Julifavoriter

Juli var en ganska slapp och slö månad för mig. Älskade maken och hemmavarande barnen har haft semester,och jag har fallit in i deras semesterlunk och tagit det väldigt lugnt med vissa av mina vardagsrutiner.Tagit dagen lite mer som den kommer. Har en liten nystart idag, med vissa uppgifter att utföra och sådär. Om de har börjat jobba igen? Jajemensan!
Julisemester alltså, och då borde jag ju kunna hitta vissa favoriter. 

Bok: "Katten som räddade böcker" av Sosuke Natsukava är nog den som satte störst spår i mig den här månaden. Jag hade en jag gav ett högre betyg, men det var en omläsning så just nu räknar jag inte den.

Film: "Eldflugornas grav". Inte en ny film,men ny för mig, och den berörde mig starkt.

TV: Jag har fullkomligt medvetet inte tittat på en enda tv-serie i juli. 

Nagellack: Faktiskt ganska svårt att välja den här månaden, men jag tror jag kör på Piece of ocean från H&M Vegan & Natural. Gillade hur mina naglar såg ut i det, helt enkelt.

Skönhet: Var lite förföljd av gua sha där ett tag, så till sist köpte jag en. Inte för att jag tror att det är någon mirakelgörare, för det tror jag inte, men jag gillar hur den jobbar lite extra i min vanliga ansiktsmassagerutin. Ger lite extra i en rutin jag redan hade, helt enkelt.

Extra speciell rolighet: Förutom att jag och älskade maken åkte ett par dagar på utflykt till Trosa och frö att besöka årets slott - Tullgarn, så att han äntligen gjorde något han funderat på länge och köpte en kul bil. Inte en nyttobil, utan en som är rolig, alltså. Som en gul Mazda MX-5 Miata. Göllig!

Favoritinlägg: DNF. Ibland är det extra skönt att sluta läsa en bok.

Julis nagellack

Det har förekommit lackpauser i juli, mest för att jag har varit lat, men också för att de skulle få vila lite eftersom nagelproblemen inte verkar ge med sig. Fem lack har jag ändå lackat på, och jag bar dem i den här ordningen.

London Grace, Ariana
Härlig gul färg, men lite som vanligt med gula lack så var det inte helt lätt att lacka med. Det var svårt att få jämnt, men var inte supersvårt att jobba med.

H&M Vegan & Natural, Piece of ocean
Som jag gillar de här lacken. Fina nyanser, bra att måla med, bra pensel. Skulle kanske önska andra finishar än jelly/crelly/kräm, men jag är nöjd med vad jag fått också. Alla lacken heter "piece of" någonting, och Ocean är så klart blått. Som en lite dammigare marinblå kanske.

H&M Vegan & Natural, Piece of sunshine
Solsken är tydligen orange. Eller aprikosfärgad, för det var lite så jag upplevde det. Helt underbar färg, en sådan där som jag blev glad av.

Atelier Rouge, Cannes
Jag kunde inte hålla mig. Fast att jag egentligen lovat mig själv att inte köpa så många fler Atelier Rouge, så kunde jag inte låta bli ett par från sommarkollektionen. Som det här helt otroligt knalliga gröna. 

a England, Elizabeth
Som en hyllning till Drottning Elizabeth kom det här hololacket till. Royallila, kallas färgnyansen. Tyvärr fotograferad när det var mulet så bilden blev sisådär.
Lacket som sitter på just nu. Och därför är det här inlägget slut nu.

Tomma lådan

Jag har hunnit tömma en del sedan sist, det mesta sådant vi sett förut och kommer se igen. Åtta tomma förpackningar på en bild ser ut så här.

It's skin. Pomegranate Clean & Vitality mask sheet + Power 10 formula Ve mask sheet.
En mask jag gillade och en jag inte gav värst mycket för. Vi börjar med den jag gillade.
Pomegranate sitter bra, doftar gott,återfuktar fint och känns inte kladdig. 5/5.
Power 10 är inte lika bra. Mest för att jag inte gillar hur den doftar,men masken är också lite väl tunn och sladdrig och svårapplicerad, trots att den sitter på ett tjockare hölje som dras av när masken är på plats,  lite som ett klistermärke. Men nej, blir inte omköp på den. 2/5.

