FredagsFilmen revisited: The Odyssey

Nu när jag har kommit över min bioskräck var det ganska givet att jag skulle se Christopher Nolans senaste alster på stor duk. "The Odyssey" skrev jag om redan i september förra året och i min mening var den värd all längtan. Filmen är såklart baserad på "Odysséen" av Homeros.

Bildkälla Fortress of solitude

Det trojanska kriget är slut och Agamemnons armé står som segrare efter nio långa år. Nu vill soldaterna hem igen, till sina väntande familjer. Odysseus kliver i båten för att ta sig hem till sin älskade hustru Penelope och sonen Telemachos, som bara var några år gammal när han gav sig av.
Resan hem blir dock inte så enkel som det var tänkt. Efter att ha förargat Poseidon blir resan allt mer farofylld, och Odysseus och hans besättning råkar ut för många äventyr, som alla inte överlever.
Hemma på Ithaca har Odysseus hustru Penelope fullt sjå med att hålla sina friare i schack. De vill att hon ska ta sig en ny make, så att Ithaca kan få en kung. Penelope vägrar dock ge upp hoppet om att Odysseus ska återvända, och tar till alla medel för att hålla dem ifrån sig.

Vad Odysseus ska råka ut för på sin långa resa hem är egentligen ganska givet. Historien är känd sedan länge, och det är svårt att göra alltför fria tolkningar. I sann Nolansk anda är doch tidslinjen uppbruten, och handlingaen skiftar mellan äventyren Odysseus är med om, händelser från kriget, och vad som sker på hans hemmaö.
Förutom att folk bredvid mig inte kunde låta bli sina mobiltelefoner under filmens gång, så hade jag en väldigt trevlig stund i biosalaongen. Jag märkte knappt av att filmen var tre timmar lång, för den höll min uppmärksamhet hela vägen. 
Det är inte Christopher Nolans bästa film, men den ligger i toppskiktet. Helt klart värd popcornpengen.

FredagsFilmen: Following

Bättre sent än aldrig. Men även om du börjar titta nu när jag skriver det här (22:38) så hinner du titta klart på Christopher Nolans debutfilm innan midnatt. Filmen är bara 70 minuter lång, och finns att streama på SVT Play till 9 augusti.

Bildkälla Movistar Plus

En författare som kämpar med inspirationen börjar följa efter folk på måfå, bara för att få se vad de gör på dagarna. Han följer vissa regler, men när han bryter mot en av dem dras han in i en härva av småbrott.

Om man sett "Memento" så ser man fröet till den redan här. Det är en persin som berättar, samtidigt som tidslinjen berättas upphackat. Det gäller att hålla koll på huvudrollen för att se var i tiden vi befinner oss, för händelserna speglas i hans utseende. En icke-linjär tidslinje är också det typiskt Nolan, och det ser vi alltså redan i debuten.
Den är smart gjord, och väl värd att titta på. Och ja, svartvit. Den som inte tittar på svartvita filmer missat mycket. 

FredagsFilmen: Nürnberg

Filmen heter såklart "Nuremberg" i original, men eftersom den har namn efter en riktig tysk stad och jag är van vid att denna stad heter Nürnberg, så är det den svenska titeln jag väljer den här gången.
Jag brukar undvika krigsfilmer som pesten, så att "Nürnberg" blev min favoritfilm i juni känns nästan lite konstigt. Nu är det å andra sidan mer en rättegångsfilm, kanske till och med en film som utspelar sig mellan ett krigsslut och rättegången. För filmen handlar självklart om Nürnbergrättegångarna, som dömde tyska krigsbrottslingar, där Hermann Göring var den största fjädern i hatten.

Bildkälla Frame Rated

1945. Führern är död. Tyskland har precis kapitulerat. Hermann Göring har kapitulerat och blivit krigsfånge hos de allierarde makterna. Trots sin högt uppsatta position inom naziztpartiet, är han helt övertygad om att han kommer att friges. 
Psykologen Douglas Kelley kallas in för att avgöra om fångarna är i skick för en rättegång. I sina försök att förstå varifrån sådan ondska kan komma, kommer han väldigt nära Göring, på ett sätt som gör att han kan komma att ifrågasättas.

