Igår var en väldigt jobbig dag.
I helgen märkte vi att Cullen åt väldigt dåligt och drog sig undan. Han låg oftast under fåtöljen i biblioteket och tryckte. Vi märkte också att han inte gick på lådan som han skulle. Samt att han luktade väldigt otäckt ur munnen. Vi trodde att han hade fått akuta problem med tänderna och på grund av att det gjorde ont i munnen ville han inte äta.
Vi lyckades inte få en veterinärtid förrän igår förmiddag, och då var det redan försent. Proverna som togs för att avgöra om han skulle klara en operation i sitt tillstånd, visade nämligen att hans njurar gett upp.
Vad vi trodde skulle bli ett besök för att bedöma tänder och få till stånd en operation, blev alltså att vi fick åka hem med tom transportbur.
Som tur var kunde de låta honom gå vidare med en gång så att han slapp lida mer. Han låg på mina axlar en sista gång, och jag och älskade maken var med honom när han somnade.
Han var en väldigt speciell katt, och jag kommer sakna honom för alltid. Min sociala och gosiga lilla älskling, som alltid ville hälsa på folk och var rädd för dammsugaren. Som apporterade och bokstavligen klättrade på väggarna. Älskare av ostbågar, popcorn och gurka. Älskad av oss.
