Sett på TV: Breaking bad, säsong 1

Spoilervarning på inlägg om TV.

Jag har blivit övertalad av yngsta barnet att se "Breaking bad", eftersom det enligt henne är "den bästa serien någonsin". Smällhöga betyg på IMDb bidrog så klart också till att jag ville se den. Så just nu är den min och älskade makens projekt. Wish us luck.

Bildkälla Genius

Walt White arbetar som kemilärare på en high school i Albuquerque, New Mexico, och extraknäcker på en biltvätt för att försörja familjen. Hans fru Skyler är gravid med deras andra barn, och sonen Walter Jr. har cerebral pares. Han har blivit nyfiken på stadens droghandel, då hans svåger ofta talar vitt och brett om olika tillslag han gjort som narkotikapolis. Walt följer med Hank på ett tillslag och ser en före detta elev, Jesse Pinkman, smita från brottsplatsen.
När Walt får veta att han har lungcancer i stadium III och kommer överleva ungefär två år, tar han till drastiska metoder för att säkra sin familjs försörjning när han går bort.
Han tar kontakt med Jesse och de bestämmer sig för att koka meth-amfetamin tillsammans.

Jag erkänner att jag inte alls tycker det här är vidare värst fantasiskt. Jag har lovat att ge serien en fortsatt chans, men den här typen av serie är ingenting som jag brukar tycka om. Jag har dock blivit lovad karaktärsutveckling som heter duga, om jag bara tar mig till säsong tre... Bara att bita ihop och traggla vidare.
Första säsongen var ganska kort, bara sju avsnitt, men min tveksamhet gjorde att det tog tid att titta. Jag känner att jag börjar bli tv-serietrött igen...

"The tale of the body theif" av Anne Rice

Vampyrkrönikan fortsätter, och i juli var det den fjärde boken, "The tale of the body theif", som stod på agendan. Även den en omläsning, och jag kom ihåg den som en av de bästa böckerna i serien. Den längsta också, med nästan 700 sidor. Tur att jag gav den en månad.

Bildkälla The StoryGraph

Lestat har blivit en av de starkaste vampyrerna. Han börjar dock tröttna på sin tillvaro och beger sig in i Gobiöknen för att söka döden genom solen. Hans försök misslyckas dock, och han finner sig grubbla över sitt liv och undra mer och mer över mänskligheten.
När han ges chansen att få byta kropp för en dag, och prova livet som människa igen, blir frestelsen för mycket och han går med på förslaget. Den magnifika kropp han bytt till sig visar sig dock vara väldigt sjuk, och mannen som tog Lestats kropp har ingen tanke på att återlämna den.
Lestat behöver hjälp från andra dödliga för att få möjlighet att återförenas med sin kropp igen, efter att hans allierade vampyrer vänt honom ryggen.

Det är som sagt en lång bok, och det hinner hända mycket. Det är mycket filosofiska och religiösa grubblerier, och också en stor dos moral. För vad innebär det för en vampyr att plötsligt vara människa igen? Är det värt det, för chansen att se solen igen? Och hur är man egentligen en människa, särskilt en god människa? Det är inte alltid så lätt, ska det visa sig.
Lestat begår många misstag, särskilt av sexuell natur, så en lite triggervarning för det. Jag kan också konstatera att Anne Rice är bedrövligt dålig på att skriva sex. Det kanske blir så om huvudkaraktären kallas sin penis gör sitt organ. Ungefär lika kliniska och trista blir sexskildringarna.
Bitvis är det svårt att tycka om Lestat i den här boken. Som människa känns han nästan överdrivet fumlig, gnällig och snudd på patetisk. Han fattar en del moraliskt tvivelaktiga beslut, både som människa och i sin vampyrskepnad. Men ändå, det är klart att man hoppas på att allt ska gå vägen för Lestat. Han är ju ändå trots allt - Lestat.

Jag gav "The tale of the body theif" 4/5 i betyg.

