Sett på TV: The Rookie, säsong 7

Spoilervarning på TV-inlägg.

Det känns som att det gått lång tid sedan jag senast tittade på poliserna i Los Angeles i form av "The Rookie", och tittar man i arkivet så är det mer än ett år sedan sist. Jag har så klart saknat mina poliser, men slängde mig ändå inte över de nya avsnitten när de dök upp på Disney+. De fick mogna ett tag. SOm fint vin. Eller vissa ostar...

Bildkälla Rotten tomatoes

Nolan är tillbaka på jobbet efter sin skottskada och kastas snabbt in i jobbet när jakten på de förrymda fångarna Oscar och Jason fortsätter. 
Två nya rookies välkomnas till stationen, och Celina närmar sig utbildningens slut. 
Det utbryter en brand under jakten på en seriemördare, och Lucy och Tim hamnar mitt i elden, vilket leder till ett bekännande av känslor. 
Nyla får känna på hur jobbigt det kan vara att vara en polis som är gift med en aktivist, när polisens arbete är skamfilat och misstron är hög. 
En influencer bussar sina fans på Wes - och Angela. Lucys rookie verkat ljuga om det mesta. Bailey begår ett stort misstag i sin rädsla för Jason. Några aprilskämt går alldeles för långt, och en smutskastningskampanj mot polisen riktar in sig på Nolan, samtidigt som han och Bailey undersöker möjligheten att få adoptera.

Jag kanske börjar tröttna en liten aning. Jag saknar det som en gång var charmen med den här serien - att utreda de brott som drabbar vanliga människor. Nu känns det mest som att det är högprofilerade brott som tar stora resurser. Två seriemördare i samma säsong måste vara något sorts rekord. Det känns alldeles för stort och uppblåst, och som att de starcars rookierna blir utkastade i hajvattnet lite väl hastigt och lustigt.
Jag är också innerligt trött på vissa bikaraktärer som tydligen måste vara med varje säsong. Monica Stevens, Oscar, Skip tracer Randy, Nolans bror och/eller hans flickvän Chastity. Samtidigt försvann Aaron hux flux, något som bara nämns lite snabbt i en replikväxling.
Men ändå. Serien har något jag tycker om. Kanske känns den lite mysigt välbekant? Jag kommer titta vidare med andra ord, när nu nästa säsong dyker upp så jag kan streama den.
"The Rookie" är förnyad för en säsong 9, som förväntas komma någon gång i början av 2027. När den kommer till Sverige är det däremot ingen som vet.

"Father material" av Alexis Hall

Nästan på pricken i fem år har jag läst London calling-trilogin av Alexis Hall. Väntan mellan bok två och tre blev nästan lite onödigt lång, och eftersom jag blev lite besviken på bok två efter den första boken (som kan läsas som ensambok) så var jag förväntansfull som sjutton för den här boken. Höll det? Vi får se.

Bildkälla The StoryGraph

Luc och Oliver gifte sig aldrig, men de lever i ett partnerskap i en förort till London - och de väntar tillökning! De ska nämligen till att adoptera en liten valp, Spud. Luc är som vanligt ett vandrande nervknippe över att ha ansvar för ett annat liv, medan Oliver är mer lugn och klartänkt.
Och när Spud flyttat in föds tanken på att öppna sitt hem och sina hjärtan ytterligare. Dags att fundera på om de har vad som krävs för att bli föräldrar.

500 sidor av den boken var ungefär 200 sidor för mycket. Och är det ens meningen att jag ska tycka om Oliver i den här boken? Han beter sig på ett sätt som bara Luc kan älska. 
Jag tröttnade snabbt på berättarstilen, med en tanke som direkt blir en replik. Sidokaraktärer som ska vara roligt originella, men som mest blir irriterande. Jag struntar fullkomligt i Lucs videokonferenser med sina kolleger, äventyr med bortskämde Saint som tror han ska kunna återförena sitt gamla punkband - med Lucs hjälp. CRAPPstonbury och alla putslustiga händelser kring den.
Men mest av allt tröttnar jag på Oliver och Luc, och det är ju synd när det är dem det handlar om. Steget från hundägare till fosterföräldrar är oroväckande kort. Så går det som det går också, när fosterbarnet Jaz levereras till dem - i handbojor.
Som sig bör blir det ett lyckligt slut ändå. Ärligt talat så var det epilogen som räddade upp betyget på den här boken.

