sin skottskada och kastas snabbt in i jobbet när jakten på de förrymda fångarna Oscar och Jason fortsätter. 
Två nya rookies välkomnas till stationen, och Celina närmar sig utbildningens slut. 
Det utbryter en brand under jakten på en seriemördare, och Lucy och Tim hamnar mitt i elden, vilket leder till ett bekännande av känslor. 
Nyla får känna på hur jobbigt det kan vara att vara en polis som är gift med en aktivist, när polisens arbete är skamfilat och misstron är hög. 
En influencer bussar sina fans på Wes - och Angela. Lucys rookie verkat ljuga om det mesta. Bailey begår ett stort misstag i sin rädsla för Jason. Några aprilskämt går alldeles för långt, och en smutskastningskampanj mot polisen riktar in sig på Nolan, samtidigt som han och Bailey undersöker möjligheten att få adoptera.

Jag kanske börjar tröttna en liten aning. Jag saknar det som en gång var charmen med den här serien - att utreda de brott som drabbar vanliga människor. Nu känns det mest som att det är högprofilerade brott som tar stora resurser. Två seriemördare i samma säsong måste vara något sorts rekord. Det känns alldeles för stort och uppblåst, och som att de starcars rookierna blir utkastade i hajvattnet lite väl hastigt och lustigt.
Jag är också innerligt trött på vissa bikaraktärer som tydligen måste vara med varje säsong. Monica Stevens, Oscar, Skip tracer Randy, Nolans bror och/eller hans flickvän Chastity. Samtidigt försvann Aaron hux flux, något som bara nämns lite snabbt i en replikväxling.
Men ändå. Serien har något jag tycker om. Kanske känns den lite mysigt välbekant? Jag kommer titta vidare med andra ord, när nu nästa säsong dyker upp så jag kan streama den.
"The Rookie" är förnyad för en säsong 9, som förväntas komma någon gång i början av 2027. När den kommer till Sverige är det däremot ingen som vet.

"Father material" av Alexis Hall

Nästan på pricken i fem år har jag läst London calling-trilogin av Alexis Hall. Väntan mellan bok två och tre blev nästan lite onödigt lång, och eftersom jag blev lite besviken på bok två efter den första boken (som kan läsas som ensambok) så var jag förväntansfull som sjutton för den här boken. Höll det? Vi får se.

Bildkälla The StoryGraph

Luc och Oliver gifte sig aldrig, men de lever i ett partnerskap i en förort till London - och de väntar tillökning! De ska nämligen till att adoptera en liten valp, Spud. Luc är som vanligt ett vandrande nervknippe över att ha ansvar för ett annat liv, medan Oliver är mer lugn och klartänkt.
Och när Spud flyttat in föds tanken på att öppna sitt hem och sina hjärtan ytterligare. Dags att fundera på om de har vad som krävs för att bli föräldrar.

500 sidor av den boken var ungefär 200 sidor för mycket. Och är det ens meningen att jag ska tycka om Oliver i den här boken? Han beter sig på ett sätt som bara Luc kan älska. 
Jag tröttnade snabbt på berättarstilen, med en tanke som direkt blir en replik. Sidokaraktärer som ska vara roligt originella, men som mest blir irriterande. Jag struntar fullkomligt i Lucs videokonferenser med sina kolleger, äventyr med bortskämde Saint som tror han ska kunna återförena sitt gamla punkband - med Lucs hjälp. CRAPPstonbury och alla putslustiga händelser kring den.
Men mest av allt tröttnar jag på Oliver och Luc, och det är ju synd när det är dem det handlar om. Steget från hundägare till fosterföräldrar är oroväckande kort. Så går det som det går också, när fosterbarnet Jaz levereras till dem - i handbojor.
Som sig bör blir det ett lyckligt slut ändå. Ärligt talat så var det epilogen som räddade upp betyget på den här boken.

Mitt betyg på "Father material" blev 2,5/5. Jag misstänker att jag aldrig mer kommer läsa en bok av Alexis Hall. Om jag inte läser om "Boyfriend material", för den var i varje fall bra. 
Samlat betyg på hela trilogin blir 3/5. Ärligt talat skulle jag hoppa över de två sista böckerna, och bara läsa "Boyfriend material". 

FredagsFilmen: Paul

"Paul" var en sådan där film som inte blev favoritfilm den månaden jag såg den för att en annan film var bättre. Så hade det inte varit för "Project Hail Mary" så hade jag skrivit om "Paul" för länge sedan.

Bildkälla Filmaffinity

Graeme och Clive är serietidningsfantaster från England, som besökt Comic Con i San Diego. Innan de ska återvända till hemlandet beger de sig ut på en sorts pilgrimsresa, för att besöka bland annat Area 51.
Här träffar de på Paul, en förrymd alien, som bara vill hitta tillbaka till sitt skepp. Det visar sig inte vara det lättaste, då de får amerikanska myndigheter efter sig, liksom den strikt religiöse pappan till Ruth - en kvinna som bestämmer sig för att följa med vännerna på deras äventyr.

Fantastiskt rolig liten film. Nästan så att jag förväntar mig det när Simon Pegg och Nick Frost både skrivit manus och spelar huvudrollerna.
Finns att streama på Netflix, bland annat.

Sett på TV: Nunnan + Nunnan 25 år senare

Jag minns att jag såg dokumentärfilmen "Nunnan" för många år sedan, kanske redan när den kom 2007. Så när det förra året dök upp en ny dokumentär, nu en serie med två avsnitt, så ville jag se även den. Båda finns att streama på SVT Play.

