Granola 101

Jag har skrivit om granola på den här bloggen förut, flera gånger till och med. Det kan bero på att det är gott, att jag äter det nästan varje vecka (älskade maken - varje dag), att det är lätt att göra själv och för att det går att ändra granolan efter tycke och smak, det man har hemma och den smak man är sugen på just nu.
I många år har jag gjort en basgranola med kanel och honung., och den har varit familjens favorit. Men vet ni - ibland blir det lite tjatigt att göra samma granola gång efter gång, år efter år. Så! Lite förändring kanske?

Granolabas

Jag gör nästan alltid min granola med följande grundrecept.

4 dl havregryn
1 dl solrosfrön
1 dl pumpakärnor
½ - 1 dl riven kokos
½  dl linfrön
2 dl blandade nötter

Blanda. Vill man kan man dratta i russin eller liknande redan här, och så har man en fin müsli. Man kan också hoppa över nötterna om man inte vill/är allergisk eller annan anledning man kan tänkas ha. Eller ha i bara en sorts nöt, vad vet jag. Jag brukar ha i en mix av sötmandel, hasselnötter, pecannötter och cashewnötter, men det beror lite på vad jag har hemma.
Andra goda nötte? Pistage, jordnötter, valnötter, paranötter.

Smaksättning

Och det är nu vi kan leka på riktigt. Min vanligaste smaksättning är alltså kanel, enligt följande formula.

1 msk kanel
3 msk kokosolja
3 msk honung

1 krm salt

Värm försiktigt till flytande, blanda med basen. 

Vill man ha en annan olja, så kan man ha det. Rapsolja är smakneutral, olivolja sätter en lite mer pepprig ton. Eller varför inte smör? Smält eller brynt. Eller gee? 
Annan sötning än honung funkar okså, så klart. Som lönnsirap, sirap, socker, sådan där kaffesirap. Min senaste batch gjorde jag med brynt smör och vaniljsirap - smakar kaka!
Jag har också haft i jordnötssmör, som jag lät bli lite mjukare och mer medgörligt tillsammans med honung, salt och en mindre mängd kanel. 
Om man älskar äpplen - äppeljuice. Om man älskar choklad - kakao. Om man älskar blåbär - blåbärssoppa. Ja, ni fattar. Jag tycker dock att man bör ha i lite salt, för det blir helt enkelt godast så.

Nu när basen och smaksättningen är blandade med varandra, brer man ut härligheten på en plåt. Rosta i 130-140 ℃ varm ugn 30 - 50 minuter beroende på önskad rostningsgrad. Jag brukar hålla mig kring halvtimmen, och rör om ungefär var tionde minut, för jag är en sådan där som inte jagar granolakluster.

Tillsatser

Efter att granolan blivit klar, och hunnit kallna, kan man ha i sådant som kanske inte alltid vill bli uppvärmt, eller du inte vill ha värmt. Jag älskar till exempel russin, men om de blivit bakade minsta lilla så går de från mums till blä. Alltså har jag i min torkade frukt efter bakningen i ugnen. Oftast russin, men gärna annan torkad frukt. Tranbär, aprikos, fikon, jordgubbar, äppleringar. Det jag har och tycker passar till.
Annat gott att ha i efteråt är kokoschips, chokladknappar, bananchips eller hampafrön. Vem vet bäst? Du själv.

Ska gå och hälla up brynt smör/vaniljgranolan på burk nu. Räcker väl 14 dagar eller så.

Det tog slut

Idag har jag bara fyra tomma förpackningar att stoppa i plaståtervinningen. Det mesta har vi sett förut, och mycket av det - eller liknande - kommer vi se igen.

Pixi. Glow tonic. 5% glycolic acid exfoliating toner.
Den här har jag använt länge, men den igår också i min vilja att förenkla min hudvård. Så även fast jag tyckt mycket om den så blev det inget omköp. Det är dock inte omöjligt att det kommer hem en ny flaska någon gång. Det beror lite på hur det funka med min ersättare (som är 7%).
Betyg 5/5

Holika Holika. Pure essence mask sheet. Cucumber.
Skön mask med trevlig doft, och den är inte värst kladdig. Vissa arkmasker kan kännas bra klibbiga, men det upplevde jag inte med den här. Kommer säkert hitta tillbaka till mig igen.
Betyg 5/5

Atrix. Intensive protection cream.
Favvisen. Har absolut ersatt den, och kommer fortsätta göra så tills den utgår eller jag kolar vippen.
Betyg 5/5

Aussie. Bouncy curls. Shampoo.
Jag valde att hålla mig inom märket, men köpte den fuktgivande varianten när det var dags för ett omköp. För att vara ett shampo för lockigt hår så gjorde den inte mycket för mina lockar, om vi säger som så. Men jag gillade doften.
Betyg 4/5

Sett på TV: The newsroom, säsong 2

Spoilervarning på inlägg om TV, precis som vanligt.

Det dröjde ett tag innan jag tittade vidare på den utmärkta HBO-serien "The newsroom". Allra mest kanske för att jag knappt har cyklat motionscykel de senaste veckorna (desto mer vanlig cykel, men då tittar man på vägen och inte en skärm okej!?) och det här var ju menat att vara min cykelserie. Till sist bestämde jag för att bara titta ändå, och då blev det sträcktittning i stället. Eller som älskade maken frågade: "Är det bra? Eftersom du tittar på det ena avsnittet efter det andra?" Ja, det är bra.

