"Heart-shaped box" av Joe Hill

På grund av Halloween är det många som omvanlar oktober till skräckmånad. Skräckfilmer och skräckböcker i drösar, med andra ord. Ibland hänger jag på, men i år har jag misslyckats rätt bra, då den enda boken inom skräckgenren jag haft i tbr-högen (förutom Vampyrkrönikan) var min omläsning av Joe Hill-romanen "Heart-shaped box". 

Bildkälla The StoryGraph

Jude Coyne är en berömd rockstjärna. Nu har hans band upplösts och själv börjar han känna av medelåldern. Tur att det finns många snygga tjejer som gärna ställer upp på en tid i Judes närhet. Han samlar också på makabra och ockulta ting, så när hans assistent upplyser honom om att de finns ett spöke till salu på en auktionssida på internet, lägger han ett bud. 
I en svart, hjärtformad ask anländer kostymen från en avliden man, och med den även hans spöke. Nu är det här inte ett slumpvist spöke, utan ett som bär på hämnd för någon Jude en gång gjorde illa.
Spöket, Craddock McDermott, svär på att förgöra Jude och alla som hjälper honom, och snart befinner sig Jude på en resa för att återkalla spöket innan hans förnuft hamnar i Craddocks klor.

Jag tyckte att det var väldigt bra den här gången också. Boken går fort att läsa, då många kapitel är ganska korta, men även de kapitel med lite fler sidor går rasande fort att läsa. För jag vill bara vidare helt enkelt. Att det tog ett tag för mig att läsa boken den här gången beror helt och hållet på att jag har haft massor av andra saker att göra de senaste veckorna, så att läsningen fått stå tillbaka. Men nu när det är avklarat kan jag grotta ner mig desto mer.
Kanske blev jag inte jätterädd när jag läste den här boken, utan den var mer spännande och då jag glömt mycket av handlingen ville jag veta hur det skulle gå. Slutet var kanske lite väl långdraget. Jag förstår att det var en sak han ville berätta där, men vägen till den saken kändes lite seg efter att action.
Jag gissar att Joe Hill och pappa Stephen King har haft massor med samtal om skrivande och skräck genom åren, för Joe Hill var en utmärkt författare i skräckgenren redan från början. "Heart-shaped box" var hans debutroman, innan dess hade han kommit ut med en del novellsamlingar.
Det var länge sedan jag läste Joe Hill, inser jag nu. Kanske kan bli något att önska sig i julklapp...

Jag gav "Heart-shaped box" 4/5 i betyg.

Sett på TV: The newsroom, säsong 3

Alltid spoilervarning på TV-inlägg.

Och där fick jag ännu en serie undanstoppad i tv-lådan. Den tredje säsongen av "The newsroom" blev också den sista. Fast att den bara hade 6 avsnitt hanns det med massor. Som vanligt. Kanske mest utanför nyhetsrummet den här säsongen.

Bildkälla Alpha coders

Will och MacKenzi har flyttat ihop och planerar sitt kommande bröllop. Sloan avslöjar att mediekoncernen ANC håller på att köpas upp, och för att rädda hela koncernen väljer ägaren Leona Lancing att sälja av sin nyhetskanal Newsnight. Ägarskapet hamnar hos en man som har helt andra uppfattningar om nyhetsrapportering än redaktionen. 
Neal tipsas om en mörklagd militärinsats, där amerikaner var inblandade och flera dödsfall förekom. Då han kom över de hemligstämplade dokumenten på ett felaktigt sätt, blandas FBI in. Neal flyr och Will tar smällen. När han vägrar namnge sin källa sätts han i fängsligt förvar, men inte innan bröllopsklockor klämtar.
Charlie kämpar för att få fortsätta göra bra nyheter, och till sist blir striden för mycket för honom och han kollapsar.

Det hanns alltså med mycket. Från bevakning av riktiga nyheter, som bombningen vid Chicago maraton, och Snowdens visselblåseri. Men också den fiktiva nyheten om militärinsatsen i utlandet, och allt kring det. Känns som att de ville visa upp vikten av källskydd och journalistisk integritet. Det var bröllop, spirande romanser och en begravning. Jo, jag fällde en och annan tår. 
Det känns som en fin säsong, och att serien fick ett bra avslut. Jag hade gärna sett en liknande serie produceras i nutid. Det finns en del material att ta av - milt sagt.
Men nu - tack för den här tiden, alla medarbetare på ANC.

