Bullet journal för maj

Är det lite vårkänsla där i luften? Kanske till och med med vissa inslag av försommar? I varje fall lär det bli det i maj, som är mindre än en vecka bort. Bröllopsdag, älskade makens födelsedag och Mors dag ger dessutom många anledningar att fira, och alla dessa skrivs så klart in i min bullet journal, som precis fått sina sidor för maj färdigställda.

Maj månad går i varma honungstoner. Jag har em washi med det typiska honungskakemönstret som jag lät mig inspireras av. Till det passar det bra med bin, nyckelpigor och lite fins gullvivor. Jag gjorde helt slut på två klistermärkesark den här gången. 
Älskade maken fick välja blad de gula pennorna och hans val föll på 025 bland Tombow, den som heter Light orange. Jag gick åt det lite brunare hållet med min fineliner från Stabilo, 89 Dark ochre.
Maj inleds som vanligt med en månadsöversikt, som delar uppslag med månadens kassaböcker.

Nästa uppslag går det så dåligt med att jag nästan tog bort det den här månaden. Men någon gång ska väl proppen lossna igen med tränandet, tänker jag. Alltså har jag kvar mina sidor med Yoga with Adriene, och dagens uppdrag.

Det kan tänkas att jag gjorde ett fel här och valde att täcka det med massor av gullvivor...
Annars är det här uppslaget för Vanor, humör, nagellack och månadsbok. Jag kommer fortsätta med Vampyrkrönikan i maj.

Så här ser veckouppslagen ut numera. Jag har slopat det där med citat, och istället lagt till en "Tacksam för" som jag funderar över på söndagskvällen. En liten reflektion över veckan som gått, som Headspace har inspirerat mig till att göra. Maj slutar på en söndag (Mors dag) så det var lite extra tillfredsställande att göra veckouppslagen den här månaden. Och gissa vad kul det kommer bli att göra Juni sedan!

"The pairing" av Casey McQuiston

Den fjärde boken av Casey McQuiston, författaren bakom "Red, white & royal blue". Jag var faktiskt inte jättesugen på att läsa den, för jag tyckte att baksidestexten inte var så tilltalanda. Det dröjde alltså länge mellan utgivning och läsning den här gången, och sedan tog läsningen alldeles för lång tid. Mer än två veckor ska det det inte ta att läsa en bok som precis kommer över 400-sidorssträcket.

Bildkälla The StoryGraph

Theo och Kit blev bästa vänner redan som barn. På college blev de ett par. Och sedan tog det slut.
Nu har de inte pratat med varandra på fyra år, och så visar det sig att de båda bokat in sig på samma bussresa med mat- och drycktema som ska ta dem från London till Sicilien.
Efter att de brutit isen och enats om en trevande vänskap, bestämmer de sig för att slå vad. Vem av dem kan få deras sexige reseledare i säng? Och vem av dem kan göra flest erövringar på resan? 
Men när man provsmakar sig genom Europa finns det kanske annat man hellre vill prova på.

