fredag 31 december 2021

Decemberfavoriter

Innan året tar slut ska jag väl bjussa på det som varit mina favoriter under december. Ledtråd - det är inte att ha hög feber och hosta i några veckor.

Bok: Månne att jag fuskar lite här, för "Shakespeare for every day of the year" har jag precis som titeln antyder läst under hela 2021. Men då jag läste ut den tidigare idag, och det faktiskt är det bästa jag har läst i december, så bestämmer jag att den får räknas.

Film: "Die hard". Absolut inte första gången jag såg den, och inte heller den sista. Men en bra julfilm ändå. För om den utspelar sig kring jul så anser jag att det är en julfilm.

TV: "Only murders in the building".

Nagellack: I'm really an actress från OPI. Det jag har på mig just nu.


Skönhet: Duscholja. Jag älskar verkligen tvålarna från Lush, men nu när det börjar bli kallare så skriker min snustorra hud efter mer vård, och då funkar inte de där tvålarna. Tyvärr. Duscholja it is. Just nu en från ACO. Oparfymerad, så klart.

Extra speciell rolighet: Julgodistillverkning hemma hos mamma, som traditionen bjuder. Himla trevligt faktiskt, och mamma bjussade på lövbiffsrullader. Mums!

Favoritinlägg: Årets backspegel. Alltid trevligt att gå tillbaka och reflektera lite.

Och med det önskar jag er alla en trevlig nyårsafton, så ses vi nästa år. Redan imorgon faktiskt. Har en massa böcker att skriva om. 

torsdag 30 december 2021

Decembers nagellack

Jag har som sagt varit sjuk i stora delar av december, och en sak som jag absolut inte har ork med när jag är sjuk är att måla naglarna. Det blir bara fyra lack idag med, för det är så många gånger jag orkat lacka, den senaste för bara en stund sedan.


H&M Beauty, Beyond midnight
Jag ville ha riktigt mörka naglar. Egentligen var jag sugen på svarta, men det nagellacket har tydligen fått fötter och jag orkade inte gå upp i E:s rum och leta reda på det. För Beyond midnight är faktiskt inte svart, utan mörkast tänkbara blå. Så där mörkt att jag inte för en sekund var gnällig över att det inte var svart nog.



H&M Beauty, Masala chai
Efter mörkt kommer ljust. Masala chai hade jag redan i samlingen även det, och jag har varit sugen ett tag på att måla med det igen. Tydligen var den stunden nu. Ett nästanvitt lack som drar en aning åt det rosa hållet och en aning åt det beiga. Kräver några lager, men är väldigt fint.



Depend 7Day, Kisses from London #70080
Mitt julaftonslack var den här glitterbomben från Depend. Eftersom jag var helt fri från traditionella julfärger i julas (rött alltså) så föll lackvalet på guld den här gången. Det förekommer även silver, men det syntes bara om en tittade efter riktigt noga. Jag gillade det här, och det är väl tur det, för när jag tog a det blev hela badrummet glittrigt. Eller något.



OPI, I'm really an actress
Sista lacket ut för i år blev rött. Jag brukar vara duktigt på att ha blå naglar på nyår, men inte i år tydligen. Varje gång jag målar naglarna röda är det som att hitta hem lite, för det här är verkligen en färg jag tycker om och trivs med att bära. När det dessutom finns med ett skimmer i guld och toner av rosa så blir glädjen desto större. 

Och det var allt på lackfronten för i år. Jag fick många fina lack från a-England, av älskade maken i julklapp, så jag väntar mest på sol så kan det bli holofest igen.

onsdag 29 december 2021

Backspegel 2021

Min traditionsenliga återblick på året som varit kommer här. Ett år som inte blev alls vad jag hoppades på, på väldigt många plan. Jag känner att 2021 är ett förlorat år, ett år av förlust och sorg. Jag hoppas på en vändning för år 2022, men med tanke på vilket år det här har varit så vågar jag knappast hoppas allt för mycket. 

Men, ännu har 2021 några dagar kvar, och det här är mitt år i år sett i backspegeln.

Någon jag förlorade 2021. Älskade lille katt.

Gjorde du något du aldrig gjort förut?
Jag tror inte det. För ett år som känns som att det innehållit så mycket, så känns det samtidigt ganska händelsefattigt. 

Vilken var den bästa filmen?
"No time to die". Kanske allra mest för att jag såg den på bio.

Är det något du saknade 2021 som du vill ha 2022?
Lite mindre stressfaktorer. Känner mig väldigt trött och sliten just nu.

Vilket datum kommer du alltid att minnas?
13 augusti. Det är svårt att glömma att sitta där vid någons dödsbädd. Att veta att det är den allra sista gången du ser en människa. Att veta att det är sista gången du säger "hej då" till någon. Min bror dog några timmar senare, men då hade det hunnit bli 14 augusti.

Vad är det bästa som har hänt dig under året som gått?
Att fylla 50. Mina tio år som 40-någonting har varit ganska besvärliga, så jag hoppas på ett bättre decennium den här gången. Ingen ålderskris alltså. Än.



Vilket var ditt största misstag?
Egentligen inget jag kunde rå över, men jag önskar att vi hade försökt få veterinärtid tidigare. Kanske hade det gått att rädda Cullen då, kanske inte. Och att det råder skriande brist på veterinärtider i Sverige just nu, ligger knappast på mig. Men ändå. Saknar min katt.

