söndag 31 december 2023

Decemberfavoriter

Årets sista dag, årets sista inlägg. Favoriterna, såklart.

Bok: "Full dark, no stars" av Stephen King. Har liiite kvar, men hinner med största sannolikhet läsa ut den innan 2024. 

Film: "Oppenheimer". Årets bästa, till och med.

TV: Har haft en seriefri månad, förutom att jag tittade klart på "Our flag means death".

Nagellack: Summer fades away, eller #5168, från Depend.


Skönhet: Övernattningsmasken Cicapair Tiger grass Sleepair intensive mask, från Dr.Jart+.

Extra speciell rolighet: Chilipojken kom hem och firade jul med oss, och det gladde det här mammahjärtat något alldeles otroligt.

Favoritinlägg: Årets backspegel.

Och därmed var det slut för i år. Hoppas på ett fint nyårsfirande, och ett alldeles fantastiskt 2024. För mig. För dig. För oss alla. 
*hoppas hoppas hoppas*

lördag 30 december 2023

Decembers nagellack

Bara slutet kvar nu, och här kommer de sista fem lacken jag kommer bära år 2023. 


H&M Beauty, Vanilla latte
Ett trevligt nudeigt lack, beige precis i mittenfåran. Eftersom det är så pass ljust behövde jag tre lager för att få till täckning, men det var så lättmålat att det inte gjorde något. Om en tänker latte som i kaffe latte kanske en tycker att lacket borde vara brunare, men latte är italienska för mjölk, och det kan jag absolut gå med på.



London Grace x Frida Selkirk, New York
London Grace har gjort ett gäng samarbeten med influencers av olika slag, Frida Selkirk är en av Sveriges mest kända nagelstylister, så det känns inte alls konstigt att hon fick göra en kollektion. 
New York är brunt med guldskimmer, och en lätt svärtad kant. Egentligen inte så spännande, men fint ändå. Har upptäckt att penslarna i de här lacken lämnar lite att önska dock.



Depend O2, Summer fades away #5168
Sista lacket ut från höstkollektionen Autumn sky. En mörkare röd, snudd på men inte riktigt vinröd, med flakes i mestadels guld.



H&M Beauty, Boss in red
Årets jullack blev det här vackra röda skimmerlacket. En fröjd att måla med dessutom, vilket var välbehövligt mitt i all julstress.



London Grace x Frida Selkirk, Stockholm
Mindre kul var det att måla med det här lacket, för jag har inte sett en så bedrövligt spretig och sladdrig pensel på länge. Bilden är tagen efter clean up, något jag annars sällan brukar bry mig om. 
Lacket i sig är väldigt fint, med sin mörkt midnattsblå nyans, och jade det inte varit för att det var svårmålat med sladderpenseln hade det säkert räckt med ett lager. Nu behövde jag två för det här krämlacket.

Hittade en del a England under granen, och svart fredag-fyndade en del annat, så lackåret 2024 ser ut att bli fint. Om lusten infinner sig, så klart.
Räkna med en topplista någon gång i januari. Gott nytt (lack)år!

fredag 29 december 2023

FredagsFilmen: The dig

Om du som jag föredrar att fira in det nya året i lugn och ro med en bra film, och titta på när grannarna exploderar upp sina pengar framför att göra det själv, så kommer här årets sista filmtips från mig. 
"The dig" var med på min topplista över filmer jag sett 2023, och var en sådan där film jag kunde tänka mig att se men inte direkt längtade efter. Älskade maken fick tjata lite på mig innan jag gav med mig, men jag ångrar inte alls att jag såg den.

Bildkälla Netflix

Sommaren 1939 anländer den självlärde utgrävaren Basil Brown till änkan Edith Prettys ägor. Här finns flera högar som hon misstänker är gravhögar, och hon vill ha hjälp med att gräva ut dem.
Vad de hittar i Sutton Hoo blir ett av de viktigaste arkeologiska fynden i Storbritannien, men det annalkande kriget riskerar att stoppa utgrävningen och dess skatter kan komma att bli kvar i jorden.



Det här är en lite spännande film utan att innehålla massa action. Den är baserad på verkliga händelser och personer, men mycket har så klart ändrats för att passa filmens dramaturgi. Filmen i sig är också baserad på en roman av John Preston från 2007, och jag har förstått det som att han var släkt med filmens Peggy Piggott, en av arkeologerna som arbetade vid utgrävningen.
Mest spännande kanske det blir när kampen uppstår över vem eller vilka som ska få äran av upptäckten av skeppsgraven, och hur det blev med den saken avslöjas först i eftertexterna så det berättar jag inget om nu.

Filmen har en fin skådespelarensemble med bland annat Ralph Fiennes, Carey Mulligan, Lily James och Johnny Flynn i några större roller. Resultatet blir en finstämd film, som känns som ett ganska typiskt brittiskt drama. Välspelad och intressant, utan att slå på den största trumman.

