Saker som tagit slut

Flitens lampa har lyst när det kommer till att tömma förpackningar. Det är till och med så mycket att jag valt att dela upp dem på två olika bilder den här gången. Jag har ett och annat som sjunger på sista versen också, men nu har jag tröttnat på att vänta in dem, så vi kör.

Masque me up. Hemp foot peeling mask.
Ett par sådana där sockor som man tar på sig en halvtimme och sedan ska den döda huden flagna av efter några dagar. Jag har testat precis den här förut, och då var jag mer nöjd med den än den här gången. Jag tycker att flagningseffekten uteblivit, så jag har fått gnugga av den där döda huden i duschen istället. Kommer jga nog inte köpa om. 
Betyg 2/5

Masque me up. Red grape face sheet mask. Anti-aging protecting revitalising.
Kan inte påstå att den här masken var värst revolutionerande den heller. Väldigt kemisk doft och ganska rinnig essens. Den var okej för en avkopplande stund, men inte mer.

Betyg 3/5

It's skin. Aloe moisture & calming mask sheet.
Då är den här masken betydligt bättre, så pass att jag använt den två gånger. Den är en favorit när det varit varmt och svettigt, och det kan vi väl vara överens om att det har varit. 
Slut i lådan just nu, men kommer absolut köpa igen.
Betyg 5/5

Soqu. Plumping & firming Peach mask.
Soqu dyker upp lite varstans och jag har så klart blivit nyfiken jag med. Persikamasken hade en trevlig doft och kändes skön på. Kommer troligen köpa igen.
Betyg 4/5

Burt's bees. Beeswax lip balm with vitamin e & peppermint.
Min favorit av Burt's bees läppbalsam, och jag har så klart en ny öppnad och på mina läppar.
Betyg 5/5

Nuud. Natural deodorant. Lime & bergamot.
Nuud i stiftform var jag tvungen att prova. Doftade gott, ganska precis som Eart Grey-te. Tycket kanske inte att den fungerade lika bra som krämen i tub gör, så jag kommer inte köpa om. Vilket betyder att jag just nu inte har Nuud hemma överhuvudtaget. Ska fundera på om jag ska köpa Nuud fler gånger, men det är lite krångligt att få tag på nu när Lyko inte har dem längre, samt att jag tycker att de inte fungerar lika bra sedan de reformulerade den (sluta laga saker som ite är trasiga!), så jag antar att jag tackar för de här åren och säger farväl. Jakten på en ny favorit kan börja.
Betyg 3/5

Urtekram. Ageless night cream with rose hip oil & asiatic pennywort extract.
Hej då säger jag även till den här nattkrämen. Jag har annat jag hellre vill använda nattetid numera, så jag kommer (troligen) inte köpa den här fler gånger. Den har variot hyfsad, men jag vill ha annat.
Betyg 4/5

Pixi. Skintreats. Botanical Collagen tonic. Acacia collagen & peptides volumizing toner.
Hej då också till den här tonern. Jag tycker inte den gör något vidare värt, och jag älskar inte doften, så jag har bestämt mig för att sluta med den här i rutinen. Överhuvudtaget förnyar jag i min hudvårdsrutin, och det är därför så mycket försvinner.
Betyg 3/5

ACO. Body lotion moist. Unperfumed.
Den här kommer jag däremot aldrig byta bort. Om jag får välja själv alltså. Älsklingen!
Betyg 5/5

Bullet journal för augusti

Om man minns bra så minns man kanske att mina BuJo-sidor nu i juli varit blå. Tydligen har jag inte tröttnat på den färgen, för det blev blått för auguati också. Samma lika, men med lite skillnad alltså.

Jag fastnade helt enkelt för den blå washitejpen med solen och månen. Utifrån den valde jag sedan Tombow 443 Turquoise och Stabilo 32 Ultramarine.
Startar månaden med en översikt och en kassabok. 

Efter det kommer "träningen", eller vad jag ska kalla det. Som ni ser har jag inte en Yoga with Adriene-kalender den här månaden, av den enkla anledningen att jag inte använt hennes kalendrar på två mander nu. Jag gör lite som jag vill. Om jag vill, vilket jag ofta inte velat de snaste veckorna. Jag tänkte att det kanske kunde vara roligare för mig att göra ett eget träningsupplägg, med allt från meditation till styrketräning. En liten om dagen kanske jag kan orka med? Vi (jag) testar.

Månadsboken i auguati kommer bli nästa installation i Vampyr-krönikan, eftersom jag har bestämt mig för att läsa en av de böckerna varje månad med 31 dagar.
Kanske kommer jag måla naglarna också, samt att jag har lite vanor och lite humör att hålla koll på.

Och ett suddigt veckouppslag, som ser ut precis som vanligt, får avsluta det här inlägget. 

"Bygone badass broads" av Mackenzi Lee

En välbehövlig semestervecka där jag varit i det närmaste utslagen av värmebölja. Jaghar knappt ens orkat läsa, och då vet man att det är illa.
Jag valde efter mycket om och men att inte läsa nästa bok-val till Plejaderna, för min mentala hälsas skull, men på den tiden jag trodde att jag skulle läsa den hade jag bestämt mig för att lyssna. Eftersom jag inte vill använda mobilen (som jag hade lyssnat via) när jag går och lägger mig tänkte jag mig en annan bok som nattygsbok, och då föll valet på en omläsning av "Bygone badass broads" av Mackenzi Lee.

Bildkälla The StoryGraph

Eftersom det är en omläsning så visste jag vad jag skulle få, 52 berättelser om lika många kvinnor (eller ibland fler) som borde ha en plats i historieböckerna, men som ofta förbisetts. Antingen för att de tystats, fått sina idéer stulna eller  gjort sina bedrifter i skymundan.  
Vissa av de här kvinnoporträtten är mer spännande än andra, och jag hade gärna sett ytterligare fördjupning om flera om dem. I det här formatet blir det en kort och övergripande berättelse om dessa 52  kvinnor, och ibland vill man ha mer.
Det är kort och medryckande berättat av anledningen att Mackenzi Lee först skrev de här berättelserna som en återkommande grej på sitt Twitter-konto (långt innan det blev "X"), och där gällde det att skriva kort och medryckande för publikens skull. Så det här kan nästan ses som utökade Twitter-inlägg.
Boken gavs också ut på svenska under titeln "Banbrytande badass-brudar", där den fortfarande finns att tillgå som e-bok.

Mitt betyg fick vara kvar, 4/5.

Mid-year book freak out 2026

Känns så skönt att få sätta tänderna i det här årligen återkommande inlägget igen. För som jag älskar att blicka tillbaka på det läshalvår jag har haft, och kanske en liten aning även blicka framåt på resten av året. 
Eftersom jag har längtat efter att få skriva det här, så slutar jag svamla nu och dyker rätt in.

Bildkälla The StoryGraph

Bästa bok hittills under 2026?
Jag har hunnit läsa 30 böcker hittills, och av dem har 10 fått betyget 4/5, men ingen har kommit högre än så. Men eftersom den berörde mig så (och jag har den i färskast minne) så väljer jag "James" av Percival Everett.

Bästa uppföljaren hittills under 2026?
"The Hallmarked man" av Robert Galbraith. Bok 8 om Cormoran Strike och Robin Ellacott.

Ny utgivning som du inte hunnit läsa än, men verkligen vill läsa?
Jag har "This immortal heart" av Jennifer Saint och "Father material" av Alexis Hall ligger på vänt redan, och så kom Maggie O'Farrell ut med en ny bok, "Land", som jag så klart vill läsa också.