Vilket var ditt bästa köp?
Den nya värmepannan. Tråkigt men nödvändigt.

Vad spenderade du mest pengar på?
Böcker. Förutom värmepannan då, för den var svindyr. Men den betalde jag knappast alldeles själv.

Vad gjorde dig riktigt glad?
Att se mina barn lyckas med olika saker. 

Mådde du bättre eller sämre 2021 än vad du gjort tidigare år?
Så mycket sämre. Har fortfarande huvudet över vattenytan dock. Än så länge är det ingen större fara för den mentala hälsan.

Vad var det bästa på tv?
"Squid game", "Killing Eve", "Queens gambit" och "The Alienist".

Finns det något du önskar att du lagt ner mer tid på?
Nej.

Finns det något du önskar att du lagt ner mindre tid på?
Fastna i mobilen. Har börjat med mobilfria dagar lite då och då, och de dagarna får jag alltid jättemycket gjort. Undrar vad det kan bero på... (Skojar bara. Undrar inte alls.)

Det vackraste lacket under 2021?
Calcifer från Pahlish.


Vilken var den bästa boken 2021?
Roman: "The starless sea" av Erin Morgenstern. Faktabok: "Fånga och döda" av Ronan Farrow.

Önskade du dig något som du fick?
En Yaower. 

Önskade du dig något som du inte fick?
Ett slut i sikte på pandemin.

Vilka var de bästa människorna du träffade?
De jag träffade. Det vill säga familjen och de kära vännerna.

Hur skulle du beskriva din klädstil?
Mjuk, avslappnad och gärna i färg.

Vad fick dig att må bra?
Yoga, meditation, vilodagar, rutiner.

Vilken kändis var du mest sugen på?
Att ta en fika med? Keanu Reeves och Dwayne "The Rock" Johnson. Och så verkar Celeste Barber vara en synnerligen rolig person också.

Bildkälla Stuff

Vilken var årets bästa låt?
Ingen aning. Lyssnar dåligt på musik, särskilt ny. Så säkert någon gammal goding.

Vem saknade du?
Pappa och brorsan. Inte för att jag träffade min bror jätteofta, men nu när han är borta känns det som ett hål inom mig.

Vilken var din bästa månad?
April. Fira mammas 80-årsdag var fina grejer det.

Finns det något du kunnat göra bättre?
Det finns det säkert, men jag vet inte vad just nu.

Hur kommer nästa år skilja sig från 2021?

Snälla snälla snälla. Inga begravningar. 

måndag 27 december 2021

Topp 5, film 2021

Under 2021 har jag tittat om på en väldigt massa filmer. Kanske inte fler än vad jag sett nya, för mig, men inte långt ifrån. Så i år blir det inte en topp 10 utan en topp 5, för jag orkar inte försöka motivera för mig själv hur det ska bli 10 filmer när jag inte har älskat 10 (nya) filmer.

I ingen ordning alls kommer här min Topp 5 över filmer jag såg för första gången just i år - 2021. 

Bildkälla SF Anytime

Emma (2020)
Det kanske inte hade behövts ännu en filmatisering av Jane Austens klassiker "Emma", om den förmögna Emma Woodhouse och hennes äktenskapsmäkleri. Men, när det blir så här trevligt och småroligt och har favoriten Anya Taylor - Joy i huvudrollen, så blir det så bra så i varje fall.


Bildkälla Viddla

Loving Vincent (2017)
En mycket intressant film om Vincent van Gogh, allra mest om hans näst intill mytomspunna död. Filmen är baserad på hans konst och hans bildspråk. Kanske allra roligast för den som redan är intresserad av konst, konsthistoria och/eller van Gogh, men kan säkert vara spännande annars också.


Bildkälla The Daily Beast

Crimson Peak (2015)
Det kommer säkert som ingen överraskning alls att jag väldigt mycket gillade "Crimson Peak" från årets filmtittande. En mörk berättelse om den unga Edith som flyttar med sin nye make till ett avlägset gods på den engelska landsbygden. Och så spöken.


Bildkälla Filmtopp

Dune (2021)
Nyfilmatiseringen av Frank Herberts science fiction-klassiker är visuellt snygg att se på, men är också väldigt bra. Kanske lite långsamt tempo då och då, men det uppvägs av så mycket annat.
Den unge Paul hamnar mitt i smeten av planetariska maktkamper.


Bildkälla Filmstaden

No time to die (2021)
Årets enda biobesök lade jag självklart på att få se Daniel Craigs sista framförande i rollen som Bond, James Bond. Det känns som att jag fick vänta alldeles för länge på den här filmen, men när den väl kom så gjorde den det med buller och bång. Inte den bästa Bond, men väldigt bra ändå, om ni frågar mig.
Bond har gått i pension, men när hans vän Felix Leiter ber om hjälp att frita en tillfångatagen forskare, så hamnar han mitt i smeten av spioneri och terrorism - igen. En och annan person från hans förflutna dyker också upp.

Jag hoppas 2022 kan bjussa på mer bio. Men i sanningens namn så tror jag att jag uppskattar att se på film hemma i min egen soffa mer och mer. Om inte annat så för att jag kan pausa och gå på toa när jag vill. Och fylla på snacks. 

söndag 26 december 2021

"Act your age, Eve Brown" av Talia Hibbert

Det här med att läsa - går inte bra alls för mig just nu. Delvis för att jag varit sjuk och inte orkat koncentrera mig på att läsa, men till största delen för att jag tydligen inte kan välja böcker som är precis rätt läsning för mig just då. Tråkigt.

