FredagsFilmen: Apex

Det verkar som att halva världen redan sett filmen "Apex" på Netflix, men om du råkar vara en av de som inte sett den än (eller bara undrar vad jag tycker) så tänkte jag ha den som ämne för veckans FredagsFilm.

Bildkälla Flasz on film

Efter en tragisk klätterolycka beger sig Sasha ut i den australiensiska vildmarken för att komma ifrån allt, och för att forsränna i kajak. Hon träffar lokalbon Ben, som till en början verkar vara en trevlig prick. Snart visar det sig dock att han inte är så snäll som han utgett sig för att vara, och Sasha finner sig vara villebrådet i hans jakt.

Ganska förutsebar, men underhållande för det. Det är mycket action och en och annan otäck sak som händer, men på det stora hela bjuder inte filmen på några stora överraskningar. Charlize Theron och Taron Egerton är som vanligt stabila i sina roller, och särskilt Theron visar än en gång varför hon är så bra att ha i actionfilmer - hon kan det där med att kicka rumpa och vara sårbar samtidigt.
Helt okej popcorn-rulle, och om du mot förmodan missat det så är det en Netflix-film och finna således att se på just Netflix.
Och den svängiga låten vi hör både i trailern och i filmen är "Go" med Chemical Brothers.

Depend O2, Pre Party

Hösten 2025 släppte Depend en kollektion (i sin O2 formula) som jag blev så där sugen på att jag köpte hela rasket med åtta lack. Det skulle jag kanske ha låtit bli, eftersom kollektionen består av två versioner av samma färg, en holografisk och en i ... krom. Det där sistnämde är sedan länge inte en favorit för mig. De tenderar att visa upp precis allt som är frl på nageln, och de är dessutom väldigt jobbiga att måla med och tenderar att lämna bald spots galore. Jag skulle ha nöjt mig med de holografiska...
Men nu gjorde jag inte det och kollektionen blev sålunda stående i otestade lådan väldigt länge. Men så kom solen = perfekt hololackljus, och nu har jag helt plötsligt målat alla lack. Och då såg det ut så här.

#5198 Dress your finest Sa ju det - skavanker. Redan i november bar jag det här rosa kromlacket. Jag hatade det inte, men jag tyckte inte om det heller. Magentarosa, med aningen mörkare kantaer.

#5202 VIP meet and greet Firade in 2026 med den holografiska varianten av det rosa lacket. Lycka till att fota holo i vinterljus. Lacket är lite mer nedtonat än i kromvarianten, men drar fortfarande lite åt lila. De fina holoregnbågarna kan nästan anas på lillfingret.

Slog till med en skittle för att bli färdig med kromlacken. 
#5197 Get your party started är det silverfärgade av lacken. Lite vittonad och precis så trist och tråkig som jag anade. Det var därför det bara fick vara med på en nagel.
#5199 Getting ready är det lila lacket som prydde ringfingret och tummen. Fin färg, i varje fall.
#5200 Have fun är alltså det gröna lacket, och det som ohotat var finast av kromlacken. Skulle till och med kunna tänka mig en fullhandsmanikyr med det lacket.

#5204 Party rockin' är nog min favorit i hela kollektionen. Det ser nästan lite turkost ut på den här bilden, men irl var det betydligt mer grönt. Lite sjöskum, där solen glittrar i havsvågorna. 

#5201 Ice breaker Klassiskt silverfärgat hololack. Lite spridda regnbågar, men ändå en väldigt fin holo. Lite kalltonad och vit, och jag gillade mycket.

#5203 Mood on top blev sista lacket ut i den här kollektionen. Ljust ljunglila holo med superfina regnbågar. Det här tyckte jag också mycket om. Näst bäst?

Aprils utlästa böcker

Det var sådär på vippen att jag lyckades få till fyra utlästa böcker i april, men som tur var var den där sista boken för månaden av det där bläddervänliga slaget som återuppväckte min sinande läslust lite. Så här såg det ut i april.

"Din stund på jorden" av Vilhelm Moberg läste jag för bokcirkeln Plejaderna. En grubblande och drömmande bok med filosofiska drag, där Albert sitter och tänker tillbaka på sitt liv. Drömmer om sitt barndomshem och storebror som dog alldeles för tidigt. Plejaderna var arsande överens den här gången och medelbetyget blev det samma som alla av oss gav, 3/5.

"The pairing" av Casey McQuiston blev jag faktiskt lite besviken på. Jag hade hoppats på en plöja-bok redan här, men hakade upp mig på det väldigt explicita innehållet. Det kändes som att karaktärerna bara stod och stampade, och det här var ett sådant där fall av att man bara ville att de skulle prata med varandra - för sjutton. Theo och Kit är barndomsvännerna som blev ett kärlekspar och som sedan gjorde slut och bröt med varandra. Nu träffas de på en mat- och dryckresa genom Sydeuropa, och slår vad om vem som kan få omkull deras snygga reseledare. Betyget blev ändå 3/5 även här. 

"Kvinnorna på Weyward Cottage" av Emilia Hart blev aprils favoritbok med betyget 4/5. Kanske ett lite glädjebetyg, eftersom jag var glad att jag äntligen läste en bok jag ville läsa för att jag gillade den. Tre olika kvinnoöden, från 1600-talet till idag, vävs ihop av ödet och Weyward Cottage. Mycket om manligt våld, och att slå sig fri som kvinna. 

"Missdådare" av Annika Sandén var min månadsbok i april. Undertiten säger det mesta - "Brott och människoöden i Sverige omkring 1600". Mikrohistoria om brott och brottslingar från förr. Välarbetad, men saknade något för mig. Betyget blev åter igen 3/5.

"Missdådare" av Annika Sandén

Det blev faktabok som månadsbok i april. Fakta på mikrohistorienivå, till och med, när Annika Sandén tittar närmare på brott och brottslingar från förr.

Bildkälla The StoryGraph

Piffig omslagsbild, men så var ju dödsstraff betydligt vanligare på den tid Annika Sandén tittat närmare på här. Tiden sträcker sig från sent 1500-tal in på tidigt 1600-tal och geografiskt befinner vi oss i Östergötland. Vadstena är vanligt förekommande.
Från de här traktena har hon letat i gamla domstolsprotokoll, och hittat allt från misstänkta mördare, fattiga människor som stjäl, folk som begår hor (är otrogna) och stjäl från kyrkor. Vi får möta flera olika männikskoöden, och i vissa fall kan vi anan vad som hände dem, utan att veta, och i vissa andra fall vet vi desto mer. Här behandlas vikten av goda kontakter, men det lyser också igenom hur svårt livet kunde vara - kanske särskilt för utsatta kvinnor.

Det är en på det stora hela bra bok, välarbetad och noga efterforskad. Jag kunde däremot känna att den saknade något, och att den ibland kändes rörig, som att författaren inte själv visste riktigt vad det var hon ville berätta. Dessutom en del ordval och meningsuppbyggnader som jag fastnade lite vid för att de kändes konstiga, som att det var redigeringar som blivit kvar i texten och därför gjort den onödigt tungrodd.
Intressant ämnedock.

