onsdag 14 april 2021

Mor, lilla mor


Vänern från Dalslandshållet. Sommaren 2015.

Idag är det min mammas 80-årsdag. Den kommer kanske inte riktigt firas så som vi först trott, med ett hejdundrande kalas, men med tanke på att min pappa inte kan vara med så kanske det är lika gott att det blir lite mer stillsamt. 
Tårta blir det i varje fall, för det ska jag se till. Och känner jag mamma rätt så kommer det finnas ett överflöd av mat också. 
Mamma är nämligen sådan, omtänksam och närande - både när det gäller mat och när det gäller kärlek. Hon har sagt till mig att hon burit på en känsla av att inte ha gett oss barn tillräckligt materiellt när vi växte upp, och det var någonting jag blev förvånad över. Jag har aldrig känt att jag saknat något, för jag hade alltid min mamma.  Och min pappa. Fina föräldrar helt enkelt. (Även om jag inte fick den där "elgitarren" i julklapp när jag var liten.) Men jag antar att det är en del av föräldrarollen, att ha dåligt samvete och känna sig otillräcklig, för det gör jag mig skyldig till jag med.
Mamma är min idol. När folk säger att vi är lika varandra blir jag glad och stolt. För att vara lik en av världens varmaste och finaste människor är inte dumt alls.

Jag älskar dig mamma. Grattis på födelsedagen. ❤️

tisdag 13 april 2021

Tomma förpackningar

Det är flera saker som är på upphällningen i badrummet och andra liknande ställen just nu, och vissa av dem är jag nästan förvånad över att jag fortfarande får ut produkt ur och således inte finns med bland den här månadens tomma förpackningar. Jag hade gissat på fler än de 6 förpackningar jag verkligen gjort åt, men så kan det vara ibland. Det här är i varje fall vad jag tömt sedan sist.


Atrix. Intensive protection cream.
Ni vet vid det här laget nu, antar jag. Har så klart en ny också. 
Betyg 5/5

Ica. Ekologiskt certifierad handkräm. Oparfymerad.
En utmärkt handkräm på alla sätt utom ett - den är ganska rinnig av sig och kladdar därför ner sin förpackning. Så där så att mycket hamnar i korken och torkar till en obehaglig massa. Dessutom är det lätt att det kommer alldeles för mycket.
Annars är den bra, sjunker snabbt in utan att kännas kladdig, och återfuktar rejält. Har älskat den när det varit lite kallare och tassarna behöver lite extra omsorg. Jag har ingen ny, men det är inte omöjligt att jag gör ett omköp på grund av alla dess goda egenskaper.
Betyg 4,5/5

Ica. Ekologiskt certifierad nattkräm. Oparfymerad.
Förutom att den här krämen inte är konsekvent i sin formula så älskar jag den. Ibland är den lagom fast, i bland lite väl rinnig, ibland så hård att den är svår att få ut ur tuben. Just den här var ganska lagom, och det tackar jag för. Ersatt med samma lika. För så länge ingen annan nattkräm i tub med liknande egenskaper kommer i min väg så håller jag mig till den här.
Betyg 5/5

It's skin. Aloe. Moisture and calming. Mask sheet.
Väldigt trevlig mask somkändes skön på huden och jag kände mig precis som utlovad både återfuktad och lugnad i huden efter användning. Rikligt med essens som jag sparade och kunde använda resterna av i en vecka. Kan absolut tänka mig att köpa om precis den här masken, men jag har flera andra på lut i badrummet just nu.
Betyg 5/5

Holika Holika. Pure essence mask sheet. Shea butter.
När jag prenumererade på Sheet happens mask-boxar, så blev jag ofta lite extra glad om det fanns med en Holika Holika-mask i lådan. Generellt gillar jag dem, och Shea butter är egentligen inget undantag, jag bara inte älskade den. Essensen kändes lite seg och det var ganska snålt med den, så det blev inget överflöd. Masken i sig var bra, men jag klippte upp den över näsan för att den skulle passa bättre runt ögonområdet. Köper nog inte om just den här, även om huden kändes go efteråt.
Betyg 3/5

