Utläst i juli

Semestertider är lästider för många, men inte för mig. Jag höll ett hyfsat tempo och läste fem böcker i juli, men det var mycket annat som lockade på uppmärksamhet. Miniresor, utflykter, glassar och en utmattande värmebölja eller tre.
Fem böcker bör väl ändå anses som ganska normalt för mig, så jag känner mig nöjd med min prestation.

"Rakbladstårar" av S.A. Cosby handlar om två före detta fängelseinterner som inte har något gemensamt mer än att de vill sätta dit sins söners mördare. Sönerna var gifta med varandra, och blev skjutna på öppen gata. Boken berör både rasfrågor och HBTQ+-dito. Väldigt mycket våld, en del av det grafiskt. Betyget hamnade på 3/5

"Bygone badass broads" av Mackenzi Lee var en omläsning. Korta nedslag om 52 kvinnor som alla gjort avtryck i världen. Betyg 4/5

"This immortal heart" av Jennifer Saint kan enkelt beskrivas som mytologi goes romance. Här berättelsen om kärleksgudinnan Afrodit, och hur hon faller för krigsguden Ares. Inte helt trogen mytologin, men bra för det. Betyget blev 3,5/5.

"Våran pojke" av Mikael Yvesand valde jag som månadens favoritbok, även om det inte var den jag gav högst betyg. Den fick 3,5/5 i betyg av mig, men det var ändå något med dem som fängslade mig. Den var bra skriven, och en sådandär plöja-bok som jag blir så glad när jag hittar.

"The tale of the body theif" av Anne Rice är den fjärde boken i vampyrkrönikan och månadsboken för juli. Lestat får chansen att bli mänsklig för en dag, men blir lutad och hans riktiga kropp försvinner. Mycket grubblerier och bitvis lite långrandig. Ändå en av de bästa i serien, och betyget 4/5 är välförtjänt.

"The tale of the body theif" av Anne Rice

Vampyrkrönikan fortsätter, och i juli var det den fjärde boken, "The tale of the body theif", som stod på agendan. Även den en omläsning, och jag kom ihåg den som en av de bästa böckerna i serien. Den längsta också, med nästan 700 sidor. Tur att jag gav den en månad.

Bildkälla The StoryGraph

Lestat har blivit en av de starkaste vampyrerna. Han börjar dock tröttna på sin tillvaro och beger sig in i Gobiöknen för att söka döden genom solen. Hans försök misslyckas dock, och han finner sig grubbla över sitt liv och undra mer och mer över mänskligheten.
När han ges chansen att få byta kropp för en dag, och prova livet som människa igen, blir frestelsen för mycket och han går med på förslaget. Den magnifika kropp han bytt till sig visar sig dock vara väldigt sjuk, och mannen som tog Lestats kropp har ingen tanke på att återlämna den.
Lestat behöver hjälp från andra dödliga för att få möjlighet att återförenas med sin kropp igen, efter att hans allierade vampyrer vänt honom ryggen.

Det är som sagt en lång bok, och det hinner hända mycket. Det är mycket filosofiska och religiösa grubblerier, och också en stor dos moral. För vad innebär det för en vampyr att plötsligt vara människa igen? Är det värt det, för chansen att se solen igen? Och hur är man egentligen en människa, särskilt en god människa? Det är inte alltid så lätt, ska det visa sig.
Lestat begår många misstag, särskilt av sexuell natur, så en lite triggervarning för det. Jag kan också konstatera att Anne Rice är bedrövligt dålig på att skriva sex. Det kanske blir så om huvudkaraktären kallas sin penis gör sitt organ. Ungefär lika kliniska och trista blir sexskildringarna.
Bitvis är det svårt att tycka om Lestat i den här boken. Som människa känns han nästan överdrivet fumlig, gnällig och snudd på patetisk. Han fattar en del moraliskt tvivelaktiga beslut, både som människa och i sin vampyrskepnad. Men ändå, det är klart att man hoppas på att allt ska gå vägen för Lestat. Han är ju ändå trots allt - Lestat.

Jag gav "The tale of the body theif" 4/5 i betyg.

"Våran pojke" av Mikael Yvesand

"Våran pojke" är Mikael Yvesands andra bok, och den har blivit betydligt mer uppmärksammad än debuten "Häng city", till och med vunnit Sveriges Radios romanpris 2026.
Eftersom jag gillade "Häng city" ville jag så klart även läsa uppföljaren, och jag har en snäll mamma som gav mig den i födelsedagspresent, så det var bara att sätta igång.

Bildkälla The StoryGraph

Johan är sju år när han och hans familj flyttar till ett radhus. Han blir snart kompis med Danne och Tino, och senare även Eurotroll. Ibland händer det att Johan får besök i sitt rum på natten. Han kallar besökarna för ovänner, för de är inte hans vänner även om de kan se ut som dem. Johan växer upp, och en dag gör han något dumt, men livet går vidare.
När han flyttar hemifrån blir han granne med Jonna. Mystiska saker börjar hända i Jonnas lägenhet.

Den här boken är egentligen ganska normal - fram tills det att den inte är det. Vi följer Johan genom uppväxten. En ganska ensam och vilsen människa, ska det visa sig. Han går i skolan, han går på olika jobbkurser, han skaffar jobb. Mitt i detta helt vanliga liv händer något, men det verkar inte påverka honom vidare värst.
Men samtidigt i boken händer det underliga saker i skogen och i husen runtomkring. Det är spiongrejer, mystiska män, ett misstänkt mord eller tre, och en hemsökt Konsumbutik, som kanske har besökare från en annan dimension. En bikaraktär genomgår också en drastisk förändring.
Det är svårt att hålla sig spoilerfri, men liksom i "Häng city" händer det även i "Våran pojke" ett uppmärksammat mord, som har hämtat inspiration från ett autentiskt svenskt rättsfall. Det ligger liskom inbäddat i absurditeter. Det blir som en mix av uppväxtroman, true crime, science fiction, spionthriller och deckare. Postmodernism, helt enkelt. Det är massor av magisk realism, och vissa händelser drar mina tankar till Simon Stålenhag och hans science fiction/magisk realism-konst. SKulle den här boken illustreras vet jag konstnären för jobbet.
Boken var snabbläst och ganska kort, men det gäller att hänga med i svängarna.

Jag gav "Våran pojke" betyget 3,5/5.