Bildkälla Filminstitutet

När Marta är 19 år och nyligen tagit studenten, bestämmer hon sig för att bli nunna. Hon kliver in i Karmelitklostret i Glumslöv i Skåne, för att under bön och tyst arbete försöka bli ett med Gud.
Både filmen och den efterföljande serien följer Marta och hennes familj. Eftersom klosterlivet är så strängt, återknyter vi med Marta främst genom hennes familj. 
Jag tänkte det skulle vara en bra idé att se om den första filmen innan jag återsåg familjen och Marta, men det var kanske inte helt nödvändigt. Serien innehåller många klipp från den första filmen, och det mesta av filmmaterialet från klostret är hämtat därifrån. 
Serien känns nästan mest som att den handlar om Martas familj, och hur hennes beslut påverkat familjen - föräldrarna, syskonen och syskonbarnen.
Det handlar om kärlek, uppoffringar, Gud, bön och starka familjeband.

Jag är själv inte religiös, jag räknar mig faktiskt som ateist numera, men jag tycker ändå att det är fascinerande att följa Marta och hennes familj. Jag kanske inte tycker som de gör, men deras val har validitet, och de verkar alla vara fina människor - på sitt sätt.
Eftersom Martas val känns så främmande för mig, är det här en mycket intressant dokumentärserie. Jag kan varmt rekommendera den. 

Muffins med banan och valnötter

För 16 år sedan lade jag upp det här receptet på bananmuffins, då med choklad och ingen bild. Nu har jag bakat dem igen, fast kanske lite annorlunda, och jag har en bild den här gången. Favorit i repris, med andra ord.

Bananmuffins med valnötter

100 g smör
3 3/4 dl vetemjöl
1½ tsk bakpulver
½ tsk bikarbonat
2 ägg
1 1/4 dl gräddfil, filmjölk eller kärnmjölk*
2 dl socker
1 tsk vaniljsocker
2 medelstora mogna bananer
1 dl valnötter

Smält smöret, mosa bananerna, och hacka valnötterna. 
Blanda vetemjöl, bakpulver och bikarbonat i en skål. Vispa ägg, socker och vaniljsocker i en annan skål. Tillsätt först smöret, sedan gräddfil* och de mosade bananerna. Rör ner mjölblandningen tills det precis är blandat, och tillsätt sedan nötterna.
Fyll en smord muffinsplåt, eller muffinsformar till 2/3 med smeten. 
Grädda dem i 175℃ 30-40 minuter, prova med en stick. Täck plåten med folie om du tycker de tar för mycket färg.
Ät som de är, eller varma med lite smör.

*Gräddfil har man kanske inte alltid hemma, och jag ghar dessutom väldigt sällan filmjölk i kylen - eller kärnmjölk för den delen. Det går dock att göra en hemmagjord variant. Blanda ca 1 msk vitvinsvinäger med vanlig mjölk till önskad mängd. Låt stå några minuter så att mjölken tjocknar och skär sig lite. Klart att använda!

Tut tut-Dagens

 

Låt: Har inte lyssnat på musik idag. Om man inte räknar bilradion, och då var den enda bra låten jag hörde "Die with a smile" med Bruno Mars & Lady Gaga.
Outfit: Brun top och rostbruna coulottes, från H&M.
Smink: Nej.
Doft: Nybakat.
Nagellack: Så pass slitet #837 från Depend. Åker straxt av. Ska bara skriva klart det här först.
Frukost: Yoghurt med honung, vindruvor och min hemgjorda granola. Te också, så klart.
Fika: Bananmuffins, Caramello-choklad och mer te.
Middag: Pasta med svamp.
Motion: Danspass, motionscykel och promenad. Vill man röra på sig lite lagom ansträngande, och kanske ta lite extra hand om ömma leder eller så, så kan jag varmt rekommendera kanalen Yes2next på YouTube.
Kvällsnöje: "Breaking bad"...
Att tillägga: Det är bra med goda vänner som äger ett släp man kan få låna vid behov. Och nu när Chilipojken flyttar hem igen så har vi ett behov. Tack tack tack.

"Överenskommelser" av Simona Ahrnstedt

Min tredje läsning av Simona Ahrnstedts debutroman "Överenskommelser", självklart som en del av min omläsning av böckerna om slottet Wadenstierna. Den första att ges ut, men den tredje i den kronologiska ordning jag valt att läsa om serien i. 

Bildkälla The StoryGraph

Året är 1880 när Beatrice Löwenström och Seth Hammerstaal träffas på Operan. Det blir deras första möte, men deras vägar korsas ofta efter den gången. Beatrice är föräldralös och lever med sin farbrors familj, där hon är hårt hållen, och hennes enda vän är kusinen Sofia. Seth har lyckats bygga upp sin egen förmögenhet, och är nu en av Sveriges rikaste män. Han äe skandalomsusad med många kvinnoaffärer, men när han möter Beatrice händer något inom honom.
Men Beatrice farbror har gjort en överenskommelse som hotar att krossa det som växer mellan Beatrice och Seth.

Det är alltid lika trevligt att träffa Beatrice och Seth igen. Resten av persongalleriet - kanske inte lika kul, nej. Valde att hoppa över vissa delar av boken den här gången, för att de är så jobbiga att läsa. Jag vet att de händer ändå.
Förutom att boken ibland kan bli lite otydlig i vems synvinkel vi tittar på berättelsen nu, så är det här från början till slut en helt underbar bok. Jag vet redan nu att jag kommer läsa den igen.