Seche Vite. Dry fast top coat.
Favoriten bland topplack. Här slog jag ihop två slattar och fick en tom flaska. Glasåtervinning på flaskan.
5/5

L'Oréal Paris. Volume million lashes. Waterproof.
Min favoritmascara sedan några år, men nu börjar jag fundera på en ny bara därför att. Den här blev dock ersatt med en samma lika, för enkelhetens skull.
5/5

The Ordinary. Natural moisturizing factors + HA. 
En väldigt bra kräm som jag använde som nattkräm ända tills den tog slut. Tyvärr var den även slutsåld i butik när det var dags att fylla på förrådet, så just nu är det min gamla trotjänare från Ica som står för nattrutinen,men jag vill ha den här igen för jag älskar den.
5/5

The Ordinary. Hyaluronic acid 2% + B5.
Produkten som fick öppna mina ögon för The Ordinarys fantastiska hudvård. Köpte en likadan, och kommer köpa den igen, för det här är en sådan där produkt jag inte vill vara utan. Glasåtervinning på flaskan och pipetten. 
5/5

Ica. Ekologiskt certifierat balsam. Oparfymerad. 
Köpte en ny likadan bara av farten.
4/5

ACO. Body lotion moist. Oparfymerad.
Nu igen. Och igen.
5/5

5 favoriter + FredagsFilmen: Studio Ghibli

Det kommer troligtvis inte dyka upp några direkta överraskningar på den här lilla listan, för den som är bekant med Studio Ghiblis filmer. Har jag bara fem att välja på, så är chansen/risken stor att det är samma filmer som "alla andra" också tycker mycket om. Inte för att jag har sett alla Studio Ghiblis filmer, för det har jag inte på långa vägar, men det här är i varje fall mina fem favoritfilmer från ett av världens bästa filmbolag när det kommer till animerad film. Släng dig i väggen, Disney.

Bildkälla IMDb

Min granne Totoro (1988)
Systrarna Satsuki och Mei flyttar ut på landet med sin pappa för att kunna vara närmare sin mamma som befinner sig på sjukhus. Där lär de känna skogens alla andar, totoros, som de har många äventyr tillsammans med.

Bildkälla Rotten Tomatoes

Eldflugornas grav (1988)
Den här filmen såg jag för första gången ganska nyligen, och den berörde mig starkt. Filmen är något av en anti-krigsfilm. I andra världskrigets slutskede blir syskonen Seita och Setsuko moderslösa och deras hus brinner ner till grunden. Tillsammans försöker de överleva så gott de kan på egen hand.

Bildkälla Character design referenses

Kikis expressbud (1989)
Den unga häxan Kiki packar väskan och katten Jiji och beger sig till den stora staden för att försöka lista ut vad hon ska göra av sin tillvaro. Med hjälp av sin kvicktänkthet och en och annan god vän hon skaffar sig på vägen, ska det nog ordna sig.

Bildkälla Fyrisbiografen

Det levande slottet (2004)
Sophie har drabbats av en förbannelse som förvandlat henne till en gammal kvinna. I sitt sökande efter ett botemedel tar sin tillflykt till det slott som vandrar omkring i bergen, och blir hushållerska till trollkarlen Hauru.

Bildkälla IMDB

Spirited away (2001)
Chihiro och hennes föräldrar ska flytta till en liten stad. På väg till sitt nya hus åker de vilse och hamnar i en värld som styrs av andar, gudar och häxor och där människor förvandlas till bestar. Det blir upp tillChihiro att försöka rädda dem alla, och för att göra det tar hon jobb på ett badhus.

BuJo för augusti

När jag säger att hela jag varit i semester-mode så skojar jag inte. Så pass mycket så att jag gjorde iordning mina bullet journal-sidor för augusti först igår. Dels för att jag inte varit på pysselhumör innan, men allra mest för att jag inte riktigt visste hur jag ville att sidorna skulle se ut. Så jag bestämde mig för svart, och i övrigt så lite som möjligt, på ett ungefär. Då blev det såhär.

Jag använde mitt 6-pack med svarta fineliners i olika tjocklekar från Sakura (Pigma Micron) och jag tror jag använde alla tjocklekarna någonstans på de här sidorna. Jag ville ändå ha lite färg, så jag stoppade ner näven bland mina Tombows och drog på måfå fram 873 Coral, som jag också lyckades hitta en någorlunda matchande washitejp till, som jag den här gången använt ganska sparsamt.
I övrigt inleds månaden som vanligt - med en månadsöversikt. Har sedan bilderna togs även skrivit in en dikt på motsatta sidan.

Bara för att julis månadsbok var ett episkt fail betyder inte det att jag har gett upp. Jag har valt en historiebok om Sverige tidigt 1800-tal som augustis bok, men inte skrivit in den än.
Annars finns här plats för nagellacken jag kommer bära (?) och kassaböcker för augusti.