Om man liksom jag hänger på The StoryGraph (roligare än Goodreads och inte länkat till Amazon) så kan man lägga  till vissa saker i sin betygsgivning. Som om boken är mest händelse- eller karaktärsdriven (karaktär) eller om perongalleriet är mångfaldigt. Här svarade jag att det är det, men tänkte samtigt i mitt lilla huvud att det nästan inte var det för det kändes som att de allra flesta i den här boken hamnade i HBTQ+ spektrat. Jag har inget emot det, det var bara en reflektion jag gjorde. Nu är det här så klart ingen nyhet i Casey McQuistons böcker, som antagligen är bannlysta på de flesta skolor i USA vid det här laget. 
I det här fallet är Kit bisexuell och Theo är icke-binär och bisexuell. Och de tycker om sex. Det börjas det med ganska tidigt. Och vad tycker den här tanten om explicita sexscener? Inte vidare värst. Så jag har skummat/hoppat över massor i den här boken. Och ändå tog det två veckor + att läsa den.
Jag hade ganska svårt att komma in i boken, och det var ett tag där jag funderade på att byta till något annat ett tag, bara för komma vidare och läsa något. Men envis som jag är kämpade jag på. Hade boken hållit sig till en berättare hade det nog gått bra, men lagom tills jag kommit in i den bytte den berättare från Theo till Kit och jag behövde komma in i den igen. Inte för att berättartonen ändrades värst drastiskt, utan för att jag nu tappade Theos känsloliv och bara såg dem utifrån - genom Kits ögon. Och sen byttes det tillbaka till Theo i epilogen. 
Nu låter det som att jag inte tyckte om någonting alls med den här boken, men det stämmer inte. Jag tycker att både Theo, och kanske framför allt Kit, gör en fin känslomässig resa i boken. Miljöbeskrivningarna är väldigt bra, och tonen i boken är varm - inte bara vädret. Jag fick både reslust och blev sugen på allsköns mat och dryck under läsningens gång. Blev särskilt sugen på Saint-Jean-De-Luz och Florens.
Boken innehåller de vanliga beståndsdelarna i en romance. Missförstånd, käppar i hjulen, insikter och ett lyckligt slut. Och massor av onödigt sex, om ni frågar mig.

Mitt betyg på "The pairing" blev 3/5.

Sett på TV: The Pitt, säsong 2

Jo just det, spoilervarning.

En av tidernas bästa sjukhusserier har precis avslutat sin nadra säsong. Jag har hört att det kommer en säsong tre någon gång 2027, så jag får vänta med att få veta hur det gått med allt och alla.
Eftersom säsongerna utspelar sig under ett enda arbetspass så blir det en del ouppklarade saker när dagen/säsongen tar slut, och mycket hänger i limbo. Det är inte ens säkert att vi kommer få veta svaren nästa säsong, för det fanns en del som kändes oavslutat första säsongen också, som antagligen löst sig för karaktärerna men vi i publiken vet inget om det.

Bildkälla TV Time

Den andra säsongen utspelar sig under Fjärde Juli, och doktor Robby och hans personal får mycket att handskas med en sådan helgdag. Fyrverkerier, våghalsiga upptåg, alkohol och flera sjukdomsfall. Det här ska bli Robbys sista pass innan han ger sig ut på en längre ledighet - bara han och hans MC. Hans ersättare går bredvid honomhela dagen, och vissa saker i hennes beteende väcker frågor både hos Robby och den övriga personalen. Dessutom hittas en baby övergiven på en toalett, sjukhuset är måltavla för en cyberattack, och en ny omgång läkarelever har sin första dag i det kaos som är akutrummet på nationaldagen.

Tack lilla serien för att du inte vänder bort blicken från det som händer i dagens USA. Här kommer ICE på besök och ställer till det på mer än ett sätt. Folk pratar om indragna bidrag som gör det svårt att få råd att leva - än mindre vara sjuk. Forskningsanslag som dragits in och gjort att mycket viktig medicinsk forskning avbrutits eller avslutats. Hela säsongen bär på ett stråk av uppgivenhet. Och ilska. Läkarna är bundna av sin ed, men samtidigt tampas de med faktumet att patienter ibland måste avböja vård av ekonomiska skäl, ibland livsviktig vård. Det märks tydligt i det här avsnittet hur ojämlik sjukvården är i USA. Någon kan anställa en dödsdoula, medan en annan inet har råd med insulin. "Land of the free"... Jo pyttsan! 
Som förut en väldigt välspelad serie, som jag har hört många som arbetar inom vården (i USA) framhåller som en av de mest realistiska någonsin.

Båda säsongerna av "The Pitt" finns att streama på HBOMax.

Sett på TV: XO, Kitty", säsong 3

Jodå, spoilervarning.

