Februarifavoriter

Årets kortaste månad. Inte konstigt alls att det känns som att den gått fort, för det har den. Och jag har samlat på mig följande favoriter.

Bok: "Gallant" av V.E. Schwab.

Film: "Grand Budapest Hotel".

TV: "The Great". 

Nagellack: Whitby Abbey från a England.

Skönhet: Min nya hudvårdsrutin, skin cycling.

Extra speciell rolighet: Väldigt trevlig bokcirkelträff häromdagen. Vi var bara fyra och ofta pratade vi om sorgliga saker, men det är alltid väldigt trevligt att ses.

Favoritinlägg: Det om fem favoriter i mitt hem som vi har ärvt.

Februaris nagellack

I februari har jag målat naglarna fem gånger, med lika många lack. Tre av dem från samma märke, för det har varit soliga dagar den här månaden,och det är då jag gillar att bära hololack. Gissa märke jag menar - nu! 

a England, Mina
Gissade du a England gissade du rätt, för hololack är ungefär alla lack som kommer från det märket.
Mina kommer så klart från kollektionen Bram Stoker and the Count, hon är den kvinnliga huvudpersonen både i boken och i filmen "Bram Stoker's Dracula" där hon spelas av Winona Ryder.
Lacket är isigt ljusblått hololack, som ofta skiftar i både lavendel och silver.Det var mest silver som ville visa sig på bild, irl var det mest blått.

a England, The wild rose
Från samma kollektion som ovan kommer The wild rose. Rosor ska enligt vampyrmyten hindra vampyren från att återvända till sin grav, eller fånga den i densamme. Fastna i taggarna typ.
Lacket är dämpat grönt,med en skiftning i guld. Holo, så klart. Bilden gör inte lacket rättvisa. Satt och stirrade hänfört på naglarna ganska ofta när det var på.

London Grace, Peter
Kände för lite mörkare nagel mitt i månaden, och valet föll på mörkgrå Peter från London Grace. Ett helt vanligt krämlack, men ändå lite sofistikerat snyggt sådär. Grå naglar är underskattat, det har jag ofta tyckt.

Depend, #5147 Amethyst
Lite mer färg kanske? Lila skimmerlacket Amethyst är just ametistlila. Skiftar i en mörkare ton som ger en nästan svärtad effekt. Det här gillade jag.

a England, Whitby Abbey
Mer grått, men Whitby Abbey har också en tydlig skiftning i lila. Lacket jag bär just nu,även om ganska slitet vid det här laget. Orka lacka om, det är ju måndag!

What I eat in a day #38 - Hej mitt vinterland

Det är sportlovstider just nu, och passande nog har det ramlat ner lite snö från himlen. Bland annat kom det snö den dagen jag åt det här.

Frukost var diverse mackor, äpple med jordnötssmör och en kopp te. Var inte jättehungrig till frukosten nämligen, så det blev inte så mycket.

Lunchen bjussade på restfest, som jag kallar det. Hittade en halv röd lök i kylen, och överblivet ris, som tillsammans med ett ägg blev förvandlat till fried rice. Dagen innan hade vi bland annat ätit kycklinglårfilé, och det fanns ett kvar till mig. Och så salladsmix med älskade makens hemlagade vinägrett.

Efter en ganska kylslagen lunchpromenad med gullig hund,satt det fint med en kopp te. Och lite vindruvor är alltid smarrigt.

En mer ordentlig fika blev det senare. Mer te och en skiva bananbröd som E bakat, full med nötter och choklad. Passade på att läsa lite också.

Kvällsmaten var pasta med brysselkål, olivgremolata och brynt smör. Mer sallad med mer vinägrett.

 
Och till kvällsnacks blev det frozen yoghurt. Alltså naturell yoghurt som jag mixade med frusna jordgubbar, lite honung och lite vaniljsocker. Lite granola ovanpå. 
Sedan var jag trött och gick och lade mig.

FredagsFilmen: Singing in the rain

Är det dags fören musikal? Ja, det är det. Och inte vilken musikal som helst, utan superklassikern "Singing in the rain". Klassiker av en anledning, för den är bra på riktigt.

