Lever som jag lär-Dagens

 

Låt: "Ong namo" med Snatam Kaur.
Outfit: Vinröda joggers, beige långärmad tröja. Från H&M.
Smink: Har jag hoppat över idag.
Doft: Den där speciella höstdoften som känns allra bäst de här klara, soliga dagarna, med en liten bit kyla i luften.
Nagellack: Black cherry chutney från OPI, som sjunger på sista versen.
Frukost: Fruktsallad med mandel, vaniljyoghurt. Te med mjölk.
Fika: Te med mjölk och en muslibar. 
Middag: Fransk bondsoppa.
Motion: Stretch, promenad, yogapass för ryggen.
Kvällsnöje: Bara ett kapitel till och en tidig(ish) sänggång.
Att tillägga: Mitt extraknäck har blivit ett jobb. 40% är en början i varje fall.

Skogsbad

Någonting som jag alltid upplever som så otroligt härligt när jag gör det, men som jag ändå har svårt att ta mig för att göra, är att ta mig ut i naturen. 
I helgen blev vi utmanade av barnen att gå ut på tur i Kilsbergen, och vi var raska att hänga på. Något som skulle visa sig vara väldigt mysigt och trevligt och i alldeles perfekt väder - men som ändå gjorde oss helt utmattade. Kanske är vi lite för gamla, lite för tjocka, lite för trötta och har ont på lite för många ställen, för att det ska vara helt och hållet underbart att vandra på smala, knöliga och hala stigar i väldigt kuperad terräng. Kanske.
Men ändå.
Det var vackert. Fridfullt.
Och ibland är det skönt att komma hem också.

Man behöver inte heller ge sig ut på de där smala och branta skogsstigarna för att uppleva naturen. Precis i min närhet har jag tillgång till flera olika motions/promenadslingor. Som stället där vi ofta ser ekorrar. Elljusspår. Gångvägar i vacker natur. 
Det kanske inte är lika vilt och vackert, men också en asfalterad gång i en park kan vara välgörande för själen.
Strunta i mobiltelefonen och hörlurarna. Podden, ljudboken och musiken kan vänta till en annan dag. Lyssna på ljuden omkring dig. Andas in den friska luften. Ha bra skor och gå i en takt som känns skön och bekväm. Stanna upp ibland. Titta på fåglarna, fjärilarna, en vacker blomma, ett ståtligt träd. Plocka upp de vackra höstlöven. Känn snön knarra under skorna. Se naturen skifta med årstiderna. Njut.
För det är du värd.

Septembers utlästa böcker

Jag jobbade väldigt mycket i september, men trots det lyckades jag ändå läsa ut fem böcker. Inte illa pinkat av en trähäst, som min ömma moder skulle uttrycka det. Dessa fem lagda på en hög ser ut så här.

"Dit fjärilar flyger" av Suzanne Redfearn är senaste boken att läsas av Plejaderna. Boken handlar om en familj som efter ett tragiskt dödsfall försöker få ordning på livet igen. De stöter på patrull i form av en krigsvetaran, soch snart ligger familjen i luven med en hel liten stad. Jobbiga karaktärer, konstigt språkbruk och en dålig etablering av de olika berättarrösterna, gjorde att jag gav den här boken 1,75/5 i betyg. Övriga Plejader var lite snällare, och medelbetyget hamnade på 2,3/5.

"En sommar utan dig" av Carley Fortune för vad är en sommar utan romance. Fast det är ju knappast sommar i september. Nåja. Boken handlar om vännerna Lucy och Bridget som brukar semestra på Prince Edward Island, och varje gång försöker Lucy undvika att hamna i säng med Felix. En lättläst berättelse där sexet för en gångs skull inte är så explicit, även om det förekommer ofta. Tack och bock för det. Jag gav den betyget 3/5.

"Naturligt och övernaturligt under medeltiden" av Robert Bartlett skulle visa sig vara ett riktigt dåligt val som månadsbok. Jag trodde jag skulle få folktro, jag fick torr akademisk text som mer handlade om ords uppkomst än verklig tro på vissa saker. Jag gav den 1/5 i betyg och den förtjänar inte ett eget inlägg.

"Musan" av Mats Strandberg blev min favoritbok i september, och är nog min favorit av hans böcker hittills. Jag gav den 4/5 i betyg. 
Författaren Hedda har skrivkramp och  tar tacksamt emot en inbjudan att fira midsommar med sin vän David och hans familj. Familjen har i flera generationer varit i centrum i kultur-Sverige, och Hedda känner sig lite bortkommen. 