"The dig" finns att streama på Netflix.

torsdag 28 december 2023

Backspegel 2023

2023 - som jag hoppades på dig. Och som jag blev besviken.
Det har så klart hänt massor av bra saker, men på det hela känns det som att det negativa överspeglar det mesta. Två mostrar som avlidit inom en kort tid. Översvämningen. Jobb helt inställt på grund av översvämningen. Och att jag har sörjt min storebror något förskräckligt i år, fastän det är två år sedan han gick bort. Känner mig lite allmänt darrig så här när året närmar sig sitt slut. Som jag längtar efter det där nya året. På riktigt. Vill så gärna ha en omstart.
Tittar vi på 2023 i en backspegel, så ser det ut lite såhär.

Gosig pryl på gosig pryl


Gjorde du något du aldrig gjort förut?
Köpte tårtor för att fira att två av mina barn tagit sina körkort. Det känns stort. E har till och med köpt egen bil, så att hon kan ta sig till jobbet även när hon flyttat ut. Vilket hon planerar att göra snart.

Vilken var den bästa filmen?
"Oppenheimer". Värd att vänta på.

Är det något du saknade 2023 som du vill ha 2024?
Lite vanlig hyfs i omvärlden. Lite mer tro på att alla människor har lika stor rätt att leva och bestämma över sina egna liv och sina egna kroppar. Utan inblandning av någon som helst religion. Jisses vad mycket bättre världen skulle vara utan religions

Vilket datum kommer du alltid minnas?
Skulle önska att det vore något positivt för en gångs skull, men så klart överskuggar 13 augusti det mesta. Dagen jag vaknade och det var 30 centimeter regn- och avloppsvatten i hela källaren. Fortfarande inte återställt. Vi har omgång två med högljudd byggfläkt i källaren när jag skriver det här.

Vad är det bästa som har hänt dig under året som gått?
Lite som vanligt är det roligaste de positiva saker som hänt mina barn. Som att det börjar ordna sig med det mesta för J efter några jobbiga år. Att E skaffat körkort, bil och gör framsteg på jobbet. Att Chilipojken kom in på önskad utbildning och tycker att det fungerar utmärkt att vara utflyttad till annan ort. Att jag saknar honom är en annan femma. Just nu är han ju trots allt här och hälsar på mig.

Vilket var ditt bästa köp?
Kanske pusselmattan. För i år har vi pusslat massor. Även om den luddar en del.


Jobbigaste pusslet vi pusslat i år. 1000 bitar i liknande nyanser där alla var liksom spräckliga, eftersom tavlan är täckt av en väv. "Kyssen" av Gustav Klimt.

Vad spenderade du mest pengar på?
Böcker.

Vad gjorde dig riktigt glad?
Många fina och förtroliga samtal med älskade maken. Känner att vårt förhållande är stadigt efter 25 år tillsammans.

Mådde du bättre eller sämre under 2023 än vad du gjort under senare år?
Känner tyvärr att det är en nedåtgående spiral som händer just nu, men jag jobbar på att vända den.

Vad var det bästa på TV?
"The Great" (nedlagd), "The fall of the House of Usher" och "Our flag means death".

Finns det något du önskar att du hade lagt ner mer tid på?
Att försöka träffa mina vänner.

Finns det något du önskar att hade lagt ner mindre tid på?
Påträngande tankar.

Det vackraste lacket 2023?
Van Helsing från a England.


Vilken var den bästa boken?
Hela omläsningen av Stephen Kings "Dark Tower"-serie. What a ride!

Önskade du dig något som du fick?
Kärlek från Schumi. Eller i varje fall gos.

Önskade du dig något som du inte fick? 
Hösttermin i yogastudion.

Vilka var de bästa människorna du träffade?
De jag träffade.

Hur skulle du beskriva din klädstil?
Mjuk och bekväm.

Vad fick dig att må bra?
Kramar, vila, meditera, tidiga morgnar.

Vilken var årets bästa låt?
Någon från Depeche Modes senaste album Memento Mori. "Speak to me", kanske.



Vem saknade du?
Min storebror. Han skulle fyllt 60 år i år, och troligen är det den missade milstolpen som gör att jag sörjer honom en gång till just nu.

Vilken var din bästa månad?
Juli. Semesterlunk. Slottstripp med älskade maken. Rolig bil hamnade i garaget.

Finns det något du hade kunnat göra bättre?
Det finns det säkert, men jag vet inte vad just nu, och jag tänker inte försöka komma på vad det skulle vara för något heller.

