Mid-year book freak out 2026

Känns så skönt att få sätta tänderna i det här årligen återkommande inlägget igen. För som jag älskar att blicka tillbaka på det läshalvår jag har haft, och kanske en liten aning även blicka framåt på resten av året. 
Eftersom jag har längtat efter att få skriva det här, så slutar jag svamla nu och dyker rätt in.

Bildkälla The StoryGraph

Bästa bok hittills under 2026?
Jag har hunnit läsa 30 böcker hittills, och av dem har 10 fått betyget 4/5, men ingen har kommit högre än så. Men eftersom den berörde mig så (och jag har den i färskast minne) så väljer jag "James" av Percival Everett.

Bästa uppföljaren hittills under 2026?
"The Hallmarked man" av Robert Galbraith. Bok 8 om Cormoran Strike och Robin Ellacott.

Ny utgivning som du inte hunnit läsa än, men verkligen vill läsa?
Jag har "This immortal heart" av Jennifer Saint och "Father material" av Alexis Hall ligger på vänt redan, och så kom Maggie O'Farrell ut med en ny bok, "Land", som jag så klart vill läsa också.

Ny utgivning som du ser fram emot under andra halvan av 2026?
Stephen King kommer ut med "Other worlds than these" (i samarbete med avlidne Peter Straub) som är del tre i "The Talisman", och med den titeln platsar den som en Mörka tornet också. 
Och! Så kommer V.E. Schwab ut med tredje boken i Villians-trilogin, "Victorious". Båda ska visst komma i oktober och jag längtar väldigt mycket efter båda två.

Största besvikelsen?
Jag hade hoppats på lite mer än så från Simona Ahrnstedts "Charlies fiende". Den kändes mest meh. Som en transportsträcka till upplösningen.

Största överraskningen?
Jag trodde att jag skulle tycka "Kvinnan i vitt" var lite torr och långrandig, men jag kom in i den lätt och tyckte att den var väldigt spännande. Det märktes att den hade varit utgiven som följetong once upon a time, men den var ändå oväntat lättplöjd.

Ny favoritförfattare?
Emilia Hart kanske. Jag tyckte i varje fall mycket om debutboken "Kvinnorna på Weyward cottage" och har hennes senast utkomna på önskelistan.

Senaste favoritkaraktär?
Det är trots allt mer än 20 år sedan jag senast läste böcker med Lestat de Lioncourt från Vampyrkrönikan av Anne Rice, så det är nästan så att han känns som ny. 

Senaste litterära förälskelse? 
Lestat. Igen.

En bok som fick dig att gråta?
"James". 

En bok som gjorde dig glad?
Tyckte om att återknyta till barndomen med "Alla mina barn" av Astrid Lindgren.

Vackraste bokomslaget hittills?
Jag tycker mycket om omslaget till "Dolores Claiborne" av Stephen King. 

Bildkälla The StoryGraph

Vilka böcker behöver du läsa innan året är slut? 
Svårt att svara på, för jag behöver ju inte läsa en enda bok om jag inte vill. Men jag vill läsa ut min nuvarnade tbr, och läsa de två böcker som är kvar i Slottet Wadenstierna-serien. Plejadböckerna. Lite så.

FredagsFilmen: Nürnberg

Filmen heter såklart "Nuremberg" i original, men eftersom den har namn efter en riktig tysk stad och jag är van vid att denna stad heter Nürnberg, så är det den svenska titeln jag väljer den här gången.
Jag brukar undvika krigsfilmer som pesten, så att "Nürnberg" blev min favoritfilm i juni känns nästan lite konstigt. Nu är det å andra sidan mer en rättegångsfilm, kanske till och med en film som utspelar sig mellan ett krigsslut och rättegången. För filmen handlar självklart om Nürnbergrättegångarna, som dömde tyska krigsbrottslingar, där Hermann Göring var den största fjädern i hatten.

Bildkälla Frame Rated

1945. Führern är död. Tyskland har precis kapitulerat. Hermann Göring har kapitulerat och blivit krigsfånge hos de allierarde makterna. Trots sin högt uppsatta position inom naziztpartiet, är han helt övertygad om att han kommer att friges. 
Psykologen Douglas Kelley kallas in för att avgöra om fångarna är i skick för en rättegång. I sina försök att förstå varifrån sådan ondska kan komma, kommer han väldigt nära Göring, på ett sätt som gör att han kan komma att ifrågasättas.