Betyget på "Missdådare" blev 3/5.

"Kvinnorna på Weyward Cottage" av Emilia Hart

Sista boken jag hann läsa ut i april (förutom långläsningen) blev också månadens favoritbok. Jag hade funderingar på att välja den till Plejaderna, men då föll valet på "Ö". Jag ångrar absolut inte det valet, men den här hade också varit kul att prata om, av flera olika anledningar.

Bildkälla The StoryGraph

Kate flyr från sin våldsamme pojkvän. Hon beger sig till Weyward Cottage, som hon har ärvt av sin gammelfaster som hon knappast minns. På plats försöker hon skapa sig en ny tillvaro, ett nytt liv, samtidigt som hon gräver djupare i sin egen historia.
Violet bor på ett färnämt gods med sin far och bror, och tjänstefolket. Hon skulle vilja studera djuren, främst insekterna, men enligt hennes far är stydier endast till för män. Modern dog när Violet var ung, och det enda hon har som ledtrådar om henne är en medaljong med ett W och ordet Weyward inristad på en golvlist.
Altha står anklagad för att genom häxeri vara ansvarig för en mans död. Genom sina förmågor har hon ofta hjälpt byborna, men nu ses hon som ett hot.

Boken beättas i tre olika tidslinjer där Altha, Violet och Kate berättar sin egen historia. De kopplas samman genom släktskap, och genom de män som styr i deras liv. 
Det här är en bok om mäns våld och våldsamma män, och hur kvinnorna i deras omgivning gör sig fria från dem. Ofta med naturen som hjälp. Det är en mycket subtil magisk realism, då de tre kvinnorna har stark koppling till naturen och ofta tar hjälp av de djur som finns omkring dem.
Det är inte svårt att hålla reda på vem som har ordet, då varje kapitel börjar med berättarens namn. Kapitlen är också ganska korta, och bjuder in till att läsa bara lite till. Jag sträckläste mig igenom bokens sista halva, främst för att jag upplevde den som väldigt lättläst. Althas berättelse är skriven i första person, de övriga i tredje.
Boken har en klart feministisk ton, med sina tre berättelser om kvinnlig frigörelse. Jag tror dock inte att den skulle klara ett Bechdel-test (två namngivna kvinnor som pratar om någonting annat än män). Nu förklaras det av att det är just män de frigör sig från. Misshandlande makar eller pojkvänner, en kontrollerande far, mäns dömande ögon, det patriarkala synsättet på kvinnor. De tar för sig och skapar sina egna öden, även om det sitter långt inne ibland.

"Kvinnorna på Weyward Cottage" fick 4/5 i betyg. 

FredagsFilmen: Pig

Aprils favoritfilm blev lite oväntat "Pig" med Nicolas Cage i huvudrollen. Jag hade inga stora förväntningar, men hade hört bra om den, så jag blev lite överraskad av filmen i sin helhet. Dessutom visar Nicolas Cage här - återigen - vilken fantastisk skådespelare han är. Faktiskt. Han har kanske lite otur med sina manusval ibland, men han är väldigt mångsidig i sitt skådespeleri och kan med bravus axla det mesta, från komedier till djupa draman. Så det så.

Bildkälla Collider

Tryffeljägaren Rob är en ensling som bor långt från andra människor. Hans enda sällskap är hans älskade tryffelgris. När hon blir stulen beger sig Rob ut för att söka efter henne, och hans letande tar honom tillbaka till Portland, Oregon, och ett förflutet han hade velat glömma.

Lite John Wick, fast med en gris. FIlmen blev oväntat våldsam några gånger, men mest är det en film om en inre resa och att få vara den man vill. Och så klart den djupa vänskape som kan uppstå mellan en människa och ett djur. En liten filmpärla som jag varmt rekommenderar. 
"Pig" finns att streame på SVT Play till 10 maj, och finns också på HBO Max.

Aprilfavoriter

Grattis kungen på 80-årsdagen! Och Sven Nordqvist.
Det är alltså Valborg, och sista dagen i april. Jag kommer tarditionsenligt inte besöka någon brasa, men grillen kommer tändas och kanske kan jag få till en rabarberpaj. 
April har varit en känslosam månad, men väldigt fin. Mycket bra som har hänt i mitt vardagsliv, gör att omvärlden känns lite mindre taggig den här månaden, även om oron finns där.
Favoriter har det så klart funnits också. Låt oss se efter.

Så pass mycket vitsippor!

Bok: "Kvinnorna på Weyward Cottage" av Emilia Hart.

Film: "Pig". 

TV: Har helt klart "The Pitt"-baksmälla för jag har inte tittat på TV alls sedan säsongsavslutningen. "XO Kitty" var också rar.

Nagellack: Party rockin' från Depend O2, #5204.

Skönhet: Har skaffat mig en concealer för första gången på flera år, så nu håller jag på och blir kompis med den. Lite roligare att sminka sig igen.

Extra speciell rolighet: Det har varit så mycket den här månaden, med påsk och födelsedagar och utflykter och fikaträffar. Men senaste Plejadträffen blev ett så där sällsynt fint möte mellan vänner, att det fortfarande värmer flera veckor senare.

Favoritinlägg: Lunchveckan. Gissa någon som redan hunnit vända sig dit för onspiration. *räcker upp handen*

Aprils nagellack

Mämen dra på trissor! Hala fyra nagellack hamnade på mina naglar i april. Mest hittills i år och jag fick bläddra hela vägen till november förra året för att hitta lika många lack på samma tidsintrevall. Att påstå att min lackiver börjat lägga sig är alltså ingen överdrift. Just nu satsar jag på att lacka om naglarna till helgen, men det är inte alltid jag gör det heller, om jag inte har lust.
I april hade jag lust, och då blev det så här.

H&M Vegan & Natural, Piece of lemon
Även om det blev fyra lack så blev det bara två märken, men så kan det gå. Börjar med årets påsklack, som blev det väldigt ljust gula Piece of lemon. Citronfromage på naglarna. Som vanligt med gula och pasteller så var det inte jättekul att måla med, men jag gillade den här ändå, även om det inte var det mest smickrande lacket för min hudton. Orka bry sig.

Depend O2, Party rockin' #5204
Helgen därpå firade vi lilla mammas födelsedag och då har jag alltid gröna naglar, eftersom (alla i kör) det är hennes favoritfärg. Den här gången blev det ett underbart hololack, från Depends Pre party-kollektion. Det ser nästan blått ut på mina bilder, men det är bara holot som sprakar, i verkligheten var det väldigt vackert grönt. Lite sjöskumsgrönt, sådär.

