FredagsFilmen: Jungle

Jga ar som mål att se 100 filmer i år, och hittills går det ganska bra att nå det målet. När man då ditter och försöker hitta något att se så kan det hända att man ramlar på en och annan film som man inte tänkt på innan. Som "Jungle" med Daniel Radcliffe i huvudrollen.

Bildkälla Prime Video

 Yossi Ghinsberg har lämnat Israel och begett sig ut på sitt livs äventyr. Han backpackar genom Sydamerika, och på vägen skaffar han sig många vänner, särskilt Marcus och Kevisn. En guide, Karl, erbjuder de tre vännerna ett oförglömligt äventyr - en vandring in i Amazonas för att hitta en okänd stam infödingar. Men vandringen stöter på många problem på vägen, och djungeln visar sig vara en allt annat än vänskaplig plats att vara på. När Yossi separeras från de andra börjar en helt ny kamp - att överleva.
Filmen är baserad på verkliga händelser.

Det här var en helt klart sevärd film. Just att den har en verklighetsbakgrund gör att den känns lite extra att titta på, då man vet att verklighetens Yossi upplevde de saker som sker i filmen. Det är spännande, sorgligt och gastkramande att följa Yossis kamp - och ibland lite äckligt. Man gör mycket för att överleva.

Filmen finns att streama lite var stans, bland annat på SVT Play där den ligger kvar till 23 juli.

Sett på TV: Schitt's Creek, säsong 6

Alltid spoilervarning på inlägg om TV.

I mål med en serie till, och vilket bitterljuvt farväl det var. För att vara en komedi bjuder den här serien på väldigt myccket hjärta, och de karaktärer som mejslats fram under de här säsongerna har varit en fröjd att beskåda. Mycket karaktärsutveckling, utan att offra det där speciella som är just de här personerna. Så ja, det var lite som att ta farväl av goda vänner. 

Bildkälla Rotten tomatoes

Planeringen med Davids och Patricks bröllop går framåt, och de olika rollerna fördelas i familjen. Alexis företag tar flera steg framåt, men hennes relation med Ted stöter på flera problem. Efter flera motgångar med kråkfilmen får den äntligen premiär och blir en oväntat succé som puttar Moiras karriär framåt igen. Johnny, Stevie och Roland bestämmer sig för att satsa vidare på motell-rörelsen, men de stöter på flera problem. Till slut är det Stevie som påminner Johnny om hans tidigare framgångar med Rose video, och plötsligt ser det ut som att världen öppnar sig igen. Kanske kan de till och med äntligen få lämna Schitt's Creek bakom sig?

Det var många farväl den här säsongen, och somliga av dem kändes lite mer än andra. Vi får se mycket emotionell mognad bland flera av karaktärerna vi lärt känna, inte minst Alexis. Det blir också många uppbrott, som det så ofta blir när livet tuffar på. Någon som flyttar, någon som stannar, någon som gör slut, någon som tar nästa steg. Det är roligt, och det är dråpligt och det berättas med mycket hjärta och kärlek och ömsinthet. Schitt's Creek är helt enkelt den lilla staden där alla passar in.

"De skandalösa" av Simona Ahrnstedt

När man läser om en serie, fast i kronologisk ordning, så blir bok tre i serien den andra man läser. Roligt att se slottet Wadenstierna, som byggnad alltså, växa fram i de olika tidsepokerna där Simona Ahrnstedt gjorde nerslag. Från medeltid till svensk stormaktstid och barocken. Räkna med överdådiga klänningar - och en och annan brun.

Bildkälla The StoryGraph

Fröken Magdalena Swärd står på ruinens brant. Hon är helt ensam i världen, utan släktingar eller vänner, med bara jungfrun Beata som sällskap. Inte för att Magdalena har råd att betala Beata någon lön. När allt hopp verkar vara ute anländer ett oväntat erbjudande, kan Magdalena tänka sig att vara sällskapsdam åt den unga Venus Dag och Natt, somblivit bjuden till slotte Wadenstierna, dör det förväntas att greven Gabriel Gripklo ska skaffa sig en hustru.
Gabriel har precis återvänt till Sverige efter en längre tid till sjöss. Nu anländer han till Wadenstierna med sitt vackra skepp Delfinen. På sommarresidenset Wadenstierna befinner sig redan modern och systrarna, och en hel drös med människor från sociteten. Men bland alla färgsprakande och frasiga klänningar är det en brunklädd sällskapsdam som mest drar till sig Gabriels blickar.

