Septemberfavoriter

En dag kvar tills september når sitt slut, men vi kör på favoriterna idag så att jag får vara datorledig imorgon.
September har varit en lite väl social månad för mig, så just nu känner jag mig trött. Kommer gå lite i idé några dagar, känner jag. Men förutom att jag är lite trött, så ska jag nog kunna vaska fram några favoriter.

Bok: Den bok som påverkat mig mest i september har varit "House of leaves" av Mark Z. Danielewski. Inte för att den haft den bästa storyn, utan för att den vidgade mina vyer om vad en bok egentligen är. Läste ut den för ett par timmar sedan, skriver mer om den nästa vecka när jag smält den lite till.

Fic: Jag har spenderat september med att läsa en serie med meet cutes. Jag har en kvar av 50 stycken, alla med Stucky som par. Bland dessa tycker jag nog mest om "Rescue me and hold me in your arms", men det finns flera andra som jag gillat. Skrivna av 74days.

Film: Pass. Har bara sett enda film på hela månaden. Överhuvudtaget. Needless to say inte på bio.

Tv-program: "C.B. Strike" har varit väldigt bra. En helt okej adaption av några av årets bästa böcker, som jag har läst.

Nagellack: Hatade egenskaperna med det, men det är oh så snyggt! DV8 från China glaze, alltså.

Skönhet: Nattmasker. Använder mig gärna av Kicks moisturemask som en nattmask. Vaknar så mjuk och gosig så i nyllet.

Upptäckt: Editors. Fy f-n vad de är bra! Om ni inte redan gissat det.

Extra speciell rolighet: Jag önskar att jag kunde svara att det var roligt att ha en tysk utbytesstudent här i en vecka, men ärligt talat så var det mest jobbigt. En rolig erfarenhet, absolut, men hela familjen var ganska lättad när det var över. Och det var ju roligt i sig.

Mitt eget favoritinlägg: Alla böcker jag läste i augusti. Eftersom de var så många! Så många blev det inte i september.

Nagellacken i september

Ännu en månad snart avklarad, och på mina naglar såg september ut så här.

A England, Titania Fairy Queen.
Började månaden med att måla på skirt silverfärgat holo. Man kan använda det som topper, men jag tyckte var så pass generöst på egen hand att jag valde att bära det så. Jag tror det här är bara två lager, om jag inte minns helt fel. Riktigt, riktigt vackert. Tävlar om att bli månadens favorit, men jag har till i morgon på mig att bestämma mig.

China glaze, DV8.
Ett annat lack som tävlar om att bli favorit är DV8. Ett riktigt toksnyggt tealfärgat holo med regnbågar som är så där va-va-voomsnygga. Men! Jädrar i min lilla låda vad de här lacken är jobbiga att måla med. Samt att de sitter väldigt dålig. Det började chippa redan efter några timmar.

OPI, No Turning Back From Pink Street.
Ska man bara ha ett riktigt chockrosa lack så kan det gott få vara det här. Trivdes formidabelt i det här lacket, men Lilla E tyckte det var lite för mycket Barbie över det. Det tyckte inte jag, men vi återkommer till underligt dimensionerade plastdockor lite senare.

Depend, #563.
Depend har spottat ur sig fyra supersnygga höstkollektioner på det sistone. Bland annat det här grå krämlacket. Om man nu gillar grå lack, vilket jag gör.

OPI, Malibu Pier Pressure.
Här är min Barbie-varning. Jag tänker på Barbies bil, och får seriösa 90-talsvibbar av det lite mer otäcka slaget. Kommer donera en del lack till en av Stora J's kompisar (hon har redan fått dubbletterna jag fick från Nageldraken) och det här hamnade snabbt i den högen. Inte min tekopp alls.

Depend02, #564.
Det brukar gå länge mellan tillfällena jag har gröna lack, men när jag väl lackar grönt så kommer jag alltid ihåg varför det är en av mina favoritfärger på naglarna. Jag älskar grönt nagellack, det sitter i sedan jag var liten. Det här är inget undantag. En lite dammig olivgrön. Jag tänkte på jugendgrön, för visst finns det väl en grön nyans som kallas så? (Googlade - ja, det finns det.)

OPI, Tagus in that Selfie.
Jag vet inte vad som hände med min kamera här, men så här dämpat är inte det här lacket på riktigt. Lägg på ett par nyanser till, så kommer vi närmare sanningen. Mellanrosa med en hint av persika, typ. Trivdes inte alls i det här lacket. Tyckte det skar sig förträffligt mot min hud, eller mitt humör. Kommer inte behålla det heller.

Essie, Say it ain't Soho.
Sista lacket ut och det jag bär just nu och antagligen kommer fira in oktober med. Har haft så mycket krämlack att jag kände att det var dags för lite skimmer på tassarna. Som det här orangea skimmerlacket från Essies senaste höstkollektion. Och det är ju inte utan att jag tycker att det ser ut som hösten har fastnat på mina naglar. Gillar! Kommer tävla om att bli månadsfavvo.

Det var min september i lack. I morgon blir det favoriter, på söndag vilar jag. Mer lack i oktober, alltså. Trevlig helg!