H&M Vegan & Natural, Piece of lavender
När man låter slumpgeneratorn välja kan det bli så här bra. Var på kalas den här gången också, för svärfar firade födelsedag. Det har lavendellila lacket drar lite åt rosa, och det blev väldigt beundrat av E. Hon gillar lila naglar, så snart är hon väl här och plundrar lacksamlingen.

Depend O2, Ice breaker #5201
Senaste lacket ut. Silverholo är nog den mest klassiska av alla holo, och blir det så här fint förstår man varför. Lacket har ett väldigt passande namn, för det är en kall silvernyans den här gången. Lite vit, lite spegel, så - discoboll!

Sometimes-Dagens

 

Låt: Den där Abba-låten som figurerar i 674583980 olika videos i antingen uppspeedad eller nedsatt hastighet. Har glömt vad den heter. Mest för att jag är trött på alla fulversioner av den.
Outfit: Randig tisha och mönstade byxor, båda från H&M.
Smink: Nej.
Doft: Terra midis gåsäggstvål i doften Lotus. Påminner en del om Flowerbomb från Viktor & Rolf, minus huvudvärken.
Nagellack: Naglarna har ledigt några dagar till.
Läser: "Missdådare" av Annika Sandén som månadsbok. "Kvinnorna på Weyward cottage" Av Emilia Hart bara därför att.
Frukost: Yoghurt med min hemgjorda granola. Några vindrovor. Te.
Fika: Nybakad havrefralla med smör. Måste kvalitetstesta mina varor. Almond thins (kaka) och te.
Middag: Koreansk färs med ris och broccoli. 
Motion: Nej.
Kvällsnöje: Läsa ut min bok? Kanske? Ingen aning alltså. 
Att tillägga: Avhärdningen av plantorna börjar. Väldigt många tomater och gurkor blev det.

Bullet journal för maj

Är det lite vårkänsla där i luften? Kanske till och med med vissa inslag av försommar? I varje fall lär det bli det i maj, som är mindre än en vecka bort. Bröllopsdag, älskade makens födelsedag och Mors dag ger dessutom många anledningar att fira, och alla dessa skrivs så klart in i min bullet journal, som precis fått sina sidor för maj färdigställda.

Maj månad går i varma honungstoner. Jag har em washi med det typiska honungskakemönstret som jag lät mig inspireras av. Till det passar det bra med bin, nyckelpigor och lite fins gullvivor. Jag gjorde helt slut på två klistermärkesark den här gången. 
Älskade maken fick välja blad de gula pennorna och hans val föll på 025 bland Tombow, den som heter Light orange. Jag gick åt det lite brunare hållet med min fineliner från Stabilo, 89 Dark ochre.
Maj inleds som vanligt med en månadsöversikt, som delar uppslag med månadens kassaböcker.

Nästa uppslag går det så dåligt med att jag nästan tog bort det den här månaden. Men någon gång ska väl proppen lossna igen med tränandet, tänker jag. Alltså har jag kvar mina sidor med Yoga with Adriene, och dagens uppdrag.

Det kan tänkas att jag gjorde ett fel här och valde att täcka det med massor av gullvivor...
Annars är det här uppslaget för Vanor, humör, nagellack och månadsbok. Jag kommer fortsätta med Vampyrkrönikan i maj.

Så här ser veckouppslagen ut numera. Jag har slopat det där med citat, och istället lagt till en "Tacksam för" som jag funderar över på söndagskvällen. En liten reflektion över veckan som gått, som Headspace har inspirerat mig till att göra. Maj slutar på en söndag (Mors dag) så det var lite extra tillfredsställande att göra veckouppslagen den här månaden. Och gissa vad kul det kommer bli att göra Juni sedan!

"The pairing" av Casey McQuiston

Den fjärde boken av Casey McQuiston, författaren bakom "Red, white & royal blue". Jag var faktiskt inte jättesugen på att läsa den, för jag tyckte att baksidestexten inte var så tilltalanda. Det dröjde alltså länge mellan utgivning och läsning den här gången, och sedan tog läsningen alldeles för lång tid. Mer än två veckor ska det det inte ta att läsa en bok som precis kommer över 400-sidorssträcket.

Bildkälla The StoryGraph

Theo och Kit blev bästa vänner redan som barn. På college blev de ett par. Och sedan tog det slut.
Nu har de inte pratat med varandra på fyra år, och så visar det sig att de båda bokat in sig på samma bussresa med mat- och drycktema som ska ta dem från London till Sicilien.
Efter att de brutit isen och enats om en trevande vänskap, bestämmer de sig för att slå vad. Vem av dem kan få deras sexige reseledare i säng? Och vem av dem kan göra flest erövringar på resan? 
Men när man provsmakar sig genom Europa finns det kanske annat man hellre vill prova på.

Om man liksom jag hänger på The StoryGraph (roligare än Goodreads och inte länkat till Amazon) så kan man lägga  till vissa saker i sin betygsgivning. Som om boken är mest händelse- eller karaktärsdriven (karaktär) eller om perongalleriet är mångfaldigt. Här svarade jag att det är det, men tänkte samtigt i mitt lilla huvud att det nästan inte var det för det kändes som att de allra flesta i den här boken hamnade i HBTQ+ spektrat. Jag har inget emot det, det var bara en reflektion jag gjorde. Nu är det här så klart ingen nyhet i Casey McQuistons böcker, som antagligen är bannlysta på de flesta skolor i USA vid det här laget. 
I det här fallet är Kit bisexuell och Theo är icke-binär och bisexuell. Och de tycker om sex. Det börjas det med ganska tidigt. Och vad tycker den här tanten om explicita sexscener? Inte vidare värst. Så jag har skummat/hoppat över massor i den här boken. Och ändå tog det två veckor + att läsa den.
Jag hade ganska svårt att komma in i boken, och det var ett tag där jag funderade på att byta till något annat ett tag, bara för komma vidare och läsa något. Men envis som jag är kämpade jag på. Hade boken hållit sig till en berättare hade det nog gått bra, men lagom tills jag kommit in i den bytte den berättare från Theo till Kit och jag behövde komma in i den igen. Inte för att berättartonen ändrades värst drastiskt, utan för att jag nu tappade Theos känsloliv och bara såg dem utifrån - genom Kits ögon. Och sen byttes det tillbaka till Theo i epilogen. 
Nu låter det som att jag inte tyckte om någonting alls med den här boken, men det stämmer inte. Jag tycker att både Theo, och kanske framför allt Kit, gör en fin känslomässig resa i boken. Miljöbeskrivningarna är väldigt bra, och tonen i boken är varm - inte bara vädret. Jag fick både reslust och blev sugen på allsköns mat och dryck under läsningens gång. Blev särskilt sugen på Saint-Jean-De-Luz och Florens.
Boken innehåller de vanliga beståndsdelarna i en romance. Missförstånd, käppar i hjulen, insikter och ett lyckligt slut. Och massor av onödigt sex, om ni frågar mig.

Mitt betyg på "The pairing" blev 3/5.

Sett på TV: The Pitt, säsong 2

Jo just det, spoilervarning.

