Sett på TV: Only murders in the building, säsong 5

Spoilervarning på TV-inläggen.

Det var alla tiders cliffhanger som avslutning på säsong fyra av "Only murders in the building", och en liknande cliffhanger blev det även på den här säsongen, den femte. Ett offer som hittas precis innan eftertexterna börjar rulla.
Det märks att den här serien är populär, för gästskådespelarna haglar. Den här femte gången ser vi bland annat Dianne Wiest, Beine Feldstein, Bobby Cannavale, Renée Zellweger, Christoph Waltz och Meryl Streep återvänder som Loretta. Fokus ligger ändå på Oliver (Martin Short), Charles (Steve Martin) och Mabel (Selena Gomez) som den här gången ska försöka lösa mordet på Arconias omtyckte dörrvakt Lester.

Bildkälla Disney+

När dörrvakten Lester hittas död i fontänen på innergården till Arconia, samma kväll som Olivers och Lorettas bröllop, vill så klart vår trio försöka reda ut dödsfallet. 
Ett finger i en räkcocktail leder dem till misstänkta maffiakopplingar, och när de hittar en hemlig svartklubb i  form av ett casino i husets källarvåning ökar mysteriet ytterligare. Vems var fingret? Vad har den nye robotdörrvakten att tillföra? Vad har tre miljardärer med mysteriet att göra? Och vem är det som köper lägenheter i Arconia, och varför?

Serien börjar kanske tappa lite av sitt behag, men jag tycker ändå fortfarande om mixen av komedi, drama och deckare som den här serien bjuder på. Många roliga karaktärer hinner titta förbi, och när mysteriet får sin lösning var det bara lite oväntat.
Jag kommer så klart titta även på säsong 6 när det kommer någon gång i höst.

"Only murders in the building" finns att streama på Disney+.

Februaris utlästa böcker

Trots att jag själv tycker att jag knappt alls har hunnit med att läsa, så lyckades jag läsa ut fem böcker i februari. Undrar hur jag klarade av det? Det var så mycket annat som pockade på min uppmärksamhet, men tydligen läste jag på rätt bra när jag väl bestämde mig för en lässtund. 
Nåväl, här är de i all sin prakt.

"Det måste vara här" av Maggie O'Farrell blev månadens favoritbok med 4/5 i betyg. Boken handlar främst om Daniel, men också om hans fru Claudette. Hon var en firad skådespelerska som valde att lämna karriären. Han är amerikanen som flyttat till Irland. När han hör en intervju på radion känner han att han måste få svar på vad som en gång hände med en vän han förlorade kontakten med. Ett beslut som får stora konsekvenser.

"Dolores Claiborne" av Stepen King är kompisbok med "Gerald's game". De har beröringspunkter, främst i starka händelser under en solförmörkelse. Boken berättas nästan helt i ett stycke, där Dolores förnekar mordet på sin arbetsgivare, men erkänner ett annat. Här lyssnade jag på en audiobok, och läste med i min fysiska bok. Enda sättet jag kan lyssna på en bok utan att tappa tråden.
Betyget blev3,5/5

"Svenska maskiner, ensligt belägna" av Simon Stålenhag läste jag samtidigt som "Dolores Claiborne" så jag kunde ha en läsa-i-sängen-bok också. Något av en bilderbok för vuxna, med Stålenhags fantastiska bilder av svenska landskap med en twist. Byggnader som inte finns, maskiner som inte existerar. 
Svartlöten är ett avspärrat område som fascinerar Valter, och även Linus. De fascineras även av varandra, men försöker gömma det. Många år senare återvänder Linus till Torsvik.
Återigen gav jag betyget 4/5.

"Självbetraktelser" av Marcus Aurelius var februaris månadsbok. Läste ut den långt i förväg, för den är ganska kort. En filosofisk klassiker, och visst är det kul att läsa en nästan 2000 år gammal text. Värst spännande blir det dock inte, eller ens värst intressant. Boken kommer inte riktigt med något nytt och repeterar mest samma sak om och om igen, fast kanske på lite olika sätt med olika infallsvinklar. Betyget fick bli 3/5.