Hur kommer nästa år skilja sig från 2023?
Källaren kommer bli renoverad och jag kan börja ta emot klasser/jobba igen. Jag hoppas på att jag kan komma att få känna mig mig lugnare. Troligen kommer jag och älskade maken bli ensamma i huset under nästa år. Vi och katten. Och jag hoppas på massa trevliga turer i roliga bilen.



onsdag 27 december 2023

"Jul i rampljus" av Amanda Hellberg

"Jul i rampljus" är den tredje delen i Ulltunasviten, och jag tror att det är den sista också, om inte andan faller på och Amanda Hellberg bestämmer sig för fler böcker i serien. Det går så klart alldeles utmärkt att läsa böckerna enskilt, då de inte knyter an till varandra mer än att en och annan karaktär dyker upp lite kort i de andra böckerna.
"Jul i rampljus" utspelar sig 32 år efter den första boken, och 14 år efter bok två, och nu är vi inne i 1900-talet med bok tre - 1902.

Bildkälla The StoryGraph

Harriet Hjort är barnhemsbarnet som numera tillhör teatersällskapet Gideons, där hon gör succé med sin vackra sångröst. När vintersäsongen närmar sig hamnar sällskapet i ett känsligt läge, då teatern de skulle uppträda på brinner ner och de står utan anställning och utan pengar. 
Då utlyser Josef Ståhl, teaterdirektör i Göteborg, en tävling om huvudrollen i hans nyskrivna uppsättning "Snöprinsessan". Prissumman är på hisnande 5000 kronor, och Harriet ser här en chans att hjälpa sitt älskade teatersällskap. Om hon bara kan komma över den scenskräck som den senaste tiden har drabbat henne. Förhoppningsvis ska allt lösa sig bara hon får hjälp av sin pianist, Isak.

Boken har korta kapitel, och känns både lättbläddrad och snabbläst. Det är ingen komplicerad intrig vi får serverad, utan den följer den sedvanliga feelgood-mallen. Lite ömma känslor, lite förvecklingar, lite kärlekshinder, lite dramatiska händelser och ett lyckligt slut. Det är dock skrivet med en sorts värme som gör karaktärerna lite mer levande och roliga att läsa om. Faktiskt är det här min favorit av de tre böckerna. Det enda jag egentligen har att anmärka på är användandet av ordet "knoppar" istället för "bröstvårtor". Liksom, va? Jag tycker det är störtlöjligt, men det är ju jag.

Mitt betyg på "Jul i rampljus" blev 3,5/5.

söndag 24 december 2023

God jul!

 

Bildkälla Nostalgiska

Från mitt lilla hörn av internet vill jag önska en riktigt GOD JUL!

fredag 22 december 2023

FredagsFilmerna: 2023 år 10 i topp

Året närmar sig sitt slut, och jag börjar känna att det är dags för bokslut på mer än ett sätt. Som att titta tillbaka på de filmer jag sett (hittills) i år och försöka list ut vilka som verkligen var de allra bästa. 
Det behöver inte vara nya filmer, men jag ska ha sett dem för första gången i år. Alltså kommer inte "Inception" vara med på den här gången, fast den är en av mina absoluta favoritfilmer. Däremot en av samma regissör.

I ingen ordning alls - min topp 10 av filmer (nya för mig) jag har sett 2024.

Bildkälla Movies anywhere

Hidden figures (2016)
Eller "Dolda tillgångar" som den översattes till. En verklighetsbaserad film om de färgade kvinnor som hjälpte NASA att skjuta upp astronauter i rymden. De hade det inte alltid så lätt, men tog sig fram ändå trots alla motgångar.


Bildkälla tv.nu

På västfronten intet nytt (2022)
Den här filmen har inte lämnat mig än, trots att jag såg den redan i början av januari. Jag blir på riktigt helt grinfärdig när jag tänker på den. Baserad på romanen med samma namn av Erich Maria Remarque, handlar om det elände som var första världskrigets skyttegravskrig. Fantastisk musik dessutom.


Bildkälla Netflix

The dig (2021) 
Som älskade maken tjatat på mig om att se den här filmen. För några veckor sedan gav jag så äntligen med mig, och det är jag glad för. "The dig" är en långsamt berättad film som är baserad på den sanna berättelsen om utgrävningen i Sutton Hoo, precis innan krigsutbrottet 1939. Med Ralph Fiennes och Carey Mulligan i två av rollerna.


Bildkälla Megafonen

Grand Budapest Hotel (2014)
Jag brukar tycka att Wes Anderson är lite väl pretto för min smak, och jag har flera av hans filmer i tyckte-inte-om-påsen än vad jag verkligen tyckt om. Med det i åtanke var det kanske modigt av mig att ändå ge mig på "Grand Budapest Hotel". Estetiken i Wes Andersons filmer är vi välbekanta med vid det här laget, också att han berättar ganska dråpliga historier, med likaledes dråpliga karaktärer. Här är berättelsen om Gustave H och hans lobbypojke Zero, och deras äventyr på ett hotell under mellankrigsåren.