Bildkälla Goodreads

När Eve Brown misslyckas med ännu en affärsidé får hennes föräldrar nog. De anser att det är dags för Eve att hitta ett jobb och behålla det.
Jacob Wayne driver en B&B och har precis förlorat sin kock. När Eve ansöker om jobbet är hon ungefär den sista han kan tänka sig i sitt fina kök. 
Eve råkar dock köra på Jacob med sin bil, och blir på så sätt den enda som kan hjälpa till att driva hans älskade B&B. Till en början tolererar de knappast varandra, men sådant kan komma att ändras.

Det här är den tredje, och sista, boken om systrarna Brown, och jag hade inte läst den om jag inte redan läst de andra två. Ett tag såg det ut som att det här skulle min favorit av de tre. Jag gillade en ganska lång upptakt a la fiender till vänner till älskande, men ganska snart tröttnade jag. Det känns så tillrättalagt - alla är alltid helt fantastiska på att förstå alla andra och deras behov. Ingen tycker att det är jobbigt att erkänna sina fel. Alla förstår helt plötsligt sina diagnoser. Alla lever sedan lyckliga i alla sina dagar. Karaktärerna känns otroligt platta. Jag vet att Eve har lavendelfärgade flätor och gillat t-shirts med rolig text på, och att Jacob är prydlig och doftar citron. Typ så. Och så har de så klart en helt fantastisk kemi, smågnabbas på ett roligt sätt och blir störtkära i varandra ganska omedelbart. Ett och annat missförstånd - så klart, men inget som inte kan lösas med att stoppa upp trafik och göra stora romantiska gester. *gäsp*
Jag har läst fan fics som är bättre på att berätta de här historierna. Jag har läst många böcker där det inte bara känns som att den här boken är en repetition av tidigare böcker i serien (bekvämt att systrarna hittar sina happily ever after i åldersordning). 
Det här blev tråkigt. Jag ville bara att boken skulle ta slut. Tack och lov inte så mycket sex i den här boken, men det som var var onödigt explicit. Jag kommer inte läsa mer av den här författaren.

Mitt betyg på "Act your age, Eve Brown" blev 2/5. Det är även mitt samlade betyg på hela trilogin.

fredag 24 december 2021

God jul!

 


Önskar er alla en riktigt god jul, om ni firar jul. Annars önskar jag er en fin dag. Ha det!

torsdag 23 december 2021

Bullet journal för januari

Jisses vad sjuk jag har varit hörrni. Sådär så att jag inte orkat mycket mer än att ligga i sängen och stirra in i väggen. Så det tog ett tag att göra klart mina bullet journal-sidor för januari så att jag kan visa dem. Veckouppslagen är inte riktigt färdiga än, men jag visar upp det jag har idag i varje fall.


Januari är månaden då Chilipojken fyller (21) år och jag bad honom välja en washitejp att utgå från i månadens tema. Han valde en med gröna blad för att det påminde honom hans påslakan som han precis bäddat med. Med det blev det alltså en grön månad i januari. Pennorna är 88/36 från Stabilo, en mörkare grön från Adlibris och Tombow dual brush  195, Light green.


Sedan ser det ut som vanligt, det är bara ett nytt år. En sida som samsas om nagellack och månadens bok (som jag har valt), och en sida kassabok. 


Nästa sida är till för vanor och humör, följt av en rad om dagen. 


Träningsdags igen. Det har ju gått lite si och så med den nu i december, med tanke på att jag varit tvärsjuk. Kändes ju trist att bryta min fina och nästan årslånga svit av daglig yoga, men vad att göra. Feber och hosta är inte en bra grogrund för motion direkt.
Så jag antar att jag kommer flytta över det jag hade planerat i december till januari i stället, men jag har inte riktigt bestämt mig. Däremot vet jag redan nu att jag kommer vara med på 30 days of yoga även januari 2022, och där vet jag att temat kommer vara "Move". Ser fram emot att ta nya tag.


Ett veckouppslag som är nästan klart. Ingen dekor än, men så här ser det ut i sin mest minimalistiska form. Ganska så tjusigt det med. 
Jag har inte skrivit in den än, men det första jag kommer skriva i det här årets kalender är Chilipojkens födelsedag, för han fyller redan den 3:e. Mammas lille pojk (som är ett huvud längre).

tisdag 21 december 2021

Sett på tv: Only murders in the building

Som vanligt spoilervarning när jag skriver om tv.

Egentligen behövde jag inte veta så värst mycket mer än att Steve Martin och Martin Short var med i en tv-serie, för att jag skulle vilja se den. Två av mina komedifavoriter sedan gammalt - vad kan gå fel liksom. Att de sedan slagit sig ihop med Selena Gomez och serien i fråga var en deckare med en komisk twist, gjorde inte saken sämre. Det här gillade jag.

Bildkälla tv.nu

Precis när ett nytt avsnitt släppts av deras favoritpodd om true crime, så går brandlarmet i Arconia Building. Oliver, Charles och Mabel känner egentligen inte varandra, men de bondar snart över sitt gemensamma intresse, på restaurangen dit de tar sin tillflykt.
När de återvänder till huset får de veta att ett dödsfall skett samtidigt som brandlarmet gick. Den avlidne är den i huset illa omtyckta Tim Kono, en ung affärsman som höll sig på sin kant och var osams med de flesta i huset. Dödsfallet avskrivs snart som ett självmord, men vår trio tror att något skumt är i görningen. De bestämmer sig för att starta sin egen true crime-podd och gå till botten med Tim Konos död. Något som visar sig vara både svårare och farligare än vad de hade kunnat ana. Det är många som har hemligheter i huset.