"A conjuring of light" av V.E. Schwab

Så var det gjort, ännu en bokserie klappad och klar. Om förra året var de tjocka böckernas år, så har 2018 varit bokseriernas. Och jag räknar allt som inte är fristående som del i en bokserie, bara för att förtydliga.

Den här gången var det alltså färdigläst om magikerna i den här välden med parallella London.
Grå London är vårt London (på 1820-talet), röda London är ett där magin frodas och lever, vita London är ett London i förfall, där magin ses som valuta och man kan dödas för den eller i brist på den. Det fanns ett svart London, men det har gått under av svart magi.
Mellan dessa olika London kan endast ett fåtal färdas. Dessa mäktiga magiker, antari, utmärks av sitt helt svarta öga, samt förmåga att behärska alla de olika elementen och även använda sig av blodmagi. När serien börjar finns det endast två antari - Kell i röda London och Holland i vita. Deras huvudsakliga uppgift är att färdas mellan världarna med meddelanden mellan de olika kungahusen. Kell brukar dock ta med sig föremål mellan de olika världarna, något som är strikt förbjudet. En dag blir han lurad att smuggla med sig ett föremål som inte borde kunna existera.

Bildkälla Goodreads

Efter det följer så klart en massa händelser, uppdelade på tre olika böcker, men jag spoilar inte mer än så.
Bok tre tar vid direkt där bok två slutade, vilket var tur eftersom det slutade med en cliffhanger. Bok tre avslutas också på ett tillfredsställande sätt, man har fått en lösning på det mesta. Men inte alls - jag såg allt var det planterades ett frö till ännu en bok, eller en fristående dito. Om författaren så skulle önska. Men just nu känns det avslutat, och jag är nöjd så.

Överlag så tycker jag att de här böckerna är bra skrivna. Jag får så tydliga bilder framför mig att det stundtals är som att titta på film. Det är snyggt skrivet, liksom. Estetiskt tilltalande även när det beskriver det fula och hemska. Böckerna är inte rädda för våld och blod och ibland rentutav äckel, vilket bara känns befriande. Den här typen av fantasy kan annars kännas så väldigt ungdomsinriktad, men inte riktigt så i det här fallet. Det är snäppet över "unga vuxna" enligt mig, och funkar tydligen även på 47-åriga tanter.
Ändå. Det var en ganska stor del av boken som kändes mycket som en transportsträcka, och jag upplevde den bitvis som seg och lite småtråkig. Därför tog det hyfsat med tid att läsa den, för jag var helt enkelt inte superintresserad hela tiden.
"A conjuring of light" får betyget 4/5 av mig, och det blir även det samlade betyget på hela trilogin. Tyvärr finns inte V.E. Schwab utgiven på svenska. Alls. Något förlag borde ta tag i det, känner jag.

BuJo för oktober

Tänka sig att det snart är oktober! Kanske inte jättesvårt att föreställa sig just idag när vi vaknade till minusgrader och en frostvit gräsmatta, men ändå! Oktober... Det känns som att det här året flugit fram, och snart är det faktiskt slut. Men jag kommer hinna göra BuJo-sidor för några månader till i år (och nästa år) och i helgen gjorde jag i ordning oktobers sidor - så klart.

För oktober så valde jag att matcha min layout med den ena av de två washitejperna jag använde, så det blev gult och svart. Jag är faktiskt inte jättenöjd med slutresultatet, men det kan väl få duga. En tejp föreställer en liten by med måne och stjärnor, där de dominerande färgerna blir gult och svart, den andra tejpen är gulliga små katter i roséguld - aningen svårare att hitta en penna som passade till den.
Men ja, ett månadsuppslag först, för det är så jag rullar.

Efter det en sida för böcker, nagellack, filmer och bloggplaner. Jag bestämde mig för att skippa tacksamhetsloggen för oktober, då det inte känns riktigt som min grej, samt att jag gör ju ändå min en rad om dagen, och det har känts som att de är ganska lika varandra i upplägg. Behåller en rad om dagen eftersom jag gillar att fylla i just den punkten.

Vanekollen ser ut som förra månadens. Ångrade bittert att ritade alla de där rutorna, för det tog baske mig en evighet. Lilla E tyckte det såg snyggt ut dock, "matematiskt" var ordet hon använde.
Sidan mitt emot fick humörkollen, även denna gång med rutor att rita ansikten i, för det tyckte jag var roligt. Och så har jag tänkt mig att läsa en bok utsmetad på en hel månad även i oktober, men jag har inte bestämt mig för vilken än, så den avdelningen är än så länge inte ifylld.

Kassaboken och braindumpen/spridda anteckningar ser ut ungefär som vanligt. Tämligen ospännande.

Till sist ett exempel på ett veckouppslag. Jag har fyllt i det mesta för veckouppslagen redan, men det finns tomma rutor som jag planerar att skriva in citat i, eller rita något roligt om andan faller på.

Och det är min BuJo för oktober. Som sagt - inte jättenöjd, men det får funka.

Sett på tv: C.B. Strike

Som vanligt är det spoilervarning när jag skriver om tv.