Bildkälla tv.nu

Eldflugornas grav (1988)
En film från Studio Gihbli, kanske den sorgligaste jag har sett från dem.I slutet av andra världskriget blir syskonen Seita och Setsuko föräldralösa, och försöker nu överleva på den japanska landsbygden.


Bildkälla JC Shakespeare

Boyhood (2014)
Nästan tre timmar lång film, men jag såg den i ett svep för att den riktigt sög in mig. Det är en lågmäld berättelse om pojken Mason och hans uppväxt under 12 år. 12 år var även hur lång tid det tog att spela in filmen, då samma skådespelarensemble samlades årligen för att berätta ännu ett kapitel i Masons liv.


Bildkälla IMDb

Barbie (2023)
Vad skulle hända om Barbie tog sig in i människovärlden? Och vad skulle hända om Ken följde med? Möjligen en katastrof, både bland människorna och i Barbievärlden. Trodde det här skulle vara en fånig film, men jag gillade den jättemycket. Om att få finna sig själv och sitt eget sammanhang.


Bildkälla Disney movies

Elemental (2023)
Heter "Elementärt" på svenska. Vi får följa eldflickan Ember under hennes uppväxt i Elementstaden. Hon har svårt att tygla sitt humör, och det är under ett av sina utbrott som hon träffar Wade, som är vatten. Och alla vet ju att eld och vatten inte är en bra kombination. Eller?
En mycket gulligare film än jag hade väntat mig, även om den såklart är lite Disney-gullig och smått förutsägbar.


Bildkälla Ghettoblaster

Renfield (2023)
Som jag längtade efter den här filmen! Så kom den, blev sågad och försvann snabbt. När den äntligen dök upp på en strömmningstjänst nära mig var jag hyfsat snabb på att se den, och den var precis vad jag trodde - lite smårolig och dum, med massor av överdrivet och icke trovärdigt våld. Samt en fantastisk Dracula i form av Nicholas Cage.
Renfield har tröttnat på att vara assistent till Dracula, men det är först när han träffar polisen Rebecca han finner modet att slå sig fri.


Bildkälla The Collision

Oppenheimer (2023)
Troligen den film jag längtat mest, och längst, efter att få se. Troligen också årets favoritfilm för mig. Handlar om mannen som kallats atombombens fader, något han troligen inte tyckte var helt angenämt. Filmen följer Oppenheimer från studieåren, via krigsåren och hans forskningsframsteg, fram till tiden efter kriget och hans eftermäle som gav genklang långt upp i den politiska sfären.

Undrar vad 2024 kommer föra med sig i filmväg. Just nu har jag ögonen på "Poor things", "Argylle" och "Dune 2".

torsdag 21 december 2023

Bullet journal för januari 2024

Jisses vad svårt jag hade för att bestämma mig för hur jag ville inleda året i min bullet journal. Efter mycket huvudbry bestämde jag mig för att det vore passande med rävar, eftersom färgen på boken kallas fox red. Röda rävar it is, vem är jag att bråka om sådant?


Det är få ändringar från föregående år. Sålunda börjar jag med en månadsöversikt, och det kommer säker hamna något passande för tiden på året på den än så länge tomma sidan.
Washitejpen har jag köpt för länge sedan. Jag minns inte var, men troligtvis någon butik på Etsy. Tombow i färgen 905 Red, som inte är lika knallorange som korken påstår. Förutom den är det ingen annan färg, bara svarta fineliners från Sekura Pigma Micron. Tror jag använde alla tjocklekarna i packet.



Jag har nästan bestämt mig för vad jag ska läsa som månadsbok i januari, men jag avvaktar lite till med att bestämma mig helt. Nagellack kommer det också bli, och jag räknar såklart med att spendera pengar även i januari.



Här kommer första ändringen, för jag har bestämt mig för att kolla om det funkar bättre för mig att ha mina träningssidor placerade här i bullet journalen, i stället för precis innan veckouppslaget. Jag inbillar mig att det ska bli ett mer naturligt flyt på det här sättet.
Att jag redan nu vet vilket tema det är i januari på Yoga with Adriene, beror så klart på att jag har signat upp mig på 30 days of yoga också för 2024. Jag har fått schemat till och med, men ännu inte kommit mig för att skriva in det.


En rad om dagen delar som vanligt sitt uppslag med vanekollen och humörkollen. Som synes har jag inte skrivit in några vanor än, för jag funderar på vilka jag känner behov av att ha här. Det har varit samma vanor väldigt länge nu, och det går liksom av bara farten. Jag känner därför att det vore intressant med något nytt här, men vet inte vad än. Ska fundera ett varv till.