FredagsFilmen: Spencer

Kirsten Stewart har kommit långt bort från Bella Swan, och i filmen "Spencer" visar hon det verkligen. 2022 nominerades hon till en Oscar för sin rollgestaltning av prinsessan Diana, i en ganska lågmäld film och ett fint porträtt av en desperat kvinna.

Bildkälla Prime video

Det är jul, och den brittiska kungafamiljen samlas på Sandringham för ett traditionsenligt firande. Diana är djupt olycklig i sitt äktenskap med Charles, och kämpar för att hålla fasaden uppe samtidigt som hon mår allt sämre mentalt.
Under dagarna på Sandringham fattar hon ett beslut.

Kirsten Strwart är fullkomligt lysande i den här rollen! Filmen berättar på ett fint sätt om den djupa kris som Diana säkerligen befann sig i när hennes äktenskap med  Charles havererade. Hennes sjukdomsbild visas nära, utan krusiduller och skönmålningar. Kärleken till sönerna får också lysa igenom.
Jag, liksom många andra, hade önskat att Diana hade kunnat få ett långt och lyckligt slut, och det är lite sorgligt att se henne gestaltas som en kvinna som äntligen tar tag i sitt eget öde - nu när vi vet vilket tragiskt slut hon ändå skulle få.
Ändå - en väldigt sevärd film. Finns att hyra bland annat på SF Anytime.

Fem favoriter: Appar

Det var ett tag sedan jag hittade fem favoriter senast, men nu är det dags igen.
Även om jag är en ivrig förespråkare av att inte använda telefonen alltför flitigt, så sitter jag ändå där dagligen och drunknar i blåljus. Och om man gör det, så har man förstås sina favoritappar som man öppnar. Det här är mina fem.

Bildkälla

Headspace
Nu blev ingen van läsare av min blogg förvånad. Headspace har varit med mig länge nu, och jag använder den dagligen. Min nuvarande streak är 2480 dagar, och jag är inte jättesugen på att tappa den streaken.
Det här är mitt meditationsstöd. Jag får en guidad meditation varje morgon, och vid abdra tillfällen också. Headspace är lite av en räddare i nöden, och här finns allt som rör den mentala hälsan. Meditationer, andningsövningar, fokusljud, rörelsevideos, sömnhjälp, små rara videos och massor av experter i olika ämnen att lyssna på.

Bildkälla 

Forest
Fortfarande borde ingen bli överdrivet förvånad. Forest är en produktivitetsapp, som helt sonika stänger ner alla andra appar på din telefon och istället odlar diverse träd och blommor. Man kan vitlista appar det kan vara bra att komma åt ändå, som bankappar och mail, och telefoens vanliga funktioner påverkas inte. Allt annat är låst, och om du går ur appen så dödar men ett av sina träd. Supersorgligt. Jag har ett dött träd i min stora skog, men efter det vitlistade jag Postnordappen så att det aldrig skulle hända igen.
Det finns många träd att välja bland, och varje månad släpps en ny växt som man kan tjäna ihop till genom att fokusera x antal minuter. Dessutom kan man tjäna ihop poäng som går till att plantera riktiga träd i en riktig skog. Bara en sådan grej.
Det finns säkert andra lika skojiga fokusappar där ute, men det här är min favvis.

Bildkälla

Color blaze shooter
Jag spelar så klart spel också, fast inte så många. Jag har snarare raderat en hel massa spel på sistone. Men inte Blaze shooter. Jag gillar att få min lilla gubbe åka runt en bana och skjuta bort pixlar i olika färger. Kräver lite tankekraft ibland, men sällan så pass att jag blir frusterad. Nådde nivå 2500 häromdagen, så atte...

Bildkälla

NYT Games
Min andra spellast är New  York Times Games. Massor av kluriga spel, som uppdateras dagligen. Allt från korsord i olika svårihetsgrad till suduko. Och mina favoriter Strands, Connections och Wordle. Jag har till och med nyligen skaffat en prenumeration, så att jag kunde få tillgång till alla spel, annars var det många som hamnade bakom lås och bom. 