Mitt betyg på "Överenskommelser" är och förblir 5/5.

FredagsFilmen revisited: The Odyssey

Nu när jag har kommit över min bioskräck var det ganska givet att jag skulle se Christopher Nolans senaste alster på stor duk. "The Odyssey" skrev jag om redan i september förra året och i min mening var den värd all längtan. Filmen är såklart baserad på "Odysséen" av Homeros.

Bildkälla Fortress of solitude

Det trojanska kriget är slut och Agamemnons armé står som segrare efter nio långa år. Nu vill soldaterna hem igen, till sina väntande familjer. Odysseus kliver i båten för att ta sig hem till sin älskade hustru Penelope och sonen Telemachos, som bara var några år gammal när han gav sig av.
Resan hem blir dock inte så enkel som det var tänkt. Efter att ha förargat Poseidon blir resan allt mer farofylld, och Odysseus och hans besättning råkar ut för många äventyr, som alla inte överlever.
Hemma på Ithaca har Odysseus hustru Penelope fullt sjå med att hålla sina friare i schack. De vill att hon ska ta sig en ny make, så att Ithaca kan få en kung. Penelope vägrar dock ge upp hoppet om att Odysseus ska återvända, och tar till alla medel för att hålla dem ifrån sig.

Vad Odysseus ska råka ut för på sin långa resa hem är egentligen ganska givet. Historien är känd sedan länge, och det är svårt att göra alltför fria tolkningar. I sann Nolansk anda är doch tidslinjen uppbruten, och handlingaen skiftar mellan äventyren Odysseus är med om, händelser från kriget, och vad som sker på hans hemmaö.
Förutom att folk bredvid mig inte kunde låta bli sina mobiltelefoner under filmens gång, så hade jag en väldigt trevlig stund i biosalaongen. Jag märkte knappt av att filmen var tre timmar lång, för den höll min uppmärksamhet hela vägen. 
Det är inte Christopher Nolans bästa film, men den ligger i toppskiktet. Helt klart värd popcornpengen.

Utläst i juli

Semestertider är lästider för många, men inte för mig. Jag höll ett hyfsat tempo och läste fem böcker i juli, men det var mycket annat som lockade på uppmärksamhet. Miniresor, utflykter, glassar och en utmattande värmebölja eller tre.
Fem böcker bör väl ändå anses som ganska normalt för mig, så jag känner mig nöjd med min prestation.

"Rakbladstårar" av S.A. Cosby handlar om två före detta fängelseinterner som inte har något gemensamt mer än att de vill sätta dit sins söners mördare. Sönerna var gifta med varandra, och blev skjutna på öppen gata. Boken berör både rasfrågor och HBTQ+-dito. Väldigt mycket våld, en del av det grafiskt. Betyget hamnade på 3/5

"Bygone badass broads" av Mackenzi Lee var en omläsning. Korta nedslag om 52 kvinnor som alla gjort avtryck i världen. Betyg 4/5

"This immortal heart" av Jennifer Saint kan enkelt beskrivas som mytologi goes romance. Här berättelsen om kärleksgudinnan Afrodit, och hur hon faller för krigsguden Ares. Inte helt trogen mytologin, men bra för det. Betyget blev 3,5/5.

"Våran pojke" av Mikael Yvesand valde jag som månadens favoritbok, även om det inte var den jag gav högst betyg. Den fick 3,5/5 i betyg av mig, men det var ändå något med dem som fängslade mig. Den var bra skriven, och en sådandär plöja-bok som jag blir så glad när jag hittar.

"The tale of the body theif" av Anne Rice är den fjärde boken i vampyrkrönikan och månadsboken för juli. Lestat får chansen att bli mänsklig för en dag, men blir lutad och hans riktiga kropp försvinner. Mycket grubblerier och bitvis lite långrandig. Ändå en av de bästa i serien, och betyget 4/5 är välförtjänt.

Sett på TV: Breaking bad, säsong 1

Spoilervarning på inlägg om TV.

Jag har blivit övertalad av yngsta barnet att se "Breaking bad", eftersom det enligt henne är "den bästa serien någonsin". Smällhöga betyg på IMDb bidrog så klart också till att jag ville se den. Så just nu är den min och älskade makens projekt. Wish us luck.

Bildkälla Genius

Walt White arbetar som kemilärare på en high school i Albuquerque, New Mexico, och extraknäcker på en biltvätt för att försörja familjen. Hans fru Skyler är gravid med deras andra barn, och sonen Walter Jr. har cerebral pares. Han har blivit nyfiken på stadens droghandel, då hans svåger ofta talar vitt och brett om olika tillslag han gjort som narkotikapolis. Walt följer med Hank på ett tillslag och ser en före detta elev, Jesse Pinkman, smita från brottsplatsen.
När Walt får veta att han har lungcancer i stadium III och kommer överleva ungefär två år, tar han till drastiska metoder för att säkra sin familjs försörjning när han går bort.
Han tar kontakt med Jesse och de bestämmer sig för att koka meth-amfetamin tillsammans.

Jag erkänner att jag inte alls tycker det här är vidare värst fantasiskt. Jag har lovat att ge serien en fortsatt chans, men den här typen av serie är ingenting som jag brukar tycka om. Jag har dock blivit lovad karaktärsutveckling som heter duga, om jag bara tar mig till säsong tre... Bara att bita ihop och traggla vidare.
Första säsongen var ganska kort, bara sju avsnitt, men min tveksamhet gjorde att det tog tid att titta. Jag känner att jag börjar bli tv-serietrött igen...