Och här kommer ett av veckouppslagen, som ser precis ut som vanligt. 
Eftersom det är ett nytt år som börjar tyckte jag att det kunde vara vitsigt med den första meningen ur lite olika böcker som jag tyckt mycket om. Året inleds sålunda med följande citat:

"It is a truth universally acknowledged that a single man in possession of a good fortune must be in want of a wife." - Pride and prejudice, Jane Austen

"Nu live organism can continue for long to exist sanely under conditions of absolute reality; even larks and katydids are supposed, by some, to dream." - The haunting of Hill House, Shirley Jackson

"The man in black fled across the desert, and the gunslinger followed." - The Gunslinger, Stephen King

"Last night I dreamt I went to Manderley again." - Rebecca, Daphne du Maurier

" 'Later!' The word, the voice, the attitude." - Call me by your name, André Aciman

onsdag 20 december 2023

Depend O2, Autumn sky

Höstens kollektion från Depend smög under radarn för mig i år. Inte så konstigt egentligen, då jag är hyfsat ute ur loopen för lacknyheter numera. Något jag ärligt talat tycker är väldigt skönt. 
Men så dök då ett av lacken ur kollektionen upp på Lacky Corner, och jag började förstå att jag höll på att missa något fint. Så jag klickade hem en full kollektion om fem lack. 
Nu när de alla har befunnit sig på mina naglar kommer så här min sammanfattning av dem. I den ordning jag bar dem.


Fire in the sky, #5166
Det i kollektionen jag var minst sugen på, fick lite som vanligt bli första lacket ut. En orange nyans som påminde mer om tegel än apelsiner. Flakes av det mindre slaget är det i alla lacken, här i guld. Tyvärr upplevde jag att de här flakesen var ganska besvärliga att ta bort, och att lacket därför sliter onödigt mycket på nageln. Gäller hela kollektionen, och inte bara just det här lacket.



September sunset, #5167
Det här känns det som att jag har sett många gånger förr. Hallonrosa bas med silvriga flakes, där basfärgen ofta gör dem lite rosa. Det är fint för det, men inte särskilt speciellt. Jag är helt övertygad om att jag kan hitta liknande eller likadana i samlingen, men orkar inte leta just nu.



Midnight purple, #5165
Nu börjar det bli fint på riktigt. Förhandstippad som en av kollektionsfavoriterna, och jag blev inte besviken. En dovt lila bas och här har vi äntligen flakes i lite olika kulörer som inte försvinner helt i basfärgen. Främst syns metallfärger som silver, guld och koppar, men även rosa syntes tydligt.
Blev favoritlacket i november.



Moon art, #5164
En grå bas, med flakes i koppar och silver. Jag kan tydligt se kopplingar till månen, och det här tyckte jag oväntat mycket om. 



Summer fades away, #5168
Tyvärr hann lacket bli slitet innan jag kom mig för att fotografera det i dagsljus. Om ett par dagar vänder det och blir så sakteliga ljusare igen, men framtill dess får vi stå ut med dagsljusbrist och lite grådassiga bilder på grund av det.
Anyway. Även det här lacket var favorittippat av mig, och än en gång blev jag inte besviken. En vinigare nyans av röd, utan att för den skull slå över och bli helt vinröd, mer lite svärtad. Flakesen ser ut att vara mest guld, men då de i vanlig ordning drunknar lite i basfärgen, så kan de också se mörkt rosa ut. Fint är det i varje fall, och hade absolut passat som jullack, men jag har redan valt ett annat lack att få den äran.

tisdag 19 december 2023

"Mistlar och mord" av P.D. James

För flera år sedan beställde jag böcker och fick fler böcker i min försändelse än vad jag hade beställt. Jag har ingen aning om vad som gick fel, men jag fick ändå behålla böckerna jag inte beställt. Egentligen var ingen av dessa värst intressant, men jag behöll ändå en - P.D. James novellsamling "Mistlar och mord". Den hamnade dock på en hylla i källaren, och det var först när vi gick igenom de böckerna i samband med sommarens översvämning som den kom in i ljuset igen. Och när är det lämpligare att läsa en bok om mord i jultid, än just kring julen?

Bildkälla The StoryGraph

 
Precis som det står där på omslaget består boken av fyra julmysterier. Vi tar dem i ordning.

