"Askungar" av Kristina Ohlsson

Om ni anar att den här veckan kommer ha ett bok-tema på bloggen så anar ni alldeles rätt. Jag har nämligen kommit in i en period av mycket läsande, och har en del bloggidéer ligger och jäser i huvudet.
När man har böcker och läsa som en hobby så tar man sig tid till det, helt enkelt. Det är faktiskt så pass mycket av en hobby att jag har/har haft funderingar på att göra om bloggen till en bokblogg, alternativt skapa en ny blogg för böcker. Nu kommer det inte bli så, för jag vill inte riktigt ge avkall på mitt vanliga sortiment i vad jag skriver om, och jag vet redan att jag inte är så pigg på att jonglera med ännu en blogg med tanke på min nedlagda nagellacksblogg.

Anyhoodels - boktema på bloggen denna vecka, och dagens inlägg rör mina tankar kring boken "Askungar" av Kristina Ohlsson.

Bildkälla Goodreads

En liten flicka försvinner från ett X200-tåg. En grupp poliser, med Alexander Recht i ledningen, får ansvar för utredningen. Vid sin sida har han bland annat Peder Rydh och Fredrika Bergman. Fredrika är den enda akademikern i en grupp poliser, och hon har svårt att finna sin plats och göra sin röst hörd. Hon kämpar motströms för att få gruppen att utreda alla spår och inte bara det som först verkar mest troligt.
Snart växer fallet och präglas av ondska. Gärningsmannen verkar ha ett högt tempo, och frågan är om polisen kan komma på rätt spår för att stoppa honom i tid.

Det här är en debutbok, både i stort och inom deckar-genren. Det märks. Det märks även att det redan från början är en planerad serie, med tanke på mängden infodumpande om de olika medlemmarna i gruppen, deras bakgrund och privatliv. Det känns som att en fjärdedel av boken är karaktärsbeskrivningar och etableranden för att senare kunna göra karaktärsutvecklingar. Inte helt fel tänkt, i och för sig, men stundtals lite tråkigt att läsa om. Jag vill liksom veta hur de tar fast en gärningsman, inte huruvida någon har ett knackigt äktenskap eller funderar på att skaffa barn.
Så blir en hel del i fallet lidande av detta också. Jag tycker att motivbilden blev diffus i slutändan, men det är spoiler så jag säger inte mer om det än så.
Rätt så lättläst bok, men med tanke på brottens natur inte en helt trevlig läsning. Vi talar ju ändå om brott som drabbar barn här, på mer än ett sätt. Sådant är det ofta svårsmält all läsa om, även här.

På det stora hela tycker jag dock att det inte var tråkigt att läsa den boken, utan gav den betyget 3/5. Det här är den första delen i en serie om hittills 6 böcker (vad jag kan utröna). Jag har de först fyra, eftersom min mamma gett dem till mig, så jag kommer läsa dem i varje fall, så får vi se om jag är nyfiken på resten av serien efter det.