"The tale of the body theif" av Anne Rice

Vampyrkrönikan fortsätter, och i juli var det den fjärde boken, "The tale of the body theif", som stod på agendan. Även den en omläsning, och jag kom ihåg den som en av de bästa böckerna i serien. Den längsta också, med nästan 700 sidor. Tur att jag gav den en månad.

Bildkälla The StoryGraph

Lestat har blivit en av de starkaste vampyrerna. Han börjar dock tröttna på sin tillvaro och beger sig in i Gobiöknen för att söka döden genom solen. Hans försök misslyckas dock, och han finner sig grubbla över sitt liv och undra mer och mer över mänskligheten.
När han ges chansen att få byta kropp för en dag, och prova livet som människa igen, blir frestelsen för mycket och han går med på förslaget. Den magnifika kropp han bytt till sig visar sig dock vara väldigt sjuk, och mannen som tog Lestats kropp har ingen tanke på att återlämna den.
Lestat behöver hjälp från andra dödliga för att få möjlighet att återförenas med sin kropp igen, efter att hans allierade vampyrer vänt honom ryggen.

Det är som sagt en lång bok, och det hinner hända mycket. Det är mycket filosofiska och religiösa grubblerier, och också en stor dos moral. För vad innebär det för en vampyr att plötsligt vara människa igen? Är det värt det, för chansen att se solen igen? Och hur är man egentligen en människa, särskilt en god människa? Det är inte alltid så lätt, ska det visa sig.
Lestat begår många misstag, särskilt av sexuell natur, så en lite triggervarning för det. Jag kan också konstatera att Anne Rice är bedrövligt dålig på att skriva sex. Det kanske blir så om huvudkaraktären kallas sin penis gör sitt organ. Ungefär lika kliniska och trista blir sexskildringarna.
Bitvis är det svårt att tycka om Lestat i den här boken. Som människa känns han nästan överdrivet fumlig, gnällig och snudd på patetisk. Han fattar en del moraliskt tvivelaktiga beslut, både som människa och i sin vampyrskepnad. Men ändå, det är klart att man hoppas på att allt ska gå vägen för Lestat. Han är ju ändå trots allt - Lestat.

Jag gav "The tale of the body theif" 4/5 i betyg.

"Våran pojke" av Mikael Yvesand

"Våran pojke" är Mikael Yvesands andra bok, och den har blivit betydligt mer uppmärksammad än debuten "Häng city", till och med vunnit Sveriges Radios romanpris 2026.
Eftersom jag gillade "Häng city" ville jag så klart även läsa uppföljaren, och jag har en snäll mamma som gav mig den i födelsedagspresent, så det var bara att sätta igång.

Bildkälla The StoryGraph

Johan är sju år när han och hans familj flyttar till ett radhus. Han blir snart kompis med Danne och Tino, och senare även Eurotroll. Ibland händer det att Johan får besök i sitt rum på natten. Han kallar besökarna för ovänner, för de är inte hans vänner även om de kan se ut som dem. Johan växer upp, och en dag gör han något dumt, men livet går vidare.
När han flyttar hemifrån blir han granne med Jonna. Mystiska saker börjar hända i Jonnas lägenhet.

Den här boken är egentligen ganska normal - fram tills det att den inte är det. Vi följer Johan genom uppväxten. En ganska ensam och vilsen människa, ska det visa sig. Han går i skolan, han går på olika jobbkurser, han skaffar jobb. Mitt i detta helt vanliga liv händer något, men det verkar inte påverka honom vidare värst.
Men samtidigt i boken händer det underliga saker i skogen och i husen runtomkring. Det är spiongrejer, mystiska män, ett misstänkt mord eller tre, och en hemsökt Konsumbutik, som kanske har besökare från en annan dimension. En bikaraktär genomgår också en drastisk förändring.
Det är svårt att hålla sig spoilerfri, men liksom i "Häng city" händer det även i "Våran pojke" ett uppmärksammat mord, som har hämtat inspiration från ett autentiskt svenskt rättsfall. Det ligger liskom inbäddat i absurditeter. Det blir som en mix av uppväxtroman, true crime, science fiction, spionthriller och deckare. Postmodernism, helt enkelt. Det är massor av magisk realism, och vissa händelser drar mina tankar till Simon Stålenhag och hans science fiction/magisk realism-konst. SKulle den här boken illustreras vet jag konstnären för jobbet.
Boken var snabbläst och ganska kort, men det gäller att hänga med i svängarna.

Jag gav "Våran pojke" betyget 3,5/5.

Julifavoriter

Avslutar månaden med vad jag gissar är matförgiftning. Jippi... 
Annars har det varit en fin månad, med många lediga dagar och en hel del skoj på agendan. Enda (?) smolket i bägaren var dock av det ganska stora slaget, då Chilipojken inte kom in på masterprogrammet. Han kommer flytta hem igen ett tag, och det är ju mysigt för mig, men samtidigt är jag ledsen för hans skull. Bitterljuvt.
Favoriter ska jag nog kunna hitta också, om jag får tänka till lite.

Vågen och stranden, Stockholms slott

Bok: "Våran pojke" av Mikael Yvesand

Film: "The Odyssey".

TV: Bara sett "Breaking bad" så har inget att jämföra med.

