"Det måste vara här" av Maggie O'Farrell

Nu har jag inga Maggie O'Farrell-böcker kvar att läsa, av de som givits ut på svenska. Sedan jag läste "Hamnet" för nästan fem år sedan har hon seglat upp som en av mina favoritförfattare. Hon har ett sätt att berätta som tilltalar mig, helt enkelt.

Bildkälla Goodreads

Daniel Sullivan bor på den Irländska landsbygden med sin fru och sina barn. När han en dag hör en intervju på radion väcks minnen till och han känner att han behöver få veta sanningen om en förlorad vän. Samtidigt har han en familj i USA, systrar, en far han är osams med, och två barn han aldrig träffar. 
Hans fru, Claudette, var tidigare en firad skådespelerska och filmskapare, men hon har valt att lämna berömmelsen. Hon gillar sitt liv som det är nu, och vill inte ha några komplikationer. När Daniel förlorar fotfästet i sitt sökande efter sanningen, så drabbar det alla.

Det tog en hiskeligt lång tid för mig att komma in i den här boken. Jag har haft en sådan där lässvacka som gjort att jag läst minsta möjliga ett tag nu, och det dröjde mer än halvvägs in i boken innan det lossnade för mig. Det är på inga sätt bokens fel, utan jag har bara inte haft läslust. Nästan lite konstigt, med tanke på hur bra jag tycker att den här boken är. 

Maggie O'Farrell är bra på att skapa komplexa karaktärer, som man både tycker om och finner oerhört irriterande och korkade - ibland på samma gång. De är så levandegjorda att jag nästan börjar tro att de finns på riktigt. Även miljöbeskrivningarna är fantastiska, och jag gissar att hon själv besökt flera av de platser som beskrivs i boken, och Sverige är med på ett hörn - till och med lilla Dalsland.
Boken berättas av många olika karaktärer i flera olika tidslinjer. Centrala för berättelsen är så klart Daniel och Claudette, där tyngdpunkten ligger på Daniel. Ibland kan det vara förvirrande med vilka det är som berättar, men anknytningen till Daniel och Claudette visar sig förr eller senare. Det är ändå lite trevligt att får lära känna personer som inte är centrala för berättelsen, men som ändå har något av vikt att säga. Även om jag kunde undra vem den här jeppen var som berättade nu, så gillade jag ändå det sättet att närma sig karaktärerna och bokens handling. Det var inte linjärt, men det kändes ändå som precis det den här boken behövde.

"Det måste vara här" fick 4/5 i betyg av mig.

Sett på TV: Wednesday, säsong 2

Spoilervarning på TV-inlägg.

Om jag väntade lite med det här inlägget så att jag kunde lägga upp det en onsdag? Svar ja.
Andra säsongen av "Wednesday" gick upp på Netflix i höstas, men jag väntade alltså till nu med att titta på den. Säsong tre kommer troligen senare i år, och tur är vä detl för med den cliffhangern orkar jag inte vänta lika länge som jag fick vänta på säsong två.

Bildkälla Impericon

Ett nytt läsår börjar på Nevermore, och mycket har förändrats. Wednesday och Enid delar fortfarande rum, men Enid är besviken på Wednesdays kamratskap. Vad hon inte vet är att Wednesday haft en föraning om att Enid kommer dö - och att det kommer vara Wednesdays fel.
Enid försöker istället hitt nya vänner i sin flock, och känslorna för Ajax har svalnat och istället har hon fått upp ögonen för Bruno. När hon får veta en sak om sig själv blor hon orolig, men med hjälp kan hon kanske klara sig ändå.
Hela Wednesdays familj finns plötsligt på Nevermore, då hennes lillebror Pugsley blir ny elev, och mamma Morticia ska hjälpa till med en välgärenhetsgala. Många familjehemligheter dyker upp, en i form av en zombie.
Dessutom har Wednesday fått en stalker, Thing undrar varifrån han kommer och Tyler ruvar på hämnd.

En stabil andra säsong, med lagom mycket monster och underligheter. Många gästspel från kända ansikten att glädjas åt. Kul också att se skådespelare från Familjen Addams-filmerna i den här serien. Den här säsongen Christina Ricci och Christopher Lloyd.  
Säsongen känns i vissa delar avslutad, men med en och annan cliffhanger, och en öppning för nya faror för Wednesday i kommande säsong. Den stora frågan är dock hur det kommer gå för Enid. Wednesday to the rescue.

