måndag 31 maj 2021

Majfavoriter

Maj har minst sagt varit en månad av motstridiga känslor. Jag har haft många väldigt bra dagar, särskilt den gångna helgen har varit bra. Men det var så klart lite extra jobbigt att Cullen blev sjuk och sedan dog. Jag saknar den där lilla katten väldigt mycket. Blir påmind om honom hela tiden, särskilt när jag hittar hans röda hårstrån på de mest oväntade ställen. 

En och annan favorit kan jag nog hitta ändå, det brukar ju gå bra.


Bok: "Söndagsvägen. Berättelsen om ett mord" av Peter Englund. Andra månaden i rad det blir en faktabok som lästs som månadsbok.

Film: Jag har ansträngt mig lite extra för att se film den här månaden, och favoriten blev "Easy A". 

TV: Killing Eve. Snart klar med säsong 3. Sedan får jag vänta...

Nagellack: Nausicaa från Pahlish - av alla fyra jag bar.


Skönhet: Schampokakan Soak and float från Lush. Gillas av mig, mitt hår och min hårbotten.

Extra speciell rolighet: Firade en underbar Mors Dag igår, hemma hos mamma. Vi planterade äntligen körsbärsträdet hon önskade sig i 80-årspresent av mig och mina bröder. Vi skålade i bubbel, åt god mat och hade det allmänt trevligt i det vackra sommarvädret. För igår kändes det verkligen som sommar.

Favoritinlägg: Till minne av min älskade lilla katt

fredag 28 maj 2021

Nagellacken i maj

Det har varit mest nakna naglar i maj, vilket syns bra på att jag enbart burit fyra lack den här månaden. Maj har ju några dagar kvar, så det är inte omöjligt att jag lackar om innan det blir juni, men just precis idag så är det dessa fyra lack jag har målat på.


a England, St Michaels mount
Det är faktiskt inte svart, utan mörkaste brunt. Och återigen ett krämlack från holofantastmärket a England. Jag gillar!


Atelier rouge, Bisou Bisou
Jisses, vad kladdigt! Näväl - Bisou Bisou är ett ljust isblått krämlack. Ganska jobbig applicering, som kanske förklarar allt kladdet. Fin färg, men chippade ganska fort.


Pahlish, Nausicaa
Så klart inspireat av Studio Ghibli-filmen med samma namn, "Nausicaä of the valley of the wind". Ett vackert teallack av det något mörkare slaget, fullsmockat med guldflakes i diverse storlekar. Det ser nästan ut som att de är iriciderande, men det beror mest på hur de ligger i basen, som är av crelly-typ.



Depend 7day, Glammy Sunday #7222
Idag är det älskade malens födelsedag, och hans favoritfärger är gult och orange. Så passande då att jag hade det här lacket från Cosy glam-kollektionen, ett solgult krämlack, eller apelsinfärgat. Eller helt enkelt ett mörkgult lack som snudd på är orange. 
Jag upplever det en eller två nyanser ljusare än vad min bild visar, men så går det när en lackar och fotograferar när det regnar så mycket att SMHI Klass 1-varnar.

torsdag 27 maj 2021

"Dreams of gods and monsters" av Laini Taylor

Tredje boken i "Daughter of smoke and bone"-trilogon var den längsta av dem alla, men nu är den äntligen utläst. Fick ge mig själv lite läsläxa den här gången, för det satt långt inne att komma igång med läsningen. 
Det finns en fjärde bok i serien, men den handlar inte om änglar och demoner, utan om Zuzanna och Mik och deras första date. Jag kommer antagligen läsa den också någon gång, men jag har inte bråttom eftersom den är fristående som jag har förstått det.

Bildkälla Goodreads

Genom skickligt bedrägeri har Karou och hennes vänner lyckats få kontrollen över chimerarebellerna. Hennes förhoppning är att styra bort dem från blind hämnd och istället jobba för återuppbyggnad.
När Jaels serapharmé tar sig till människornas värld, måste Karou och Akiva få sina respektive arméer att samarbeta för att stoppa honom från att föra in en ny sorts förstörelsevapen till Eretz. Fiendeskapen mellan serapher och chimera är dock ingenting som bara försvinner.
Men ett ännu större hot väntar. En drottning jagar Akiva, och himlen över Eretz har fått stora blåmärkesliknande fläckar. 

Jag är nöjd med avslutningen på den här serien, även om jag bitvis tyckte att den kunde bli lite väl långrandig. Det var många små käppar som skulle stickas in i många små hjul innan vi äntligen kunde nå slutet. Det slutar ganska öppet, men ändå perfekt. Faktiskt så finns det i bokens sista 100 sidor åtminstone tre olika slut och jag hade varit nöjd med vilket som helst av dem. 
Det var mer hopp i den här boken än i den förra, som jag upplevde var tyngd av jobbiga känslor och som jag därför hade svårt med stundtals. Det händer en del elände här också, för så är det ju med krig, men det här eländet var mer hanterbart. Små doser då och då, i stället för massiva mängder ungefär hela tiden. 
Möjligen kunde jag tycka att det var en eller två sidospår för mycket, vilket gjorde att det kändes onödigt krångligt emellanåt. 
Som vanligt med Laini Taylor så är det välskrivet, och jag får många bilder i huvudet. Jag skulle inte ha något emot att se det här förvandlat till en film eller tv-serie. Men om jag bara får rekommendera en serie från Laini Taylor så blir det inte den här, utan Strange the dreamer-duologin. Så mycket bättre enligt mig, och helt befriad från den där transportsträckekänslan jag ofta upplevde i Dauhter of smoke and bone-trilogin. 

Mitt betyg på "Dreams of gods and monsters" blev 4/5. Hela trilogin får 3,5/5 i betyg av mig.

Mitt b

onsdag 26 maj 2021

"Söndagsvägen" av Peter Englund

Jag gav "Söndagsvägen. Berättelsen om ett mord" av Peter Englund i julklapp till älskade maken, fullt medveten om att den kanske var mer till mig än till honom. Det här är nämligen inte en vanlig historiska skildring av Englund, utan en true crime, om ett mord som skedde på just Söndagsvägen 1965. Ett märkligt fall, och en del av svensk kriminalhistoria. 

Bildkälla Goodreads

I ett idylliskt radhusområde söder om Stockholm, hittas i juli 1965 en ung kvinna död i sitt hem. Till en början avskrivs dödsfallet som självmord, men snart står det klart att hon mördats. Men av vem och på vilket sätt? 
En komplicerad och omfattande polisutredning dras igång, med den legendariske G.W. Larsson vid rodret. 
Mordet fick stor uppmärksamhet, och spred även stor skräck, då utredarna fruktade en upprepning. När en misstänkt gärningsman till slut greps, visade det sig att han hela tiden funnits i utredarnas närhet.