"This immortal heart" av Jennifer Saints

Jennifer Saints skriver böcker baserade på grekisk mytologi, och "This immortal heart" är inget undantag. Fast här gör hon en väldigt fri tolkning av den mytologiska berättelsen om kärleken mellan Afrodite och Ares. Känslan blir lite Greek mythology goes romance. Och det funkar!

Bildkälla The StoryGraph

Kärleksgudinnan Afrodite har makten över allas hjärtan. Hon kan frammana passion och djup kärlek, men också vända bort kärleken om hon så behagar. 
Ares är hennes motsats. Som krigsgud älskar han kaos och slamret på slagfältet. Där hon skapar längtan och glädje, skapar han förstörelse och sorg.
Ändå kolliderar deras världar och passionen växer mellan dem och blir en djup kärlek. Men även gudomlig kärlek råder under Olympus lagar, och när de måste göra ett val kommer de till ett vägskäl. Ares visar sig ha förmåga att hysa den djupaste kärlek, och även Afrodite kan begå stora misstag.

Kan man sin mytologi så vet man att Afrodite var gift med Hefaistos och var otrogen mot honom med Ares. Det finns en berömd berättelse om denna kärlekstriangel och ett nät... 
Här berättas det helt annorlunda, och det är därför jag känner att boken är mer romance än bara en återberättelse av mytologin. De stora stråken finns där, och vissa berättelser från Afrodites gärning berättas här och får också ett annat djup. I centrum finns dock hennes längtan efter Ares - hennes stora kärlek.
Boken är berättad i första person, och till en början tyckte jag att det var lite jobbigt. Det gav dock med sig ganska snart, och efter ett kapitel eller så tänkte jag inte ens på det längre. Snarae gav det berättatgreppet en annan sorts intimitet till Afrodite och hennes känsloliv. 
Boken följer annars romance-formatet ganska bra, med en uppstart, ge sig hän (inte alltför grafiska sexscener, tack och lov), något som kommer i vägen, och ett lyckligt slut.
Boken var på inga sätt svårläst, men det tog ändå tid att läsa den. Inte bara för att jag var bortrest lite grann, utan också för att den aldrig riktigt ryckte tag i mig. Jag visste liksom vad jag skulle få. Men snyggt omslag har boken i varje fall, något som jag nästan förväntar mig av Jennifer Saints böcker vid det här laget.

Mitt betyg på "This immortal heart" blev 3,5/5.

"Bygone badass broads" av Mackenzi Lee

En välbehövlig semestervecka där jag varit i det närmaste utslagen av värmebölja. Jaghar knappt ens orkat läsa, och då vet man att det är illa.
Jag valde efter mycket om och men att inte läsa nästa bok-val till Plejaderna, för min mentala hälsas skull, men på den tiden jag trodde att jag skulle läsa den hade jag bestämt mig för att lyssna. Eftersom jag inte vill använda mobilen (som jag hade lyssnat via) när jag går och lägger mig tänkte jag mig en annan bok som nattygsbok, och då föll valet på en omläsning av "Bygone badass broads" av Mackenzi Lee.

Bildkälla The StoryGraph

Eftersom det är en omläsning så visste jag vad jag skulle få, 52 berättelser om lika många kvinnor (eller ibland fler) som borde ha en plats i historieböckerna, men som ofta förbisetts. Antingen för att de tystats, fått sina idéer stulna eller  gjort sina bedrifter i skymundan.  
Vissa av de här kvinnoporträtten är mer spännande än andra, och jag hade gärna sett ytterligare fördjupning om flera om dem. I det här formatet blir det en kort och övergripande berättelse om dessa 52  kvinnor, och ibland vill man ha mer.
Det är kort och medryckande berättat av anledningen att Mackenzi Lee först skrev de här berättelserna som en återkommande grej på sitt Twitter-konto (långt innan det blev "X"), och där gällde det att skriva kort och medryckande för publikens skull. Så det här kan nästan ses som utökade Twitter-inlägg.
Boken gavs också ut på svenska under titeln "Banbrytande badass-brudar", där den fortfarande finns att tillgå som e-bok.

Mitt betyg fick vara kvar, 4/5.

Mid-year book freak out 2026

Känns så skönt att få sätta tänderna i det här årligen återkommande inlägget igen. För som jag älskar att blicka tillbaka på det läshalvår jag har haft, och kanske en liten aning även blicka framåt på resten av året. 
Eftersom jag har längtat efter att få skriva det här, så slutar jag svamla nu och dyker rätt in.

Bildkälla The StoryGraph

Bästa bok hittills under 2026?
Jag har hunnit läsa 30 böcker hittills, och av dem har 10 fått betyget 4/5, men ingen har kommit högre än så. Men eftersom den berörde mig så (och jag har den i färskast minne) så väljer jag "James" av Percival Everett.

Bästa uppföljaren hittills under 2026?
"The Hallmarked man" av Robert Galbraith. Bok 8 om Cormoran Strike och Robin Ellacott.

Ny utgivning som du inte hunnit läsa än, men verkligen vill läsa?
Jag har "This immortal heart" av Jennifer Saint och "Father material" av Alexis Hall ligger på vänt redan, och så kom Maggie O'Farrell ut med en ny bok, "Land", som jag så klart vill läsa också.

Ny utgivning som du ser fram emot under andra halvan av 2026?
Stephen King kommer ut med "Other worlds than these" (i samarbete med avlidne Peter Straub) som är del tre i "The Talisman", och med den titeln platsar den som en Mörka tornet också. 
Och! Så kommer V.E. Schwab ut med tredje boken i Villians-trilogin, "Victorious". Båda ska visst komma i oktober och jag längtar väldigt mycket efter båda två.

Största besvikelsen?
Jag hade hoppats på lite mer än så från Simona Ahrnstedts "Charlies fiende". Den kändes mest meh. Som en transportsträcka till upplösningen.

Största överraskningen?
Jag trodde att jag skulle tycka "Kvinnan i vitt" var lite torr och långrandig, men jag kom in i den lätt och tyckte att den var väldigt spännande. Det märktes att den hade varit utgiven som följetong once upon a time, men den var ändå oväntat lättplöjd.

Ny favoritförfattare?
Emilia Hart kanske. Jag tyckte i varje fall mycket om debutboken "Kvinnorna på Weyward cottage" och har hennes senast utkomna på önskelistan.

Senaste favoritkaraktär?
Det är trots allt mer än 20 år sedan jag senast läste böcker med Lestat de Lioncourt från Vampyrkrönikan av Anne Rice, så det är nästan så att han känns som ny. 

Senaste litterära förälskelse? 
Lestat. Igen.