Filmen är baserad på verkliga händelser, och manuset bygger på en bok av Jack El-Hai. Det är många tunga namn i rollistan. Russel Crowe som Hremann Göring och Rami Malek som Douglas Kelley, bland annat.
Det är en sådan där film som väger tungt och kräver lite eftertanke. Den liksom kryper på en, och det är svårt att inte känna sympatier för fångarna, oavsett att jag vet vilka hemska brott de begick. Här komme det mänskliga i dem fram, och bara det kan vara otäckt. Hur till synes vanliga och kärleksfulla människor kan begå sådana hemska brott mot sina medmänniskor. 
Filmen smög lite under radarn när den hade svensk biopremiär i december 2025, men har du ett HBO Max-konto så finns den att streama där. Och det rekommenderar jag starkt att du gör.

"Rakbladstårar" av S.A. Cosby

Sommarmånaderna passar så bra för kriminalromaner, så att jag valde en sådan att läsa nu i juli är inte alls konstigt. I S.A. Cosbys böcker är det inte säkert att man följer lagens långa arm, och just i den här boken gör vi det inte. Lite tvärtom, faktiskt.

Bildkälla The StoryGraph

Ike sörjer sin mördade son, Isiah. Isiah blev skjuten, i det närmaste avrättad, tillsammans med sin make Derek. Nu när polisen i stort sett lagt ner utredningen söker Dereks pappa Buddy Lee upp Ike och föreslår att de tillsammans ska se om de kan prata med sina söners vänner, och kanske få tips om vem som mördade dem.
Ike har varit ute i fängelset i 15 år, och Buddy Lee har också en och annan vända i fängelset på sitt register. Deras sökande tar snabbt en vändning de inte väntat sig, och det ska visa sig att deras våldsamma förflutna ligger närmare ytan än vad de hade trott.

Väldigt våldsam bok. Hur någon av dem står på benen vid bokens slut känns nästan konstigt. Det är skjutvapen och bilolyckor åt alla håll och kanter. Visst våld är väldigt grafiskt beskrivet, och det är tveksamt om jag kommer se på en gödselhög med samma ögon någonsin igen.
Den här boken rör återigen vid rasmotsättningar och hur dålig polisen i USA kan vara på att utreda vissa brott. Särskilt sådana mot HBTQ-personer. Också Ike och Buddy Lee har kämpat med sin homofobi gentemot sina söner, men kärleken finns där, om än gömd under mycket hat och förbittring. I det här fallet blev det aldrig någon försoning, något som de försöker gottgöra nu när det är försent. Lite too little too late, men ändå ganska fint att se.
Det var inte jättesvårt att lista ut vad som hänt, men jag kunde tycka att motivbilden var lite väl svajig.
Det här var egentligen en ganska lättläst bok, men det var inte alltid värst kul att läsa den, för som sagt - väldigt våldsam. Och så heter det pick up (truck) på svenska - inte lastbil! För bövelen. 

Betyget blev 3/5.

Utläst i juni

Jag tror att den stor del av att jag hann läsa klart 6 böcker i juni berpr på det där internetavbrottet, men inte allt. Jaghar helt enkelt haft kul när jag läser den senaste tiden, och jag kan se hur den där lässvackan löses upp mer och mer.
Jaghar dock fattat ett beslut om min läsning, och jag kommer inte läsa nästa bok för Plejaderna. Dels för att jag inte kommer vara med på nästa träff, då jag har annat uppbokat då som jag prioriterar, för det rör ett av mina barn, men också för att jag inte vill. Ämnet för den boken fyller mig med viss ångest, och jag känner att det är bättre för min mentala hälsa att avstå. Så då gör jag det.

Men - nu var det junis utlästa böcker det handlar om, och då ser bokhögen ut så här.

 
"Kvinnan i vitt" av Wilkie Collins fick inleda juni. Som synes en ganska omfångsrik bok, på precis över 700 sidor. Jag plöjde den här. Trots att den skrevs på mitten av 1800-talet var den väldigt gripande, och väl värd sin klassikerstatus. En deckare om Walter Hartright som en kväll hjälper en kvinna i vitt. När han förälskar sig i en rik kvinna, som redan är förlovad, blir det början på ett mysterium.
Betyget blev 4/5.

"De skandalösa" av Simona Ahrnstedt var från början den sista boken i Slottet Wadenstierba-trilogin. Numera är det en kvartett, men eftersom jag den här gången valt att läsa om böckerna i kronologisk ordning, så blev den bok två. 
Utblottade och föräldralösa Magdalena får arbete som sällskapsdam åt en ung välbärgad flicka. Hon är bjuden till Wadenstierna, där ryktet går att greve Gripenklo ska välja sig en hustru. Men det är ingen av de förnäma damerna som fångar grevens blick.
En omläsning, som behöll sitt 3/5 i betyg.

"James" av Percival Everett blev favoritboken i juni. Huckelberry Finns äventyr sedd ur den förymde slaven Jims ögon, blir mer en gastkramande berättelse än ett roligt äventyr på Mississippi. Det blir en förkrossande och mörk bok, med detaljer som får tårarna att stiga mer än en gång. Betyget blev 4/5.