Vanor och humör delar uppslag med en rad om dagen.

Och dagens nöje/stretch delar utrymme med Yoga with Adriene. Väntar och väntar på att nästa månads spellista ska bli klar,men det finns en chans att de håller sig till att släppa den på söndag. Sista söndagen i månaden brukar vara släppdag, så gissningsvis blir det så även den här gången.

Veckouppslaget ser ut som vanligt, förutom att jag inte skrivit in några citat den här gången. Kanske kommer göra det senare, men troligen inte. 

"The Ink black heart" av Robert Galbraith

Men oj då, vad tyst det blev här. Jo, jag gick full semester i mitt liv, och har spenderat några veckor med att bara vara. Så pass skönt. Och då hann jag bland annat läsa ut vad som kommer bli årets längsta bok, för jag betvivlar starkt att jag hittar någon som är mer än 1012 sidor lång.

Bildkälla The StoryGraph

Detektivbyrån som drivs av Cormoran Strike och hans affärspartner Robin Ellacott har som vanligt en full klientlista. Så när Edie Ledwell, en av skaparna bakom den populära serien "The Ink black heart", behöver deras hjälp med att hitta det anonyma internet-trollet som kallar sig Anomie, och som gjort Edies liv till ett helvete, ser Robin att de inte har möjlighet att hjälpa och skickar henne vidare.
Något senare får Robin veta att Edie blivit mördad på den plats där serien utspelar sig, Highgate Cemetery, och hennes partner har allvarligt skadats.
Robin och Cormoran dras in i utredningen av mordet,och anlitas för att försöka lista ut Anomier identitet. Men med alla fall, affärsintressen och privata relationer blir det många bollar att hålla i luften.

Bakom pseudonymen Robert Galbraith döljer sig (kanske) som bekant J.K. Rowling. Tycka vad en vill om henne och hennes uttalanden, människan kan skriva en bra bok. Tyvärr finns inte den här serien översatt till svenska längre, och det är ju synd för mig som får traggla mig igenom en hel del text skriven på dialekter som i vissa fall kan bli svårbegriplig. Nu också fullsmattrad med internet-lingo som jag inte alltid förstår mig på. Men lite som vanligt löser det sig ändå, och när jag väl kommer in i texten blir det inte alls svårt att hänga med i handlingen.
Jag gillar verkligen den här serien, även om jag kan tycka att de enskilda böckerna kan bli lite väl långa. "The Ink black heart" är bok sex i ordningen, och en sjunde är på gång till senare i höst. Jag hoppas att vissa saker som hänger kvar från den här boken (nu igen) kommer till sin slutpunkt snart,kanske redan då. Och så hoppas jag att vi snart har sett slutet på Cormorans relation till sitt ex Charlotte. Jag är så innerligt trött på Charlotte och hur gång på gång underminerar och sabbar för Cormoran. Hon och hennes ränkspel fick ta alldeles för stor plats i den här boken. Igen. Min gissning är att Rowling tänker ha den här seriens finalbok kretsa kring just Charlotte. Antingen för att hon är död, eller för att hon måste bevisa sin oskuld/gör sig skyldig till något. Annars förstår jag inte riktigt vitsen med att ha haft henne med i varenda bok, där hon mest agerar käpp i hjulet.

Mitt betyg på "The Ink black heart" blev 4/5. 

"Katten som räddade böcker" av Sosuke Natsukawa

Jag hade redan bestämt vilken som skulle bli min nästa bok att läsas i Plejaderna, men när jag läste "Katten som räddade böcker" av Sosuke Natsukawa så var det snudd på att jag valde den istället. Eftersom jag skriver om den här och nu kommer det inte bli så, men jag kommer rekommendera den till min bokcirkel i varje fall. Den tar nämligen upp saker som vi ofta har diskuterat när vi ses.

Bildkälla The StoryGraph

Rintaro har växt upp med sin morfar och spenderat mycket tid på hans bokantikvariat, gärna läsandes en av alla böcker där.
Nu har hans morfar gått bort, och det är meningen att Rintaro ska flytta hem till sin moster och lämna antikvariatet. Från ingenstans dyker en talande katt upp som behöver Rintaros hjälp att rädda böcker från ägare som inte tar hand om dem. Tillsammans ger de sig ut på äventyr, som kulminerar i en gåta som Rintaro måste lösa på egen hand.