En bok som fick dig att gråta?
"James". 

En bok som gjorde dig glad?
Tyckte om att återknyta till barndomen med "Alla mina barn" av Astrid Lindgren.

Vackraste bokomslaget hittills?
Jag tycker mycket om omslaget till "Dolores Claiborne" av Stephen King. 

Bildkälla The StoryGraph

Vilka böcker behöver du läsa innan året är slut? 
Svårt att svara på, för jag behöver ju inte läsa en enda bok om jag inte vill. Men jag vill läsa ut min nuvarnade tbr, och läsa de två böcker som är kvar i Slottet Wadenstierna-serien. Plejadböckerna. Lite så.

"Rakbladstårar" av S.A. Cosby

Sommarmånaderna passar så bra för kriminalromaner, så att jag valde en sådan att läsa nu i juli är inte alls konstigt. I S.A. Cosbys böcker är det inte säkert att man följer lagens långa arm, och just i den här boken gör vi det inte. Lite tvärtom, faktiskt.

Bildkälla The StoryGraph

Ike sörjer sin mördade son, Isiah. Isiah blev skjuten, i det närmaste avrättad, tillsammans med sin make Derek. Nu när polisen i stort sett lagt ner utredningen söker Dereks pappa Buddy Lee upp Ike och föreslår att de tillsammans ska se om de kan prata med sina söners vänner, och kanske få tips om vem som mördade dem.
Ike har varit ute i fängelset i 15 år, och Buddy Lee har också en och annan vända i fängelset på sitt register. Deras sökande tar snabbt en vändning de inte väntat sig, och det ska visa sig att deras våldsamma förflutna ligger närmare ytan än vad de hade trott.

Väldigt våldsam bok. Hur någon av dem står på benen vid bokens slut känns nästan konstigt. Det är skjutvapen och bilolyckor åt alla håll och kanter. Visst våld är väldigt grafiskt beskrivet, och det är tveksamt om jag kommer se på en gödselhög med samma ögon någonsin igen.
Den här boken rör återigen vid rasmotsättningar och hur dålig polisen i USA kan vara på att utreda vissa brott. Särskilt sådana mot HBTQ-personer. Också Ike och Buddy Lee har kämpat med sin homofobi gentemot sina söner, men kärleken finns där, om än gömd under mycket hat och förbittring. I det här fallet blev det aldrig någon försoning, något som de försöker gottgöra nu när det är försent. Lite too little too late, men ändå ganska fint att se.
Det var inte jättesvårt att lista ut vad som hänt, men jag kunde tycka att motivbilden var lite väl svajig.
Det här var egentligen en ganska lättläst bok, men det var inte alltid värst kul att läsa den, för som sagt - väldigt våldsam. Och så heter det pick up (truck) på svenska - inte lastbil! För bövelen. 

Betyget blev 3/5.

Utläst i juni

Jag tror att den stor del av att jag hann läsa klart 6 böcker i juni berpr på det där internetavbrottet, men inte allt. Jaghar helt enkelt haft kul när jag läser den senaste tiden, och jag kan se hur den där lässvackan löses upp mer och mer.
Jaghar dock fattat ett beslut om min läsning, och jag kommer inte läsa nästa bok för Plejaderna. Dels för att jag inte kommer vara med på nästa träff, då jag har annat uppbokat då som jag prioriterar, för det rör ett av mina barn, men också för att jag inte vill. Ämnet för den boken fyller mig med viss ångest, och jag känner att det är bättre för min mentala hälsa att avstå. Så då gör jag det.

Men - nu var det junis utlästa böcker det handlar om, och då ser bokhögen ut så här.

 
"Kvinnan i vitt" av Wilkie Collins fick inleda juni. Som synes en ganska omfångsrik bok, på precis över 700 sidor. Jag plöjde den här. Trots att den skrevs på mitten av 1800-talet var den väldigt gripande, och väl värd sin klassikerstatus. En deckare om Walter Hartright som en kväll hjälper en kvinna i vitt. När han förälskar sig i en rik kvinna, som redan är förlovad, blir det början på ett mysterium.
Betyget blev 4/5.

"De skandalösa" av Simona Ahrnstedt var från början den sista boken i Slottet Wadenstierba-trilogin. Numera är det en kvartett, men eftersom jag den här gången valt att läsa om böckerna i kronologisk ordning, så blev den bok två. 
Utblottade och föräldralösa Magdalena får arbete som sällskapsdam åt en ung välbärgad flicka. Hon är bjuden till Wadenstierna, där ryktet går att greve Gripenklo ska välja sig en hustru. Men det är ingen av de förnäma damerna som fångar grevens blick.
En omläsning, som behöll sitt 3/5 i betyg.

"James" av Percival Everett blev favoritboken i juni. Huckelberry Finns äventyr sedd ur den förymde slaven Jims ögon, blir mer en gastkramande berättelse än ett roligt äventyr på Mississippi. Det blir en förkrossande och mörk bok, med detaljer som får tårarna att stiga mer än en gång. Betyget blev 4/5.

"De små tingens gud" av Arundhati Roy är inte direkt en solskenshistoria den heller, även om vissa bitar berättas med viss humor. Lite hoppig tidslinje, men boken berättar om tvillingarna Rahel och Estha som skiljs åt efter en familjetragedi. Mycket om klasskillnader och de spår kastsystemet kunde sätta. 
Jag gav den betyget 3,5/5, mycket på grund av en helt onödig grej i slutet, som gav mig massor med avsmak.

"Fåglarna och andra noveller" av Daphne du Maurier var min månadsbok i juni. Boken innehåller fem noveller, där "Fåglarna" får anses vara den mest kända. Filmen med samma namn av Alfred Hitchcock är löst baserad på den. 
De här novellerna var av lite olika slag och lite olika bra, men det samlade betyget för hala boken blev 3/5.

"Stora vackra liv" av Emily Henry blev junis sista bok, och en riktig överraskningsbok för att jag hann läsa den i juni, när jag hade tänkt mig den som julibok. En spirande kärleksrelation mellan två personer som kämpar om att få samma uppdrag - att skriva en biografi om den rika arvtagerskan Margaret Ives. Betyget blev 4/5

"Stora vackra liv" av Emily Henry

ÄNTLIGEN! 11 dagar tog det att få sprutt på internet igen. Hett tips - få inte fiberproblem en fredag på sommaren, och ha inte ett bolag som ska "felsöka" och har "hög belastning" så att väntetiden kan "bli upp till 4 dagar". För att lösa ett problem som vi var hushåll 9 i ommrådet som drabbats av, och det till 100% berodde på de gräv- och anläggningsjobb som skett i området. 