Bildkälla Photowall

Don Lockwood och hans ständiga motspelerska Lina Lamont kunde inte vara mer olika. Filmstudion de båda jobbar för gör dock allt för att späda på ryktena om att filmens romans spillt över till verkligheten. Don avskyr dock Lina, medan hon är övertygad om att de är ett utmärkt par.
Av en slump träffar Don den vackra Kathy Selden, som han genast blir intresserad av. 
Talfilmen är på väg att göra sitt intåg i filmvärlden, och Dons och Linas kommande film kommer bli en talfilm den med. Problemet är att Linas röst gör sig bäst till stumfilm, så att säga. Kathy har dock en vacker röst. Kanske kan hon rädda hela filmen?

Helt klart dags för en omtitt snart. Kanske redan ikväll? Den står trots allt i filmsamlingen och är älskad/samlar damm.

Bullet journal för mars

Så var det månadsskifte igen, och jag har tillverkat nya sidor till min bullet journal. Visste att jag ville ha rosa, men inte så mycket mer. Blev så pass nöjd med resultatet att jag riktigt längtar till mars nu. 

Jag har börjat fotografera med min mobil, så vi slipper den där mörka fläcken på alla bilder. Men jag är ju ingen fotograf, och mitt intresse för fotografering är ungefär noll, så det kanske inte blir toppenbilder i varje fall. Samt att min mobil kanske inte har den skarpaste kameran av de alla...
Rosa var min önskan, och så blev det också. Hittade en tejp i washiförrådet, med blommor i varma nyanser. Matchade den med Tombow dual brush 761 Carnation, och Tombow Fudenosuke  WS-BH22 Pink och WS-BH28 Orange.
Mars börjar med en månadsöversikt, och en dikt av R.S. Thomas som jag verkligen fastnade för från min poesiläsning från mars förra året.

Efter att ha tragglat med "Ulysses" i två månader nu, har jag bestämt mig för att läsa en kortisbok som månadsbok i mars. En jag har haft i min ägo lääääänge, men aldrig kommit mig för att läsa - förrän nu. Kommer skriva om den på samma sida som jag skriver upp nagellack på, och på andra sidan i uppslaget blir det kassabok.

En rad om dagen, där jag hoppas jag kommer få skriva in vårens ankomst. Vane- och humörkoll.

Andra saker jag kommer göra i mars - Yoga med Adriene och ge mig själv dagliga uppdrag.

Och så ett av veckouppslagen. Alla citat i mars tillskrivs Rumi. Annars ser det ut som vanligt.

Wishlist Wednesday - Bara därför att

Ibland händer det att jag vill ha saker. Jag är dock dålig på att unna mig, men om någon undrar om jag önskar mig något kan jag ju alltid säga något av det jag listar här.

Bildkälla M Butik

Jättespännande att önska sig en noppborttagare, eller inte. Men jag har länge saknat att kunna snygga till mina kläder på ett smidigare sätt än att raka dem med rakhyvel. Tar en evighet också. Hittills i mitt liv har jag aldrig testat en sådan här, men nu är min längtan större än någonsin.

Bildkälla H&M

Jag vill så klart ha noppborttagaren som en del av att jag försöker ta mer hand om mina kläder. Och som en del i det försöker jag bli bättre på att laga. Jag börjar tycka det är tröttsamt att alltid be E om att få låna av hennes sygrejer när jag ska laga något, så jag vill ha eget. Och ett smidigt sykit kan vara en bra start.

Bildkälla Kicks

Förra året gav mig själv nyårslöftet att unna mig att sminka mig oftare, även om jag bara sitter hemma och ugglar. Och nu när jag gör det har jag fått upp ögonen för produkter jag gärna vill ha. Som det här stiftet med krämblusher. Bara ett problem, just den här färgen är tamef*n alltid slutsålt överallt. On-the-glow blush i färgen Ruby från Pixi, är det annars jag helst vill ha.

Bildkälla Uniqlo

Den här miniväskan ska visst rymma mer än vad en kan tro, och jag vill ha den. Problemet är bara att den finns i åtta olika färger och jag vet inte vilken jag ska välja. Grön kanske? Eller rosa? Eller gul? 

Bildkälla KappAhl

Jag är ofta på jakt efter fler bh:ar att ha när jag tränar. Främst sådana med lätt eller medium stöd, eftersom min främsta motionsform, yoga,inte kräver mer än så. Och då kan en ju passa på att välja en med spännande rygg, för det tycker jag om. Just nu vill jag helst av allt ha en ljus, och den här från KappAhl var oväntat fin. 