Det här är en lätt- och snabbläst bok som handlar om böckernas kraft, men också om att finna mod och bejaka sig själv - och att få sörja en älskad person på det sätt som passar en själv bäst. Och den handlar om litteratur. Om att läsa och älska böcker. 
Vi får möta en man som konsumerar böcker utan att egentligen ta in vad de handlar om eller låta sig beröras. En annan man som älskar böcker så mycket att han försöker krympa ner böckerna för att fler ska hinna läsa dem, och en bokförläggare vars enda mål är att tjäna pengar. Den berör så mycket kring det vi ofta pratat om i bokcirkeln, hur svårt det är att hitta bra böcker. Jag satt och jublade lite smått när det sattes på pränt i den här boken att kvantitet har blivit viktigare än kvalitet när det gäller böcker. Att folk har bristande tålamod kring sin läsning och nästan kräver att det ska gå fort hela tiden. Ingen har längre ro att sitta ner och läsa, och kanske till och med förälska sig i en bok, utan de kräver hela tiden något nytt. Och fort ska det gå. Läsandet hat blivit en arbetsuppgift snarare än ett nöje, och går det inte att göra två saker samtidigt är det inte intressant. 
På sina 250 sidor hinner den här lilla boken ta upp det och så mycket mer. Den var intressant, spännande och väldigt rar, och värmde mig ända in i hjärteroten. Och så en släng av magisk realism och en dos katt också. Nästan så jag börjar ta det för givet när jag läser japanska böcker. 

Jag gav betyget 4,5/5 till "Katten som räddade böcker". 

DNF

Ibland tänker jag på den där gången när min mamma mycket klokt sade att "livet är för kort för att läsa dåliga böcker". Den här gången tog jag fasta på det när jag efter 150+ sidor i vad som var tänkt som månadsboken bara kände ilska mot boken och dess huvudkaraktär. Den må vara utgiven redan 1794 och ha levt kvar som ett utmärkt exempel på en romantisk och gotisk bok. Ni vet, dunkla vrår i gamla hus, kanske spöken, kanske till och med ett och annat mord, en hjältinna i trångmål, en romans med förhinder, vacker natur. Det där som systrarna Brontë senare skulle briljera med. 
Här blev det naturbeskrivningar så jag kände att jag visste var varenda träd i skogen var placerad, och kände alla fiskarna i sjön vid förnamn. Lägg också där till att romanen var en historisk roman redan när den skrevs, och utspelas sig i under 1580-talet. Jag var tvungen att kolla om jag hade fattat rätt på just den punkten flera gånger, för det var så mycket i romanen som kändes som 1700-tal. Fast - det var ju också en tid då det som kallas medeltiden var superspännande. Kaffe var dock inte en vanlig frukostdryck i stugorna på landsbygden år 1584, det kan vi vara ganska säkra på.
Var fick jag nog? När vår hjältinna, Emily, efter ännu en gråtattack svimmade av en stund, men den här gången såpass allvarligt att vår hjälte, Valencourt, trodde att hon dog. Då kände jag att jag inte orkade mer. 
Jag förstår att Jane Austen i "Northanger Abbey" driver med den gotiks romanen i allmänhet och med den här boken, "The mysteries of Udolpho" av Ann Radcliffe i synnerhet. Hit men inte längre.

Bildkälla The StoryGraph

FredagsFilmen: Chevalier

Det där med bio-pics är nästan lika poppis som att återuppliva Spiderman i olika skepnader. "Chevalier" är också en bio-pic, men den här gången om en man vi egentligen inte vet så mycket om. Mycket gissningar med andra ord.

Bildkälla IMDb

Joseph Bologne är sonen till en fransk plantageägare och en slavinna. Josephs talanger gör att pappan bestämmer sig för att sätta sonen i en fransk skola. Där får han kämpa mot fördomar, men lär sig också briljera inom flera olika områden, och vinner på så sätt hovets gunst och blir drottning Marie-Antoinettes särskilda favorit.
När chansen kommer att bli chef för Parisoperan gör han allt för att få platsen, till och med komponerar en ny opera. Och till den behöver han den perfekta sångerskan.