Tomt

Den här månaden var det mycket som tog slut. Nio saker att källsortera har det blivit sedan sist. Vissa känner vi igen sedan förr, för en sak är säker - hittar jag något perfekt så håller jag fast vid det.

ACO. Body lotion moist. Oparfymerad.
Storfavorit i det här hushållet. Kommer aldrig sluta köpa den, om jag får välja.
Betyg 5/5

Essence. Get BIG! lashes. Volume boost. Waterproof.
Helt okej mascara för ett lågt pris. Valde ändå en annan (favorit sedan förr) när det var dags för en ny, för jag tyckte att den här var lite svår att ta bort, och så hade jag lite problem med att applicera den. Borsten är nämligen STOR och hade jag tänkt på det hade jag valt en annan från början, för stora borstar och jag blir sällan goda vänner. 
Betyg 3/5

Urtekram. Dare to dream. Ageless day cream. + Ageless night cream.
Jag hade egentligen inte tänkt köpa just nattkrämen igen, men så tog jag fel när jag skulle köpa en ny dagkräm, så jag har nya av båda på badrumshyllan. Hade tänkt testa en annan nattkräm av nyfikenhet, men det får bli en annan gång. Annars är de här krämerna väldugt bra och prisvärda, och jag gillar att de är certified organic. Vad jag inte gillar är att det inte är en vanlig klämtub utan en pump, och det är mycket kräm kvar i tuben när pumpen slutar leverera.
Betyg 5/5 för båda.

Not guilty. Shampoo bar. Coconut & vanilla.
En bartvål jag en gång hittade på Normal och sedan inte sett till där igen. Så är det ofta på Normal, tyvärr. För hade jag hittat den här igen hade jag köpt om den. Nu börjar istället jakten på ett nytt shampo att tycka om, och det har visat sig inte var helt lätt. Skulle jag köpa om ifall jag såg den? You bet!
Betyg 4/5

It's skin. Blueberry. Vitality & moisture mask sheet.
Den här doftar så mycket blåbär att jag kan sluta ögonen och låtsas att jag är i skogen. Eller åker Vasaloppet (kommer aldrig hända). Väldigt gosig mask som jag absolut kommer köpa igen. Det börjar sina i maskförrådet, så der är snart dags att lägga en beställning.
Betyg 5/5

Holika Holika. Pure essence mask sheet. Lemon.
Rik på c-vitamin och med en härlig cirtusdoft. Exfolierar milt och ska vara uppljusande om den används mer regelbundet än då och då. Kommer säker hitta hit igen. Kanske i den där beställningar jag grunnar på.
Betyg 5/5

Pure & care. Ginger refreshing foot scrub.
Det kändes väldigt skönt att massera fötterna med den här fotskrubben. När jag väl fick ur den ur förpackningen, för det här var en tjock kräm som tyckte om att vara där den var. Värt besväret för en skön stund, men den gjorde inte direkt några underverk på fötterna. Bara för att det är skönt med fotmassage med riv, kan det tänkas att jag köper om den, men jag hittade den på Normal så....
Betyg 3/5

Masque me up. Foot care mask. Nourishing & moisturizing.
Små strumpor att trä på fötterna, fyllda med fuktgivande fotkräm. En kvart, tjugo minuter verkningstid och sedan blir fötterna... blöta? Kräver alltså att man masserar in fotkrämen ordentligt efteråt. Fast kräm känns missledande, då den är ganska tunn, mer som en essence. Mer kul att använda än bra, men jag går säkert på det igen.
Betyg 3/5

FredagsFilmen: Lion

Min favoritfilm i januari blev en sådan där liten pärla som jag har missat i 10 år och nästan missade igen. Det var sista dagarna den visades på SVTPlay som vi hittade den inför något filmmys, och bestämde oss för att ge den en chans. Jag hade ändå läst någonstans att det var en bra film.