Nu är jag färdig med att vara sur, och kan istället skriva om den sista bok jag hann läsa ut innan juni tog slut. Min plan var annars att läsa den under semestern nu i juli, men jag hade liksom inte så mycket annat att göra där ett tag. 

Bildkälla Goodreads

Alice har äntligen kommit något stort på spåret! Hon har hittat den rika arvtagerskan Maragret Ives, som varit försvunnen i decennier. Nu hoppas hon på att få chansen att skriva en biografi om Margaret, och beger sig till en liten ö för att lägga fram sin idé. Hon är dock inte den enda som vill ha jobbet. Där finns också den prisbelönte skribenten Hayden, som vunnit Pulitzerpriset för en annan biografi han skrivit. 
Margaret bestämmer sig för att ge dem båda en prövotid. De får en månad på sig att intervjua henne och sedan lägga fram sina förslag på hur boken ska skrivas.
Den alltid lika positiva Alice kastar sig in i jobbet, men ibland är det svårt att inte distraheras av Hayden och de känslor som börjar uppstå mellan dem.

Boken är en sådan där med olika tidslinjer, fast här är "då" inbakat som en del av intervjuerna. Här får vi ta del av Margarets liv, det som rubrikerna skvallrade om, och hur Margaret levde i samma situation. Det blir en intressant historiebeskrivning av en förmögen släkts uppgång och fall. Inget tassande i ulltofflorna om de medel som togs för att skapa förmögenheten, och hur det skulle komma att påverka kommande generationer. Det döljs en och annan familjehemlighet här, och vissa av dem var lättare att se än andra. Så ja, jag blev överraskad över en och annan sak.
Parallellt  får vi följa Alice och hur hon jobbar med sitt bokupplägg, och hur hon lever livet på den lilla ön. Hur hon lär känna vissa i lokalbefolkningen, och lär sig var kaffet är bäst. Men också hur hon kommer allt närmare Hayden, trots att de försöker kämpa emot sina känslor för varandra. Alice har också en hel del bagage, sorgen efter pappan och en trasslig relation med sin mamma. Lite att ta tag i, med andra ord.

Det blir så klart ett lyckligt slut, för det här är den typen av bok, och jag var allt lite gråtmild där i slutet. Som vanligt med Amily Henrys böcker är den upplagd för att vara lätt- och snabbläst, så det var kanske inte enbart brist på internet som gjorde att jag läste ut den på tre dagar. Sexscener förekommer så klart, men det känns som att Emily Henry tycker att hon har funnit sin plats nu, för jag tycker inte alls att de känns liks explicita som i andra av hennes böcker. De kändes mer kärleksfulla än bara kåta, helt enkelt. 

Jag har lite kul åt att Emily Henry i sitt efterord tackar konstnären bakom bokomslaget, att det översätts till den svenska utgåvan som inte ens har originalomslaget, av någon okänd anledning. Dessutom tycker jag att de svenska utgåvorna av Emily Henrys böcker har sannslöst fula omslag, som inte känns som något att tacka för. Jag gillar ränderna på pärmen, men där tar det slut.

Mitt betyg på "Stora vackra liv" blev 4/5. Perfekt hängmattebok.

"Fåglarna och andra noveller" av Daphne du Maurier

Lite som vanligt har jag fortfarande inte internet. Dag  7, men vem räknar. Dessutom har allt med mobilen varit extra trögt och långsamt idag, så jag antar att jag får redigera i efterhand. 

Som månadsbok i juni valde jag en novellsamling med 5 noveller av Daphne du Maurier, där den mest kända troligen är "Fåglarna", som senare blev en hyfsat berömd film av en hyfsat berömd regissör. Ja, jag menar Hitchcock.

Bildkälla The StoryGraph

Mitt helhetsbetyg på den här boken blev 3/5.

"Titta inte nu" handlar om ett gift par som rest till Venedig efter en tragedi. De lägger märke till ett par tvillingar, som de till en början skämtar om. Efter att hustrun pratat med dem börjar andra saker hända och mannen blir allt mer misstänksam.
En sorts spökhistoria, med en oväntad twist. Gav den 2,5/5 som betyg. 

"Inte efter midnatt" handlar inte om Gremlins. Däremot om en synnerligen trist och bitter människa som under en semester på Kreta råkar på ett underligt amerikanskt par som beter sig konstigt.
Ganska tråkig novell, eller så förstod jag den inte. Betyget blev 1,5/5.

"De blå linserna" opereras in i ögonen på en kvinnlig patient som drabbats av en ögonsjukdom. Linserna ger dock biverkningar och hon ser oväntade syner med dem.
Riktigt bra, i all sin enkelhet. Betyg 3/5.

"Äppelträdet" är ett gammalt träd som plötsligt påminner en änkling om hans avlidna hustru. Han drabbas av en motvilja mot trädet, och allt med det.
En berättelse om ett liv och ett olyckligt äktenskap. En hint av spökhistoria även här.  3/5 i betyg.

"Fåglarna" har inte mycket gemensamt med filmen som baseras på den. Utspelar sig vid kusten, och fåglar anfaller - där upphör likheterna. En man upptäcker att fåglarna börjar bete sig underligt, och kämpar för att skydda sin familj.
Även om jag blev förvånad över hur olika novellen och filmen är, så tyckte jag om den här. Filmen älskar jag. Betyget blev också här 3/5

"De små tingens gud" av Arundhati Roy

Sak man kan göra utan internet - läsa en massa.  Jag har hunnit läsa så mycket att jag är förvånad själv, och all min läsning betyder många bokinlägg ett tag framöver. (Fast jag kommer snart börja prata skit om en fiber-leverantör som inte levererar.)

Bildkälla The StoryGraph

Tvillingarna Rahel och Estha lever i Kerala med sin familj. När deras morbrors engelska ex-fru tar med sig deras dotter för att fira jul med familjen, är det början på en kedja av händelser som kommer få katastofala följder.