Den här serien bjussar på många twister, och det är inte bara Tim Konos hemligheter som kommer upp till ytan, för här finns det misstänkta i varje lägenhet. Jag hade faktiskt ingen aning om hur det skulle sluta förrän det väl avslöjades, och det uppskattar jag mycket. 
Det är mer drama än komedi, men komiken kommer fram den med. Omöjligt annat med Martin och Short framför kameran. 

Det är klart med en andra säsong av "Only murders in the building" som troligen kommer någon gång nästa år. Just nu går det att streama säsong 1 på Disney+, mitt tips till dig i mellandagarna.

lördag 18 december 2021

Fjärde advent



När fjärde ljuset brinner
vi hämtar julegran
Och alla människor räknar:
dan före dan före dopparedan

fredag 17 december 2021

Bullet journal för 2022

Bara några veckor kvar på det här (piss)året, och således dags för mig att fundera på det här med nästa års bullet journal. Nog för att jag har funderat på sedan oktober, men ändå.  
Klantiga jag köpte två olika bullet journals och drabbades så klart av belutsproblem över vilken av dem jag skulle välja. Ljust orange, som var den jag bestämde mig för ända tills jag fick syn på den salviagröna och köpte den också. Dumt av mig. Det slutade med att jag bad Chilipojken välja åt mig, och sedan satte jag igång med sidorna för 2022, som kommer bli mitt femte år med en bullet journal.



Som synes valde han den orangea - så klart. Eller "rising sun" som färgen heter. Annars är det en Leuchtturm1917 med prickade sidor precis som vanligt. Jag funderade på ett annat märke ganska länge, med tjockare ark som inte blöder igenom eller ghostar lika mycket, men jag bestämde mig till slut för en Leuchtturm för att den har så pass många sidor. De flesta andra hade 160 sidor mot en Leuchtturms 250, och även om jag aldrig har lyckats fylla en bujo hela vägen, så brukar det gå åt fler än 200 sidor. Och jag vill ha alla mina kalendrar årsvis i en enda bok, och inte behöva byta mitt i året.
Pennorna jag använde var en orange fineliner från ett pack med många färger som jag köpt från Adlibris. Två Tombow Dual brush pen, i färgerna 912 Pale cherry och 990 Light sand. Dessutom mitt pack med Sakura Pigma micron fineliners i olika tjocklekar.



Vi börjar året med en årsöversikt. Förutom att jag klantade mig och använde fel färg när jag skulle göra min månadsrad - när jag kommit till oktober! - så blev det ganska så lyckat i år. Funderar på om jag ska göra en årsöversikt för 2023 i slutet av boken. Jag har saknat det då och då så här i slutet på året.
Jag dekorerar inte mina inledningssidor, helt enkelt för att jag inte har lust. Möjligheten finns ju att klottra sedan, om jag får lust. Men jag gillar att det ser lite minimalistiskt ut.



Jag har funderat på om jag kanske var lite snål med utrymmet i min framtidslogg den här gången. Det kommer visa sig allteftersom året lider. 
Här finns alltså plats för att skriva in sådant som dyker upp i framtiden, och framtiden är i det här fallet innan jag har hunnit göra i ordning mina bullet journal-sidor för det datum jag bokar in något på. 
Vad som inte syns på bild är att jag har en sida för 2023 efter min framtidslogg, där jag kan skriva in planer för nästkommande år, om det så är datum att hålla reda på, eller bara planer för hur jag ska lägga upp det årets bujo.



Nu kommer de roligaste sidorna - för mig. Under året kommer de här sidorna förhoppningsvis bli fyllda med allt möjligt roligt.
Vi börjar med en sida för Plejaderna, som ni säkert vet vid det här laget att min bokcirkel kallar sig. Plats för planerade träffar och diverse andra anteckningar. Betyg och sådant har jag i en särskilt bok, så det behöver jag inte göra plats för här.
Eftersom jag trivs med min månadsvisa bokläsning kommer jag fortsätta med den, och då kan det vara bra att ha en plats att planera in läsningen på, om jag kommer på en bra bok att läsa långt innan det är dags att börja läsa. 



Ger min tbr två sidor nästa år också, även om lästakten inte var den samma i år som året innan. Jag skriver upp de böcker jag har väntar i tbr-högen vid en av cirklarna, och när den boken är utläst målar jag i cirkeln med en piffig färg, ofta hämtad från bokens omslag.



Också filmerna får två uppslag 2022. Kommer rita upp följande sidor allteftersom jag behöver dem. 
Datum jag såg filmen, vilken film det var och så ett betyg. Räcker fint så.



Fråga mig inte varför jag skrev på engelska här, och inte svenska "tv-serier". Jag har ingen aning och undrar själv vad det var som hände i hjärnkontoret just där och då.
Här räcker det med ett uppslag. Jag brukar skriva upp serien i fråga och sedan göra en ring för varje avsnitt som jag fyller i när jag sett det avsnittet. Ibland planerar jag en tittning i förväg, men ofta blir det uppskrivet när jag väl börjar titta. 