Även om den här boken är mer nutidshistorisk än vad som är vanligt i Peter Englunds fall, så känns det verkligen att den är en bok skriven av just Peter Englund. Han redogör mycket detaljrikt för utredningen och dess skeenden, men gör också avvikelser om hur det var i Stockholm, Sverige och världen under de här åren. Hur Sverige var 20 år efter att andra världskriget tagit slut och den ljusnande framtid var vår, på ett ungefär. Och alla dessa detaljer bildar en bra bakgrundsberättelse  till den här bokens mord.
Englund behandlar även offret, Kickan Granell, med stor värdighet. Hon blir liksom aldrig offret, utan behåller sin personlighet, vilket gör att hennes död känns än mer sorglig och onödig.
I boken förekommer gärningsmannens egna anteckningar och det är bitvis riktigt otäck läsning. Om hur han planerade ett brott för att han ansågs sig ha vissa rättigheter som inte uppfyllts. Idag skulle vi ha kallat honom en incel med våldstendenser, något som både jag och Englund kommer fram till. Risken finns även att han idag skulle ha kunnat göra betydligt värre skada med sina vanföreställningar.

Mycket intressant. Bitvis skrämmande. Ömsint där det behövs och saklig i andra fall. En Peter Englund-bok som inte handlar om ett historisk skeende i sig, men som ändå känns väldigt typiskt Peter Englundsk.

Mitt betyg på "Söndagsvägen" blev 4,5/5.

tisdag 25 maj 2021

Junis bullet journal

Snart dags för månadsskifte, och som vanligt har jag suttit ner och knåpat ihop mina sidor för juni i min bullet journal. Jag hade för länge sedan bestämt mig för att ha en washitejp med fjärilar som tema i juni, och utifrån den plockade jag upp en pastellig/blaskig färgskala i rosa, gult och grått, samt adderade lite svart och mer knalligt rosa. Blev ganska nöjd den här månaden.

En högst ordinär inledning på månadens uppslag med en månadsöversikt. Har funderat på att göra om den eftersom jag inte använder till till att anteckna något, men än så länge ser startsidan ut som vanligt.


Att första uppslaget jag använder består av kassabok och anteckningar för nagellack och månadsboken är sedan gammalt. I juni kommer jag läsa en bok som handlar om en de mest välkända mördarna i världen. Har bara inte skrivit in den än, för det gör jag när jag har skrivit klart det här inlägget.


Kommer röra på mig i juni också. Kom att tänka på det välkända Mohammad Ali-citatet "Dance like a butterfly, sting like a bee" och använde mig av det för månadens tema. Kommer bli ungefär som nu i maj, med den stora skillnaden att jag kommer lägga in vilodagar också. Gjorde inte riktigt det i maj, och nu börjar jag känna mig trött.
Yoga with Adriene fortsätter jag med bara för att jag märker att jag mår så bra av det. Det kommer nya teman inför varje månadsskifte, med en ny spellista på YouTube, och troligen kommer jag följa den i juni också, precis som jag gjort hittills i år.


En rad om dagen, vanor och humörkoll. Precis som vanligt. Inget spännande alls. 
Gillar du påslakanet jag lade min bullet journal på för att få lite ljus på sidorna, så kommer det från IKEA. 


Första veckouppslaget för juni ser ut såhär. Inte heller här har jag skrivit in något än, inte ens Sveriges nationaldag den sjätte, eller att vi ska ha Plejadträff då, eller att min brorson tar sin läkarexamen den här veckan (stolt faster) (är jag över alla mina brorsbarn).
Majs uppslag har fungerat bra, men jag valde att göra dagsrutorna något mindre den här gången. Jag har även gjort extra plats för anreckningar, och så en liten ruta för att kryssa av att jag gör sjukgymnastik och kollar av mailen. Började tycka att det kändes onödigt att skriva in det som egna uppgifter vareviga dag.

Jag tror det blir vattenmeloner i juli. Kanske.

måndag 24 maj 2021

"Octopussy and The living daylights" av Ian Fleming

Sammanlagt skrev Ian Fleming 14 böcker om James Bond, innan han gick bort 1964. Två av dem är novellsamlingar. Jag planerar att skaffa samlingen "Ur dödlig synvinkel" på engelska och läsa om den, eftersom den svenska översättning jag tidigare läst saknar novellen "Quantum of solace" - för att den inte handlade om James Bond.
I "Octopussy and The living daylights", som blev den sista Fleminigboken om Bond, är han däremot med i samtliga fyra noveller, om än i varierande grad.

Bildkälla Goodreads

"Octopussy" handlar om en brittisk major, som under andra världskriget begick ett brott. Nu kommer hans ifatt honom, då James Bond utrett fallet. Majoren funderar på sina valmöjligheter under en snorkeltur vid korallrevet, där han letar efter en lämplig lunch till bläckfisken som bor där.

"The property of a lady" Ett Fabergésmycke som hamnat på auktion på Sotheby's, väcker intresse hos MI5, då det anses kunna leda till att en sovjetisk spion kan avslöjas.

"The living daylights" har faktiskt vissa likheter med filmen med samma namn. En avhoppare ska skyddas av Bond, då hans liv är i fara. En mästerskytt från Sovjet, endast känd under sitt täcknamn Trigger, har satts på att skjuta avhopparen innan han hinner fly. Bond uppgift blir att stoppa Trigger.

"007 in New York" är i det närmaste en kort guide om vad du kan hitta på om du har några dagar på dig i New York. Kort grej, som mest handlar om Bonds planer som han sätter upp under taxifärden från flygplatsen.

En kort liten bok som jag läste på en dag. Det går ganska snabbt att läsa de här novellerna. Bäst tyckte jag nog om de två titelnovellerna, medan jag tyckte att den sista var ganska dålig, och "Property of a lady" hade en ganska så invecklad handling som jag inte är säker på om jag hängde med i. Ganska typiska Bond-berättelser på det stora hela. Mycket sprit och cigaretter, en och annan kvinna att beundra (eller inte beundra), en hint av reseskildring emellanåt. Bond förekommer inte så mycket i "Octopussy" men desto mer i de övriga novellerna.

Kanske mest läsvärd för fansen, så klart. Jag gillade den men älskade den inte. Mitt betyg på "Octopussy an The living daylights" blev 3/5.

fredag 21 maj 2021

Säsongssammanfattning: Killing Eve, säsong 2

Som vanligt är det spoilervarning när jag skriver om tv.

