FredagsFilmen: Den vilda roboten

Ibland är en riktigt bra animerad film allt jag behöver. "Den vilda roboten" är en Dreamwork Animations film, baserad på böcker av Peter Brown. Jag ville ha något lite lagom att titta på en kväll, och råkade hitta det som blev min favoritfilm i augusti.

Bildkälla Frame Rated

Roboten Roz vaknar till liv efter ett skeppsbrott, ensam på en obebodd ö. Här försöker hon finna ett syfte, och lära sig om den omgivning hon hamnat i. Hon blir adoptivförälder åt den lilla gåsungen Brightbill. Tillsammans med sin kompis, räven Fink, måste Roz lära Brightbill att flyga så att han kan accepteras av de andra gässen tills det blir dags att flyga söderut över vintern.

En väldigt rar film, även om storyn känns igen. Det kan behövas en och annan liten näsduk, vilket nästan känns givet vid den här typen av film.
Jag streamde "Den vilda roboten" på Netflix.

Augustis bokhög

Augusti blev inte en bra läsmånad för mig. Jag hade mycket annat som pockade på min uppmärksamhet, och fastnade också lite i en bok som var sådär rolig att läsa. 
Fyra böcker blev det, i den ordning de ligger.

"Överenskommelser" var Simona Ahrnstedts debutbok, och i mina ögon finns det inget som slår den snåriga kärleksberättelsen mellan Beatrice och Seth. Hon fånge i en påtvingad förlovning med en man hon avskyr, han den nyrike och skandalomsusade kvinnokarlen. Kommer alltid ge den 5/5 i betyg.

"Father material" av Alexis Hall är den tredje och avslutande boken i London Calling-trilogin. Det duger gott och väl med den första boken, "Boyfriend material". Lite som vanligt strular sig Luc och Oliver igenom en ny fas i sitt förhållande. Den här gången adopterar de en hund (bokens behållning) och tar sedan raskt klivet till att bli fosterföräldrar. Jo tjena. Tröttnad på allt med den här boken, men den räddades lite av sin epilog. Betyget fick bli 2,5/5.

"Memnoch the devil" av Anne Rice känns mest som en bok om religion i vampyrkläder. Mycket om himmel och helvete, Gud och Djävulen, gott och ont. Vad är verkligt och vem ska man tro på? Jag gav den 2/5 i betyg.

"Svart hjärta" av Silvia Avallone blev augustis favoritbok. Fint berättat om Emilia och Bruno, och de tragedier de bär på. Hon kommer till den lilla bergsbyn Sassaia efter ett avtjänat fängelsestraff. För att isolera sig och lära sig bära på sin börda. Avallone har blivit en av mina favoritförfattare, och även den här levererade. Betyget blev 4/5.

"Svart hjärta" av Silvia Avallone

Min femte Avallone-bok, och jag hoppas få läsa många fler. Tackar återigen den bokcirkeldeltagare som introducerade Silvia Avallone för mig, eftersom hon har blivit en favoritförfattare sedan det där första mötet i "Stål". 

Bildkälla The StoryGraph

Till den lilla bergsbyn Sassaia i Piemonte, kommer en dag den drygt 30-åriga Emilia. Hon bär på en stor hemlighet, och efter ett avtjänat fängelsestraff har hon bestämt sig för att isolera sig. Hon lever sitt liv i ensamhet och skam, och tror inte på förlåtelse för sig själv.
I byn bor också läraren Bruno, som bär på egna sår efter en olycka som gjorde honom föräldralös. 
Emilia och Bruno inleder en passionerad relation, och tvingas konfrontera känslor både hos sig själva och varandra.

Så vackert skrivet! Avallone tar sig an sina karaktärer med stor ömhet, och trots att det är ganska allvarliga saker som hänt framför allt Emilia, men även Bruno, så berättas det med sympati och förståelse. SOm läser hoppas jag att det ska vara på ett annat sätt än vad jag misstänker, förledtrådar finns där. Om det blir så låter jag vara osagt.
Det är en ganska hoppig tidslinge, som skiftar berättare, även om det verkar vara Bruno som "skriver". Det blir många tillbakablickar, för att sakta men säkert komma till kärnan, Emilias egen skildring. Det finns det somm förblir obesvarat, men det gör liksom ingenting. Det finns ändå ett hopp där, en sorts framtidstro.
Av bokens efterord förstår jag att Avallone själv har arbetat på fängelser och hållit skrivkurser där, och det är utifrån de egna erfarenheterna och de personer hon mött, som den här boken blev till. En liten påminnelse om att allt inte är svat och vitt - att det finns många sidor på en och samma berättelse.

