Årets bokrea

Sista tisdagen i februari betyder bokrea, så det närmar sig. Jag har som vanligt kollat efter fynd, och hittat ett par böcker som jag tänkt ska få komma hem till mig. Och jag har dessutom hittat flera andra, som jag vet är bra, och som jag säkert skulle lagt i varukorgen om jag inte redan hade dem.

Bildkälla Adlibris

Jag har bland annat hittat hela Plundrarna-trilogin av Anders Rydell på rean. Böcker som handlar om hur nazisterna plundrade europa på kulturskatter, och de försök som (ibland) gjorts för att föremålen ska hitta tillbaka till sin rättmätiga ägare. Jag rekommenderar varmt hela trilogin, och vill man läsa dem i ordning så är det "Plundrarna", "Boktjuvarna" och "Stulen musik".

Bildkälla Adlibris

För den som inte redan läst alla fem böckerna i "Hitchhikers guide to the galaxy"-trilogin (jo, trilogi) så finns chansen att skaffa dem nu. Alla fem böckerna, plus en del andra böcker av Douglas Adams finns på rean på engelska. Aburd är förnamnet, roligt är efternamnet. Borde läsa om dem. Det var trettio år sedan sist.

Bildkälla Adlibris

För den som älskar potatis finns det en utmärkt bok om just denna knöl av Stefan Ekengren på rean. Recept på allt från gaffelmosad potatis till mer avancerade potatiskroketter, tips om sorter och odling. Allt för potatisälskaren, med andra ord.
Andra kok- och bakböcker jag hittat (och redan har) är "Sju sorters kakor", "Wok, ris, nudlar" av Jennie Walldén, och "Vildplockat" av Niki Sjölund.

Bildkälla Adlibris

En vuxen människa som tipsar om en bilderbok? Jo, för Elsa Beskow är en del av min barndom, och jag älskar hennes böcker. Så pass vackra bilder. Jag lärde mig läsa med hennes "Vill du läsa?"-böcker, så Elsa ligger mig varmt om hjärtat. Jag förlorade massor av (barn)böcker när vi hade översvämning för några år sedan, och vissa av dem grät jag faktiskt över. "Tomtebobarnen" klarade sig dock, och det är jag så tacksam över.

Bildkälla Adlibris

Jag brukar alltid hitta minst en Stephen King-bok på redan, och ofta har jag redan läst den. "Så du vill ha det mörkare" hette "You like it darker" när jag läste den. En samling om 12 noveller i varierande slag, där några av dem tillhör det bästa jag läst i novellväg från Stephen King.

Bildkälla Adlibris

"The song of Achilles" av Madeline Miller är en tolkning av "Iliaden" sett från Patrocolus synvinkel. Hon är annars mer känd för "Circe"(finns också på rean), men jag tycker att den här är bättre. Om man vet hur det går är det en bitvis ganska jobbig bok, men fantastiskt vackert skriven.

Massor av andra titlar så klart, och jag har i skrivande stund nio böcker i min egen varukorg. Det är bara att leta och inspireras.

"Svenska maskiner ensligt belägna" av Simon Stålenhag

Älskade maken önskade sig lite böcker i julklapp, och en av dem fick han av mig - den han hade önskat sig mest. Sedan flera år är han (och jag) en beundrare av Simon Stålenhag och de världar han skapar i sina konstverk, och en ny bok hamnar raskt högst upp på önskelistan.

Bildkälla The StoryGraph

Linus och Valter var bästa vänner när de växte upp i Torsvik vid Mälaren. Ett stort område i närheten, Svartlöten, är militärt skyddsområde sedan ett vapenexperiment gått snett flera år tidigare, vilket lett till underliga förändringar i naturen.
När Linus flytter till Stockholm med sin mamma förlorar han kontakten med Valter, men återfår den flera år senare när han återvänder till Torsvik efter gymnasiet. Valter har under åren isär blivit allt mer fascinerad av Svrtlöten och vad som hände där, och han drar med Linus på flera olika äventyr. Mellan vännerna växer sig känslorna allt starkare.
Många år senare återvänder Linus återigen till Torsvik - till Svartlöten, och till Valter.