Filmen är baserad på verkliga händelser, och manuset bygger på en bok av Jack El-Hai. Det är många tunga namn i rollistan. Russel Crowe som Hremann Göring och Rami Malek som Douglas Kelley, bland annat.
Det är en sådan där film som väger tungt och kräver lite eftertanke. Den liksom kryper på en, och det är svårt att inte känna sympatier för fångarna, oavsett att jag vet vilka hemska brott de begick. Här komme det mänskliga i dem fram, och bara det kan vara otäckt. Hur till synes vanliga och kärleksfulla människor kan begå sådana hemska brott mot sina medmänniskor. 
Filmen smög lite under radarn när den hade svensk biopremiär i december 2025, men har du ett HBO Max-konto så finns den att streama där. Och det rekommenderar jag starkt att du gör.

FredagsFilmen: Hoppers

Eller "Operation bäver" som det svenska namnet blev på den senaste filmen från Disney Pixar. En väldigt rar film skulle det visa sig.

Bildkälla Disney+

Collegestudenten Mabel har alltid älskat djur, och med hjälp av sin mormor har hon funnit en plats i naturen där hon alltid får ro. Nu hotas den platsen av ett planerat motorvägsbygge, och Mabel gör allt i sin makt för att stoppa dem. Inklusive att använda sig av en naturtrogen bäverrobot för att kommunicera med djuren.

Som sagt var en väldigt rar film, med många karaktärer att tycka om - särskilt bland djuren. Många scener är väldigt dråpliga och jag skrattade högt flera gånger. Samtidigt är filmen en önskan om att sluta invadera på djurens områden, och att ta hand om den natur som finns omkring oss. Inte minst viktigt nu när väderrelaterade incidenter blir allt vanligare, något som beror på oss människor och den förstörelse av miljön som vi bär skulden till.

FredagsFilmen: Jungle

Jga ar som mål att se 100 filmer i år, och hittills går det ganska bra att nå det målet. När man då ditter och försöker hitta något att se så kan det hända att man ramlar på en och annan film som man inte tänkt på innan. Som "Jungle" med Daniel Radcliffe i huvudrollen.

Bildkälla Prime Video

 Yossi Ghinsberg har lämnat Israel och begett sig ut på sitt livs äventyr. Han backpackar genom Sydamerika, och på vägen skaffar han sig många vänner, särskilt Marcus och Kevisn. En guide, Karl, erbjuder de tre vännerna ett oförglömligt äventyr - en vandring in i Amazonas för att hitta en okänd stam infödingar. Men vandringen stöter på många problem på vägen, och djungeln visar sig vara en allt annat än vänskaplig plats att vara på. När Yossi separeras från de andra börjar en helt ny kamp - att överleva.
Filmen är baserad på verkliga händelser.

Det här var en helt klart sevärd film. Just att den har en verklighetsbakgrund gör att den känns lite extra att titta på, då man vet att verklighetens Yossi upplevde de saker som sker i filmen. Det är spännande, sorgligt och gastkramande att följa Yossis kamp - och ibland lite äckligt. Man gör mycket för att överleva.

Filmen finns att streama lite var stans, bland annat på SVT Play där den ligger kvar till 23 juli.

FredagsFilmen: The Mandalorian & Grogu

Jag har visst fått blodad tand när det gäller det där med att gå på bio. Efter att inte ha varit på bio på fem år så har jag nu gått på bio två gånger bara i vår! Nämen va! Och det finns mer som kommer snart som jag också vill se, så det är inte omöjligt att det blir fler biobesök inom kort.
Eftersom älskade maken är ett stort Star Wars-fan, så tänkte jag att det kunde vara roligt för honom (och mig) att få se "The Mandalorian & Grogu" på stor duk, så med popcornbyttan i handen satte vi oss i biomörkret för att se vad Grogu skulle stoppa i munnen den här gången.

Bildkälla Eventbrite

Mandaloriern Djin Darin fortsätter sitt arbete som prisjägare med att jaga reda på olika individer som forsätter imperiets arbete i det fördolda. För att få tag på en särskilt svårfångad individ skickas han till Hutterna för att hjälpa dem. Om han återför deras kidnappade brorson ska de komma med avgörande information om var denna gäckande gestalt befinner sig. Allt är dock inte riktigt vad det verkar vara, och snart får Mandaloriern och Grogu lite väl mycket att göra.

