Sett på TV: The Pitt, säsong 2

Jo just det, spoilervarning.

En av tidernas bästa sjukhusserier har precis avslutat sin nadra säsong. Jag har hört att det kommer en säsong tre någon gång 2027, så jag får vänta med att få veta hur det gått med allt och alla.
Eftersom säsongerna utspelar sig under ett enda arbetspass så blir det en del ouppklarade saker när dagen/säsongen tar slut, och mycket hänger i limbo. Det är inte ens säkert att vi kommer få veta svaren nästa säsong, för det fanns en del som kändes oavslutat första säsongen också, som antagligen löst sig för karaktärerna men vi i publiken vet inget om det.

Bildkälla TV Time

Den andra säsongen utspelar sig under Fjärde Juli, och doktor Robby och hans personal får mycket att handskas med en sådan helgdag. Fyrverkerier, våghalsiga upptåg, alkohol och flera sjukdomsfall. Det här ska bli Robbys sista pass innan han ger sig ut på en längre ledighet - bara han och hans MC. Hans ersättare går bredvid honomhela dagen, och vissa saker i hennes beteende väcker frågor både hos Robby och den övriga personalen. Dessutom hittas en baby övergiven på en toalett, sjukhuset är måltavla för en cyberattack, och en ny omgång läkarelever har sin första dag i det kaos som är akutrummet på nationaldagen.

Tack lilla serien för att du inte vänder bort blicken från det som händer i dagens USA. Här kommer ICE på besök och ställer till det på mer än ett sätt. Folk pratar om indragna bidrag som gör det svårt att få råd att leva - än mindre vara sjuk. Forskningsanslag som dragits in och gjort att mycket viktig medicinsk forskning avbrutits eller avslutats. Hela säsongen bär på ett stråk av uppgivenhet. Och ilska. Läkarna är bundna av sin ed, men samtidigt tampas de med faktumet att patienter ibland måste avböja vård av ekonomiska skäl, ibland livsviktig vård. Det märks tydligt i det här avsnittet hur ojämlik sjukvården är i USA. Någon kan anställa en dödsdoula, medan en annan inet har råd med insulin. "Land of the free"... Jo pyttsan! 
Som förut en väldigt välspelad serie, som jag har hört många som arbetar inom vården (i USA) framhåller som en av de mest realistiska någonsin.

Båda säsongerna av "The Pitt" finns att streama på HBOMax.

Sett på TV: XO, Kitty", säsong 3

Jodå, spoilervarning.

Jag blev glatt överraskad när jag märkte att den tredje säsongen av "XO, Kitty" kommit till Netflix i början av månaden. Så pass glas att jag bingetittade på den. Det är lite mitt guilty pleasure, att jag älskar serier och filmer med kärleksförvecklingar som utspelar sih i high school-miljö. Jag skyller på att växa upp med "Pretty in pink" och "Some kind of wonderful".
Tredje säsongen tar vid precis där den andra slutar, så en liten resumé satt inte fel.

Bildkälla Tudum

Kitty och Min-ho har äntligen bekänt sina känslor för varandra när det är dags för Kitty att ta flyget till New York över sommaren. Min-ho är under tiden upptagen med sitt jobb som manager för Eunice, så när det är dags för deras sista år på K.I.S.S. är de till en början lite osäkra på varandra. Kitty anländer med en lista på saker hon vill göra innan high school-tiden är slut, men ibland blir inte allt som man tänkt sig.
Yuris familj har förlorat sin förmögenhet, och hon tar till drastiska knep för att behålla sin plats på skolan, samtidigt som hon försöker komma underfund med vem hon är nu när hennes tillvaro ändrats i grunden. Överlag förekommer många drömmar, planer och val inför en framtid utanför K.I.S.S. Självklart finns det också plats för olika kärleksförvecklingar, och även etablerade par kan få fnurror på tråden.

Roligt att äntligen få se Kittys storasyster Lara Jean vara med på ett litet hörn. Det var ju trots allt med filmerna om hennes kärleksförvecklingar som allt började, i "Till alla killar jag har gillat"-trilogin. Nu fick vi veta mer om vad som hänt med henne sedan sist. Vågar vi hoppas på mer familjen Covey i säsong fyra, om en sådan kommer?
Lagom med förveckligar och lyckliga slut i den här säsongen, och jag ser fram emot fler. För det blir det väl? Snälla?

Plejaderna om "Din stund på jorden" av Vilhem Moberg

Det bidde visst en liten bloggpaus. 
Innan den hann jag träffa min rara bokcirkel, eller fyra av oss i varje fall, som sammanstrålade hemma hos värdinnan för fika och boksnack. Och helt oväntade samtal som kändes så otroligt fina och öppna, där vi blottade oss för varandra och kom ännu närmare varandra, känns det som. En sådan där stund som värmde i hjärtat flera dagar efteråt. Så ja, jag hade nog en hel del att smälta innan det var dags att sätta mig vid tangentbordet och samla tankarna igen. 