Bokrean 2023

För en bokälskare är bokrean nästan lika rolig som julafton. Och bokjulafton börjar idag - hurra! Jag gjorde en liten förhandsbeställning, men jag hittade faktiskt inte jättemycket jag ville ha på årets rea. Men det finns en hel del godbitar ändå, och här är fem av dem. Boktipset a la bokrea.

"Jane Eyre" av Charlotte Brontë är en av mina favoritböcker alla kategorier. Bland det bästa som systrarna Brontë skrev. Om fattiga Jane Eyre som tar plats som guvernant på Thornfield Hall, där hon faller för husets herre, Edward Rochester. Men han döljer en hemlighet.

"Uppdrag Hail Mary" av Andy Weir var en av årets bästa böcker förra året, och jag vill att fler ska läsa den. Ryland Grace vaknar utan minne av något alls.Han förstår snart att han befinner sig ombord på ett rymdskepp, och allteftersom minnet kommer tillbaka minns han vad han är där för att göra - rädda mänskligheten.

"Green India" av Mattias Kristiansson och Amanpreet Singh Sangha har snabbt blivit en favoritkokbok idet här huset. Indisk mat är ofta vegetarisk, men här får även de traditionella kötträtterna en vegetarisk/vegansk version. Butter chicken är till exempel en storfavorit här hemma, men alla recept vi prövat hittills har visat sig vara *chefs kiss*.

"Kaosvego" av Sara Ask och Lisa Bjärbo är en annan flitigt använd kokbok i detta hus. Recept att längta efter. Tror det är dags att planera in något gott härifrån de kommande veckorna.

"En bättre värld" av Anthony Doerr köpte jag på förra årets bokrea, och läste den äntligen i januari. Värd att vänta på, för den var väldigt bra. Tre olika tidslinjer, som alla binds ihop av kärleken till bibliotek, och en väldigt speciell bok som mot alla odds lyckas överleva genom århundraden.

Vad som tagit slut

Det här kommer inte ta lång stund. Bara tre grejer som tagit slut sedan sist. Allt ner i plaståtervinningen.

ACO. Body lotion moist. Oparfymerad.
Ofta återkommande på de här inläggen helt enkelt för att det är en favorit. Har såklart ersatts med en likadan (och möjligen står det fler flaskor att väntar i kön).
Betyg 5/5

Nivea. Double effect waterproof eye make-up remover.
Helt okej ögonmakeupborttagning. Jag använder vattenfast mascara, så jag behöver det där lilla extra i den här sortens remover. Det är inte min favorit dock, men den hittade jag inte den här gången heller. Skulle kunnat köpa den här igen, men tog en annan från hyllan när det var daags att köpa ny.
Betyg 4/5

It's skin. Aloe. Moisture & calming mask sheet.
En favorit bland arkmaskerna. Känns väldigt skön på huden, lugnande och återfuktande. Precis som den påstår alltså. Mycket essens att antingen använda på andra kroppsdelar, eller som jag alltid gör - spara i en burk och använda som en sorts kur. Kommer köpa igen.
Betyg 5/5

FredagsFilmen: Renfield

Med tanke på gårdagens inlägg är det lätt att misstänka att jag har Nicholas Hoult-tema den här veckan. Och det kanske jag har, men oavsiktligt i så fall. Det råkar bara vara han som har titel-/huvudrollen i veckans film - "Renfield".

Bildkälla Universal Pictures

Efter århundraden som hantlangare åt Dracula, har Renfield tröttnat. I dagens New Orleans försöker han slita sig loss från sin herres klor, vilket kanske inte är helt lätt. Världen är galen, och Dracula ger inte upp sin familiar i första taget. 

Japp. Nicolas Cage som Dracula. Ser hysteriskt roligt ut, i mitt tycke.

Om en är bekant med Dracula så vet en redan att Renfield är Draculas slav som lyder sin herres minsta vink. Ska bli intressant att se en film där han försöker slå sig fri. 
Filmen har biopremiär 14 april, så jag får ge mig till tåls ett tag till.

Sett på TV: The Great*, säsong 1

Spoilervarning när jag skriver om TV. 