Det här var ju underhållande, och det är alltid kul att se Star Wars på en stor skärm. Fast - det kändes ganska mycket som att se dubbla avsnitt av serien. Nu gör inte det så mycket eftersom "The Mandalorian" är den bästa serien i Star Wars (inte för att jag har sett alla, men) och Grogu kan vara det bästa som finns. Han har en så rolig personlighet, och jag älskar hur mycket Djin Darin och Grogu tycker om varandra.
Det är inget måste att se den på bio dock, och jag gissar att den kommer finnas på Disney+ inom en inte alltför avlägsen framtid.

FredagsFilmen: Rental family

Min favoritfilm i maj blev mycket riktigt "Rental family" och inte "The Mandalorian & Grogu" som jag såg på bio samma dag jag publicerade mina majfavoriter. "Rental family" hade jjag så klart hört talas om tack vare Brendan Fraser, som spelar huvudrollen här, och då jag "missade" den på bio fick jag tålmodigt vänta på att den skulle komma till Disney+. Och när den väl gjorde det så hade jag och älskade maken filmmyskväll.

Bildkälla Flickering myth

Phillip jobbar som skådespelare i Japan, men har svårt att få jobb. När han anlitas för att agera sörjande på en iscensatt begravning är det början på en ny karriär - agera familjemedlem åt främlingar. Han tycker dock att det är svårt att skilja skådespelaren från privatpersonen, och vissa uppdrag sätter djupa spår.

En sådan där rar film där allt reder upp sig i slutändan. Vi får ta del av många olika människoöden, och vissa kommer att spela större roll både för oss som tittar och för Phillip. Filmen utforskar djupa känslor på ett finstämt sätt, och det är en fröjd att se Brendan Fraser göra det han gör bäst. Hela han utsrålar något vänligt och att se honom i den här filmen känns nästan som att få en kram. Jag gillar också att mycket dialog sker på japanska, och inte har tvättats helt för en västerländsk publik. Här finns också hyllningar till den japanska kulturen, men också en del subtil kritik av den japanska synen på homosexualitet, mental hälsa och familjedynamik. 
Kan varmt rekooendera den här pärlan till film. Bring a tissue! Finns att streama på Disney+.

FredagsFilmen: Apex

Det verkar som att halva världen redan sett filmen "Apex" på Netflix, men om du råkar vara en av de som inte sett den än (eller bara undrar vad jag tycker) så tänkte jag ha den som ämne för veckans FredagsFilm.

Bildkälla Flasz on film

Efter en tragisk klätterolycka beger sig Sasha ut i den australiensiska vildmarken för att komma ifrån allt, och för att forsränna i kajak. Hon träffar lokalbon Ben, som till en början verkar vara en trevlig prick. Snart visar det sig dock att han inte är så snäll som han utgett sig för att vara, och Sasha finner sig vara villebrådet i hans jakt.

Ganska förutsebar, men underhållande för det. Det är mycket action och en och annan otäck sak som händer, men på det stora hela bjuder inte filmen på några stora överraskningar. Charlize Theron och Taron Egerton är som vanligt stabila i sina roller, och särskilt Theron visar än en gång varför hon är så bra att ha i actionfilmer - hon kan det där med att kicka rumpa och vara sårbar samtidigt.
Helt okej popcorn-rulle, och om du mot förmodan missat det så är det en Netflix-film och finna således att se på just Netflix.
Och den svängiga låten vi hör både i trailern och i filmen är "Go" med Chemical Brothers.

FredagsFilmen: Pig

Aprils favoritfilm blev lite oväntat "Pig" med Nicolas Cage i huvudrollen. Jag hade inga stora förväntningar, men hade hört bra om den, så jag blev lite överraskad av filmen i sin helhet. Dessutom visar Nicolas Cage här - återigen - vilken fantastisk skådespelare han är. Faktiskt. Han har kanske lite otur med sina manusval ibland, men han är väldigt mångsidig i sitt skådespeleri och kan med bravus axla det mesta, från komedier till djupa draman. Så det så.

Bildkälla Collider

Tryffeljägaren Rob är en ensling som bor långt från andra människor. Hans enda sällskap är hans älskade tryffelgris. När hon blir stulen beger sig Rob ut för att söka efter henne, och hans letande tar honom tillbaka till Portland, Oregon, och ett förflutet han hade velat glömma.

