Bullet journal för augusti

Om man minns bra så minns man kanske att mina BuJo-sidor nu i juli varit blå. Tydligen har jag inte tröttnat på den färgen, för det blev blått för auguati också. Samma lika, men med lite skillnad alltså.

Jag fastnade helt enkelt för den blå washitejpen med solen och månen. Utifrån den valde jag sedan Tombow 443 Turquoise och Stabilo 32 Ultramarine.
Startar månaden med en översikt och en kassabok. 

Efter det kommer "träningen", eller vad jag ska kalla det. Som ni ser har jag inte en Yoga with Adriene-kalender den här månaden, av den enkla anledningen att jag inte använt hennes kalendrar på två mander nu. Jag gör lite som jag vill. Om jag vill, vilket jag ofta inte velat de snaste veckorna. Jag tänkte att det kanske kunde vara roligare för mig att göra ett eget träningsupplägg, med allt från meditation till styrketräning. En liten om dagen kanske jag kan orka med? Vi (jag) testar.

Månadsboken i auguati kommer bli nästa installation i Vampyr-krönikan, eftersom jag har bestämt mig för att läsa en av de böckerna varje månad med 31 dagar.
Kanske kommer jag måla naglarna också, samt att jag har lite vanor och lite humör att hålla koll på.

Och ett suddigt veckouppslag, som ser ut precis som vanligt, får avsluta det här inlägget. 

"Bygone badass broads" av Mackenzi Lee

En välbehövlig semestervecka där jag varit i det närmaste utslagen av värmebölja. Jaghar knappt ens orkat läsa, och då vet man att det är illa.
Jag valde efter mycket om och men att inte läsa nästa bok-val till Plejaderna, för min mentala hälsas skull, men på den tiden jag trodde att jag skulle läsa den hade jag bestämt mig för att lyssna. Eftersom jag inte vill använda mobilen (som jag hade lyssnat via) när jag går och lägger mig tänkte jag mig en annan bok som nattygsbok, och då föll valet på en omläsning av "Bygone badass broads" av Mackenzi Lee.

Bildkälla The StoryGraph

Eftersom det är en omläsning så visste jag vad jag skulle få, 52 berättelser om lika många kvinnor (eller ibland fler) som borde ha en plats i historieböckerna, men som ofta förbisetts. Antingen för att de tystats, fått sina idéer stulna eller  gjort sina bedrifter i skymundan.  
Vissa av de här kvinnoporträtten är mer spännande än andra, och jag hade gärna sett ytterligare fördjupning om flera om dem. I det här formatet blir det en kort och övergripande berättelse om dessa 52  kvinnor, och ibland vill man ha mer.
Det är kort och medryckande berättat av anledningen att Mackenzi Lee först skrev de här berättelserna som en återkommande grej på sitt Twitter-konto (långt innan det blev "X"), och där gällde det att skriva kort och medryckande för publikens skull. Så det här kan nästan ses som utökade Twitter-inlägg.
Boken gavs också ut på svenska under titeln "Banbrytande badass-brudar", där den fortfarande finns att tillgå som e-bok.

Mitt betyg fick vara kvar, 4/5.

Mid-year book freak out 2026

Känns så skönt att få sätta tänderna i det här årligen återkommande inlägget igen. För som jag älskar att blicka tillbaka på det läshalvår jag har haft, och kanske en liten aning även blicka framåt på resten av året. 
Eftersom jag har längtat efter att få skriva det här, så slutar jag svamla nu och dyker rätt in.

Bildkälla The StoryGraph

Bästa bok hittills under 2026?
Jag har hunnit läsa 30 böcker hittills, och av dem har 10 fått betyget 4/5, men ingen har kommit högre än så. Men eftersom den berörde mig så (och jag har den i färskast minne) så väljer jag "James" av Percival Everett.

Bästa uppföljaren hittills under 2026?
"The Hallmarked man" av Robert Galbraith. Bok 8 om Cormoran Strike och Robin Ellacott.

Ny utgivning som du inte hunnit läsa än, men verkligen vill läsa?
Jag har "This immortal heart" av Jennifer Saint och "Father material" av Alexis Hall ligger på vänt redan, och så kom Maggie O'Farrell ut med en ny bok, "Land", som jag så klart vill läsa också.

Ny utgivning som du ser fram emot under andra halvan av 2026?
Stephen King kommer ut med "Other worlds than these" (i samarbete med avlidne Peter Straub) som är del tre i "The Talisman", och med den titeln platsar den som en Mörka tornet också. 
Och! Så kommer V.E. Schwab ut med tredje boken i Villians-trilogin, "Victorious". Båda ska visst komma i oktober och jag längtar väldigt mycket efter båda två.

Största besvikelsen?
Jag hade hoppats på lite mer än så från Simona Ahrnstedts "Charlies fiende". Den kändes mest meh. Som en transportsträcka till upplösningen.

Största överraskningen?
Jag trodde att jag skulle tycka "Kvinnan i vitt" var lite torr och långrandig, men jag kom in i den lätt och tyckte att den var väldigt spännande. Det märktes att den hade varit utgiven som följetong once upon a time, men den var ändå oväntat lättplöjd.