"Våran pojke" av Mikael Yvesand

"Våran pojke" är Mikael Yvesands andra bok, och den har blivit betydligt mer uppmärksammad än debuten "Häng city", till och med vunnit Sveriges Radios romanpris 2026.
Eftersom jag gillade "Häng city" ville jag så klart även läsa uppföljaren, och jag har en snäll mamma som gav mig den i födelsedagspresent, så det var bara att sätta igång.

Bildkälla The StoryGraph

Johan är sju år när han och hans familj flyttar till ett radhus. Han blir snart kompis med Danne och Tino, och senare även Eurotroll. Ibland händer det att Johan får besök i sitt rum på natten. Han kallar besökarna för ovänner, för de är inte hans vänner även om de kan se ut som dem. Johan växer upp, och en dag gör han något dumt, men livet går vidare.
När han flyttar hemifrån blir han granne med Jonna. Mystiska saker börjar hända i Jonnas lägenhet.

Den här boken är egentligen ganska normal - fram tills det att den inte är det. Vi följer Johan genom uppväxten. En ganska ensam och vilsen människa, ska det visa sig. Han går i skolan, han går på olika jobbkurser, han skaffar jobb. Mitt i detta helt vanliga liv händer något, men det verkar inte påverka honom vidare värst.
Men samtidigt i boken händer det underliga saker i skogen och i husen runtomkring. Det är spiongrejer, mystiska män, ett misstänkt mord eller tre, och en hemsökt Konsumbutik, som kanske har besökare från en annan dimension. En bikaraktär genomgår också en drastisk förändring.
Det är svårt att hålla sig spoilerfri, men liksom i "Häng city" händer det även i "Våran pojke" ett uppmärksammat mord, som har hämtat inspiration från ett autentiskt svenskt rättsfall. Det ligger liskom inbäddat i absurditeter. Det blir som en mix av uppväxtroman, true crime, science fiction, spionthriller och deckare. Postmodernism, helt enkelt. Det är massor av magisk realism, och vissa händelser drar mina tankar till Simon Stålenhag och hans science fiction/magisk realism-konst. SKulle den här boken illustreras vet jag konstnären för jobbet.
Boken var snabbläst och ganska kort, men det gäller att hänga med i svängarna.

Jag gav "Våran pojke" betyget 3,5/5.

Julifavoriter

Avslutar månaden med vad jag gissar är matförgiftning. Jippi... 
Annars har det varit en fin månad, med många lediga dagar och en hel del skoj på agendan. Enda (?) smolket i bägaren var dock av det ganska stora slaget, då Chilipojken inte kom in på masterprogrammet. Han kommer flytta hem igen ett tag, och det är ju mysigt för mig, men samtidigt är jag ledsen för hans skull. Bitterljuvt.
Favoriter ska jag nog kunna hitta också, om jag får tänka till lite.

Vågen och stranden, Stockholms slott

Bok: "Våran pojke" av Mikael Yvesand

Film: "The Odyssey".

TV: Bara sett "Breaking bad" så har inget att jämföra med.

Nagellack: Cantaloupe crush från H&M.

Skönhet: Massor, massor, massor med vatten.

Extra speciell rolighet: Min och älskade makens miniresa till Stockholm, kanske? Årets slott blev Stockhols slott.

Favoritinlägg: Självklart årets mid-year book freak-out.

Julis nagellack

Ni vet det där när man har bestämt sig för att ta en semestermånad? Och tänker att man ska hinna med alla möjliga roliga saker? Och hinna måla naglarna i alla möjliga roliga färger? Och sen så gör amn inte det? Just så var min juli. Alltså blir det bara två nagellack att titta på idag. Varsågod.

H&M, Cantaloupe crush
Kan det här lacket ha ett mer passande namn? Jag är osäker på det. Öppna en melon med orange fruktkött så är det just den här nyansen som du hittar. Mitt i prick, alltså. Formulan är den där squishiga jellyn, som hintar åt kräm. Tutti fritti-godis på naglarna, med andra ord.

Depend, #847
Sommarfärgernas sommarfärg? Turkosblått så det visslar om det. Kräm, men av det lite skirare slaget, så det krävde tre lager för resultatet på bilden.

Det var det hela. Ses i slutet av augusti för fler nagellack. Kanske?