Lite John Wick, fast med en gris. FIlmen blev oväntat våldsam några gånger, men mest är det en film om en inre resa och att få vara den man vill. Och så klart den djupa vänskape som kan uppstå mellan en människa och ett djur. En liten filmpärla som jag varmt rekommenderar. 
"Pig" finns att streame på SVT Play till 10 maj, och finns också på HBO Max.

FredagsFilmen revisited: Project Hail Mary

I september skrev jag om att jag längtade efter att få se filmatiseringen av en av mina favoritböcker, "Project Hail Mary". Jag visst med mig at det här kunde vara filmen som skulle få mig att gå på bio igen, för första gången sedan oktober 2021 när jag såg "No time to die". Jag hade rätt. 
Älskade maken och jag talade oss så varma om den här filmen att E och hennes sambo ville dubbeldejta med oss, och så blev det. Hade inte E blivit sjuk hade jag gärna sett den redan premiärhelgen, till och med. Nu blev det en veckas väntan, mer orkade jag inte med.

Bildkälla The Direct

När Ryland Grace vaknar vet han inte var han befinner sig. Allteftersom minnet återvänder inser han att han vaknat ombord på ett rymdskepp, och han är långt borta från sin egen planet, Jorden. Faktiskt befinner han sig i ett annat solsystem, för att försöka finna svaret på gåtan om vad det är som händer med vår Sol, och hur den ska kunna räddas från utplåning och därmed utplåna allt liv på Jorden.
Av besättningen ombord på skeppet är det bara han som överlevt, så hela uppgiften vilar på hans axlar.

Jag valde den trailern med minst spoilers i, men ändå med an stor spoiler så vill du vara ovetande innan biostolen - se den inte.
Som sagt, en av mina favoritböcker någonsin. Saknade jag något? Ja. Det var alldeles för lite jazzhänder. If you know you know. Annars kan jag inte påstå att det jag sakna märktes av. Mycket av det tekniska har försvunnit, som hur Grace löser många av sina problem där ute i rymden, med på det stora hela är det mesta med. Precis som i boken varvad det Grace gör i rymden med tillbakablickar på hans liv på Jorden, och vad det var som gjorde att han, en no-lärare, fick uppdraget att fara till rymden och rädda solsystemet. Det är annorlunda gjort, men det gör absolut ingenting.
Jag älskade den här filmen. Se den. Läs boken. 

FredagsFilmen: IF - Låtsaskompisar

När älskade maken är på baluns vissa fredagskvällar har vi en deal. Han äter middag där han är, jag får revbensspjäll och väljer film helt själv. Senast detta hände (förra veckan) tittade jag på "IF - Låtsaskompisar", och det ångrar jag inte.

Bildkälla TV-tablå

Medan Beas pappa är inlagd på sjukhus ska hon bo hos sin farmor. I lägenhetshuset i New York blir hon nyfiken på grannarna Cal och hans anhäng av IFs, imaginära vänner. Bea kan utan problem se detta låtsaskompisar, som bor hos Cal medan de försöker hitta nya barn nu när deras egna har glömt dem. Bea lovar att hjälpa till, och snart har hon fullt upp med att para ihop rätt låtsaskompis med rätt barn.

Lagom gullig film att spendera en fredagskväll med. Det är inte svårt att lista ut vad som kommer hända, men vägen dit är väldigt underhållande. Diger rollista bland röstskådespelararna, håll extra utkik efter Brad Pitt som rösten till Keith. ;)
John Krasinski spelar inte bara pappan i den här filmen, utan har också både skrivit manuaet och regisserat. Ryan Reynolds som Cal gör det han gör bäst - en komisk roll med hjärtat på rätta stället. Cailey Fleming som Bea är bra i sin roll, och hon spelar ofta mot helt animerade figurer.
Poppa popcornen, häll något gott i glaset, och det mysroliga kan börja.

FredagsFilmen: Den svenska länken

Ett riktigt bra filmtips så här en vanlig fredag i mars? Du behöver ett Netflix-konto för just den här filmen, en skål med popcorn (eller annat gott) och kanske en näsduk eller två. Det beror på hur blödig du är. Jag? Mycket blödig.

Bildkälla Tv.nu

Gösta Engzell arbetar på Utrikesdepartementet under andra världskriget. Med hjälp av svensk diplomati lyckas han och hans medarbetare rädda judar i Tysk-ockuperade Norge och Danmark.
Filmen är baserad på verkliga händelser.