Det är Rahel som är huvudpersonen i den här boken,  även om vi får följa de flesta skådespelarna i spelet mer eller mindre nära. Det är ändå hon som fungerar som någon sorts katalysator för bokens berättelse och hon är ofta den drivande kraften.
Det här är en sorglig bok, som behandlar en del svåra ämnen. Här finns våld i nära relation, sexuella övergrepp (av barn, så ta dig i akt), förbjuden kärlek, politiska oroligheter, klasskillnader, lögner och död. Det är ofta svårt att tycka om de olika karaktärerna, och vissa av dem tycker jag hjärtligt illa om när boken är slut.
Tidslinjen är av det hoppigare slaget, och ibland kunde jag ha problem med i vilken tid vi befann oss, och det kunde ta ett tag att hitta rätt. Den innehåller också en hel del ovana berättargrepp, vilket även det bidrog till att boken kunde vara svår att få grepp om. Jag tyckte ändå mycket om den, men i slutet var det en grej som gjorde att jag tappade den.

Mitt betyg på "De små tingens gud" blev 3,5/5. Det hade blivit högre utan den där grejen som jag tyckte väldigt illa om. 

"James" av Percival Everett

Ännu ett bokrea-fynd, som innan dess hade legat på min önskelista ett tag. En bok som hyllats och varit nominerad till och vunnit flera olika litteraturpriser, bland annat Pulitzerpriset för skönlitteratur. Jag vet inte varför jag trodde att det här var författarens debutbok, men det är det då rakt inte. Han har skrivit över 20 romaner, många noveller och även poesi. 

Bildkälla The StoryGraph

Slaven Jim får höra att han ska säljas, och bestämmer sig för att fly. Han hoppas kunna återvända och köpa fri sin fru och dotter, men innan dess måste han forma en plan för att få fram pengarna. Samtidigt som Jim rymmer iscensätter Huckleberry Finn sin egen död, och nu är Jim inte bara en rymling utan dessutom misstänkt för mord. Tillsammans tar de två sin tillflykt på Mississippi, och upplever många äventyr innan de kan komma hem igen.

Det kanske hade varit en bra idé att läsa "Huckleberry Finns äventyr" av Mark Twain innan jag gav mig i kast med romanen baserad på en av karaktärerna därifrån. Nu hade jag bara vaga minnen av en tv-serie från barndomen, och mycket av det som hände i den minns jag som sagt inte. Å andra sidan - kanske var det bra att inte ha bilden av slaven Jim alltför färgad av Mark Twains ord, utan nu kunde jag fritt skapa min egen bild av honom.
"Huckleberry Finns äventyr" är mest en roman för unga, och som sådan förekommer många dråpliga karaktärer och Huck får uppleva flera äventyr och möter många människor på vägen. Sett ur Jims perspektiv blir dock bilden en annan. Där Huck kan ta sig ganska obemärkt fram, ifrågasätts Jim av alla, och han hamnar i faror bara för sin hudfärgs skull. Det blir skräckscenarion för Jim, där han inte ens vet om han kommer överleva. Han ser också mycket, och hinner fundera en hel del över de orättvisor han ser omkring sig.
Romanens Jim kan både läsa och skriva, och pratar bara som en slav när vita människor hör honom. Vita tycker nämligen om att deras slavar är lite dumma, för då blir det lättare att bortse från att också de är människor. Men inne i Jim sker en stor förändring, och han tar olika filisofer till hjälp i sina drömmar för att övervinna hinder och komma fram till vad han vill - egentligen. 
Dey är äckligt otäckt att läsa den här boken och plötsligt förstå vissa saker som på den tiden var vardag för slavarna. Eftersom vi befinner oss i slavens perspektiv blir de friheter de vita ägarna och förmännen tar sig desto obehagligare. Allt från piskrapp för vad som uppfattas som en blick, till våldtäkter och lynchningar. Det forekommer också ett ord som jag försöker undvika i min vokabulär, och jag hajar till varje gång det dyker upp. Nu utspelar sig boken under slavtiden, precis vid inbördeskrigets utbrott, och författaren själv är färgad (en av hans anmödrar var slav) så jag förstår användandet av ordet och accepterar det, men det är inte lätt att se det i skrivet i en modern bok. 
För att vara baserad på en så pass äventyrlig och rolig (?) bok, så är "James" väldigt mörk. Det är jobbigt att läsa vissa saker, och boken spelar både på hjärtestängarna och spänningsnerverna. Trots sitt bitvis tunga ämne tyckte jag inte att boken var svårläst. Snarae var den spännande, och jag var ivrig att fortsätta läsa för att få veta hur det skulle gå. Inte som i "Huckleberry Finn", skulle det visa sig.

Jag gav "James" 4/5 i betyg.

"De skandalösa" av Simona Ahrnstedt

När man läser om en serie, fast i kronologisk ordning, så blir bok tre i serien den andra man läser. Roligt att se slottet Wadenstierna, som byggnad alltså, växa fram i de olika tidsepokerna där Simona Ahrnstedt gjorde nerslag. Från medeltid till svensk stormaktstid och barocken. Räkna med överdådiga klänningar - och en och annan brun.

Bildkälla The StoryGraph

Fröken Magdalena Swärd står på ruinens brant. Hon är helt ensam i världen, utan släktingar eller vänner, med bara jungfrun Beata som sällskap. Inte för att Magdalena har råd att betala Beata någon lön. När allt hopp verkar vara ute anländer ett oväntat erbjudande, kan Magdalena tänka sig att vara sällskapsdam åt den unga Venus Dag och Natt, somblivit bjuden till slotte Wadenstierna, dör det förväntas att greven Gabriel Gripklo ska skaffa sig en hustru.
Gabriel har precis återvänt till Sverige efter en längre tid till sjöss. Nu anländer han till Wadenstierna med sitt vackra skepp Delfinen. På sommarresidenset Wadenstierna befinner sig redan modern och systrarna, och en hel drös med människor från sociteten. Men bland alla färgsprakande och frasiga klänningar är det en brunklädd sällskapsdam som mest drar till sig Gabriels blickar.

Det här är en romance helt och hållet enligt mallen. Jag insåg vid omläsningen att jag inte kom ihåg så värst mycket från förra gången jag läste den, mer än att det var den bok i serien jag tyckte minst om. Inte för att den inte är läsvärd, utan för att den var så lätt att avslöja, och för att Gabriel ger Magdalena ett sjusärdeles fult smeknamn - Malla. 
Helt okej roman, men inget särskilt. Går snabbt att läsa, och det är inte svårt att hålla reda på persongalleriet, trots flera olika points of view. Plus för lite lesbiskt också, även om den kärlekshistorien inte är berättelsens fokus.

Betyget på "De skandalösa" kvarstår, 3/5.