Slutligen ett uppslag med penntest av mina Towbow dual brush. Himla praktiskt när jag blir sugen på att köpa fler, så jag inte råkar köpa dubbletter (igen). På vissa ställen ser det ut som att det är luckor, och det är där som de där väldigt ljusa färgerna står uppskrivna. De där som ger en aning av en färg, men inte direkt funkar att skriva något med, som behöver synas.

Alldeles snart kommer jag visa upp hur januari kommer se ut, jag skulle gissa nästa vecka någon gång. Ska bara bestämma mig för hur det ska bli först, vilket tema jag ska ha. Få kanske be Chilipojken om hjälp igen, januari är ju trots allt hans födelsedagsmånad. Tänka sig att mammas lille pojk blir 21 om bara några veckor! Tempus fugit.

torsdag 16 december 2021

Tomma grejer nu igen

Jag har inte tömt några mängder med förpackningar sedan sist, bara fem stycken varav två innehöll samma produkt. Det här bör gå ganska fort.


Atrix. Intensive protection cream.
En vet att det har varit en period av torra tassar när båda tuberna av favorithandkrämen tar slut nästan samtidigt. Både den i badrummet och den i sovrummet är ersatta med exakt likadana tuber. Behöver köpa en till handväskan också, nu när jag tänker efter.
Betyg 5/5

Ica. Ekologiskt certifierad rengöringsmousse ansikte. Oparfymerad.
Ännu en favoritprodukt som tagit slut och blivit ersatt med en likadan. Jag älskar hur jag får precis lagom med skum i handen med en pump, att den rengör utan att kännas uttorkande, och fungerar fint på min hud som är känslig och just nu helt galen reaktiv. 
Betyg 5/5

Holika Holika. Pure essence mask sheet. Rice.
En arkmask som är lugnande och fuktgivande och som ska ge effekt på pigmentförändringar i huden. Antar att den behöver användas oftare än en gång då. 
Tunn mask mes hyfsad passform, och rikligt med essens. Jag fick som vanligt lite över att spara i en burk för senare bruk. Lite rinnig konsistens, så jag fick torka av en del som rann ner från masken, men den var inte värst kladdig, så det fick gå. Hade en lite mysko doft, men den försvann så fofrt essensen hade sjunkit in.
Betyg 4/5

It's skin. Hyaluronic acid. Moisture mask sheet.
Jag var jätteirriterad i huden häromdagen när jag lade den här arkmasken över nyllet. Och jisses vad skönt det var! Den kändes lite avkylande och lugnande ner ganska omedelbart. Annars ska den vara fuktgivande, mjukgörande och stärkande, och jag känner av alla de sakerna.
En normaltjock mask med en av de bästa passformarna jag varit med om - utan en enda uppklippt slits! Ingen överflödig essens, sjönk in fint i huden utan att kladda och gjorde vad den skulle göra.
Betyg 5/5

Allt rasslar ner i plaståtervinningen.

onsdag 15 december 2021

Wishlist Wednesday - under granen kanske?

Hörrni - nästa vecka är det ju jul! Och då hoppas jag att jag får någon julklapp i varje fall, fastän att jag inte önskat mig värst mycket, för jag vet inte riktigt vad jag vill ha. Något ska jag väl kunna komma på.

Bildkälla a-England

a-England har ganska nyss kommit ut med sina nya kollektioner (äntligen!) som är tre i antalet med fyra lack i varje. 12 lack alltså, och självklart vill jag ha allihop, inte bara de i Leighton's nymphs som ses här.


Bildkälla Adlibris

Eftersom det är jag och jag gillar böcker så önskar jag mig såklart en bra bok. Jag är ju lite svår att köpa böcker till, om en inte fått fatt i hela min jättelånga önskelista på Adlibris. Ganska nyss lade jag till den här boken där, "Räv och jag" av Catherine Raven. En bok om en kvinna som utvecklar en sorts vänskap med en räv? Ja, jag tackar jag!


Bildkälla Mjau

Egentligen önskar jag mig inte en till katt. Vi har sagt att vi låter Schumi vara ensamkatt de år hon har kvar. Men ändå. Ibland kan jag inte låta bli ett drömma lite om ännu en katt. En svart kanske, som kan få heta Jiji. Eller en grå. En liten varm spinnande boll, helt enkelt. Kan bero på att Schumi inte är så värst kelig med mig, och jag saknar kattgos något helt enormt mycket.

Och så det vanliga - att folk skaffar sig vett och vaccinerar sig så att vi kanske kan återgå till något sorts normalt liv längre tid än en månad eller två. Fred på jorden. Snälla barn. Något gott att äta. En mysig jul. Typ så.

tisdag 14 december 2021

"Det svarta trädet" av Tana French

Jag har länge varit nyfiken på att läsa Tana French då jag hört mycket gott om henne. Jag hade däremot kanske inte någon jättestor lust att lista ut vilken som var den första delen i de där deckarna som tydligen utspelar sig bland poliser i Dublin, så jag valde att läsa en av hennes fristående böcker som första (?) bok.Då blev det "Det svarta trädet", en riktig tjockisbok på straxt över 600 sidor, så det tog ett tag att läsa den.

