Barnslig

Usch så omogen jag var igår!

Jag var så himla besviken på bristen på uppvaktning igår, att jag gick ut i strejk.

Jag var inte mamma igår.

Älskade maken fick vara förälder och jag ägnade dagen åt att läsa och slumra istället.

Eftersom jag varit lite hängig den senaste veckan så var det ett perfekt val.

Idag mår jag mycket bättre, älskar min familj lite extra, och orkar vara mamma fullt ut.

Det är bra med en semesterdag ibland.

Mors dag?

Varje år är det likadant.

Jag hoppas och hoppas på att få bli lite firad.

Frukost på sängen, lite gos, kanske en syrénkvist att lukta på. Inte mycket. Bara något som visar att jag är uppskattad. Att det var snällt av mig att bära, föda, amma, klä, mata, bada, trösta, läsa för, natta och gosa med de där tre små liven jag kallar för mina barn.

Varje år blir jag aningens besviken.

Ett år när jag beklagade mig och tyckte att älskade maken kunde hjälpa de små att fira mor så hasplade han ur sig: "Du är ju inte min mamma".

Tack för den.

Så vägrar jag konsekvent att hjälpa barnen att fira fars dag, som hämnd. Den brukar de ha koll på själva däremot och uppvaktar både med små teckningar och en massa pussar.

Av någon konstig anledning hade jag i varje fall hopp om att jag i år skulle bli firad, trots att mors dag i år infaller dagen efter älskade makens födelsedag.

Det hade antytts. Pratats om fina teckningar och så.

Dumt av mig.

Vaknade ensam i sovrummet och stapplade in på toa för att pinka. Make och barn i vardagsrummet. Borde ha anat oråd när tvn var på...

Blev beordrad att lägga mig igen. Av maken.

1 minut senare dyker maken upp med min frukost. Bara maken. Barnen tittar på tv.

Äter min frukost. Ensam. För maken valde att titta på Star Wars med barnen. Mellan två avsnitt lyckades han få dem att gå in och ge mig en kram. Inte utan protester. Pliktskyldigt.

Kan ju lugnt påstå att jag är besviken och att jag anser att detta är den värsta mors dag någonsin.

Blev inte direkt bättre när älskade maken frågade varför jag såg "sunkig" ut.

För att jag är jävligt ledsen kanske?

Häppy birthdäj

Idag fyller älskade maken år.

Jag befinner mig i tårtkoma och återkommer en annan dag.

Grattis älskling!

Utflykt

Hur man märker att skolåret snart är slut - alla dessa "fester" som ordnas på skolor (och förskolor) runt om i landet. Drop-in fika här, en konsert där, lite träffas-och-ha-det-mysigt-innan-sommarlovet. Och så alla dessa matsäckar som man ska göra.

Den här veckan har varit extrem. I måndags skuttade lilla A in i köket med en skrynklig lapp han hittat i ryggsäcken.

- Vi ska på cykelutflykt idag och ha med oss fika! Bara att dra fram brödet, smöret och osten igen.(Note to self - kolla ungarnas väskor lite bättre nästa läsår...)

I tisdags var jag lite mer förberedd på att lilla E skulle ha friluftsdag med cykel på schemat. Och så en fikamatsäck till det. Jag var däremot inte riktigt lika förberedd på att hon skulle komma hem från sagda utflykt med meddelande om att hon minsann skulle på samma cykelutflykt som lilla A, och därför skulle ha matsäck även på onsdagen. Hon kom hem med punka på cykeln också.

Och idag är det torsdag. Lilla A har friluftsdag med cykling och fiske. Och matsäck. Ikväll ska vi på utflykt med lilla E:s klass. Där vi självklart ska äta medhavd picknick.

Mord!

Varning! I slutet av detta inlägg publicerar jag en bild på ett mordoffer. Anhöriga är tyvärr inte underrättade.

