Plejaderna om "Naondel" av Maria Turtschaninoff

Än så länge håller vi oss till digitala möten i Plejaderna. Minus är så klart att vi längtar efter att kunna ses på riktigt och fika och babbla tillsammans, fördel är att vi blir förbaskat effektiva. När tekniken hade slutat strula och alla var på plats så tog det oss mindre än två timmar att avhandla både bok och liv, något som annars tar minst tre timmar - ofta mer. Vi trivs ihop, helt enkelt.

Den här gången hade vi läst high fantasy, i form av "Naondel" av Maria Turtschaninoff. Egentligen bok två i serien om "Det röda klostret", men då den utspelas innan de andra böckerna så kan den läsas helt fristående.

Bildkälla Goodreads

Kabira har som uppgift att vårda den heliga källan. Hon avslöjar källans hemligheter för Iskan, som hon är djupt förälskad i, trots att ingen utomstående ska invigas i källans krafter. Det blir början på en spiral av död, våld och maktspel.
Kabira finner sig snart fånge i Iskans harem, där den ena kvinnan efter den andra ansluter. Nomaden Garai, krigaren Sulani, drömväverskan Orseola och många fler.
Det här är berättelsen om Ursystrarna. De som lämnade allt de älskade för att bilda Det Röda Klostret.

Det här är egentligen en ganska lättläst bok, om vi bortser från alla krångliga namn på personer och saker. Det var inte alltid det klarnade, och det fanns bland oss vissa besvär med att hålla isär vem som var vem och vem som gjorde vad. Det förekom en känsla av ge upp som läsare, i att kunna hålla isär begreppen, och bara läsa ändå. 
De olika kvinnornas berättelser får vi i kapitel där de berättar sin egen historia, och här kände jag (och fick visst medhåll i) att deras berättelser var tema med variation. Efter ett antal berättelser fann jag det ganska ointressant att någon hade haft det någorlunda okej (Vissa mer än andra), sedan kom Iskan och hans våldtäktssnorre, de blev inspärrade i ett harem och allt blev skit. För att påstå sig vara en feministisk bok var det stort fokus på Iskan och mest ett vältrande i självömkan, uppgivenhet och skuld för kvinnorna. Vi efterlyste en form av systerskap, ett grundande av klostret redan inne i haremet, så att säga. Det fick vi inte, utan det var ganska lite interaktion mellan kvinnorna i haremet under bokens gång.
Vi värjde oss också mot att boken kändes väldigt mycket som att den utspelade sig i den här fantasivärldens Mellanöstern, och då hamnar vi lite i ett gränsfall i huruvida boken blir främlingsfientlig, med sin unkna kvinnosyn, harem, slavinnor och våldtäkter. Personligen tänkte jag inte på just det när jag läste, för jag tyckte det här var väldigt mycket en fantasivärld (även om jag funderade på geografin både en och två gånger) men när det påpekades var det svårt att bortse från, och även svårt att bortse från problematiken det innebär.

Vi pratade en del om varför det där av oss efterlysta systerskapet uteblev, och vi kom fram till att det kanske möjligen var i författarens intresse att lyfta fram hur förtryckta och rädda de här kvinnorna var. På samma sätt som offer för våld i hemmet får frågan varför de inte gick vid första slaget, så byggs det här upp varför de inte klarar av att försöka fly - hur de bryts ner och blir fråntagna allt det de vill ha, allt det de älskade och var vana vid.

För mig var det här en bok jag inte alls hade lust att läsa när jag gjorde det, så stackars lilla boken simmade uppströms redan från början. Det var så mycket jag inte tyckte om - de krångliga namnen, magin -  som känns väldigt inkonsekvent, de repetitiva bakgrundsberättelserna, hur de kan veta så mycket när de är fångade i haremet och inte får gå ut i trädgården ens. Boken gav mig liksom ingenting, och jag har ärligt talat glömt bort mycket av den efter det att jag läste ut den i början på april. Möjligen blev den lite mer spännande på slutet, men för mig var det liksom redan försent då.

Betygen var ganska samstämmiga den här gången och hamnade alla mellan 2 och 3, de allra flesta av dessa betyg med någon typ av marginal, och då talar jag inte om halvor direkt.
Plejadernas medelbetyg på "Naondel" av Maria Turtschaninoff blev 2,58. 
Mitt personliga betyg var 2/5. Ja, jag gav det lägsta betyget.