En av tidernas bästa sjukhusserier har precis avslutat sin nadra säsong. Jag har hört att det kommer en säsong tre någon gång 2027, så jag får vänta med att få veta hur det gått med allt och alla.
Eftersom säsongerna utspelar sig under ett enda arbetspass så blir det en del ouppklarade saker när dagen/säsongen tar slut, och mycket hänger i limbo. Det är inte ens säkert att vi kommer få veta svaren nästa säsong, för det fanns en del som kändes oavslutat första säsongen också, som antagligen löst sig för karaktärerna men vi i publiken vet inget om det.

Bildkälla TV Time

Den andra säsongen utspelar sig under Fjärde Juli, och doktor Robby och hans personal får mycket att handskas med en sådan helgdag. Fyrverkerier, våghalsiga upptåg, alkohol och flera sjukdomsfall. Det här ska bli Robbys sista pass innan han ger sig ut på en längre ledighet - bara han och hans MC. Hans ersättare går bredvid honomhela dagen, och vissa saker i hennes beteende väcker frågor både hos Robby och den övriga personalen. Dessutom hittas en baby övergiven på en toalett, sjukhuset är måltavla för en cyberattack, och en ny omgång läkarelever har sin första dag i det kaos som är akutrummet på nationaldagen.

Tack lilla serien för att du inte vänder bort blicken från det som händer i dagens USA. Här kommer ICE på besök och ställer till det på mer än ett sätt. Folk pratar om indragna bidrag som gör det svårt att få råd att leva - än mindre vara sjuk. Forskningsanslag som dragits in och gjort att mycket viktig medicinsk forskning avbrutits eller avslutats. Hela säsongen bär på ett stråk av uppgivenhet. Och ilska. Läkarna är bundna av sin ed, men samtidigt tampas de med faktumet att patienter ibland måste avböja vård av ekonomiska skäl, ibland livsviktig vård. Det märks tydligt i det här avsnittet hur ojämlik sjukvården är i USA. Någon kan anställa en dödsdoula, medan en annan inet har råd med insulin. "Land of the free"... Jo pyttsan! 
Som förut en väldigt välspelad serie, som jag har hört många som arbetar inom vården (i USA) framhåller som en av de mest realistiska någonsin.

Båda säsongerna av "The Pitt" finns att streama på HBOMax.

Sett på TV: XO, Kitty", säsong 3

Jodå, spoilervarning.

Jag blev glatt överraskad när jag märkte att den tredje säsongen av "XO, Kitty" kommit till Netflix i början av månaden. Så pass glas att jag bingetittade på den. Det är lite mitt guilty pleasure, att jag älskar serier och filmer med kärleksförvecklingar som utspelar sih i high school-miljö. Jag skyller på att växa upp med "Pretty in pink" och "Some kind of wonderful".
Tredje säsongen tar vid precis där den andra slutar, så en liten resumé satt inte fel.

Bildkälla Tudum

Kitty och Min-ho har äntligen bekänt sina känslor för varandra när det är dags för Kitty att ta flyget till New York över sommaren. Min-ho är under tiden upptagen med sitt jobb som manager för Eunice, så när det är dags för deras sista år på K.I.S.S. är de till en början lite osäkra på varandra. Kitty anländer med en lista på saker hon vill göra innan high school-tiden är slut, men ibland blir inte allt som man tänkt sig.
Yuris familj har förlorat sin förmögenhet, och hon tar till drastiska knep för att behålla sin plats på skolan, samtidigt som hon försöker komma underfund med vem hon är nu när hennes tillvaro ändrats i grunden. Överlag förekommer många drömmar, planer och val inför en framtid utanför K.I.S.S. Självklart finns det också plats för olika kärleksförvecklingar, och även etablerade par kan få fnurror på tråden.

Roligt att äntligen få se Kittys storasyster Lara Jean vara med på ett litet hörn. Det var ju trots allt med filmerna om hennes kärleksförvecklingar som allt började, i "Till alla killar jag har gillat"-trilogin. Nu fick vi veta mer om vad som hänt med henne sedan sist. Vågar vi hoppas på mer familjen Covey i säsong fyra, om en sådan kommer?
Lagom med förveckligar och lyckliga slut i den här säsongen, och jag ser fram emot fler. För det blir det väl? Snälla?

Plejaderna om "Din stund på jorden" av Vilhem Moberg

Det bidde visst en liten bloggpaus. 
Innan den hann jag träffa min rara bokcirkel, eller fyra av oss i varje fall, som sammanstrålade hemma hos värdinnan för fika och boksnack. Och helt oväntade samtal som kändes så otroligt fina och öppna, där vi blottade oss för varandra och kom ännu närmare varandra, känns det som. En sådan där stund som värmde i hjärtat flera dagar efteråt. Så ja, jag hade nog en hel del att smälta innan det var dags att sätta mig vid tangentbordet och samla tankarna igen. 

Bildkälla The StoryGraph

När Albert var ung lämnade han den Småländska landsort där han växt upp. Han skapade sig ett nytt liv i USA, men livet blev inte som han tänkt sig. Nu sitter han på ett hotellrum i Malifornien och reflekterar över sitt liv. Han tänker tillbaka på sitt fädernehem, och brodern Sigfrid som uppmanat honom att ta vara på sin stund på jorden.

Den här boken är ganska långsam i sitt tempo. Bitvis är den till och med hyfsat tråkig, och många detaljer tjatas det om så att det nästan blir löjligt. Men ändå. Boken har något att säga och det kan få sin tid att säga det. Den är reflektiv och ganska filosofisk i Alberts tankar om sitt liv och livet som helhet. Vad det betyder att vara människa, och vilka spår vi lämnar efter oss - i de som minns oss, och för eftervärden. Där ger slutmeningen oss ett sorts svar, men det är så spoilerigt att det avslöjar jag inte.
Även om boken kunde kännas tröglöst så går det inte att sticka under stol med att den är välberättad och har ett väldigt vackert språk. Han kunde det där med att sätta ord på pränt, Vilhelm Moberg (denne gigant bland giganter).
Upplyftande? Absolut inte. Men en bra grund för diskussion, och den ger mycket att fundera på.

Den här gången var alla betyggivare rasande överens. Betyget blev 3/5 från alla, och då blir även medelbetyget på "Din stund på jorden" 3/5.

Det som tagit slut

 Det är inte så mycket som tagit slut sedan sist, bara fyra grejer. Vi tar en titt på det och går vaidare med vår helg sedan. 

It's skin. Rose. Moisture & vitality. + Aloe. Moisture & calming. Mask sheet.
Två arkmasker från samma ställe. Aloe har jag en till i lådan, Rose var slut annars hade jag haft den också. Jag älskar verkligen arkmasker, men det börjar sina i lådan nu. Dessutom kan det kännas lite slösigt att de är engångsgrejer...
Funkar så klart bra, och jag kommer nog alltid fortsätta arkmaska, fast kanske lite mer som en treat än så pass regelbunder som jag använder dem nu. SKa bara hitta en annan mask som jag gillar först.
Betyg 5/5 för båda.