Det här är en romance helt och hållet enligt mallen. Jag insåg vid omläsningen att jag inte kom ihåg så värst mycket från förra gången jag läste den, mer än att det var den bok i serien jag tyckte minst om. Inte för att den inte är läsvärd, utan för att den var så lätt att avslöja, och för att Gabriel ger Magdalena ett sjusärdeles fult smeknamn - Malla. 
Helt okej roman, men inget särskilt. Går snabbt att läsa, och det är inte svårt att hålla reda på persongalleriet, trots flera olika points of view. Plus för lite lesbiskt också, även om den kärlekshistorien inte är berättelsens fokus.

Betyget på "De skandalösa" kvarstår, 3/5.

Vad som tog slut

Det är inte ens i närheten lika mycket som tagit slut sedan sist. Bara tre saker, varav två är förvillande lika - men ändå vitt skilda. 

The Ordinary. Hyaluronic acid 2% + B5.
Jag har sagt någon gång (kanske mer än en) att jag aldrig vill vara utan Hyaluronic acid från The Ordinary. Ändå är jag det nu, för jag har inte köpt en ny än. Men det kommer jag göra, var så säker.
Betyg 5/5

It's skin. Aloe Moisture & calming mask sheet + Avocado high-nutition mask sheet.
Två arkmasker av det där slaget som jag bara älskar. Jag tror jag använder aloe mer än avokado, men båda två kommer absolut hitta hem till mig igen.
Betyg 5/5

FredagsFilmen: The Mandalorian & Grogu

Jag har visst fått blodad tand när det gäller det där med att gå på bio. Efter att inte ha varit på bio på fem år så har jag nu gått på bio två gånger bara i vår! Nämen va! Och det finns mer som kommer snart som jag också vill se, så det är inte omöjligt att det blir fler biobesök inom kort.
Eftersom älskade maken är ett stort Star Wars-fan, så tänkte jag att det kunde vara roligt för honom (och mig) att få se "The Mandalorian & Grogu" på stor duk, så med popcornbyttan i handen satte vi oss i biomörkret för att se vad Grogu skulle stoppa i munnen den här gången.

Bildkälla Eventbrite

Mandaloriern Djin Darin fortsätter sitt arbete som prisjägare med att jaga reda på olika individer som forsätter imperiets arbete i det fördolda. För att få tag på en särskilt svårfångad individ skickas han till Hutterna för att hjälpa dem. Om han återför deras kidnappade brorson ska de komma med avgörande information om var denna gäckande gestalt befinner sig. Allt är dock inte riktigt vad det verkar vara, och snart får Mandaloriern och Grogu lite väl mycket att göra.

Det här var ju underhållande, och det är alltid kul att se Star Wars på en stor skärm. Fast - det kändes ganska mycket som att se dubbla avsnitt av serien. Nu gör inte det så mycket eftersom "The Mandalorian" är den bästa serien i Star Wars (inte för att jag har sett alla, men) och Grogu kan vara det bästa som finns. Han har en så rolig personlighet, och jag älskar hur mycket Djin Darin och Grogu tycker om varandra.
Det är inget måste att se den på bio dock, och jag gissar att den kommer finnas på Disney+ inom en inte alltför avlägsen framtid.

"Kvinnan i vitt" av Wilkie Collins

Jag vet inte hur många romaner jag läst som påstås vara den ursprungliga deckarromanen, men här är i varje fall en till. "Kvinnan i vitt" kom ut 1859-60 som följetong i tidsskriften "All year round" och var på sin tid banbrytande. Wilkie Collins var på sin tid mer populär än Charles Dickens, men det skulle ju komma att ändras med tiden.
"Kvinnan i vitt" har legat på önskelistan ett tag, och när den var med på Bokrean slog jag till.

Bildkälla The StoryGraph

Walter Hartright har fått arbete som teckningslärare i Cumberland. Dagen innan sin resa till sitt nya arbete tar han en sen promenad när helt plötsligt en hand läggs på hans axel. Kvinnan som påkallat hans uppmärksamhet är helt klädd i vitt, och verkar vara på flykt från något. 
Väl i Cumberland upptäcker han att en av hans elever, Laura, är förvånansvärt lik kvinnan i vitt. Hon och hennes halvsyster Marian bor iett vackert hus med sin sjuklige morbror. Laura och Walter förälskar sig i varandra, men Laura är redan förlovad, med sir Percival Gyle.
Sir Percival och hans gode vän greve Fosco har levt över sina tillgångar, och nu behöver de pengar - de pengar Laura för mied sig in i äktenskapet. För att få tag på dem gör de upp en ondsefull plan, som involverar både Laura och kvinnan i vitt.