Ny utgivning som du ser fram emot under andra halvan av 2026?
Stephen King kommer ut med "Other worlds than these" (i samarbete med avlidne Peter Straub) som är del tre i "The Talisman", och med den titeln platsar den som en Mörka tornet också. 
Och! Så kommer V.E. Schwab ut med tredje boken i Villians-trilogin, "Victorious". Båda ska visst komma i oktober och jag längtar väldigt mycket efter båda två.

Största besvikelsen?
Jag hade hoppats på lite mer än så från Simona Ahrnstedts "Charlies fiende". Den kändes mest meh. Som en transportsträcka till upplösningen.

Största överraskningen?
Jag trodde att jag skulle tycka "Kvinnan i vitt" var lite torr och långrandig, men jag kom in i den lätt och tyckte att den var väldigt spännande. Det märktes att den hade varit utgiven som följetong once upon a time, men den var ändå oväntat lättplöjd.

Ny favoritförfattare?
Emilia Hart kanske. Jag tyckte i varje fall mycket om debutboken "Kvinnorna på Weyward cottage" och har hennes senast utkomna på önskelistan.

Senaste favoritkaraktär?
Det är trots allt mer än 20 år sedan jag senast läste böcker med Lestat de Lioncourt från Vampyrkrönikan av Anne Rice, så det är nästan så att han känns som ny. 

Senaste litterära förälskelse? 
Lestat. Igen.

En bok som fick dig att gråta?
"James". 

En bok som gjorde dig glad?
Tyckte om att återknyta till barndomen med "Alla mina barn" av Astrid Lindgren.

Vackraste bokomslaget hittills?
Jag tycker mycket om omslaget till "Dolores Claiborne" av Stephen King. 

Bildkälla The StoryGraph

Vilka böcker behöver du läsa innan året är slut? 
Svårt att svara på, för jag behöver ju inte läsa en enda bok om jag inte vill. Men jag vill läsa ut min nuvarnade tbr, och läsa de två böcker som är kvar i Slottet Wadenstierna-serien. Plejadböckerna. Lite så.

FredagsFilmen: Nürnberg

Filmen heter såklart "Nuremberg" i original, men eftersom den har namn efter en riktig tysk stad och jag är van vid att denna stad heter Nürnberg, så är det den svenska titeln jag väljer den här gången.
Jag brukar undvika krigsfilmer som pesten, så att "Nürnberg" blev min favoritfilm i juni känns nästan lite konstigt. Nu är det å andra sidan mer en rättegångsfilm, kanske till och med en film som utspelar sig mellan ett krigsslut och rättegången. För filmen handlar självklart om Nürnbergrättegångarna, som dömde tyska krigsbrottslingar, där Hermann Göring var den största fjädern i hatten.

Bildkälla Frame Rated

1945. Führern är död. Tyskland har precis kapitulerat. Hermann Göring har kapitulerat och blivit krigsfånge hos de allierarde makterna. Trots sin högt uppsatta position inom naziztpartiet, är han helt övertygad om att han kommer att friges. 
Psykologen Douglas Kelley kallas in för att avgöra om fångarna är i skick för en rättegång. I sina försök att förstå varifrån sådan ondska kan komma, kommer han väldigt nära Göring, på ett sätt som gör att han kan komma att ifrågasättas.

Filmen är baserad på verkliga händelser, och manuset bygger på en bok av Jack El-Hai. Det är många tunga namn i rollistan. Russel Crowe som Hremann Göring och Rami Malek som Douglas Kelley, bland annat.
Det är en sådan där film som väger tungt och kräver lite eftertanke. Den liksom kryper på en, och det är svårt att inte känna sympatier för fångarna, oavsett att jag vet vilka hemska brott de begick. Här komme det mänskliga i dem fram, och bara det kan vara otäckt. Hur till synes vanliga och kärleksfulla människor kan begå sådana hemska brott mot sina medmänniskor. 
Filmen smög lite under radarn när den hade svensk biopremiär i december 2025, men har du ett HBO Max-konto så finns den att streama där. Och det rekommenderar jag starkt att du gör.

"Rakbladstårar" av S.A. Cosby

Sommarmånaderna passar så bra för kriminalromaner, så att jag valde en sådan att läsa nu i juli är inte alls konstigt. I S.A. Cosbys böcker är det inte säkert att man följer lagens långa arm, och just i den här boken gör vi det inte. Lite tvärtom, faktiskt.

Bildkälla The StoryGraph

Ike sörjer sin mördade son, Isiah. Isiah blev skjuten, i det närmaste avrättad, tillsammans med sin make Derek. Nu när polisen i stort sett lagt ner utredningen söker Dereks pappa Buddy Lee upp Ike och föreslår att de tillsammans ska se om de kan prata med sina söners vänner, och kanske få tips om vem som mördade dem.
Ike har varit ute i fängelset i 15 år, och Buddy Lee har också en och annan vända i fängelset på sitt register. Deras sökande tar snabbt en vändning de inte väntat sig, och det ska visa sig att deras våldsamma förflutna ligger närmare ytan än vad de hade trott.

Väldigt våldsam bok. Hur någon av dem står på benen vid bokens slut känns nästan konstigt. Det är skjutvapen och bilolyckor åt alla håll och kanter. Visst våld är väldigt grafiskt beskrivet, och det är tveksamt om jag kommer se på en gödselhög med samma ögon någonsin igen.
Den här boken rör återigen vid rasmotsättningar och hur dålig polisen i USA kan vara på att utreda vissa brott. Särskilt sådana mot HBTQ-personer. Också Ike och Buddy Lee har kämpat med sin homofobi gentemot sina söner, men kärleken finns där, om än gömd under mycket hat och förbittring. I det här fallet blev det aldrig någon försoning, något som de försöker gottgöra nu när det är försent. Lite too little too late, men ändå ganska fint att se.
Det var inte jättesvårt att lista ut vad som hänt, men jag kunde tycka att motivbilden var lite väl svajig.
Det här var egentligen en ganska lättläst bok, men det var inte alltid värst kul att läsa den, för som sagt - väldigt våldsam. Och så heter det pick up (truck) på svenska - inte lastbil! För bövelen. 

Betyget blev 3/5.

Utläst i juni

Jag tror att den stor del av att jag hann läsa klart 6 böcker i juni berpr på det där internetavbrottet, men inte allt. Jaghar helt enkelt haft kul när jag läser den senaste tiden, och jag kan se hur den där lässvackan löses upp mer och mer.
Jaghar dock fattat ett beslut om min läsning, och jag kommer inte läsa nästa bok för Plejaderna. Dels för att jag inte kommer vara med på nästa träff, då jag har annat uppbokat då som jag prioriterar, för det rör ett av mina barn, men också för att jag inte vill. Ämnet för den boken fyller mig med viss ångest, och jag känner att det är bättre för min mentala hälsa att avstå. Så då gör jag det.

Men - nu var det junis utlästa böcker det handlar om, och då ser bokhögen ut så här.

 
"Kvinnan i vitt" av Wilkie Collins fick inleda juni. Som synes en ganska omfångsrik bok, på precis över 700 sidor. Jag plöjde den här. Trots att den skrevs på mitten av 1800-talet var den väldigt gripande, och väl värd sin klassikerstatus. En deckare om Walter Hartright som en kväll hjälper en kvinna i vitt. När han förälskar sig i en rik kvinna, som redan är förlovad, blir det början på ett mysterium.
Betyget blev 4/5.