Mitt betyg på "Svart hjärta" blev 4/5.

"Memnoch the devil" av Anne Rice

Vampyrkrönikan som månadsbok under månader med 31 dagar fortsätter. "Memnoch the devil" är bok fem i ordningen, och en sådan där bok som jag undrar vad syftet är med den.

Bildkälla The StoryGraph

Lestat har bestämt sig. Hans nästa offer ska bli gangstern Roger, trots att Lestat förälskat sig i hans djupt religiösa dotter Dora. Samtidigt märker han att någon förföljer honom, och han blir varse att djävulen vet vem han är.
När Memnoch uppenbarar sig påstår han att han är djävulen, och att han behöher Lestats hjälp. Lestat ges möjligheten att få se alltets skapelse, paradiset och skärselden. Lestat tvingas välja mellan Gud och Djävulen, men vem ska han tro på? Talar någon av dem sanningen? 

På sätt och vis känns det här inte alls som en vampyrbok. Det är ytterst lite vampyr i den, men desto mer religion och religiösa grubblerier. Det känns lite som att Anne Rice ville skriva en annan sorts bok, men svepte in den i vamyrkläder för att nå ut med den. Vissa saker och teorier kan ha något visst, men mest känner jag att det är en lång resa mellan pärmarna, innan jag äntligen kan lägga ifrån mig boken för gott. Den går från vampyr till spöke till religion, med skvättar av både "Den gudomliga komedin" och "Det förlorade paradiset". Någonstans på vägen tappade den mig. 

Lägg också till att jag irriterar mig fruktansvärt på karaktären Dora, som ska var Lestats kärlek i den här boken. När så mycket hänger på henne och hon mest känns jobbig (och en aning religiöst fanatisk) så är det inte undra på att boken inte tilltalar mig i sin helhet.

Mitt betyg på "Memnoch the devil" blev 2/5. Ska bli riktigt skönt med vampyrpaus en månad nu.

Augustifavoriter

Augusti blev lite oväntat en ganska pissig månad. Vanligtvis är det en månad med många anledningar att fira. Två av barnen fyller år, samt en bästis, och flera andra vänner och släktingar. Sommaren brukar vara som finast, och en sorts vardag brukar infinna sig, med terminsstart och annat.
Men augusti 2026 kommer jag förknippa med döden, känns det som. För inte bara förlorade vi Dolly Parton och Tim Curry, och Norges kung Harald. Det var en skolattack också. 6 år sedan min pappa dog, 5 år sedan min älskade storebror dog. Och  - inom loppet av några timmar dog min morbror (mammas lillebror) och älskade makens farbror. Båda väntat, med sorgligt ändå.
Lägg där på att flytta hem Chilipojken från sin studieort, så kan vi summera en månad som känts lite... jobbig.
Kan jag hitta favoriter ändå? Vi får se.

Bok: "Svart hjärta" av Silvia Avallone.

Film: "Den vilda roboten"

TV: Säsong 7 av "The Rookie"

Nagellack: Av de två snarlika jag bar, var nog Depend #837 det finaste. Med minsta möjliga marginal.

Skönhet: För den inre skönhetens skull - ibland är det bra skönt att gråta ut.

Extra speciell rolighet: E och hennes sambo A har tingat kattungar! Så jag ska bli katt-mormor. Det har också varit roligt att samla familjen för att fira de där födelsedagarna. Alltid roligt att ses.

Favoritinlägg: Jag tog en liten stressrelaterad bloggpaus där, så jag har inte jättemycket att välja på. Väljer Det tog slut, mest för att det tog ett tag att skriva och det var skönt att tömma lådan. Än så länge inget nytt i den.