I morse när jag skulle följa lilla A och lilla E till skolan upptäckte vi ett lik. Mitt på gången mellan garaget och huset. Trodde först att den stackaren hade blivit inblåst i huset och brutit nacken, det har nämligen blåst herrejössesmycket här i trakterna de senaste dagarna. Men nej, det här är ingen olycka. Det här är ett mord. Liket saknar nämligen huvud.

Det finns ett gäng misstänkta till gärningen. En brunspotted med vitt ansikte, en skölpaddsfärgad, en helsvart, en helvit, en långhårig röd samt en gråtigré. Det är nämligen de katterna jag oftast får jaga bort från min trädgård.

Med andra ord är liket en fågel. Med tanke på mängden fjädrar jag hittade under en buske vid fyndplatsens närhet, så tror jag att jag även har funnit mordplatsen.

Fågeln är numera "begravd" i komposttunnan som ska tömmas imorgon. Huvudet saknas däremot fortfarande. Troligen befinner det sig i mördarens matsmältningssystem.

Så till dig som äger katten som dödade fågeln jag fick ta hand om - tack för arbetslivserfarenheten. Funderar på om det här kvalificerar mig som begravningsentreprenör. Eller skämt åsido - ännu en anledning för mig att avsky dessa kringspringande katter.

Domedagen del 2

Jamen tack då, gubbe!

Nu har Harold Camping uttalat sig om sin domedagsprofetia som inte slog in. Han hade räknat fel. På 5 månader.

Så numera är det 21 oktober som världen går under.

Och jag kan se fram emot att under 5 månader få lugna mina barn om att så inte kommer ske.

Vissa nyheter önskar man att de aldrig hade blivit nyheter.

Som att en enda människa suttit och läst Bibeln och räknat matte lite väl mycket, fått överslag, och tror sig veta när jorden ska gå under.

Jag kan förstå det, men barn har en tendens att skrämma upp sig själva.

Så tack så mycket för ingenting.

Domedagen

Jaha. Nu är det 22 maj och solen gick upp idag med. En viss fanatisk herre i USA hade fel igen, precis som han hade 1994. Men han och media lyckades med en sak i varje fall - att skrämma upp x antal ungar som trodde världen skulle gå under. Undrar just hur många föräldrar som fått trösta sina barn den senaste veckan. Tack för det...

Nästa år är det dessutom 2012, ett riktigt ödesår för alla som väljer att tro att mayaindianerna hade rätt. Deras kalender tar nämligen slut nästa år, vilket många tolkat som att det är då jorden ska gå under. Skitsnack - igen.

Att jorden går under då alltså. För det kommer verkligen hända en del under nästa år. Bland annat så kommer vi träda in i vattumannens tidsålder (egentligen gör vi det redan i år - 2011 11/11 närmare bestämt) och det är här det blir lite intressant. För mayakalendern löper nämligen ut lagom tills vattumannens tidsålder börjar. En Brahma-dag tar slut och annan tar vid. Mayakalendern följer en Brahmadag = 4320000000 år. Lite spännande om man tar i betänkande att dessa båda teorier skapades på helt olika platser i världen, men ungefär samtidigt, helt oberoende av varandra. Troligtvis tittade de på stjärnorna.

Och vad betyder det då att vi går in i vattumannens tidsålder? Inget farligt alls - tvärtom. Det anses vara människans uppvaknande. Att inse att vi behöver varandra. En tid av acceptans gentemot sin nästa och en vilja att leva i samklang med allt levande.

Det tycker inte jag låter som en domedag - det tycker jag låter som något underbart.

I vanlig ordning är det helt okej att vara skeptisk (är jag med) men jag ville ge ett alternativ till alla er som kommer få trösta barn nästa år för att folk (=idioter) kommer vråla ut att domedagen är här. Det är slutet på en tidsålder och början på en ny. En möjlighet för oss alla att förändra vår tillvaro till den allra bästa. Inte bara för oss själva utan även för våra medtrafikanter på livets väg.