Nagellack: Cantaloupe crush från H&M.

Skönhet: Massor, massor, massor med vatten.

Extra speciell rolighet: Min och älskade makens miniresa till Stockholm, kanske? Årets slott blev Stockhols slott.

Favoritinlägg: Självklart årets mid-year book freak-out.

Julis nagellack

Ni vet det där när man har bestämt sig för att ta en semestermånad? Och tänker att man ska hinna med alla möjliga roliga saker? Och hinna måla naglarna i alla möjliga roliga färger? Och sen så gör amn inte det? Just så var min juli. Alltså blir det bara två nagellack att titta på idag. Varsågod.

H&M, Cantaloupe crush
Kan det här lacket ha ett mer passande namn? Jag är osäker på det. Öppna en melon med orange fruktkött så är det just den här nyansen som du hittar. Mitt i prick, alltså. Formulan är den där squishiga jellyn, som hintar åt kräm. Tutti fritti-godis på naglarna, med andra ord.

Depend, #847
Sommarfärgernas sommarfärg? Turkosblått så det visslar om det. Kräm, men av det lite skirare slaget, så det krävde tre lager för resultatet på bilden.

Det var det hela. Ses i slutet av augusti för fler nagellack. Kanske?

"This immortal heart" av Jennifer Saints

Jennifer Saints skriver böcker baserade på grekisk mytologi, och "This immortal heart" är inget undantag. Fast här gör hon en väldigt fri tolkning av den mytologiska berättelsen om kärleken mellan Afrodite och Ares. Känslan blir lite Greek mythology goes romance. Och det funkar!

Bildkälla The StoryGraph

Kärleksgudinnan Afrodite har makten över allas hjärtan. Hon kan frammana passion och djup kärlek, men också vända bort kärleken om hon så behagar. 
Ares är hennes motsats. Som krigsgud älskar han kaos och slamret på slagfältet. Där hon skapar längtan och glädje, skapar han förstörelse och sorg.
Ändå kolliderar deras världar och passionen växer mellan dem och blir en djup kärlek. Men även gudomlig kärlek råder under Olympus lagar, och när de måste göra ett val kommer de till ett vägskäl. Ares visar sig ha förmåga att hysa den djupaste kärlek, och även Afrodite kan begå stora misstag.

Kan man sin mytologi så vet man att Afrodite var gift med Hefaistos och var otrogen mot honom med Ares. Det finns en berömd berättelse om denna kärlekstriangel och ett nät... 
Här berättas det helt annorlunda, och det är därför jag känner att boken är mer romance än bara en återberättelse av mytologin. De stora stråken finns där, och vissa berättelser från Afrodites gärning berättas här och får också ett annat djup. I centrum finns dock hennes längtan efter Ares - hennes stora kärlek.
Boken är berättad i första person, och till en början tyckte jag att det var lite jobbigt. Det gav dock med sig ganska snart, och efter ett kapitel eller så tänkte jag inte ens på det längre. Snarae gav det berättatgreppet en annan sorts intimitet till Afrodite och hennes känsloliv. 
Boken följer annars romance-formatet ganska bra, med en uppstart, ge sig hän (inte alltför grafiska sexscener, tack och lov), något som kommer i vägen, och ett lyckligt slut.
Boken var på inga sätt svårläst, men det tog ändå tid att läsa den. Inte bara för att jag var bortrest lite grann, utan också för att den aldrig riktigt ryckte tag i mig. Jag visste liksom vad jag skulle få. Men snyggt omslag har boken i varje fall, något som jag nästan förväntar mig av Jennifer Saints böcker vid det här laget.

Mitt betyg på "This immortal heart" blev 3,5/5.

FredagsFilmen: Following

Bättre sent än aldrig. Men även om du börjar titta nu när jag skriver det här (22:38) så hinner du titta klart på Christopher Nolans debutfilm innan midnatt. Filmen är bara 70 minuter lång, och finns att streama på SVT Play till 9 augusti.

Bildkälla Movistar Plus

En författare som kämpar med inspirationen börjar följa efter folk på måfå, bara för att få se vad de gör på dagarna. Han följer vissa regler, men när han bryter mot en av dem dras han in i en härva av småbrott.

Om man sett "Memento" så ser man fröet till den redan här. Det är en persin som berättar, samtidigt som tidslinjen berättas upphackat. Det gäller att hålla koll på huvudrollen för att se var i tiden vi befinner oss, för händelserna speglas i hans utseende. En icke-linjär tidslinje är också det typiskt Nolan, och det ser vi alltså redan i debuten.
Den är smart gjord, och väl värd att titta på. Och ja, svartvit. Den som inte tittar på svartvita filmer missat mycket. 

Saker som tagit slut

Flitens lampa har lyst när det kommer till att tömma förpackningar. Det är till och med så mycket att jag valt att dela upp dem på två olika bilder den här gången. Jag har ett och annat som sjunger på sista versen också, men nu har jag tröttnat på att vänta in dem, så vi kör.

Masque me up. Hemp foot peeling mask.
Ett par sådana där sockor som man tar på sig en halvtimme och sedan ska den döda huden flagna av efter några dagar. Jag har testat precis den här förut, och då var jag mer nöjd med den än den här gången. Jag tycker att flagningseffekten uteblivit, så jag har fått gnugga av den där döda huden i duschen istället. Kommer jga nog inte köpa om. 
Betyg 2/5

Masque me up. Red grape face sheet mask. Anti-aging protecting revitalising.
Kan inte påstå att den här masken var värst revolutionerande den heller. Väldigt kemisk doft och ganska rinnig essens. Den var okej för en avkopplande stund, men inte mer.