*an occasionally true story. Jo, det står så på titelkortet inför varje avsnitt,och det är kanske tur så att ingen tror att det verkligen gick till så här. Bara det att de döper Sveriges kungapar till Hugo och Agnes... 
Anyhoodles. "The Great" är den bitvis sanna berättelsen om Katarina den Stora, som genom en palatskupp tog makten från sin make Peter III. Drygt 100 år efter att Descartes dött under ett besök i Stockholm, trots att Catherine påstår sig ha träffat honom i första avsnittet. Ja, jag har roat mig med att hitta alla historiska fel som dyker upp i den här serien.

Bildkälla Rotten tomatoes

Nu är ju det här en komisk serie i första hand och en historisk inte ens i andra hand. Det förekommer vissa historiskt korrekta saker, men det mesta är hittepå. Gör inte serien dålig för det, utan jag har haft väldigt roligt när jag tittat.
Stor förtjänst för det ligger såklart på skådespelarna. Elle Fanning spelar Catherine och Nicholas Hoult är Peter.Båda får sträcka på sina komikermuskler, kanske allra mest Hoult eftersom Peter här framställs som ganska korkad och inkompetent, mot Catherines smarta och makthungriga gestalt. 
Hela första säsongen handlar om Catherines första tid som kejsarinna. Hur hon kommer till Ryssland med en naiv bild av vad äktenskapet ska bli, besvikelsen över sin make och beslutsamheten att göra Ryssland till något bättre. 
Kring Catherine bildas en liten grupp kuppmakare. Kammarjungfrun Marial, som längtar tillbaka till sin status som hovdam som togs ifrån henne när hennes far grovt förolämpade kejsar Peter, är den som först för upp tanken på en kupp. De får med sig greve Orlo, general Velementov och Catherines älskare Leo i den innersta kretsen.
Under tiden roar sig Peter med att festa, jaga, ha sex med bästa kompisens fru och förlika sig med att leva i skuggan av sin far - Peter den Store (inte hans pappa på riktigt).
Kuppen kommer innan första säsongen tar slut, men inte utan offer. Däremellan hinns det med bisarra fester, förgiftningsförsök, ett utbrott av smittkoppor, ryktesspridning, och idoga försök till barnaalstrande.

"The Great" har en andra säsong (som jag börjat titta på) och en tredje är bekräftad, men kommer troligen först nästa år. Huzzah! 

"Konferensen" av Mats Strandberg

Nån gång i år kommer Netflixfilmen som är baserad på den här boken. Eftersom jag har haft den i min tbr-hög ett tag,kändes det som en bra idé att läsa boken då. Frågan är om jag kommer palla med att se filmen. Skräckfilm är inte riktigt min grej. Läsa skräck däremot - inga problem.

Bildkälla The StoryGraph

Inför att det första spadtaget ska tas på det stora bygget av ett köpcentrum, anländer en grupp kommunanställda till en konferensanläggning vid Kolarsjön. Projektet har varit föremål för mycket kritik, både i samhället och bland de anställda. Nu är det mycket som behöver komma upp till ytan.
På andra sidan sjön finns det någon som iakttar dem, och när mörkret faller börjar deltagarna försvinna - en i taget.

Det är lite "Och så var det bara en" av Agatha Christie i den här boken. Fast mer komplext, med mer blod och betydligt mer äckel. Mest av allt påminner de om varandra för att morden sker ett i sänder, och det inte är helt lätt att lista ut vem förövaren är. Fast jag hade listat ut det ganska tidigt. Har väl lärt mig tolka texter efter alla dessa utlästa böcker.

Vi får lära känna de olika konferensdeltagarna ganska ordentligt, och det gör att det kan bli lite ledsamt när vissa av dem dör, medan vissa andra får precis vad de verkar förtjäna. Gissningsvis precis det som var meningen från författarens sida.

Boken är skriven i ganska korta kapitel, och berättas utifrån de olika karaktärernas synvinkel i namngivna kapitel. Det blir aldrig svårt att hålla reda på vem som upplever händelserna, och det var inga problem att hålla ett ganska högt lästempo. Var dock tvungen att hämta andan ibland, då vissa saker beskrivs väldigt grafiskt. Jag brukar inte ofta känna den typen av obehag jag gjorde när jag läste "Konferensen".