Jag kallar Simon Stålenhags böcker för bilderböcker för vuxna, och den här är inget undantag. Boken är fylld av vackra, och ibland dyspotiska, bilder som känns både helt naturliga och fullkomligt osannolika på samma gång. Maskiner som inte existera, står parkerade ute i naturen bland vresrosor och gräs, som vilken övergiven skrotbil som helst. Mäktiga byggnader reser sig i fjärran, och i förgrunden tar Valter och Linus ett kvällsdopp. Det ser så naturligt ut, men med en hint av overklighet.
Ofta har jag tyckt att texten känns som att den kommit till i efterhand, som ett försökt att knyta samman bilderna i en berättelse, även om det inte var tänkt så från början. Här känns det dock som att texten fick komma först, och många bilder känns som ett tema med variation, särskilt Linus resa till Torsvik 2025, i ett snöigt Sverige.
Boken är ändå väldigt fin, och jag tyckte mycket om slutet, som var hoppingivande och innehöll en katt.

"Svenska masikner ensligt belägna" fick 4/5 i betyg.

"Dolores Claiborne" av Stephen King

Resan med omläsning av Stephen King fortsätter. Främst koncentrear jag mig på att läsa sådana jag bara läst på svenska tidigare, och nu läsa om dem på engelska. Här hade turen kommit till "Dolores Claiborne", som är en kompanjonbok till "Gerald's game", lite hemligt sådär.

Bildkälla The StoryGraph

Dolores är misstänkt för att ha dödat sin förmögna arbetsgivare, Vera Donovan. Nu berättar hon för polisen om sitt liv, och hennes makes suspekta död trettio år tidigare.

Boken berättas nästan helt och hållet i ett stycke, vilket ger över 300 sidor textflöde. På slutet följer några tidningsurklipp, så vi får veta hur det går efter att Dolores slutat berätta. Det här är helt och hållet hennes berättelse, och hon håller inte tillbaka. Äntligen får hon lätta sitt samveta, och berätta sanningen om makens död och hennes relation till arbetsgivare vera, vars hälsa var i förfall när hon dog.
Det kan så klart vara lite jobbigt att läsa allt i en strid ström, så därför valde jag att lyssna på boken, och tack och lov var det en kvinnlig uppläsare, Frances Sternhagen. Allt annat hade varit fel när det nu är en äldre kvinnas berättelse vi tar del av.
Det är en bra skriven bok, och jag gillar beröringen med "Gerald's game" i solförmörkelsen, som tar en central plats i båda berättelserna. Man behöver inte läsa båda böckerna, men om man gör det är det kul att hitta de ställen där berättelsen vävs samman.

"Dolores Claiborne" fick bertget 3,5/5 av mig.

Alla hjärtans dag

 

Alla hjärtans dag är egentligen inte en dag jag och älskade maken brukar uppmärksamma, men eftersom den händer på en lördag i år så har vi bestämt oss för att det får bli månadens date.
Det kommer bli middag här hemma, lite extra mysig bara, tända ljus och något gott i glasen. Lördagsgodis. Filmkväll. Bara han och jag. För mer behövs inte.

FredagsFilmen: Tron Ares

Eftersom jag redan har skrivit om de andra två "Tron"-filmerna känns det bara rättvist att även skriva on "Tron: Ares" som kom förra året - och floppade spektakulärt. Det som var menat som början på en ny filmserie (och det märks) riskerar nu att bli bara en film. Kan hoppas över, om så önskas.

Bildkälla MovieZine

Två företag tävlar om att skapa AI-modeller utanför skärmen. Dillinger Systems har skapat den perfekta soldaten, problemet är bara att en AI-modell inte kan finnas kvar längre än 29 minuter.
ENCOM leds av Eve Kim, och är Kevin Flynns gamla företag. Det misstänks att Flynn kände till koden för att skapa långvarighet, alltså evigt liv för en AI-modell. När Eve Kim och hennes team knäcker koden skickar Dillinger soldaten Ares för att stjäla den. Men Ares ser någonting hos Eve som gör att han vill skydda henne från Dillingers planer.

Jaha. Istället för att människan blir digitaliserad och hamnar i datavärlden, så har vi här AI som materialiserar sig och hamnar i människornas värld. Visuellt snygg, och hej till motorcyklarna som återigen visar upp sig. Ett bra soundtrack också, och faktiskt hyggligt skådespeleri. Ja, även från Jared Leto. Men ändå känns filmen lite tom och livlös. Den saknar något som ger den det lilla extra, en sorts charm som fanns framför allt i den första filmen (fortfarande den bästa). Fungerar fint att äta popcorn till och inte behöva tänka alltför mycket, men den berör inte riktigt. Filmen slutar med flera öppna dörrar till nya filmer, men det verkar som sagt inte troligt att det blir någon.
"Tron: Ares" finns att streama på Disney+.