"De skandalösa" av Simona Ahrnstedt var från början den sista boken i Slottet Wadenstierba-trilogin. Numera är det en kvartett, men eftersom jag den här gången valt att läsa om böckerna i kronologisk ordning, så blev den bok två. 
Utblottade och föräldralösa Magdalena får arbete som sällskapsdam åt en ung välbärgad flicka. Hon är bjuden till Wadenstierna, där ryktet går att greve Gripenklo ska välja sig en hustru. Men det är ingen av de förnäma damerna som fångar grevens blick.
En omläsning, som behöll sitt 3/5 i betyg.

"James" av Percival Everett blev favoritboken i juni. Huckelberry Finns äventyr sedd ur den förymde slaven Jims ögon, blir mer en gastkramande berättelse än ett roligt äventyr på Mississippi. Det blir en förkrossande och mörk bok, med detaljer som får tårarna att stiga mer än en gång. Betyget blev 4/5.

"De små tingens gud" av Arundhati Roy är inte direkt en solskenshistoria den heller, även om vissa bitar berättas med viss humor. Lite hoppig tidslinje, men boken berättar om tvillingarna Rahel och Estha som skiljs åt efter en familjetragedi. Mycket om klasskillnader och de spår kastsystemet kunde sätta. 
Jag gav den betyget 3,5/5, mycket på grund av en helt onödig grej i slutet, som gav mig massor med avsmak.

"Fåglarna och andra noveller" av Daphne du Maurier var min månadsbok i juni. Boken innehåller fem noveller, där "Fåglarna" får anses vara den mest kända. Filmen med samma namn av Alfred Hitchcock är löst baserad på den. 
De här novellerna var av lite olika slag och lite olika bra, men det samlade betyget för hala boken blev 3/5.

"Stora vackra liv" av Emily Henry blev junis sista bok, och en riktig överraskningsbok för att jag hann läsa den i juni, när jag hade tänkt mig den som julibok. En spirande kärleksrelation mellan två personer som kämpar om att få samma uppdrag - att skriva en biografi om den rika arvtagerskan Margaret Ives. Betyget blev 4/5

"Stora vackra liv" av Emily Henry

ÄNTLIGEN! 11 dagar tog det att få sprutt på internet igen. Hett tips - få inte fiberproblem en fredag på sommaren, och ha inte ett bolag som ska "felsöka" och har "hög belastning" så att väntetiden kan "bli upp till 4 dagar". För att lösa ett problem som vi var hushåll 9 i ommrådet som drabbats av, och det till 100% berodde på de gräv- och anläggningsjobb som skett i området. 

Nu är jag färdig med att vara sur, och kan istället skriva om den sista bok jag hann läsa ut innan juni tog slut. Min plan var annars att läsa den under semestern nu i juli, men jag hade liksom inte så mycket annat att göra där ett tag. 

Bildkälla Goodreads

Alice har äntligen kommit något stort på spåret! Hon har hittat den rika arvtagerskan Maragret Ives, som varit försvunnen i decennier. Nu hoppas hon på att få chansen att skriva en biografi om Margaret, och beger sig till en liten ö för att lägga fram sin idé. Hon är dock inte den enda som vill ha jobbet. Där finns också den prisbelönte skribenten Hayden, som vunnit Pulitzerpriset för en annan biografi han skrivit. 
Margaret bestämmer sig för att ge dem båda en prövotid. De får en månad på sig att intervjua henne och sedan lägga fram sina förslag på hur boken ska skrivas.
Den alltid lika positiva Alice kastar sig in i jobbet, men ibland är det svårt att inte distraheras av Hayden och de känslor som börjar uppstå mellan dem.

Boken är en sådan där med olika tidslinjer, fast här är "då" inbakat som en del av intervjuerna. Här får vi ta del av Margarets liv, det som rubrikerna skvallrade om, och hur Margaret levde i samma situation. Det blir en intressant historiebeskrivning av en förmögen släkts uppgång och fall. Inget tassande i ulltofflorna om de medel som togs för att skapa förmögenheten, och hur det skulle komma att påverka kommande generationer. Det döljs en och annan familjehemlighet här, och vissa av dem var lättare att se än andra. Så ja, jag blev överraskad över en och annan sak.
Parallellt  får vi följa Alice och hur hon jobbar med sitt bokupplägg, och hur hon lever livet på den lilla ön. Hur hon lär känna vissa i lokalbefolkningen, och lär sig var kaffet är bäst. Men också hur hon kommer allt närmare Hayden, trots att de försöker kämpa emot sina känslor för varandra. Alice har också en hel del bagage, sorgen efter pappan och en trasslig relation med sin mamma. Lite att ta tag i, med andra ord.

Det blir så klart ett lyckligt slut, för det här är den typen av bok, och jag var allt lite gråtmild där i slutet. Som vanligt med Amily Henrys böcker är den upplagd för att vara lätt- och snabbläst, så det var kanske inte enbart brist på internet som gjorde att jag läste ut den på tre dagar. Sexscener förekommer så klart, men det känns som att Emily Henry tycker att hon har funnit sin plats nu, för jag tycker inte alls att de känns liks explicita som i andra av hennes böcker. De kändes mer kärleksfulla än bara kåta, helt enkelt. 

Jag har lite kul åt att Emily Henry i sitt efterord tackar konstnären bakom bokomslaget, att det översätts till den svenska utgåvan som inte ens har originalomslaget, av någon okänd anledning. Dessutom tycker jag att de svenska utgåvorna av Emily Henrys böcker har sannslöst fula omslag, som inte känns som något att tacka för. Jag gillar ränderna på pärmen, men där tar det slut.

Mitt betyg på "Stora vackra liv" blev 4/5. Perfekt hängmattebok.

"Fåglarna och andra noveller" av Daphne du Maurier

Lite som vanligt har jag fortfarande inte internet. Dag  7, men vem räknar. Dessutom har allt med mobilen varit extra trögt och långsamt idag, så jag antar att jag får redigera i efterhand. 

Som månadsbok i juni valde jag en novellsamling med 5 noveller av Daphne du Maurier, där den mest kända troligen är "Fåglarna", som senare blev en hyfsat berömd film av en hyfsat berömd regissör. Ja, jag menar Hitchcock.

Bildkälla The StoryGraph

Mitt helhetsbetyg på den här boken blev 3/5.

"Titta inte nu" handlar om ett gift par som rest till Venedig efter en tragedi. De lägger märke till ett par tvillingar, som de till en början skämtar om. Efter att hustrun pratat med dem börjar andra saker hända och mannen blir allt mer misstänksam.
En sorts spökhistoria, med en oväntad twist. Gav den 2,5/5 som betyg. 

"Inte efter midnatt" handlar inte om Gremlins. Däremot om en synnerligen trist och bitter människa som under en semester på Kreta råkar på ett underligt amerikanskt par som beter sig konstigt.
Ganska tråkig novell, eller så förstod jag den inte. Betyget blev 1,5/5.

"De blå linserna" opereras in i ögonen på en kvinnlig patient som drabbats av en ögonsjukdom. Linserna ger dock biverkningar och hon ser oväntade syner med dem.
Riktigt bra, i all sin enkelhet. Betyg 3/5.

"Äppelträdet" är ett gammalt träd som plötsligt påminner en änkling om hans avlidna hustru. Han drabbas av en motvilja mot trädet, och allt med det.
En berättelse om ett liv och ett olyckligt äktenskap. En hint av spökhistoria även här.  3/5 i betyg.