Det här är en del av svensk historia som jag inte alls kände till. Jag visste inte alls vem Gösta Engzell var innan jag började titta på filmen, och fram växte en hjälte. 
Till en början var jag nästan lite rädd för att ämnet skulle flamsas bort lite, med tanke på att de flesta skådespelarna i de bärande rollerna är mest kända som komiker, Henrik Dorssin, Sissela Benn och Johan Glans, bland annat. Men det blir det inte. Allvaret ligger där, men det berättas på ett ganska lätt sätt, som i lätt att ta till sig.
Lite svensk historia att vara stolt över. 

FredagsFilmen: Napoleon Dynamite

Ni vet det där när det existerar en film, och man inte har sett den, men man har sett många klipp från den och läst mycket om den och hört att den ska vara bra? Och den filmen sedan dyker upp på Netflix? Då tittar man på den. Även om den kom 2004 och man känner sig sist på bollen. Så var fallet med "Napoleon Dynamite", som sedan den kom har blivit kultförklarad.

Bildkälla Apple TV

Napoleon Dynamite bor med sin farmor och sin storebror i den sömniga småstaden Preston. Han är en udda kille som spenderar sina skoldagar med att rita i sitt block och undvika mobbare. När Pedro börjar på samma skola får Napoleon äntligen en vän, och när Pedro vill bli skolrådsordförande bestämmer sig Napoleon för att hjälpa honom.
När farmor skadar sig flyttar deras farbror Rico in för att ta hand om dem. Han sysslar med diverse affärer han tror ska göra honom rik, och drömmer om sin tid i high school, som han gärna vill tillbaka till. Storebror Kip vill bli MMA-fighter, och har en flickvän på nätet. Flickor ja, Deb är ju söt.

 

Bitvis väldigt rolig, och med så mycket andrahandspinsamheter att man kanske behöver plocka fram skämskudden. 
Filmen innehåller också en mycket berömd dansscen, filmens klimax till och med, som improviserades fram av Jon Heder (Napoleon) under tagning. 
Jag uppskattade den här filmen väldigt mycket. Jag förstår absolut dess kultsatus och är glad att jag äntligen har sett den. Blev också februaris favoritfilm.

FredagsFilmen: Longlegs

Att jag som inte ens är vidare värst förjust i skräck ändå ville se "Longlegs" är kanske lite konstigt. Jag hade dock hört att det mer var en thriller än en skräck, och inbillade mig att jag skulle få se något liknande "När lammen tystnar", där en FBI-agent försöker lösa en radda mord. Jag hade både rätt och fel.

Bildkälla Apple TV

Lee Harker är en ung begåvad FBI-agent som rekryteras till att hjälpa till att lösa en serie mord. Under flera år har hela familjer mördats av fadern som sedan tagit sitt liv. På alla mordplatser finns brev med mystiska symboler som är undertecknade "Longlegs".
Lee undersöker fallet från en ny synvinkel, och upptäcker personliga kopplingar till fallet.

Jag hade inte riktigt räknat med de övernaturliga elementen här, nej. Jag tyckte också att filmen inte var vidare värst otäck. Mer krypigt kuslig och ibland lite äcklig. De religiösa elementen var jag inte heller riktigt beredd på.
Det var en okej film, men inte vad jag hade väntat mig. Mest tyckte jag att den var ganska lågmäld, om man tänker på ämnet. Inte vad jag väntade mig, alltså. Inte heller så bra som jag hoppades på, men Nicolas Cage var som vanligt creepy med bravur, även om masken var lite väl.

FredagsFilmen: Train dreams

Om några veckor är det dags att dela ut de gyllene Osccars-statyetterna over there. Av de 12 filmer som nominerats för bästa film, har jag sett fyra. En av dem är "Train dreams" med Joel Edgerton i den bärande rollen som skogshuggaren och järnvägsarbetaren Robert Grainier.

Bildkälla Moviezine

Under en omvälvande tid i USAs historia och med ett landskap i förändring, lever Robert Grainier. Han är skugshuggare, men för att försörja sin familj abestämmer han sig för att utvidga sin yrkesbana och börjar jobba med järnvägsbyggen. Ett val han ska komma att ångra.
Arbetet tar honom från hemmet under långa perioder. Han lär känna många olika personer genom åren, och får se stora delar av landet under uppbyggnad. 