Svamlar jag nu?

Läxor

Jag hatar skiten! Tycker i varje fall rysligt illa om.

Jag förstår liksom inte riktigt vitsen.

När jag gick i skolan hade vi veckans ord, några tal i matteboken, ett par sidor att läsa kanske. Sedan var det läxförhör med mamma och/eller pappa. Ibland hade vi prov - då fick man läsa lite extra. Jag tyckte det var skittrist redan då. Så till den milda grad att jag nästan slutade göra läxor helt när jag gick på gymnasiet. Vilket syntes på mina betyg...

Och nu är det mina barn som får läxor. Minst en i veckan. Och av någon underligt jävla anledning ska alltid mamma och/eller pappa hjälpa till. Inte för att lilla A och lilla E vill det, utan för att det krävs av oss. Det står nämligen med i arbetsbeskrivningen av läxan.

Som just nu när lilla A har läsläxa resten av terminen. Han ska läsa högt ur en bok, 15 minuter om dagen, 4 dagar i veckan. Jag ska signera/kontrollera att det blir gjort samt skriva ner antalet sidor per dag som blir lästa. Vare sig han eller jag tycker det är värst roligt, och då gillar vi ändå att läsa båda två. Tyst. För oss själva.

Eller lilla E:s läxa den här veckan - om hennes skolväg. Rita, skriv och berätta. "Be någon vuxen därhemma hjälpa dig att skriva". "Öva dig att visa och beskriva din skolväg. Be någon vuxen lyssna!"

När man ber en unge som snart är 8 år att ta hjälp av en vuxen, innebär det i realiteten att den blir den vuxne som gör läxan. Så jag har fått diktera läxan åt lilla E för att det inte bara skulle bli en massa "cykla höger, cykla vänster, cykla vänster, framme".

Jag tyckte inte det var roligt att göra mina egna läxor och jag tycker sannerligen inte det är roligt att "hjälpa" mina barn att göra deras.

Dessutom -på vilken annan arbetsplats förväntas man ta med sig jobb hem och gör extra arbetsuppgifter hemma? Jag kan faktiskt bara komma på att det är skolan som kräver det. Och om det tycker jag (fortfarande) inte.

Jag bara undrar

Varför smaskar det så när folk pussas i dagsåpor? Alltså sådant jag sitter och glor på nu när jag är arbetslös. Som "Days of our lives". Det låter som om de äter kola eller något. Det smaskar inte om mig och älskade maken så där är vi pussas. Gör vi fel då?

Och för att hålla oss till samma såpa - jag tittade på den när jag var mammaledig med lilla A också. 10 år sedan och lite till. Då fanns Sami med (för tillfället försökte hon sabba för Austin och Carrie). Hon är fortfarande med men har visst inte blivit 10 år äldre.

I samma veva föddes en liten pojke i serien, Elvis Jr. Han är numera en ung man på sisådär 30-35 år. Som är kär i Sami. Hon borde, om det här var på riktigt, vara 20 år äldre än honom (eller mer), men de är alltså jämngamla.

Författarens frihet? Eller bara konstigt?

Jaja - det är ju inte högkvalitativt direkt. Men milt roande.

Och resultatet är...

...att jag inte kunde se in i framtiden det här året heller.

Vad faen säger man? Jag är så SJUKT besviken! Inte på att Sverige inte vann, för det trodde jag nog inte. Men för att Irland inte fick mer poäng. Va!? Och Azerbaijan? Den var ju inte ens bra!

Jaja... Det värsta blir ju att förklara för lilla E imorgon att Eric Saade inte vann. Hon hejade på tappert, men slocknade i soffan när omröstningen lagom skulle börja.

Jag tror hon och jag kommer skaffa "Lipstick" i varje fall. För säga vad man vill - den låten var bäst i mina (och lilla E:s) öron.

Godnatt!