Den här gången kan viss spoilervarning råda även vad gäller böckerna som den här serien är baserad på.
För när en får nys om att det har gjorts serie på Robert Galbraiths ( aka J.K. Rowling) böcker om Cormoran Strike och Robin Ellacott, som en älskar, så är det klart att man vill titta.

Bildkälla Movie Fone

Det fanns då tre böcker utgivna att göra tv av, senaste boken, "Leathal white", kom ut förra veckan och där har man inte hunnit med än, men jag hoppas så klart på en säsong även där, fast först ska jag läsa boken. När man då knökar in tre böcker på så lite som totalt 7 avsnitt à 60 minuter, så är det klart att mycket tagits bort. Ibland kanske lite väl mycket.
Tempot i serien blir lite för snabbt och hafsigt, och det är mycket som inte framkommer som i böckerna är rätt så viktigt. Och då tänker jag inte på själva fallen som löses, utan mer på stora och viktiga karaktärsdrag. Som både Strikes och Robins förflutna, deras relationer med sina respektive och med varandra. Vissa besluts som fattas på tv känns konstiga, men om man läst böckerna vet man vilka tankeprocesser som lett fram till dem, här märks de knappast av.

Men det är också min stora kritik, att jag gärna hade sett ett lite långsammare tempo, lite mer berättat, och gärna fler och/eller längre avsnitt för att riktigt på riktigt ge våra huvudkaraktärer det kött på benen de förtjänar.
I övrigt är det tokbra! Skådespeleriet är on point, och några viktiga detaljer som jag var rädd för skulle slätas över i en adaption, fick den plats de förtjänade. Som Cormorans ben och Robins röda hår, till exempel. Jag hade kunnat slå lite bakut om det hade ändrats på minsta lilla sätt. Och ja - Robin ska vara så där vacker, det är hon i böckerna också. Och en riktigt BAMF.

Det var även roligt att se serien tillsammans med Lilla E, som inte har läst böckerna, och se hur mycket hon älskade serien. Så har man inte läst böckerna så kanske man inte alls tycker att det känns snabbt och ytligt, utan känner bara den där saknaden efter fler avsnitt, som Lilla E gör. Och jag hoppas verkligen på avsnitt även på bok 4, så klart. För även om en jämförelse är oundviklig, betyder inte det att jag inte tycker om. Både böckerna och tv-serien. Men lite mer böckerna...

I've got a little secret for you-Dagens

Låt: "Magazine" med Editors. Jag kommer säkert över min Editors-fas någon gång. Men inte idag.
Outfit: Just nu har faktiskt pyjamas på mig.
Smink: Gissa. Gissade du "nej" gissade du rätt.
Nagellack: Malibu Pier Pressure från OPI. Har fått det av snälla Nageldraken, ihop med en drös andra rosa lack. Det här kommer jag dock inte behålla, för det var lite väl Barbie även för mig.
Doft: Kanel. För det är kanel på äpplet jag äter just nu. Och jordnötssmör.
Smycke: Inte nu, men jag hade stjärnörhängen med strass förut.
Klocka: Tissot eller Casio beroende på sysselsättning för dagen.
Frukost: Chiapudding med blåbär och granola. Te till det.
Fika: Skorpa och kaffe.
Middag: Zucchinibiffar med klyftpotatis.
Pryl: Yogamatta.
Motion: Hundpromenad, cykeltur i motvind, yogapass för immunförsvaret.
Kvällsnöje: Titta på nyheter, läsa lite, sova.
Att tillägga: Chilipojken är ute på vandring på Bergslagsleden med sin klass, inklusive övernattning i tält. Och de varnar för storm... Mamman är lite nervös, men jag litar på att medföljande lärare har möjlighet att kalla på förstärkning om de behöver avbryta spatserandet i förväg.

Wishlist Wednesday

Är det onsdag? Ja, det är det. Önskar jag mig saker? Ja, det gör jag. Bland annat det här:

Bildkälla AdLibris

Det är ju snart ett nytt år, och då kommer jag behöva en ny Bullet Journal. Jag har varit nöjd med min Leuchtturm1917 (jag vet att inte alla är det, på grund av ghosting) och eftersom 2018 har varit gult funderar jag på att jobba mig vidare i regnbågen och skaffa en orange nästa gång. Men det kan lika gärna bli en röd, eller en grön, eller en blå eller...
Kommer skaffa en penloop på en gång den här gången i varje fall.

Bildkälla Lagerhaus

En gång i tiden gifte jag mig med älskade maken, och då fick vi bland annat en supersnygg citruspress i bröllopspresent. Sedan var det någon (inte jag) som körde den i diskmaskinen, och då var den förstörd. Sedan dess har jag varit citruspresslös, men jag har den senaste tiden haft mina ögon på en sådan här. En liten färgklick i köket skulle inte göra ont.

Bildkälla Etsy

Min plånbok håller på att falla i bitar, och jag är i rätt så stort behov av en ny. Mina krav är att det ska finnas plats för både cash and plastic, helst även mynt. Och att den absolut inte får vara svart. Varför inte svart? För jag vill kunna hitta den snabbt. Det behöver inte vara just precis den här, med rävar på. Men jag skulle ju inte bli ledsen om det blev just den här heller. Om vi säger som så.