Mitt betyg på "Father material" blev 2,5/5. Jag misstänker att jag aldrig mer kommer läsa en bok av Alexis Hall. Om jag inte läser om "Boyfriend material", för den var i varje fall bra. 
Samlat betyg på hela trilogin blir 3/5. Ärligt talat skulle jag hoppa över de två sista böckerna, och bara läsa "Boyfriend material". 

FredagsFilmen: Paul

"Paul" var en sådan där film som inte blev favoritfilm den månaden jag såg den för att en annan film var bättre. Så hade det inte varit för "Project Hail Mary" så hade jag skrivit om "Paul" för länge sedan.

Bildkälla Filmaffinity

Graeme och Clive är serietidningsfantaster från England, som besökt Comic Con i San Diego. Innan de ska återvända till hemlandet beger de sig ut på en sorts pilgrimsresa, för att besöka bland annat Area 51.
Här träffar de på Paul, en förrymd alien, som bara vill hitta tillbaka till sitt skepp. Det visar sig inte vara det lättaste, då de får amerikanska myndigheter efter sig, liksom den strikt religiöse pappan till Ruth - en kvinna som bestämmer sig för att följa med vännerna på deras äventyr.

Fantastiskt rolig liten film. Nästan så att jag förväntar mig det när Simon Pegg och Nick Frost både skrivit manus och spelar huvudrollerna.
Finns att streama på Netflix, bland annat.

Sett på TV: Nunnan + Nunnan 25 år senare

Jag minns att jag såg dokumentärfilmen "Nunnan" för många år sedan, kanske redan när den kom 2007. Så när det förra året dök upp en ny dokumentär, nu en serie med två avsnitt, så ville jag se även den. Båda finns att streama på SVT Play.

Bildkälla Filminstitutet

När Marta är 19 år och nyligen tagit studenten, bestämmer hon sig för att bli nunna. Hon kliver in i Karmelitklostret i Glumslöv i Skåne, för att under bön och tyst arbete försöka bli ett med Gud.
Både filmen och den efterföljande serien följer Marta och hennes familj. Eftersom klosterlivet är så strängt, återknyter vi med Marta främst genom hennes familj. 
Jag tänkte det skulle vara en bra idé att se om den första filmen innan jag återsåg familjen och Marta, men det var kanske inte helt nödvändigt. Serien innehåller många klipp från den första filmen, och det mesta av filmmaterialet från klostret är hämtat därifrån. 
Serien känns nästan mest som att den handlar om Martas familj, och hur hennes beslut påverkat familjen - föräldrarna, syskonen och syskonbarnen.
Det handlar om kärlek, uppoffringar, Gud, bön och starka familjeband.

Jag är själv inte religiös, jag räknar mig faktiskt som ateist numera, men jag tycker ändå att det är fascinerande att följa Marta och hennes familj. Jag kanske inte tycker som de gör, men deras val har validitet, och de verkar alla vara fina människor - på sitt sätt.
Eftersom Martas val känns så främmande för mig, är det här en mycket intressant dokumentärserie. Jag kan varmt rekommendera den. 

Muffins med banan och valnötter

För 16 år sedan lade jag upp det här receptet på bananmuffins, då med choklad och ingen bild. Nu har jag bakat dem igen, fast kanske lite annorlunda, och jag har en bild den här gången. Favorit i repris, med andra ord.

Bananmuffins med valnötter

100 g smör
3 3/4 dl vetemjöl
1½ tsk bakpulver
½ tsk bikarbonat
2 ägg
1 1/4 dl gräddfil, filmjölk eller kärnmjölk*
2 dl socker
1 tsk vaniljsocker
2 medelstora mogna bananer
1 dl valnötter

Smält smöret, mosa bananerna, och hacka valnötterna. 
Blanda vetemjöl, bakpulver och bikarbonat i en skål. Vispa ägg, socker och vaniljsocker i en annan skål. Tillsätt först smöret, sedan gräddfil* och de mosade bananerna. Rör ner mjölblandningen tills det precis är blandat, och tillsätt sedan nötterna.
Fyll en smord muffinsplåt, eller muffinsformar till 2/3 med smeten. 
Grädda dem i 175℃ 30-40 minuter, prova med en stick. Täck plåten med folie om du tycker de tar för mycket färg.
Ät som de är, eller varma med lite smör.

*Gräddfil har man kanske inte alltid hemma, och jag ghar dessutom väldigt sällan filmjölk i kylen - eller kärnmjölk för den delen. Det går dock att göra en hemmagjord variant. Blanda ca 1 msk vitvinsvinäger med vanlig mjölk till önskad mängd. Låt stå några minuter så att mjölken tjocknar och skär sig lite. Klart att använda!