Numera är vi tre som tittar på "Killing Eve", då E hamnade mitt i avsnitt ett av andra säsongen och fastnade direkt. Hon tittade snabbt igenom första säsongen och så var vi igång. Och eftersom avsnitten inte är timslånga så går det ganska fort att titta på. Så pass snabbt att vi redan börjat med säsong tre.

Säsong två av "Killing Eve" tar vid direkt där säsong ett slutade. 

Bildkälla Fanart tv

Favoritavsnitt: 2x01 "Do you know how to dispose of a dead body?" Eve beger sig hem till London igen, bestört över vad hon gjort mot Villanelle och osäker på om denna lever. Carolyn ger Eve ett erbjudande hon inte kan säga nej till.
Villanelle flyr blödande ut i Paris, och lyckas söka vård på sjukhus. Fast besluten att hitta Eve igen, blir hon vän med pojken i sängen bredvid hennes i sjukhussalen.
2x05 "Smell ya later" I ett försök att få ut information från lönnmördaren som går under aliaset Spöket, tar teamet till en drastisk plan.
2x08 "You're mine" Eves plan går väldigt fel, och hon finner sig snart på flykt med Villanelle. Men de vill olika saker som leder till att deras väg tillsammans når sitt slutgiltiga (?) slut.

Favoritkaraktär: Eve. Men jag gillar så klart Villanelle också - sagolik skurk. Och Kenny är ju bara för rar.

Favoritpar: Börjar jag så smått shippa Villaneve? Perhaps...

Bäst i säsongen: Förutom alla fantastiska plagg som Villanelle bär? Kemin mellan skådespelarna och den fabulösa utvecklingen av karaktärer.

Värst i säsongen: Ingenting.

Övriga kommentarer: Känner redan nu att det kommer bli jobbigt att vänta till 2022 på säsong fyra. 

torsdag 20 maj 2021

Cullen the cat

Igår var en väldigt jobbig dag. 
I helgen märkte vi att Cullen åt väldigt dåligt och drog sig undan. Han låg oftast under fåtöljen i biblioteket och tryckte. Vi märkte också att han inte gick på lådan som han skulle. Samt att han luktade väldigt otäckt ur munnen. Vi trodde att han hade fått akuta problem med tänderna och på grund av att det gjorde ont i munnen ville han inte äta.
Vi lyckades inte få en veterinärtid förrän igår förmiddag, och då var det redan försent. Proverna som togs för att avgöra om han skulle klara en operation i sitt tillstånd, visade nämligen att hans njurar gett upp. 
Vad vi trodde skulle bli ett besök för att bedöma tänder och få till stånd en operation, blev alltså att vi fick åka hem med tom transportbur.
Som tur var kunde de låta honom gå vidare med en gång så att han slapp lida mer. Han låg på mina axlar en sista gång, och jag och älskade maken var med honom när han somnade.  

Han var en väldigt speciell katt, och jag kommer sakna honom för alltid. Min sociala och gosiga lilla älskling, som alltid ville hälsa på folk och var rädd för dammsugaren. Som apporterade och bokstavligen klättrade på väggarna. Älskare av ostbågar, popcorn och gurka. Älskad av oss.









Cullen. 1 juli 2009 - 19 maj 2021. ❤

onsdag 19 maj 2021

Wishlist Wednesday - version 50

Idag är det ett år sedan jag bröt av mig benet och hamnade på sjukhus. Det ska vi fira med att kolla på vad jag önskar mig i födelsedagspresent när jag fyller 50 om mindre än en månad. Mer än fred på jorden och snälla barn.

Bildkälla Adlibris

Jag både vill och vill inte ha en läsplatta. Jag kan tycka att det låter bekvämt med att bara ha en platta och läsa i, men samtidigt är jag ganska kär i det här med att läsa i en riktig, fysisk bok. Bläddra bland sidorna och allt det där.
Så jag är på tok för snål/tveksam för att köpa mig en själv, men önska kan jag ju alltid. Annars funkar presentkort på en bok eller flera också bra.


Bildkälla Etsy

Jag fyller alltså år i juni, och junis månadssten är pärla. Eller månsten. Jag har därför fått för mig att jag skulle vilja ha en pärlring. Allra helst en elastisk med många små pärlor på.
Örhängen går tyvärr bort eftersom mina hål har läkt igen (tydligen) och jag inte bestämt mig för om jag ska bry mig om att göra något åt det eller inte.


Bildkälla Hypnotic polish

Eftersom jag är ifatt med a Englands nagellack nu (förutom Manderlay som jag nästan förlikat mig med att jag aldrig kommer få tag på) så har jag inga nagellack jag verkligen verkligen verkligen vill ha. Jag har ganska många i min otestade låda också, så de är ju ingen bristvara. Men ändå - det är kul med nagellack och jag skulle inte ha något emot fler Cadillaquer till exempel. Som Volcano här ovan. Store exclusive på Hypnotic polish. Min önskelista där består i skrivande stund av 25 lack.


Bildkälla Bagaren & Kocken

På grund av ooops! så har jag/vi bara tre martiniglas i det här huset. Vanliga släta från IKEA skulle gå finemang, men det vore samtidigt kul om det hände något litet i själva glaset. Som det här med bubblor från Bagaren & Kocken. Eller det där tjusiga Line från Kosta Boda.

Jag skulle inte bli ledsen om jag hittade en hammock i presenthögen, eller en hängstol. Inte heller champagne skulle sitta fel. Jag har fortfarande inte Guccis Mémoire d'une odeur heller.

Men kanske att jag allra mest önskar mig en donation till någon välgörenhet eller forskning som ligger dig varmt om hjärtat. Närmast mitt hjärta hittar vi:
Cancerfonden PG 901986-0
Diabetesfonden PG 900901-0
Läkare utan gränser PG 900603-2

tisdag 18 maj 2021

Tomma grejer sedan sist

Bland dagens samling av tomma förpackningar finns två stycken som jag blivit förvånad över att de inte varit med redan. Dryga grejer alltså. Nästan bara favoritsaker också.