Bildkälla Rotten tomatoes

Någonting har hänt på nyhetsredaktionen på ANC, och advokater har kallats in för att reda ut det hela.
Efter att en medarbetare brutit fotet, ber Jim om att få ersätta honom på en reporterbuss osm följer presidentkandidaten Mitt Romney. Mest tar han jobbet för att komma bort från Maggie och Don, vars förhållande han har svårt att bevittna. 
Maggie och Don gör dock slut, och Maggie förlorar sin bästa vän, när en YouTube-video där Maggie bekänner sina känslor för Jim dyker upp.
Maggie har åkt till Afrika på en reportageresa, och blir där vittne till något så traumatiserande att hon ofta vänder sig till alkoholen - och genomgår en drastisk utseendeförändring.
Redaktionen jagar ett stort scoop om en militär operation, men då det visar sig attvissa vittnesmål varit manipulerade, så hotas flera av medarbetarnas jobb. Under bevakningen av presidentvalet kommer allt till sin spets, och många viktiga beslut fattas, både på det yrkesmässiga och det privata planet.

Det här är fortfarande en så väldigt bra serie, och jag är fortfarande bara besviken på mig själv för att jag inte hittade den förrän nu. 
I den här säsongen förekommer en fiktiv nyhet, men resten av dem är riktiga. Serien belyser också arbetet på en nyhetsredaktion, och här får vi alltså även se allt det som kan gå fel och vilka konsekvenser det kan få. Det är tvära kast, men jag tycker inte det är svårt att hänga med. Däremot kunde jag ibland tappa bort mig i tidslinjen, när det gällde samtal mellan medarbetarna och advokaterna. De genomsyrar hela säsongen, och till en början undrade jag varför de var med. Sedan klarnade bilden.

Kommer jag kasta mig över den tredje och sista säsongen, med eller utan cykel? Ja!

"Ett otänkbart öde" av Simona Ahrnstedt

Sista boken i serien om Slottet Wadenstierna, om inte Simona Ahrnstedt får för sig att skriva fler. Också den sista boken jag läser i min kronologisk-ordning-omläsning. "Ett otänkbart öde" utspelar sig några år efter "Överenskommelser", och för att vi ska kunna få till en Wadenstierna-roman behöver vi alltså besöka Beatrice och Seth. Värt att läsa bara därför.

Bildkälla The StoryGraph

Efter att ha orsakat en skandal har Alexandra Rosenkvist skickats från hemmet i Stockholm till sina stränga fastrar i Sveg. Men nu, efter tre år, ska hon äntligen få komma hem igen.
Atle Falk har affärer tillsammans mes Alexandras pappa, och nu behöver sågverket de äger tillsammans ses till. Atle erbjuder sig att resa, och får också uppdraget att hämta hem Alexandra.
Till en början kommer Alexandra och Atle inte alls överens, men under resans gång växer känslorna fram mellan dem. Atle dras till Alexandras rättsvise-tänk, och hennes konstnärliga ådra, och Alexandra upptäcker ömma sidor hos den bullrige Atle, och upptäcker vilket stort hjärta han har.
Alexandra längtar efter frihet, men vet inte att hennes familj har andra planer för henne - som absolut inte inkluderar Atle. Eller frihet.

Nu, efter att ha läst de andra böckerna i serien under året, så kan jag se hur väldigt många likheter det finns. Det är mycket som händer i "Ett otänkbart öde" som redan har hänt i de andra böckerna, särskilt ser jag likheter med "Överenskommelser". Vissa saker känns som lite väl osannolika sammanträffanden, men jag tar vad jag får.
Slutet var kanske lite väl mycket deus ex machina för min smak, men även där - jag tar vad jag får. 
Inte mycket sex, och det som var hoppade jag faktiskt över den här gången.

Jag lät betyget 3,75/5 vara kvar. Den var bra, men inte den bästa. 

FredagsFilmen: CODA

För några månader sedan hittade jag en film på någon streamingtjänst som jag tänkte kunde vara tittvärd. Om inte annat så för att den skrev Oscarshistoria när Troy Kotsur var den första döva mannen att vinna en gubbe för sin biroll som filmens pappa (Marlee Matin spelar mamman och hon vann sin gubbe redan 1987). Och så vann den för bästa film också. Och bästa manus efter förlaga. Om vi ska vara petiga.
Så. En och annan anledning att se den fanns alltså.

Bildkälla Film Affinity

Ruby är den enda hörande medlemmen i sin familj. Hon hjälper familjen tolka i mycket, inte minst när det gäller familjeföretaget inom fiskeri.
Ruby älskar att sjunga, och hon går med i skolkören (för en killes skull) och finner snart sin egen röst. Hennes musiklärare ser hennes potential och ger henne privatlektioner för att hon ska kunna söka sig vidare till en musikskola.
När företaget hotas hamnar Ruby i kläm. Hjälpa sin familj rädda företaget, eller följa sin egen dröm?

Jag undrade så jag tog reda på det. CODA är en förkortning och betyder Child Of Deaf Adult. Som familjens tolk hamnar Ruby ofta i skymundan, och hon får dåligt samveter när hon gör något för sig själv.
Familjens dynamik liksom de svårigheter hörande barn till döva föräldrar  kan drabbas av, framställs väldigt bra av de olika skådespelarna. Ingen här spelar någon de inte är i verkliga livet, utom huvudrollen Emilia Jones, som faktiskt lärde sig teckenspråk för den här filmens skull.
Jag tyckte om den här filmen otroligt mycket. Precis den typ av feelgood jag tycker om, med ett lite tårmilt avslut som rosett på popcornhinken.
Har du ett Apple-abonnemang så är det här en Apple original-film. Annars finns den att hyra lite varstans, bland annat SF Anytime.