"Interview with the vampire" av Anne Rice

Jag har under flera års tid funderat på att läsa hela Anne Rices vampyr-krönika. Den är 13 böcker lång, och bara de fem första utgavs (en gång för länge sedan) på svenska. Så nu när jag äntligen tar tag i det här projektet, som jag antar kommer ta några år, så valde jag att läsa böckerna på engelska, och till och med skaffa mig nya fina böcker till mitt bibliotek. Ska bara komma på hur jag ska kunna klämma in en hylla till, men det löser sig. Nog.

Bildkälla The StoryGraph

En vampyr berättar om sitt liv för en reporter. Louis var ung 1790 när han lät Lestat, som ville ha hans pengar och de friheter de kunde ge, förvandla honom till en vampyr. Louis kämpar dock med sin odödlighet, och saknar den människa han var.

När barnvampyren Claudia kommer in i deras liv blir Louis hennes beskyddare, och de bestämmer sig för att lämna Lestat och undersöka varifrån de kommer. Sökandet tar dem så småningom till Paris.

Det märktes att det var länge sedan jag läste "En vampyrs bekännelse" för jag hade glömt det mesta. Jag tror också att mina minnesbilder var blandade med de från filmen med Brad Pitt och Tom Cruise. Inte så mycket tv-serien, för den är väldigt annorlunda från boken. På ett sätt blev det nästan som att uppleva boken för första gången, och jag kände att jag läste den med nya ögon.
Den är väldigt filosofisk och grubblande i tonen, och det märks på något sätt att boken är skriven utifrån sorg. Romanen skrevs och skrevs om i flera omgångar, och karaktären Claudia anses allmänt vara baserad på dottern som Anne Rice förlorade till leukemi. Jag vet inte om Anne Rice någonsin bekräftade att så var fallet, men om det är så (och det är en ganska fin tanke) så kanske både Louis och Madeleine har drag från Anne Rice själv. Bara en fundering jag har. 
Tempot i boken är ganska långsamt, och Louis försvinner ofta iväg i långa funderingar kring sin egen odödlighet, och vad det betyder att vara människa. Han hyser också väldigt ömma känslor för Claudia, och jag kan tycka att det var ganska störande att höra honom beskriva kärleken till henne som passionerad, och deras kelande känns som mellan älskade. Om vi då tänker på att  Claudia må ha "levt" länge, men hennes kropp är fortfarande ett barns, så är det något som känns direkt ofräscht.
Bokens största fel är ändå att Lestat säger "She poisoned them with absinthe", och en sådan grej går inte obemärkt förbi den hrä absintälskarens ögon. Absint är inte, och har aldrig varit, giftigt. Hög alkoholhalt, ja. Gift, nej. 

Mitt förra betyg på "Intreview with the vampire" höll inte den här gången. Det halkade ner till 4/5. Så är det nästa bok jag längtar mer efter, för Lestat. Han må vara ett monster i den här boken, men i andra är han hjälten. Louis däremot - ganska trist figur, om jag tänker efter.

"The hallmarked man" av Robert Galbraith

Bok nummer åtta om privatdetektiverna Cormoran Strike och Robin Ellacott. Jag har hört att J.K. Rowling (Robert Galbraith är hennes pseudodym för Strike-böckerna) har planerat för 10 böcker, så vi börjar närma oss slutet på berättelsen om det stämmer. 
Det finns en chans att "The hallmarked man" kommer bli min längsta bok i år, då den var nästan prick 900 sidor lång. Om det kan kännas som för mycket? Ibland så.

Bildkälla The StoryGraph

Robin Ellacott har akut blivit inlagd på sjukhus efter ett utomkvedshavandeskap. Det är något hon behåller för sig själv, och när hon får veta att hennes chanser att bli gravid på naturlig väg är små, kommer barnfrågan högt upp på agendena för henne och pojkvännen Ryan Murphy. De planerar att flytta ihop, men Robin börjar tvivla på att det är det hon vill själv. Kan det vara så att hon tycker att allt går för fort och att hon behöver tänka. Samtidigt kommer många minnen upp från tidigare trauman, och när hon hotas på jobbet mår hon allt sämre.
Det här vet inet Cormoran Strike något om, när han beger sig till en ny klient som vill träffa honom i lönndom. Decima Mullins pojkvän har försvunnit och hon är övertygad om att han är den kropp som hittades svårt lämlästad i ett värdevalv till en silverbutik som specialiserat sig på silver med kopplingar till Frimurarna. Kroppen har en identifiering, men den är inte slutgiltig. Det finns dock fler kandidater till vem kroppen tillhör, och snart dras detektivbyrån in i en trasslig historia med många ledtrådar som leder år flera olika håll.
Cormoran har planer på att berätta för Robin om sina känslor för henne, men han tvekar när han märker att Robins förhållande verkar djupna. Han blir också nedskriven i pressen, och hans frustrationer växer och går ut över fel personer.
Byrån dras också med personalproblem, då en ny medarbetare verkar ha svårt att bete sig professionellt. Desssutom får de ett akvarium att ta hand om.