Mitt betyg på "Konferensen" blev 3,5/5. Känner att det blir svårt att släppa iväg älskade maken på konferens efter det här.

Lost in sleepless lullabies-Dagens

Låt: "Ghosts again" med Depeche Mode.
Outfit: Svarta byxor, t-shirt med Coca-Colatryck, grå munkjacka, lång täckjacka från H&M, pannband från Stadium Outlet.
Smink: Foundation och mascara från L'Oréal, ögonskugga från Kicks, blusher från So Susan! och läppstift från Dear Dahlia.
Nagellack: The wild rose från a England.
Doft: Lyckades köpa parfymerade trosskydd.... Fina fisken för en doftkänslig person. Mitt i fiffi! Ska se till att byta dem...
Läser: Månadsboken "Ulysses" av James Joyce. För bokcirkeln Plejaderna läser jag "Haven som skiljer oss åt" av Gill Thompson.
Frukost: Gröt med granatäpple, pumpakärnor, kanel och lönnsirap. Te.
Fika: Iste på burk och knäckemacka. Hjärtformad munk får bli efterrätt.
Middag: One pot pasta. Alla i familjen utom en blir glada. Jag är den där "en".
Pryl: Tvättmaskin. För idag är en av tvättdagarna.
Motion: Hundpromenad, motionscykel, yogastretch.
Kvällsnöje: Kurera huvudvärken jag dragits med hela dagen. Och äta hjärtformad munk.
Att tillägga: Glad alla hjärtans dag. 

Hunden jag promenerar med vill som vanligt inte riktigt vara med på bild.

Pale blue dot

Bildkälla Posterlounge

Look again at that dot. That's here. That's home. That's us. On it everyone you love, everyone you know, everyone you ever heard of, every human being that ever was, lived out their lives. The aggregate of our joy and suffering, thousands of confident religions, ideologies, and economic doctrines, every hunter and forager, every hero and coward, every creator and destroyer of civilization, every king and peasant, every young couple in love, every mother and father, hopeful child, inventor and explorer, every teacher of morals, every corrupt politician, every "superstar", every "supreme leader", every saint and sinner in the history of our species lived there - on a mote of dust suspended in a sunbeam.

- Carl Sagan

FredagsFilmen: Slumberland

Eller "Äventyr i Drömlandet" som den heter på svenska. En film som jag och älskade maken roade oss med häromveckan, då vi ville se något lättsamt och lättsmält. Och då detta är mer en barnfilm än något annat, så fick vi precis vad vi ville ha.

Bildkälla Flicks

Nemo bor med sin pappa fyrvaktaren ute på en ö i havet. Hon älskar alla sagor om Slumberland han berättar för henne, om sina äventyr där med den mystiske Flip.
När Nemos pappa försvinner under en storm måste hon flytta till en farbror i stan som hon aldrig träffat. När hon hittar en karta över Slumberland, som verkar ge henne en chans att träffa pappan igen, beger hon sig dit med sin trogna vän Pig - och Flip.

Det är fart och fläkt i den här filmen. Jason Momoa verkar ha haft väldigt roligt i sin roll som Flip, där han verkligen får chans att spela ut hela registret - inte bara buttert muskelknippe a lá Game of thrones. Och Marlow Barkley som Nemo är en fullträff i sin roll.
Det här är en film för en yngre publik, men även vi runt halvsekelåldern uppskattade den. Den var rolig och rar, med en och annan twist. För mig, som liksom Nemo förlorat min pappa,  var den dessutom en riktig tear jerker.
Är den jättebra? Nej. Men helt okej.
Finns på Netflix,om du inte redan listat ut det.

"Challenge accepted!" av Celeste Barber

Ett av mina favoritkonton att följa på Instagram är Celeste Barbers. Hon har gjort sig känd genom att publicera bilder på sig själv där hon gör egna fotoversioner av kändisars bilder. Ni vet, sådana där som är retuscherade, redigerade, ljussatta på smickrande vis och mer eller mindre visar upp en fantasiversion av en människa. Det där tar Celeste Barber ner på jorden några snäpp, och resultatet blir roligt, men också tänkvärt.
Hon är skådespelerska i grunden,med en passion för komedi, och det märks i hennes arbete. Och så skriver hon böcker också. Mest för barn, men för några år sedan kom hon ut med en memoar. Med den lättuggade titeln "Challence accepted! 253 steps to becoming an anti-it girl". Som jag nyligen läst ut.