ACO. Bodylotion moist. Oparfymerad.
Ingen nyhet för den vane läsaren att jag gör slut på sådana här flaskor stup i kvarten. Risken/chansen är stor att det är en med nästa månad också.
Betyg 5/5

Atrix. Intensive protection cream.
Klämde slut på tuben i sovrummet. Självklart ersatt med en likadan.
Betyg 5/5

Burt's bees. Vanilla bean moisturising lip balm.
Burt's bees har blivit min go to när det gäller läppbalsam. Den här gången testade jag vaniljvarianten, och för mig som älskar vanilj var det en självklar favorit. Testar just nu en annan variant, men kan absolut tänka mig ett omköp av den här.
Betyg 4/5

Ica. Ekologiskt certifierad ögongel. Oparfymerad.
Den här lilla raringen köpte jag en ersättare till redan i mars. Antar att det bara var lite gel som stoppade upp då, för tydligen var den inte alls på väg att ta slut när jag trodde det då. Så är den sjusärdeles dryg också, en klick som ett knappnålshuvud räcker gott och väl till mig.
Betyg 5/5

Garnier. Moisture bomb tissue mask. 
I varianterna Super hydrating + revitalizing med granatäpple, och super hydrating + rebalancing med grönt te. Gillar båda två. Huden känns återfuktad och liksom gosig efteråt. Rikligt med essens som sjunker in fint i huden. Det som blir kvar i påsen använder jag som vanligt som en kur i några dagar efteråt.
Betyg 4/5 för båda

It's skin. Carrot Clear skin mask sheet.
Jag blev kanske inte jätteimponerad av den här masken. Tyckte att den kändes lite torr, vilken är konstigt med tanke på att jag hade essens kvar i påsen efteråt som räckte i en dryg vecka. Möjligen hade jag förvarat den fel och essensen hade rasat av, vad vet jag. 
Rätt skön att ha på dock, och sjönk in fint i huden. Har kanske inte direkt märkt av att den "minskar rynkor och jämnar ut nyansskillnader i huden", men den kan ju vara mysig för det.
Betyg 3/5

Allt sorteras som plastförpackningar.
Utom den grejen som tog slut, men inte har någon förpackning alls eftersom Lush har förpackningsfria produkter. E och jag har köpt om tvålen Honey I washed the kids (luktar kola!), så den gillas akarpt av många anledningar. 
Betyg 5/5

måndag 17 maj 2021

"Célanire" av Maryse Condé

2018 var inte ett bra år för Svenska Akademien. Bland annat blev det inget Nobelpris utdelat det året (blev i efterhand året därpå istället). I stället bildades "Nya Akademien" som gav ut ett alternativt litteraturpris det året. Priset tillföll författarinnan Maryse Condé, som anses vara en av Karibiens främsta författare. "Célanire" är den första av hennes romaner som jag läser.


Bildkälla Goodreads

Året är 1901 och på den lilla missionsstationen flödar ryktena om den vackra novisen Célanire som nyss anlänt. Hon har anlänt för att leda den förfallna skolan på Elfenbenskusten, utsänd av en klosterorden i Paris. Det sägs att hon blev lemlästad som barn och det är därför hon alltid bär en sjal om halsen.
Omgivningen är splittrad. Är hon verkligen den sanna kristna person hon säger sig vara, som kommit för att hjälpa de utsatta barnen. Eller drivs hon enbart av hämndbegär för det hon utsattes för som barn?

Ett litet tag funderade jag på att välja den här boken som läsning för Plejaderna, och jag är så himla glad att jag inte gjorde det. Vi hade säkert haft mycket att säga om den, men jag gissar att den inte hade blivit så flitigt läst. För det här var en jobbig bok. 
Väldigt rabblig - många namn på både personer och orter, som jag ganska snart tappade greppet om. Det ledde till att boken bitvis blev förvirrande och jag hängde inte riktigt med på alla turer i berättelsen om Célanire. 
Boken har också en något oklar berättare. Det är aldrig Célanire själv som kommer till tals, utan det är människor omkring henne och deras upplevelser av henne och reaktioner på henne som utgör berättelsen. Vi kommer få veta vad som hänt och hur och varför, men vägen dit känns något märklig. Och med en liten aning "Frankenstein" på vägen.

Jag tyckte inte om den här boken. Till och med var det på vippen att jag lade den ifrån mig flera gånger och läste något annat. Men ofta är jag bra envis, så jag läste ut den ändå. Den är ju inte ens 300 sidor lång, så det kändes okej att läsa trots att jag inte tyckte om.

Mitt betyg på "Célanire" av Maryse Condé blev 1,5/5.

fredag 14 maj 2021

FredagsFilmen: Easy A

Möjligen var jag sist i världen att se "Easy A" när jag väl satte mig framför den i förra veckan. Med tanke på hur ofta den refereras till så kände jag att det här var en kunskapslucka jag behövde fylla i. Och så är det ju Emma Stones genombrottsfilm också.

Bildkälla TV Tabla

När Olive drar en vit lögn för en av sina vänner, sätts en snöboll av ryktesspridning igång. Hon bestämmer sig för att slå mynt av sitt nyfödda dåliga rykte, och utför en tjänst åt en av sina bekanta. Så ännu en, och en till. Och en till.


Jag tyckte om den här filmen precis så mycket som jag trodde att jag skulle göra. Det är en romantisk komedi, där komedin hamnar i fokus och romantiken inte spelar så stor roll egentligen. Jag hade nästan till och med kunnat vara utan den, även om det så klart var mysigt att den fanns där. 
Extra plus till Olives hysteriskt roliga föräldrar, som ger bra råd till sin vilsna dotter, på ett lite mer okonventionellt sätt. 
High school-romance när den är som bäst, helt enkelt.

torsdag 13 maj 2021

Min hudvårdsrutin

Jag har turen att ha bra gener gällande hudstruktur. Trots att jag med raska kliv närmar mig att skriva min ålder med en femma först, så har jag inte jättemycket rynkor. Några linjer i pannan och kring ögonen som mest. Då märker jag mer av att huden blivit lite slappare, men det är något jag tycker är helt okej. Rynkor också, faktiskt. Jag tycker det är fint att jag inte ser likadan ut nu som för 20 år sedan, eller att jag har ramlat under kniven eller injektionsnålen. Jag kanske hade känt annorlunda om jag varit skrynkligare, men nu är jag inte det.

Jag har en väldigt enkel hudvårdsrutin, långt borta från de där många stegen som det var så populärt med för ett tag sedan. Jag började hudvårda mig tidigt, redan i mina höga tonår, och det kan kanske vara en del av "hemligheten" bakom att jag har så pass välmående hud och inte behöver lägga så mycket tid på den. Det mesta går av bara farten, och jag tänker knappt ens på att jag gör det. 