Bildkälla The StoryGraph

När Albert var ung lämnade han den Småländska landsort där han växt upp. Han skapade sig ett nytt liv i USA, men livet blev inte som han tänkt sig. Nu sitter han på ett hotellrum i Malifornien och reflekterar över sitt liv. Han tänker tillbaka på sitt fädernehem, och brodern Sigfrid som uppmanat honom att ta vara på sin stund på jorden.

Den här boken är ganska långsam i sitt tempo. Bitvis är den till och med hyfsat tråkig, och många detaljer tjatas det om så att det nästan blir löjligt. Men ändå. Boken har något att säga och det kan få sin tid att säga det. Den är reflektiv och ganska filosofisk i Alberts tankar om sitt liv och livet som helhet. Vad det betyder att vara människa, och vilka spår vi lämnar efter oss - i de som minns oss, och för eftervärden. Där ger slutmeningen oss ett sorts svar, men det är så spoilerigt att det avslöjar jag inte.
Även om boken kunde kännas tröglöst så går det inte att sticka under stol med att den är välberättad och har ett väldigt vackert språk. Han kunde det där med att sätta ord på pränt, Vilhelm Moberg (denne gigant bland giganter).
Upplyftande? Absolut inte. Men en bra grund för diskussion, och den ger mycket att fundera på.

Den här gången var alla betyggivare rasande överens. Betyget blev 3/5 från alla, och då blir även medelbetyget på "Din stund på jorden" 3/5.

Det som tagit slut

 Det är inte så mycket som tagit slut sedan sist, bara fyra grejer. Vi tar en titt på det och går vaidare med vår helg sedan. 

It's skin. Rose. Moisture & vitality. + Aloe. Moisture & calming. Mask sheet.
Två arkmasker från samma ställe. Aloe har jag en till i lådan, Rose var slut annars hade jag haft den också. Jag älskar verkligen arkmasker, men det börjar sina i lådan nu. Dessutom kan det kännas lite slösigt att de är engångsgrejer...
Funkar så klart bra, och jag kommer nog alltid fortsätta arkmaska, fast kanske lite mer som en treat än så pass regelbunder som jag använder dem nu. SKa bara hitta en annan mask som jag gillar först.
Betyg 5/5 för båda.

Aussie. Moist. Shampoo.
Inledde jakten på ett nytt schampo med att köpa en minivariant av Aussie. Då fick det bli Moist för det var den som fanns. Och jag gillar den så pass att jag köpt den i stor storlek, fast i varianten Curl. Hoppas jag tycker lika bra om den. Doften på den här var kanske lite påträngande, och den satt kvar länge. Efter ett tag försvann den dock in i bakgrunden, så det får gå an. Skulle absolut kunna tänka mig att köpa om.
Betyg 4/5

Atrix. Soft. Protection cream.
En lite lättare variant av min Atrix-favorit. En sådan här mindre tub brukar få hänga med i handväskan, och det var precis där den här var innan den tog slut. Utbytt mot den vanliga varianten, för det var den som fanns i liten tub när det var dags för omköp. 
Betyg 5/5

FredagsFilmen revisited: Project Hail Mary

I september skrev jag om att jag längtade efter att få se filmatiseringen av en av mina favoritböcker, "Project Hail Mary". Jag visst med mig at det här kunde vara filmen som skulle få mig att gå på bio igen, för första gången sedan oktober 2021 när jag såg "No time to die". Jag hade rätt. 
Älskade maken och jag talade oss så varma om den här filmen att E och hennes sambo ville dubbeldejta med oss, och så blev det. Hade inte E blivit sjuk hade jag gärna sett den redan premiärhelgen, till och med. Nu blev det en veckas väntan, mer orkade jag inte med.

Bildkälla The Direct

När Ryland Grace vaknar vet han inte var han befinner sig. Allteftersom minnet återvänder inser han att han vaknat ombord på ett rymdskepp, och han är långt borta från sin egen planet, Jorden. Faktiskt befinner han sig i ett annat solsystem, för att försöka finna svaret på gåtan om vad det är som händer med vår Sol, och hur den ska kunna räddas från utplåning och därmed utplåna allt liv på Jorden.
Av besättningen ombord på skeppet är det bara han som överlevt, så hela uppgiften vilar på hans axlar.

Jag valde den trailern med minst spoilers i, men ändå med an stor spoiler så vill du vara ovetande innan biostolen - se den inte.
Som sagt, en av mina favoritböcker någonsin. Saknade jag något? Ja. Det var alldeles för lite jazzhänder. If you know you know. Annars kan jag inte påstå att det jag sakna märktes av. Mycket av det tekniska har försvunnit, som hur Grace löser många av sina problem där ute i rymden, med på det stora hela är det mesta med. Precis som i boken varvad det Grace gör i rymden med tillbakablickar på hans liv på Jorden, och vad det var som gjorde att han, en no-lärare, fick uppdraget att fara till rymden och rädda solsystemet. Det är annorlunda gjort, men det gör absolut ingenting.
Jag älskade den här filmen. Se den. Läs boken.