Aussie. Moist. Shampoo.
Inledde jakten på ett nytt schampo med att köpa en minivariant av Aussie. Då fick det bli Moist för det var den som fanns. Och jag gillar den så pass att jag köpt den i stor storlek, fast i varianten Curl. Hoppas jag tycker lika bra om den. Doften på den här var kanske lite påträngande, och den satt kvar länge. Efter ett tag försvann den dock in i bakgrunden, så det får gå an. Skulle absolut kunna tänka mig att köpa om.
Betyg 4/5

Atrix. Soft. Protection cream.
En lite lättare variant av min Atrix-favorit. En sådan här mindre tub brukar få hänga med i handväskan, och det var precis där den här var innan den tog slut. Utbytt mot den vanliga varianten, för det var den som fanns i liten tub när det var dags för omköp. 
Betyg 5/5

FredagsFilmen revisited: Project Hail Mary

I september skrev jag om att jag längtade efter att få se filmatiseringen av en av mina favoritböcker, "Project Hail Mary". Jag visst med mig at det här kunde vara filmen som skulle få mig att gå på bio igen, för första gången sedan oktober 2021 när jag såg "No time to die". Jag hade rätt. 
Älskade maken och jag talade oss så varma om den här filmen att E och hennes sambo ville dubbeldejta med oss, och så blev det. Hade inte E blivit sjuk hade jag gärna sett den redan premiärhelgen, till och med. Nu blev det en veckas väntan, mer orkade jag inte med.

Bildkälla The Direct

När Ryland Grace vaknar vet han inte var han befinner sig. Allteftersom minnet återvänder inser han att han vaknat ombord på ett rymdskepp, och han är långt borta från sin egen planet, Jorden. Faktiskt befinner han sig i ett annat solsystem, för att försöka finna svaret på gåtan om vad det är som händer med vår Sol, och hur den ska kunna räddas från utplåning och därmed utplåna allt liv på Jorden.
Av besättningen ombord på skeppet är det bara han som överlevt, så hela uppgiften vilar på hans axlar.

Jag valde den trailern med minst spoilers i, men ändå med an stor spoiler så vill du vara ovetande innan biostolen - se den inte.
Som sagt, en av mina favoritböcker någonsin. Saknade jag något? Ja. Det var alldeles för lite jazzhänder. If you know you know. Annars kan jag inte påstå att det jag sakna märktes av. Mycket av det tekniska har försvunnit, som hur Grace löser många av sina problem där ute i rymden, med på det stora hela är det mesta med. Precis som i boken varvad det Grace gör i rymden med tillbakablickar på hans liv på Jorden, och vad det var som gjorde att han, en no-lärare, fick uppdraget att fara till rymden och rädda solsystemet. Det är annorlunda gjort, men det gör absolut ingenting.
Jag älskade den här filmen. Se den. Läs boken. 

I just might-Dagens

 

Låt: "I just might" med Bruno Mars
Outfit: Svart t-shirt och vinröda mysbyxor från H&M. Planerar att skifta garderoben imorgon.
Smink: Letar efter en foundation just nu, men har inte sminkat mig sedan påskafton.
Doft: Eftersom tant har fått astma blir det inte så ofta parfym numera. Rensade blad väldoften häromdagen och ställde några speciella flaskor på display, sparade de absoluta favoriterna, och ska göra mig av med resten på något sätt.
Nagellack: En lackfri dag. Imorgon blir det grönt.
Läser: "Missdådare" av Annika Sandén som månadsbok. Har precis läst ut Plejaderna-boken "Din stund på jorden" av Vilhelm Moberg.
Frukost: Det där med att nattjäsa en deg och få helt nybakade frallor till frukost - bra grej. Mina hade pålägg av skinka med inlagd gurka och ost med tomat. Till det te så klart.
Fika: Mer te, och ett par Lindor pistage.
Middag: Grönsakssoppa.
Motion: Yogapass.
Kvällsnöje: Varva ner efter yogaklassen.
Att tillägga: Jodå, tant har blivit med lugg. Har antingen inte vant mig, eller ångrat mig. Det växer ju ut.

Sett på TV: Schitt's creek, säsong 3

Lite som vanligt är det spoilervarning när jag skriver om TV.

Alltid lika roligt att åka till "Schitt's creek", men jag funderar ändå på en paus mellan säsong 3 och 4 eftersom det dykt upp lite annat jag vill cykla till. Halvvägs i serien känns som ett bra ställe att pausa på, samt - ingen cliffhanger.

Bildkälla Rotten tomatoes

Familjen Rose börjar känna sig hemmastadda i Schitt's creek, och de lyckas till och med skaffa sig sysselsättning. Moira har sitt uppdrag i kommunen, Alexis jobbar som receptionist hos ex-fästmannen Teds veterinärklinik, Johnny bestämmer sig för att ge sig in i hotellbranschen tillsammans med Stevie, och när David får nys om en tom butikslokal i staden bestämmer han sig för att öppna eget.
Alexis sätter sig också i skolbänken igen, när det kommer fram att hon aldrig tagit sin high school-examen. Davids nya affärspartner Patrick är väldigt gullig, om David tänker efter lite. Moira ocg Johnny känner alltmer hur de förändrats som människor, och hur mycket staden kommit att betyda för dem.

Det var roligt den här gången också, men också väldigt hjärtevärmande. Karaktärer som förut varit väldigt irriterande (Roland) blir alltmer charmiga ju mer Roses börjar komma till rätta och känna sig hemma i Schitt's creek. 
Jag börjar dock känna mig lite mätt nu, så en paus för något annat känns på sin plats.

En veckas luncher

Eftersom jag 99% av tiden äter mina luncher hemma, så händer det att fantasin tryter ganska så rejält med vad jag ska äta. Jag är inte en sådan där lunch-prep-människa, för jag tycker blotta tanken på att äta samma sak dag efetr dag känns jättetråkig. Jag äter inte ens frukost så, till skillnad från många andra jag känner. Ingrediens-prep är en annan sak, och här känner jag mig mer lockad. Men händer det någonsin? Nej. Eller... Någon enstaka gång i kvartalet möjligen.
Så. För att inspirera mig själv, och kanske någon annan, bestämde jag mig för att hyfsat någorlunda sådär anstränga mig lite extra med luncherna under en vecka. Då såg det ut så här.

Måndag. 
Risbowl. Hade ris över från dagen innan och hade fårr för mig att göra både picklad lök och vitkål/morotssallad. Ett gäng sojabönor (edamame) och ett stekt ägg på toppen. Och efter att fotot tagits rörde jag så klart runt alltsammans till en salig röra. Det var fint en stund i varje fall. Jag hade en flaska soja stående bredvid också, om jag ville ha det lite extra såsigt, men just den här gången blev det inget med det.