Det blir alltså lite för långt ibland. Jag skulle önska att vi fick följa ett fall, men då byrån har flera olika så får vi även följa dem, fastän det inte direkt är jättespännande när de skuggar misstänkt otrogna makar. I det här fallet blev kroppen i valvet nästan ett onödigt dtort fall för byrån, och mycket personliga känslor fick ta plats i det. Den här boken innehåller även en stor dos av dålig kommunikation, och det kan jag tycka är så jobbigt. Nu är det mycket av att Robin är arg på Cormoran och tror sig veta en massa saker, och han går runt och trånar efter henne och tror sig veta en massa saker han också. Sådant som kanske hade kunnat lösas med ett rejält gräl och/eller ett snack mellan delägarna (Cormoran och Robin) men icks då. De ska gå där och småputtra lite mot varandra och berätta vad de egentligen tycker, tänker och vill.
Saken kommer dock till sin spets i slutet av boken, och jag tycker mig ana att något viktigt är i görningen. De kanske behöver läka lite var för sig innan nästa steg, helt enkelt.
Boken slutar med en ganska rejäl cliffhanger, så nu längtar jag efetr bok nio lite extra mycket. Det känns som att mycket etablerades i den här boken, och det kändes också som att vi kanske äntligen kan ta farväl över vissa saker från det förflutna - särskilt Cormorans. 

"The hallmarked man" fick 4/5 i betyg. 

Januarifavoriter

Imorgon är det en helt ny månad, så vi tittar tillbaka på det som hänt i januari. Januari har varit en krasslig månad. Jag har haft ryggproblem, och bitvis mått ganska hängigt. Känt mig lite angstig också, beroende på orsaker. Fick däremot ett besked häromdagen som förhoppningsvis kan lugna sinnet lite. Samt att det nu verkar som att allt med avloppet är klart. Bara återställa kvar att göra. Men det är ett bekymmer för en annan dag. När snön smält och vi kan se det elände som var var trädgård.
Men, som sagt. Favoriter var det vi skulle titta på.

Bok: "The hallmarked man" av Robert Galbraith.

Film: "Lion". Om den indiske pojken Saroo som kommer bort från sin familj och av misstag hamnar i en stor stad. Därifrån blir han så småningom bortadopterad till ett par i Australien, och som vuxen försöker han återigen hitta sin familj. Verklighetsbaserad.
 
TV: "Stranger things". Känns nästan lite orättvis mot allt annat på TV den här månaden.

Nagellack: Majesty & mayhem från H&M.

Skönhet: Har inte blivit mycket av den varan den här månaden. Att vädra, även i många minusgrader, har dock varit en lisa för både inomhusluften och själen.

Extra speciell rolighet: Det är många födelsedagar i januari, men att Chilipojken fyllde 25 i början av månaden, och var hemma för att fira, kändes lite speciellt.

Favoritinlägg: Ser fram emot det i början på varje år - Bokåret 2025. 

Ses i februari!

Januaris nagellack

Det är nästan lite gulligt att jag månad efter månad tror att jag ska måla naglarna mer. Varje vecka. Minst. Och sedan gör jag inte det. I januari blev det återigen endast två lack, och ett av dem åkte på redan förra året för det var nyårlacket. Alltså har jag målat naglarna en gång i januari. Så kan det också gå. De två lack jag bar såg ut så här. OBS! Fotograferade i vinter"ljus".

Depend, VIP Meet and greet #5202
Nyåret firades med holo, för det är vad det här är i rätt ljus. Går att ana att det är så, men det blingade till bättre än så här i vekligheten. I övrigt är det rosa, lite åt det lila hållet, men mest bara rosa. Trivdes i det, men tyckte att det höll dåligt.

H&M, Majesty & mayhem
Eftersom det ändå är brist på ljus i Sverige så här års, passade jag på att måla med ett mörkt lack. Majesty & mayhem är ett mörkt brunt skimmerlack. Skulle säga att skimret ger lite koppartoner. Så pass fint, och jag trivdes väldigt bra i det.

Det var allt. Ses nästa månad. Antar jag.

Bullet journal för februari

Jag har inte glömt bort att göra min bullet journal för februari. Jag var dock väldigt oinsoirerad, så det satt långt inne och jag hade många funderingar innan jag till slut bestämde mig. Det blev ännu en rosa månad, men den här gången mörkare rosa och med svart som accentfärg.

Ännu en gång var det washitejpen som betämde hela alltet. Den här med rosa rosor minns jag inte varifrån den kommer, men den känns både lite murrig och lite romantisk, Rosor är alltid rosor, och februari är tots allt månaden då Alla hjärtans dag firas, om man nu är lagd åt det hållet.
Som svarta pennor använde jag mina Pigma micron från Sakura, i nästan alla tjocklekerna. Tombow blev 723 som helt enkelt heter Pink, och fineliner nummer 17 i färgen Hliotrope från Stabilo.
Jag inleder med en månadsöversikt, och en blank sida som kommer förbli blank. Tror jag.

Nästa uppslag rör den där träningen jag alltid tor att jag ska entusiastiskt utföra. Har gått si och så med den saken på sistonde, men någon sorts vilja finns där i varje fall. 

Månadens att göra, sådant som hände, saker att hålla koll och en humöröversikt. Jag har alltså slopat vanekollen, och istället lagt in en annan sorts hålla koll. Mer en blandning av vanekoll och allmän spaning på mitt välmående.

Månadens bok kommer bli en klassiker av det mer filosofiska slaget. På det här uppslaget vill jag också hålla koll på nagellack och mina finanser.

Avslutningsvis ett av veckouppslagen. Kanske blev ett en bit in på månaden för att jag hade gjort ett misstag veckouppslaget innan. Jag säger inte att det var så, men kanske.

Troligen blir det inte rosa i mars också, men jag säger inte att det inte blir rosa. Man vet aldrig med mig.