FredagsFilmen revisited: The Odyssey

Nu när jag har kommit över min bioskräck var det ganska givet att jag skulle se Christopher Nolans senaste alster på stor duk. "The Odyssey" skrev jag om redan i september förra året och i min mening var den värd all längtan. Filmen är såklart baserad på "Odysséen" av Homeros.

Bildkälla Fortress of solitude

Det trojanska kriget är slut och Agamemnons armé står som segrare efter nio långa år. Nu vill soldaterna hem igen, till sina väntande familjer. Odysseus kliver i båten för att ta sig hem till sin älskade hustru Penelope och sonen Telemachos, som bara var några år gammal när han gav sig av.
Resan hem blir dock inte så enkel som det var tänkt. Efter att ha förargat Poseidon blir resan allt mer farofylld, och Odysseus och hans besättning råkar ut för många äventyr, som alla inte överlever.
Hemma på Ithaca har Odysseus hustru Penelope fullt sjå med att hålla sina friare i schack. De vill att hon ska ta sig en ny make, så att Ithaca kan få en kung. Penelope vägrar dock ge upp hoppet om att Odysseus ska återvända, och tar till alla medel för att hålla dem ifrån sig.

Vad Odysseus ska råka ut för på sin långa resa hem är egentligen ganska givet. Historien är känd sedan länge, och det är svårt att göra alltför fria tolkningar. I sann Nolansk anda är doch tidslinjen uppbruten, och handlingaen skiftar mellan äventyren Odysseus är med om, händelser från kriget, och vad som sker på hans hemmaö.
Förutom att folk bredvid mig inte kunde låta bli sina mobiltelefoner under filmens gång, så hade jag en väldigt trevlig stund i biosalaongen. Jag märkte knappt av att filmen var tre timmar lång, för den höll min uppmärksamhet hela vägen. 
Det är inte Christopher Nolans bästa film, men den ligger i toppskiktet. Helt klart värd popcornpengen.

Utläst i juli

Semestertider är lästider för många, men inte för mig. Jag höll ett hyfsat tempo och läste fem böcker i juli, men det var mycket annat som lockade på uppmärksamhet. Miniresor, utflykter, glassar och en utmattande värmebölja eller tre.
Fem böcker bör väl ändå anses som ganska normalt för mig, så jag känner mig nöjd med min prestation.

"Rakbladstårar" av S.A. Cosby handlar om två före detta fängelseinterner som inte har något gemensamt mer än att de vill sätta dit sins söners mördare. Sönerna var gifta med varandra, och blev skjutna på öppen gata. Boken berör både rasfrågor och HBTQ+-dito. Väldigt mycket våld, en del av det grafiskt. Betyget hamnade på 3/5

"Bygone badass broads" av Mackenzi Lee var en omläsning. Korta nedslag om 52 kvinnor som alla gjort avtryck i världen. Betyg 4/5

"This immortal heart" av Jennifer Saint kan enkelt beskrivas som mytologi goes romance. Här berättelsen om kärleksgudinnan Afrodit, och hur hon faller för krigsguden Ares. Inte helt trogen mytologin, men bra för det. Betyget blev 3,5/5.

"Våran pojke" av Mikael Yvesand valde jag som månadens favoritbok, även om det inte var den jag gav högst betyg. Den fick 3,5/5 i betyg av mig, men det var ändå något med dem som fängslade mig. Den var bra skriven, och en sådandär plöja-bok som jag blir så glad när jag hittar.

"The tale of the body theif" av Anne Rice är den fjärde boken i vampyrkrönikan och månadsboken för juli. Lestat får chansen att bli mänsklig för en dag, men blir lutad och hans riktiga kropp försvinner. Mycket grubblerier och bitvis lite långrandig. Ändå en av de bästa i serien, och betyget 4/5 är välförtjänt.

Sett på TV: Breaking bad, säsong 1

Spoilervarning på inlägg om TV.

Jag har blivit övertalad av yngsta barnet att se "Breaking bad", eftersom det enligt henne är "den bästa serien någonsin". Smällhöga betyg på IMDb bidrog så klart också till att jag ville se den. Så just nu är den min och älskade makens projekt. Wish us luck.

Bildkälla Genius

Walt White arbetar som kemilärare på en high school i Albuquerque, New Mexico, och extraknäcker på en biltvätt för att försörja familjen. Hans fru Skyler är gravid med deras andra barn, och sonen Walter Jr. har cerebral pares. Han har blivit nyfiken på stadens droghandel, då hans svåger ofta talar vitt och brett om olika tillslag han gjort som narkotikapolis. Walt följer med Hank på ett tillslag och ser en före detta elev, Jesse Pinkman, smita från brottsplatsen.
När Walt får veta att han har lungcancer i stadium III och kommer överleva ungefär två år, tar han till drastiska metoder för att säkra sin familjs försörjning när han går bort.
Han tar kontakt med Jesse och de bestämmer sig för att koka meth-amfetamin tillsammans.

