FredagsFilmen revisited: Project Hail Mary

I september skrev jag om att jag längtade efter att få se filmatiseringen av en av mina favoritböcker, "Project Hail Mary". Jag visst med mig at det här kunde vara filmen som skulle få mig att gå på bio igen, för första gången sedan oktober 2021 när jag såg "No time to die". Jag hade rätt. 
Älskade maken och jag talade oss så varma om den här filmen att E och hennes sambo ville dubbeldejta med oss, och så blev det. Hade inte E blivit sjuk hade jag gärna sett den redan premiärhelgen, till och med. Nu blev det en veckas väntan, mer orkade jag inte med.

Bildkälla The Direct

När Ryland Grace vaknar vet han inte var han befinner sig. Allteftersom minnet återvänder inser han att han vaknat ombord på ett rymdskepp, och han är långt borta från sin egen planet, Jorden. Faktiskt befinner han sig i ett annat solsystem, för att försöka finna svaret på gåtan om vad det är som händer med vår Sol, och hur den ska kunna räddas från utplåning och därmed utplåna allt liv på Jorden.
Av besättningen ombord på skeppet är det bara han som överlevt, så hela uppgiften vilar på hans axlar.

Jag valde den trailern med minst spoilers i, men ändå med an stor spoiler så vill du vara ovetande innan biostolen - se den inte.
Som sagt, en av mina favoritböcker någonsin. Saknade jag något? Ja. Det var alldeles för lite jazzhänder. If you know you know. Annars kan jag inte påstå att det jag sakna märktes av. Mycket av det tekniska har försvunnit, som hur Grace löser många av sina problem där ute i rymden, med på det stora hela är det mesta med. Precis som i boken varvad det Grace gör i rymden med tillbakablickar på hans liv på Jorden, och vad det var som gjorde att han, en no-lärare, fick uppdraget att fara till rymden och rädda solsystemet. Det är annorlunda gjort, men det gör absolut ingenting.
Jag älskade den här filmen. Se den. Läs boken. 

I just might-Dagens

 

Låt: "I just might" med Bruno Mars
Outfit: Svart t-shirt och vinröda mysbyxor från H&M. Planerar att skifta garderoben imorgon.
Smink: Letar efter en foundation just nu, men har inte sminkat mig sedan påskafton.
Doft: Eftersom tant har fått astma blir det inte så ofta parfym numera. Rensade blad väldoften häromdagen och ställde några speciella flaskor på display, sparade de absoluta favoriterna, och ska göra mig av med resten på något sätt.
Nagellack: En lackfri dag. Imorgon blir det grönt.
Läser: "Missdådare" av Annika Sandén som månadsbok. Har precis läst ut Plejaderna-boken "Din stund på jorden" av Vilhelm Moberg.
Frukost: Det där med att nattjäsa en deg och få helt nybakade frallor till frukost - bra grej. Mina hade pålägg av skinka med inlagd gurka och ost med tomat. Till det te så klart.
Fika: Mer te, och ett par Lindor pistage.
Middag: Grönsakssoppa.
Motion: Yogapass.
Kvällsnöje: Varva ner efter yogaklassen.
Att tillägga: Jodå, tant har blivit med lugg. Har antingen inte vant mig, eller ångrat mig. Det växer ju ut.

Sett på TV: Schitt's creek, säsong 3

Lite som vanligt är det spoilervarning när jag skriver om TV.

Alltid lika roligt att åka till "Schitt's creek", men jag funderar ändå på en paus mellan säsong 3 och 4 eftersom det dykt upp lite annat jag vill cykla till. Halvvägs i serien känns som ett bra ställe att pausa på, samt - ingen cliffhanger.

Bildkälla Rotten tomatoes

Familjen Rose börjar känna sig hemmastadda i Schitt's creek, och de lyckas till och med skaffa sig sysselsättning. Moira har sitt uppdrag i kommunen, Alexis jobbar som receptionist hos ex-fästmannen Teds veterinärklinik, Johnny bestämmer sig för att ge sig in i hotellbranschen tillsammans med Stevie, och när David får nys om en tom butikslokal i staden bestämmer han sig för att öppna eget.
Alexis sätter sig också i skolbänken igen, när det kommer fram att hon aldrig tagit sin high school-examen. Davids nya affärspartner Patrick är väldigt gullig, om David tänker efter lite. Moira ocg Johnny känner alltmer hur de förändrats som människor, och hur mycket staden kommit att betyda för dem.

Det var roligt den här gången också, men också väldigt hjärtevärmande. Karaktärer som förut varit väldigt irriterande (Roland) blir alltmer charmiga ju mer Roses börjar komma till rätta och känna sig hemma i Schitt's creek. 
Jag börjar dock känna mig lite mätt nu, så en paus för något annat känns på sin plats.