"Fåglarna" har inte mycket gemensamt med filmen som baseras på den. Utspelar sig vid kusten, och fåglar anfaller - där upphör likheterna. En man upptäcker att fåglarna börjar bete sig underligt, och kämpar för att skydda sin familj.
Även om jag blev förvånad över hur olika novellen och filmen är, så tyckte jag om den här. Filmen älskar jag. Betyget blev också här 3/5

"De små tingens gud" av Arundhati Roy

Sak man kan göra utan internet - läsa en massa.  Jag har hunnit läsa så mycket att jag är förvånad själv, och all min läsning betyder många bokinlägg ett tag framöver. (Fast jag kommer snart börja prata skit om en fiber-leverantör som inte levererar.)

Bildkälla The StoryGraph

Tvillingarna Rahel och Estha lever i Kerala med sin familj. När deras morbrors engelska ex-fru tar med sig deras dotter för att fira jul med familjen, är det början på en kedja av händelser som kommer få katastofala följder.

Det är Rahel som är huvudpersonen i den här boken,  även om vi får följa de flesta skådespelarna i spelet mer eller mindre nära. Det är ändå hon som fungerar som någon sorts katalysator för bokens berättelse och hon är ofta den drivande kraften.
Det här är en sorglig bok, som behandlar en del svåra ämnen. Här finns våld i nära relation, sexuella övergrepp (av barn, så ta dig i akt), förbjuden kärlek, politiska oroligheter, klasskillnader, lögner och död. Det är ofta svårt att tycka om de olika karaktärerna, och vissa av dem tycker jag hjärtligt illa om när boken är slut.
Tidslinjen är av det hoppigare slaget, och ibland kunde jag ha problem med i vilken tid vi befann oss, och det kunde ta ett tag att hitta rätt. Den innehåller också en hel del ovana berättargrepp, vilket även det bidrog till att boken kunde vara svår att få grepp om. Jag tyckte ändå mycket om den, men i slutet var det en grej som gjorde att jag tappade den.

Mitt betyg på "De små tingens gud" blev 3,5/5. Det hade blivit högre utan den där grejen som jag tyckte väldigt illa om. 

Junifavoriter

Fortfarande inget internet i sikte, så nytt försök med mobilinlägg. Den här gången för att avhandla årets första sommarmånad och de favoriter jag har samlat på mig. Juni är som vanligt fylld med festligheter. Midsommar, avslutningar, och födelsedagar. Lite som så här. 

Bok: "James" av Percival Everett.

Film: "Nürnberg".

TV: "Schitt's Creek".

Nagellack: Lacket med det passande namnet. Glossberry från H&M.

Skönhet: SPF, luftiga kläder och massor av vätska. Värmen drabbade hårt. 

Extra speciell rolighet: Chilipojken fick godkänt på sitt arbete och är därmed färdig. Nu hoppas vi att han kommer in på masterprogrammet. 

Favoritinlägg: Antar att jag väljer den Dagens jag lade upp. Eller det du precist läst klart. 

Junis nagellack

Det råder fullkomligt internet-mörker hos mig sedan i fredags (jag är inte glad) så det här blir första gången jag försöker skriva ett inlägg på mobilen. Trodde det skulle vara fixat till nu, men icke. 

Jag har burit fyra lack i juni, och de såg ut så här. 

Depend, #818

Ett gråbeige lack med gyllene skimmer. Faktiskt en härlig varm färg, som jag trivdes bra i.

H&M Beauty, Glossberry
Nu snackar vi! Härligt bärrosa lack med väldigt glossig finish. I solen riktigt glöder det, i annat ljus blir det nästan mörkt körsbärsrött.

H&M Vegan & Natural, Piece of mint 
Kan kanske tycka att det mer är pistage än mint, men ett fint ljusare grönt krämlack kan vi vara överens om att det är. 

Essie, Go overboard 
Bjuder på två bilder av det här lacket. En av dem blev väldigt suddigt, för tydligen är det bättre att fokusera på gräset än på lacket. Ändå är det den suddiga bilden som bäst visar färgen. Mörkt tealgrönt krämlack. 

FredagsFilmen: Hoppers

Eller "Operation bäver" som det svenska namnet blev på den senaste filmen från Disney Pixar. En väldigt rar film skulle det visa sig.

Bildkälla Disney+

Collegestudenten Mabel har alltid älskat djur, och med hjälp av sin mormor har hon funnit en plats i naturen där hon alltid får ro. Nu hotas den platsen av ett planerat motorvägsbygge, och Mabel gör allt i sin makt för att stoppa dem. Inklusive att använda sig av en naturtrogen bäverrobot för att kommunicera med djuren.

Som sagt var en väldigt rar film, med många karaktärer att tycka om - särskilt bland djuren. Många scener är väldigt dråpliga och jag skrattade högt flera gånger. Samtidigt är filmen en önskan om att sluta invadera på djurens områden, och att ta hand om den natur som finns omkring oss. Inte minst viktigt nu när väderrelaterade incidenter blir allt vanligare, något som beror på oss människor och den förstörelse av miljön som vi bär skulden till.

Julis bullet journal

Dags igen för nya bullet journal-sidor. Om jag börjat fundera på nästa års? Jajamensan! Tror det blir en grön. Eller en blå, som också blev färgen jag valde för juli.

Månadsöversikten och kassaboken inleder månaden. Det gjordes med pennor i blå nyanser från Stabilo, nummer 41 och 51, samt Tombows 526 True blue. Washitejpen med påfågelfjädermotiv har jag haft så där llänge att jag inte minns varifrån den kommer, men gissningsvis någon shop på Etsy.

Min gissning redan nu är att jag inte kommer vara jätteflitig med min träning i juli. Älskade maken har smester, och då brukar jag också ta det - på alla sätt och vis. Men om ambitionen finns där (?) så kanske ändå. 

Vanor och humörkoll på en sida, bok och nagellack på den andra. Jag kommer läsa vidare i vampyrkrönikan i juli, i övrigt får vi se hur det blir.

Det kommer säkert hända massor av saker i juli också, så veckouppslagen får vara som de brukar. Jag vet hittills tre saker som kommer hända, men mycket lämnas öppet för spontanitet också.

"James" av Percival Everett

Ännu ett bokrea-fynd, som innan dess hade legat på min önskelista ett tag. En bok som hyllats och varit nominerad till och vunnit flera olika litteraturpriser, bland annat Pulitzerpriset för skönlitteratur. Jag vet inte varför jag trodde att det här var författarens debutbok, men det är det då rakt inte. Han har skrivit över 20 romaner, många noveller och även poesi. 

Bildkälla The StoryGraph

Slaven Jim får höra att han ska säljas, och bestämmer sig för att fly. Han hoppas kunna återvända och köpa fri sin fru och dotter, men innan dess måste han forma en plan för att få fram pengarna. Samtidigt som Jim rymmer iscensätter Huckleberry Finn sin egen död, och nu är Jim inte bara en rymling utan dessutom misstänkt för mord. Tillsammans tar de två sin tillflykt på Mississippi, och upplever många äventyr innan de kan komma hem igen.