Jag kom på mig själv med att bli märkligt engagerad i de här fiktiva människorna från nästan 200 år sedan. För det blev spännande och intrigerna staplas på varandra. Det var kanske inte supersvårt att lista ut vad som skulle sk, men att se hur det luskades ut genom olika vittnesmål, som ständigt målade upp en allt klarare bild, var en ren fröjd. Vissa saker höll kanske inte hela vägen, och vissa andra tappades bort. Jag tycker kanske också att vissa kom undan lite väl mycket med hedern i behåll, och jag hade gärna sett en annan sorts öde för dem, men jag antar att man inte kan ha allt.
Det märks också tydligt att författaren var en man. Kvinnoporträtten blir därefter. Den enda som verkar ha vett mellan öronen är marian, men hon beskrivs som väldigt ful och är hyfsat nedvärderande mot sig själv. När man läser henne och ehnnes gärningar blir hon dock en litterär favorit, och det känns nästan frusterande att Walter blir kär i Laura och inte i Marian, för Laura är liksom bara vacker. Hon beskrivs väldigt ytligt, och det viktigaste hos henne är hennes skönhet - och hennes pengar, beroende på vem som har ordet.
Boken är skriven som en radda vittnesmål från olika personer. Det blir en fallrapport, som skrivits långt efter det att fallet är löst. Det finns många mysterier att lösa, både små och stora, och det blir sällan tråkigt att läsa om dem, även om boken kan kännas lite väl omfångsrik med sina drygat 700 sidor. Ändå - jag gillar det här. Det är inte lika lättläst som en deckare skriven idag kan vara, men den håller spänningen uppe och i varje fall jag blev djupt engagerad i dessa människoöden.

"Kvinnan i vitt" fick 4/5 i betyg. Den är en klassiker av en anledning.

I'm a showgirl in the shower-Dagens

 

Låt: "Butterscotch bitch" med The Vampire Lestat. I väntan på säsong tre finns musiken.
Outfit: Svart top och roströda (bruna) byxor.
Smink: Concealer, lite blusher, lite mascara.
Doft: Nej.
Nagellack: Extremt slitet #818 från Depend. Åker av senare.
Läser: "Fåglarna och andra noveller" av Daphne de Maurier som månadsbok. Läser om "De skandalösa" av Simona Ahrnstedt för mitt eget höga nöjes skull.
Frukost: Te, banansmoothie och smörgås med jordnötssmör.
Fika: Te och kardemummabulle.
Middag: Pasta med aubergine- och tomatsås.
Motion: Promenad.
Kvällsnöje: Titta vidare på "Breaking Bad". Men först en tripp till Polisen för att förnya mitt ID.
Att tillägga: Om ni undrar vad min telefon ser när jag laddar över bilder till datorn.

Sett på TV: Interview with the vampire, säsong 2

Spoilervarning härmed utfärdad.

I söndags hade säsong tre av "Interview with the vampire" premiär, och att säga att jag är taggad på den är ingen underdrift. En del av det som händer i boken "The vampire Lestat", som säsong 3 är baserad på, har redan hänt i tv-serien. Vissa saker har avslöjats och en del namn har redan nämnts. Hur de blir löst antar jag att jag får veta när den tredje säsongen hittar in på Netflix, när det nu blir. Fram till dess får jag näja mig med musiken som släppts inför säsong tre. Men varför skriver jag så mycket om något jag inte sett än, istället för det jag redan sett? Kanske för att säsong 2 var hyfsat seg.