Jag älskade inte den här filmen. När den är slut, och vi får veta vad som hände honom och hans musik kände jag att det hade varit en bra film. Nu blandas det in en sliskig kärlekshistoria som jag gärna hade varit utan. 
Eftersom ganska lite är känt om Joseph Bologne så är det så klart lätt att ta sig artistiska friheter, och det känns som att det här är mer fria fantasier löst baserad på verkliga personer och skeenden.
Dessutom har jag så väldigt svårt att släppa att det här är personer som tror att de är på maskerad. Jag vet inte vad det är, men något gör att de ser väldigt malplacerade ut i sina kostymer. Särskilt damerna. Eftersom de har alldeles för moderna makeup. 
Filmen är helt okej,men inget filmiskt mästerverk alltså. Hade som sagt blivit mycket bättre om inte den där kärlekshistorien hade tillåtits överskugga allt det som hände i Frankrike och Paris på den här tiden. Det som hade varit mer värt att lägga fokus på.
"Chevalier" finns på Disney+.

"The waste lands" av Stephen King

Nu har jag halkat efter i min planerade "en bok i månaden" i Dark Tower-serien. Jag började läsa den i juni, men hann inte läsa ut den. Nu har jag gjort det, och det var inte svårt ett enda dugg, eftersom det är nu det börjar bli spännande på riktigt.

Bildkälla The StoryGraph

Roland, Eddie och Susannah färdas mot det mörka tornet. Men allt står inte rätt till med Roland. Han verkar minnas två olika liv, som inte går att förena,utan verkar leda mot galenskap. 
Samtidigt i New York verkar en pojke vid namn Jake Chambers dela Rolands problem med två olika minneslinjer. En där han dör.
För att rädda bådas liv måste Jake komma över till de andras sida så att deras ka-tet kan bli komplett. Men det är en farofylld handling, och mer faror ligger på vägen mot det mörka tornet.

Som sagt, nu blir det spännande. Roland ska samla hela gänget innan de kan fortsätta sin vandring, och i stort sett allt är mer eller mindre farligt. Nu kommer också en av Stephen Kings mest älskvärda karaktärer in i berättelsen, billy bumblern Oy. Han gör liksom hela berättelsen lite mera... ska vi säga, mysig. 
Roland får ta ett steg tillbaka i den här boken, och ofta förlita sig på sina nya vänner, och om och om igen kliver de fram och visar att de kan klara sig i sina nya roller. Med bravur.
Det enda jag inte gillar med den här boken är att den slutar med en rackarns cliffhanger. Men det var värre när jag läste den första gången och bok fyra inte ens existerade än, nu står den i bokhyllan och väntar.

Mitt betyg på "The waste lands" blev 5/5.

Mid-year book freakout 2023

Sjunde året som jag "freakar" över de böcker jag läst årets första  halvår. I år ligger jag precis på målsnöret med läsmålet, då jag läst 31 av 60 böcker. Lite som så här:

Bästa bok hittills under 2023?
Jag har gett högsta betyg till en enda bok hittills i år, och det var Jane Austens "Sense and sensibility". Den var dock synnerligen trögläst den här gången, på grund av mitt läshumör, och den första boken jag tänkte på när jag tänkte på den här punkten på listan är en som jag gav betyget 4/5. "En bättre värld" av Anthony Doerr. Väntar på att älskade maken ska läsa den så att jag kan få diskutera den. Äntligen.

Bästa uppföljare hittills under 2023?
Dark Tower-böckerna. Jag har lite kvar i den tredje boken i serien, och det blir bara bättre och bättre.

Ny utgivning som du inte hunnit läsa är,men verkligen vill läsa?
Jag fick Simona Ahrnstedt senaste bok, "Ett otänkbart öde", i födelsedagspresent, och den ser jag mycket fram emot. Det är ju en Wadenstierna, gubevars!

Ny utgivning som du ser mest fram emot under andra halvan av 2023?
Ingen aning faktiskt. Har ingen koll alls på är det är på väg något spännande. Men jag vet att Haruki Murakami nyligen kom ut med en bok i Japan, så jag kan ju se fram emot att den översätts till svenska. Fast det kanske inte ens sker i år, om ens någonsin.

Största besvikelse?
Ingen bok, utan min bristande läslust.

Största överraskningen?
Att en av deltagarna kommer tillbaka till Plejaderna efter nästan ett års bortavaro på grund av väldigt bra men tråkiga anledningar. Var rädd för att hon var förlorad för oss, så det gjorde mig glad att hon känner att hon orka återvända.

Ny favoritförfattare?
Och det är här jag inser att alla nya författare jag läst hittills i år har skrivit böcker som jag inte tyckt om. 

Senaste litterära förälskelse?
Villa ha en schäfer när jag läste Stephen Kings "En saga", för att Radar var så härlig. Jag vill inte ha en schäfer. Jag vill inte ens ha hund. (Eller jo kanske, men inte en stor hund i så fall.) 