Det kanske hade varit en bra idé att läsa "Huckleberry Finns äventyr" av Mark Twain innan jag gav mig i kast med romanen baserad på en av karaktärerna därifrån. Nu hade jag bara vaga minnen av en tv-serie från barndomen, och mycket av det som hände i den minns jag som sagt inte. Å andra sidan - kanske var det bra att inte ha bilden av slaven Jim alltför färgad av Mark Twains ord, utan nu kunde jag fritt skapa min egen bild av honom.
"Huckleberry Finns äventyr" är mest en roman för unga, och som sådan förekommer många dråpliga karaktärer och Huck får uppleva flera äventyr och möter många människor på vägen. Sett ur Jims perspektiv blir dock bilden en annan. Där Huck kan ta sig ganska obemärkt fram, ifrågasätts Jim av alla, och han hamnar i faror bara för sin hudfärgs skull. Det blir skräckscenarion för Jim, där han inte ens vet om han kommer överleva. Han ser också mycket, och hinner fundera en hel del över de orättvisor han ser omkring sig.
Romanens Jim kan både läsa och skriva, och pratar bara som en slav när vita människor hör honom. Vita tycker nämligen om att deras slavar är lite dumma, för då blir det lättare att bortse från att också de är människor. Men inne i Jim sker en stor förändring, och han tar olika filisofer till hjälp i sina drömmar för att övervinna hinder och komma fram till vad han vill - egentligen. 
Dey är äckligt otäckt att läsa den här boken och plötsligt förstå vissa saker som på den tiden var vardag för slavarna. Eftersom vi befinner oss i slavens perspektiv blir de friheter de vita ägarna och förmännen tar sig desto obehagligare. Allt från piskrapp för vad som uppfattas som en blick, till våldtäkter och lynchningar. Det forekommer också ett ord som jag försöker undvika i min vokabulär, och jag hajar till varje gång det dyker upp. Nu utspelar sig boken under slavtiden, precis vid inbördeskrigets utbrott, och författaren själv är färgad (en av hans anmödrar var slav) så jag förstår användandet av ordet och accepterar det, men det är inte lätt att se det i skrivet i en modern bok. 
För att vara baserad på en så pass äventyrlig och rolig (?) bok, så är "James" väldigt mörk. Det är jobbigt att läsa vissa saker, och boken spelar både på hjärtestängarna och spänningsnerverna. Trots sitt bitvis tunga ämne tyckte jag inte att boken var svårläst. Snarae var den spännande, och jag var ivrig att fortsätta läsa för att få veta hur det skulle gå. Inte som i "Huckleberry Finn", skulle det visa sig.

Jag gav "James" 4/5 i betyg.

FredagsFilmen: Jungle

Jga ar som mål att se 100 filmer i år, och hittills går det ganska bra att nå det målet. När man då ditter och försöker hitta något att se så kan det hända att man ramlar på en och annan film som man inte tänkt på innan. Som "Jungle" med Daniel Radcliffe i huvudrollen.

Bildkälla Prime Video

 Yossi Ghinsberg har lämnat Israel och begett sig ut på sitt livs äventyr. Han backpackar genom Sydamerika, och på vägen skaffar han sig många vänner, särskilt Marcus och Kevisn. En guide, Karl, erbjuder de tre vännerna ett oförglömligt äventyr - en vandring in i Amazonas för att hitta en okänd stam infödingar. Men vandringen stöter på många problem på vägen, och djungeln visar sig vara en allt annat än vänskaplig plats att vara på. När Yossi separeras från de andra börjar en helt ny kamp - att överleva.
Filmen är baserad på verkliga händelser.

Det här var en helt klart sevärd film. Just att den har en verklighetsbakgrund gör att den känns lite extra att titta på, då man vet att verklighetens Yossi upplevde de saker som sker i filmen. Det är spännande, sorgligt och gastkramande att följa Yossis kamp - och ibland lite äckligt. Man gör mycket för att överleva.

Filmen finns att streama lite var stans, bland annat på SVT Play där den ligger kvar till 23 juli.

Sett på TV: Schitt's Creek, säsong 6

Alltid spoilervarning på inlägg om TV.

I mål med en serie till, och vilket bitterljuvt farväl det var. För att vara en komedi bjuder den här serien på väldigt myccket hjärta, och de karaktärer som mejslats fram under de här säsongerna har varit en fröjd att beskåda. Mycket karaktärsutveckling, utan att offra det där speciella som är just de här personerna. Så ja, det var lite som att ta farväl av goda vänner. 

Bildkälla Rotten tomatoes

Planeringen med Davids och Patricks bröllop går framåt, och de olika rollerna fördelas i familjen. Alexis företag tar flera steg framåt, men hennes relation med Ted stöter på flera problem. Efter flera motgångar med kråkfilmen får den äntligen premiär och blir en oväntat succé som puttar Moiras karriär framåt igen. Johnny, Stevie och Roland bestämmer sig för att satsa vidare på motell-rörelsen, men de stöter på flera problem. Till slut är det Stevie som påminner Johnny om hans tidigare framgångar med Rose video, och plötsligt ser det ut som att världen öppnar sig igen. Kanske kan de till och med äntligen få lämna Schitt's Creek bakom sig?

Det var många farväl den här säsongen, och somliga av dem kändes lite mer än andra. Vi får se mycket emotionell mognad bland flera av karaktärerna vi lärt känna, inte minst Alexis. Det blir också många uppbrott, som det så ofta blir när livet tuffar på. Någon som flyttar, någon som stannar, någon som gör slut, någon som tar nästa steg. Det är roligt, och det är dråpligt och det berättas med mycket hjärta och kärlek och ömsinthet. Schitt's Creek är helt enkelt den lilla staden där alla passar in.

"De skandalösa" av Simona Ahrnstedt

När man läser om en serie, fast i kronologisk ordning, så blir bok tre i serien den andra man läser. Roligt att se slottet Wadenstierna, som byggnad alltså, växa fram i de olika tidsepokerna där Simona Ahrnstedt gjorde nerslag. Från medeltid till svensk stormaktstid och barocken. Räkna med överdådiga klänningar - och en och annan brun.

Bildkälla The StoryGraph

Fröken Magdalena Swärd står på ruinens brant. Hon är helt ensam i världen, utan släktingar eller vänner, med bara jungfrun Beata som sällskap. Inte för att Magdalena har råd att betala Beata någon lön. När allt hopp verkar vara ute anländer ett oväntat erbjudande, kan Magdalena tänka sig att vara sällskapsdam åt den unga Venus Dag och Natt, somblivit bjuden till slotte Wadenstierna, dör det förväntas att greven Gabriel Gripklo ska skaffa sig en hustru.
Gabriel har precis återvänt till Sverige efter en längre tid till sjöss. Nu anländer han till Wadenstierna med sitt vackra skepp Delfinen. På sommarresidenset Wadenstierna befinner sig redan modern och systrarna, och en hel drös med människor från sociteten. Men bland alla färgsprakande och frasiga klänningar är det en brunklädd sällskapsdam som mest drar till sig Gabriels blickar.

Det här är en romance helt och hållet enligt mallen. Jag insåg vid omläsningen att jag inte kom ihåg så värst mycket från förra gången jag läste den, mer än att det var den bok i serien jag tyckte minst om. Inte för att den inte är läsvärd, utan för att den var så lätt att avslöja, och för att Gabriel ger Magdalena ett sjusärdeles fult smeknamn - Malla. 
Helt okej roman, men inget särskilt. Går snabbt att läsa, och det är inte svårt att hålla reda på persongalleriet, trots flera olika points of view. Plus för lite lesbiskt också, även om den kärlekshistorien inte är berättelsens fokus.

Betyget på "De skandalösa" kvarstår, 3/5.

Vad som tog slut

Det är inte ens i närheten lika mycket som tagit slut sedan sist. Bara tre saker, varav två är förvillande lika - men ändå vitt skilda. 

