"Musan" av Mats Strandberg

Det är lite roligt det där att jag aldrig har läst Engelsfors-trilogin (inte än i varje fall), men jag slukar med glädje de båda medförfattarnas soloböcker. Sara Bergmark Elfgren har blivit en av mina mest älskade svenska författare, tillsammans med sin kollega Mats Strandberg, som jag precis läst den senaste boken av. Det märks väl att han beundrar Stephen King, och det skriver jag inte som något negativt. Det finns inspiration i sättet att skriva, men samtidigt kör Mats strandberg sitt eget race. Och han vinner.

Bildkälla The StoryGraph

Deckarförfattaren Hedda Strömberg har drabbats av skrivkramp. Hon kommer ingen vart med forsättningen på sin senaste roman, och nu börjar pengarna ta slut. Hur det ska gå med henne och sonen Hugo när ekonomin är så knapp har hon ingen aning om.
Därför blir det nästan en livlina när hennes förre vän, den framgångsrike författaren David Ridings, ringer henne för att återknyta kontakten. Han bjuder henne till familjens stora hus, Villa Thamyris, för att skriva tillsammans och fira midsommar med hans familj. I det stora huset har många generationer från Davids familj frotterat sig med kultureliten, och haft egna framgångsrika karriärer inom konst, teater och författande.
Plötsligt lossnar skrivandet även för Hedda, men med inspirationen kommer också en ny syn på David och hans familj. Bakom det pampiga husets väggar döljer sig hemligheter, och kreativiteten har ett högt pris.
Så, lagom till midsommarfirandet, kommer Hugo till henne för att få fira med sin mamma.

Stackars katt. Med det sagt, varning för en kort och inte alltför grafisk scen där en liten katt får lida. Jag tyckte kanske att det var det obehagligaste i hela boken, men så älskar jag min egen lilla katt väldigt mycket också.
Mats Standberg skriver på ett sätt som fångar mitt intresse väldigt fort. Det är spännande att läsa om de här karaktärerna, och jag tycker väldigt bra om Hedda. Ibland är det Hugo som berättar, men oftast är det genom Heddas ögon vi får se det som händer i Villa Thamyris.
Historien byggs upp bra, och i slutet av boken inser man hur många ledtrådar men har fått, utan att helt kunna se mönstret i väven för det. Det blir en del överraskningar, vilket uppskattas.
Det dröjer ganska länge innan det blir läskigt på riktigt. Det byggs upp en stämning genom boken, som gör att det nästan blir en lättnad när det äntligen börjar bli rabalder på riktigt. När vi får veta vad som hänt och fortsätter att hända.

"Musan" är en av Mats Stranbergs bästa böcker, om jag får tycka. Mitt betyg blev 4/5.

FredagsFilmen: Jack the giant slayer

Av någon anledning hade jag "Jack the giant slayer" på min Watchlist på IMdB i flera år. Jag är osäker på varför, men det kan vara kombinationen Ewan McGregor, Nicholas Hoult och Stanley Tucci. Kanske. Nu har jag sett den, äntligen. 

Bildkälla Good Fon

För många år sedan rasade ett krig mellan människorna och jättarna. Kung Erik lyckades bannlysa dem tillbaka till sitt rike, och lät sedan hugga ner bönstjälken som band de två rikena samman.
Nu råkar bondpojken Jack återigen öppna vägen mellan rikena, och måste nu rädda både en kidnappad och äventyrslysten prinsessa och hela mänskligheten med sitt mod.

En helt okej film med lagom mycket av det mesta. Perfekt att fredagsmysa till, och har du Netflix så finns den där just nu. 
Ganska förutsebar, men ibland är det den bästa sortens film efter en lång vecka. Lite popcorn, lite äventyr, lite flabb, lite kärlek.

What I eat in a day #45: Extraknäcket

När fantasin tryter kan jag ju alltid registera mitt matintag under en dag. Den här månaden har man kunnat hitta mig på mitt extraknäck, så många lunchlådor har det blivit. Man behöver bara planera och laga lite extra kvällen/kvällarna innan, så går det galant. Lite så här.