"Kvinnan i vitt" av Wilkie Collins

Jag vet inte hur många romaner jag läst som påstås vara den ursprungliga deckarromanen, men här är i varje fall en till. "Kvinnan i vitt" kom ut 1859-60 som följetong i tidsskriften "All year round" och var på sin tid banbrytande. Wilkie Collins var på sin tid mer populär än Charles Dickens, men det skulle ju komma att ändras med tiden.
"Kvinnan i vitt" har legat på önskelistan ett tag, och när den var med på Bokrean slog jag till.

Bildkälla The StoryGraph

Walter Hartright har fått arbete som teckningslärare i Cumberland. Dagen innan sin resa till sitt nya arbete tar han en sen promenad när helt plötsligt en hand läggs på hans axel. Kvinnan som påkallat hans uppmärksamhet är helt klädd i vitt, och verkar vara på flykt från något. 
Väl i Cumberland upptäcker han att en av hans elever, Laura, är förvånansvärt lik kvinnan i vitt. Hon och hennes halvsyster Marian bor iett vackert hus med sin sjuklige morbror. Laura och Walter förälskar sig i varandra, men Laura är redan förlovad, med sir Percival Gyle.
Sir Percival och hans gode vän greve Fosco har levt över sina tillgångar, och nu behöver de pengar - de pengar Laura för mied sig in i äktenskapet. För att få tag på dem gör de upp en ondsefull plan, som involverar både Laura och kvinnan i vitt.

Jag kom på mig själv med att bli märkligt engagerad i de här fiktiva människorna från nästan 200 år sedan. För det blev spännande och intrigerna staplas på varandra. Det var kanske inte supersvårt att lista ut vad som skulle sk, men att se hur det luskades ut genom olika vittnesmål, som ständigt målade upp en allt klarare bild, var en ren fröjd. Vissa saker höll kanske inte hela vägen, och vissa andra tappades bort. Jag tycker kanske också att vissa kom undan lite väl mycket med hedern i behåll, och jag hade gärna sett en annan sorts öde för dem, men jag antar att man inte kan ha allt.
Det märks också tydligt att författaren var en man. Kvinnoporträtten blir därefter. Den enda som verkar ha vett mellan öronen är marian, men hon beskrivs som väldigt ful och är hyfsat nedvärderande mot sig själv. När man läser henne och ehnnes gärningar blir hon dock en litterär favorit, och det känns nästan frusterande att Walter blir kär i Laura och inte i Marian, för Laura är liksom bara vacker. Hon beskrivs väldigt ytligt, och det viktigaste hos henne är hennes skönhet - och hennes pengar, beroende på vem som har ordet.
Boken är skriven som en radda vittnesmål från olika personer. Det blir en fallrapport, som skrivits långt efter det att fallet är löst. Det finns många mysterier att lösa, både små och stora, och det blir sällan tråkigt att läsa om dem, även om boken kan kännas lite väl omfångsrik med sina drygat 700 sidor. Ändå - jag gillar det här. Det är inte lika lättläst som en deckare skriven idag kan vara, men den håller spänningen uppe och i varje fall jag blev djupt engagerad i dessa människoöden.

"Kvinnan i vitt" fick 4/5 i betyg. Den är en klassiker av en anledning.

Vad jag läste ut i maj

Det var helt klart något som lossnade i maj, för plötsligt ligger det sju utlästa böcker i bokhögen. Det har inte hänt på väldigt länge. För första gången i år ligger jag till och med lite före i läsmålet om 50 böcker 2026. Är det för tidigt att hoppas att läslusten är tillbaka?
Böckerna som blev utlästa i maj ligger här i hög, med först utläst överst. Precis som vanligt alltså.

"'Salem's Lot" av Stephen King är en omläsning, även om det var första gången på mer än 30 år sedan jag läste den senast. En bok med många karaktärer, otäcka otäckingar och en stad som sakta tynar bort och där bara några få förstår och tror på vad det är som händer. Betyget blev 4/5

"Alla mina barn" av Astrid Lindgren läste jag som god natt-bok under tiden jag läste "Salem's Lot" eftersom jag lyssnade och läste med i King. Den här lilla boken fick inget eget inlägg, och innehåller egentligen inget nytt om man redan läst massa Astrid Lindgren. Det här är en samling kapitel från hennes böcker, där vi får möta alla barn hon skrivit om. Från Tommy och Annika i "Pippi Långstrump" hela vägen till "Ronja Rövardotter". Jag gav den betyget 3/5.

"Stacken" av Annika Norlin är den senaste Plejadboken, alltså min lilla bokcirkel. Vi hade mycket att diskutera om boken, både om gruppdynamik och de olika karaktärerna. Jag tyckte inte om den här boken, och hade inte alls lust att läsa den. Det var något som skavde i mig hela läsningen, och jag tyckte den var obehaglig i mycket. Däremot fantastiskt bra skrivet! Plejadernas medelbetyg blev 3,2/5, jag gav den en tvåa.

"Asfaltsland" av S.A. Cosby är en kriminalroman om smågangstern Beuregard som försökerleva ett ärligt liv. Pengabekymmer gör dock att han ska begå en sista stöt. Och det brukar sällan gå bra. En snabb- och lättläst bok med enbart moraliskt grå karaktärer. Väldigt våldsam och Beuregard möter massor av rasism. Okej för hängmattan, men inte fantastisk. Gav den ändå 3/5 i betyg.

"Eliza och hennes monster" av Francesca Zappia blev favoritboken i maj, fastän jag gav högre betyg till en annan bok. Det var något med den här som jag tycket var väldigt rart och jag tycket mycket om karaktärerna. Snabb att läsa och jag gav den 3,75/5 i betyg. Boken handlar om Eliza som har en hemlighet - att hon är skaparen bakom webserien "Monstous sea". När Wallace börjar på hennes skola bli de vänner, och det visar sig att han är en av de populäraste författarna av "Monstrous sea" fan fiction.

"The Queen of the damned" av Anne Rice är den tredje boken i vampyrkrönikan, och den som jag tyckt/tycker sämst om. Känns som att Anne Rice funderade extra mycket på relegion när hon skrev den här. Deta dröjer också väldigt länge innan boken riktigt kickar igång, först ska det introduceras många olika karaktärer tydligen. Tråkigt. 2,5/5 i betyg den här gången.