"Black house" av Stephen King & Peter Straub är en omläsning inför släppet av den tredje boken i Talismanen-trilogin. Jack Sawyer har vuxit uppp och hans resor till Territorierna har fallit i glömska. När barn mördas brytalt i den lilla staden han bor, och försvinnandena verkar höra ha koppling till Territorierna, dras Jack med in i jakten. Mitt omläsningsbetyg blev 4/5.

FredagsFilmen: The Whisper man

Min bästa film i september blev "The whisper man" som finns att streama på Netflix. Filmen är baserad på en bok med samma namn av författaren Alex North, och jag har inte läst den. 
Det är en fin rollista i den här filmen - Robert De Niro, Michael Keaton, Michella Monaghan och Adam Scott som en desperat pappa som söker efter sin son.

Bildkälla TV.nu

Tom och hans son Jake flyttar tillbaka till Toms gamla hemstad Garretton, efter det att Toms fru dött. Här ska de börja om på nytt bara de två.
För 15 år sedan härjade en seriemördare i staden, Whisper man, men han sitter nu fängslad. Det fanns dock teorier om att han hade en medhjälpare, och nu när flera mord skett som verkar peka på samma gärningsman väcks de misstankarna på nytt.
Så en natt försvinner Jake.

Jag gillade den här, även om vissa delar av den var väldigt förutsebara. Jag som har läst filmvetenskap kunde med hjälp av dessa kunskaper lista ut både det ena och det andra långt innan dessa saker uppdagades, för det kändes stundtals som att filmen ramlade ner i alla dessa mönster som är vanliga i filmer. Som att man visar en sak två gånger - tredje gången annvänds den. Det var med ett par gånger, och om man vet om det är det lätt att se.
Även om upplösningen kanske inte var jätteoväntad, så var det vissa saker i slutet som ändå var överraskande. 
Det är inte den bästa filmen jag har sett, men den var bra och med ett fint skådespeleri lyckades den hålla intresset uppe. Helt lagom för en skål popcorn.

"Black house" av Stephen King & Peter Straub

Om några dagar kommer den tredje delen i Talisman-trilogin av Staphen King & Peter Straub ut, och om man kan sin King så märker man att den även kommer knyta an till Dark Tower ännu mer, då titeln är "Other worlds than these". Hur King nu kan skriva en bok med en medförfattare som avrit död i fyra år... (genom att ha ett utkast att utgå från, så klart).
Innan den boken kommer ut och raskt (?) hamnar i min hand så ville jag så klart läsa de andra två. Slumpen gjorde att jag läste "The Talisman" förra året, så då var det bara "Black house" kvar.

Bildkälla The StoryGraph

Jack Sawyer har vuxiut upp. Han har lämnat en karrlär som polis bakom sig, och bosatt sig i den lilla staden French Landing i Wisconsin. Han har nästan glömt bort vad han gjorde som liten pojke, resan han gav sig ut på för att rädda sin mamma och hennes tvilling i Territorierna.
Nu dras han in i polisyrket igen, då stadens sheriff ber honom  om hjälp med att fånga en seriemördare. Han kallas för Fisherman, och han rövar bort barn som sedan återfinns med saknade kroppsdelar. Nu har han tagit sitt fjärde offer, Ty. Ty är dock en speciell pojke, och han förs till ett okänt men skrämmande land. Ett land som Jack börjar komma ihåg allt mer.

Jag tror minsann att den här boken var bättre än "The Talisman". Det mesta av handlingne blir utredandet av morden, och bara vissa delar - som upplösningen - hamnar i det direkt övernarurliga. Det finns hela tiden där, men det är inte där fokus ligger under hela berättelsen. 
Ibland kan det kännas lite väl långt, och vissa saker är himla-på-ögonen-knasiga, emn på det stora hela är det här en stabil bok som håller hela vägen. Till och med de där sista bitarna, som berättaren går in och varnar oss för att vi kanske inte kommer tycka om. 
Boken berättas ur många olika perspektiv, men det blir aldrig otydligt vem som hamnat i fokus. Med två författare kan man kanske tro att stilen stundtals ska skifta, men det känns väldigt sömlöst och märks inte av alls.

Japp, det här gillade jag den här gången också. Mitt betyg på "Black house" blev 4/5.