Bildkälla LinkedIn

Den lille pojken Saroo bor i en liten by i Indien tillsammans med sin mamma och sina syskon. En kväll får han följa med storebror till en annan stad för att leta efter jobb, men storebror och lillebror kommer ofrån varandra. Ensam på en okänd station letar Saroo efter sin bror, och råkar hamna på ett tåg som tar honom hela vägen till Calcutta. 
Ensam i den stora staden försöker han hitta en väg hem igen, men råkar ut för många äventyr innan han till slut hamnar på ett barnhem. Därifrån blir han adopterad av ett par i Australien, och Saroos nya liv börjar.
Det är först i vuxen ålder som han återigen börjar minnas sitt förra liv i Indien, och med hjälp av sina små minnesbilder försöker han hitta tillbaka till den familj han förlorade.
Filmen är baserad på en sann berättelse.

Filmen har kallats för rn ny "Slumdog millionaire", och det är ju lite roligt eftersom det var Dev Patels genombrottsfilm, och det är han som spelar vuxne Saroo i "Lion". Tänkte själv på de likheterna när jag såg filmen, då Saroos upplevelser i Calcutta påminner mycket om det som Jamal berättar om i "Slumdog millionaire". 
Folmen är mycket rörande, och finns med på flera listor över filmer att gråta till, och ja - det kan vara en bra idś att ha näsduken nära till hands om du är av det ömhjärtade slaget. Jag hulkgrät inte, men en och annan tår trillade.
Jag lyfter också på hatten åt Sunny Pawar som spelade Saroo som barn, en rolltolkning som satte sig som en pil i hjärtat. Och minsann om det inte är Nicole Kidman som spelar adoptivmamman Sue. Hon blev för övrigt nominerad till en Oscar för bästa kvinnliga biroll för den här rollen, och Dev Patel till bästa manliga huvudroll. Filmen fick fyra nomineringar till, bland annat för bästa film, men vann ingen gubbe alls.

"Lion" finns att streama på HBO Max, och som hyrfilm lite här och där om man googlar.

Januaris utlästa

Det blev inte många titlar utlästa i januari, bara tre böcker. Läsåret började inte bra, för den första boken jag läste hamnade på min topplista över dåliga böcker - någonsin. Efter det var det lite svårt med läslusten, något som tyvärr sitter i ännu. Jag läste också vad som gissningsvis kommer bli årets längsta bok, så även om det inte var många titlar blev det många sidor.

"Kleptomania" av Kristina Hård läste jag för Plejaderna, och det var också enda anledningen till att jag läste ut den. För det här tyckte jag inte om minsta lilla. Boken inbjöd förvisso till mången livlig diskussion och viss fördjupning i nordisk folktro, men jag tyckte ändå den var dålig. Jag tyckte inte om karaktärerna, berättelsen var rörig och berättades i alldeles för många tidslinjer och berättarperspektiv. Den här gick trögt att läsa helt enkelt för att jag inte ville läsa den. Att den är första boken av tre märks alldeles för tydligt, för den slutar med fler frågor än vad som besvarats. Mitt betyg blev 1/5. Plejaderna var lite snällare så medelbetyget blev 2,7/5.

"The hallmarked man" av Robert Galbraith, aka J.K. Rowling, är den där jättelånga boken. Önskar att böckerna om Strike kunde vara lite kortare ibland, för det händer mycket i boken som känns irrelevant. Det här är bok åtta (av tio?) om detektivbyrån Strike & Ellacott, och byrån utreder identiteten på en kropp som hittats i ett silvervalv. Samtidigt som privatliven tränger sig på, Strike blir nerskriven i skvallermedia, och både Cormoran och Robin försöker komma till rätta med sina känslor. 

Januaris favoritbok fick 4/5 i betyg.

"Interview with the vampire" av Anne Rice var månadsboken i januari, och hux flux var vi igång med ett länge planerat projekt - att läsa hela vampyrkrönikan på engelska. I bok ett berättar vampyren Louis om sitt liv. Från det att han förvandlades av vampyren Lestat, till den dag (1976 när boken kom ut kanske?) då han berättar sin historia för en ung reporter. Han grubblat mycket över sin förlorade mänsklighet och sin odödlighet, något som ställs på sin spets när barnvampyren Claudia kommer in i deras liv.
Inte så bra som jag mindes den, så betyget sänktes till 4/5. Fortfarande väldigt bra, alltså.