Till frukost var det te, så klart, och min variant på så kallade turkiska ägg. Jag har aldrig varit i Turkiet, så jag vet inte hur väl det stämmer. Det är i varje fall naturell yoghurt som jag piffat till med citronsalt och pepparmix, ovanpå det två stekta ägg (med rinnig gula) och ovanpå det brynt smör piffat med chilipeppar. En bit siktkaka att moppa upp yoghurtgojset med i slutet. Skulle nöjt mig med ett ägg, för här blev det tyvärr lite matsvinn.

Lunchen (fotograferad hemma och kall) var helt och hållet rester från middagen dagen innan. En enda liten baconskiva blev det över till mina raggmunkar, som åts med lingonsylt (orka råröra) och morot.

"Goda till en kopp espresso..." Bah! Goda till en kopp te. Eller två. Det är både för- och eftermiddagsfika på extraknäcket, som ligger bredvid ett konditori som ibland är generösa med "bäst före"grejer. Så det brukar kunna slinka ner en kaka eller en bulle eller en biskvi eller något annat mumsig. Men just idag blev det Cantuccini från Willys.

Var lite småsugen när jag lagade middagen, så åt upp den lilla slatten saltade chips som fanns kvar i påsen, och drack en Cola till. Ja, jag har gått över till Zero. Min tandläkare tyckte det....

Middagen jag lagade var pasta med ugnsrostad tomat, lök, vitlök och fetaost. Blev mätt, och vet ni - resterna här blev ännu en lunchlåda. 

Kvällsgodis när jag läste bok blev en Babybel, en näve mixade nötter och en banan. Sov så sött med det i magen, så.

Oktober bujo

Oktober väntar runt hörnet, och jag erkänner att jag har längtat. Hösten är min favoritårstid - fram tills det blir supergrått mest hela tiden. Innan dess är det en kavalkad av vackra färger, underbara dofter, kyliga promenader och massor av varma drycker i fina muggar.
Däremot är jag inte vidare värst förtjust i Halloween, men ändå kunde jag inte motstå en washi och ett stickerark med gulliga spöken och pumpor på förra året, och då det fanns kvar av klistermärkena så valde jag att använda samma tema denna oktober. 

Jag valde att matcha med lila den här gången. Tombow 623 Purple sage och fineliner från Stabilo 58 Lilac (med ett gästspel av 59 Light lilac). Tejpen och klistermärkena kommer (i vanlig ordning) från Willwa.
Börjar månaden med en månadsöversikt och kassabokssidan.

Efter det följer mina dagliga scheman över träning och annat kul.

Efter det kommer månadens bok och månadens lack, och på andra sidan samsas vanor och humör.

Ett veckouppslag ser ut så här. Samma lika sedan flera år, för om det funkar så funkar det.

Sett på TV: The Bear, säsong 5

Om det är spoilervarning när jag skriver om TV? Ja.

Den femte och sista säsongen av "The Bear" kom i somras, och nu har även jag fått se den, under en paus från allt knark i "Breaking bad". 
Säsong 5 tar vid dagen efter att säsong 4 slutade, då Carmen kom med det oväntade beslutet att han skulle sluta. Inte bara på "The Bear", utan som kock.

Bildkälla Flicks

Det är oväder i Chicago, och på restaurangen är spänningen tryckt. Pengarna har tagit slut, och förrådet av råvaror sjunker. Kockarna måste snåla med sina portioner, och när ett fel på bokningssystemet gör att de blivit överbokade tänjs det både på råvaror och innovation.
Mitt i stressen kommer också beskedet att både Carmen och Luca ska sluta på "The Bear". Som om det inte vore stress nog, drabbas restaurangen av det ena missödet efter det andra. En översvämning, ingenstans att diska, bestick som försvinner, vinflaskor som tappar etiketterna, hål i taket, och en jakt på ny finansiering och mer pengar.
Under tiden ska kunder få sin mat, och hållas nöjda, och en representant från Guide Michelin väntas besöka restaurangen. 

Säsong 5 har åtta avsnitt, och sju av dem handlar om samma kaotiska dag. I sista avsnittet får vi veta vad som hände efter den där stressiga dagen, där både känslor och mat fick sig en törn. Och det känns som en bra säsong, och ett bra avslut på en bra serie. Jag känner mig nöjd så här. Mätt.