Tisdag.
Att lunchen är någon form av rester tillhör inte direkt ovanligheterna. Här hade vi ätit pasta med kronärtskocka, citron och brynt smör dagen innan, och det fanns kvar till mig dagen efter. Vatten i glaset, alltid.

Onsdag.
Mer rester. Här är det fläskpannkaka. Äts så klart med lingonsylt och morot, som jag var alldeles för lat för att riva.

Torsdag.
Jag hittade en liten bytta med köttfärssås i frysen, som jag värmde i mikron. Till det pasta, massor av riven ost och grönsaker. Det der ut att vara vitkålssallad, rödlök, olover och gurka.

Fredag. 

Eftersom jag kokade alldeles för mycket pasta dagen innan så bestämde jag mig för att göra en variant av mac & cheese. Serverade ett äpple bredvid. Blev så mätt att jag faktiskt inte orkade äta allt, så här blev det tyvärr lite matsvinn.

Lördag.
Genvägarnas genväg. Varma koppen kan serveras i tallrik också, så känns det lite mer som en riktig lunch än något framstressat. Det här är redd grönsakssoppa. Serveras med gott bröd, och ett äpple som efterrrätt.

Söndag. 
Det är inte fortfarande samma vitkåls- och morotssallad. Jag gjorde den två gånger den här veckan. Vi hade ocks haft pizzakväll dagen innan, och resterna från det blev lunch dagen efter.
Ja, det är en Hawaii. Jag gillar ananas på pizza. Jag förstår inte riktigt ilskan mot ananas på pizza. Vill du inte ha det så ät det inte. Vill du inte servera det så ha det inte på din meny. Vi pratar om en bit bröd med olika toppings på, som värmts i ugn. En glorifierad varm macka. Det är ingen som ilsknar till över smörgåspålägg, så jag förstår inte grejen. Slut på gnäll.

Vad jag läste i mars

Det här med att jag inte har haft så stor lust att läsa den senaste tiden, det börjar bli lite av ett tema nu. Det var samma sak i mars, och det hamnade bara fyra böcker i utlästa högen. Annars brukar mars vara en av mina läskraftigaste månader, men så var alltså inte fallet den här gången. Heller.
Utlästa uppifrån och ner, i vanlig ordning.

"Ö" av Sara Bergnark Elfgren var mitt val att läsas för min bokcirkel, Plejaderna. Det här blev min favoritbok för mars, för att den var ny för mig. Handlar om Mirjam som återknyter kontakten med halvsystern Nia under ett födelsedagsfirande som tar ett par oväntade vändningar. Massor av tillbakablicker. Håller sig till verkligheten, vilket kändes bra då boken behandlar våld i nära relation. Plejadernas medelbetyg blev 3,4/5, mitt personlga betyg blev 3,75/5.

"The only good Indians" av Stephen Graham Jones har jag haft på min radar länge, och jag har varit väldigt nyfiken på den här författaren. Övernaturlig skräck är lite av en favoritgenre. Här är det en otillåten jakt på vapiti som ger efterklang tio år senare, när naturen kräver hämnd på jägarna. Jag hade väldigt svårt att komma in i den här boken, och jag tror jag var halvvägs ungefär innan det äntligen släppte och blev bra. Mitt betyg belv 3/5.

"Betvingade" av Simona Ahrnstedt är bok två om slottet Wadenstierna, men den som utspelar sig först, så jag började med den i min tänkta omläsning av serien, fast i kronologisk ordning. En romance om de påtvingade äktenskapet mellan kungens främste krigare Markus Järv, och Iliana - dotter till en storbonde. Kan känslor uppstå under påtvingade omständigheter?
Betyget blev 3/5

"The vampire Lestat" av Anne Rice är den andra boken i vampyrkrönikan, så nu har jag bara 11 kvar av min omläsning på engelska. Här är det Lestat som berättar om sitt liv både som människa och vampyr, och hans frågeställningar om varifrån vampyrerna kom en gång i tiden. Dessutom vill han bli rockstjärna.
Betyget blev 4/5. Högre än den utnämnda favoritboken alltså, men det här var ju en omläsning, så...

"The vampire Lestat" av Anne Rice

Igår skrev jag om en av mina läsutmaningar, och här är ännu en - Anne Rices Vampyrkrönika. Jag har tänkt läsa alla 13 böckerna som månadsböcker de månader som har 31 dagar. Ingen press alltså, även om flera av böckerna är ganska omfångsrika och kommer ge många sidor på en dag. "The vampire Lestat" gav mig 18 sidor om dagen, och det var värt varenda ord.
Nästan hela det här året kommer det vara omläsningar, och dessutom blir det första gången jag läser böckerna på engelska.

Bildkälla The StoryGraph

Lestat vaknar ur sin slummer och hamnar mitt i 1980-talets rockmusik. Fascinerad av bandet som repar i grannhuset bestämmer han sig för att ansluta sig till dem och göra dem berömda. För att spä på berömmelsen beslutar han att göra som Louis gjort före honom - berätta sin historia. När han gör det bryter han mot flera av vampyrernas regler, och snart är han jagat villebråd.
Innan bandet ska spela sin första konsert har Lestat berättat om sitt liv som ung aristokrat i Frankrike, och sin längtan till scenen. Denna längtan tar honom till Paris, där han snart upptäcks av en vampyr som förvandlar Lestat innan han kastar sig på elden. Med sina nyvunna förmågor utforskar Lestat Paris på nya sätt, och möter världen ur en annan synvinkel. Hans sökande över svaret på varifrån vampyrerna en gång kom, leder honom på långa resor och möten med flera vampyrer.

Av de böcker i Vampyrkrönikan som jag redan har läst, så vill jag minnas att "Nattens furste", som "The vampire Lestat" fick heta på svenska, var den bästa. Den känslan höll i sig. 
Självklart är inte Lestat svartmålad i sin egen berättlese, som han var när Louis berättade honom, utan här möter vi en ganska grubbland Lestst som kastas in i att vara vampyr utan att förstå vad det betyder. Självklart är han fortfarande ganska självcentrerad, och inte så lite egotrippad, och ibland blir han till och med lite jobbig. Men under allt det där finns det en passionerad själ, som söker svar på hur och varför vampyrerna finns. Han ifrågasätter också det sätt som många vampyrer har valt att leva, och går sin egen väg. Något som både ger honom fiender men också många bundsförvanter - vissa av det mer oväntade slaget.

Jag ser fram emot att läsa vidare om vampyrerna. Det kommer bli mycket lestat framöver, och det har jag absolut ingenting emot.

Mitt betyg på "The vampire Lestat" blev 4/5

"Betvingade" av Simona Ahrnstedt

Vet ni vad man kan göra om man gillar att läsa böcker? Skaffa sig själv läsutmaningar. Varför inte, liksom. Som en del av detta har jag bestämt mig för att läsa om Simona Ahrnstedts Slottet Wadenstierna-serie, och bara för att busa till det har jag valt att läsa dem i kronologisk ordning. Då blir det till att börja med bok 2, eftersom den utspelar sig först. Välkommen till medeltidens Sverige.