Bildkälla Goodreads

Det är en memoar, men den följer ingen rak tidslinje. Det är olika nerslag i hennes liv, skeenden och personer hon berättar mer om. Som sin familj, sina vänner, sin man #hothusband. Men också om att föda barn, förlora vänner, vara mobbad, öppen hjärtkirurgi, att halka in i kändisskapet på ett bananskal, #metoo, vin, och en massa annat. 
Det är så klart roligt,och även allvarliga ämnen berättas med stor humor, men så roligt att jag skrattade högt hade jag bar en gång - i bokens inledning. Och så funderade jag på om hon kanske dricker lite väl mycket vin...
Boken är läsvärd, men kanske mest av allt för oss som redan följer henne på Instagram och har en idé om vem hon är. Frågan är om det blir så värst intressant annars.

"Challenge accepted!" fick ett udda betyg för att komma från mig. 3,75/5.

5 favoriter: Arvegods

Hur många artiklar med tema inredning har du läst där "hemmet fyllts med en mix av IKEA-möbler och loppisfynd"? Ganska många kan jag tänka mig. Jag är likadan,men jag har hittills inte visat upp mitt hem i något flashigt inredningsmagasin (de vill väl inte se mitt välslitna kök kantänka). Dessutom vet jag inte om det är så värst mycket loppisfynd.Mer IKEA och saker vi ärvt. Som de här fem favvisarna.

Den här fina blomvasen står i mitt bibliotek. Förutom att det inte är en blomvas,utan en lampa med porslinsblommor på. Den är lite sliten och trasig här och där,men ger ett underbart sken. Den kommer från älskade makens mormor,och jag blev mycket glad när jag kunde få den som ett minne från henne. Den satt jag många gånger och beundrade i hennes vardagsrum.

Också i mitt bibliotek har jag den här tavlan på en tavellist. Den saknar nämligen upphängning i sin väldigt slitna ram av? Gips? Tror jag. Konstnären är min pappa, och tavlan fick jag av mamma efter hans bortgång. Egentligen kommer den från när de tömde farfar och farmors hus, och det är farmor som ramat in den i den här trasiga ramen. Jag vet inte när pappa målade den, men gissningsvis var han inte värst gammal. Han var duktig på att teckna, men gjorde det sällan.
(Den lila krumeluren som skymtas, har J gjort.)

I mitt bibliotek hänger också den här ljuskronan i Karl XIV stil. Det har varit indraget el i den, men det har vi tagit bort och den hänger där enbart som dekoration. Någon gång kanske vi drar om den, men troligen inte. Vi tänder inte ljusen i den heller, fast det borde vi kanske göra någon gång på grund av vore kul.Och mysigt.

Jag har väldigt länge tyckt om mönster på äldre porslin, och en av favoriterna heter Berså, kom från Gustavsberg, och designades av Stig Lindberg. Mönstret finns i nytillverkning också, och jag har en del saker i just nyversion - som tändsticksasken och pappmuggen (från Donken!) som syns i bakgrunden. Det enda av riktigt antikvärde jag har i Berså, är porslinsföremålen i förgrunden.
Salt- och pepparströare, samt flaskor till olja och vinäger. De har stått i min farmors kök (farfar gick nästan bara in därför att äta), och nu står de på display i mitt vitrinskåp.

Sista saken ut kommer även det från farmor och farfar, och är störst i det här inlägget. En buffé, som jag tror är gjord i björk. Ena dörren är lite trasig, och kanske kommer jag se till att laga den någon gång. Är lite väl lätt att peta upp för nyfikna katter, och det kan ju medföra katastrof med alla glas vi förvarar där inne. Samt "finporslinet", vaser, uppläggningsfat och ljus. Bland annat. Stor, tung, ganska otymplig - men jag älskar den. 
När pappa var liten fick han tag i en stämpel som han stämplade på insidan av buffén med. Det var på den tiden en busig liten gosse kunde få stryk för sådana tilltag och det fick han också. Nu är det en av de sakerna om gör skåpet än mer speciellt för mig. I betraktarens ögon, som det heter.

Sett på TV: Killing Eve, säsong 4

Spoilervarning utfärdad.