Jag blev glatt överraskad när jag märkte att den tredje säsongen av "XO, Kitty" kommit till Netflix i början av månaden. Så pass glas att jag bingetittade på den. Det är lite mitt guilty pleasure, att jag älskar serier och filmer med kärleksförvecklingar som utspelar sih i high school-miljö. Jag skyller på att växa upp med "Pretty in pink" och "Some kind of wonderful".
Tredje säsongen tar vid precis där den andra slutar, så en liten resumé satt inte fel.

Bildkälla Tudum

Kitty och Min-ho har äntligen bekänt sina känslor för varandra när det är dags för Kitty att ta flyget till New York över sommaren. Min-ho är under tiden upptagen med sitt jobb som manager för Eunice, så när det är dags för deras sista år på K.I.S.S. är de till en början lite osäkra på varandra. Kitty anländer med en lista på saker hon vill göra innan high school-tiden är slut, men ibland blir inte allt som man tänkt sig.
Yuris familj har förlorat sin förmögenhet, och hon tar till drastiska knep för att behålla sin plats på skolan, samtidigt som hon försöker komma underfund med vem hon är nu när hennes tillvaro ändrats i grunden. Överlag förekommer många drömmar, planer och val inför en framtid utanför K.I.S.S. Självklart finns det också plats för olika kärleksförvecklingar, och även etablerade par kan få fnurror på tråden.

Roligt att äntligen få se Kittys storasyster Lara Jean vara med på ett litet hörn. Det var ju trots allt med filmerna om hennes kärleksförvecklingar som allt började, i "Till alla killar jag har gillat"-trilogin. Nu fick vi veta mer om vad som hänt med henne sedan sist. Vågar vi hoppas på mer familjen Covey i säsong fyra, om en sådan kommer?
Lagom med förveckligar och lyckliga slut i den här säsongen, och jag ser fram emot fler. För det blir det väl? Snälla?

Plejaderna om "Din stund på jorden" av Vilhem Moberg

Det bidde visst en liten bloggpaus. 
Innan den hann jag träffa min rara bokcirkel, eller fyra av oss i varje fall, som sammanstrålade hemma hos värdinnan för fika och boksnack. Och helt oväntade samtal som kändes så otroligt fina och öppna, där vi blottade oss för varandra och kom ännu närmare varandra, känns det som. En sådan där stund som värmde i hjärtat flera dagar efteråt. Så ja, jag hade nog en hel del att smälta innan det var dags att sätta mig vid tangentbordet och samla tankarna igen. 

Bildkälla The StoryGraph

När Albert var ung lämnade han den Småländska landsort där han växt upp. Han skapade sig ett nytt liv i USA, men livet blev inte som han tänkt sig. Nu sitter han på ett hotellrum i Malifornien och reflekterar över sitt liv. Han tänker tillbaka på sitt fädernehem, och brodern Sigfrid som uppmanat honom att ta vara på sin stund på jorden.

Den här boken är ganska långsam i sitt tempo. Bitvis är den till och med hyfsat tråkig, och många detaljer tjatas det om så att det nästan blir löjligt. Men ändå. Boken har något att säga och det kan få sin tid att säga det. Den är reflektiv och ganska filosofisk i Alberts tankar om sitt liv och livet som helhet. Vad det betyder att vara människa, och vilka spår vi lämnar efter oss - i de som minns oss, och för eftervärden. Där ger slutmeningen oss ett sorts svar, men det är så spoilerigt att det avslöjar jag inte.
Även om boken kunde kännas tröglöst så går det inte att sticka under stol med att den är välberättad och har ett väldigt vackert språk. Han kunde det där med att sätta ord på pränt, Vilhelm Moberg (denne gigant bland giganter).
Upplyftande? Absolut inte. Men en bra grund för diskussion, och den ger mycket att fundera på.

Den här gången var alla betyggivare rasande överens. Betyget blev 3/5 från alla, och då blir även medelbetyget på "Din stund på jorden" 3/5.