Bildkälla 

The StoryGraph
Det hände slutligen för några veckor sedan - jag raderade Goodreads. Istället trackar jag mina böcker på appen The StoryGraph, och det är mycket roligare. Bland annat har den en bättre sökfunktion, saknade böcker laddas upp hyfsat snabbt, man kan ge betyg från 0.25 till 5.75 - av 5 (!) och får tycka till om bokens teman. Dessutom kan man göra en tbr-lista, skaffa kompisar, hänga på buddy reads och bokklubbar. Eller som jag - bara registrera mina egna böcker för att ha koll på mitt. 

Granola 101

Jag har skrivit om granola på den här bloggen förut, flera gånger till och med. Det kan bero på att det är gott, att jag äter det nästan varje vecka (älskade maken - varje dag), att det är lätt att göra själv och för att det går att ändra granolan efter tycke och smak, det man har hemma och den smak man är sugen på just nu.
I många år har jag gjort en basgranola med kanel och honung., och den har varit familjens favorit. Men vet ni - ibland blir det lite tjatigt att göra samma granola gång efter gång, år efter år. Så! Lite förändring kanske?

Granolabas

Jag gör nästan alltid min granola med följande grundrecept.

4 dl havregryn
1 dl solrosfrön
1 dl pumpakärnor
½ - 1 dl riven kokos
½  dl linfrön
2 dl blandade nötter

Blanda. Vill man kan man dratta i russin eller liknande redan här, och så har man en fin müsli. Man kan också hoppa över nötterna om man inte vill/är allergisk eller annan anledning man kan tänkas ha. Eller ha i bara en sorts nöt, vad vet jag. Jag brukar ha i en mix av sötmandel, hasselnötter, pecannötter och cashewnötter, men det beror lite på vad jag har hemma.
Andra goda nötte? Pistage, jordnötter, valnötter, paranötter.

Smaksättning

Och det är nu vi kan leka på riktigt. Min vanligaste smaksättning är alltså kanel, enligt följande formula.

1 msk kanel
3 msk kokosolja
3 msk honung

1 krm salt

Värm försiktigt till flytande, blanda med basen. 

Vill man ha en annan olja, så kan man ha det. Rapsolja är smakneutral, olivolja sätter en lite mer pepprig ton. Eller varför inte smör? Smält eller brynt. Eller gee? 
Annan sötning än honung funkar okså, så klart. Som lönnsirap, sirap, socker, sådan där kaffesirap. Min senaste batch gjorde jag med brynt smör och vaniljsirap - smakar kaka!
Jag har också haft i jordnötssmör, som jag lät bli lite mjukare och mer medgörligt tillsammans med honung, salt och en mindre mängd kanel. 
Om man älskar äpplen - äppeljuice. Om man älskar choklad - kakao. Om man älskar blåbär - blåbärssoppa. Ja, ni fattar. Jag tycker dock att man bör ha i lite salt, för det blir helt enkelt godast så.

Nu när basen och smaksättningen är blandade med varandra, brer man ut härligheten på en plåt. Rosta i 130-140 ℃ varm ugn 30 - 50 minuter beroende på önskad rostningsgrad. Jag brukar hålla mig kring halvtimmen, och rör om ungefär var tionde minut, för jag är en sådan där som inte jagar granolakluster.

Tillsatser

Efter att granolan blivit klar, och hunnit kallna, kan man ha i sådant som kanske inte alltid vill bli uppvärmt, eller du inte vill ha värmt. Jag älskar till exempel russin, men om de blivit bakade minsta lilla så går de från mums till blä. Alltså har jag i min torkade frukt efter bakningen i ugnen. Oftast russin, men gärna annan torkad frukt. Tranbär, aprikos, fikon, jordgubbar, äppleringar. Det jag har och tycker passar till.
Annat gott att ha i efteråt är kokoschips, chokladknappar, bananchips eller hampafrön. Vem vet bäst? Du själv.

Ska gå och hälla up brynt smör/vaniljgranolan på burk nu. Räcker väl 14 dagar eller så.