Min gissning

Jag tror att tomtarna från Irland vinner ikväll. Jedward alltså. i Eurovision Song Contest.

Visar sig vid midnatt ungefär om jag hade rätt eller inte.

Den som inga byxor har...

Vart tredje år besöker jag gynekologen för att göra ett cellprov. Alltså skrapa lite på diverse ställen i snipperiet för att kolla så att det inte finns något där som inte ska vara där. Cancer.

Idag var det dags igen.

Så där ligger jag med benen i vädret och blottar mitt kön för en vilt främmande människa. Det finns tillfällen man känner sig mindre utlämnad, om jag säger så. Dessutom fick hon böka runt lite för att kunna ta proverna och vissa delar av provtagningen kan vara rejält obehaglig. Särskilt om man spänner sig.

Så jag tog fram yoginin i mig och använde alla trick i boken för att kunna slappna av. Lunga djupa andetag, släppa, jobba igenom, sat nam på andetaget för att koppla av/bort.

När hela härligheten var över undrade hon hur det hade gått, och man såg på henne att hon var lite bekymrad eftersom hon fått rota och pilla lite. (Okej, okej. Man ska ta tre prover därinne på olika ställen, varav ett på livmodertappen, och i mitt fall hade livmodertappen "gömt" sig lite och hon fick pilla fram den.)

"Närå det gick fint!" svarar jag lite käckt, för det hade verkligen gått fint. Det är ju inte angenämt att någon rotar omkring därinne, men det är ett litet pris att betala för att få veta att man är (förhoppningsvis) cancerfri. Och det hade verkligen inte gjort ont. Alls. Hon var duktig, den tjejen.

Så jag förklarade att jag jobbade som yogalärare och hade tagit till alla yogaknep jag kunde komma på. Och dra på trissor - hon var intresserad av att börja med yoga och började fråga mig om var jag jobbade och vilka tider jag hade.

Man är väl inte dum och jag hade ett gäng visitkort i handväskan. Jag plockade fram ett och gav till henne innan jag ens hade fått på mig trosorna!

Men jag hade klänning på mig så det kändes inte så snuskigt att ragga nya elever med rumpan bar som man kanske skulle kunna tro.

Dagens lunch

Det är nyttigt att äta vegetariskt ibland. Bra för kroppen, själen och naturen. Här är min lunch från idag. Zucchinitagliatelle med tomatsås.

Till att börja med gjorde jag tagliatelle (typ) av en zucchini. Det är lätt som en plätt. Man fortsätter bara att skala zucchinin med en potatisskalare tills man kommer in till fröna. Strimlorna blir alltså tagliatellen. Dessa stekte jag i lite olivolja med salt och peppar.

Till detta tomatsås gjord på en burk krossade tomater, en pressad klyfta vitlök, en liten skvätt balsamvinäger, en liten skvätt honung och salt och peppar efter smak. Koka ihop en stund och servera rykande varm med ett berg riven ost och ett gott bröd.

Ikväll äter familjen en vegetarisk pastarätt som uppfanns av älskade makens syster. Eftersom hon är urmakare (och vegetarian) kallar vi den för urmakarpasta här i huset. Det enda man behöver göra vid spisen är att koka pasta. Till denna pasta serverar man kidneybönor, fetaost och röd pesto. Den måste vara röd för det är då smakerna exploderar på tungan. Sött och salt och syrligt, mjukt och strävt och al dente. Gott så man längtar efter det, jag lovar.

Chokladkakor

Min chokladmassage igår medförde vissa komplikationer. Som att jag blev sjukt sugen på kakor. Luktar man gott så gör man. Traskade in i köket för att snabbt svänga ihop något sött till fikat. Tänkte mig att jag skulle göra brysselkex, men när jag väl stod där med ingredienserna så kände jag att - CHOKLAD. Jag måste ha choklad också. Så fram med kakaon bara. Man kan väl säga att jag gjorde chokladbrysslar.

Burken var full igår...