Den som vill ha en actionladdad film bör välja något annat. den som vill se en vacker och lågmäld film, med ett ganska långsamt berättartempo, kan däremot få ut mycket av "Train dreams". Den är sorglig, och det finns mycket att fundera på och tolka.
Filmen är baserad på en novella (långnovell/kortroman) av Denis Johnson, och finns att streama på Netflix. 

FredagsFilmen: Tron Ares

Eftersom jag redan har skrivit om de andra två "Tron"-filmerna känns det bara rättvist att även skriva on "Tron: Ares" som kom förra året - och floppade spektakulärt. Det som var menat som början på en ny filmserie (och det märks) riskerar nu att bli bara en film. Kan hoppas över, om så önskas.

Bildkälla MovieZine

Två företag tävlar om att skapa AI-modeller utanför skärmen. Dillinger Systems har skapat den perfekta soldaten, problemet är bara att en AI-modell inte kan finnas kvar längre än 29 minuter.
ENCOM leds av Eve Kim, och är Kevin Flynns gamla företag. Det misstänks att Flynn kände till koden för att skapa långvarighet, alltså evigt liv för en AI-modell. När Eve Kim och hennes team knäcker koden skickar Dillinger soldaten Ares för att stjäla den. Men Ares ser någonting hos Eve som gör att han vill skydda henne från Dillingers planer.

Jaha. Istället för att människan blir digitaliserad och hamnar i datavärlden, så har vi här AI som materialiserar sig och hamnar i människornas värld. Visuellt snygg, och hej till motorcyklarna som återigen visar upp sig. Ett bra soundtrack också, och faktiskt hyggligt skådespeleri. Ja, även från Jared Leto. Men ändå känns filmen lite tom och livlös. Den saknar något som ger den det lilla extra, en sorts charm som fanns framför allt i den första filmen (fortfarande den bästa). Fungerar fint att äta popcorn till och inte behöva tänka alltför mycket, men den berör inte riktigt. Filmen slutar med flera öppna dörrar till nya filmer, men det verkar som sagt inte troligt att det blir någon.
"Tron: Ares" finns att streama på Disney+.

FredagsFilmen: Lion

Min favoritfilm i januari blev en sådan där liten pärla som jag har missat i 10 år och nästan missade igen. Det var sista dagarna den visades på SVTPlay som vi hittade den inför något filmmys, och bestämde oss för att ge den en chans. Jag hade ändå läst någonstans att det var en bra film.

Bildkälla LinkedIn

Den lille pojken Saroo bor i en liten by i Indien tillsammans med sin mamma och sina syskon. En kväll får han följa med storebror till en annan stad för att leta efter jobb, men storebror och lillebror kommer ofrån varandra. Ensam på en okänd station letar Saroo efter sin bror, och råkar hamna på ett tåg som tar honom hela vägen till Calcutta. 
Ensam i den stora staden försöker han hitta en väg hem igen, men råkar ut för många äventyr innan han till slut hamnar på ett barnhem. Därifrån blir han adopterad av ett par i Australien, och Saroos nya liv börjar.
Det är först i vuxen ålder som han återigen börjar minnas sitt förra liv i Indien, och med hjälp av sina små minnesbilder försöker han hitta tillbaka till den familj han förlorade.
Filmen är baserad på en sann berättelse.

Filmen har kallats för rn ny "Slumdog millionaire", och det är ju lite roligt eftersom det var Dev Patels genombrottsfilm, och det är han som spelar vuxne Saroo i "Lion". Tänkte själv på de likheterna när jag såg filmen, då Saroos upplevelser i Calcutta påminner mycket om det som Jamal berättar om i "Slumdog millionaire". 
Folmen är mycket rörande, och finns med på flera listor över filmer att gråta till, och ja - det kan vara en bra idś att ha näsduken nära till hands om du är av det ömhjärtade slaget. Jag hulkgrät inte, men en och annan tår trillade.
Jag lyfter också på hatten åt Sunny Pawar som spelade Saroo som barn, en rolltolkning som satte sig som en pil i hjärtat. Och minsann om det inte är Nicole Kidman som spelar adoptivmamman Sue. Hon blev för övrigt nominerad till en Oscar för bästa kvinnliga biroll för den här rollen, och Dev Patel till bästa manliga huvudroll. Filmen fick fyra nomineringar till, bland annat för bästa film, men vann ingen gubbe alls.

"Lion" finns att streama på HBO Max, och som hyrfilm lite här och där om man googlar.

