Plejaderna om "Möss och människor" av John Steinbeck

Igår var det äntligen dags för Plejaderna att ses igen efter ett långt sommaruppehåll. Som vanligt avhandlade vi en massa ditt och datt, fikade gott och pratade om värdinnans val av bok. I det här fallet klassikern "Möss och människor" av John Steinbeck.

Bildkälla Goodreads 

George och Lennie är två kringvandrande grovarbetare i depressionens Kalifornien. George tar hand om Lennie, som är lite trög men som jobbar bra. Tillsammans drar de från gård till gård, ofta får de sluta för att Lennie gjort något dumt. De drömmer om att kunna köpa en egen gård där de ska kunna sköta sig själva, och där Lennie ska ta hand om gårdens kaniner.

Det här är en kort och tragiskt berättelse. Man känner stämningen av hur man närmar sig en katastrof, och hur drömmar kommer rämna. Lennie är en central gestalt, ständigt närvarande om inte i person så i samtalet. Det är han som är navet i berättelsen, och hans fascination av mjuka och ömtåliga ting, som drar berättelsen till det tragiska slutet. Drömmar kommer krossas här, det är det enda som är säkert.
Bokens 6 kapitel är skrivna som scenrum. Det känns som ett manus till en pjäs eller en film, och vi presenteras noga för miljön i varje enskilt kapitel, sedan håller vi oss i det scenrummet. Det är detaljerat ner till spikarna och vad som hänger på dem, och det ger oss sim läsare tydliga bilder av rummet vi befinner oss i. Karaktärerna presenteras på liknande sätt, men ges inte riktigt samma omsorg om detaljer. Flera av oss hade svårt att veta vem som var vem, ibland för att de hade så pass liknande namn, ibland för att de bara hastats förbi. Människorna är lite mer suddiga i konturen än vad rummen blir. Så kan det ju vara olika skådespelare till varje föreställning på exakt samma scen också.

Det vi vände oss mest mot var gestaltningen av kvinnor. I "Möss och människor" förekommer bara en kvinna, husbondens sons hustru sedan hela två veckor tillbaka. Vi får tidigt veta att hon inte är en bra människa, hon kallas till och med för hora, och hon får ständigt utstå förakt och blir utskälld och bortskickad. Vi får inte ens veta vad hon heter. Då vi vet att "Möss och människor" ofta ingår i skolundervisning så hoppas vi på ett ordentligt snack om genus och hur man gestaltar människor. En av Plejadernas deltagare uttryckte att hade boken varit nyskriven så hade den fått minusbetyg av henne, men om man sätter den i dess historiska kontext (boken utgavs första gången 1937) och hur bilden var då, så kan den förlåtas. Nästan. Dock känns det lite hårt att det problematiseras i boken hur färgade behandlas, men bokens enda kvinna får utstå spott och spe och är inte ens tillräckligt viktig för att få ett namn. Hon är en katalysator till katastrofen, men det är också det hon reduceras till. En sak, en händelse, en egendom - Curlys hora till fru.

På det stora hela var vi dock nöjda med valet av bok den här gången. Sämsta betyget var 3 och det högsta 4. Medelbetyget hamnade på 3,6.
Jag har läst "Möss och människor" förut, när jag gick på gymnasiet. Då älskade jag den. Jag hade lätt gett den 6/5 i betyg på den tiden, och ja - jag sköt över skalan med flit - så bra tyckte jag att den var då. Jag älskade den, och den satt kvar i mig länge. Sedan dess har det gått nästan 30 år, jag har läst en massa mer (även en massa mer Steinbeck), jag har levt, jag har upplevt saker och jag har förstått saker. Bland annat uppskattar jag verkligen inte hur bokens enda kvinnogestalt porträtteras, och blev faktiskt lite ledsen på det. Så pass att jag till en början gav "Möss och människor" en trea i betyg den här gången. Men ju mer jag tänker på det, och även kan jämföra med övrigt jag har läst av Steinbeck, så bestämde jag mig för att höja mitt betyg till 4/5. Jag gillar helt enkelt det avskalade men ändå bildrika sätt han skriver på. Hur han kommer till sak. Sättet han bygger upp en stämning på och sättet han tydliggör och problematiserar dåvarande sociala situationer. Han kanske inte var så bra på det där med kvinnokamp, men människan kunde skriva så att texten känns levande, det kan ingen ta ifrån honom.