Betyg 3/5

It's skin. Aloe moisture & calming mask sheet.
Då är den här masken betydligt bättre, så pass att jag använt den två gånger. Den är en favorit när det varit varmt och svettigt, och det kan vi väl vara överens om att det har varit. 
Slut i lådan just nu, men kommer absolut köpa igen.
Betyg 5/5

Soqu. Plumping & firming Peach mask.
Soqu dyker upp lite varstans och jag har så klart blivit nyfiken jag med. Persikamasken hade en trevlig doft och kändes skön på. Kommer troligen köpa igen.
Betyg 4/5

Burt's bees. Beeswax lip balm with vitamin e & peppermint.
Min favorit av Burt's bees läppbalsam, och jag har så klart en ny öppnad och på mina läppar.
Betyg 5/5

Nuud. Natural deodorant. Lime & bergamot.
Nuud i stiftform var jag tvungen att prova. Doftade gott, ganska precis som Eart Grey-te. Tycket kanske inte att den fungerade lika bra som krämen i tub gör, så jag kommer inte köpa om. Vilket betyder att jag just nu inte har Nuud hemma överhuvudtaget. Ska fundera på om jag ska köpa Nuud fler gånger, men det är lite krångligt att få tag på nu när Lyko inte har dem längre, samt att jag tycker att de inte fungerar lika bra sedan de reformulerade den (sluta laga saker som ite är trasiga!), så jag antar att jag tackar för de här åren och säger farväl. Jakten på en ny favorit kan börja.
Betyg 3/5

Urtekram. Ageless night cream with rose hip oil & asiatic pennywort extract.
Hej då säger jag även till den här nattkrämen. Jag har annat jag hellre vill använda nattetid numera, så jag kommer (troligen) inte köpa den här fler gånger. Den har variot hyfsad, men jag vill ha annat.
Betyg 4/5

Pixi. Skintreats. Botanical Collagen tonic. Acacia collagen & peptides volumizing toner.
Hej då också till den här tonern. Jag tycker inte den gör något vidare värt, och jag älskar inte doften, så jag har bestämt mig för att sluta med den här i rutinen. Överhuvudtaget förnyar jag i min hudvårdsrutin, och det är därför så mycket försvinner.
Betyg 3/5

ACO. Body lotion moist. Unperfumed.
Den här kommer jag däremot aldrig byta bort. Om jag får välja själv alltså. Älsklingen!
Betyg 5/5

Bullet journal för augusti

Om man minns bra så minns man kanske att mina BuJo-sidor nu i juli varit blå. Tydligen har jag inte tröttnat på den färgen, för det blev blått för auguati också. Samma lika, men med lite skillnad alltså.

Jag fastnade helt enkelt för den blå washitejpen med solen och månen. Utifrån den valde jag sedan Tombow 443 Turquoise och Stabilo 32 Ultramarine.
Startar månaden med en översikt och en kassabok. 

Efter det kommer "träningen", eller vad jag ska kalla det. Som ni ser har jag inte en Yoga with Adriene-kalender den här månaden, av den enkla anledningen att jag inte använt hennes kalendrar på två mander nu. Jag gör lite som jag vill. Om jag vill, vilket jag ofta inte velat de snaste veckorna. Jag tänkte att det kanske kunde vara roligare för mig att göra ett eget träningsupplägg, med allt från meditation till styrketräning. En liten om dagen kanske jag kan orka med? Vi (jag) testar.

Månadsboken i auguati kommer bli nästa installation i Vampyr-krönikan, eftersom jag har bestämt mig för att läsa en av de böckerna varje månad med 31 dagar.
Kanske kommer jag måla naglarna också, samt att jag har lite vanor och lite humör att hålla koll på.

Och ett suddigt veckouppslag, som ser ut precis som vanligt, får avsluta det här inlägget. 

"Bygone badass broads" av Mackenzi Lee

En välbehövlig semestervecka där jag varit i det närmaste utslagen av värmebölja. Jaghar knappt ens orkat läsa, och då vet man att det är illa.
Jag valde efter mycket om och men att inte läsa nästa bok-val till Plejaderna, för min mentala hälsas skull, men på den tiden jag trodde att jag skulle läsa den hade jag bestämt mig för att lyssna. Eftersom jag inte vill använda mobilen (som jag hade lyssnat via) när jag går och lägger mig tänkte jag mig en annan bok som nattygsbok, och då föll valet på en omläsning av "Bygone badass broads" av Mackenzi Lee.

Bildkälla The StoryGraph

Eftersom det är en omläsning så visste jag vad jag skulle få, 52 berättelser om lika många kvinnor (eller ibland fler) som borde ha en plats i historieböckerna, men som ofta förbisetts. Antingen för att de tystats, fått sina idéer stulna eller  gjort sina bedrifter i skymundan.  
Vissa av de här kvinnoporträtten är mer spännande än andra, och jag hade gärna sett ytterligare fördjupning om flera om dem. I det här formatet blir det en kort och övergripande berättelse om dessa 52  kvinnor, och ibland vill man ha mer.
Det är kort och medryckande berättat av anledningen att Mackenzi Lee först skrev de här berättelserna som en återkommande grej på sitt Twitter-konto (långt innan det blev "X"), och där gällde det att skriva kort och medryckande för publikens skull. Så det här kan nästan ses som utökade Twitter-inlägg.
Boken gavs också ut på svenska under titeln "Banbrytande badass-brudar", där den fortfarande finns att tillgå som e-bok.

