FredagsFilmen: Den svenska länken

Ett riktigt bra filmtips så här en vanlig fredag i mars? Du behöver ett Netflix-konto för just den här filmen, en skål med popcorn (eller annat gott) och kanske en näsduk eller två. Det beror på hur blödig du är. Jag? Mycket blödig.

Bildkälla Tv.nu

Gösta Engzell arbetar på Utrikesdepartementet under andra världskriget. Med hjälp av svensk diplomati lyckas han och hans medarbetare rädda judar i Tysk-ockuperade Norge och Danmark.
Filmen är baserad på verkliga händelser.

Det här är en del av svensk historia som jag inte alls kände till. Jag visste inte alls vem Gösta Engzell var innan jag började titta på filmen, och fram växte en hjälte. 
Till en början var jag nästan lite rädd för att ämnet skulle flamsas bort lite, med tanke på att de flesta skådespelarna i de bärande rollerna är mest kända som komiker, Henrik Dorssin, Sissela Benn och Johan Glans, bland annat. Men det blir det inte. Allvaret ligger där, men det berättas på ett ganska lätt sätt, som i lätt att ta till sig.
Lite svensk historia att vara stolt över. 

Vad som tagit slut

Mer än halvvägs genom mars månad redan. Och jag har som vanligt gjort slut på saker. Bland annat min sista schampokaka, så nu är jakten igång. Kanske också avslutad? Vi får se. En hel del att titta på den här månaden, så vi sätter väl igång.

ACO. Body lotion moist. Oparfymerad.
För att den parfymerade luktar blä. Alltid en favorit utan doft, dock. Jo, jag har startat upp en ny flaska.
Betyg 5/5

Atrix. Intensive protection cream.
Som synes har jag gjort slut på två tuber nästan samtidigt den här gången. Tur att det fanns nya att ställa på den plats där de här tog slut (badrummet och skrivbordet).
Betyg 5/5

The Ordinary. Retinol 0.5% in squalane.
Det här retinol serumet har aldrig varit min bästa vän, så nu testar jag ett annat. Kanske kommer tillbaka till det här någon gång, vem vet.
Betyg 3/5

The Ordinary. AHA 30% + BHA 2% Peeling solution.
Jag brukar säga att jag aldrig vill vara utan den här peelingmasken, men nu är jag det. För jag har inte köpt någon ny än. Kommer jag dock åtgärda, för den svider mer på skinnet än i plånboken, så att säga.
Betyg 5/5

It's skin. Honey Firm &Glow mask sheet.
En av mina absoluta favoriter bland arkmaskerna, som numera finns på min lokala ICA. Jo jag tackar. Så jag har redan köpt en ny. I övrigt börjar det sina i maskförrådet, så det kanske är dags med en ny köpräd snart.
Betyg 5/5

Urtekram. Dare to dream. Ageless eye cream. Rose hip oil & daisy extract.
Lite irriterande att komma hem från affären, tvätta av sig ansiktet och så spruttar ögonkrämen! Kunde den inte gjort det dagen innan så jag hade kunnat köpa en ny? Klarade nästan hela vägen till nästa shoppingtur, eftersom den här raringen är ganska dryg av sig. Så nu har jag en ny i badrummet.
Betyg 4/5

Stay well. Firming. Vegan collagen eye patch.
Inte för att jag provat så värst många olika ögonmasker, men av de jag testat är de här mina favoriter för de är sköna på och ögonområdet blir fint återfuktat. Perfekta även när jag känner mig lite svullen (vanlig biverning av min medicin) för de hjälper till bra att svälla av. Kommer säkert köpa igen.
Betyg 5/5

Sett på TV: "Shitt's creek", säsong 1

Spoilervarning, såklart.

Jag visste att jag var sen på bollen när jag började titta på "Shitt's creek", men 2015? Jag är alltså 11 år sen på bollen? Ja ja, man kan inte var bra på allt.

Bildkälla Rotten tomatoes

Familjen Rose har blivit lurade. Medan deras ekonomiske rådgivare lever livets glada dagar på Caymanöarna med deras pengar, tvingas familjen inse att de förlorat allt. Hela förmögenheten har gått förlorad, och det enda de har kvar är ägandet sv staden Shitt's Creek. Det blir en flytt ut till en liten stad, och kulturchocken är total.
Från Rodeo Drive till Blouse barn, från lyxig villa till två rum på stadens motell, från en vid bekantskapskrets till ingen att förlita sig på utom varandra. I varje fall till n början.

Jag har kanske inte skrattat rätt ut åt den här serien, men jag har varit road. Att se tafattheten hos dessa rika människor, nu tagna ur sitt sammanhang och försöka hitta något nytt. Jag tycker ändå att det går ganska bra för dem, och även om de längtar bort så verkar den lilla staden växa i deras ögon. Människorna är kanske inte så dumma ändå, om man tänker efter.
Särskilt älskar jag Catherine O'Hara (R.I.P.) som mamma Moira, den före detta skådespelaren med vissa alkoholproblem. Hennes många peruker, de kanske liet väl fashionabla kläderna, och sättet hon kan leverera de mest dräpande förolämplingar förklädda till något sockersött. Och Dan Levy som sonen David är också en favorit. Samt att nu vet jag äntligen varifrån ljudklippet "Ew David!" kommer från.

"Shitt's Creek" finns att streama på Disney+.