"Velvet was the night" av Silivia Moreno-Garcia blev den sista boken att läsas ut i maj. En kriminalroman som utspelar sig i Mexica City i början av 1970-talet och är basead på verkiga händelser under en politiskt turbulent tid i Mexiko. Kretsar kring sökandet efter en försvunnen kvinna där både hennes kattvaktande granne söker henne, och dessutom ett gäng smågangsters. Betyget blev 3/5

"Velvet was the night" av Silvia Moreno-Garcia

Sista boken jag hann läsa ut i maj är en bok jag har haft på önskelistan i flera år. Den var faktiskt den andra av Silvia Moreno-Garcis böcker jag hörde talas om, efter "Gods of jade and shadow", men andra titlar av samma författare kom emellan och det dröjde alltså ända till nu innan det blev av. Moreno-Garcia är en sådan där författare som är lite ojämn för mig. Vissa böcker älskar jag, andra är ganska trista och tråkiga, och vissa är helt mellanmjölkiga. Ändå kan jag inte låta bli att läsa dem, för man vet aldrig när nästa guldkorn dyker upp.

Bildkälla The StoryGraph

Maite arbetar som sekreterare på en advokatbyrå. Hon trivs inte på jobbet och relationen med mamman är ansträngd. Hon flyr ofta in i de romantiska serier hon läser, och drömmer om att en dag få bli hjältinnan i sin egen berättelse. När hennes granne ber henne passa hennes katt några dagar tar sig Maite an uppdraget, hon behöver de extra pengarna och det ger henne även tillgång till grannens lägenhet. Men grannen kommer inte tillbaka när det är bestämt, och när Maite söker efter henne dras hon in i oväntade skeenden. 
Elvis är en smågangster som jobbar för bossen El Mago. Deras uppdrag är ofta politiska, som att starta slagsmål i studentprotester. Efter att en sådan uppvigling gått lite snett får Elvis ta kommandot över en mindra grupp, som får uppdrag att hitta en försvunnen kvinna.

Det här är en historisk kriminalroman, närmast beskriven. Vissa av sakerna som händer i boken är baserade på verkliga händelser i Mexiko under 1970-talet, en politisktk turbulent tid som ännu inte är utforskad till fullo.
Här har Moreno-Garcis lagt en historia med karaktärer som faktiskt är ganska svåra att tycka om. De kan göra bra saker, men de gör också mycket dumma saker och hänger upp sina handlingar på tvivelaktig moral. 
Jag hade inte svårt att lista ut vad som skulle vara twisten i den här boken, däremot blev jag lite mer förvånad över hur blodig och våldsam vägen till slutet skulle bli. Det slutar med något av ett antiklimax, som på sätt och vis speglar den verklighet boken utspelas i. 
Moreno-Garicas böcker har ofta ett stråk av något övernaturligt i sig. Lite vampyrer, magi, mytologi eller annat. Så inte i den här boken, även om ett litet ordval om huggtänder för en stund fick mig att tro att något var på väg att hända. 

Jag gav "Velvet was the night" betyget 3/5. 

"The Queen of the damned" av Anne Rice

Tredje boken av Anne Rices vampyrkrönika är nu utläst. Den som jag alltid tyckt varit en av de tråkigaste. Så där så jag blev förvånad när det var den boken de valde att filmatisera efter "Interview with vampire". Inte undra på att den filmserien dog ut.
Jag har bara läst boken en gång förut, så det var ändå på sätt och vis spännande att återknyta till boken. Kanske skulle mitt minne av den visa sig vara missvisande? Spoiler - det var det nte.

Bildkälla The StoryGraph

Det är många som sett fram emot framträdnadet med The vampire Lestat - rockgruppen med en påstådd vampyr som ledargestalt. Särskilt bland världens vampyrer är intresset stort, för vissa i beundran, andra med hat och mord i sinnet. Att avslöja vampyrernas existens har länge varit ett tabu.
Samtidigt vaknar Akasha ur sin mångtusenåriga slummer, väckt av Lestat och hans musik. Hon beger sig ut i världen, med en helt ny plan både för vampyrerna och för hela mänskligheten.
En saling vampyrer bestämmer sig för att försöka stoppa henne, men först måste de bli införstådda med vem de ska strida emot, och vad Akashas död kan betyda för dem alla. Svaret ligger i de drömmar om ett par rödhåriga tvillingar, som många av dem haft.

Det dröjer långt in i bokens handling innan storyn riktigt kickar igång. Innan dess är det en massa olika karaktärer som presenteras, både vampyrer och dödliga. Från deras perspektiv får vi se Akashas uppvaknande, men det ger knappast svar på några frågor. 
Efter Lestats konsert drar handlingen igång på riktigt, och vi får ta del av både Akashas plan för mänskligheten (för att summera - män är roten till allt ont) och historien om vampyrernas uppkomst. Och det i sig är en lång och invecklad beättelse.
Det känns som att boken genomsyras av en slags uppbrott från kristendomen i synnerhet och religion i allmänhet. Mycket känns som Anne Rices egna religiösa grubblerier, och det kan kännas både tradigt och repetitivt under läsningens gång. Jag hinner tröttna på de där tvillingarna och allt tjat om Akashas skönhet både en och flera gånger, men det är som det är. 
Det blir aldrig värst spännande, eftersom utkomsten av hela drabbningen avslöjats redan i bokens inledning. På så sätt blir det en väldigt lång väg till ett redan etablerat slut, och hur spännande är det? Inte värst.

"The Queen of the damned" fick 2,5/5 i betyg av mig.

"Eliza och hennes monster" av Francesca Zappia

Ligger lite i efter i bloggerieriet, men det är okej. Har haft en del annat att ägna mig åt, samt att det är trevligare på altanen med en bok än framför datorn - helt enkelt. 
Det är många år sedan jag hörde talas om "Eliza och hennes monster" av Francesca Zappia, och den var billig på årets bokrea, och nu var det dags.

Bildkälla The StoryGraph

Vad ingen vet är att Eliza är berömd på nätet som LadyConstellation, skaparen av den påpulära webserien "Monstous sea". I skolan håller hon en låg profil och hon har inga vänner. Hennes familj förstår inte att hon hellre sitter framför datorn och jobbar, än umgås med dem på olika sportevent.
En dag börjar en ny kille i Elizas årskull, Wallace. De blir vänner, och när det visar sig att Wallace skriver fanfiction baserad på "Monstrous sea" så vill Eliza berätta sin hemlighet för honom, men något håller henne tillbaka.
Elizas monster finns nämligen inte bara i webserien, utan också inom henne.

