Eftersom oktober har 31 dagar så läste jag ännu en del i Vampyrkrönikan som månadsbok, den sjätte i ordningen. Nu har jag slut på böcker jag läst tidigare, så allt från och med nu blir helt nytt för mig.
 |
| Bildkälla The StoryGraph |
Armand gick in i solen, men överlevde. Nu berättar han sin historia för David.
Som mycket ung kidnappas han någonstans i Ryssland, och kommer via Turkiets bordeller så småningom tillVenedig där han hamnar under Marius beskydd. Det framgår snart att Marius har speciella planer för Armand - och att Marius kanske inte är helt mänsklig.
Inte lång tid efter att Marius gjort Armand till en av sin egen sort, så skiljs de åt av yttre krafter. Armand hamnar i Paris, som ledare för en vampyrsekt. De behåller sin primitiva tro fram till dess att en ny vampyr gör sin entré - Lestat.
Jag har bävat lite för att läsa den här boken, för en gång i tiden var det den som fick mig att tröttna på Anne Rices vampyrer, och det är därför jag aldrig läste vidare när jag väl lade ihop den här boken för minst 20 år sedan. Just nu tycker jag kanske inte att den var lika kass som jag tyckte då, men jösses amalia vilken gnällspik Armand är! Han har aldrig varit någon favoritkaraktär, och varför just han fick en egen bok begriper jag inte. Särskilt som det som hade varit intressant att läsa om i Armands vampyrliv, tiden mellan att han skiljs från Marius och till Lestat kommer in i bilden, i stort sett bara glossas över på ett par kapitel. Desto mer får vi om hur han är som människa, och hur han rantar omkring på bordeller och hos kurtisaner, innan han blir förvandlad. Om hur han överlevde sin tripp in i solen, alla syner han såg, och hur han träffade "sina" mänskliga barn Sybelle och Benji. För övrigt två hyfsat irriterande karaktärer, som måste säga Armands namn en gång per mening, och ständigt upprepa hur mycket de älskar honom.
Jag får också en dålig smak i munnen av hur unga många karaktärer i den här boken är och ändå beskrivs på ett sexuellt sätt. Armand är ungefär 17 när han förvandlas, Benji är troligen 12-13 år, Sybelle i övre tonåren. Kan bjuda in till en och annan rynka i pannan.
Jag hittade dock ett och annat som jag gillade, och trots att "The vampire Armand" har ett löjligt långsamt tempo, så var det inte fullt så hemskt att läsa den som jag till en början befarade. Fast jo, lite börjar jag tröttna nu. Ska bli skönt med vampyrpaus en månad.
Jag gav "The vampire Armand" 2,5/5 i betyg.