Chokladkakor a la brysselkex

4½ dl vetemjöl

200 g kylskåpskallt smör

1 dl socker

2 tsk vaniljsocker

3 msk kakao

Lägg alla torra ingredienser i en matberedare (snabbast, men man kan göra det i en bunke också, då är det bättre om smöret inte är jättekallt) och kör några sekunder så att kakaon blandas med mjölet och sockret.

Skär smöret i kuber, lägg ner det i matberedaren och kör snabbt ihop till en deg.

Dela degen i två delar och forma rullar av valfri diameter. Lägg dem att vila kallt en stund, 30 minuter brukar vara lagom.

Skiva degen, ungefär 4 mm per kaka, och lägg kakorna på en plåt. Grädda dessa i 175 grader varm ugn 8 - 10 minuter. Det beror lite på storleken. En vit kaka ska bli gyllenbrun, men med en chokladkaka får man känna efter lite. Den ska kännas torr och nästan fast. Helt fast blir den först när den kallnat.

Den här degen är lätt att variera. Igår tog jag bort lite av mjölet och satte till kakao. Annars brukar jag använda närmare 5 dl mjöl än 4½.

Om man väljer att göra degen utan kakao kan man rulla rullarna i lite pärlsocker eller strösocker innan de skärs i skivor. Färga gärna sockret innan så ser det extra kalasigt ut. Eller varför inte rulla dem i en blandning av socker och kanel eller lite finhackade nötter? Fantasin är det enda som sätter gränser.

Ett annat alternativ är att göra brysselkexen till syltkakor. Gör helt enkelt en liten grop i varje kaka med fingret när de ligger på plåten. Fyll gropen med valfri sylt. Här tycker jag mycket om att använda sylt på klämflaska, för det blir så lättdoserat då. Min personliga favorit är hallonsylt. Självklart man man även använda marmelad.

Efter att kakorna svalnat så förvara dem i en lufttät burk. De håller sig fina ungefär en vecka - om de hinner bli så gamla. Ingen risk hemma hos mig...

De går också utmärkt att frysa och tinar då under tiden du brygger ditt te.

Idag bakar jag levain på älskade makens begäran.

Tror jag ska ta en liten kaka och en kopp te nu. För att fira att bloggen fyller 2 år idag. Hipp hurra!

Rekommenderas

Idag har jag varit i det här huset, på Storgatan i Örebro, och fått mig en väldigt skön och väldoftande massage. Chokladmassage. Det är så att jag vill tugga på mig själv. Nästan i varje fall.

Platsen heter Spahuset och här finns det mesta för välmående och flärd. Allt från floating till massage till manikyr. Dessutom en rar liten butik där de bland annat säljer samma massageolja som jag blev knådad med. För att inte tala om att de har ett finfint sortiment av OPI, både lack och vård. Bland annat min favorit Avojuice som är en rackarns så bra lotion baserad på avokadoolja.

Min chokladmassage kostade 525 kronor för 50 minuter. Om jag saknade något så var det väl att det inte ingick någon massage för ansiktet. Övriga kroppen fick dock sitt. Det är ingen djup massage, men oljan är värmande och det var nästan med lite sorg jag klev ner från massagebänken.

Alla borde unna sig massage. Jag ska bli bättre på att unna mig själv det.

"Ursäkta"

Till dig som jag mötte på cykelbanan i morse.

Du vet vem du är. Du som slog mig på armen samtidigt som du sa "ursäkta".

Vet du vad - den ursäkten godtas inte riktigt.

Ja, jag cyklade på fel sida av cykelbanan. Anledningarna till det är två:

För det första hade jag precis innan jag mötte dig och din son även mött en man som cyklade mitt i cykelbanan med en stor väska som han höll över axeln med ena handen. Med andra ord valde jag att ta det spår som gav mig som mötande mest utrymme , och det råkade vara min vänstersida. Alltså hamnade jag fel, och eftersom jag var trött efter ÄNNU ett gräl med min dotter den här morgonen så reflekterade inte jag över att jag var på FEL sida.

