FredagsFilmen: The Whisper man

Min bästa film i september blev "The whisper man" som finns att streama på Netflix. Filmen är baserad på en bok med samma namn av författaren Alex North, och jag har inte läst den. 
Det är en fin rollista i den här filmen - Robert De Niro, Michael Keaton, Michella Monaghan och Adam Scott som en desperat pappa som söker efter sin son.

Bildkälla TV.nu

Tom och hans son Jake flyttar tillbaka till Toms gamla hemstad Garretton, efter det att Toms fru dött. Här ska de börja om på nytt bara de två.
För 15 år sedan härjade en seriemördare i staden, Whisper man, men han sitter nu fängslad. Det fanns dock teorier om att han hade en medhjälpare, och nu när flera mord skett som verkar peka på samma gärningsman väcks de misstankarna på nytt.
Så en natt försvinner Jake.

Jag gillade den här, även om vissa delar av den var väldigt förutsebara. Jag som har läst filmvetenskap kunde med hjälp av dessa kunskaper lista ut både det ena och det andra långt innan dessa saker uppdagades, för det kändes stundtals som att filmen ramlade ner i alla dessa mönster som är vanliga i filmer. Som att man visar en sak två gånger - tredje gången annvänds den. Det var med ett par gånger, och om man vet om det är det lätt att se.
Även om upplösningen kanske inte var jätteoväntad, så var det vissa saker i slutet som ändå var överraskande. 
Det är inte den bästa filmen jag har sett, men den var bra och med ett fint skådespeleri lyckades den hålla intresset uppe. Helt lagom för en skål popcorn.

"Black house" av Stephen King & Peter Straub

Om några dagar kommer den tredje delen i Talisman-trilogin av Staphen King & Peter Straub ut, och om man kan sin King så märker man att den även kommer knyta an till Dark Tower ännu mer, då titeln är "Other worlds than these". Hur King nu kan skriva en bok med en medförfattare som avrit död i fyra år... (genom att ha ett utkast att utgå från, så klart).
Innan den boken kommer ut och raskt (?) hamnar i min hand så ville jag så klart läsa de andra två. Slumpen gjorde att jag läste "The Talisman" förra året, så då var det bara "Black house" kvar.

Bildkälla The StoryGraph

Jack Sawyer har vuxiut upp. Han har lämnat en karrlär som polis bakom sig, och bosatt sig i den lilla staden French Landing i Wisconsin. Han har nästan glömt bort vad han gjorde som liten pojke, resan han gav sig ut på för att rädda sin mamma och hennes tvilling i Territorierna.
Nu dras han in i polisyrket igen, då stadens sheriff ber honom  om hjälp med att fånga en seriemördare. Han kallas för Fisherman, och han rövar bort barn som sedan återfinns med saknade kroppsdelar. Nu har han tagit sitt fjärde offer, Ty. Ty är dock en speciell pojke, och han förs till ett okänt men skrämmande land. Ett land som Jack börjar komma ihåg allt mer.

Jag tror minsann att den här boken var bättre än "The Talisman". Det mesta av handlingne blir utredandet av morden, och bara vissa delar - som upplösningen - hamnar i det direkt övernarurliga. Det finns hela tiden där, men det är inte där fokus ligger under hela berättelsen. 
Ibland kan det kännas lite väl långt, och vissa saker är himla-på-ögonen-knasiga, emn på det stora hela är det här en stabil bok som håller hela vägen. Till och med de där sista bitarna, som berättaren går in och varnar oss för att vi kanske inte kommer tycka om. 
Boken berättas ur många olika perspektiv, men det blir aldrig otydligt vem som hamnat i fokus. Med två författare kan man kanske tro att stilen stundtals ska skifta, men det känns väldigt sömlöst och märks inte av alls.

Japp, det här gillade jag den här gången också. Mitt betyg på "Black house" blev 4/5.