FredagsFilmen revisited: People we meet on vacation

När jag skrev om kommande adaptioner av bok till film, så fanns "Smmarmöten" av Emily Henry med, eller "People we meet on vacation" som jag föredrar att kalla den. Förra helgen hade den premiär på Netflix, och jag och älskade maken var snabba med att göra den till filmmys-film. Vad kan gå fel med en romantisk komedi och popcorn? Ingenting, är svaret.

Bildkälla Direct TV

Poppy och Alex träffas första gången när de samåker från college i Boston till sin hemstad i Ohio, där de ska spendera sommaren. Fast de inte verkar ha något gemensamt blir de ändå vänner, och när de hamnar på olika platser i landet bestämmer de sig för att varje sommar åka på semester tillsammans. Under dessa semestertiden djupnar vänskapen mellan dem, och ibland blir gränsen suddig, utan att någon för den skull går över den.
Men för två år sedan hände något mellan dem, och vänskapen gick i kras. Tills Poppy blir bjuden på Alex lillebrors bröllop i Barcelona, och hon ser en chans att återknyta vänskapsbanden med Alex.

Det här är inte den bästa boken av Emily Henry som jag har läst, men den funkar fint som film. Kan bero på att boken var starkt inspirerad av Nora Ephrons romantiska komedier, kanske allra mest "När Harry mötte Sally" (vila i frid Rob Reiner), vilket mörks tydligt när man läser boken och ännu tydligare mär man ser filmen.
Jag gillade den här filmen. Det var en hel del som ändrats, men kärnan i den fanns där. Emily Bader och Tom Blyth är lysande i sina roller och kemin mellan dem känns äkta. Många skratt blev det, så jag skulle säga att det här är en väldigt lyckad romantisk komedi.

FredagsFilmen: Topp 10 2025

Det finns en risk med den här sortens inlägg när det återstår år när listan skrivs. Det finns alltid en chans att jag kommer se den där extraordinärt bra filmen under julledigheten. Det har hänt, till och med. 
Ändå vågar jag mig på en lista över mina tio favoritfilmer under året som gått. De behöver inte alls ha kommit ut under året, men de är mina favoriter av de jag såg (för första gången) under året som varit. I ingen ordning alls.

Bildkälla Las Estrellas

Alien: Romulus (2024)
Vi börjar ute i rymden, med den senaste filmen i Alien-universumet. En riktigt läbbig liten grej, som i min mening är en av de bästa i filmserien. Många hintar till de tidigaste filmerna, både bildmässigt och med en liknande storyline. Efterapning på bästa sätt, i det här fallet.
För att ta sig ifrån en planet där de arbetar under slavliknande former, bestämmer sig ett gäng ungdomar för att ta sig till en övergiven rymdstation och stjäla/beslagta det bränsle de behöver för att ta sig till en bättre planet. Men helt övergiven är inte den där rymdstationen.

Bildkälla Prime video

Mickey 17 (2025)
Vi stannar kvar i rymden, den här gången i en mer skruvad science fiction-komedi med Robert Pattinson i huvudrollerna. Mickey och hans kompis är skyldiga fel sort personer mycket pengar, och för att fly ifrån dem lyckas de lura sig ombord på ett rymdskepp som ska iväg och kolonisera en ny planet. Mickey tar sig ombord som en expendible - han skickas ut på farliga uppdrag och används som försöksperson, och när han dör klonas han och ersätts av en ny kopia av sig själv, med sina minnen intakta. Allt går bra, till den 17 klonen antas vara död och nummer 18 printas ut. När Mickey 17 kommer tillbaka är det mycket som kompliceras.

Bildkälla HBOMax

I, Tonya (2017)
Det är mycket snö i förra filmen, så vi tar oss vidare till is. "I, Tonya" berättar den någorlunda sanna historien om Tonya Harding, och det hon kanske är mest känd för - överfallet på hennes konkurrent Nancy Kerrigan inför OS i Lillehammer 1994. Ett överfall som Harding anklagades för när det uppdagades att hennes man var inblandad. Konståkningsvärlden är tydligen tuffare än vad man kan tro, och ibland överträffar verkligheten fantasin. 

