"A conjuring of light" av V.E. Schwab

Så var det gjort, ännu en bokserie klappad och klar. Om förra året var de tjocka böckernas år, så har 2018 varit bokseriernas. Och jag räknar allt som inte är fristående som del i en bokserie, bara för att förtydliga.

Den här gången var det alltså färdigläst om magikerna i den här välden med parallella London.
Grå London är vårt London (på 1820-talet), röda London är ett där magin frodas och lever, vita London är ett London i förfall, där magin ses som valuta och man kan dödas för den eller i brist på den. Det fanns ett svart London, men det har gått under av svart magi.
Mellan dessa olika London kan endast ett fåtal färdas. Dessa mäktiga magiker, antari, utmärks av sitt helt svarta öga, samt förmåga att behärska alla de olika elementen och även använda sig av blodmagi. När serien börjar finns det endast två antari - Kell i röda London och Holland i vita. Deras huvudsakliga uppgift är att färdas mellan världarna med meddelanden mellan de olika kungahusen. Kell brukar dock ta med sig föremål mellan de olika världarna, något som är strikt förbjudet. En dag blir han lurad att smuggla med sig ett föremål som inte borde kunna existera.

Bildkälla Goodreads

Efter det följer så klart en massa händelser, uppdelade på tre olika böcker, men jag spoilar inte mer än så.
Bok tre tar vid direkt där bok två slutade, vilket var tur eftersom det slutade med en cliffhanger. Bok tre avslutas också på ett tillfredsställande sätt, man har fått en lösning på det mesta. Men inte alls - jag såg allt var det planterades ett frö till ännu en bok, eller en fristående dito. Om författaren så skulle önska. Men just nu känns det avslutat, och jag är nöjd så.

Överlag så tycker jag att de här böckerna är bra skrivna. Jag får så tydliga bilder framför mig att det stundtals är som att titta på film. Det är snyggt skrivet, liksom. Estetiskt tilltalande även när det beskriver det fula och hemska. Böckerna är inte rädda för våld och blod och ibland rentutav äckel, vilket bara känns befriande. Den här typen av fantasy kan annars kännas så väldigt ungdomsinriktad, men inte riktigt så i det här fallet. Det är snäppet över "unga vuxna" enligt mig, och funkar tydligen även på 47-åriga tanter.
Ändå. Det var en ganska stor del av boken som kändes mycket som en transportsträcka, och jag upplevde den bitvis som seg och lite småtråkig. Därför tog det hyfsat med tid att läsa den, för jag var helt enkelt inte superintresserad hela tiden.
"A conjuring of light" får betyget 4/5 av mig, och det blir även det samlade betyget på hela trilogin. Tyvärr finns inte V.E. Schwab utgiven på svenska. Alls. Något förlag borde ta tag i det, känner jag.