Det gick väldigt fort att läsa den här boken. Dels för att den är full med sms-, chatt-, och mailkonversationer, men också för att det finns många illustrationer från webserien - och för att den är bra.
Det finns ett driv i berättelsen, och det händer mycket, särskilt i Elizas känsloliv. Det är stor personlig utveckling vi får se på den här boksidorna. Karaktärerna är ganska löst beskrivna till utseendet, eftersom det är deras inre känsloliv som är det intressanta. När boken är utläst kommer jag på mig själv med att veta mer om utseendet på Elizas seriekaraktärer än henne själv, eller Wallace. 
Så klart pratas det mycket om "Monstrous sea" eftersom webserien är en stor del av bokens handling, men det pratas om den som om alla involverade redan vet vad det handlar om - för det gör de. Det är bara vi läsare som inte vet. Kunde ibland bli lite jobbigt, eftersom det kunde kännas som att de passagerna mest stod och stampade på tället och inte förde berättelsen framåt, men det fanns ändå något där. Den gemensamma grunden att stå på, och den kanske jag som läsare inte behöver ha full koll på, faktiskt.
Boken är skriven för en ung publik, och dit räknas inte jag, men jag uppskattade den mycket ändå. För, som jag såg en individ på en insta-reel säga "Du har ingenting emot att se och hylla en barntillåten film, men att läsa en bok skriven för yngre publik är ett problem?" Kunde inte hålla med mer.

"Eliza och hennes monster" fick betyget 3,75/5 av mig.

"Asfaltsland" av S.A. Cosby

Förra sommaren läste jag min första kriminalroman av S.A. Cosby, och fyndade sedan hans andra två, som blivit översatta till svenska, på bokrean. Sommartider är deckartider så jag tjuvstarade sommaren lite med "Asfaltsland".

Bildkälla The Storygraph

 Beuregard Montage är make, far och driver en respektabel bilmekanikerfirma. På sista tiden har affärerna dock gått dåligt, och räkningarna hopar sig. Läget blir så desperat att han ger sig in i kappkörningstävlingar, men inte heller det räcker till.
När så en gammal kumpan dyker upp och erbjuder Beuregard en del av vinsten vid en juvelstöld, så ger sig Beuregard återigen in i en värld han trodde att han hade lämnat. I sina yngre dagar var han den bäste flyktchauffören i staten, och den här stöten ser ut att bli enkel. Saker är dock sällan så enkla som de verkar vara.

Det här känns som en tidig bok i Cosbys författarkarriär. Jämför jag med "Alla syndare ska blöda" från förra året, så känns språket inte lika bra i den här. Det var väldigt många konstiga liknelser, som ungefär alla karaktärerna strödde omkring sig. Hade det varit en av dem hade det kunnat vara ett karaktärsdrag, men när alla karaktärer ges samma ordvitserier så lyser författaren igenom. Det är svårt att tycka om huvudkaraktärerna i den här boken, mycket lättare då med bikaraktärerna. Det är mycket rasism och wxtremt mycket våld. Att alla inte dog känns som ett under, med tanke på alla skjutningar, bilolyckor och regelrätta slagsmål.
Inte en vår huvudkaraktär Beuregard går riktigt att tycka om, för han gör så mycket dumheter och begår så många brott och utsätter oskyldiga för mycket fara och smärta.
Här har vi också mycket prat om bilar och körteknik vilket för mig är direkt ointressant. Det finn alltså mycket här jag hade kunnat tänka mig att vara utan.
Boken är dock snabb- och lättläst, och känns perfekt för några lata sommardagar. Något att förströ sig med, men kanske inte direkt en berättelse som stannar kvar.

Mitt betyg på "Asfaltsland" blev 3/5

Plejaderna om "Stacken" av Annika Norlin

Helgen som var var det dags för sista träffen för Plejaderna innan vi tar sommaruppehåll. Semester och grejer gör att det blir svårt att samlas innan augusti, så gott om tid att läsa nästa bok.
Vår värdinna har en väldigt bakningsroad dotter, så det bjuds alltid på gott när vi kommer dit. Den här gången fick vi nybakad Hönökaka, silviakaka och chokladdadelbollar. Och te. Och väldigt trevliga samtal. Bara tre av oss hade läst boken i sin helhet, så endast halva cirkelns bertyg. Den här gången också...

Bildkälla The StoryGraph

Emilie är utbränd och har flytt från stadens alla ljud för att finna ro uppe i den norrländska ödemarken. Hon slår upp sitt tält på en höjd över en sjö, och en gång är de bara där. Sju människor som sjunger, dansar, badar och tackar för maten de äter. Emilie har upptäckt Stacken, och snart kommer Stacken upptäcka Emelie.
De är sju personer, som av olika anledningar lever tillsammans i ett stort hus. De kom dit på olika sätt och har bott där olika länge, men nu jobbar de tillsammans för att hålla sig utanför samhället och klara sig på egen hand.

Det fanns mycket att diskutera kring den här boken. Så klart om gruppdynamik, och hur olika grupper kan skapas och vilka roller de olika individerna i en grupp tar. Här liknas de vid en myrstack, och där finns det en drottning. Vi pratade också en del om de olika karaktärerna och vad vi tyckte om dem. Vi var hyfsat överens, särskilt i vad vi tyckte om Sara. Från början kanske vissa sympatier fanns där, men allteftersom blev hon bara svårare och svårare att tycka om. Nu tyckte inte jag direkt om någon karaktär, och jag tyckte faktiskt inte ens om handlingen. Jag är som vanligt trött på allt sex (sektporr) och att Sara som är Stackens ledare, baserar sin dominans i gruppen på yoga och vad hon lärt sig på ett ashram i Indien. Så återigen läggs skulden på en gammal motionsform, bara för att det ha funnits "gurus" som utnyttjat yogan och meditationen för sin egen vinnings skull. Inte undra på att så många fortfarande tror att det är likställt med hjärntvätt att meditera och anta yogaposer. Som utbildad yogalärare blir jag så trött på att yoga så lättvindigt utnyttjas som verktyg för manipulativa människor att få sin vilja igenom.
"Stacken" skavde i mig, och det är en sådan där bok som jag inte alls hade lust att läsa i. Den väckte inte min läslust, fastän att jag upplevde den som ganska lättläst och snabbläst.
Däremot är den väldigt bra skriven. Författaren vet att använda sitt språk, och det byggdes stämningar bara genom meningsuppställningar och styckeavdelningar. Applåder och visslar för en sådan skicklighet.

Betygen på "Stacken" blev lite spridda. Från 4/5 till den 2/5 som jag gav. Medelbetyget från oss som hade läst, blev 3,2/5.