Mitt betyg fick vara kvar, 4/5.

Mid-year book freak out 2026

Känns så skönt att få sätta tänderna i det här årligen återkommande inlägget igen. För som jag älskar att blicka tillbaka på det läshalvår jag har haft, och kanske en liten aning även blicka framåt på resten av året. 
Eftersom jag har längtat efter att få skriva det här, så slutar jag svamla nu och dyker rätt in.

Bildkälla The StoryGraph

Bästa bok hittills under 2026?
Jag har hunnit läsa 30 böcker hittills, och av dem har 10 fått betyget 4/5, men ingen har kommit högre än så. Men eftersom den berörde mig så (och jag har den i färskast minne) så väljer jag "James" av Percival Everett.

Bästa uppföljaren hittills under 2026?
"The Hallmarked man" av Robert Galbraith. Bok 8 om Cormoran Strike och Robin Ellacott.

Ny utgivning som du inte hunnit läsa än, men verkligen vill läsa?
Jag har "This immortal heart" av Jennifer Saint och "Father material" av Alexis Hall ligger på vänt redan, och så kom Maggie O'Farrell ut med en ny bok, "Land", som jag så klart vill läsa också.

Ny utgivning som du ser fram emot under andra halvan av 2026?
Stephen King kommer ut med "Other worlds than these" (i samarbete med avlidne Peter Straub) som är del tre i "The Talisman", och med den titeln platsar den som en Mörka tornet också. 
Och! Så kommer V.E. Schwab ut med tredje boken i Villians-trilogin, "Victorious". Båda ska visst komma i oktober och jag längtar väldigt mycket efter båda två.

Största besvikelsen?
Jag hade hoppats på lite mer än så från Simona Ahrnstedts "Charlies fiende". Den kändes mest meh. Som en transportsträcka till upplösningen.

Största överraskningen?
Jag trodde att jag skulle tycka "Kvinnan i vitt" var lite torr och långrandig, men jag kom in i den lätt och tyckte att den var väldigt spännande. Det märktes att den hade varit utgiven som följetong once upon a time, men den var ändå oväntat lättplöjd.

Ny favoritförfattare?
Emilia Hart kanske. Jag tyckte i varje fall mycket om debutboken "Kvinnorna på Weyward cottage" och har hennes senast utkomna på önskelistan.

Senaste favoritkaraktär?
Det är trots allt mer än 20 år sedan jag senast läste böcker med Lestat de Lioncourt från Vampyrkrönikan av Anne Rice, så det är nästan så att han känns som ny. 

Senaste litterära förälskelse? 
Lestat. Igen.

En bok som fick dig att gråta?
"James". 

En bok som gjorde dig glad?
Tyckte om att återknyta till barndomen med "Alla mina barn" av Astrid Lindgren.

Vackraste bokomslaget hittills?
Jag tycker mycket om omslaget till "Dolores Claiborne" av Stephen King. 

Bildkälla The StoryGraph

Vilka böcker behöver du läsa innan året är slut? 
Svårt att svara på, för jag behöver ju inte läsa en enda bok om jag inte vill. Men jag vill läsa ut min nuvarnade tbr, och läsa de två böcker som är kvar i Slottet Wadenstierna-serien. Plejadböckerna. Lite så.

FredagsFilmen: Nürnberg

Filmen heter såklart "Nuremberg" i original, men eftersom den har namn efter en riktig tysk stad och jag är van vid att denna stad heter Nürnberg, så är det den svenska titeln jag väljer den här gången.
Jag brukar undvika krigsfilmer som pesten, så att "Nürnberg" blev min favoritfilm i juni känns nästan lite konstigt. Nu är det å andra sidan mer en rättegångsfilm, kanske till och med en film som utspelar sig mellan ett krigsslut och rättegången. För filmen handlar självklart om Nürnbergrättegångarna, som dömde tyska krigsbrottslingar, där Hermann Göring var den största fjädern i hatten.

Bildkälla Frame Rated

1945. Führern är död. Tyskland har precis kapitulerat. Hermann Göring har kapitulerat och blivit krigsfånge hos de allierarde makterna. Trots sin högt uppsatta position inom naziztpartiet, är han helt övertygad om att han kommer att friges. 
Psykologen Douglas Kelley kallas in för att avgöra om fångarna är i skick för en rättegång. I sina försök att förstå varifrån sådan ondska kan komma, kommer han väldigt nära Göring, på ett sätt som gör att han kan komma att ifrågasättas.

Filmen är baserad på verkliga händelser, och manuset bygger på en bok av Jack El-Hai. Det är många tunga namn i rollistan. Russel Crowe som Hremann Göring och Rami Malek som Douglas Kelley, bland annat.
Det är en sådan där film som väger tungt och kräver lite eftertanke. Den liksom kryper på en, och det är svårt att inte känna sympatier för fångarna, oavsett att jag vet vilka hemska brott de begick. Här komme det mänskliga i dem fram, och bara det kan vara otäckt. Hur till synes vanliga och kärleksfulla människor kan begå sådana hemska brott mot sina medmänniskor. 
Filmen smög lite under radarn när den hade svensk biopremiär i december 2025, men har du ett HBO Max-konto så finns den att streama där. Och det rekommenderar jag starkt att du gör.