Ny favoritförfattare?
Emilia Hart kanske. Jag tyckte i varje fall mycket om debutboken "Kvinnorna på Weyward cottage" och har hennes senast utkomna på önskelistan.

Senaste favoritkaraktär?
Det är trots allt mer än 20 år sedan jag senast läste böcker med Lestat de Lioncourt från Vampyrkrönikan av Anne Rice, så det är nästan så att han känns som ny. 

Senaste litterära förälskelse? 
Lestat. Igen.

En bok som fick dig att gråta?
"James". 

En bok som gjorde dig glad?
Tyckte om att återknyta till barndomen med "Alla mina barn" av Astrid Lindgren.

Vackraste bokomslaget hittills?
Jag tycker mycket om omslaget till "Dolores Claiborne" av Stephen King. 

Bildkälla The StoryGraph

Vilka böcker behöver du läsa innan året är slut? 
Svårt att svara på, för jag behöver ju inte läsa en enda bok om jag inte vill. Men jag vill läsa ut min nuvarnade tbr, och läsa de två böcker som är kvar i Slottet Wadenstierna-serien. Plejadböckerna. Lite så.

FredagsFilmen: Nürnberg

Filmen heter såklart "Nuremberg" i original, men eftersom den har namn efter en riktig tysk stad och jag är van vid att denna stad heter Nürnberg, så är det den svenska titeln jag väljer den här gången.
Jag brukar undvika krigsfilmer som pesten, så att "Nürnberg" blev min favoritfilm i juni känns nästan lite konstigt. Nu är det å andra sidan mer en rättegångsfilm, kanske till och med en film som utspelar sig mellan ett krigsslut och rättegången. För filmen handlar självklart om Nürnbergrättegångarna, som dömde tyska krigsbrottslingar, där Hermann Göring var den största fjädern i hatten.

Bildkälla Frame Rated

1945. Führern är död. Tyskland har precis kapitulerat. Hermann Göring har kapitulerat och blivit krigsfånge hos de allierarde makterna. Trots sin högt uppsatta position inom naziztpartiet, är han helt övertygad om att han kommer att friges. 
Psykologen Douglas Kelley kallas in för att avgöra om fångarna är i skick för en rättegång. I sina försök att förstå varifrån sådan ondska kan komma, kommer han väldigt nära Göring, på ett sätt som gör att han kan komma att ifrågasättas.

Filmen är baserad på verkliga händelser, och manuset bygger på en bok av Jack El-Hai. Det är många tunga namn i rollistan. Russel Crowe som Hremann Göring och Rami Malek som Douglas Kelley, bland annat.
Det är en sådan där film som väger tungt och kräver lite eftertanke. Den liksom kryper på en, och det är svårt att inte känna sympatier för fångarna, oavsett att jag vet vilka hemska brott de begick. Här komme det mänskliga i dem fram, och bara det kan vara otäckt. Hur till synes vanliga och kärleksfulla människor kan begå sådana hemska brott mot sina medmänniskor. 
Filmen smög lite under radarn när den hade svensk biopremiär i december 2025, men har du ett HBO Max-konto så finns den att streama där. Och det rekommenderar jag starkt att du gör.

"Rakbladstårar" av S.A. Cosby

Sommarmånaderna passar så bra för kriminalromaner, så att jag valde en sådan att läsa nu i juli är inte alls konstigt. I S.A. Cosbys böcker är det inte säkert att man följer lagens långa arm, och just i den här boken gör vi det inte. Lite tvärtom, faktiskt.

Bildkälla The StoryGraph

Ike sörjer sin mördade son, Isiah. Isiah blev skjuten, i det närmaste avrättad, tillsammans med sin make Derek. Nu när polisen i stort sett lagt ner utredningen söker Dereks pappa Buddy Lee upp Ike och föreslår att de tillsammans ska se om de kan prata med sina söners vänner, och kanske få tips om vem som mördade dem.
Ike har varit ute i fängelset i 15 år, och Buddy Lee har också en och annan vända i fängelset på sitt register. Deras sökande tar snabbt en vändning de inte väntat sig, och det ska visa sig att deras våldsamma förflutna ligger närmare ytan än vad de hade trott.

Väldigt våldsam bok. Hur någon av dem står på benen vid bokens slut känns nästan konstigt. Det är skjutvapen och bilolyckor åt alla håll och kanter. Visst våld är väldigt grafiskt beskrivet, och det är tveksamt om jag kommer se på en gödselhög med samma ögon någonsin igen.
Den här boken rör återigen vid rasmotsättningar och hur dålig polisen i USA kan vara på att utreda vissa brott. Särskilt sådana mot HBTQ-personer. Också Ike och Buddy Lee har kämpat med sin homofobi gentemot sina söner, men kärleken finns där, om än gömd under mycket hat och förbittring. I det här fallet blev det aldrig någon försoning, något som de försöker gottgöra nu när det är försent. Lite too little too late, men ändå ganska fint att se.
Det var inte jättesvårt att lista ut vad som hänt, men jag kunde tycka att motivbilden var lite väl svajig.
Det här var egentligen en ganska lättläst bok, men det var inte alltid värst kul att läsa den, för som sagt - väldigt våldsam. Och så heter det pick up (truck) på svenska - inte lastbil! För bövelen. 

Betyget blev 3/5.