Jag erkänner att jag inte alls tycker det här är vidare värst fantasiskt. Jag har lovat att ge serien en fortsatt chans, men den här typen av serie är ingenting som jag brukar tycka om. Jag har dock blivit lovad karaktärsutveckling som heter duga, om jag bara tar mig till säsong tre... Bara att bita ihop och traggla vidare.
Första säsongen var ganska kort, bara sju avsnitt, men min tveksamhet gjorde att det tog tid att titta. Jag känner att jag börjar bli tv-serietrött igen...

"The tale of the body theif" av Anne Rice

Vampyrkrönikan fortsätter, och i juli var det den fjärde boken, "The tale of the body theif", som stod på agendan. Även den en omläsning, och jag kom ihåg den som en av de bästa böckerna i serien. Den längsta också, med nästan 700 sidor. Tur att jag gav den en månad.

Bildkälla The StoryGraph

Lestat har blivit en av de starkaste vampyrerna. Han börjar dock tröttna på sin tillvaro och beger sig in i Gobiöknen för att söka döden genom solen. Hans försök misslyckas dock, och han finner sig grubbla över sitt liv och undra mer och mer över mänskligheten.
När han ges chansen att få byta kropp för en dag, och prova livet som människa igen, blir frestelsen för mycket och han går med på förslaget. Den magnifika kropp han bytt till sig visar sig dock vara väldigt sjuk, och mannen som tog Lestats kropp har ingen tanke på att återlämna den.
Lestat behöver hjälp från andra dödliga för att få möjlighet att återförenas med sin kropp igen, efter att hans allierade vampyrer vänt honom ryggen.

Det är som sagt en lång bok, och det hinner hända mycket. Det är mycket filosofiska och religiösa grubblerier, och också en stor dos moral. För vad innebär det för en vampyr att plötsligt vara människa igen? Är det värt det, för chansen att se solen igen? Och hur är man egentligen en människa, särskilt en god människa? Det är inte alltid så lätt, ska det visa sig.
Lestat begår många misstag, särskilt av sexuell natur, så en lite triggervarning för det. Jag kan också konstatera att Anne Rice är bedrövligt dålig på att skriva sex. Det kanske blir så om huvudkaraktären kallas sin penis gör sitt organ. Ungefär lika kliniska och trista blir sexskildringarna.
Bitvis är det svårt att tycka om Lestat i den här boken. Som människa känns han nästan överdrivet fumlig, gnällig och snudd på patetisk. Han fattar en del moraliskt tvivelaktiga beslut, både som människa och i sin vampyrskepnad. Men ändå, det är klart att man hoppas på att allt ska gå vägen för Lestat. Han är ju ändå trots allt - Lestat.

Jag gav "The tale of the body theif" 4/5 i betyg.

"Våran pojke" av Mikael Yvesand

"Våran pojke" är Mikael Yvesands andra bok, och den har blivit betydligt mer uppmärksammad än debuten "Häng city", till och med vunnit Sveriges Radios romanpris 2026.
Eftersom jag gillade "Häng city" ville jag så klart även läsa uppföljaren, och jag har en snäll mamma som gav mig den i födelsedagspresent, så det var bara att sätta igång.

Bildkälla The StoryGraph

Johan är sju år när han och hans familj flyttar till ett radhus. Han blir snart kompis med Danne och Tino, och senare även Eurotroll. Ibland händer det att Johan får besök i sitt rum på natten. Han kallar besökarna för ovänner, för de är inte hans vänner även om de kan se ut som dem. Johan växer upp, och en dag gör han något dumt, men livet går vidare.
När han flyttar hemifrån blir han granne med Jonna. Mystiska saker börjar hända i Jonnas lägenhet.

Den här boken är egentligen ganska normal - fram tills det att den inte är det. Vi följer Johan genom uppväxten. En ganska ensam och vilsen människa, ska det visa sig. Han går i skolan, han går på olika jobbkurser, han skaffar jobb. Mitt i detta helt vanliga liv händer något, men det verkar inte påverka honom vidare värst.
Men samtidigt i boken händer det underliga saker i skogen och i husen runtomkring. Det är spiongrejer, mystiska män, ett misstänkt mord eller tre, och en hemsökt Konsumbutik, som kanske har besökare från en annan dimension. En bikaraktär genomgår också en drastisk förändring.
Det är svårt att hålla sig spoilerfri, men liksom i "Häng city" händer det även i "Våran pojke" ett uppmärksammat mord, som har hämtat inspiration från ett autentiskt svenskt rättsfall. Det ligger liskom inbäddat i absurditeter. Det blir som en mix av uppväxtroman, true crime, science fiction, spionthriller och deckare. Postmodernism, helt enkelt. Det är massor av magisk realism, och vissa händelser drar mina tankar till Simon Stålenhag och hans science fiction/magisk realism-konst. SKulle den här boken illustreras vet jag konstnären för jobbet.
Boken var snabbläst och ganska kort, men det gäller att hänga med i svängarna.

Jag gav "Våran pojke" betyget 3,5/5.