Bok två i en trilogi om systrarna Brown och deras kärleksliv. De verkar vara helt fristående från varandra, och du behöver inte ha läst en för att läsa en annan. Har du tänkt läsa alla tre böckerna är det bäst att ta dem i rätt ordning dock, för annars "spoilar" det ingångna förhållanden. Hur mycket det nu kan vara en spoiler när hela romance/feelgood-genren går ut på att ge läsaren lyckliga slut.
 |
| Bildkälla Goodreads |
Danika Brown tror inte på förhållanden. Hon har försökt och det var inget för henne. Så hon ber universum om en vänner-med-fördelar-deal för att hålla sexlivet igång.
Zafir Ansari är en före detta rugbyspelare som efter en familjetragedi lämnade sin sportkarriär bakom sig för att bli väktare och driva projektet Tackle It, en kombination av rugbyträning och mental träning.
Under en brandövning som går snett räddar Zaf Dani och snart sprids en video på de två i sociala medier och hashtagen #DrRugbae är ett faktum.
Zaf ber Dani hålla fasaden uppe, och Dani ser Zaf som ett medel för att få ligga. De sätter upp regler för sitt fejkförhållande, men det är inte alltid lätt att hålla sig till dem. Särskilt inte regeln om att inte få känslor för den andra.
Precis som med den första boken i den här trilogin, "Get a life, Chloe Brown" så finns det mycket jag tycker om med den här boken. Den är rappt skriven och dialogerna mellan våra huvudkaraktärer är både roliga och ofta väldigt tänkvärda.
Jag uppskattade också beskrivningarna av Zafirs ångestproblematik. Hur han kan få panikattacker och ångestanfall, en hur sådant även kan drabba någon under stor press även utan tidigare problematik. Det är varsamt beskrivet hur sorg kan drabba hårt och kasta omkull allt, också hur hjärnspöken kan omkullkasta de bäst upplagda planerna.
Det här är en romance, och så klart blir det ett lyckligt slut, men så klart är det även en eller annan fnurra på tråden på vägen dit. Det kan bitvis bli lite tradigt, särskilt som jag tycker att en av dem bara är tvärdum. Och så tycker jag möjligen att en av dem kompromissar betydligt mer än den andra personen, och det tycker jag kanske inte känns helt bra.
Vid förra läsningen störde jag mig på att jag tyckte att språket var lite väl grovt, så den här gången var jag beredd på det. Det kan vara därför jag inte störde mig fullt lika mycket på den den här gången, även om jag tyckte att det kunde bli lite väl explicit i de få sexscenerna.
Mitt största aber var att jag inte riktigt gillade bokens titelkaraktär. Jag upplevde henne som självisk, bitvis trångsynt och väldigt ur fas med sina egna känslor och inte alls värst lyhörd över andras ömma känslor. Nu var det en del av problematiken för att kunna nå det lyckliga slutet, att Dani innerst inne lider av dåligt självförtroende, men det tog så stor del av boken innan hon kom fram till det att jag hann få antipatier och tyckte att den här starka, självständiga och intelligenta kvinnan mest blev känslolös och aningen korkad. Kollar en omdömen på Goodreads är jag ganska ensam om att se det så, men det gör jag ändå.
Mitt betyg på "Take a hint, Dani Brown" blev 2,5/5. Det är svårt när jag inte direkt gillar en av karaktärerna, så är det.