"Julens tolv ledtrådar". Adam Dalgleish är på väg till sin faster för att fira jul, när han kallas till en intilliggande gård för att bevaka vad som verkar vara ett självmord. Dalgleish fattar dock misstankar och finner inte mindre än 12 ledtrådar som pekar på att det kanske ändå rör sig om ett mord. 
2/5

"Mistelmorden". P.D. James själv, i en berättelse baserad på händelser i hennes ungdom. Under ett julfirande hos sin mormor påträffas en av mormoderns gäster död i biblioteket. 
4/5

"Ett mycket vanligt mord". En ung man misstänks för mordet på sin gifta älskarinna. En person som smygtittat på dem vet sanningen, men frågan är om han ändå kommer träda fram för att rädda den unge mannen från galgen, och därmed riskera att avslöja sig själv som en fönstertittare.
2,5/5

"Boxdalearvet". Adam Dalgleish har av sin gudfar domkyrkoprästen, fått i uppdrag att undersöka om hans gammelfaster var oskyldig till mordet på sin make, eller om hon kom undan straff. För om hon var skyldig kan det bli moraliskt svårt att ta emot det arv hon efterlämnat.
3/5

Författaridolen för P.D. James verkar helt klart vara Agatha Christie. Inte direkt ovanligt, å andra sidan. Känner igen mycket i stilen på de olika mordgåtorna från Christies verk. Dalgleish får väl räknas som hennes Poirot. 
Det här är en kort bok med fyra ganska korta noveller, och gick alltså väldigt fort att läsa. Däremot älskar jag inte direkt det jag läser. De tre noveller som inte baseras på verkliga händelser genomsyras av ett väldigt nedsättande sätt att beskriva kvinnor. Jag slås av tanken att hon hatar kvinnor. Utsätts de för brott har de på något sätt gjort sig förtjänta av det, och de beskrivs som vresiga och sura, slampor och fnask och syndare, gamla och fula och med hängbröst, ondskefulla och illistiga ränksmidare. Det känns daterat och ofräscht. 

"Mistlar och mord" fick samlingsbetyget 3/5 av mig. Enskilda betyg vid respektive novell.

lördag 16 december 2023

"Gökboet" av Ken Kesey

För många, många år sedan såg jag filmen "Gökboet" med Jack Nicholson, och jag gissar att fler känner till filmen än att den baserats på en bok. Jag är osäker på om jag visste det, tills den dök upp på bokrean i år och jag slog till. Tror faktiskt det är den sista bokrea-boken jag har i läshögen. 

Bildkälla Goodreads

 Livet på syster Ratcheds avdelning på mentalsjukhuset går i sina inrutade mönster, till den dag då McMurphy anländer. Med sitt sätt att vara utmanar han vårdarna, framförallt syster Ratched, samtidigt som han väcker upp patienterna ur deras dvala och väcker inom många av dem en längtan efter frihet.

Boken berättas av en av patienterna, Indianen eller Hövdingen eller Sopa sopa eller mr Bromden beroende på vem som tilltalar honom. Då han inte talar har han ansetts vara dövstum, vilket gör att han kan smyglyssna på samtal som pågår omkring honom. Han har till och med personalens förtroende att städa inne i personalrummet under under personalmötena. Han är alltså vara sig döv eller stum, utan har bara slutat tala för att folk omkring honom ändå inte lyssnar.
När McMurphy anländer till sjukhuset kan han alltså iaktta händelserna på sitt eget unika sätt. Hans egen värld, som han är övertygad om är den rätta världen, består av mekanik som på olika sätt tar kontrollen över människorna. Ratched kallar han Stora Syster, och hon kan ta olika gestalt, men hon försöker att inte visa sitt mekaniska jag för patienterna. Det gäller också att akta sig för vissa mediciner, för de kan innehålla den teknik som vårdare försöker lura i patienterna för att lättare kunna kontrollera dem. (Inte utan att jag undrar om det här är en av källorna som antivaxxers anser sig ha.) Han kan även försvinna in i minnen från tiden innan sin sjukhusvistelse, särskilt från reservatet och livet där innan den mark de levde på blev tvångsuppköpt av staten för att anlägga en damm. Just de styckena tycker jag är intressantare än vissa andra, om jag säger som så. Dock gör de här utsvävningarna som plötsligt dyker upp, att Bromden känns som en sådan där opålitlig berättare.
Handlingen kretsar dock kring Bromdens iakttagelser av McMurphy och hans förehavanden. Han har förklarat sig sinnessjuk för att slippa ifrån fängelset, men när han ser hur patienterna behandlas kanske han till viss del ångrar sitt beslut. Med list och charm lurar han till sig både förmåner och medpatienternas pengar, och det är många upptåg som leds av honom. Till det en dag går för långt. 
Jag kan även se vissa mer eller mindre tydliga paralleller till bibeln, och McMurphy framställs som någon sorts Jesus-gestalt. Vi vet ju hur det gick för honom. 

