Idag är det ingen vanlig dag, för idag är det Schumis födelsedag! (Och svärfars, men det är en annan femma.) Hela 18 år fyller hon, och det är ganska gammalt för en katt. Hon är alltså en dam i sina allra bästa år, och förutom en viss brist på tänder så verkar hon må ganska bra.
När vi skaffade Schumi var hon mattes katt, men det gick över när Cullen kom in i familjen. Hon tyckte inte om honom, och han bestämde att nu var jag hans och sålunda blev hon barnens katt. Trodde hon kanske skulle mjukna lite när Cullen dog för 4 år sedan, men icke. Det skulle dröja tills att alla barnen flyttat ut innan hon kunde tänka sig att vara med oss. Nu ligger hon gärna och sover på mig på nätterna. Som i att jag kan vakna och känna henne ligga på min höft, mage eller mina fötter. Inte alltid superbekvämt, men ändå alltid mysigt.
Det var egentligen inte meningen att Schumi skulle bo hos oss. Vi hade tingat en annan katt från jourhemmet hos Örebro katthem, men den lilla ungen och flera av hennes kullsyskon dog av ett vaccin som de inte tålde. Straxt innan detta hände hade jourhemsmatte räddat en annan liten katt från avlivning, och frågade oss om vi kanske skulle vilja ha henne istället. Och det ville vi. Hon var ungkatt när hon kom till oss och snabb som vinden när hon zoomade genom huset. Därför fick hon namnet Schumi, som var smeknamnaet för dåvarande världsmästaren i Formel 1, Michael Schumacher, han som ligger i något sorts vegetativt tillstånd efter en skidolycka 2013. Vegetativ kan man knappast kalla Schumi för, även om hon sover mycket. Katter gör ju det, men det blir längre och längre lurar för lilla katten ju äldre hon blir. Hon är dock inte främmande för att mellan dessa lurar springa runt som en tok, mjaua högt, hoppa upp lite varstans - även på platser dit vi inte hade väntat oss, och tigga både godis och gos.
Hon är helt enkelt en riktig myskatt, och jag är glad över varje stund vi får ha med henne.
Grattis Schumi!