"Charlies fiende" av Simona Ahrnstedt är den andra boken om Charlie, och jag gissar på minst en till. Sverigen romancedrottning hoppar på kriminalromantåget, med ett ganska lyckat resultat. Det märks dock att det här är en mellanbok, för den ställer fler frågor än den besvarar, och slutar med en sådan där twist att jag önskar att jag hade nästa bok hos mig just nu. Spännande slltså, men det kändes som att handlingen mest stod och stampade på stället. Betyget blev 2,5/5.

Februarifavoriter

Se där vad jag nästan glömde bort. Så kan det gå när man vaknar med huvudvärk och sover bort hela förmiddagen för att sedan råka fynda ett stort legoset att bygga på eftermiddagen. Hoppsan!
Men nu när februari är inne på sins allra sista timmar så kom jag på att jag skulle ju skriva om mina favoriter för den här månaden. En månad som har varit stressig och ganska jobbig mentalt, men som också bjussat på flera trevliga stunder.

Bok: "Det måste vara här" av Maggie O'Farrell.

Film: "Napoleon Dynamite".

TV: Säsong 4 av "Familjen Bridgerton" har haft mig i ett järngrepp.

Nagellack: Have fun från Depend O2, med nummer #5200. Det gröna på bilden.

Skönhet: Njä. Inte riktigt haft någon ny favorit att hylla lite extra den här månaden. Har inte  riktigt orkat bry mig, ärligt talat.

Extra speciell rolighet: Att ta en långfika på stan med bästisen.

Favoritinlägg: Alltid roligt att djupdyka i Bokrea-sortimentet.

FredagsFilmen: Longlegs

Att jag som inte ens är vidare värst förjust i skräck ändå ville se "Longlegs" är kanske lite konstigt. Jag hade dock hört att det mer var en thriller än en skräck, och inbillade mig att jag skulle få se något liknande "När lammen tystnar", där en FBI-agent försöker lösa en radda mord. Jag hade både rätt och fel.

Bildkälla Apple TV

Lee Harker är en ung begåvad FBI-agent som rekryteras till att hjälpa till att lösa en serie mord. Under flera år har hela familjer mördats av fadern som sedan tagit sitt liv. På alla mordplatser finns brev med mystiska symboler som är undertecknade "Longlegs".
Lee undersöker fallet från en ny synvinkel, och upptäcker personliga kopplingar till fallet.

Jag hade inte riktigt räknat med de övernaturliga elementen här, nej. Jag tyckte också att filmen inte var vidare värst otäck. Mer krypigt kuslig och ibland lite äcklig. De religiösa elementen var jag inte heller riktigt beredd på.
Det var en okej film, men inte vad jag hade väntat mig. Mest tyckte jag att den var ganska lågmäld, om man tänker på ämnet. Inte vad jag väntade mig, alltså. Inte heller så bra som jag hoppades på, men Nicolas Cage var som vanligt creepy med bravur, även om masken var lite väl.

Februaris nagellack

En gång har jag målat naglarna i februari, och det är ju inte mycket för en person som påstår sig gilla nagellack. Jag har inte haft lust, helt enkelt. För att göra det lite roligare valde jag att göra en skittle med de tre lack jag hade kvar av chrome-lacken från Pre party-kollektionen från Depend O2. Det rosa/magentafärgade bar jag i december, så det var dags nu.

Depend O2, #5197 #5199 #5200
Ja, jag har ångrat att jag inte bara höll mig till hololacken i den här kollektionen, för chrome är inte vidare värst kul. Visar upp alla skavanker och är svåra att få minsta lilla jämna. Lite lättare nu när mina naglar är så korta, men ändå inte alls roliga att lacka med. Så jag bestämde mig för att det fick bli en skittle, så jag kunde bli av med dem och slippa ha dem i lådan med otestade lack in i evigheten.
På lillfingret syns silverfärgade #5197 som heter Get your party started. Precis lika ospännade på nageln som jag anade. En ganska kall och vit silver.
På ringfingret (och tummen) har jag #5199 Getting ready. En ganska trevlig violett nyans, som jag tycker näst bäst om av dessa tre.
Allra mest tycker jag om #5200 Have fun, det gröna som jag har på lång- och pekfinger. En lite mintig nyans som jag absolut skulle kunna tänka mig att bära ensamt. Någon gång.

Kanske blir det roligare med lack i mars, vem vet. Jag har trots allt en av mina stora lemmings på väg in...