Bildkälla Happy Socks

Jag gillar färgglada strumpor. Lätt sätt att liva upp vardagen, liksom. Och Happy Socks har en limiterad Beatleskollektion som mitt hjärta liksom slår dubbelslag för. Färgglada strumpor och Beatles - kan det bli bättre? Jag som till och med grinade när älskade maken gav mig en Hot Wheels-bil med Beatlesmotiv på. För min kärlek till de den där kvartetten från Liverpool är hyfsat stor.

Bildkälla Fjällräven

När jag var liten fick jag en röd Kånken med blå remmar som skolväska. Tyvärr var jag inte rädd om den då, så den är borta sedan länge. Något som vuxna Jenny är lite sur på tween-Jenny för, för jösses anåda vad jag önskar mig en Kånken. Har gjort i flera år, faktiskt. Jag vet bara inte vilken färg jag önskar mig, men den här mörkröda varianten är ju bra tjusig. Eller kanske en gul? Eller en Grön? Eller en kungsblå? Nästan så att någon behöver bestämma åt mig och bara ge mig en present.

Tre tomma no. 64

Dags för nästa tre tomma. Det har gått undan, som sagt. Idag med både gamla och nya favoriter.

Bitch Balm by Lipgloss Bitch. Körsbär.
Vi säger som så här - just nu använder jag enbart Bitch Balm på läpparna, och jag har mer än två nya i olika dofter/smaker som väntar på att få ta det här stiftets plats. En favorit med andra ord, och körsbär har varit lite av min favoritdoft. Förutom polkagris som jag snart gör slut på. Skulle jag få önska skulle det jag önska en mintig variant i repris, för polka har utgått.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

Skin79. Jeju. Jelly mask. Skin vitality.
Om jag älskade allt med den här masken? Ja. Förutom att jag hade svårt att göra av med all essens som den här masken var fullsmäckad med, det var lite som att lägga en manet i plytet. Dallrigt , men härligt. Fick tipset att spara överbliven essens i en burk att använda som serum någon dag efter att jag använt masken, men det tipset tar jag med mig till nästa gång.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

Depend. Nagellackremover. Supersnabb.
Det händer att jag köper andra nagellacksremovers än Depends blå, och jag ångrar mig alltid. För den här är bäst.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

"Tusenskönor" av Kristina Ohlsson

Jag kom på att jag kunde behöva en mer portabel bok sist, än den jag egentligen hade planerat att läsa nästa gång, så valet föll på en pocketdeckare. Del två i Kristina Ohlssons serie om Fredrika Bergman och Alexander Recht. Att jag egentligen var sugen på en annan bok kan ha legat den här boken i fatet.

Bildkälla Goodreads

Ett prästpar hittas döda i sin lägenhet vid Odenplan. Mannen verkar ha först skjutit sin hustru och sedan sig själv.
I en lägenhet sitter Ali och väntar på besked från sin välgörare. Han har flytt från ett krigshärjat Irak och hoppas på en ny framtid i Sverige.
I Bangkok blir en ung kvinna bit för bit avskuren från omvärlden.
Tre fall som inte verkar ha något samband, men när de hamnar på Alex Rechts utredningsgrupps bord tycks de ändå vävas samman.

Nja. Det här var inte min tekopp alls. Det kan som sagt ha att göra med att jag egentligen hade velat/planerat att läsa något annat, men ändå - det är något taffligt över hela historien.
Det känns så osannolikt att jag på riktigt inte orkar bry mig. Var det svårt att lista ut vem som var skyldig, vem som var spindeln i nätet, vad komplotten var och hur det skulle knytas ihop? Nej, inte värst. Det byggs upp en spänning, men i stället för att ballongen får smälla så blir det mest pyspunka av alltihop. Dessutom ett rätt så antiklimaktiskt slut. Om man ny lägger till en epilog som utspelar sig flera månader senare, så vore det roligare för mig som läsare att få veta hur det gått med efterspelet av fallet, men det rinner bara ut i sanden. Istället får vi veta lite om livet för några av personerna i utredningsgruppen, och jag kan inte påstå att jag var värst nyfiken på det.
Det är för övrigt en annan sak jag stör mig på - mängden med detaljer om utredningsgruppens privatliv. Särskilt när man helt plötsligt får en ny persons synvinkel på berättelsen, och han inte är polis utan partner till en av medlemmarna i gruppen (jag skriver inte poliserna för alla i gruppen är inte poliser - hej, konflikten i gruppen). Hans synvinkel tillför inte ett dugg till historien alltså, utan är bara hans syn på sitt liv och sitt förhållande. Det känns spretigt när det blir så. Det är lite för många bitar som skärs ur tårtan med alla dessa personers synvinklar, och tårtbitarna blir så tunna att de inte kan stå upp på tallriken utan faller omkull. Lite så är känslan för hela den här boken, en tunn tårtbit som faller. Går att äta, men det är roligare när tårtbiten är lite kraftigare och kan balansera på tallriken tills sista tuggan sitter på tårtgaffeln.
En annan sak - vad är det med svenska deckare och alla dessa konstiga/tillkrånglade namn? Vad är det för fel på ett vanligt son-namn? Vad är det för fel på en Johan eller en Anna? Det är en sak jag funderar på väldigt ofta när jag läser just svenska deckare, i andra svenska böcker verkar det inte vara lika flitigt förekommande med namn som verkligen känns tillgjorda. Det ger en ganska onaturlig känsla.