The Ordinary. Hyaluronic acid 2% + B5.
Jag har sagt någon gång (kanske mer än en) att jag aldrig vill vara utan Hyaluronic acid från The Ordinary. Ändå är jag det nu, för jag har inte köpt en ny än. Men det kommer jag göra, var så säker.
Betyg 5/5

It's skin. Aloe Moisture & calming mask sheet + Avocado high-nutition mask sheet.
Två arkmasker av det där slaget som jag bara älskar. Jag tror jag använder aloe mer än avokado, men båda två kommer absolut hitta hem till mig igen.
Betyg 5/5

FredagsFilmen: The Mandalorian & Grogu

Jag har visst fått blodad tand när det gäller det där med att gå på bio. Efter att inte ha varit på bio på fem år så har jag nu gått på bio två gånger bara i vår! Nämen va! Och det finns mer som kommer snart som jag också vill se, så det är inte omöjligt att det blir fler biobesök inom kort.
Eftersom älskade maken är ett stort Star Wars-fan, så tänkte jag att det kunde vara roligt för honom (och mig) att få se "The Mandalorian & Grogu" på stor duk, så med popcornbyttan i handen satte vi oss i biomörkret för att se vad Grogu skulle stoppa i munnen den här gången.

Bildkälla Eventbrite

Mandaloriern Djin Darin fortsätter sitt arbete som prisjägare med att jaga reda på olika individer som forsätter imperiets arbete i det fördolda. För att få tag på en särskilt svårfångad individ skickas han till Hutterna för att hjälpa dem. Om han återför deras kidnappade brorson ska de komma med avgörande information om var denna gäckande gestalt befinner sig. Allt är dock inte riktigt vad det verkar vara, och snart får Mandaloriern och Grogu lite väl mycket att göra.

Det här var ju underhållande, och det är alltid kul att se Star Wars på en stor skärm. Fast - det kändes ganska mycket som att se dubbla avsnitt av serien. Nu gör inte det så mycket eftersom "The Mandalorian" är den bästa serien i Star Wars (inte för att jag har sett alla, men) och Grogu kan vara det bästa som finns. Han har en så rolig personlighet, och jag älskar hur mycket Djin Darin och Grogu tycker om varandra.
Det är inget måste att se den på bio dock, och jag gissar att den kommer finnas på Disney+ inom en inte alltför avlägsen framtid.

"Kvinnan i vitt" av Wilkie Collins

Jag vet inte hur många romaner jag läst som påstås vara den ursprungliga deckarromanen, men här är i varje fall en till. "Kvinnan i vitt" kom ut 1859-60 som följetong i tidsskriften "All year round" och var på sin tid banbrytande. Wilkie Collins var på sin tid mer populär än Charles Dickens, men det skulle ju komma att ändras med tiden.
"Kvinnan i vitt" har legat på önskelistan ett tag, och när den var med på Bokrean slog jag till.

Bildkälla The StoryGraph

Walter Hartright har fått arbete som teckningslärare i Cumberland. Dagen innan sin resa till sitt nya arbete tar han en sen promenad när helt plötsligt en hand läggs på hans axel. Kvinnan som påkallat hans uppmärksamhet är helt klädd i vitt, och verkar vara på flykt från något. 
Väl i Cumberland upptäcker han att en av hans elever, Laura, är förvånansvärt lik kvinnan i vitt. Hon och hennes halvsyster Marian bor iett vackert hus med sin sjuklige morbror. Laura och Walter förälskar sig i varandra, men Laura är redan förlovad, med sir Percival Gyle.
Sir Percival och hans gode vän greve Fosco har levt över sina tillgångar, och nu behöver de pengar - de pengar Laura för mied sig in i äktenskapet. För att få tag på dem gör de upp en ondsefull plan, som involverar både Laura och kvinnan i vitt.

Jag kom på mig själv med att bli märkligt engagerad i de här fiktiva människorna från nästan 200 år sedan. För det blev spännande och intrigerna staplas på varandra. Det var kanske inte supersvårt att lista ut vad som skulle sk, men att se hur det luskades ut genom olika vittnesmål, som ständigt målade upp en allt klarare bild, var en ren fröjd. Vissa saker höll kanske inte hela vägen, och vissa andra tappades bort. Jag tycker kanske också att vissa kom undan lite väl mycket med hedern i behåll, och jag hade gärna sett en annan sorts öde för dem, men jag antar att man inte kan ha allt.
Det märks också tydligt att författaren var en man. Kvinnoporträtten blir därefter. Den enda som verkar ha vett mellan öronen är marian, men hon beskrivs som väldigt ful och är hyfsat nedvärderande mot sig själv. När man läser henne och ehnnes gärningar blir hon dock en litterär favorit, och det känns nästan frusterande att Walter blir kär i Laura och inte i Marian, för Laura är liksom bara vacker. Hon beskrivs väldigt ytligt, och det viktigaste hos henne är hennes skönhet - och hennes pengar, beroende på vem som har ordet.
Boken är skriven som en radda vittnesmål från olika personer. Det blir en fallrapport, som skrivits långt efter det att fallet är löst. Det finns många mysterier att lösa, både små och stora, och det blir sällan tråkigt att läsa om dem, även om boken kan kännas lite väl omfångsrik med sina drygat 700 sidor. Ändå - jag gillar det här. Det är inte lika lättläst som en deckare skriven idag kan vara, men den håller spänningen uppe och i varje fall jag blev djupt engagerad i dessa människoöden.

"Kvinnan i vitt" fick 4/5 i betyg. Den är en klassiker av en anledning.

I'm a showgirl in the shower-Dagens

 

Låt: "Butterscotch bitch" med The Vampire Lestat. I väntan på säsong tre finns musiken.
Outfit: Svart top och roströda (bruna) byxor.
Smink: Concealer, lite blusher, lite mascara.
Doft: Nej.
Nagellack: Extremt slitet #818 från Depend. Åker av senare.
Läser: "Fåglarna och andra noveller" av Daphne de Maurier som månadsbok. Läser om "De skandalösa" av Simona Ahrnstedt för mitt eget höga nöjes skull.
Frukost: Te, banansmoothie och smörgås med jordnötssmör.
Fika: Te och kardemummabulle.
Middag: Pasta med aubergine- och tomatsås.
Motion: Promenad.
Kvällsnöje: Titta vidare på "Breaking Bad". Men först en tripp till Polisen för att förnya mitt ID.
Att tillägga: Om ni undrar vad min telefon ser när jag laddar över bilder till datorn.

Sett på TV: Interview with the vampire, säsong 2

Spoilervarning härmed utfärdad.

I söndags hade säsong tre av "Interview with the vampire" premiär, och att säga att jag är taggad på den är ingen underdrift. En del av det som händer i boken "The vampire Lestat", som säsong 3 är baserad på, har redan hänt i tv-serien. Vissa saker har avslöjats och en del namn har redan nämnts. Hur de blir löst antar jag att jag får veta när den tredje säsongen hittar in på Netflix, när det nu blir. Fram till dess får jag näja mig med musiken som släppts inför säsong tre. Men varför skriver jag så mycket om något jag inte sett än, istället för det jag redan sett? Kanske för att säsong 2 var hyfsat seg.