N.A.E. Naturale Antica Erboristeria. Shampoo bar. Repairing. Dry hair.
Från kärlek till likgiltighet. När jag närmade mig slutet på den här shampokakan så köpte jag något helt annat att ersätta den med, och jag betvivlar att det blir omköp. Dels för att den numera inte är supersmidig att få tag på, men också för att jag upplevde att den började klia och gav beläggning i hårbottnen. 
Betyg 3/5

Den sista förpackningen sorteras som pappersförpackning. Allt annat går tyvärr ner i plaståtervinningen.

måndag 12 april 2021

"Den unge Werthers lidanden" av Johann Wolfgang von Goethe

Behöver den här boken ens någon presentation? Det känns som att det är en bok som alla åtminstone läst om, även om de inte läst själva boken. I varje fall när jag gick i skolan så var den en del av litteraturhistorien, dels som Goethes debutroman, men även för det inflytande den fick på den tidens ungdom. Vilket i sin tur ledde till att boken faktiskt förbjöds i flera länder, och Goethe himself tog avstånd från den på äldre dagar. 

Bildkälla Goodreads

Den unge konstnären Werther anländer till landsbygden. Här slår han sig till ro, lär känna lokalbefolkningen och blir så hänförd av landskapet att han finner det svårt att arbeta. På en bal blir han förälskad i den vackra Lotte - som redan är trolovad med en annan man.

Boken är skriven som en brevroman, och det kan vara en av de tråkigaste formerna av roman jag vet. Särskilt, som i det här fallet, det är en ensidig brevväxling. Det är alltså bara Werthers röst vi hör genom hela boken, inga svar från den han skriver till (vilket nästan uteslutande är vännen Wilhelm). Först i bokens avslutande del får vi in en annan röst, den från den påstådde förläggaren som redogör för Werthers sista tid i livet. Mycket tragiskt, minsann...
De flesta av oss vet väl hur det går för Werther. Drabbad av olycklig kärlek, och då Lotte en gång för alla avvisar honom, bestämmer han sig för att ta sitt liv. Min lekmannadiagnos är att han lider av en depression, men sådant existerade väl knappast på 1700-talet (eller i viss mån än idag).
Det är idag svårt att förstå hur den här boken skulle få en så stor påverkan på sin läsekrets. Många var de unga män som klädde sig som bokens Werther (i samma frack han hade när han första gången träffade Lotte), och det var mer än en som gjorde sig olyckligt kär i någon ouppnåelig kvinna. Kanske för att kunna ge henne det yttersta kärleksbeviset - skjuta sig själv.

Dessa stackars dumskallar ber jag om ursäkt för mitt betyg. Jag tyckte nämligen inte att det här var vidare värst bra, och hade det inte varit för bokens klassikerstatus och att den var Goethes debutbok och hur den påverkat både sin samtid och senare verk, så hade det blivit ännu lägre.
Mitt betyg på "Den unge Werthers lidanden" blev 2/5.

fredag 9 april 2021

FredagsFilmen: To all the boys I've loved before-trilogin

Om du har tillgång till Netflix och känner för en romantisk film eller tre, så kan jag rekommendera trilogin "To all the boys I've loved before". Tre filmer alltså, som börjar med den som har titeln här ovan. Filmerna är baserade på romaner av Jenny Han, men jag har inte läst dem- Planerar inte att göra det heller, för jag har ju redan sett alla tre filmerna, så jag vet hur det går.

För att inte avslöja alltför mycket om hur det går, så koncentrerar jag det här inlägget på den första filmen. Kanske också den som är bäst, om jag tänker efter.

Bildkälla Wikipedia

Lara Jean har för vana att skriva brev till sina förälskelser. Dessa brev är endast avsedda för hennes egna ögon, men nu har de skickats ut till sina adressater, och nu dyker de upp en efter en - alla killar hon har gillat.