Senaste favoritkaraktär? 
Jag har ju läst de här böckerna förut, men det är alltid något visst med Roland Deschain i Dark Tower-böckerna.

En bok som fick dig att gråta?
Har varit för känslokall för att gråta åt en enda bok hittills i år. Tydligen.

En bok som gjorde dig glad?
Celeste Barbers memoarbok "Challange accepted".

Vackraste bokomslaget hittills? 
Precis som förra året går det priset till en bok av Jennifer Saint, i år till "Elektra".

Vilka böcker behöver du läsa innan året är slut?
Plejadvalen, så klart. Och så vill jag hinna klart med Dark Tower, och komma vidare med Jane Austen. Dessutom en eller tre böcker för att fördjupa mig i min yrkesroll som yogalärare. Inga måsten egentligen,men jag har en vilja.

Junis bokhög

Det här kommer gå fort. Jag läste bara ut tre böcker i juni, så när jag påstår att jag inte haft läslust så har jag inte direkt överdrivit.
Utlästa i den ordning som kommer här.

"Lila hibiskus" av Chimamanda Ngozi Adichie är hennes debutroman, och då jag tyckt mycket om både "En halv gul sol" och "Americanah" ville jag så klart läsa även den här. Det går att se vad som gör henne till en stor berättare, men den här boken, om en familj med en tyrannisk pappa, nådde inte ända fram.Betyget blev 3/5.

"Sense and sensibility" av Jane Austen är en av mina favoritböcker av henne. Just den här gången gick det väldigt trögt att läsa om systrarna Dashwood och deras kärleksbekymmer, men det skyller vi på mig och inte på boken,som får behålla sitt betyg på 5/5. Månadens favorit, således.

"Onda nätters drömmar" av Peter Englund var junis månadsbok. Som vanligt skriver Englund på ett sätt som tilltalar mig, och den här boken om en avgörande månad (november 1942) under andra världskriget var inget undantag. Många människor och deras ögonvittnesskildringar får plats i den här boken,och jag rekommenderar den varmt. Betyget blev 4/5.

"Onda nätters drömmar" av Peter Englund

Junis månadsbok blev julklappen jag gav till älskade maken. Han är historieintresserad och tycker väldigt mycket om Peter Englunds böcker, så det var en plättlätt present att lista ut. För en gångs skull.
Hela titeln på den här boken är "Onda nätters drömmar. November 1942 och andra världskrigets vändpunkt i 360 korta kapitel". Summerar handlingen bra.

Bildkälla The StoryGraph

I november 1942 stod världen och vägde. Vilka skulle segra i det stora kriget? Axelmakterna eller de allierade? Var mänskligheten på väg mot barbari eller civilisation? Det är nu det börjar avgöras,men det är det ännu ingen som vet. Allra minst de människor som är mitt uppe i skeendena. Här får vi följa några av dem.

Boken landar i 39 olika människors liv. Det är vitt skilda öden vi möter, och alla vi lär känna i den här boken kommer inte överleva till krigsslutet.
Genom deras ögonvittnesskildringar som bevarats genom brev, dagböcker, memoarer, intervjuer, förhörsprotokoll med mera, får vi en bra överblick över den här specifika månaden. Då när det började vända. Vi får följa både militärer och civila, och de befinner sig på alla platser i världen. Från stridens hetta till ett någorlunda normalt liv. Det är hemmafruar, journalister, krigsfångar, soldater, studenter. Motståndsmän och de som tror på sin sak. Livet ombord på en ubåt, livet på en fältbordell, livet i en belägrad stad, livet i stort.
Det blir nära och intressant, och lite i vanlig ordning finns det flera av rösterna i den här boken som jag gärna skulle vilja höra mer från.
Mitt enda aber var att jag ibland hade svårt att hålla isär de olika människorna. Vem som hette vad och befann sig var. Bodde den här hemmafrun i USA, eller London eller Belgien? Stred den här soldaten vid Leningrad, eller i Nordafrika eller någon av stillahavsöarna? Det gav oftast med sig efter en liten stund,och om det inte gjorde det så tyckte jag ändå att läsningen flöt på bra och att jag inte hakade upp mig på den saken.
Peter Englund är duktig på att levandegöra sina huvudrollsinnehavare, och han lyckas bra med det även den här gången, fastän att han har 39 stycken att jobba med.

Mitt betyg på "onda nätters drömmar" blev 4/5. Önskar bara lite att jag hade läst den just i november, men men.