"De små tingens gud" av Arundhati Roy är inte direkt en solskenshistoria den heller, även om vissa bitar berättas med viss humor. Lite hoppig tidslinje, men boken berättar om tvillingarna Rahel och Estha som skiljs åt efter en familjetragedi. Mycket om klasskillnader och de spår kastsystemet kunde sätta. 
Jag gav den betyget 3,5/5, mycket på grund av en helt onödig grej i slutet, som gav mig massor med avsmak.

"Fåglarna och andra noveller" av Daphne du Maurier var min månadsbok i juni. Boken innehåller fem noveller, där "Fåglarna" får anses vara den mest kända. Filmen med samma namn av Alfred Hitchcock är löst baserad på den. 
De här novellerna var av lite olika slag och lite olika bra, men det samlade betyget för hala boken blev 3/5.

"Stora vackra liv" av Emily Henry blev junis sista bok, och en riktig överraskningsbok för att jag hann läsa den i juni, när jag hade tänkt mig den som julibok. En spirande kärleksrelation mellan två personer som kämpar om att få samma uppdrag - att skriva en biografi om den rika arvtagerskan Margaret Ives. Betyget blev 4/5

"Stora vackra liv" av Emily Henry

ÄNTLIGEN! 11 dagar tog det att få sprutt på internet igen. Hett tips - få inte fiberproblem en fredag på sommaren, och ha inte ett bolag som ska "felsöka" och har "hög belastning" så att väntetiden kan "bli upp till 4 dagar". För att lösa ett problem som vi var hushåll 9 i ommrådet som drabbats av, och det till 100% berodde på de gräv- och anläggningsjobb som skett i området. 

Nu är jag färdig med att vara sur, och kan istället skriva om den sista bok jag hann läsa ut innan juni tog slut. Min plan var annars att läsa den under semestern nu i juli, men jag hade liksom inte så mycket annat att göra där ett tag. 

Bildkälla Goodreads

Alice har äntligen kommit något stort på spåret! Hon har hittat den rika arvtagerskan Maragret Ives, som varit försvunnen i decennier. Nu hoppas hon på att få chansen att skriva en biografi om Margaret, och beger sig till en liten ö för att lägga fram sin idé. Hon är dock inte den enda som vill ha jobbet. Där finns också den prisbelönte skribenten Hayden, som vunnit Pulitzerpriset för en annan biografi han skrivit. 
Margaret bestämmer sig för att ge dem båda en prövotid. De får en månad på sig att intervjua henne och sedan lägga fram sina förslag på hur boken ska skrivas.
Den alltid lika positiva Alice kastar sig in i jobbet, men ibland är det svårt att inte distraheras av Hayden och de känslor som börjar uppstå mellan dem.

Boken är en sådan där med olika tidslinjer, fast här är "då" inbakat som en del av intervjuerna. Här får vi ta del av Margarets liv, det som rubrikerna skvallrade om, och hur Margaret levde i samma situation. Det blir en intressant historiebeskrivning av en förmögen släkts uppgång och fall. Inget tassande i ulltofflorna om de medel som togs för att skapa förmögenheten, och hur det skulle komma att påverka kommande generationer. Det döljs en och annan familjehemlighet här, och vissa av dem var lättare att se än andra. Så ja, jag blev överraskad över en och annan sak.
Parallellt  får vi följa Alice och hur hon jobbar med sitt bokupplägg, och hur hon lever livet på den lilla ön. Hur hon lär känna vissa i lokalbefolkningen, och lär sig var kaffet är bäst. Men också hur hon kommer allt närmare Hayden, trots att de försöker kämpa emot sina känslor för varandra. Alice har också en hel del bagage, sorgen efter pappan och en trasslig relation med sin mamma. Lite att ta tag i, med andra ord.

Det blir så klart ett lyckligt slut, för det här är den typen av bok, och jag var allt lite gråtmild där i slutet. Som vanligt med Amily Henrys böcker är den upplagd för att vara lätt- och snabbläst, så det var kanske inte enbart brist på internet som gjorde att jag läste ut den på tre dagar. Sexscener förekommer så klart, men det känns som att Emily Henry tycker att hon har funnit sin plats nu, för jag tycker inte alls att de känns liks explicita som i andra av hennes böcker. De kändes mer kärleksfulla än bara kåta, helt enkelt. 

Jag har lite kul åt att Emily Henry i sitt efterord tackar konstnären bakom bokomslaget, att det översätts till den svenska utgåvan som inte ens har originalomslaget, av någon okänd anledning. Dessutom tycker jag att de svenska utgåvorna av Emily Henrys böcker har sannslöst fula omslag, som inte känns som något att tacka för. Jag gillar ränderna på pärmen, men där tar det slut.

Mitt betyg på "Stora vackra liv" blev 4/5. Perfekt hängmattebok.