Sedan möter jag dig 20 sekunder senare och här kommer anledning nummer två.

Du har din lilla son med dig som vinglar över hela cykelbanan på sin lilla cykel. Åkte stödhjulen av i helgen? Jag ser honom och bestämmer mig för att ligga kvar där jag är på cykelbanan för att ge honom utrymme. Att du dessutom skriker år honom att han är på fel sida när han är på väg mot mig - alltså han cyklar på rätt sida och det gör inte jag - gör så att jag ännu mer väljer att hålla mig till vänster. Så långt till vänster att jag nästan cyklar av cykelbanan. Anledningen till detta är att DU kommer närmare och närmare mig för att när vi är i jämnhöjd cykla in i mig och boxa till på min arm.

Samtidigt som du säger "ursäkta".

Jag förstår att du kanske var lite sur på mig för att jag var på fel sida cykelbanan, men det var inte direkt ont om utrymme för dig på andra sidan. Eller för din son som jag väjde för.

Och eftersom jag lär mina barn att det inte är att okej att slå någon och sedan säga förlåt på en gång, så godtar inte jag din ursäkt.

För den var inte allvarligt menad.

Du visade mig på sämsta tänkbara sätt att jag var i vägen.

Då säger vi så - nästa gång vi möts där, för det lär vi göra, då skiter jag fullständigt i var din son befinner sig och plöjer bara på. Jag kan ju alltid säga "ursäkta" när jag kör på honom.

Stålbröllop

Vad gjorde du för 11 år sedan?

Jag gifte mig. Med världens bästa älskade make och snugglepuff.

Ikväll - barnvakt, middag på lokal och massor av ömma blickar.

För jag är fortfarande så kär att det är larvigt.

Korvgrillning!

Ett litet tips så här i grilltider.

När man har en tjock korv på grillen, så skär upp den nästan hela vägen så att den går att vika upp. På så sätt blir den färdig fortare samt att man får en liten skåra att hälla ketchup, senap, coleslaw, surkål, rostad lök eller vad man nu vill ha på sin korv i. Där ligger det så säkert och fint utan att ramla av och kladda ner överallt.

Nej, jag kom inte på det själv. Såg det på Rachael Ray. Testade och det fungerar finfint!

Lilla puberteten

Börjar bli innerligt trött på dessa humörsvängningar. Inte mina egna utan lilla E:s. I ett och ett halv år har det hållit på nu och föremålet för hennes ilska är oftast jag. Käckt.

Bland annat har hon bestämt att man bara får kalla henne saker som börjar på "E" som hennes namn börjar på. Så om man kallar henne för sin lilla prinsessa blir hon oxtokig. Älskling och sötnos kan fungera ibland, om man råkar försäga sig.

I morse kom hon skridande nerför trappan insvept i sitt täcke. Älskade maken gjorde då det stora misstaget att säga att hon såg ut som en drottning med mantel. En annan tycker att det var ganska gulligt sagt, men det börjar inte på "E". Alltså blev hon arg. Och vägrade sätta sig vid frukostbordet.

En regel som finns i skolan är att man inte ska ta med sig leksaker till skolan och om man gör det så gör man det på egen risk. För saker har en tendens att försvinna eller gå sönder. Personalen vill inte ha det ansvaret och det förstår jag. Därför säger jag konsekvent nej när något av barnen vill ta med sig kortlekar, mobiltelefoner eller gosedjur till skolan. Idag hade jag återigen snacket med barnen om varför man inte ska ta med saker till skolan.

Därför att de kan gå sönder.

Därför att de kan försvinna = bli stulna.

Efter att ha jobbat i klockbranschen 10 år så vet jag att den vanligaste förlustorsaken på en klocka är försvunnen/stulen i omklädningsrum i skolor. Barn är som korpar om tillfälle ges. Av den anledningen ser jag helst att mina barn inte har klocka dagar då de har idrott på schemat. Trist men sant.