Det här är en charmig liten historia. Lagom till en skål popcorn och lite fniss. Men det finns också lite mer allvarliga undertoner, särskilt i de följande filmerna, om att hitta sin egen väg och komma tillrätta med sig själv. Allt med en gnutta humor och massor av romantik - så klart.

I uppföljarfilmen "To all the boys: PS. I still love you" har Lara Jean landat i ett förhållande med en av de personerna hon skrev brev till, när recipienten till det mest långväga brevet dyker upp och komplocerar saker och ting.

I den sista (?) filmen, "To all the boys: Now and forever" är det dags att söka till college. Lara Jean och hennes pojkvän har stora planer, men när de inte kommer in på samma college blir det hela lite mer komplicerat.

Tydligen är det en spinoff-serie planerad, som ska kretsa kring Lara Jeans lillasyster Kitty- Eftersom hon varit en av filmernas bästa karaktärer, är chansen stor att jag kommer titta på den. Om inte annat så för att få ett hum om hur det gått för Lara Jean och hennes hjärtats utvalda. 

torsdag 8 april 2021

"Before the coffee gets cold" av Toshikazu Kawaguchi

Tydligen en japansk bästsäljare. Själv vet jag inte riktigt hur jag fick nys om boken, men jag tror att det var Adlibris som tipsade om den, säkert för att jag har en massa Murakami i önskelistan. 
"Before the coffee gets cold" är den förts boken i en serie, där jag har de två första böckerna, men den tredje ser jag inte ens att den har blivit översatt. Ingen av dem finns på svenska dock, så jag har valt att läsa dem på engelske, eftersom min engelska är betydligt bättre än min japanska.

Bildkälla Goodreads

I en källarlokal i Tokyo finns ett litet café. Där finns inte många platser att sitta på , men kaffet är gott. Caféet har också en udda detalj - här går det att resa i tiden. Reglerna är många. Du måste sitta på en särskild plats och du får inte lämna den, du kan bara möta personer som du vet har varit på caféet, och du måste återvända till din tid innan kaffet kallnat.

Jag gillar idén med den här boken, och den bjuder också på spännande möten. Boken är indelad i fyra kapitel, som handlar om lika många tidsresor. En kvinna som vill träffa sin förlorade kärlek, en hustru som vill få kontakt med sin man, en syster som vill möta sin lillasyster igen och en mor som vill lära känna sitt barn. Kapitlen känns lite som noveller, men de hör tydligt samman med varandra, inte bara i skeenden utan också i beröringspunkter mellan de olika personerna. 
Författaren, Toshikazu Kawaguci, har främst arbetat som dramatiker, och skrivit flera pjäser åt olika teatergrupper i Japan. "Before the coffee gets cold" är en prisvinnande pjäs från början, som sedan skrivits om till en roman. För mig som läst en del manus i mitt liv så kan jag känna av det. Det är ett enda (scen)rum som hela boken utspelar sig i, vi som läsare får inte ens följa med in i köket en enda gång, utan vi är där vi har blivit placerade, vi har bra överblick över vårt begränsade utrymme, och rummet ges mer och mer karaktär hela tiden. Det är också bara en handfull av karaktärer med i berättelsen - en teaterproduktion har ju inte obegränsat med skådespelare att ställa på scenen.
Jag både gillar och inte gillar det. Jag gillar att det inte är en alltför utspridd historia, men samtidigt stör jag mig lite på att berättelsen ibland känns repetitiv. Jag får reglerna för tidsresandet berättat för mig väldigt många gånger, inte bara när det är dags för en resa. Det är också många beskrivningar av vad folk har på sig, som känns som direkta anteckningar till kostymören. 

Det är en lite småtrevlig berättelse, med älskvärda karaktärer. Jag föll dock inte så pladask som jag hade hoppats på, och hade jag inte redan haft den andra boken i min ägo så hade jag nog hoppat över den. Bu får det bli en annan gång, bara.
Mitt betyg på "Before the coffee gets cold" blev 2,5/5.