Plejaderna om "Stacken" av Annika Norlin

Helgen som var var det dags för sista träffen för Plejaderna innan vi tar sommaruppehåll. Semester och grejer gör att det blir svårt att samlas innan augusti, så gott om tid att läsa nästa bok.
Vår värdinna har en väldigt bakningsroad dotter, så det bjuds alltid på gott när vi kommer dit. Den här gången fick vi nybakad Hönökaka, silviakaka och chokladdadelbollar. Och te. Och väldigt trevliga samtal. Bara tre av oss hade läst boken i sin helhet, så endast halva cirkelns bertyg. Den här gången också...

Bildkälla The StoryGraph

Emilie är utbränd och har flytt från stadens alla ljud för att finna ro uppe i den norrländska ödemarken. Hon slår upp sitt tält på en höjd över en sjö, och en gång är de bara där. Sju människor som sjunger, dansar, badar och tackar för maten de äter. Emilie har upptäckt Stacken, och snart kommer Stacken upptäcka Emelie.
De är sju personer, som av olika anledningar lever tillsammans i ett stort hus. De kom dit på olika sätt och har bott där olika länge, men nu jobbar de tillsammans för att hålla sig utanför samhället och klara sig på egen hand.

Det fanns mycket att diskutera kring den här boken. Så klart om gruppdynamik, och hur olika grupper kan skapas och vilka roller de olika individerna i en grupp tar. Här liknas de vid en myrstack, och där finns det en drottning. Vi pratade också en del om de olika karaktärerna och vad vi tyckte om dem. Vi var hyfsat överens, särskilt i vad vi tyckte om Sara. Från början kanske vissa sympatier fanns där, men allteftersom blev hon bara svårare och svårare att tycka om. Nu tyckte inte jag direkt om någon karaktär, och jag tyckte faktiskt inte ens om handlingen. Jag är som vanligt trött på allt sex (sektporr) och att Sara som är Stackens ledare, baserar sin dominans i gruppen på yoga och vad hon lärt sig på ett ashram i Indien. Så återigen läggs skulden på en gammal motionsform, bara för att det ha funnits "gurus" som utnyttjat yogan och meditationen för sin egen vinnings skull. Inte undra på att så många fortfarande tror att det är likställt med hjärntvätt att meditera och anta yogaposer. Som utbildad yogalärare blir jag så trött på att yoga så lättvindigt utnyttjas som verktyg för manipulativa människor att få sin vilja igenom.
"Stacken" skavde i mig, och det är en sådan där bok som jag inte alls hade lust att läsa i. Den väckte inte min läslust, fastän att jag upplevde den som ganska lättläst och snabbläst.
Däremot är den väldigt bra skriven. Författaren vet att använda sitt språk, och det byggdes stämningar bara genom meningsuppställningar och styckeavdelningar. Applåder och visslar för en sådan skicklighet.

Betygen på "Stacken" blev lite spridda. Från 4/5 till den 2/5 som jag gav. Medelbetyget från oss som hade läst, blev 3,2/5.

Sett på TV: Schitt's creek, säsong 4

Spoilervarning på TV-inlägg.

Har haft lite tv-paus, men nu är jag igång med "Schitt's Creek" igen. Jag tror minsann att den här serien bara blir bättre och bättre för varje säsong. Inte alls svårt att sträcktitta då.
Händelserna i säsong 4 tar vid straxt efter där säsong 3 slutade.

Bildkälla Rotten tomatoes

David och Patrick tar flera steg för att stärka sitt föehållande, även om oväntade fnurror kan uppstå. Johnny och Stevie fortsätter driva hotellet tillsammans och anställer också Roland, som plötsligt får behov av extra pengar. Moira jobbar på i kommunfullmäktige, men börjar också hitta en egen krets, som inte bara dansar efter hennes pipa, och hennes gamla berömmelse är kanske inte det viktigaste längre. Alexis bestämmer sig för att gå på college, och efter en utbildning startar hon sitt eget företag inom pr-branschen. Hon försöker också komma över Ted, som nu har gått vidare med ett nytt föehållande.
Dessutom hittas en död man på hotellet, samt ett graviditetstest som drar undan mattan för familjen Rose. Moira och Alexis anordnar en singelvecka, och fär Patrick och David får Tina Turner en ny innebörd.

Som vanligt är det dråpliga scener när familjen försöker anpassa staden efter sig själva, utan att märka att de börjar anpassa sig efter staden. Det är också många fina scener där vi får se hur deras känslor fördjupas, och hur de dag för dag finner modet att vara sig själva, och hur de blir mer och mer en familj som bryr sig om varandra.
Två säsonger kvar. "Schitt's Creek" finns på Disney+.

"'Salem's Lot" av Stephen King

Det var väldigt länge sedan jag läste den här boken, och då hette den "Staden som försvann". Ger en rätt så bra fingervisning om vad som händer i den här boken. En mix av "Dracula" och myten om Roanoke. 
Det här var Stephen Kings andra bok, efter debuten med "Carrie", och härmed var hans stämpel som skräckförfattare präglad.

Bildkälla The StoryGraph

Två saker händer nästan samtidigt i den lilla staden Jeruralem's Lot, 'Salems Lot som den kallas av sina invånare. Författaren Ben Mears återvänder till sin barndomsstad för att skriva klart sin nästa bok, och Marsten House som har stått övergivet och farfattet i många år får plötsligt nya ägare. Huset byggdes av en gangster som brutalt mördade sin fru innan han begick självmord, och sedan dess har huset stått tomt och överblickat staden. Tills nu, när Kurt Barlow och Richard Straker flyttar tii 'Salems Lot för att starta en antikvitetsaffär.
Snart börjar konstiga saker hända i staden. En hund blir brutalt dödad, en pojke försvinner, och hans bror tynar bort i en mystisk sjukdom. Snart försvinner fler och fler av stadens invånare, och det är bara ett fåtal som lägger märke till det. De som märker lägger ihop sina ledtrådar och kommer fram till något fruktansvärt.