En veckas luncher

Eftersom jag 99% av tiden äter mina luncher hemma, så händer det att fantasin tryter ganska så rejält med vad jag ska äta. Jag är inte en sådan där lunch-prep-människa, för jag tycker blotta tanken på att äta samma sak dag efetr dag känns jättetråkig. Jag äter inte ens frukost så, till skillnad från många andra jag känner. Ingrediens-prep är en annan sak, och här känner jag mig mer lockad. Men händer det någonsin? Nej. Eller... Någon enstaka gång i kvartalet möjligen.
Så. För att inspirera mig själv, och kanske någon annan, bestämde jag mig för att hyfsat någorlunda sådär anstränga mig lite extra med luncherna under en vecka. Då såg det ut så här.

Måndag. 
Risbowl. Hade ris över från dagen innan och hade fårr för mig att göra både picklad lök och vitkål/morotssallad. Ett gäng sojabönor (edamame) och ett stekt ägg på toppen. Och efter att fotot tagits rörde jag så klart runt alltsammans till en salig röra. Det var fint en stund i varje fall. Jag hade en flaska soja stående bredvid också, om jag ville ha det lite extra såsigt, men just den här gången blev det inget med det.

Tisdag.
Att lunchen är någon form av rester tillhör inte direkt ovanligheterna. Här hade vi ätit pasta med kronärtskocka, citron och brynt smör dagen innan, och det fanns kvar till mig dagen efter. Vatten i glaset, alltid.

Onsdag.
Mer rester. Här är det fläskpannkaka. Äts så klart med lingonsylt och morot, som jag var alldeles för lat för att riva.

Torsdag.
Jag hittade en liten bytta med köttfärssås i frysen, som jag värmde i mikron. Till det pasta, massor av riven ost och grönsaker. Det der ut att vara vitkålssallad, rödlök, olover och gurka.

Fredag. 

Eftersom jag kokade alldeles för mycket pasta dagen innan så bestämde jag mig för att göra en variant av mac & cheese. Serverade ett äpple bredvid. Blev så mätt att jag faktiskt inte orkade äta allt, så här blev det tyvärr lite matsvinn.

Lördag.
Genvägarnas genväg. Varma koppen kan serveras i tallrik också, så känns det lite mer som en riktig lunch än något framstressat. Det här är redd grönsakssoppa. Serveras med gott bröd, och ett äpple som efterrrätt.

Söndag. 
Det är inte fortfarande samma vitkåls- och morotssallad. Jag gjorde den två gånger den här veckan. Vi hade ocks haft pizzakväll dagen innan, och resterna från det blev lunch dagen efter.
Ja, det är en Hawaii. Jag gillar ananas på pizza. Jag förstår inte riktigt ilskan mot ananas på pizza. Vill du inte ha det så ät det inte. Vill du inte servera det så ha det inte på din meny. Vi pratar om en bit bröd med olika toppings på, som värmts i ugn. En glorifierad varm macka. Det är ingen som ilsknar till över smörgåspålägg, så jag förstår inte grejen. Slut på gnäll.

Vad jag läste i mars

Det här med att jag inte har haft så stor lust att läsa den senaste tiden, det börjar bli lite av ett tema nu. Det var samma sak i mars, och det hamnade bara fyra böcker i utlästa högen. Annars brukar mars vara en av mina läskraftigaste månader, men så var alltså inte fallet den här gången. Heller.
Utlästa uppifrån och ner, i vanlig ordning.

"Ö" av Sara Bergnark Elfgren var mitt val att läsas för min bokcirkel, Plejaderna. Det här blev min favoritbok för mars, för att den var ny för mig. Handlar om Mirjam som återknyter kontakten med halvsystern Nia under ett födelsedagsfirande som tar ett par oväntade vändningar. Massor av tillbakablicker. Håller sig till verkligheten, vilket kändes bra då boken behandlar våld i nära relation. Plejadernas medelbetyg blev 3,4/5, mitt personlga betyg blev 3,75/5.

"The only good Indians" av Stephen Graham Jones har jag haft på min radar länge, och jag har varit väldigt nyfiken på den här författaren. Övernaturlig skräck är lite av en favoritgenre. Här är det en otillåten jakt på vapiti som ger efterklang tio år senare, när naturen kräver hämnd på jägarna. Jag hade väldigt svårt att komma in i den här boken, och jag tror jag var halvvägs ungefär innan det äntligen släppte och blev bra. Mitt betyg belv 3/5.

"Betvingade" av Simona Ahrnstedt är bok två om slottet Wadenstierna, men den som utspelar sig först, så jag började med den i min tänkta omläsning av serien, fast i kronologisk ordning. En romance om de påtvingade äktenskapet mellan kungens främste krigare Markus Järv, och Iliana - dotter till en storbonde. Kan känslor uppstå under påtvingade omständigheter?
Betyget blev 3/5

"The vampire Lestat" av Anne Rice är den andra boken i vampyrkrönikan, så nu har jag bara 11 kvar av min omläsning på engelska. Här är det Lestat som berättar om sitt liv både som människa och vampyr, och hans frågeställningar om varifrån vampyrerna kom en gång i tiden. Dessutom vill han bli rockstjärna.
Betyget blev 4/5. Högre än den utnämnda favoritboken alltså, men det här var ju en omläsning, så...