"Förflutenhetens landskap" av Peter Englund

Som jag brukar göra när det gäller böcker med essäer, poesi eller noveller, så har jag parallelläst "Förflutenhetens landskap - Historiska essäer" av Peter Englund med annat.
Peter Englund är en aning av älskade makens idol, och han har länge försökt få mig att läsa något av honom. Till slut bad jag honom att välja ut några böcker, och av dem tre han "började med" föll alltså mitt val på denna essäsamling.

Bildkälla Goodreads

Jag är intresserad av historia, men jag är inte överdrivet intresserad av krigshistoria. Det här med kungalängder, slagfält och stridsstrategier tycker jag inte är överdrivet spännande. Essäerna som berör det tycker jag alltså inte är de mest spännande i den här samlingen. Förutom när Peter Englund blir personlig och går in på sina egna upplevelser av när han själv har besökt berömda slagfält, då är det lite mer spännande när det inte bara rapas upp en massa fakta som jag inte orkar hetsa upp mig över.
Bäst är ändå essäerna som berör andra saker, som vardagslivet eller historielektioner i vissa ämnen. Som häxjakter, sexualitet, synen på gråtande, fattigdom och ensamhet. De texterna tycker jag är mycket intressanta.
Språket är stundtals rätt så akademiskt, men samtidigt lekfullt med en del hittepåord som man kan behöva fundera till över ett varv eller två. Det blir med andra ord inte en bok att slöläsa, utan det kan vara en bra idé att hålla korpgluggarna öppna och hjärnan i varje fall en aning på alerten.

Mitt betyg på "Förflutenhetens landskap" blev 3/5.