Bildkälla Goodreads

Markus Järv är en av kungens bästa stridsmän. Nu är han på väg tillbaka till Stockholm, men föst ska han bara stanna för natten. När han skickar en av sina män för att hämta den villiga kvinna han mötte på väg till sitt nattläger, går allt fel. Mannen kommer tillbaka med fel kvinna, och har i stället lyckats röva med sig en spritt språngande naken Iliana, dotter till en av traktens storbönder.
När han ska återlämna henne blir det ännu värre och allt slutar med ett oväntat dödsfall, och ett påtvingat giftermål.
Markus och Iliana, nu tvångsgifta, ger sig av mot huvudstaden och senare till Markus borg vid Mälarens strand. På vägen upplever de flera äventyr och känslorna mellan dem börjar växa. Om de bara vågade lita på varandra.

Jag gillar Simona Ahrnstedts historiska romance-böcker mer än de kontemporära, så pass att jag dröjde väldigt länge med att läsa de som utspelar sig i nutid. Den här kastede jag mig dock över när den kom, och är min enda inbundna bok av Simona, för jag gillar pocket bäst. Den var så klart inte alls lika bra som den första boken i serien (som jag kommer läsa som trea), men det finns ändå en viss charm där. Relationen mellan Markus och Iliana är cenrtal för berättelsen, men det händer också mycket omkring dem, som ska komma att visa sig viktigt för dem allteftersom boken jobbar sig framåt.
Det finns dock en del historiska saker som jag inte riktigt tycker landar rätt, och viss dramatik i bokens slut känns bra långsökt. Inget omnämnade av pesten aka Digerdöden heller, trots att den härjade som bäst i Europa 1349, när den här boken utspelar sig. En del ordval går också bort för mig. Ingen använde ordet "kidnappa" under medeltiden - utom tydligen Iliana. 
Det är ändå en ganska stabil romance, med de rätta detaljer där. Flärd, stormande känslor, lite misskommunikation, en och annan fnurra, passion, och ett lyckligt slut.

Jag valde ändå att sänka betyget på "Betvingade" något, och det hamnade på 3/5 den här gången.

Marsfavoriter

Tänka sig, det tog slut på månad den här gången också. Med tanke på världsläget är det inte undra på att man undrar då och då. Det har varit en okej-ish månad. Lite toppar och flera dalar. Så där som det kan vara när våren närmar sig, men det kommer ett och annat bakslag. Och så den där förbannade sommartiden. Men den pratar vi inte mer om nu, nu tittar vi på favoriter.

Bok: "Ö" av Sara Bergmark Elfgren.

Film: "Project Hail Mary". För tant har varit på bio! Minsann. Lite för lite jazzhänder, och boken är så klart bättre, men en helt fantastisk film ändå.

TV: "Shitt's creek" och "The Pitt".

Nagellack: Shrimp diet från H&M.

Skönhet: Vaselin. Funkar visst till allt.

Extra speciell rolighet: Plejadträff i all ära, men. Jösses hare vad kul det var att gå på bio igen! Det var nästan fem år sedan sist, så jag hoppas på lite mer frekvens nu när jag vågat mig ut ur huset.

Favoritinlägg: Påskmatsfavoriterna.

Nagellacken i mars

Tänka sig, hela tre lack har jag burit i mars. Inget av dem den lemming jag hintade om i fabruaris inlägg, för det sparar jag en liten stund till, fastän det har flyttat hem till mig nu. Det blev tre andra istället, som jag bar i den här ordningen.

Essie, Willow in the wind
Gräsgrönt passade fint, nu när längtan efter vår och grönska är stor i själ och hjärta. Det gröna har den där lilla hinten av gult i sig, som gör det lite murrigt, men ändå väldigt trevligt. 

H&M Beauty, Spaceship voyage
Det här petar H&M själva in i den gröna kategorin på sin hemsida, och visst finns det gröna inslag i det. Jag skulle vilja säga att det är ljusgrönt som skiftar  silver och guld, kanske till och med lite beige, utan att för den skull vara duo/multikromt. ;ycket silver av mina soliga bilder att döma, men jag såg det som mer grönt irl, med de andra färgerna i olika skiftningar beroende på hur ljuset föll. Lagom neutral, men ändå rolig, färg.

H&M Beauty, Shrimp diet
Det är nästan lite jellykänsla över det här korallrosa lacket. Det sitter på just nu, men kommer åka av snart då det har hunnit bli lite slitet. Känns som ett lagom vårigt lack.

Sett på TV: Schitt's creek, säsong 2

Spoilervarning på TV-inlägg, precis som alltid.

Det var ett sanr nöje att hoppa på den andra säsongen av "Schitt's creek". Eftersom det är en sitcom tar det inte jättelång att ta sig igenom säsongerna, då avsnitten brukar vara 20 minuter långa eller så. Tänk att så mycket hinner hända på så få minuter.
Den andra säsongen tar vid ganska direkt efter att den första slutade.

Bildkälla Schitt's creek fandom Wiki

Efter att försäljningen av Schitt's Creek fallit igenom finner sig familjen Rose fortfarande fast i den lilla staden. En sak bara. Var är David? Efter några oroliga dagar hittas han välbehållen hos en Amish-familj, som gärna blir av med honom.
När familjen väl är återförenad måste familjen försöka samla sig. Moira bestämmer sig för att försöka ta sig in i stadens kommunfullmäktige, med Jocelyn Schitt som störste konkurrent. Johnny försöker komma på nästa stora affärsidé, men förlorar mer pengar än han drar in, och snart hamnar familjen i ekonomisk kris. Både David och Alexis ger sig in i arbetslivet, med blandat lyckat resultat.
Alexis blir singel igen, och David och Stevies vänskap får sig en törn  när en av dem får starkare känslor för den andra.

Jag hade mycket roligare den här säsongen. Det märks att rollerna satt sig hos skådespelarna, och de levererar med en utmärkt komisk tajming. De är dysfunktionella i sin omgivning, och bitvis som familj, men det finns en djup kärlek där. Och tydligen ser folk något hos den udda familjen Rose, med tanke på all hjälp och stöttning de får från sin omgivning. Det är så vänskap byggs upp.

FredagsFilmen: IF - Låtsaskompisar

När älskade maken är på baluns vissa fredagskvällar har vi en deal. Han äter middag där han är, jag får revbensspjäll och väljer film helt själv. Senast detta hände (förra veckan) tittade jag på "IF - Låtsaskompisar", och det ångrar jag inte.