Som ni säkert gissar så är mitt betyg på "Tusenskönor" lägre än vad det var för den första boken i serien. 2/5, möjligen en halv poäng till om jag skulle vara på generöst humör. Jag kommer dock fortsätta läsa serien, åtminstone de två böcker jag har kvar i min ägo. Hoppas på bättre och tätare sammanhållet fall då, men jag håller inte andan direkt.

FredagsFilmen: Predator

I dagarna har tydligen en ny "Predator"-film premiär. Eller om den redan har haft det. Jag är ärligt talat inte värst intresserad, för det här med reboots börjar bli lite väl uttjatat enligt mig. Och "Predator" är i sig inte jätteintressant, faktiskt. Av anledningar.

Men idag tänkte jag ägna mig åt den första filmen. The original and best och så vidare. Med the one and only Arnold i huvudrollen.

Bildkälla Letterboxd

Ett gäng kommandosoldater skickas på uppdrag för att söka reda på en helikopter som störtat i den sydamerikanska djungeln. Problemet är att den delen av djungeln härskas av knarksmugglare, så det gäller att gå varsamt fram. Snart inser dock kommandopatrullen att de har allvarligare problem än bara ett gäng knarksmugglare. En osynlig fiende som dödar dem en efter en på de mest brutala sätt.

Och vad anser jag då om denna lilla klassiska actionpärla från 1987? Jag har sett den flera gånger, och senast det begav sig så tyckte jag faktiskt att filmen var så förbonkat dålig att jag valde att gå och göra något roligare efter en stund. Som att titta på målarfärg som torkar.

I will flicker with the flame-Dagens

Låt: "Marching order" med Editors. Ja, jag lyssnar mycket på Editors just nu. Har ständigt en eller annan av deras låtar på repeat i hjärnan. Det här är dagens.
Outfit: Hade tagit av mig favoritkoftan från H&M här, för jag höll på och lagade mat och dukade. Men den, samt leggings från H&M och en randig klänning från Gina Tricot.
Smink: Som vanligt inte.
Nagellack: DV8 från China Glaze.
Doft: Luktar som mig själv idag. Möjligen lite från rökelsen jag brände av i yogastudion förut.
Smycke: Inte det heller.
Klocka: Roséguldig favorit från Rosefield.
Frukost: Äggviteomelett, kalkonpastrami, ostsmörgås och Earl Grey.
Fika: Äppelpaj och citronte.
Middag: Teriyakilax med ris och grönsaker.
Pryl: Rökelsehållare.
Motion: Cykeltur i uppförsbacke och ett yogapass för rygg och nacke.
Kvällsnöje: Läsa lite och vänta på att besöket från utlandet ska anlända.
Att tillägga: Idag börjar sista etappen av Lilla E:s språkutbyte när hennes besök från Tyskland kommer för att bo hos oss i en vecka. Spännande och nervöst. Synd bara att de kommer så sent att det passerar min normala sängtid med ungefär en timme. Hoppas jag inte är helt lullig när hon dyker upp.

Soundtrack of my life

Editors - All the kings

Send me to Venus, send me to Mars

The crippling fear of colliding stars

Break from tradition, the first little taste

A gentle reminder, the tear on your face

But the beat of your heart

Is alone in the dark

The place where we met is haunted by theives

Sifting throug memories, from the foreign leaves

Oh bank us your soul now race with the clock

Immunity over, take a moment then stop

But the beat of your heart

Is alone in the dark

The beat of your heart

The beat of your heart

Lonelineness forever, loneliness forever

Holding back a river, holding back a river

All the kings are coming

Marching to the sound from your ribcage

So send me to Venus, send me to Mars

Seen all your failures, all your scars

Seen it all burn down, we dance to the sparks

We dance to the beating of your broken heart

Lonelineness forever, loneliness forever

Holding back a river, holding back a river

All the kings are coming

Marching to the sound from your ribcage

Oh let it all burn down

We built a house on the sun

Oh let it all burn down

We didn't know what we'd done

Oh let it all burn down

We built a house on the sun

Oh let it all burn down

We didn't know what we'd done

Lonelineness forever, loneliness forever

Holding back a river, holding back a river

All the kings are coming

Marching to the sound from your ribcage

Would you hold on? 

Would you hold on?

All the kings are coming

But the beat of your heart

Is alone in the dark

Beat of your heart

Beat of your heart

Beat of your heart

Beat of your heart

Tre tomma no. 63

Tömmer förpackningar med frenesi just nu. Kommer snart en ny med andra ord. Men idag tittar vi på idel ansiktsmasker.