Det här är det jag använder varje dag. Är du en van läsare av min blogg känner du igen det mesta. 
Två gånger om dagen tvättar jag ansiktet. Det händer att det bara blir med vatten, om jag befinner mig i duschen, men allra oftast är det någon form av rengöringsprodukt med.
Just nu använder jag ACOs ansiktslotion, en produkt jag alltid använde på den tiden den hette rengöringsmjölk, men som jag nästan glömt bort tills jag behövde en ny rengöringsprodukt senast. Den är väldigt dryg, och jag längtar lite efter att den ska ta slut och jag kan använda något annat, men det verkar vara några månader till dess. Den gör sitt jobb, men jag älskar den inte som jag gjorde förr.
Efterrengöring kommer återfuktning och där använder jag produkter från ICA och deras Ekologiskt certifierade linje. Ögongel varje gång efter tvätt, sedan beror det på när på dagen jag återfuktar om det är dag- eller nattkräm som åker på.
Under denna kräm har jag lagt något av mina serum. Har jag arkmaskserum kvar är det det jag använder, annars någon av favoriterna från The Ordinary.
Vad som inte fastnade på bild är spf och lipbalm, men det åker på nu det med. Eller... inte spf om jag gör kvällsrutinen. Så klart.


Inte lika ofta som det ovan, men ofta ändå, använder jag följande produkter.
Pixis Glow tonic använder jag ganska ofta, men inte riktigt varje dag. Då jag slutat använda bomullsrondeller häller jag numera några droppar i handflatan och klappar in det i huden. Det har gjort min Glow tonic nästan larvigt dryg. Jag tror inte jag kommer behöva köpa om den i år. Heller.
Ungefär en gång i veckan skrubbar jag med mekanisk skrubb. Just nu använder jag den på bilden, då E (som har problemhud) slutade använda skrubb och hon hade en helt ny tub hemma. Annars föredrar jag något annat. Eller varför inte bara lite socker med olja eller honung? Milt skrubbande är  in melodi.
Också ungefär en gång i veckan så lägger jag en ansiktsmask. Det är inte alltid det blir en arkmask, men nu var det en sådan som stod närmast.

Ännu mer sällan använder jag produkterna allra sist. För de använder jag i stort sett bara när jag sminkar mig, och det händer inte ofta. 
Någon sorts borttagning för ögonmakeup att börja med. Den här från Nivea återkommer jag ständigt till. Och flaskan är inte tom, bara nästan.
Micellärt vatten använder jag ibland som vanlig rengöring, men alltid om jag ska tvätta bort makeup som ett första steg i en dubbelrengöring. 
Sedan är det alltså tvätt och återfuktning precis som vanligt. 

Lätt som en plätt. Klart på 5 minuter eller mindre. Två gånger om dagen, varje dag.


onsdag 12 maj 2021

"Take a hint, Dani Brown" av Talia Hibbert

Bok två i en trilogi om systrarna Brown och deras kärleksliv. De verkar vara helt fristående från varandra, och du behöver inte ha läst en för att läsa en annan. Har du tänkt läsa alla tre böckerna är det bäst att ta dem i rätt ordning dock, för annars "spoilar" det ingångna förhållanden. Hur mycket det nu kan vara en spoiler när hela romance/feelgood-genren går ut på att ge läsaren lyckliga slut.

Bildkälla Goodreads


Danika Brown tror inte på förhållanden. Hon har försökt och det var inget för henne. Så hon ber universum om en vänner-med-fördelar-deal för att hålla sexlivet igång. 
Zafir Ansari är en före detta rugbyspelare som efter en familjetragedi lämnade sin sportkarriär bakom sig för att bli väktare och driva projektet Tackle It, en kombination av rugbyträning och mental träning. 
Under en brandövning som går snett räddar Zaf Dani och snart sprids en video på de två i sociala medier och hashtagen #DrRugbae är ett faktum.
Zaf ber Dani hålla fasaden uppe, och Dani ser Zaf som ett medel för att få ligga. De sätter upp regler för sitt fejkförhållande, men det är inte alltid lätt att hålla sig till dem. Särskilt inte regeln om att inte få känslor för den andra.

Precis som med den första boken i den här trilogin, "Get a life, Chloe Brown" så finns det mycket jag tycker om med den här boken. Den är rappt skriven och dialogerna mellan våra huvudkaraktärer är både roliga och ofta väldigt tänkvärda. 
Jag uppskattade också beskrivningarna av Zafirs ångestproblematik. Hur han kan få panikattacker och ångestanfall, en hur sådant även kan drabba någon under stor press även utan tidigare problematik. Det är varsamt beskrivet hur sorg kan drabba hårt och kasta omkull allt, också hur hjärnspöken kan omkullkasta de bäst upplagda planerna.
Det här är en romance, och så klart blir det ett lyckligt slut, men så klart är det även en eller annan fnurra på tråden på vägen dit. Det kan bitvis bli lite tradigt, särskilt som jag tycker att en av dem bara är tvärdum. Och så tycker jag möjligen att en av dem kompromissar betydligt mer än den andra personen, och det tycker jag kanske inte känns helt bra.
Vid förra läsningen störde jag mig på att jag tyckte att språket var lite väl grovt, så den här gången var jag beredd på det. Det kan vara därför jag inte störde mig fullt lika mycket på den den här gången, även om jag tyckte att det kunde bli lite väl explicit i de få sexscenerna. 
Mitt största aber var att jag inte riktigt gillade bokens titelkaraktär. Jag upplevde henne som självisk, bitvis trångsynt och väldigt ur fas med sina egna känslor och inte alls värst lyhörd över andras ömma känslor. Nu var det en del av problematiken för att kunna nå det lyckliga slutet, att Dani innerst inne lider av dåligt självförtroende, men det tog så stor del av boken innan hon kom fram till det att jag hann få antipatier och tyckte att den här starka, självständiga och intelligenta kvinnan mest blev känslolös och aningen korkad. Kollar en omdömen på Goodreads är jag ganska ensam om att se det så, men det gör jag ändå.

Mitt betyg på "Take a hint, Dani Brown" blev 2,5/5. Det är svårt när jag inte direkt gillar en av karaktärerna, så är det. 

tisdag 11 maj 2021

Soundtrack of my life


Propaganda - P-Machinery

Motor
Power - force - motion - drive
Power - force - motion - drive
Motor
Power - force - motion - drive
Power - force - motion - drive
Propaganda

On joyless lanes we walk in lines
A calm but steady flow
Accompanied by loud commands
Our strenght is running low

Another hope feeds another dream
Another truth installed by the machine
A secret wish, the marrying of lies
Today comes true what common sense denies

Rotating wheels of destiny inflame the city lights
Machines calls out for followers far out into the night
The calls of the machined drowning in the steam

Another hope feeds another dream
Another truth installed by the machine
A secret wish, the marrying of lies
Today comes true what common sense denies

The calls of the machines drowning in the steam
On joyless lanes we walk in lines
A calm but steady flow
Our strenght is running low

Another hope
Another dream
Another truth
Installed by the machine
Installed by the machine

måndag 10 maj 2021

Hur jag blev mer produktiv


Fast jag inte gör något på dagarna egentligen, skulle jag kunna fortsätta den rubriken. För i och med pandemin och påföljande restriktioner så försvann båda mina jobb. Mitt butiksjobb har jag inte haft på över ett år nu, då de ändrade sina öppettider och jag blev "överflödig" som extraknäckare. Och att ha yogaklasser på liten yta gör sig inte riktigt just nu, så är det bara.
så jag har spenderat en stor del av det senaste året med att mest loda runt och göra något då och då. Och det mesta av det där jag har gjort har mest känts besvärligt. Det är lätt att bli slö, helt enkelt. Jag är en sådan där människa som mår extra bra av att ha rutiner, och det var ju inte värst rutinmässigt att bara slöa och göra det som behövde göras whenever. Vilket ofta blev inte alls, eller i sista stund. Eller efter en del tjat...