Bildkälla Bleeding cool

När intervjun fortsätter i Dubai blir Daniel kontaktad av Talamasca, en organisation som specialiserat sig på att katalogisera det ockulta och spåra sanningshalten i de påståenden som nått dem. Att få bevis på vampyrers existens är således högt upp på agendan. Louis betjänt har visat sig vara Armand, Louis's följeslagare och partner sedan åren i Paris efter andra världskriget.
Det är dit Claudia och Louis slutligen söker sig, efter att ha blivit besvikna på andra vampyrer de stött på i Europa. I Paris blir de bjudna till Theatre des Vampires, en populär teater med många anhängare. Vad de inte vet är att de vampyrer de ser på scen är den äkta varan. Claudia blir fascinerad, och ansluter sig till truppen, som leds av den mäktige vampyren Armand. Louis är mer avvaktande och tycker inte om mycket av det det här vampyrgänget har för sig. Armand blir han däremot intresserad av, och de inleder en raltion. Vampyrskådespelaren Santiago är dock svartsjuk påde nya vampyrerna, och smider planer för deras undergång. Också Claudia känner av de ändrade förhållandena, och hon vill ha en ny följeslagare och ber Louis hjälpa henne att förvandla sömmerskan Madeleine. Samtidigt har Louis svåra skuldkänslor för vad som hände med Lestat, och han brottas fortsatt med att komma tillrätta med sin odödlighet.
I Dubai blir Daniel alltmer misstänksam mot Armand, och får Louis att fundera på saker som sagts, gjorts och påståtts. Är hans stora kärlek verkligen att lita på?

Det här var inte alls lika bra som säsong 1, och jag vet inte riktigt varför. Kan det bero på att det händer så mycket som absolut inte finns med i bokan? Som hela tillbakablicksavsnittet med Louis och Daniels första möte? Eller att det är mycket invecklingar innan vi äntligen kommer till det oundvikliga slutet - som är så annorlunda mot i boken att det nästan kändes fel? Den nya Claudia (Bailey Bass fick förhinder)? Eller bara för att det kändes onödigt långdraget med tanke på hur lite som händer i den sista halvan av boken? Sista avsnittet däremot - top notch. Då blev det värt all väntan. Det avsnittet var bättre än hela övriga säsongen. 
Och nu äterstår bara att vänta.

Sett på TV: Schitt's Creek, säsong 5

Spoilervarning på TV-inlägg, så klart.

Nu har jag bara en säsong kvar att se av "Schitt's Creek", denna underbara lilla serie som jag är så glad att jag valde att se.  Det kan man kanske inte tro med tanke på hur lång tid det tog för mig att se klart på den här femte säsongen, men det beror allra mest på att jag har varit dålig på att motionscykla ett tag nu, och det är där jag brukar titta på "min" serie. Det är alltså både mitt motionerande och mitt serietittande som blivit lidande av min lathet. Skärpning, kanske?

Bildkälla CBC Gem

Familjen Rose finner sig mer och mer tillrätta i Schitt's Creek och har funnit fina vänner under sina år i staden. Moira befinner sig i säsongens början i Bosnien för att spela in en film. Under tiden driver Johnny hotellet vidare med hjälp av Stevie. Alexis når framgångar med sitt nystartade PR-företag, och hennes förhållande med Ted blir stabilare hela tiden. David och Patrick fortsätter att driva sin butik tillsammans, och efter en liten fnurra på tråden djupnar deras förhållande allt mer.
Jocelyn och Moira ska regissera "Cabaret" och har till en början svårt att rollsätta Sally. En resebloggare tar in på motellet. Dags att träffa Teds och Patricks föräldrar. Johnny får hälsoproblem. Någon friar. Moira får dåliga nyheter, och "Cabaret" har premiär.

Jag tycker så mycket om det här. Bara en säsong kvar, 14 fjuttiga små avsnitt, innan jag måste ta farväl. 

FredagsFilmen: Rental family

Min favoritfilm i maj blev mycket riktigt "Rental family" och inte "The Mandalorian & Grogu" som jag såg på bio samma dag jag publicerade mina majfavoriter. "Rental family" hade jjag så klart hört talas om tack vare Brendan Fraser, som spelar huvudrollen här, och då jag "missade" den på bio fick jag tålmodigt vänta på att den skulle komma till Disney+. Och när den väl gjorde det så hade jag och älskade maken filmmyskväll.

Bildkälla Flickering myth

Phillip jobbar som skådespelare i Japan, men har svårt att få jobb. När han anlitas för att agera sörjande på en iscensatt begravning är det början på en ny karriär - agera familjemedlem åt främlingar. Han tycker dock att det är svårt att skilja skådespelaren från privatpersonen, och vissa uppdrag sätter djupa spår.

En sådan där rar film där allt reder upp sig i slutändan. Vi får ta del av många olika människoöden, och vissa kommer att spela större roll både för oss som tittar och för Phillip. Filmen utforskar djupa känslor på ett finstämt sätt, och det är en fröjd att se Brendan Fraser göra det han gör bäst. Hela han utsrålar något vänligt och att se honom i den här filmen känns nästan som att få en kram. Jag gillar också att mycket dialog sker på japanska, och inte har tvättats helt för en västerländsk publik. Här finns också hyllningar till den japanska kulturen, men också en del subtil kritik av den japanska synen på homosexualitet, mental hälsa och familjedynamik. 
Kan varmt rekooendera den här pärlan till film. Bring a tissue! Finns att streama på Disney+.