Bildkälla Goodreads

Toby är en framgångsrik kille som lever en sorglös tillvaro. Han har ett bra jobb, en flickvän han älskar och vänner han haft sedan skoltiden. Allt verkar falla Toby i händerna. Efter en utekväll vaknar han och finner två främmande män i sin lägenhet. Istället för att fly så misshandlar inbrottstjuvarna Toby och lämnar honom svävande mellan liv och död.
Efter överfallet mår Toby väldigt dåligt, och han och flickvännen Melissa försöker finna en ny tillvaro i familjehuset Ivy House. 
Under en familjesammankomst hittar Tobys kusinbarn något i den ihåliga almen i den stora trädgården. Det visar sig vara en människoskalle.
Fyndet ställer allt på ända och Toby tvingas omvärdera sin ungdomstid. Kan han ens lita på sina egna minnen längre?

Jag gillar sättet som Tana French skriver på, och jag kan absolut tänka mig att läsa fler av hennes böcker - kanske till och med de där Dublindeckarna. Men just nu ligger det på prioritet, för de här 600 sidorna tog lite för lång tid att läsa, helt enkelt för att det bitvis var lite... tråkigt.
Det är Toby som är vår berättare, och jag gillar inte honom. Till en början framstår han som en fullkomligt tondöv buffel, som driver med sina vänner och glider fram på ett bananskal med ett småleende på läpparna utan konsekvenstänkande. Att Toby är en moraliskt grå karaktär må vara hänt, det gör att vi som läsare undrar över hans motiv och handlingar. Men måste han vara så trist? Svår att tycka om, slätstruken, något av en mobbare, och... tråkig.
Att jag inte gillar Toby gör ju inte direkt boken lättläst. Jag har svårt att få sympatier för någon av karaktärerna, utom kanske flickvännen Melissa och farbrodern Hugo. Alla andra känns så beräknande och illvilliga. Jag hade mina aningar om vem som skulle ha varit mördaren, och jag hade rätt - fast samtidigt hade jag fel. Jag hade också väldigt många kandidater till gärningsman, och det kom som något av en överraskning när jag fick veta hur det gått till, av vem, och varför. 
600 sidor alltså, som känns väldigt indelade i början, mitt och slut. Ungefär 200 sidor var. Det tar alltså 200 sidor innan det som står här ovan har hänt, och de 200 sidorna är ganska seglästa. Sedan kommer misstankar hit och dit och ett försök att lösa gåtan under de följande 200 sidorna, och de sista 200 är upplösningen där vi får veta. När allt fått sin lösning är det ungefär 80 sidor kvar, så det är klart att något mer ska hända - och det gör det. Något helt onödigt som jag gärna hade kunnat vara utan.

För att summera - jag gillade hur boken var skriven mer än vad jag gillade själva handlingen och dess karaktärer. Mitt betyg på "Det svarta trädet" blev 3/5.

söndag 12 december 2021

Tredje advent


När tredje ljuset brinner
är snart Lucia här
Hon bjuder oss på kaffe
och bud om julen bär

fredag 10 december 2021

FredagsFilmen: West side story

Behövs det verkligen en re-make på "West side story"? Antagligen inte, men det blir ändå lockande när Steven Spielberg slår sig ner i regissörsstolen. Det är annars den klassiska berättelsen om fel pojke som förälskar sig i fel flicka. Att musikalen är baserad på "Romeo och Juliet" vet väl alla vid det här laget, så en vet ju redan från början att det här inte kommer sluta lysande.

Bildkälla IMdB

I New York delas gatorna mellan de rivaliserande gängen Jets och Sharks. 
Tony förälskar sig i Maria, och hon i honom, och allt skulle vara frid och fröjd om det inte vore för att de tillhör olika gäng. En omöjlig kärlekshistoria tar sin början.


Biopremiär idag. Var beredd med vaccinationspasset. 

torsdag 9 december 2021

Sett på tv: American Horror Stories

Som alltid, spoilervarning när jag skriver om tv.

Som att det inte räcker med att "American Horror Story" kommer i massor av säsonger, i år kom även en ny serie på samma tema, men där varje avsnitt var fristående (mer eller mindre). Den fick så klart heta "American Horror Stories", och har blivit förnyad för minst en säsong till.
Den här första säsongen innehåller 7 avsnitt, där de två första och det sista gör sig bäst tillsammans, övriga kan ses helt fristående.

Bildkälla Filmtopp

Det är så klart en mixad kompott. Vissa avsnitt gillade jag mer än andra, precis som vanligt. Det verkar som att varje avsnitt har minst en av de återkommande skådespelarna från originalseriens många säsonger, men det är även en hel del nya ansikten.
Eftersom de här avsnitten är fristående blir det ingen vanlig sammanfattning, men en yttepytte titt på vad de handlade om, och om jag gillade dem.

1x01 "Rubber (wo)man: Part one" Tonåriga Scarlett flyttar in i ett välbekant hus, tillsammans med sina pappor. Efter att Scarlett blivit utsatt för ett elakt bus, låter hon husets ondska slå rot i henne. 
Det här gillade jag. Lite lagom creepy. Ibland sorgligt. En hämnd som heter duga.

1x02 "Rubber (wo)man: Part two" Scarlett inleder ett underligt förhållande. Hennes pappor behöver konfrontera sitt eget förhållande. Och så är det Halloween, den enda natten på året då spökena kan lämna huset.
Helt okej, men jag hade kunnat vara utan det också. Kände att jag var färdig i första avsnittet, men händelserna här får sin förklaring senare i serien.