Ja, jag vet. Jag var inte jättesnabb på att ta tag i titteriet på säsong fyra av "Killing Eve". Den avslutande säsongen i en serie jag tyckt mycket om. Men nu, nästan ett år efter att slutet kom, så jag tittat till Eve och Villanelle för sista gången.Om jag inte ser om på serien, vill säga.

Bildkälla Amazon

Eve och Villanelle har skilts åt och är inte de såtaste vänner. Eve är ute på ett hämnduppdrag och Villanelle har sökt sig till ett nytt sammanhang för att bevisa att hon inte är ett monster. Samtidigt gör Carolyn allt hon kan för att stoppa De Tolv, och få reda på vem som beställde mordet på Kenny.

Det här var inte den bästa säsongen. Jag hade kunnat vara nöjd med hus säsong tre slutade, för det fanns något fint i Eves och Villanelles val där på bron. Sedan kom en säsong med massor av väntan på slutet. Jag hade redan förstått att många varit missnöjda med hur serien slutade, och det är jag med. Å andra sidan följer det seriens tema mycket väl. Och öppnar upp för minst en spin-off, vilket jag också hört ryktas om.
Lite som vanligt är det roligt och spännande på samma gång - och massor av blod och mord. Om en vill kan en sluta med säsong tre, men den här sista var sevärd den också. Om en stundtals rörig och ibland kanske till och med lite trist.

Januaris bokhög

Det blev en liten hög böcker i januari. Fyra stycken utlästa, och så har jag kommit ungefär halvvägs i månadsboken "Ulysses" av James Joyce också. Uppifrån och ner är ordningen jag läste dem i.

"Ett lyckligare år" av Jonas Gardell. En av två böcker i januari som delvis utspelar sig i min hemstad Örebro. Jag tyckte titeln passade utmärkt att börja året med, och så gillade jag den så pass att jag gav den 4/5 i betyg. 
Svensk HBTQ+ historia,berättad i romanform men baserad på verkliga händelser och personer.

"Den store Gatsby" av F. Scott Fitzgerald läste vi i Plejaderna,och vi var sådär imponerade av denna bok som verkar vara definitionen av det glada 1920-talet. Den fick bara 2,5/5 i medelbetyg av oss. Vi ville tycka om den, men det gick inte så bra. Miljöbeskrivningarna är bra, men personerna känns platta och deras samtal konstlade. Konsekvenstänkande är också ont om. Massa rikt folk som partajar och är otrogna, och så lite tragedi på det.
Mitt betyg blev ändå 3/5.Lite imponerad av klassikerstatusen är jag kanske.

"En bättre värld" av Anthony Doerr är en bok med fem huvudpersoner i tre olika tidslinjer. Från 1400-talets Konstantinopel, via en nutida terroristattack mot ett bibliotek, till en framtid där en resa till en annan planet är mänsklighetens hopp om överlevnad. Allt binds ihop av en särskild bok, och kärleken till litteratur och bibliotek. Fick betyget 4/5 och blev januaris favoritbok.

"The one hundred years of Lenni and Margot" av Marianne Cronin blev januaris enda bok på engelske,och den andra där vissa händelser utspelar sig i Örebro. Lenni och Margot träffas på sjukhusets konstkurs,och när de upptäcker att de tillsammans är 100 år bestämmer de sig för att göra 100 teckningar över sitt liv, och berätta sina historier för varandra. Lättläst, ganska rolig, och så klart sorglig också. Betyget blev 3,5/5.

Sett på TV: American Horror Story, säsong 11: NYC

Spoilervarning när jag skriver om TV. 

American Horror Story, eller AHS, är en antologiserie som hittills gått i 11 säsonger. Jag tror minsann den är klar för 2 säsonger till,vilket betyder att säsong 13 skulle kunna bli den sista.
Alla säsonger har olika teman, återkommande skådespelarensemble och innehåller alltid hinkvis med fejkblod och mycket död. I den elfte säsongen besöker vi New York City. Året är 1981.

