FredagsFilmen: Nosferatu

Ibland tröttnar jag, men allra oftast är jag ett stort fan av vampyrer. Jag hade alltså koll på att det gjorts (ännu) en remake av den klassiska filmen "Nosferatu", som löst baserades på Bram Stokers roman "Dracula". Så när nyversionen av filmen dök upp upp Netflix var det inte jättesvårt att bestämma vad vi skylle rysfilmmysa till.

Bildkälla IMdB

Nygifte Thomas Hutter måste lämna sin fru Ellen när han blir skickad till Karpaterna för att hjälpa en mystisk greve säkra en fastighet i staden Wisborg. Efter att Thomas lurats att skriva på ett kontrakt i utbyte mot guld finner han sig snart fånge i grevens slott, medan greven reser mot Wisborg med pesten i bagaget - och kommer allt närmare Ellen.
Ellen bor hos vännerna Anna och Freidrich under Thomas resa, och snart börjar gå i sömnen, drabbas av epileptiska anfall och verkar hallucinera. När doktor Sievers inte kan nå grunden i Ellens tillstånd kallar han in sin gamle professor von Franz. Han kommer snart fram till att det som drabbat Ellen är värre än någon kunnat ana - Nosferatu.
Vilket offer ska krävas för att stoppa greve Orloks framfart i staden?

Tråkigt nog så tyckte jag inte så vidare värst om den här filmen. Handlingen kändes utdragen, och även om den var snyggt gjord så hade den tjänat på att vara kortare och berätta lite snabbare. Det är helt enkelt för lite handling för en två timmar lång film.
Den avviker ganska rejält både från den litterära förlagan och från stumfilmsklassikern, men det som känns igen är det som lyfter filmen. Fokuset på skuggorna, leken med ljuset, den nästan svartvita färgsättningen. Allt rabalder om Bill Skarsgårds (Orlok) mask förstår jag dock inte. Snyggt gjort att göra honom så ful, men så värst otäck tycker jag inte att han var. Inte så att man behövde hemlighålla Orloks utseende fram tills efter filmens premiär i varje fall.
Det finns säkert de som tycker att "Nosferatu" är fantastisk, men dit hörde inte jag. Även om jag inte somnade i soffan, som vissa i mitt sällskap gjorde...

Sett på TV: The newsroom, säsong 1

Spoilervarning på TV-inlägg.

Det var lite slumpartat att jag valde "The newsrrom" som min nya cykel-serie. Jag råkade se en reel och blev intresserad, och eftersom det är en HBO-serie och jag har HBO var det inte alls svårt att raskt lägga upp den i schemat. Ett bra val skulle det visa sig, eftersom jag mest tittade på den när jag inte cyklade.

Bildkälla Prime video

Efter att i det närmaste skällt ut en college-elev under en paneldebatt, behöver nyhetsankaret Will McAvoy återfå publikens intresse. Tillsammans med en till största delen ny nyhetsredaktion, bestämmer de sig frö att göra nyheterna bra, utan snaskigheter och skvaller. De får press på sig från bolaget, publiken och reklamintäkter. Samtidigt som de ibland pressas hårt av sitt eget bolag, har många av dem ett mer eller mindre komplicerat känsloliv, som ibland kommer i deras väg.

Det här är på riktigt en väldigt bra serie. Önskar bara att jag hade upptäckt den redan när den kom, för vissa av de nyhetssegment som är med här har fallit mog ur minnet. Jag har ändå fått en del förklarat för mig genom den här första säsongens gång, och har fått en ökad förståelse för hur en del nyhetsinslag blir viktigare än andra - även sådana som kanske gränsar på skvallernivå.
På det sättet blir det här en väldigt bra och välutveckad serie. Det finns vissa saker jag stör mig på, som Maggies och Dons on/off-förhållande och Mackenzies lite väl skrikiga ton när hon blir passionerad, men i det stora hela är det här en serie jag bara kan rekommendera. 

Sett på TV: Breaking bad, säsong 2

Spoilervarning på TV-inlägg.

Walter Whites vidare äventyr i ett land där det kostar en årslön att bli sjuk. Så vad att göra om man får en cancerdiagnos och är en duktig kemist? Börja koka meth med en av sina gamla elever. Så klart?

Bildkälla Alpha coders

Walt och Jesse kommer undan Tuco efter att han tagit dem som gisslan. För att dölja sin frånvaro fabricerar Walt en minnesförlust, vilket leder till en härva av lögner som blir svåra att hålla reda på - särskilt under narkos. 
Jesse blir utkastad från sitt hus, och flyttar in i lägenheten bredvid sin hyresvärd, Jane, som är en före detta narkoman. Snart inleder de en relation, som tar ända i förskräckelse.
Walt vill inte längre agera mellanhand, utan bestämmer att han och Jesse själva ska langa methamfetaminet. De anlitar tre langare, men när de drar sig ur har de massor av meth men inget sätt att bli av med det. Via sin advokat/penningtvättare Saul, kommer de i kontakt med Gus. När dealen med Gus går i lås missar Walt sin dötters födelse, och Skyler tröttnar på Walts beteende.

Nu är jag lite trött på knark, och har bett om en paus för att se sista säsongen av "The Bear". Mina barn hävdar bestämt att det blir mycket bättre från och med säsong tre, så vi hoppas på det. Annars är jag kanske inte direkt med i hyllningskören av den här serien. Välspelad, välgjord och känns verklighetsförankrad - men inte riktigt min tekopp. Vi får se om det kan komma att ändras.

Dålig hår-Dagens

 

Låt: Kanske "The Rush" med Editors. Var ett tag sedan jag aktivt lyssnade på musik överhuvudtaget, så jag hade missat både att de släppt ny singel och att ett album kommer i slutet av okrober.
Outfit: Vinröda joggers, Cure t-shirt och svartvit kofta. Allt från H&M.
Smink: Mer vinrött, i form av mascara från Maybelline. Lite concealer från L'Oréal och blush från Pixi.
Doft: Som jag hoppas jag snart slipper - avloppsstanken på jobbet. Det är felanmält och utreds.
Nagellack: Inget just nu.
Frukost: Körsbärsyoghurt med min hemgjorda granola, Earl Grey med mjölk.
Fika: Te och skorpa.
Middag: Rostad rissallad, med räkor. Ska testa ett nytt recept. Kan bli bra, kan bli "det här gör vi inte igen".
Motion: Yogapass, cykla till och från jobbet, pruttpromenad.
Kvällsnöje: "The bear". Efter att jag har duschat och tvättat håret.
Att tillägga: Extraknäcker några veckor den här månaden, så min vanliga rutin får ta ett steg tillbaka. Funkar än så länge.

FredagsFilmen: Den vilda roboten

Ibland är en riktigt bra animerad film allt jag behöver. "Den vilda roboten" är en Dreamwork Animations film, baserad på böcker av Peter Brown. Jag ville ha något lite lagom att titta på en kväll, och råkade hitta det som blev min favoritfilm i augusti.

Bildkälla Frame Rated

Roboten Roz vaknar till liv efter ett skeppsbrott, ensam på en obebodd ö. Här försöker hon finna ett syfte, och lära sig om den omgivning hon hamnat i. Hon blir adoptivförälder åt den lilla gåsungen Brightbill. Tillsammans med sin kompis, räven Fink, måste Roz lära Brightbill att flyga så att han kan accepteras av de andra gässen tills det blir dags att flyga söderut över vintern.

En väldigt rar film, även om storyn känns igen. Det kan behövas en och annan liten näsduk, vilket nästan känns givet vid den här typen av film.
Jag streamde "Den vilda roboten" på Netflix.