Jag tyckte inte direkt att den här boken var dålig, men det lockade mig inte till läsning heller. Den är inte värst lång, straxt över 400 sidor, men det tog mig ändå nästan två veckor att läsa ut den. Kanske led jag lite av läsbaksmälla efter att ha avslutat "Dark Tower", eller så tyckte jag bara att jag hade vält en konstig bok att följa upp den med. Kanske en kombination av de två. Egentligen är boken inte värst svårläst, bara lite knepig och ja - tråkig. Det tog lång tid innan det äntligen hände något. Det var en massa pokerspel och nattliga färder ner i underjorden och badhusbesök och tjuvlyssnade och vadslagning innan händelserna som leder till slutet drar igång på allvar. Visst kan det vara etableringar av karaktärer och miljö, men det gjorde det inte intressantare att läsa för det.
Jag tycker inte heller att texten åldrats väl. Den kom ut första gången 1962 (på svenska 1973) så lite kan väl skyllas på den tiden. Det är mycket misogyni, och jag tycker inte alls att McMurphy är så där härlig som han medpatienter tycker, mer att han är en otrevlig kåtbock, som gör allt för sin egen vinning och för nöjes skull. Här finns också den vanliga homofobin och en rasism som känns mindre rolig. Det förekommer en del ord som inte är så mysiga att se i tryck, och till och med vår berättare verkar lida av någon sorts internaliserad rasism - även mot sig själv och sin släkt.
Det var som sagt ganska  länge sedan jag såg filmen, men jag tror minsann att jag ändå kan arkivera den här boken under fliken "Filmen är bättre än boken", och det är ju inte ofta jag gör det.

Mitt betyg på "Gökboet" blev 2,75/5.

fredag 15 december 2023

FredagsFilmen: Barbie

Eftersom jag skrev om "Oppenheimer" förra veckan, passar det väl bra att skriva om den andra Barbenheimer-filmen idag - "Barbie". Jag erkänner gladeligen att jag himlade med ögonen både en och två gånger när jag hörde talas om den här filmen, men när den sedan kom väcktes min nyfikenhet och ju mer jag hörde om den desto intressantare blev den. Tills den till slut hamnade på filmmysrepertoaren för några veckor sedan.

Bildkälla IMDb

Barbies liv är toppen. Varje dag går hon till stranden med sina vänner Barbie, och träffar sin (förhoppningsvis) pojkvän Ken. Till hon en dag hamnar i en kris när hon börjar ifrågasätta livet hon lever och fötterna inte fungerar som de brukade, utan hon går numera på hela foten! Med hjälp av Wierd Barbie tar hon sig till människovärlden för att hitta det barn som leker med henne och ställa allt till rätta. Tyvärr lyckas Ken smita med i Barbies drömbil, och konsekvenserna kan bli katastrofala både för Barbievärlden och den riktiga världen.


 Det blev inte dåligt med Greta Gerwig i regissörsstolen den här gången heller (fast jag älskar faktiskt inte "Unga kvinnor"). Margot Robbie känns som gjord för att spela Barbie och Ryan Gosling är baske mig en scentjuv som Ken. Scenen där han och de andra Ken sjunger "I'm just Ken" kan vara en av de bästa i filmen. Förutom America Ferreras brandtal om de krav som ställs på kvinnor.
En behöver inte gilla Barbie för att se den här filmen, utan budskapet är ett helt annat. Ja, det finns tydliga feministiska toner i filmen, men mest handlar det om att få finna sig själv och vara den en vill vara och inte bli insorterad i en låda på grund av sitt utseende eller vilka accessoarer som följde med i boxen. Att få leva sitt liv utan att vara någons bihang. För filmen är inte bara ett uppvaknande för Barbie, utan även för Ken.

När vi såg filmen hyrde vi den på SF Anytime, men den ska visst dyka upp på HBOMax närsomhelst. Kanske redan idag. Mycket väl värd att se. Jag tar tillbaka de där ögonhimlingarna. 

torsdag 14 december 2023

Bullet journal 2024

Jag tror inte jag skulle få plats med en hel månad till i min nuvarande bullet journal, så på så sätt är det en himla tur att det snart är årsskifte, och dags för en ny. Nästa år blir sjunde året jag använder bullet journal, så det är tydligen en metod som passar mig väldigt bra. 
Upplägget för 2024 är nästan exakt likadant som årets, för som vanligt - om det funkar och har allt jag behöver, finns det ingen anledning att ändra på något.
Without further ado...


När Leuthturm1917 kommer ut med en journal i färgen Fox red är det svårt att motstå. Jag hade från början tänkt mig en blå, men så bidde det alltså inte. Fox red är lite orangeigt röd. Skulle säga att färgen ligger precis mellan orange och röd.
Till min skrivhjälp valde jag en Tombow i nyansen 835 Perssimon, och en röd fineliner från Stabilo, samt svarta fineliners i olika tjocklekar från Sakura, Pigma micron.



Året inleds med en årsöversikt så jag har något att titta tillbaka på när jag skapar månadsuppslagen. Jag gillar lite extra mycket att 2024 börjar på en måndag, och att det finns två månader till som kommer börja på måndagar - och de hamnade under varandra! 
Gjorde inte en enda miss här, vilket det ändå var upplagt för med tanke på att februari har en extra dag, då det är skottår.



