"Våran pojke" är Mikael Yvesands andra bok, och den har blivit betydligt mer uppmärksammad än debuten "Häng city", till och med vunnit Sveriges Radios romanpris 2026.
Eftersom jag gillade "Häng city" ville jag så klart även läsa uppföljaren, och jag har en snäll mamma som gav mig den i födelsedagspresent, så det var bara att sätta igång.
 |
| Bildkälla The StoryGraph |
Johan är sju år när han och hans familj flyttar till ett radhus. Han blir snart kompis med Danne och Tino, och senare även Eurotroll. Ibland händer det att Johan får besök i sitt rum på natten. Han kallar besökarna för ovänner, för de är inte hans vänner även om de kan se ut som dem. Johan växer upp, och en dag gör han något dumt, men livet går vidare.
När han flyttar hemifrån blir han granne med Jonna. Mystiska saker börjar hända i Jonnas lägenhet.
Den här boken är egentligen ganska normal - fram tills det att den inte är det. Vi följer Johan genom uppväxten. En ganska ensam och vilsen människa, ska det visa sig. Han går i skolan, han går på olika jobbkurser, han skaffar jobb. Mitt i detta helt vanliga liv händer något, men det verkar inte påverka honom vidare värst.
Men samtidigt i boken händer det underliga saker i skogen och i husen runtomkring. Det är spiongrejer, mystiska män, ett misstänkt mord eller tre, och en hemsökt Konsumbutik, som kanske har besökare från en annan dimension. En bikaraktär genomgår också en drastisk förändring.
Det är svårt att hålla sig spoilerfri, men liksom i "Häng city" händer det även i "Våran pojke" ett uppmärksammat mord, som har hämtat inspiration från ett autentiskt svenskt rättsfall. Det ligger liskom inbäddat i absurditeter. Det blir som en mix av uppväxtroman, true crime, science fiction, spionthriller och deckare. Postmodernism, helt enkelt. Det är massor av magisk realism, och vissa händelser drar mina tankar till Simon Stålenhag och hans science fiction/magisk realism-konst. SKulle den här boken illustreras vet jag konstnären för jobbet.
Boken var snabbläst och ganska kort, men det gäller att hänga med i svängarna.
Jag gav "Våran pojke" betyget 3,5/5.