Så när jag tittade ner i lilla E:s ryggsäck när vi skulle till skolan och jag hittade två gosedjur, varav ett tillhörande lilla A, blev jag lite sur. För jag hade precis haft snacket om att man inte skulle ta med sig leksaker till skolan och lik förbannat hittar jag leksaker i hennes väska.

Och om jag blev lite irriterad och plockade ur sakerna ur hennes rygga så är det ingenting i jämförelse med vad lilla E blev. Hon satte sig helt sonika i trappan och vägrade åka till skolan.

Så jag skickade iväg lilla A, klädde av mig ytterkläderna och frågade lilla E om hon ville att jag skulle tala om för henne när det hade ringt in på skolan så att hon kunde vara absolut säker på att hon kommit försent. Kanske inte så pedagogiskt, men det struntar jag fullkomligt i.

Plötsligt stormar ungen ut ur huset, och då jag inte är född i farstun följde jag efter ut. Mycket riktigt hade hon brorsans gose-lo i handen.

Så nu har jag skällt ut min dotter för hundraåttiofjärde gången den här terminen, och hon har cyklat själv till skolan för första gången.

Jag har hört talas om lilla puberteten. Känns som att det är den jag tampas med här. Det är inte värst roligt faktiskt. Hur länge håller skiten på?

Kraften i förlåtelse

Eftersom jag är arbetslös så tittar jag på tv en del. Eller tittar och tittar - den står påslagen, i stället för en radio kan man säga. Och idag tittade jag på Oprah, som handlade om ett par stackars tvillingtjejer som hade blivit våldtagna av sina bröder och sin pappa. Det hade haft det en herrans massa värre än mig som barn, om man säger så.

I slutet av programmet pratades det om förlåtelse. Förståligt nog kände inte de här tjejerna att de var redo att förlåta. Men - Oprah sade en sak, och jag har hört henne säga det förut, som verkligen slog an hos mig.

Foregiveness is giving up the hope that the past could have been different.

Det är precis det jag har gjort, gällande den mobbing jag utsattes för. Jag har accepterat att det var så och gått vidare. Jag har förlåtit. Därmed inte sagt att jag har släppt in vissa människor i mitt liv, men jag har accepterat att det var som det var och att det har skapat den jag är idag. Ingenting kan ändra på det.

Innan jag började min utbildning till yogalärare satt jag i enskilt samtal med min blivande mentor och vi pratade om det jag hade i mitt förflutna. Han frågade om jag hade förlåtit. Mitt svar då var att vuxna jag hade gjort det, men inom mig fanns fortfarande lilla jag som aldrig kunde förlåta. Never ever.

När jag avslutade utbildningen hade jag till stor del släppt det greppet och gått vidare. Lilla sårade jag finns fortfarande därinne, kommer alltid finnas där och måste få ta sin plats, men jag känner inget behov av att låta henne diktera min tillvaro. Det förflutna kan inte ändras, varför ska då de känslorna som väcktes i mig då, fortfarande få bestämma i mitt liv? Tror inte det va. Men jösses vilken tid det tog att inse det.

Kraften i att ha gått vidare är påtaglig. Trots att jag haft en del motgångar det senaste halvåret så har jag haft mycket lättare att släppa taget. För har man släppt taget om det värsta som hänt en, tagit makten ifrån det, då är det attans så mycket lättare att släppa greppet om de små sakerna.

Jag är lycklig. I mig själv.

En liten bit av himlen

Min nya älskling heter Faye och kommer från Zoyas sommarkollektion "Sunshine". Ljust lila bas med massor av guldglitter gör att det ser duokromt ut fast det inte är det. Bilder gör det inte rättvisa, men här är några i varje fall.

För övrigt var jag hos tandläkaren idag och jag hade inga hål. Tandtråd är toppen!