"Svart hjärta" av Silvia Avallone

Min femte Avallone-bok, och jag hoppas få läsa många fler. Tackar återigen den bokcirkeldeltagare som introducerade Silvia Avallone för mig, eftersom hon har blivit en favoritförfattare sedan det där första mötet i "Stål". 

Bildkälla The StoryGraph

Till den lilla bergsbyn Sassaia i Piemonte, kommer en dag den drygt 30-åriga Emilia. Hon bär på en stor hemlighet, och efter ett avtjänat fängelsestraff har hon bestämt sig för att isolera sig. Hon lever sitt liv i ensamhet och skam, och tror inte på förlåtelse för sig själv.
I byn bor också läraren Bruno, som bär på egna sår efter en olycka som gjorde honom föräldralös. 
Emilia och Bruno inleder en passionerad relation, och tvingas konfrontera känslor både hos sig själva och varandra.

Så vackert skrivet! Avallone tar sig an sina karaktärer med stor ömhet, och trots att det är ganska allvarliga saker som hänt framför allt Emilia, men även Bruno, så berättas det med sympati och förståelse. SOm läser hoppas jag att det ska vara på ett annat sätt än vad jag misstänker, förledtrådar finns där. Om det blir så låter jag vara osagt.
Det är en ganska hoppig tidslinge, som skiftar berättare, även om det verkar vara Bruno som "skriver". Det blir många tillbakablickar, för att sakta men säkert komma till kärnan, Emilias egen skildring. Det finns det somm förblir obesvarat, men det gör liksom ingenting. Det finns ändå ett hopp där, en sorts framtidstro.
Av bokens efterord förstår jag att Avallone själv har arbetat på fängelser och hållit skrivkurser där, och det är utifrån de egna erfarenheterna och de personer hon mött, som den här boken blev till. En liten påminnelse om att allt inte är svat och vitt - att det finns många sidor på en och samma berättelse.

Mitt betyg på "Svart hjärta" blev 4/5.

"Memnoch the devil" av Anne Rice

Vampyrkrönikan som månadsbok under månader med 31 dagar fortsätter. "Memnoch the devil" är bok fem i ordningen, och en sådan där bok som jag undrar vad syftet är med den.

Bildkälla The StoryGraph

Lestat har bestämt sig. Hans nästa offer ska bli gangstern Roger, trots att Lestat förälskat sig i hans djupt religiösa dotter Dora. Samtidigt märker han att någon förföljer honom, och han blir varse att djävulen vet vem han är.
När Memnoch uppenbarar sig påstår han att han är djävulen, och att han behöher Lestats hjälp. Lestat ges möjligheten att få se alltets skapelse, paradiset och skärselden. Lestat tvingas välja mellan Gud och Djävulen, men vem ska han tro på? Talar någon av dem sanningen? 

På sätt och vis känns det här inte alls som en vampyrbok. Det är ytterst lite vampyr i den, men desto mer religion och religiösa grubblerier. Det känns lite som att Anne Rice ville skriva en annan sorts bok, men svepte in den i vamyrkläder för att nå ut med den. Vissa saker och teorier kan ha något visst, men mest känner jag att det är en lång resa mellan pärmarna, innan jag äntligen kan lägga ifrån mig boken för gott. Den går från vampyr till spöke till religion, med skvättar av både "Den gudomliga komedin" och "Det förlorade paradiset". Någonstans på vägen tappade den mig. 

Lägg också till att jag irriterar mig fruktansvärt på karaktären Dora, som ska var Lestats kärlek i den här boken. När så mycket hänger på henne och hon mest känns jobbig (och en aning religiöst fanatisk) så är det inte undra på att boken inte tilltalar mig i sin helhet.

Mitt betyg på "Memnoch the devil" blev 2/5. Ska bli riktigt skönt med vampyrpaus en månad nu.