Bildkälla The Nerd stash

Bland New Yorks homosexuella börjar mystiska försvinnanden ske. Adam ser en hotfull man i lädermask i Central Park, straxt innan hans rumskamrat försvinner. Polisen verkar inte värst intresserad av försvinnandet, inte ens polisen Patrick, som är djupt inne i garderoben. Adam börjar utreda på egen hand, och träffar på så sätt fotografen Theo, hans pojkvän Sam och reportern Gino - som lever tillsammans med Patrick. Snart inser de att en seriemördare härjar bland stadens homosexuella, och ingen går säker.
Samtidigt börjar läkaren Hannah upptäcka ett mystiskt virus bland sina homosexuella patienter. Det verkar komma från fästingar på Fire Island, ett paradis för New Yorks partysugna män. Viruset verkar sätta sig på immunsystemet och det sprider sig snabbt.

Inte så övernaturligt den här gången, utan mer verklighetsnära. Det mystiska viruset är såklart HIV, och det var här epidemin började. Framställs på ett sätt genom hela säsongen, som blir extra tydligt i det sista avsnittet (satt till Kraftwerks "Radioaktivität"). Jag gillade den här säsongen. Den känns nära verkligheten med HBTQ+ individernas kamp för att få leva sina liv och ha samma rättigheter som andra. Hur djupt hatet mot dem var, hur brott mot dem sällan utreddes till fullo. Något som blev ännu svårare när AIDS dök upp, bögpesten som den så motbjudande kallades här i Sverige. 
Men AHS är ju inte bara en serie som hanterar sociala problem, utan det måste såklart snaskas till med en riktigt vidrig seriemördare. Det har är icke rart att se, eller höra för den delen. 
Säsongen i sin helhet hamnar någonstans i mellanspannet,men de två sista avsnitten är top notch. Också väldigt bra soundtrack, även om jag tycker att det är konstigt att Kathy Pizazz stod och sjöng "I'm calling you" från filmen "Bagdad café - som kom 1987.

"The one hundred years of Lenni and Margot" av Marianne Cronin

Sista boken ut av 2022 års bokreainköp. En bok som halkade långt ner på priolistan på grund av vad den handlar om och omständigheter kring detta. Ett tag funderade jag på att helt enkelt skänka bort den, men eftersom jag  har ett envist drag så bestämde jag mig ändå för läsning. Nu genomförd.

Bildkälla The StoryGraph

17- åriga Lenni vet att livet är kort. Under sin långa vistelse på sjukhuset lär hon sig att det inte bara är vad du gör med ditt liv som betyder något, utan också vem du delar det med.
Lenni deltar i en konstkurs, där hon träffar medpatienten Margot. De blir genast vänner när de inser att de tillsammans är 100 år. De bestämmer sig för att måla sina hundra år, och dela sina historier med varandra.

Med tanke på att den här boken har Lenni som huvudperson, bokens jag, så handlar den underligt mycket om Margot. Säkert för hon är äldst och har hunnit leva mer liv. Det är också hennes berättelse som jag finner vara mest trovärdig. Från barndomen i krigets slutskede, via ett kort äktenskap och en svår förlust, självupptäckande i London och en behaglig medelålder, till en sjukhusvistelse som vi får ta del av.
Lenni däremot är ung, och har kanske inte hunnit med så mycket, men ändå levt ett ganska händelserikt liv. Dessutom är hon från Sverige, så det förekommer text på svenska i den här boken. Jag blir dock inte klok på varför författaren gjorde så,och inte bemödade sig med att ta reda på fakta om hur till exempel skolsystemet går till här i Sverige. Där blandar hon ihop det med det brittiska då Lenni börjar svensk skola som femåring, och dessutom blir skickad till rektorn för att hon haft sönder en sida i en bok. Känns väldigt osvenskt, må jag säga. Dock plus i kanten för att hon placerat henne i Örebro.
Annars befinner vi oss på ett sjukhus i Glasgow, Skottland, som verkar fungera som ett hotell. Lenni får aldrig besök, utan glider mest omkring i korridorerna i pyjamas och tofflor, och skaffar sig vänner både här och där. Det är först i slutet av boken som hennes sjukdom gör sig påmind, men det var väl också väntat.
Boken var inte alls så tung att läsa som jag hade befarat. Det är mycket glimt i ögat, och bitvis ganska humoristiskt. Hjärtevärmande och hjärteknipande på en och samma gång. Korta kapitel gör också boken lättläst, så det här gick ganska fort.

Mitt betyg på "The one hundred years of Lenni and Margot" blev 3,5/5.