Bildkälla Bleeding cool

När intervjun fortsätter i Dubai blir Daniel kontaktad av Talamasca, en organisation som specialiserat sig på att katalogisera det ockulta och spåra sanningshalten i de påståenden som nått dem. Att få bevis på vampyrers existens är således högt upp på agendan. Louis betjänt har visat sig vara Armand, Louis's följeslagare och partner sedan åren i Paris efter andra världskriget.
Det är dit Claudia och Louis slutligen söker sig, efter att ha blivit besvikna på andra vampyrer de stött på i Europa. I Paris blir de bjudna till Theatre des Vampires, en populär teater med många anhängare. Vad de inte vet är att de vampyrer de ser på scen är den äkta varan. Claudia blir fascinerad, och ansluter sig till truppen, som leds av den mäktige vampyren Armand. Louis är mer avvaktande och tycker inte om mycket av det det här vampyrgänget har för sig. Armand blir han däremot intresserad av, och de inleder en raltion. Vampyrskådespelaren Santiago är dock svartsjuk påde nya vampyrerna, och smider planer för deras undergång. Också Claudia känner av de ändrade förhållandena, och hon vill ha en ny följeslagare och ber Louis hjälpa henne att förvandla sömmerskan Madeleine. Samtidigt har Louis svåra skuldkänslor för vad som hände med Lestat, och han brottas fortsatt med att komma tillrätta med sin odödlighet.
I Dubai blir Daniel alltmer misstänksam mot Armand, och får Louis att fundera på saker som sagts, gjorts och påståtts. Är hans stora kärlek verkligen att lita på?

Det här var inte alls lika bra som säsong 1, och jag vet inte riktigt varför. Kan det bero på att det händer så mycket som absolut inte finns med i bokan? Som hela tillbakablicksavsnittet med Louis och Daniels första möte? Eller att det är mycket invecklingar innan vi äntligen kommer till det oundvikliga slutet - som är så annorlunda mot i boken att det nästan kändes fel? Den nya Claudia (Bailey Bass fick förhinder)? Eller bara för att det kändes onödigt långdraget med tanke på hur lite som händer i den sista halvan av boken? Sista avsnittet däremot - top notch. Då blev det värt all väntan. Det avsnittet var bättre än hela övriga säsongen. 
Och nu äterstår bara att vänta.

Sett på TV: Schitt's Creek, säsong 5

Spoilervarning på TV-inlägg, så klart.

Nu har jag bara en säsong kvar att se av "Schitt's Creek", denna underbara lilla serie som jag är så glad att jag valde att se.  Det kan man kanske inte tro med tanke på hur lång tid det tog för mig att se klart på den här femte säsongen, men det beror allra mest på att jag har varit dålig på att motionscykla ett tag nu, och det är där jag brukar titta på "min" serie. Det är alltså både mitt motionerande och mitt serietittande som blivit lidande av min lathet. Skärpning, kanske?

Bildkälla CBC Gem

Familjen Rose finner sig mer och mer tillrätta i Schitt's Creek och har funnit fina vänner under sina år i staden. Moira befinner sig i säsongens början i Bosnien för att spela in en film. Under tiden driver Johnny hotellet vidare med hjälp av Stevie. Alexis når framgångar med sitt nystartade PR-företag, och hennes förhållande med Ted blir stabilare hela tiden. David och Patrick fortsätter att driva sin butik tillsammans, och efter en liten fnurra på tråden djupnar deras förhållande allt mer.
Jocelyn och Moira ska regissera "Cabaret" och har till en början svårt att rollsätta Sally. En resebloggare tar in på motellet. Dags att träffa Teds och Patricks föräldrar. Johnny får hälsoproblem. Någon friar. Moira får dåliga nyheter, och "Cabaret" har premiär.

Jag tycker så mycket om det här. Bara en säsong kvar, 14 fjuttiga små avsnitt, innan jag måste ta farväl. 

FredagsFilmen: Rental family

Min favoritfilm i maj blev mycket riktigt "Rental family" och inte "The Mandalorian & Grogu" som jag såg på bio samma dag jag publicerade mina majfavoriter. "Rental family" hade jjag så klart hört talas om tack vare Brendan Fraser, som spelar huvudrollen här, och då jag "missade" den på bio fick jag tålmodigt vänta på att den skulle komma till Disney+. Och när den väl gjorde det så hade jag och älskade maken filmmyskväll.

Bildkälla Flickering myth

Phillip jobbar som skådespelare i Japan, men har svårt att få jobb. När han anlitas för att agera sörjande på en iscensatt begravning är det början på en ny karriär - agera familjemedlem åt främlingar. Han tycker dock att det är svårt att skilja skådespelaren från privatpersonen, och vissa uppdrag sätter djupa spår.

En sådan där rar film där allt reder upp sig i slutändan. Vi får ta del av många olika människoöden, och vissa kommer att spela större roll både för oss som tittar och för Phillip. Filmen utforskar djupa känslor på ett finstämt sätt, och det är en fröjd att se Brendan Fraser göra det han gör bäst. Hela han utsrålar något vänligt och att se honom i den här filmen känns nästan som att få en kram. Jag gillar också att mycket dialog sker på japanska, och inte har tvättats helt för en västerländsk publik. Här finns också hyllningar till den japanska kulturen, men också en del subtil kritik av den japanska synen på homosexualitet, mental hälsa och familjedynamik. 
Kan varmt rekooendera den här pärlan till film. Bring a tissue! Finns att streama på Disney+.

Vad jag läste ut i maj

Det var helt klart något som lossnade i maj, för plötsligt ligger det sju utlästa böcker i bokhögen. Det har inte hänt på väldigt länge. För första gången i år ligger jag till och med lite före i läsmålet om 50 böcker 2026. Är det för tidigt att hoppas att läslusten är tillbaka?
Böckerna som blev utlästa i maj ligger här i hög, med först utläst överst. Precis som vanligt alltså.

"'Salem's Lot" av Stephen King är en omläsning, även om det var första gången på mer än 30 år sedan jag läste den senast. En bok med många karaktärer, otäcka otäckingar och en stad som sakta tynar bort och där bara några få förstår och tror på vad det är som händer. Betyget blev 4/5

"Alla mina barn" av Astrid Lindgren läste jag som god natt-bok under tiden jag läste "Salem's Lot" eftersom jag lyssnade och läste med i King. Den här lilla boken fick inget eget inlägg, och innehåller egentligen inget nytt om man redan läst massa Astrid Lindgren. Det här är en samling kapitel från hennes böcker, där vi får möta alla barn hon skrivit om. Från Tommy och Annika i "Pippi Långstrump" hela vägen till "Ronja Rövardotter". Jag gav den betyget 3/5.

"Stacken" av Annika Norlin är den senaste Plejadboken, alltså min lilla bokcirkel. Vi hade mycket att diskutera om boken, både om gruppdynamik och de olika karaktärerna. Jag tyckte inte om den här boken, och hade inte alls lust att läsa den. Det var något som skavde i mig hela läsningen, och jag tyckte den var obehaglig i mycket. Däremot fantastiskt bra skrivet! Plejadernas medelbetyg blev 3,2/5, jag gav den en tvåa.

"Asfaltsland" av S.A. Cosby är en kriminalroman om smågangstern Beuregard som försökerleva ett ärligt liv. Pengabekymmer gör dock att han ska begå en sista stöt. Och det brukar sällan gå bra. En snabb- och lättläst bok med enbart moraliskt grå karaktärer. Väldigt våldsam och Beuregard möter massor av rasism. Okej för hängmattan, men inte fantastisk. Gav den ändå 3/5 i betyg.