Så för några månader sedan så kände jag att jag fick lite nog av mig själv. Jag bestämde mig för att behandla min arbetslöshet som ett arbete, helt enkelt. Alltså har jag numera en "arbetsdag" där jag ska pricka av de punkter jag har bestämt mig för att utföra under dagen. Med arbetstider, raster och hela skrälldusen. 
Min ideala arbetsdag är mellan 9 - 16. 
När jag börjar för dagen är det alltså meningen att jag ska ha hunnit gå upp, träna, meditera, äta frukost, duscha/tvätta mig och klä på mig. Till och med sminka mig om jag känner för det. Beroende på hur långt träningspass jag gör är det ofta inga problem alls att vara igång någon gång mellan halv nio och nio.
Och när jag sätter mig vid mitt skrivbord och tar itu med dagens uppgifter är det första jag gör att se till att jag inte blir lockad av min telefon. Jag använder appen Forest, där jag i maj månad enbart planterar blommor i min virtuella värld.

Jultema men vem bryr sig. The Sherry Formula i min favoritpomodorovideo.

 
Sedan ser jag till att använda min tid så effektivt som möjligt, men inte glömma att kroppen behöver vila också. Här använder jag mig av pomodorotekniken. Oftast med att sätta igång en av alla "Study with me" som finna på YouTube, eller genom att klocka mig själv. Pomodorotekniken skapades för studier, men fungerar för all slags fokus, så klart. Den består av ett tidsinställt pass med koncentration följd av en kortare paus, som upprepas under en viss tid. Min favorit är en tretimmarssession med The Sherry Formula som har pass om 25/5 minuter. Alltså 25 minuter fokus, 5 minuter paus. Efter tre timmar är det lämpligt med en längre paus, sedan kan en sätta igång igen om en så önskar. (En annan vanlig tid är 50/10, 50 minuter fokus 10 minuter paus.) Under pauserna går jag gärna och tittar om det händer något vid vårt fågelbord. Eller bäddar sängen. Eller gör te. Eller bara sträcker lite på mig en stund.
Använder jag datorn går videon i bakgrunden, och jag har musiken som guide. Använder jag inte datorn sätter jag gärna bilden på fullskärm för att inte distraheras av andra roliga sidor på internätet. 

Nu när jag har något att vila öronen mot så är det så klart dags att ta itu med det som ska göras för dagen. Och här jag precis börjat med något nytt.



Förut hade jag min att-göra-lista på post it-lappar, som syns på den där gröna i hörnet. Jag gillade att göra dem lite huller om buller och stryka över allteftersom. Jag har ingen prioriteringsordning på min lista, med de tre viktigaste överst, som jag vet är vanligt, utan jag skriver upp dem i den ordning jag kommer på dem, och prickar av när jag är klar med en uppgift. Är det något jag inte hinner så flyttas det över till nästa dag. Självklart prioriterar jag. Idag är det till exempel viktigare att jag gör min sjukgymnastik än att jag gör granola, så om dagen skulle sticka iväg för mig är det så jag kommer prioritera. 
Jag har märkt att jag är som mest "på" under förmiddagen, så det är då jag gör saker som kanske kräver lite mer hjärnverksamhet. Har jag satt ett läsbeting till exempel, så kan jag skjuta på det till eftermiddagen, och ägna förmiddagen åt saker som att skriva blogginlägg, betala fakturor och svara på mejl.

Jag har även ändrat min attityd till min mejl. Förut dök jag in varje gång jag fick en notis som ett nytt mejl, nu sparar jag det till en gång om dagen, eller max två. Är det mejl jag ska svara på gör jag oftast det på förmiddagen, ska jag bara kolla vad som trillat in under dagen gör jag ofta det det sista jag gör innan jag anser att min "arbetsdag" är slut. Jag får fortfarande notiser så att jag kan se vad mejlet innehåller, och är det något som brådskar så tar jag itu med det direkt. Men det är sällan brådskande, utan kan vänta till jag har tid med det, vilket alltså brukar vara så sent som möjligt.

Så ser mina dagar ut. Nu ska jag alldeles straxt ta ännu en paus med Sherry Formula, dricka mitt pepparmintte och titta ut genom fönstret på allt regn. 

fredag 7 maj 2021

Säsongssammanfattning: Penny Dreadful, säsong 2

Spoilervarning när jag skriver om tv.

Jag tyckte inte alls lika bra om "Penny Dreadful" den andra säsongen. Kanske främst för att jag inte riktigt gillade de där häxorna som var den här säsongens baddies. Jag hade nog hellre sett något annat med ursprung i klassisk skräcklitteratur, som förra säsongens vampyrer. 
Det kändes också lite sorgligt att se Helen McCrory en hel säsong, så tätt inpå hennes alltför tidiga bortgång i cancer. Hon briljerar, som vanlig. 

Bildkälla Tv Movie

Favoritavsnitt: 2x03 "The nightcomers" I en tillbakablick får vi se Vanessa hos The Cutwife, som varnar Vanessa för vad som ska komma, och för den ondska som jagar efter henne.
2x10 "And they were enemies" Vanessa möter ondskan. I efterdyningarna av händelserna i slottet vänder sig alla åt olika håll för att försöka finna försoning för det de gjort.

Favoritkaraktär: Vanessa.

Favoritpar: Skulle inte ha något emot Vanessa och Ethan. Inte de heller, vad det stundtals verkar som.

Bäst i säsongen: Vanessas framspirande vänskap med Varelsen. Och att vi äntligen fick se Dorian Greys porträtt.

Värst i säsongen: Att jag hade lite tråkigt? Och att de vigde en hel scen till att dissa både höga klackar och korsetter. Börjar bli lite tröttsamt med den sortens scener i serier och filmer som utspelar sig förr i tiden. Det fanns värre saker i den tidens kvinnosyn än det rådande underklädesmodet...