Augustifavoriter

Augusti blev lite oväntat en ganska pissig månad. Vanligtvis är det en månad med många anledningar att fira. Två av barnen fyller år, samt en bästis, och flera andra vänner och släktingar. Sommaren brukar vara som finast, och en sorts vardag brukar infinna sig, med terminsstart och annat.
Men augusti 2026 kommer jag förknippa med döden, känns det som. För inte bara förlorade vi Dolly Parton och Tim Curry, och Norges kung Harald. Det var en skolattack också. 6 år sedan min pappa dog, 5 år sedan min älskade storebror dog. Och  - inom loppet av några timmar dog min morbror (mammas lillebror) och älskade makens farbror. Båda väntat, med sorgligt ändå.
Lägg där på att flytta hem Chilipojken från sin studieort, så kan vi summera en månad som känts lite... jobbig.
Kan jag hitta favoriter ändå? Vi får se.

Bok: "Svart hjärta" av Silvia Avallone.

Film: "Den vilda roboten"

TV: Säsong 7 av "The Rookie"

Nagellack: Av de två snarlika jag bar, var nog Depend #837 det finaste. Med minsta möjliga marginal.

Skönhet: För den inre skönhetens skull - ibland är det bra skönt att gråta ut.

Extra speciell rolighet: E och hennes sambo A har tingat kattungar! Så jag ska bli katt-mormor. Det har också varit roligt att samla familjen för att fira de där födelsedagarna. Alltid roligt att ses.

Favoritinlägg: Jag tog en liten stressrelaterad bloggpaus där, så jag har inte jättemycket att välja på. Väljer Det tog slut, mest för att det tog ett tag att skriva och det var skönt att tömma lådan. Än så länge inget nytt i den.

Nagellack i augusti

Jag som hade så pass stora planer för mitt lackande i augusti. Jag hade till och med plockat fram de lack jag ville använda, så här i slutet på sommaren, och gjort upp en liten plan (inne i huvudet). Men så hände massa saker, och lacka naglarna hamnade långt ner på prioriteringslistan. 
Av mina stora planer blev det två lack. Så kan det också gå. Det kommer gå hyfsat fort, med andra ord.

Depend, #837
Jag och nästanvita, det blev det mycket av i augusti. Det här Depend-lacket har en mjölkigt vit bas, men också ett skimmer som skiftar mellan rosa och (allra mest) guld. Bedrövligt att lacka med, men fint så jag står ut ändå.

H&M, Head in the clouds
Nästanvitt igen, men här är det den allra ljusaste rosa. Jag hade troligen behövt ett lager till för att få det riktigt täckande, men jag tröttnade på att måla efter tre. Mer jelly än kräm, så både nästanvit och nästancrelly. Jag skulle vilja påstå att det här är en dupe till Essies Ballet slippers, och det lacket har blivit en klassiker av en anledning.

Bullet journal för september

Snart dags att vända blad på väggalmanackan, och då gör jag nya sidor till min bullet journal. Jag har vetat länge att jag ville ha äppeltema i september, och så blev det.

En vanlig och en smal washitejp, samt ett ark med klistermärket. Allt det kommer från Willwa, som nyligen släppte flera nya roligheter = frestelsen är stor.
Pennorna är en Tombow dual brush i färgen 905 Red. Och två fineliners från Sakura Pigma micron PN i en röd och en svart nyans.
Inleder allt gör en månadsöversikt och mina kassaböcker. Vilket streck? Jag ser inget streck.....

Träningen och dagens uppdrag. Min lilla idé om att inte bara köra Yoga with Adriene rätt av, utan varva med andra pass, visade sig vara en bra idé. Hittills i augusti har jag bara hoppat över träningen 4 gånger. En gång för att jag inte hade minsta lilla lust, två gånger för det var så länge migränen höll i sig, och en gång för att vi hjälpte Chilipojken att flytta. Kommer sätta mig i helgen och göra en ny träningslista.

Humör och vanor på ena sidan. Månadsboken, som inte kommer vara en vampyrbok, och nagellacken på den andra sidan.

Ett veckouppslag. Har kommit fram till att jag inte saknar citaten ett enda litet dugg.

Oktober kommer bli lite favorit i repris, med spöken och grejer.