Kicks. Cooling beauty. Anti-stress mask.
Jag är fortfarande inte kompis med den här masken eftersom jag tycker att den är onödigt besvärlig att tvätta av. Den här sommaren har den dock varit gudasänd då den på riktigt svalkar. Det känns nästan lite som att stryka något kallt och mentoligt över ansiktet - skönt i värmeböljan. Men nu är den slut, och jag kommer troligen inte skaffa den igen. Om inte nästa sommar blir lika varm, är klart...
Plaståtervinning.
Betyg 2/5

Farm stay. Visible difference mask sheet. Aloe.
Väldigt trevlig mask som jag lätt skulle kunna köpa på mig fler av. Så det är ju trist att den verkar ha utgått? Lite mysko doft, okej passform, bra med essens, lite klibbig efterkänsla.
Plaståtervinning.
Betyg 4/5

Etude house. Nourishing & moisturizing. Argan.
Blev inte riktigt lika bra kompis med den här masken. Passformen var minst sagt dålig, men plus i kanten för att näsbiten faktiskt räckte till hela min näsa den här gången. Annars var ögon- och munhålen i minsta laget och det fanns inga flikar att jämna till masken med. Rikt med en ganska mjölkig essens som kändes så pass klibbig att jag faktiskt torkade bort visst överflöd med en fuktig tvättlapp. Så där, med andra ord.
Plaståtervinning.
Betyg 3/5

"Silvermasken" av Peter Englund

Fullständig titel på denna lilla bok (tydligen skriven på uppdrag av Svenska Akademien) är som följer: "Silvermasken: En kort biografi över Drottning Kristina."

Bildkälla Goodreads

Det är just det den är. Det handlar inte jättemycket om Kristinas liv innan hon abdikerade, och barndomen bara glossas över. Så just precis det där som jag hade tyckt varit intressant att läsa om, av det fick jag inte så mycket. Överhuvudtaget så är det här inte en bok som går på djupet, utan att den är kort innebär också att den känns ganska ytlig. Ett och annat nytt kanske jag lärde mig, men min övergripande känsla var att jag som läsare helst redan skulle kunna en massa om Drottning Kristina, det kändes som att boken tog för givet att jag redan hade ganska gedigna kunskaper och att den här boken kunde tjäna som ytterligare en röst i debatten. Och ärligt talat - jag tycker att Kristina är en väldigt intressant historisk gestalt, men så där superdupermycket kunde/kan jag inte om henne och hennes liv, mest det grundläggande.
"Silvermasken" handlar mest om Kristinas liv i Europa efter det att hon lämnat tronen, men även där på ett lite ytligare sätt. Däremot fick jag veta vad titeln syftade på, och det var ju lite spännande.

Jag tyckte att boken stundtals kändes lite dammig och tråkig. Trots ett intressant ämne så ville det sig inte riktigt med läsningen den här gången. Det gick trögt helt enkelt för att språkbilden inte tilltalade mig så värstans. En annan sak är alla dessa fotnötter... Ibland är fotnötterna jätteintressanta och jag får känslan av att de gott kunde ha fått flytta upp i bokens handling, ibland är de så irriterande att jag vill kasta boken tvärs över rummet. Alltid en fara med fotnötter i böcker, men det kunde ha varit värre. Tro mig.


Trots det så är "Silvermasken" en hyfsat intressant bok om en intressant människa. Det är ju inte utan att man undrar hur det hade blivit om Kristina inte bestämt sig för att katolicismen var hennes grej, utan valt att fortsätta vara protestant och med det även valt att behålla tronen. Inga krigarkungar vid namn Karl, bland annat. Hm...
Mitt betyg blev 3/5 den här gången. Mest för att Drottning Kristina var en spännande filur.

Säsongssammanfattning: Peaky Blinders, säsong 4

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Vi var inte direkt först på bollen för att se den fjärde säsongen av "Peaky Blinders", faktiskt hade vi missat att den ens hade visats, redan förra hösten. Snopet. Men med endast 6 avsnitt per säsong var det snabbt ordnat.

I den här säsongen har familjen Shelby fått maffian på sig, samtidigt som kommunisterna tar ut arbetare i strejk och planerar kanske till och med en väpnad revolution. Mitt i smeten hamnar Tommy - så klart.

Bildkälla  Kuytu Orman

Favoritavsnitt: 4x01 "The noose". Tommy är osams med övriga familjen. När han får ett julkort med en ödesdiger hälsning inser han att hela familjen är i fara och det bara är tillsammans som de kan besegra en gemensam fiende.
4x06 "The company". Under en boxningsmatch sker något drastiskt. Changellas ställer ett ultimatum för att låta vendettan mellan familjerna lösas upp. Shelbys ger sitt svar.

Favoritkaraktär: Det är lite splittrade känslor att en tokgillar en sådan ärkeskurk som Tommy Shelby, men det gör en ju. Dessutom är jag ganska svag för Alfie Salomons, men det kan ju bero på Tom Hardy.

Favoritpar: Inte den här gången.

Bäst i säsongen: Att en av bröderna inte var död trots allt.

Värst i säsongen: Att en annan av bröderna verkligen är det. Och att det är hej då till en av mina favoriter då.

Övriga kommentarer: Den här säsongen var inte riktigt lika spännande som de tidigare. Det är inte utan att en funderar på vad i herre jösse de ska kunna göra nu, för att spinna vidare på inslaget spår. Och jag är inte säker på att jag gillar, ärligt talat.
Det är klart för en femte säsong, och jag har för mig att det även kommer vara den som avslutar hela serien. Kommer troligtvis under sista kvartalet av detta år.