Övriga kommentarer: Självklart har jag som James Bond-fan jättekul åt att "Penny Dreadful" bjussar på tre skådespelare som varit mer eller mindre involverade i den filmserien. Timothy Dalton spelade som bekant rollen som James Bond i två filmer, Eva Green spelade Vesper Lynd i "Casino Royale" (och jag är fortsatt besatt av hennes röda omlottklänning i den) och Rory Kinnear som är Varelsen här, spelar Tanner i Daniel Craigs Bondfilmer.

torsdag 6 maj 2021

"Marina Bellezza" av Silvia Avallone

I höstas läste jag min första bok av författaren Silvia Avallone, och nu har jag precis läst ut den tredje och därmed alla av hennes böcker som hittills finns utgivna på svenska. 
Jag gillar alltså sättet hon skriver på, annars hade jag knappast läst fler än Plejadvalet "Stål". Senaste boken ut är "Marina Bellezza".


Bildkälla Goodreads

Marina och Andrea har växt upp i en småstad i norra Italien. Byarna töms, husen står tomma, butiker och industrier stänger ner, den ekonomiska krisen är ett faktum.
Marina är ung och mycket vacker, och hon använder sin skönhet för att slå sig fram. Hon ska bli berömd, få uppmärksamhet och visa alla.
Andrea är yngste sonen till den före detta borgmästaren. Ständigt i sin storebrors skugga har han en enda dröm - att gå i sin farfars fotspår och bli mjölkbonde. Ett enklare liv, som styrs av naturen och djuren.
Trots att de är så olika och vill så olika saker inleder de ändå en relation, förenade av drömmen att fly bort från den värld de ser falla sönder.

Silvia Avallone har en förmåga att skriva på ett sätt som gör att miljöer och karaktärer känns äkta. Det är därför jag valt att läsa hennes böcker, därför att jag tycker om hur de är skrivna. Ämnena gör de kanske inte alltid direkt lättlästa, men samtidigt är det inte svårt att läsa. Jag hade dock svårt att komma igenom boken, främst på grund av att det var ganska jobbigt med bokens genomgående känsla.
Det blir liksom lite tungt att läsa 500+ sidor om personer jag egentligen inte tycker värst bra om, som dessutom verkar göra sitt yttersta för att såra varandra. Marinas och Andreas förhållande är en katt-och-råtta-lek med varandras känslor. De har sina egna drömmar som är ganska oförenliga, och de spenderar boken med att försöka göra om varandra och svika varandra. Det är ett toxiskt förhållande, helt klart, där ingen av dem klarar av att avsluta det. 
De präglas också av varsin sårig barndom och uppväxt. Han i skuggan av sin lyckade storebror, som alltid fick föräldrarnas uppmärksamhet och all deras kärlek. Hon som resultatet av en tonårsgraviditet och åskådare till föräldrarnas destruktiva förhållande, som fått sin kulmen några år tidigare. Hon söker bekräftelse främst från sin pappa, som varit väldigt frånvarande i hennes liv. 
Det är synd om de här personerna, men de hade antagligen fått bättre liv om de inte hade träffats igen i bokens början. 

För att summera: bra skriven, realistiskt och inte alltför svårläst, men med karaktärer som är svåra att tycka om och en viss känsla av hopplöshet.
Mitt betyg på "Marina Bellezza" blev 3/5.

onsdag 5 maj 2021

Säsongssammanfattning: Killing Eve, säsong 1

Som vanligt är det spoilervarning när jag skriver om tv.

Älskade makens och mitt senaste serieprojekt är serien "Killing Eve", med Sandra Oh i titelrollen som utredaren Eve Polastri, som utreder mord begångna av lönnmördare Villanelle, spelad av Jodie Comer. Under seriens gång kommer de varandra allt närmare, och det uppstår en våldsam katt-och-råtta-lek mellan dem, som kanske kanske inte blir dödlig. 
Snabba avsnitt, ett viss mått av humor och bra skådespelare gör den här serien till en fröjd. 


Favoritavsnitt: 1x01 "Nice face" Efter mordet på en rysk politiker får en utredare på MI5 i uppdrag att bevaka det enda vittnet. Hon förstår snart att mordet begåtts av en skicklig och hänsynslös yrkesmördare.
1x04 "Sorry baby" Eve befinner sig i stor sorg när organisationen börjar misstänka att de är infiltrerade av en mullvad. Villanelle tvingas samarbeta med ett nytt team för sitt nästa uppdrag, och återser ett aniskte från förr.
1x08 "God I'm tired" Villanelle tar gisslan för att kunna slutföra sitt senaste uppdrag. Eve lär sig mer om en stor konspiration och reser från Moskva till Paris för att följa upp en ny ledtråd.

Favoritkaraktär: Jag håller såklart på Eve, men det är svårt att inte tycka om Villanelle också.

Favoritpar: Jag älskade vänskapen mellan Eve och Bill. De hade en så bra och fin dynamik, och jag blev ledsen när den slutade.

Bäst i säsongen: Det finns en del humor i den här serien, och det uppskattar jag verkligen. Det hade varit lätt att göra det här till en tung serie om jakten på en lönnmördare och dennes organisation, men den tyngden uteblir. Kanske främst för att Villanelle faktiskt är en ganska rolig karaktär, även om hon begår hemska dåd. Hon är bra på sitt jobb och vet om det.

Värst i säsongen: Jag saknade Villanelles uppdrag i säsongens andra halva. Annars har jag inget att anmärka på.

Övriga kommentarer: Serien har hittills tre säsonger. Säsong fyra kommer nästa år, så vi får hoppas att trean inte slutar med en lika stor cliffhanger som den första.
Serien är baserad på en serie böcker av Luke Jennings. Kanske framtida läsning för mig. 

tisdag 4 maj 2021

Aprils bokhög

Enda anledningen till att jag hann läsa sju böcker i april är att tre av dem var kortisar som inte krävde mer än ett par dagar av mig. Annars känns det som att det gått trögt med läsningen ett tag nu. Jag har svårt att komma in i böcker, och tycker det mesta är på sin höjd "sådär". Jag skulle liksom behöva verkligen fastna i en bok igen. Det var länge sedan jag kände att jag gjorde det, att jag blev så engagerad i handlingen att jag bara vill fortsätta läsa - vill ha mer.

Nåväl. Sju böcker blev det alltså i april, och utläsningsordningen är som vanligt uppifrån och ner.


"Naondel" av Maria Turtschaninoff är den senaste titeln att läsas för bokcirkeln Plejaderna. En ganska lättläst high fantasy, men jag hade mycket med den jag inte tyckte om. Mitt betyg blev 2/5, Plejadernas medelbetyg blev 2,58. Som högst fick den betyget 3/5.
"Naondel" är del två i serien om Det röda klostret, men utspelar sig innan de andra böckerna och kan läsas fristående utan problem.