"Rakbladstårar" av S.A. Cosby

Sommarmånaderna passar så bra för kriminalromaner, så att jag valde en sådan att läsa nu i juli är inte alls konstigt. I S.A. Cosbys böcker är det inte säkert att man följer lagens långa arm, och just i den här boken gör vi det inte. Lite tvärtom, faktiskt.

Bildkälla The StoryGraph

Ike sörjer sin mördade son, Isiah. Isiah blev skjuten, i det närmaste avrättad, tillsammans med sin make Derek. Nu när polisen i stort sett lagt ner utredningen söker Dereks pappa Buddy Lee upp Ike och föreslår att de tillsammans ska se om de kan prata med sina söners vänner, och kanske få tips om vem som mördade dem.
Ike har varit ute i fängelset i 15 år, och Buddy Lee har också en och annan vända i fängelset på sitt register. Deras sökande tar snabbt en vändning de inte väntat sig, och det ska visa sig att deras våldsamma förflutna ligger närmare ytan än vad de hade trott.

Väldigt våldsam bok. Hur någon av dem står på benen vid bokens slut känns nästan konstigt. Det är skjutvapen och bilolyckor åt alla håll och kanter. Visst våld är väldigt grafiskt beskrivet, och det är tveksamt om jag kommer se på en gödselhög med samma ögon någonsin igen.
Den här boken rör återigen vid rasmotsättningar och hur dålig polisen i USA kan vara på att utreda vissa brott. Särskilt sådana mot HBTQ-personer. Också Ike och Buddy Lee har kämpat med sin homofobi gentemot sina söner, men kärleken finns där, om än gömd under mycket hat och förbittring. I det här fallet blev det aldrig någon försoning, något som de försöker gottgöra nu när det är försent. Lite too little too late, men ändå ganska fint att se.
Det var inte jättesvårt att lista ut vad som hänt, men jag kunde tycka att motivbilden var lite väl svajig.
Det här var egentligen en ganska lättläst bok, men det var inte alltid värst kul att läsa den, för som sagt - väldigt våldsam. Och så heter det pick up (truck) på svenska - inte lastbil! För bövelen. 

Betyget blev 3/5.

Utläst i juni

Jag tror att den stor del av att jag hann läsa klart 6 böcker i juni berpr på det där internetavbrottet, men inte allt. Jaghar helt enkelt haft kul när jag läser den senaste tiden, och jag kan se hur den där lässvackan löses upp mer och mer.
Jaghar dock fattat ett beslut om min läsning, och jag kommer inte läsa nästa bok för Plejaderna. Dels för att jag inte kommer vara med på nästa träff, då jag har annat uppbokat då som jag prioriterar, för det rör ett av mina barn, men också för att jag inte vill. Ämnet för den boken fyller mig med viss ångest, och jag känner att det är bättre för min mentala hälsa att avstå. Så då gör jag det.

Men - nu var det junis utlästa böcker det handlar om, och då ser bokhögen ut så här.

 
"Kvinnan i vitt" av Wilkie Collins fick inleda juni. Som synes en ganska omfångsrik bok, på precis över 700 sidor. Jag plöjde den här. Trots att den skrevs på mitten av 1800-talet var den väldigt gripande, och väl värd sin klassikerstatus. En deckare om Walter Hartright som en kväll hjälper en kvinna i vitt. När han förälskar sig i en rik kvinna, som redan är förlovad, blir det början på ett mysterium.
Betyget blev 4/5.

"De skandalösa" av Simona Ahrnstedt var från början den sista boken i Slottet Wadenstierba-trilogin. Numera är det en kvartett, men eftersom jag den här gången valt att läsa om böckerna i kronologisk ordning, så blev den bok två. 
Utblottade och föräldralösa Magdalena får arbete som sällskapsdam åt en ung välbärgad flicka. Hon är bjuden till Wadenstierna, där ryktet går att greve Gripenklo ska välja sig en hustru. Men det är ingen av de förnäma damerna som fångar grevens blick.
En omläsning, som behöll sitt 3/5 i betyg.

"James" av Percival Everett blev favoritboken i juni. Huckelberry Finns äventyr sedd ur den förymde slaven Jims ögon, blir mer en gastkramande berättelse än ett roligt äventyr på Mississippi. Det blir en förkrossande och mörk bok, med detaljer som får tårarna att stiga mer än en gång. Betyget blev 4/5.

"De små tingens gud" av Arundhati Roy är inte direkt en solskenshistoria den heller, även om vissa bitar berättas med viss humor. Lite hoppig tidslinje, men boken berättar om tvillingarna Rahel och Estha som skiljs åt efter en familjetragedi. Mycket om klasskillnader och de spår kastsystemet kunde sätta. 
Jag gav den betyget 3,5/5, mycket på grund av en helt onödig grej i slutet, som gav mig massor med avsmak.

"Fåglarna och andra noveller" av Daphne du Maurier var min månadsbok i juni. Boken innehåller fem noveller, där "Fåglarna" får anses vara den mest kända. Filmen med samma namn av Alfred Hitchcock är löst baserad på den. 
De här novellerna var av lite olika slag och lite olika bra, men det samlade betyget för hala boken blev 3/5.

"Stora vackra liv" av Emily Henry blev junis sista bok, och en riktig överraskningsbok för att jag hann läsa den i juni, när jag hade tänkt mig den som julibok. En spirande kärleksrelation mellan två personer som kämpar om att få samma uppdrag - att skriva en biografi om den rika arvtagerskan Margaret Ives. Betyget blev 4/5