1x03 "Drive in" En urban legend som en film gör att traktens ungdomar flockas till en drive in-visning av filmen. Något som får katastrofala följder, då legenden visar sig innehålla mycket sanning.
Lite småsnaskigt, men ändå underhållande.

1x04 "The naughty list" Efter att ha publicerat en video med tvivelaktigt innehåll, ser ett gäng manliga influencers sin popularitet dala. För att locka tillbaka sina prenumeranter tar de till alltmer desperat knep, och oturligt nog får de snart "tomtens" ögon på sig. Och de är helt klart på stygglistan.
Ett av de bästa avsnitten. Mycket slasher, men även en viktig kommentar om var gränsen mellan underhållning och osmakligt går.

1x05 "Ba'al" En barnlös kvinna gör allt hon kan för att få en lyckad graviditet. Till och med använder ett fertilitetstotem. Men att bli fri från det visar sig vara en svårare nöt att knäcka.
Ännu ett favoritavsnitt, med en del oväntade twister.

1x06 "Feral" Ett par beger sig ut på campingtur med sin lille son. När sonen plötsligt försvinner gör de allt för att återfinna honom. 10 år senare dyker det upp en ny ledtråd, men vad de hittar är inte vad de någonsin trott.
Nja. Det här avsnittet tyckte jag inte om. 

1x07 "Game Over" En mamma försöker nå fram till sin son genom att skapa ett spel baserat på hans favorit-tvserie, "American Horror Story". För att få inspiration beger hon sig till huset där allting började. Ett misstag, skulle det visa sig.
Binder ihop säcken som öppnades i de första två avsnitten. Och sätter punkt för Murder House, vad det verkar. Ett mellanavsnitt. Inte det bästa, och inte det sämsta.

Mina favoritavsnitt var alltså 1, 4 och 5, som alla fungerar att ses fristående. 
"American Horror Stories" finns på Disney+.

tisdag 7 december 2021

Soundtrack of my life

Det här blir den sista låten i "Soundtrack of my life". En gammal goding som bär fina minnen med sig.

 


Simple Minds - Don't you (forget about me)

Hey, hey, hey, hey
Ohhh

Won't you come see about me?
I'll be alone, dancing you know it baby
Tell me your troubles and doubts
Giving me everything inside and out and
Love's strange so real in the dark
Think of the tender things that we were working on
Slow change may pull us apart
When the light gets into your heart, baby

Don't you forget about me
Don't don't don't don't
Don't you forget about me

Will you stand above me
Look my way, never love me
Rain keeps falling, rain keeps falling
Down, down, down
Will you recognise me
Call my name or walk on by
Rain keeps falling, rain keeps falling
Down, down, down, down

Hey, hey, hey, hey
Ohh, woah

Don't you try to pretend
It's my feeling we'll win in the end
I won't harm you or touch your defenses
Vanity, insecurity

Don't you forget about me
I'll be alone, dancing you know it baby
Going to take you apart
I'll put us back together at heart, baby

Don't you forget about me
Don't don't don't don't
Don't you forget about me

As you walk on by
Will you call my name?
As you walk on by
Will you call my name?
When you walk away

Oh will you walk away?
Will you walk on by?
Come on, call my name
Will you call my name?

I say: La la la la la

When you walk on by
And you call my name

måndag 6 december 2021

Novembers lilla bokhög

Utan internetuppkoppling i två dagar försmäktar vi i detta hus. Och så har jag fått förkylningen från helvetet. Inte c-ordet, för det har jag kollat. Så jag är några dagar sen med att skriva min sammanfattning av böckerna jag läste ut i november. Inte för att de blev många, jag hade/har en sådan där period där jag inte riktigt har läslust, så min ambitiösa bokhög för november stod till stora delar orörd när det slog om till december.
Fem böcker hann jag i varje fall läsa ut, i ordningen först utläst överst och sedan vidare nedåt i högen.


"The bone clocks" av David Mitchell blev månadens favoritbok sin sitt betyg på 4,5/5. En ny favorit-Mitchell, även om nog ingen kommer kunna slå "Cloud Atlas". Om Holly som rymmer hemifrån 1984, och hur detta kommer att påverka henne genom resten av hennes liv.

"Lisa och Lilly: en sann kärlekshistoria" av Mian Lodalen lästes för bokcieklen Plejadernas räkning. Och vi avskydde den allihop. Medelbetyget blev 1,1/5 och faktiskt så tror jag att bara en bok har fått sämre betyg hittills - den vi kallar för världens sämsta bok. Dåligt skrivet om ett viktigt ämne, var vår korta sammanfattning av boken. Mitt betyg blev 1/5.

"Attachments" av Rainbow Rowell trodde jag skulle bli en älska-bok. Nu blev det inte så, främst för att jag tyckte att Licoln kom lindrigt undan i sin stalking av Beth. Allt kan inte förlåtas bara därför att. Mycket kändes daterat i den här boken, som att någon sitter och läser mailkonversationer. Betyget blev 3/5. 

Jag försökte läsa "Lancelot" av Giles Kristian här emellan, men jag kom inte riktigt någonstans med den, och har förvandlat den till decembers månadsbok i stället.

"Crimson Peak" av Nancy Holder. En vet att en gillar filmen om...Och möjligen är den roligast att läsa för den som redan gillar filmen, även om en inte behöver ha gjort det. Följer filmens manus väldigt väl, och ger egen röst åt flera nya karaktärer. Mitt betyg blev 4/5. Filmen är bättre. Snyggare att se på om inte annat, och då inte enbart för Tom Hiddlestons skull.