Future log, eller framtidslogg. Det är här jag skriver in saker som kommer hända framöver, innan jag har gjort i ordning sidorna för dem. Kommer bland annat skriva in att jag ska på bröllop i april, och att älskade maken fyller 50 år har jag redan ringat in. Inte för att det är någon större risk att jag glömmer det, men ändå.



Efter future log för 2024 kommer en sida där jag skriva in saker som kommer hända 2025. Det är ett tag kvar till dess. Det kanske ser ut som snålt med utrymme, men tro mig - det är betydligt mer än vad jag behöver. 
Sidan därpå tänkte jag kunde vara en braindump för bloggen. Ibland tänker jag på saker jag vill blogga om, och det händer också att jag glömmer bort de där idéerna. Med en plats att skriva ner dem på hoppas jag avhjälpa det problemet.



Dags för boksidorna. En sida där jag kan skriva in träffarna för Plejaderna. Vi har ett möte planerat i januari, som jag inte har skrivit in än. Nedtill på sidan har jag lämnat plats för kontaktuppgifter för medlemmarna.
Sidan därpå är var jag planerar in mina månadsböcker, i den mån jag listar ut dem långt i förväg. Och bara för att det är kul med en snabb översikt.



To be read är platsen där jag skriver in böcker jag hoppas med att läsa under året. Jag har gott om plats för dem, då de fått tre sidor att förfoga över. Jag tror inte jag kommer behöva alla tre sidorna, men för säkerhets skull.
När jag läst ut en bok fyller jag i cirkeln med en färg som finns på omslaget. Alltid roligt att se hur det blir mer och mer färgglatt allteftersom året går.



Tre sidor får också de filmer jag kommer se nästa år. Tror det kommer räcka till med råge det med. Få se om jag kan få till ett biobesök nästa år. I år hände det inte. Jag har faktiskt inte varit på bio sedan senaste Bond-filmen, "No time to die". Inte för att det inte funnits filmer jag varit intresserad av, utan för att de jag velat se varit så långa, och jag behöver kunna pausa för kisspaus. Faktiskt.



Tv-serier får nöja sig med ett uppslag. Jag har inte på långa vägar fyllt i hela uppslaget jag gjorde för i år, så det ska mycket till om jag behöver fler sidor.
Jag brukar skriva in serien och göra en ring för varje avsnitt, som jag sedan fyller i när jag sett det avsnittet. När jag sett alla avsnitt som finns att se, gör jag en liten stjärna.



Penntestet har jag inte fyllt i än, men kommer göra det innan det är jag får mig att jag behöver nya Tombows. Spoiler - det behöver jag inte.

Ska bara gör i ordning januarisidorna också, så är jag redo för 2024 sedan. Bring it on!

onsdag 13 december 2023

Wishlist Wednesday: Det lackar mot jul

Idag är det Lucia, och därför vet vi att det är elva nääääätter före juuul! Hög tid att önska sig julklappar alltså. Om det nu är någon som inte redan frågat mig, och jag inte redan har geniknölsgnuggat fram någonting. För jag kom på en sak häromdagen - jag tror inte jag skulle fira så värst mycket jul om det inte vore för att det är tradition. Och för att jag gillar min familj. Jag är tydligen lite av en grinch, på det sättet.
Kan väl önska mig ändå, bara därför att. Som detta.

 


I mitt hus har vi hamnat i någon sorts pusselfrenzy. Det finns ungefär hur många roliga pussel som helst, och jag har redan önskat mig flera stycken. Men det här missade jag. Om inte den suddiga bilden lurar mitt öga är det minsann en räv som ligger och sussar där, och då blir det liksom två flugor på smällen - pussel och räv. Finns på Adlibris.



Adlibris finns det böcker också, tänka sig! Jag behöver absolut inte ännu en Dracula-bok, jag tror jag redan äger den i tre olika utgåvor, och den är inte min favoritbok. Men nu har jag råkat se en video där de bläddrade igenom just den här utgåvan, och habegäret infann sig genast. Rikligt illustrerad. Fladdermöss på sidkanterna. Behöver jag säga mer?



Jag har ju redan den här muggen från IKEA så jag behöver såklart inte ännu en. Förutom att jag gör det. För det här är den lilla, och jag har ångrat sedan jag köpte den att jag inte köpte den större varianten. Gärna två.



A England har nyligen kommit ut med tre olika kollektioner: Archangels, Simeon Samuel's reverie, och de på bilden - Ghost. Här vet jag att jag kommer få av lacken, men jag vet inte vilka. Eller när, för det är osäkert om de hinner hit till jul. Jag kan vänta.

Ja. Det var väl ungefär allt. Förutom fred på jorden.