"Eliza och hennes monster" av Francesca Zappia blev favoritboken i maj, fastän jag gav högre betyg till en annan bok. Det var något med den här som jag tycket var väldigt rart och jag tycket mycket om karaktärerna. Snabb att läsa och jag gav den 3,75/5 i betyg. Boken handlar om Eliza som har en hemlighet - att hon är skaparen bakom webserien "Monstous sea". När Wallace börjar på hennes skola bli de vänner, och det visar sig att han är en av de populäraste författarna av "Monstrous sea" fan fiction.

"The Queen of the damned" av Anne Rice är den tredje boken i vampyrkrönikan, och den som jag tyckt/tycker sämst om. Känns som att Anne Rice funderade extra mycket på relegion när hon skrev den här. Deta dröjer också väldigt länge innan boken riktigt kickar igång, först ska det introduceras många olika karaktärer tydligen. Tråkigt. 2,5/5 i betyg den här gången.

"Velvet was the night" av Silivia Moreno-Garcia blev den sista boken att läsas ut i maj. En kriminalroman som utspelar sig i Mexica City i början av 1970-talet och är basead på verkiga händelser under en politiskt turbulent tid i Mexiko. Kretsar kring sökandet efter en försvunnen kvinna där både hennes kattvaktande granne söker henne, och dessutom ett gäng smågangsters. Betyget blev 3/5

"Velvet was the night" av Silvia Moreno-Garcia

Sista boken jag hann läsa ut i maj är en bok jag har haft på önskelistan i flera år. Den var faktiskt den andra av Silvia Moreno-Garcis böcker jag hörde talas om, efter "Gods of jade and shadow", men andra titlar av samma författare kom emellan och det dröjde alltså ända till nu innan det blev av. Moreno-Garcia är en sådan där författare som är lite ojämn för mig. Vissa böcker älskar jag, andra är ganska trista och tråkiga, och vissa är helt mellanmjölkiga. Ändå kan jag inte låta bli att läsa dem, för man vet aldrig när nästa guldkorn dyker upp.

Bildkälla The StoryGraph

Maite arbetar som sekreterare på en advokatbyrå. Hon trivs inte på jobbet och relationen med mamman är ansträngd. Hon flyr ofta in i de romantiska serier hon läser, och drömmer om att en dag få bli hjältinnan i sin egen berättelse. När hennes granne ber henne passa hennes katt några dagar tar sig Maite an uppdraget, hon behöver de extra pengarna och det ger henne även tillgång till grannens lägenhet. Men grannen kommer inte tillbaka när det är bestämt, och när Maite söker efter henne dras hon in i oväntade skeenden. 
Elvis är en smågangster som jobbar för bossen El Mago. Deras uppdrag är ofta politiska, som att starta slagsmål i studentprotester. Efter att en sådan uppvigling gått lite snett får Elvis ta kommandot över en mindra grupp, som får uppdrag att hitta en försvunnen kvinna.

Det här är en historisk kriminalroman, närmast beskriven. Vissa av sakerna som händer i boken är baserade på verkliga händelser i Mexiko under 1970-talet, en politisktk turbulent tid som ännu inte är utforskad till fullo.
Här har Moreno-Garcis lagt en historia med karaktärer som faktiskt är ganska svåra att tycka om. De kan göra bra saker, men de gör också mycket dumma saker och hänger upp sina handlingar på tvivelaktig moral. 
Jag hade inte svårt att lista ut vad som skulle vara twisten i den här boken, däremot blev jag lite mer förvånad över hur blodig och våldsam vägen till slutet skulle bli. Det slutar med något av ett antiklimax, som på sätt och vis speglar den verklighet boken utspelas i. 
Moreno-Garicas böcker har ofta ett stråk av något övernaturligt i sig. Lite vampyrer, magi, mytologi eller annat. Så inte i den här boken, även om ett litet ordval om huggtänder för en stund fick mig att tro att något var på väg att hända. 

Jag gav "Velvet was the night" betyget 3/5. 

"The Queen of the damned" av Anne Rice

Tredje boken av Anne Rices vampyrkrönika är nu utläst. Den som jag alltid tyckt varit en av de tråkigaste. Så där så jag blev förvånad när det var den boken de valde att filmatisera efter "Interview with vampire". Inte undra på att den filmserien dog ut.
Jag har bara läst boken en gång förut, så det var ändå på sätt och vis spännande att återknyta till boken. Kanske skulle mitt minne av den visa sig vara missvisande? Spoiler - det var det nte.

Bildkälla The StoryGraph

Det är många som sett fram emot framträdnadet med The vampire Lestat - rockgruppen med en påstådd vampyr som ledargestalt. Särskilt bland världens vampyrer är intresset stort, för vissa i beundran, andra med hat och mord i sinnet. Att avslöja vampyrernas existens har länge varit ett tabu.
Samtidigt vaknar Akasha ur sin mångtusenåriga slummer, väckt av Lestat och hans musik. Hon beger sig ut i världen, med en helt ny plan både för vampyrerna och för hela mänskligheten.
En saling vampyrer bestämmer sig för att försöka stoppa henne, men först måste de bli införstådda med vem de ska strida emot, och vad Akashas död kan betyda för dem alla. Svaret ligger i de drömmar om ett par rödhåriga tvillingar, som många av dem haft.

Det dröjer långt in i bokens handling innan storyn riktigt kickar igång. Innan dess är det en massa olika karaktärer som presenteras, både vampyrer och dödliga. Från deras perspektiv får vi se Akashas uppvaknande, men det ger knappast svar på några frågor. 
Efter Lestats konsert drar handlingen igång på riktigt, och vi får ta del av både Akashas plan för mänskligheten (för att summera - män är roten till allt ont) och historien om vampyrernas uppkomst. Och det i sig är en lång och invecklad beättelse.
Det känns som att boken genomsyras av en slags uppbrott från kristendomen i synnerhet och religion i allmänhet. Mycket känns som Anne Rices egna religiösa grubblerier, och det kan kännas både tradigt och repetitivt under läsningens gång. Jag hinner tröttna på de där tvillingarna och allt tjat om Akashas skönhet både en och flera gånger, men det är som det är. 
Det blir aldrig värst spännande, eftersom utkomsten av hela drabbningen avslöjats redan i bokens inledning. På så sätt blir det en väldigt lång väg till ett redan etablerat slut, och hur spännande är det? Inte värst.

"The Queen of the damned" fick 2,5/5 i betyg av mig.

Majfavoriter

Av flera anledningar har maj varit en ganska jobbig månad. Jag har varit så där oförklarligt ledsen att det gjort mig nervös, och diverse faktorer i mitt liv har gjort att det mesta kännts lite eländigt. Har ändå försökt göra saker jag vet att jag mår bra av, och det har bitvis hjälpt - tills det inte gjort det.
En hel del bra saker har såklart också hänt, och jag har fått nya favoriter att titta lite närmare också den här månaden.

Ekorre!

Bok: "Eliza och hennes monster" av Francesca Zappia.

Film: Jag ska faktiskt på bio senare ikväll, så med reservation för att jag kommer älska "The Mandalorian & Grogu", så har "Rental family" varit bäst i maj.

TV: "Schitt's creek".

Nackellack: Rhodesian runaway från H&M Beauty.

Skönhet: Inget nytt under solen. På tal om solen - SPF! För bövelen.

Extra speciell rolighet: Brorsonen som bor i USA just nu, var hemma i Sverige en sväng, och passade på att åka hem till sin farmor i några dagar, och då fick jag också träffa honom. Alltid väldigt mysigt.

Favoritinlägg: Önskelistan inför kommande födelsedagen.