Bildkälla TV-tablå

Medan Beas pappa är inlagd på sjukhus ska hon bo hos sin farmor. I lägenhetshuset i New York blir hon nyfiken på grannarna Cal och hans anhäng av IFs, imaginära vänner. Bea kan utan problem se detta låtsaskompisar, som bor hos Cal medan de försöker hitta nya barn nu när deras egna har glömt dem. Bea lovar att hjälpa till, och snart har hon fullt upp med att para ihop rätt låtsaskompis med rätt barn.

Lagom gullig film att spendera en fredagskväll med. Det är inte svårt att lista ut vad som kommer hända, men vägen dit är väldigt underhållande. Diger rollista bland röstskådespelararna, håll extra utkik efter Brad Pitt som rösten till Keith. ;)
John Krasinski spelar inte bara pappan i den här filmen, utan har också både skrivit manuaet och regisserat. Ryan Reynolds som Cal gör det han gör bäst - en komisk roll med hjärtat på rätta stället. Cailey Fleming som Bea är bra i sin roll, och hon spelar ofta mot helt animerade figurer.
Poppa popcornen, häll något gott i glaset, och det mysroliga kan börja.

Trött i mössan-Dagens

 

Låt: "Die with a smile" med Bruno Mars & Lady gaga. Igen.
Outfit: Svart polo och mönstrade byxor från H&M.
Smink: Det var ett tag sedan sist.
Doft: Nybakat.
Nagellack: Planerar att måla om senare ikväll eller i morgon, så just nu är de bara.
Läser: "The vampire Lestat" av Anne Rice, som är min månadsbok, och "Betvingade" Simona Ahrnstedt. Båda omläsningar för läsprojekt jag har gett mig själv. Ska se om det kan hjälpa mig ut ur lässvackan.
Frukost: Overnight oats med blåbär och chiafrön. Te.
Fika: Te och kardemummakaka.
Middag: Linssoppa med nybakat bröd.
Motion: Kort yogapass, annars mest varit lat/vilat.
Kvällsnöje: Hoppas på en tv-kväll med älskade maken, men vi får se.
Att tillägga: Föreslog för älskade maken i morse att vi kunde döpa om mars till m-äsch. Trött på det mesta just nu, men kanske mest bakslag i vädret.

Fem favoriter: Påskmat

Jag gjorde en fem favoriter med julmat för flera år sedan, så nu är det hög tid att jag hittar även fem favoriter till påskbordet.
Man brukar säga att vi svenskar äter samma mat till jul, påsk och midsommar, men det stämmer inte i mitt fall. Sill och gravad lax brukar ingå, men annars har jag andra favoriter som jag gärna lagar till de olika högtiderna. Eftersom vi är värdpar även i år, så kan jag gissa att flera av de här favoriterna kommer finnas på påskbordet. Men det är inte säkert, till påsk har jag väldigt få "måsten".

Ägghalvor. Den som trodde att jag inte skulle ha med ägg i någon form på den här listan, trodde fel. Jag har en gång i tiden svurit på att aldrig mer göra de här ägghalvorna, men de är så pass populära i min familj att de ber mig göra dem ändå. Bara jag slipper skala äggen, för det kan ju vara något av det jävligaste som finns ibland.

Old rag pie. Det är väldigt gott med paj till påskbordet, och min favorit är den här med filodeg och fetaost. Går att förbereda en del i förväg, vilket så klart underlättar en hel del.
Första gången E:s pojkvän firade påsk med oss fick jag veta att han är allergisk mot... ägg. Jo jag tackar jag! Nu visade det sig att det främst är ägg som inte tillagats han inte klarar av, och att det ofta funkar bra i bakad form, men varför chansa? Det går fint att ersätta äggen i det här receptet med ungefär motsvarande mängd creme fraishe, och vet jag att AB ska äta här så är det utan ägg jag gör den.

Kyckling. Jag älskar kyckling till påsk! Är vi ett litet sällskap gör jag gärna en hel kyckling i ugnen med lite örtiga kryddor på, men är vi ett större sällskap så blir det gärna kycklingfilé, bara för att det är enklare så. Brukar krydda den lite örtigt och baka den i ugnen, låta svalna något och skära upp i fina skivor. Påskens variant av julskinka. Kanske.

Påsktårta. När det är dags för fika vill jag gärna ha en god bit tårtliknande bakverk på ett fat. Helst av allt med citronsmak. Jag har inte bestämt mig än för vilken jag ska baka i år, men kanske en citron- och vallmifrökaka, eller mandelkaka med citron. Båda går lätt att göra lite tårtiga med grädde, och kanske något fint bär till. Eller...

Påskgodis. Blir det ens påsk utan godis? Länge, länge var mitt favoritpåskgodis Dragéägg från Cloetta, de där lite sega med antingen chokladöverdtag eller knäckigt sockeröverdrag. Men eftersom Cloetta hatar mig så tillverkas de inte längre (inte julgodishus heller - igen). Det finns andra ägg som kallar sig dragéägg, men de är inte som jag vill ha dem. Så i år blir jag gald för lakrits i påskägget. Eller marsipan. Eller både och.

"The only good indians" av Stephen Graham Jones

Hur länge som helst. Det är hur lång tid jag har tänkt läsa en bok av Stepehn Graham Jones. Varför? För att Stephen King rekommenderat det någon gång. Han rekommenderade till och med just precis den bok jag valde att läsa, "The only good indians".
 

Bildkälla The StoryGraph

För tio år sedan begav sig Ricky, Gabe, Lewis och Cassidy ut för att jaga. På otillåten mark sköt de vapiti (elk), och en av dem satte ett större märke på dem än de andra.
Nu är det jägarna som är villebrådet, när en ande söker hämnd. Inte bara mot de som jagade, utan också mot deras barn.

Det tog hiskeligt lång tid för mig att läsa den här boken. Läslusten ville inte alls infinna sig, och det har funnits dagar då jag inte läst alls. Jag hade svårt att få grepp om storyn och språket den här gången, och många gånger kände jag mig väldigt förvirrad. Ungefär halvvägs var det dock något som släppte, och jag fick en annan känsla för boken och berättelsen som var fångad på boksidorna.
Det här är skräck med övernaturliga inslag, så inte undra på att Stephen King gillade. Inte undra på att jag gjorde det heller. Jag tyckte mest att det var svårläst. Det är en resa inåt i vad det betyder att vara urameikan idag, med alla traditioner de bär med sig, och hur svårt det kan vara att bryta vissa tabun. De är visserligen jagade, men kanske inte bara av en and ande, utan också med de demoner de bär inom sig. De de skapat sig själva och de de har ärvt.
Jag har flera andra böcker av Stephen Graham Jones på min oändliga bokönskelista. Ett tag trodde jag att det skulle räcka med den här, men jag testar nog en till innan jag bestämmer mig för om det här är en författarstil jag tycker om eller inte. För allvarligt talat - jag tror mer att det är jag jag än boken och dess författare. Den här bristande läsluten alltså... Inte kul för någon som kallar sig en läsare.

Mitt bety på "The only good indians" blev 3/5. För när jag väl kom in i den tyckte jag bra om den.