Alla böcker jag läste i augusti

Hann med att läsa sju böcker i  augusti, vilket absolut är över medel. Jag hade hoppats på att kanske eventuellt äntligen lyckas med mitt, i mitt tycke, högt uppsatta mål om en bok i veckan under 2018, alltså 52 böcker totalt. Jag är redan där. När jag har läst ut nästa bok vill säga, som jag kommer visa upp om en dryg månad när det är dags för septembers wrap up.
Men nu var det augustis böcker, som jag läste i ordningen uppifrån och ner.

"1793" av Niklas Natt och Dag. En kriminalroman som har sin handling under år 1793. Väldigt intressant, även om jag tyckte brottets motivbild var minst sagt luddig. Bra ändå med en välresearchad historisk miljö. Jag gav den betyget 4/5.

"A gathering of shadows" av V.E. Schwab. Del två i Darker shades of magic-trilogin. Bättre än bok ett, när en blivit lite mer van vid de olika miljöerna.
Betyg 4/5 och den bok jag valde som augustis favorit.

"Binas historia" av Maja Lunde. Månadens besvikelse faktiskt. Hade höga förväntningar som inte blev infriade ett endast litet grand.
Betyg 2/5.

"Askungar" av Kristina Ohlsson. Jag fortsätter undersöka om det här med kriminalromaner kanske ändå är något för mig. Gav mig alltså i kast med bok ett i en bokserie om hittills 6 böcker. Helt okej tidsfördriv.
Betyg 3/5.

"Förflutenhetens landskap" av Peter Englund. En samling historiska essäer som älskade maken satte i händerna på mig. Håller på och läser en annan av Peter Englunds böcker nu, så älskade makens list att få mig att uppskatta en av hans favoritförfattare i genren kommer kanske bära frukt.
Betyg 3/5.

"Den tyska flickan" av Armando Lucas Correa. Jättejobbig att läsa, och väldigt sorglig. Låt inte historien upprepa sig genom att lägga din röst på ett främlingsfientligt parti på söndag, pretty please.
Betyg 4/5.

"Möss och människor" av John Steinbeck. Lästes för att diskuteras i Plejaderna, vilket vi gjorde i söndags. Jag hade läst den förut och tyckte bättre om den då, men jag gav den ändå 4/5 i betyg.

Plejaderna om "Möss och människor" av John Steinbeck

Igår var det äntligen dags för Plejaderna att ses igen efter ett långt sommaruppehåll. Som vanligt avhandlade vi en massa ditt och datt, fikade gott och pratade om värdinnans val av bok. I det här fallet klassikern "Möss och människor" av John Steinbeck.

Bildkälla Goodreads 

George och Lennie är två kringvandrande grovarbetare i depressionens Kalifornien. George tar hand om Lennie, som är lite trög men som jobbar bra. Tillsammans drar de från gård till gård, ofta får de sluta för att Lennie gjort något dumt. De drömmer om att kunna köpa en egen gård där de ska kunna sköta sig själva, och där Lennie ska ta hand om gårdens kaniner.

Det här är en kort och tragiskt berättelse. Man känner stämningen av hur man närmar sig en katastrof, och hur drömmar kommer rämna. Lennie är en central gestalt, ständigt närvarande om inte i person så i samtalet. Det är han som är navet i berättelsen, och hans fascination av mjuka och ömtåliga ting, som drar berättelsen till det tragiska slutet. Drömmar kommer krossas här, det är det enda som är säkert.
Bokens 6 kapitel är skrivna som scenrum. Det känns som ett manus till en pjäs eller en film, och vi presenteras noga för miljön i varje enskilt kapitel, sedan håller vi oss i det scenrummet. Det är detaljerat ner till spikarna och vad som hänger på dem, och det ger oss sim läsare tydliga bilder av rummet vi befinner oss i. Karaktärerna presenteras på liknande sätt, men ges inte riktigt samma omsorg om detaljer. Flera av oss hade svårt att veta vem som var vem, ibland för att de hade så pass liknande namn, ibland för att de bara hastats förbi. Människorna är lite mer suddiga i konturen än vad rummen blir. Så kan det ju vara olika skådespelare till varje föreställning på exakt samma scen också.

Det vi vände oss mest mot var gestaltningen av kvinnor. I "Möss och människor" förekommer bara en kvinna, husbondens sons hustru sedan hela två veckor tillbaka. Vi får tidigt veta att hon inte är en bra människa, hon kallas till och med för hora, och hon får ständigt utstå förakt och blir utskälld och bortskickad. Vi får inte ens veta vad hon heter. Då vi vet att "Möss och människor" ofta ingår i skolundervisning så hoppas vi på ett ordentligt snack om genus och hur man gestaltar människor. En av Plejadernas deltagare uttryckte att hade boken varit nyskriven så hade den fått minusbetyg av henne, men om man sätter den i dess historiska kontext (boken utgavs första gången 1937) och hur bilden var då, så kan den förlåtas. Nästan. Dock känns det lite hårt att det problematiseras i boken hur färgade behandlas, men bokens enda kvinna får utstå spott och spe och är inte ens tillräckligt viktig för att få ett namn. Hon är en katalysator till katastrofen, men det är också det hon reduceras till. En sak, en händelse, en egendom - Curlys hora till fru.