Vad jag läste ut i maj

Det var helt klart något som lossnade i maj, för plötsligt ligger det sju utlästa böcker i bokhögen. Det har inte hänt på väldigt länge. För första gången i år ligger jag till och med lite före i läsmålet om 50 böcker 2026. Är det för tidigt att hoppas att läslusten är tillbaka?
Böckerna som blev utlästa i maj ligger här i hög, med först utläst överst. Precis som vanligt alltså.

"'Salem's Lot" av Stephen King är en omläsning, även om det var första gången på mer än 30 år sedan jag läste den senast. En bok med många karaktärer, otäcka otäckingar och en stad som sakta tynar bort och där bara några få förstår och tror på vad det är som händer. Betyget blev 4/5

"Alla mina barn" av Astrid Lindgren läste jag som god natt-bok under tiden jag läste "Salem's Lot" eftersom jag lyssnade och läste med i King. Den här lilla boken fick inget eget inlägg, och innehåller egentligen inget nytt om man redan läst massa Astrid Lindgren. Det här är en samling kapitel från hennes böcker, där vi får möta alla barn hon skrivit om. Från Tommy och Annika i "Pippi Långstrump" hela vägen till "Ronja Rövardotter". Jag gav den betyget 3/5.

"Stacken" av Annika Norlin är den senaste Plejadboken, alltså min lilla bokcirkel. Vi hade mycket att diskutera om boken, både om gruppdynamik och de olika karaktärerna. Jag tyckte inte om den här boken, och hade inte alls lust att läsa den. Det var något som skavde i mig hela läsningen, och jag tyckte den var obehaglig i mycket. Däremot fantastiskt bra skrivet! Plejadernas medelbetyg blev 3,2/5, jag gav den en tvåa.

"Asfaltsland" av S.A. Cosby är en kriminalroman om smågangstern Beuregard som försökerleva ett ärligt liv. Pengabekymmer gör dock att han ska begå en sista stöt. Och det brukar sällan gå bra. En snabb- och lättläst bok med enbart moraliskt grå karaktärer. Väldigt våldsam och Beuregard möter massor av rasism. Okej för hängmattan, men inte fantastisk. Gav den ändå 3/5 i betyg.

"Eliza och hennes monster" av Francesca Zappia blev favoritboken i maj, fastän jag gav högre betyg till en annan bok. Det var något med den här som jag tycket var väldigt rart och jag tycket mycket om karaktärerna. Snabb att läsa och jag gav den 3,75/5 i betyg. Boken handlar om Eliza som har en hemlighet - att hon är skaparen bakom webserien "Monstous sea". När Wallace börjar på hennes skola bli de vänner, och det visar sig att han är en av de populäraste författarna av "Monstrous sea" fan fiction.

"The Queen of the damned" av Anne Rice är den tredje boken i vampyrkrönikan, och den som jag tyckt/tycker sämst om. Känns som att Anne Rice funderade extra mycket på relegion när hon skrev den här. Deta dröjer också väldigt länge innan boken riktigt kickar igång, först ska det introduceras många olika karaktärer tydligen. Tråkigt. 2,5/5 i betyg den här gången.

"Velvet was the night" av Silivia Moreno-Garcia blev den sista boken att läsas ut i maj. En kriminalroman som utspelar sig i Mexica City i början av 1970-talet och är basead på verkiga händelser under en politiskt turbulent tid i Mexiko. Kretsar kring sökandet efter en försvunnen kvinna där både hennes kattvaktande granne söker henne, och dessutom ett gäng smågangsters. Betyget blev 3/5

"Velvet was the night" av Silvia Moreno-Garcia

Sista boken jag hann läsa ut i maj är en bok jag har haft på önskelistan i flera år. Den var faktiskt den andra av Silvia Moreno-Garcis böcker jag hörde talas om, efter "Gods of jade and shadow", men andra titlar av samma författare kom emellan och det dröjde alltså ända till nu innan det blev av. Moreno-Garcia är en sådan där författare som är lite ojämn för mig. Vissa böcker älskar jag, andra är ganska trista och tråkiga, och vissa är helt mellanmjölkiga. Ändå kan jag inte låta bli att läsa dem, för man vet aldrig när nästa guldkorn dyker upp.