"Before the coffee gets cold" av Toshikazu Kawaguchi var en bok jag hoppades mycket på. Tidsresor på ett café, där vi får följa med på resor innan kaffet kallnat. Få karaktärer och ett enda rum gjorde att författarens bakgrund som dramatiker kändes tydligt. Hade nog gjort sig bättre som pjäs. Mitt betyg blev 2,5/5.

"Den unge Werthers lidanden" av Johann Wolfgang von Goethe behöver måhända ingen närmare presentation. Att bygga en roman som ensidig brevväxling är inte rätt sätt att gå för att vinna mitt intresse, och betyget blev därefter - 2/5.

"Emma" av Jane Austen anses av många vara hennes bästa roman. Jag håller inte riktigt med om det, men upplevde att det var betydligt bättre nu när jag läste om den. Fantastiska personporträtt och viss ironi över den tidens rådande ideal och syn på klass och förhållanden. Betyget blev höjt till 4/5.

"Days of blood and starlight" av Laini Taylor är den andra boken i Daughter of smoke and bone-trilogin. Bra skriven, och passar väldigt bra in i trilogins känsla och händelserna där, men jag hade svårt att tycka om den ändå. Väldigt ångestladdad läsning mellan varven och jag hade bitvis väldigt svårt att motivera mig att läsa vidare. Boken fick betyget 3/5.

"Tales from the cafe" av Toshikazu Kawaguchi är möjligen en onödig andra bok i Before the coffee gets cold-serien. Jag skriver onödig för att jag inte riktigt uppskattade den. Repeterar i mycket det som händer i första boken. Det enda jag fick i behållning är att jag fick veta mer om damen i den vita klänningen. Betyget blev den här gången 2/5. Jag kommer inte läsa följande böcker i serien.

"Fånga och döda" av Ronan Farrow var min månadsbok i april, och blev även aprils favoritbok. Boken baseras på Farrows journalistiska gräv om Harvey Weinstein, som blev startskottet på #metoo. Om hur han jobbade för att få fram sitt material, men också om hur han motarbetades, till viss del hotades och om kvinnorna han intervjuat. Betyget blev 5/5.

måndag 3 maj 2021

"Fånga och döda" av Ronan Farrow

Hela titeln på min senaste månadsbok är "Fånga och döda. Lögner, spioner och konspirationer för att skydda förövare". Var beredd på att bli förbannad, om du läser den här.

Bildkälla Goodreads

Journalisten Ronan Farrow får reda på att Harvey Weinstein, en av Hollywoods maktmän, i årtionden förgripit sig på kvinnor och systematiskt mörklagt händelserna. Hans gräv ska så småningom leda till ett avslöjande reportage som blir startskottet på #metoo-rörelsen.
Men vägen dit är lång och svår. Han motarbetas inte bara av männen han granskar, utan även av sina egna chefer. 
Boken handlar om hur män med stora och mäktiga kontaktnät går långt för att tysta sina offer, men är också en hyllning till offren - och till de kvinnor som vågade träda fram och berätta, fastän att de riskerade allt.

Ronan Farrow är son till Mia Farrow och Woody Allen. Som kändisbarn har han ofta varit i blickfånget, och med tanke på den skandal som skakade familjen på 1990-talet, då Woody inledde ett sexuellt förhållande med Mias adoptivdotter, och han även anklagades av sin adoptivdotter Dylan för att han skulle ha förgripit sig på henne. Ronan Farrow har idag ingen kontakt med sin far, och han tror på Dylan (det gör jag med). 
Med detta "i bagaget" kände vissa kvinnor att de litade på honom när han kontaktade dem för att göra sitt reportage - han hade uttalat stöd till sin syster och stått på offrens sida. En liten men i sammanhanget ack så viktig detalj.
Boken handlar så klart mycket om grävet kring Harvey Weinstein och kampen för att få sitt arbete publicerat. Meningen var att tv-kanalen NBC skulle ha gjort ett grävande reportage, men efter att förts ha varit entusiastiska drog de snart öronen åt sig och satte käppar i hjulen för Farrow i hans arbete. Till slut skulle reportaget publiceras i skriftlig form i tidningen The New Yorker, som inte föll för hoten de drabbades av. 
Boken behandlar även till viss del det som följde på publiceringen. Hur andra mäktiga män fick se sig utpekade som gärningsmän, eller beskyddare av dessa. Från Hollywood hela vägen till Vita Huset. Vi får även veta varför boken heter just "Fånga och döda", och det har med gravt maktmissbruk att göra. Som sagt - det är lätt att bli förbannad.
Farrow beskriver även arbetet som pågick för att stoppa honom. Hur han var satt under granskning av internationella spionfirmor. Det kunde bli lika spännande som att läsa en spionroman mellan varven, skrämmande då att allt som sker i boken verkligen skett (den är faktagranskad flera gånger).

Boken är skriven med ganska korta kapitel, och den är väldigt lättläst trots sitt tunga ämne. Det fanns stunder jag önskade att jag inte hade läst boken som en månadsbok, utan hade velat plöja vidare i texten. Samtidigt är jag glad att jag tog tid på mig, för det är inte alltid lätt läsning. I bokens inledning varnar Farrow för beskrivningar av sexuellt våld, och det känns som en bra sak i sammanhanget. 
Det är många namn att hålla ordning på, vilket ibland kunde vara förvirrande. Jag har även spenderat en hel del tid tillsammans med google för att få ansikten på de personer som förekommer i boken - både offer och förövare.

Det här känns som en viktig bok, och jag är glad att den - och reportaget - blev publicerade. Maktens män(niskor) behöver bli granskade, och i dessa sammanhang är det extra viktigt.
Under läsningens gång blev det nya diskussioner i svensk media gällande gärningsmän och offer - dels en viss jurist som höll en presskonferens i sin trädgård och erkände att han blev "kladdig" när han var berusad, men någon våldtäktsman är han absolut inte, särskilt inte av ett visst namngivet offer som tvingades söka skyddad bostad. Dels en dokumentär där en viss våldtäktsanklagad komiker fick ge sin bild av händelserna när han pekades ut under #metoo - helt utan perspektiv från offer. Så jo - det känns som att offer fortfarande ifrågasätts (och det känns som det för att det är så) och gärningsmän får komma till tals och ge sin syn på saken och framhäva sig själva som snälla killar lite för ofta. Som sagt - det är väldigt lätt att bli förbannad.

"Fånga och döda" blev min favoritbok i april, med betyget 5/5.