På det stora hela var vi dock nöjda med valet av bok den här gången. Sämsta betyget var 3 och det högsta 4. Medelbetyget hamnade på 3,6.
Jag har läst "Möss och människor" förut, när jag gick på gymnasiet. Då älskade jag den. Jag hade lätt gett den 6/5 i betyg på den tiden, och ja - jag sköt över skalan med flit - så bra tyckte jag att den var då. Jag älskade den, och den satt kvar i mig länge. Sedan dess har det gått nästan 30 år, jag har läst en massa mer (även en massa mer Steinbeck), jag har levt, jag har upplevt saker och jag har förstått saker. Bland annat uppskattar jag verkligen inte hur bokens enda kvinnogestalt porträtteras, och blev faktiskt lite ledsen på det. Så pass att jag till en början gav "Möss och människor" en trea i betyg den här gången. Men ju mer jag tänker på det, och även kan jämföra med övrigt jag har läst av Steinbeck, så bestämde jag mig för att höja mitt betyg till 4/5. Jag gillar helt enkelt det avskalade men ändå bildrika sätt han skriver på. Hur han kommer till sak. Sättet han bygger upp en stämning på och sättet han tydliggör och problematiserar dåvarande sociala situationer. Han kanske inte var så bra på det där med kvinnokamp, men människan kunde skriva så att texten känns levande, det kan ingen ta ifrån honom.

Nagellack i augusti

Va? Ett inlägg på en lördag? Jo, för jag har bestämt mig för att ha söndagsstängt i stället från och med nu. Så där som jag tycker att butiker kunde få ha.

Ärligt talat har jag inte haft färgat nagellack på mig på fjorton dagar. Har inte riktigt haft lust helt enkelt. Med tanke på att det är första gången på över sju år som jag har nakna naglar frivilligt i mer tre dagar, så kan man kanske tycka att jag kan få lov att tappa lusten lite. Jag hann ändå med åtta nagellack i augusti, så det är väl bäst vi börjar.

OPI, Barking up the wrong sequioa.
Tack vare att jag lärt känna ypperligt trevliga människor i och med mitt lackbloggande, så fick jag en hel massa rosa lack i brevlådan i somras. Det var lite som en rosa explosion. Förklaringen till det är den enkla att Nageldraken inte tycker om rosa nagellack. Alls. Så hon blev gärna av med ett gäng som hon fick som pressprover, och jag som inte har värst mycket emot rosa tackade och tog emot. Så fina och snälla människor finns det alltså i världen.
Barking up the wrong sequoia var kanske inte det mest spännande lacket i den laddningen, någon sorts nude aprikosrosa krämlack. Ändå gillade jag det mer än väntat när det väl var på. En nyans som passade mig, helt enkelt.

A England, Cobweb a Fairy.
Ljust askgrått hololack från favoritmärket. Det som blev augustis favoritlack. Med rätta. Finns med i Shakespeare's faeries-kollektionen.

OPI, You got Nata on me.
Nej, jag har inte stämplat med ett grått lack, det är skugga från gardinen bara. Lite effektfullt så där. Det var också den här bilden som visade upp färgen på You got Nata on me allra bäst. En ganska trist ljust grisskär.

Depend, Mermaid Kiss #5072.
Ljust sjöskumsgrönt med prismatiskt glitter. Det var inte lika påtaglig vnl på riktigt, men glitterlacken i den här kollektionen gör sig nog allra bäst som layeringlack, även om de funkar så här också. Jag hade inga alls problem att få tag på glitterlacken, men krämlacken som hörde till fick jag bara tag på de gröna av. Attans.

OPI, We seafood and eat it.
Lacket som konkurrerade om att bli månadens favorit. Ett riktigt squishigt korallack, möjligen lite mer rosa än rött på riktigt. Det enda jag inte gillar med lacket är namnet. Ibland är OPI lite för roliga för sitt eget bästa...

Depend 7Day, Spend it #7129.

Tack vare Nageldraken fick jag också chansen att pröva på Depends 7Day formula. Inte för att Spend it höll några 7 dagar på mig, men så använde jag det som ett vanligt lack och inte med rekommenderade bas/topplack. 

Mauve krämlack, liten hint åt ljung i det som inte ville fastna på bild. Det här gillade jag skarpt.

China Glaze, TTYL.
Jag var tvungen att fråga tonåringarna i huset, men nu vet jag att TTYL betyder talk to you later. Även tanter kan lära sig nya saker.
Fantastisk holoeffekt på det här lacket, men basfärgen, någon sorts laxig rosa, föll mig inte direkt på läppen.

Essie, Loot the booty.
Senaste färgade lacket jag bar var denna blå skönhet som jag fyndade på Rusta för en femtiolapp. Mörkt blått med aningen ljusare blå skimmer.

Det var det hela. Mer lack blir det i slutet av september. Eller början på oktober. Man vet aldrig med mig.