Bildkälla The StoryGraph

Maite arbetar som sekreterare på en advokatbyrå. Hon trivs inte på jobbet och relationen med mamman är ansträngd. Hon flyr ofta in i de romantiska serier hon läser, och drömmer om att en dag få bli hjältinnan i sin egen berättelse. När hennes granne ber henne passa hennes katt några dagar tar sig Maite an uppdraget, hon behöver de extra pengarna och det ger henne även tillgång till grannens lägenhet. Men grannen kommer inte tillbaka när det är bestämt, och när Maite söker efter henne dras hon in i oväntade skeenden. 
Elvis är en smågangster som jobbar för bossen El Mago. Deras uppdrag är ofta politiska, som att starta slagsmål i studentprotester. Efter att en sådan uppvigling gått lite snett får Elvis ta kommandot över en mindra grupp, som får uppdrag att hitta en försvunnen kvinna.

Det här är en historisk kriminalroman, närmast beskriven. Vissa av sakerna som händer i boken är baserade på verkliga händelser i Mexiko under 1970-talet, en politisktk turbulent tid som ännu inte är utforskad till fullo.
Här har Moreno-Garcis lagt en historia med karaktärer som faktiskt är ganska svåra att tycka om. De kan göra bra saker, men de gör också mycket dumma saker och hänger upp sina handlingar på tvivelaktig moral. 
Jag hade inte svårt att lista ut vad som skulle vara twisten i den här boken, däremot blev jag lite mer förvånad över hur blodig och våldsam vägen till slutet skulle bli. Det slutar med något av ett antiklimax, som på sätt och vis speglar den verklighet boken utspelas i. 
Moreno-Garicas böcker har ofta ett stråk av något övernaturligt i sig. Lite vampyrer, magi, mytologi eller annat. Så inte i den här boken, även om ett litet ordval om huggtänder för en stund fick mig att tro att något var på väg att hända. 

Jag gav "Velvet was the night" betyget 3/5. 

"The Queen of the damned" av Anne Rice

Tredje boken av Anne Rices vampyrkrönika är nu utläst. Den som jag alltid tyckt varit en av de tråkigaste. Så där så jag blev förvånad när det var den boken de valde att filmatisera efter "Interview with vampire". Inte undra på att den filmserien dog ut.
Jag har bara läst boken en gång förut, så det var ändå på sätt och vis spännande att återknyta till boken. Kanske skulle mitt minne av den visa sig vara missvisande? Spoiler - det var det nte.

Bildkälla The StoryGraph

Det är många som sett fram emot framträdnadet med The vampire Lestat - rockgruppen med en påstådd vampyr som ledargestalt. Särskilt bland världens vampyrer är intresset stort, för vissa i beundran, andra med hat och mord i sinnet. Att avslöja vampyrernas existens har länge varit ett tabu.
Samtidigt vaknar Akasha ur sin mångtusenåriga slummer, väckt av Lestat och hans musik. Hon beger sig ut i världen, med en helt ny plan både för vampyrerna och för hela mänskligheten.
En saling vampyrer bestämmer sig för att försöka stoppa henne, men först måste de bli införstådda med vem de ska strida emot, och vad Akashas död kan betyda för dem alla. Svaret ligger i de drömmar om ett par rödhåriga tvillingar, som många av dem haft.

Det dröjer långt in i bokens handling innan storyn riktigt kickar igång. Innan dess är det en massa olika karaktärer som presenteras, både vampyrer och dödliga. Från deras perspektiv får vi se Akashas uppvaknande, men det ger knappast svar på några frågor. 
Efter Lestats konsert drar handlingen igång på riktigt, och vi får ta del av både Akashas plan för mänskligheten (för att summera - män är roten till allt ont) och historien om vampyrernas uppkomst. Och det i sig är en lång och invecklad beättelse.
Det känns som att boken genomsyras av en slags uppbrott från kristendomen i synnerhet och religion i allmänhet. Mycket känns som Anne Rices egna religiösa grubblerier, och det kan kännas både tradigt och repetitivt under läsningens gång. Jag hinner tröttna på de där tvillingarna och allt tjat om Akashas skönhet både en och flera gånger, men det är som det är. 
Det blir aldrig värst spännande, eftersom utkomsten av hela drabbningen avslöjats redan i bokens inledning. På så sätt blir det en väldigt lång väg till ett redan etablerat slut, och hur spännande är det? Inte värst.

"The Queen of the damned" fick 2,5/5 i betyg av mig.