En klassisk King vid det här laget, med karaktärer som återkommer i andra verk. Särskilt ser vi fasder Callahan igen i "Dark Tower", så lite som vanligt hör Stephen Kings böcker ihop med varandra, även om det ibland kan ta några decennier innan det visar sig.
Boken är spännande, med ett rikt persongalleri. Staden målas upp så att man riktigt kan se den framför sig, och det är samma sak med dess invånare. Vissa av dem tycker man bättre om än andra. Jag kunde dock ha svårt att hålla isär vem som var vem, och därmed kunde det bli lite otydligt varför vissa föll över för vissa, men på det stora hela kanske det inte är viktigt.
Han fick alltså sin stämpel som skräckförfattare med den här boken, och det är lite synd. Skräck har nämligen en tendens att nervärderas, just för att de är ruskiga i sin natur. Det blir lätt att avfärda den typen av media som något som bara är till för att skrämmas - skräp. Det är först på senare år som jag sett den bilden av skräck luckras upp, nu kan skräckfilmer till och med nomineras till fina priser. Kanske kommer fler komma på vilken fantastisk författare Stephen King faktiskt är. Hur han bygger upp världar, inte bara i sina enskilda verk, utan hur de sträcker ut sig över varandra och bildar en väldigt stor berättelse. Jag tror inte på något Nobelpris, men min förhoppning är att han ska få mer erkännande utanför att vara en mästare av skräck. För en mästare är han.

Märks det att jag tycker om det här? "'Salem's Lot" fick 4/5 i betyg av mig.

FredagsFilmen: Apex

Det verkar som att halva världen redan sett filmen "Apex" på Netflix, men om du råkar vara en av de som inte sett den än (eller bara undrar vad jag tycker) så tänkte jag ha den som ämne för veckans FredagsFilm.

Bildkälla Flasz on film

Efter en tragisk klätterolycka beger sig Sasha ut i den australiensiska vildmarken för att komma ifrån allt, och för att forsränna i kajak. Hon träffar lokalbon Ben, som till en början verkar vara en trevlig prick. Snart visar det sig dock att han inte är så snäll som han utgett sig för att vara, och Sasha finner sig vara villebrådet i hans jakt.

Ganska förutsebar, men underhållande för det. Det är mycket action och en och annan otäck sak som händer, men på det stora hela bjuder inte filmen på några stora överraskningar. Charlize Theron och Taron Egerton är som vanligt stabila i sina roller, och särskilt Theron visar än en gång varför hon är så bra att ha i actionfilmer - hon kan det där med att kicka rumpa och vara sårbar samtidigt.
Helt okej popcorn-rulle, och om du mot förmodan missat det så är det en Netflix-film och finna således att se på just Netflix.
Och den svängiga låten vi hör både i trailern och i filmen är "Go" med Chemical Brothers.

Depend O2, Pre Party

Hösten 2025 släppte Depend en kollektion (i sin O2 formula) som jag blev så där sugen på att jag köpte hela rasket med åtta lack. Det skulle jag kanske ha låtit bli, eftersom kollektionen består av två versioner av samma färg, en holografisk och en i ... krom. Det där sistnämde är sedan länge inte en favorit för mig. De tenderar att visa upp precis allt som är frl på nageln, och de är dessutom väldigt jobbiga att måla med och tenderar att lämna bald spots galore. Jag skulle ha nöjt mig med de holografiska...
Men nu gjorde jag inte det och kollektionen blev sålunda stående i otestade lådan väldigt länge. Men så kom solen = perfekt hololackljus, och nu har jag helt plötsligt målat alla lack. Och då såg det ut så här.

#5198 Dress your finest Sa ju det - skavanker. Redan i november bar jag det här rosa kromlacket. Jag hatade det inte, men jag tyckte inte om det heller. Magentarosa, med aningen mörkare kantaer.

#5202 VIP meet and greet Firade in 2026 med den holografiska varianten av det rosa lacket. Lycka till att fota holo i vinterljus. Lacket är lite mer nedtonat än i kromvarianten, men drar fortfarande lite åt lila. De fina holoregnbågarna kan nästan anas på lillfingret.

Slog till med en skittle för att bli färdig med kromlacken. 
#5197 Get your party started är det silverfärgade av lacken. Lite vittonad och precis så trist och tråkig som jag anade. Det var därför det bara fick vara med på en nagel.
#5199 Getting ready är det lila lacket som prydde ringfingret och tummen. Fin färg, i varje fall.
#5200 Have fun är alltså det gröna lacket, och det som ohotat var finast av kromlacken. Skulle till och med kunna tänka mig en fullhandsmanikyr med det lacket.

#5204 Party rockin' är nog min favorit i hela kollektionen. Det ser nästan lite turkost ut på den här bilden, men irl var det betydligt mer grönt. Lite sjöskum, där solen glittrar i havsvågorna. 

#5201 Ice breaker Klassiskt silverfärgat hololack. Lite spridda regnbågar, men ändå en väldigt fin holo. Lite kalltonad och vit, och jag gillade mycket.

#5203 Mood on top blev sista lacket ut i den här kollektionen. Ljust ljunglila holo med superfina regnbågar. Det här tyckte jag också mycket om. Näst bäst?