Bildkälla TV insider

Frankenstein (2025)
Senaste filmatiseringen av Mary Shelleys klassiska skräckroman om Frankenstein och hans varelse kommer från Guillermo del Toro. Berättar om vetenskapsmannen Victor Frankenstein, som försöker skapa liv ur död. Varelsen han skapar gör honom dock besviken, särskilt när hans älskade Elizabeth visar mer känslor för varelsen än för honom. Ombord på ett skepp som frusit fast nära Nordpolen, berättar de båda sin historia för skeppets kapten.

Bildkälla Frame

The Holdovers (2023)
Vi fortsätter med snö och is även i nästa film, men nu är det jul. Jullovet närmar sig på internatskolan i New England. Alla elever kan inte åka hem, och en lärare finns kvar för att övervaka dem. Slumpen gör dock att det snart bara är en elev kvar, med en illa omtyckt lärare och skolans kokerska. Det som först verkar bli jullovet från helvetet blir snart något annat, när de lär känna varandra närmare.

Bildkälla Dagens Nyheter

Klaus (2019)
Legenden om Jultomten, på ett heöt annat sätt. Om Disney fortfarande gjorde film så här så skulle de fortfarande vara bra.
Brevbäraren Jesper visar sig vara latast på brevbärarakademien, och som straff skickas han till en ensligt belägen ö långt uppe i norr. Här blir han vän med den tillbakadragne leksaksmakren Klaus, och med Klaus leksaker och Jespers list får den lilla ön ett nytt liv. Kanske kan nya traditioner skapas, och gamla fejder läggas undan.

Bildkälla Netflix

K-Pop: Demonhunters (2025)
Mer animerad film som Disney önskar att de hade gjort. Jag såg den här filmen bara för att jag var nyfiken på vad det var som gjorde den så populär, och jag föll ganska så handlöst för den.
Huntr/x är det mest populära K-Popbandet. Vad få vet är att bandet är demonjägare, som genom sina röster håller demonerna borta från Jorden. Precis när de är på väg att nå sin störta framgångendyker ett nytt band upp, Saja Boys. Demonerna har nämligen kommit på att vägen till framgång går genom fansen.

Bildkälla Prime video

Past lives (2023)
Vi stannar i Korea, i varje fall en stund. Barndomsvännerna Nora och Hae Sung var i det närmaste oskiljaktiga som barn. Allt förändrades när Noras familj emigrerade och de tappade kontakten med varandra. 20 år senare återförenas de i New York. 
En ganska lågmäld och fin film.

Bildkälla Prime video

A real pain (2024)
För att hedra sin älskade mormor beger sig kusinerna Benji och David på en resa till Polen för att se huset där hon växte upp innan hon var tvungen att fly från förintelsen. Det blir en känslosam resa för kusinerna, som inte alltid drar jämnt.

Bildkälla Disney

Anyone but you (2023)
Vi avslutar med en romantisk komedi i den klassiska skolan. 
Bea och Ben spenderar en oförglömlig dag och natt tillsammans, men morgonen därpå går allt fel. När de senare blir bjudna till samma bröllop i Australien bestämmer de sig för att låtsas vara ett par, för att göra hans ex svartsjuk och för att hon ska slippa höra tjat från sina föräldrar. Ibland är gränsen mellan att låtsas och vad som är på riktigt ganska tunn.

FredagsFilmen revisited: In the heart of the sea

Den som gissat att filmtemat för december är att jag återvänder till filmer jag tidigare varit nyfiken på och nu sett, gissar fullkomligt rätt.
Den här gången har jag letat mig tillbaka till januari 2016, och filmen "In the heart of the sea". Jag ville kanske allra mest se den här filmen för att Ben Wishaw (min lille plutt) spelade rollen som Herman Melville. Synd för mig att han var med så pass lite som han var.

Bildkälla Forbes

Herman Melville träffar en av överlevarna från valskeppet "The Exeter" och får berättad för sig historien som skulle inspirera till boken "Moby Dick".
Efter att skeppet förstörts av en val kämpar den besättningen för överlevnad, och för att kunna ta sig tillbaka till sitt hemland. Kampen blir hård, och oerhört svåra beslut måste tas.

Det har hunnit gå ganska lång tid sedan jag såg den här filmen och mycket har fallit ur minnet. Eftersom Ron Howard står för regin är det så klart en episk berättelse, snyggt förpackad med visuella effekter och vackert foto. Det är en berättelse om kamp och överlevnad, och om hur man som människa kan göra saker när nöden är som störst, som man förut såg som otänkbara.