"Samhällets olycksbarn" av Victor Hugo var novembers månadsbok. Den tragiska historien om Jean Valjean, mot bakgrund av ett Paris i uppror och en kärlekshistoria mellan Marius och Cosette. Boken som musikalen "Led Misérables" är baserad på. En bok som väl förtjänar sin klassikerstatus. Mitt betyg blev 3/5.

söndag 5 december 2021

Andra advent


När andra ljuset brinner
vi juleklappar syr
Och alla bakar kakor
och har ett väldigt styr

torsdag 2 december 2021

"Samhällets olycksbarn" av Victor Hugo

Min månadsbok i november blev "Samhällets olycksbarn" av Victor Hugo. En bok som de flesta säkert känner till, då den dels är en klassiker, dels har blivit en hyfsat känd musikal under sitt originalnamn, "Les Misérables".

Bildkälla Goodreads

Jean Valjean har stulit en bit bröd och dömts till straffarbete. Först 19 år senare blir han fri, men livet blir ändå ett i bojor för Jean Valjean. Han är stämplad som brottsling och behandlas därefter. 
Ett möte med en biskop får Valjean att omvärdera sitt liv, och han bestämmer sig för att alltid försöka göra gott. När chansen dyker upp att ta sig ett nytt namn, en ny identitet, så tar han den. Han tar sig an den prostituerade Fantine och hennes dotter Cosette och försöker starta ett nytt liv. Men någon har känt igen Valjean, och lämnar honom ingen ro.

Det här är väldigt mycket Jean Valjeans bok. Han blir centralgestalten, då skeenden som beskrivs utan honom ändå kommer komma att påverka honom på ett eller annat sätt någon gång. 
Det finns invävt en kärlekshistoria mellan Cosette och Marius, som får det att verka som att Romeo och Juliet tog det ganska piano i sin romans. Den är väl ganska rar, men tar också något bort från den här berättelsens centrala tema, den om människors utsatthet och hur illa de fattiga behandlades. Samhällets olycksbarn på många olika vis. Här berör både Jean Valjeans och Fantines berättelser lite extra. 
Det här är en sådan där bok som känns som att inte mycket händer, samtidigt som väldigt mycket händer. Det är ett ganska långsamt tempo bitvis, för att sedan rassla på i en rasande takt.
Jag upplevde boken som både lättläst och ganska snabbläst. Hade jag inte valt att läsa den under en hel månad så hade nog gott ganska fort ändå, trots att den är nästan 600 sidor lång i min utgåva. Boken har många illustrationer, som känns samtida, och är uppdelad i flera delar. Korta kapitel gör att den går snabbt att läsa vidare i. 
Victor Hugo var en välkänd samhällsdebattör under sin levnad, och han tog ofta den "lilla människans" parti. Att "Samhällets olycksbarn" är mycket politisk kommer alltså inte som någon större överraskning. Det blir också lite historielektion mellan varven, om krig och slag och berömda revolutioner. 

Mitt betyg på "Samhällets olycksbarn" blev 3/5.

onsdag 1 december 2021

"Crimson Peak" av Nancy Holder

Filmen kom före boken. Men filmen är byggd på ett sätt som lätt får en att tro att det kanske möjligen är baserat på en bok. Så jag blev nyfiken på om det var så, gjorde en sökning och hittade "The official movie novelization" - alltså den officiella boken baserad på filmens manus. Och här är vi nu.

Bildkälla Goodreads

Edith Cushing blev tidigt moderlös, och bor nu ensam med sin pappa i Buffalo, USA. Hon hyser drömmar om en författarkarriär, men när hon får mer anmärkningar om sin vackra handstil än om sin boks innehåll, bestämmer hon sig för att låna en skrivmaskin på sin pappas kontor. Det är så hon möter Sir Thomas Sharpe, som rest från England för att försöka hitta finansiärer till sin gruvuppfinning.
Edith faller handlöst för den vackre och mystiske främlingen, och snart är hon på andra sidan Atlanten i familjen Sharpes nedgångna herresäte, Allerdale Hall.
Men huset är inte den lugna fristad Edith hoppats på, utan fullt av spöken från det förgångna.  

Vi kan ju lugnt påstå att jag gillade filmen väldigt mycket nu när jag valt att även läsa boken. Boken följer filmens manus väldigt nära, vilket märks tydligt i dialogerna och beskrivningarna av såväl miljöer som karaktärer. För mig med filmen i hyfsat färskt minne blev det lätt att se scenerna framför mig.
Jag gillade att vi fick så många synvinklar på berättelsen. Även om det känns mycket som Ediths berättelse, så förekommer det scener både i filmen och i boken där hon inte är med, men som är viktiga för skeendena. Även huset får en egen röst, och det är inte en alltigenom trevlig bekantskap. 
Jag gissar att den här boken är roligast att läsa för de som tyckt om filmen, men det skulle faktiskt kunna funka även som enskild läsning. Eller tvärtom - locka någon att se filmen. Den var dock inte svår att läsa eller ta till sig, och var hyfsat spännande även för mig som visste mycket väl hur det skulle gå. 

Mitt betyg på "Crimsom Peak" blev 4/5. Ska du bara göra en sak, läsa eller se filmen, så blir min rekommendation ändå att se filmen. Bara för att den är så snygg.