Plejaderna om "Ö" av Sara Bergmark Elfgren

Det har gått mer än en vecka sedan Plejaderna senast träffades för att prata bok (och annat). Bokvalet hade legat på mig, och alltså var det jag som stod värdinna den här gången. Som gofika hade Frödinge bakat en citronkladdkaka åt mig, och själv stod jag för chokladbollar och Earl Grey-cookies. Massor av te också, så klart.
Mitt val av bok var den här gången "Ö" av Sara Bergmark Elfgren.

Bildkälla The StoryGraph

Mirjam lever i sviterna av ett uppbrott när hennes halvsyster Nia tar kontakt. De har inte träffats på ett år, men nu bjuder Nia Mirjam på sitt 40-årsfirande, på ön där de båda spenderat somrarna.
Systrarna fick kontakt först i tonåren, och utvecklade snabbt en stark vänskap. Med tiden har deras vänskap avtagit, men Mirjam har alltid varit beredd att ta hand om Nia när hon och om hon så behöver. På ön ser hon en ny sida av Nia, och festen ska ta sig en oroväckande vändning.

Det var ett litet ögonblick där i boken, där flera av oss trodde att boken ska kliva över gränsen och bli lite övernaturlig. Så blev det inte, och det känns faktiskt som en lättnad (även om det också hade varit kul). Nu blev det ögonblicket ett av två där jag vände mig till älskade maken och utbrast "Nu tjocknade plotten!" Och sådant uppskattas så klart alltid. 
En lättnad att det inte trillade över i det övernaturliga, jo för det hade tagit alldeles för mycket fokus från det som vi upplevde var bokens viktiga tema. Mycket av bokens handling utspelar sig i tillbakablickar, där Mirjam, som vår berättare, kastar ljus på relationen med sin halvsyster - och Nias relationer till män. Ett viktigt tema i boken är våld i nära relationer, och jag uppskattade verkligen at det fanns webadress och telefonnummner till Kvinnofrodslinjen i bokens efterord. Just det ämnet tycker vi är så pass viktigt att det hade varit synd att dränka det i zombies eller något annat. Det är även det ämnet som ger boken dess tyngd, och i de avsnitten tyckte vi om boken allra bäst.
Många av personporträtten var kanske inte väl utvecklade, men dte ska väl inte glömmas att de ska var färgade av Mirjams ögon. Självklart har hon svårt att se och förstå vissa saker, medan hon kan se förbi och förlåta annat. Slutet av boken överraskade oss lite, och det slutade inte helt som vi ville. Ändå en förstående vändning, under omständigheterna. Enligt oss kunde dock boken ha fått slta redan på ön, utan det epilogliknande slutet. Här blev nämligen tidslinjen lite väl suddig, och det kändes som att den hände både precis efteråt och flera år in i framtiden - samtidigt. 

Jag hade länge gansk högt betyg satt på den här boken under läsningens gång. Det var slutet spm tyvärr drog ner det för mig, och mitt betyg på "Ö" landade på 3,75/5. Plejaderna i övrigt satte betyg mellan 3 och 3,5. Medelbetyget landade på 3,4/5.

Sett på TV: Bodies

Spoilervarning på TV-inläggen.

Det blev visst en tv-vecka det här. Serien "Bodies" har jag jobbat med att titta klart på under några veckors tid nu, trots att den bara är åtta avsnitt lång. Mer om det senare.

Bildkälla Netflix

2023 hittar polisen Shahara Hasan en död kropp under en protestmarch i London. Kroppen ligger naken på Longharvest Lane, skjuten i ena ögat. Någon kula finns dock inte.
Det är inte första gången någon hittar den här kroppen. Redan 1890 hittas den, på samma plats under samma omständigheter, av polisen Alfred Hillinghead. 1941 skickas den korrupte polisen Charles Whiteman till platsen för att undanröja kroppen. 
När polisen Iris Maplewood utreder orsaken till ett strömavbrott 2053 hittas kroppen igen, men då lever den fortfarande.
Fyra poliser, olika år, samma kropp. Den gemensamma nämnaren verkar vara den förmögne bankmannen Julian Harker, och arvet efter honom.

Här har vi anledningen till varför det tog tid för mig att titta på den här serien - tidsresor. Kan som sagt vara en hit eller en miss för mig, och den här gången hamnade det någonstans i mitten. Tidsresandet är inte helt linjärt i den här filmen, det är därför kroppen dyker upp olika år, och det innebär konsekvenser. Som att man inte kan ta sig tillbaka igen, när man en gång rest bakåt.
Det som gjorde att jag ändå valde att titta vidare var att jag tyckte om de olika karaktärerna. Särskilt Hillinghead 1890 hade en intressant berättelse, och mycket hos honom är grunden till hela mysteriet. Jag skulle ändå säga att seriens huvudroll är Shahara Hasan, för det är hos henne hela grunden till händelsekedjan finns. Ochus den unge Elias Mannix.
Motivet bakom hela händelseförloppet kan jag kanske tycka är lite väl långsökt, och bjussar på en sådan där tidsloop som ställer till med massor av huvudbry.
Det var inte dåligt, men hade alltså svårt att fånga mig, och kunde ibland kännas tekniskt avancerat och förvirrande.
Det här var menat som en miniserie, men ändå dyker det upp något i slutscenen av serien som öppnar upp för en fortsättning. Än så länge har jag inte hört vare sig ja eller nej om den saken, utan det ligger öppet.
Serien är baserad på seriealbum som skrivits av Si Spencer och som tecknades av fyra olika konstnärer, en för varje år. Jag är sugen på att läsa den, bara därför att.

Know you are loved.