Det som tagit slut

Vad har tagit slut sedan sist? Väldigt mycket faktiskt. Nästan så jag haft lite svårt att få igen tom-lådan, och att få plats med allt på en bild var det inte tal om. Tror att det är 13 grejer allt som allt, så det är bäst vi sätter igång.

Smuuti skin. Watermelon sun cream SPF 50+ UVA/UVB PA ++++.
Gillar när grejer har världens längsta namn. Så sent som igår spruttade jag ut det allra sista ur min Smuuti-tub, och i morse knäckte jag en ny. Saknar jag fortfarande Holika Holika? Ja. Men den är är ett väldigt bra alternativ. 
Betyg 5/5

Urtekram. Dare to dream. Ageless day cream. With vitamin c & ginger lily root extrakt.
Har behövt köpa mig en ny dagkräm igen. Funderar på om jag ska testa en annan nästa gång, men den här är bra, förutom att pumpen slutar ge kräm när det är massor kvar i tuben.
Betyg 4,5/5 (Bättre tub hade ökat betyget.)

Nivea. Double effect waterproof eye make-up remover.
Bara av gammal vana blev det samma en gång till, även om den här faktiskt inte är min favorit. Den duger, men kan svida lite i ögonen.
Betyg 3,5/5

ACO. Body lotion moist. Unperfumed.
I love you, always forever.
Betyg 5/5

Depend. Nagellack remover. Supersnabb.
I love you, always forever.
Betyg 5/5

Milkshake. Incredible milk 12 effects.
Nästan lite bölig när den här tog slut. Har ingen ny att öppna den här gången, för just nu är det inte ekonomiskt försvarbart för mig. Finns dock en 98% stor chans att den kommer hem till mig igen. Någon gång.
Betyg 5/5

It's skin. Honey firm & glow mask sheet + Blueberry vitality & moisture mask sheet.
Jag gillar och kommer köpa igen. Så det så.
Betyg 5/5

SOQU. Moisturizing & brightening rice mask.
Ny för mig och en trevlig bekantskap som kommer komma över tröskeln fler gånger. Gillar masker med ris, har jag märkt, och den här hängde och dinglande på lokala Ica, så jag testade och blev nöjd.
Betyg 4,5/5

Burt's bees. Cucumber mint lip balm.
Lagom svalt litet läppbalsam, som på riktigt doftar både gurka och mint. Inte alltid lätt att hitta, men om jag ser den kommer jag köpa om den.

Betyg 5/5

Nuud. Natural deodorant.
När sista klicken var utklämd ur den här tuben kände jag att det var slut mellan mig och Nuud nu. Främst för att den kan vara så onödigt svår att få tag på. Men jag undrar jag om jag inte ångrat mig och vill ha den tillbaka. Maken till svettdoft som uppstått utan Nuud - inte kul. Den är inte lika bra i sin nya formula, men betydligt bättre än det jag kämpar med nu. Kom tillbaka!
Betyg 4,5/5

ACO. Gentle cleanse oil.
Det var ju tråkigt att den här väldigt bra rengöringsoljan (särskilt i en dubbeltvätt) skulle lukta så kemiskt och rentav äckligt. Med en bättre doft hade den fått komma hem till mig igen, nu är jag mer tveksam och testar något annat.
Betyg 4/5 (Bättre doft hade ökat betyget.)

ACO. Glow booster. Day and night serum. Vitamin C Hyaluronic acid.
Kommer absolut komma in i mitt hus igen, men just nu får jag vara utan c-vitaminserum. Dags att shoppa lite skönhet igen, det märker ju jag.
Betyg 5/5

Wishlist Wednesday - Födelsedag edition

Det är lite mindre än en månad tills den här tanten fyller dubbelfemma, och då börjar folk undra vad jag önskar mig i present. Tydligen duger det inte längre med att önska sig fred på jorden och snälla barn, så här är några prylar också.

Bildkälla Kitch'n

Eftersom jag försöker bli bättre på det där med att äta bättre, särskilt till lunch, och jag tycker att det är tråkigt att äta samma lika flera dagar i rad samt att det ibland är en smärta i rumpan att laga bara en portion av vissa saker (tittar på dig, ris) så vore det himla bra att ha något fiffgt sätt att frysa in portioner av något. Enter Soupercubes. Har sett dem överallt och tycker de verkar vara just fiffiga. Samt att hur kul att kunna göra "Lego"lunch, av olika frysta byggblock. Ja tack.

Bildkälla Kicks

Som innehavare av en torr hårbotten som ofta kliar är det klart att jag letar efter olika sätt att minska irritationen på. Hörde talas om Moroccanoil scalp treatment, och skrev raskt upp den på önskelistan.

Bildkälla The Kitchen Lab

För flera år sedan skaffade vi smörklocka, men när E flyttade ut lät jag henne ta den med sig. Jag har kanske ångrat det en eller sjutton gånger, för smör är godast - så är det bara, och med tanke på hur lite hon använder sin så skulle jag säkert kunna få tillbaka den utan större dramatik. Men. Samtidigt vore det kul med en ny. Som inte är enbart vit. Kanske med bin på...

Bildkälla Booktopia

Som alltid önskar jag mig pussel. Mina favoriter har blivit "The world of..."-pusslen från Orion Publishing, och det finns många bland de pusslen jag önskar mig. Eftersom jag redan har pusslat Jane Austen vore det kanske på sin plats att pussla lite Brontë.

Bildkälla Adlibris

Iykyk. Som älskare av Stephen Kings Mörka tornet är det svårt att inte bli lite nipprig över den här bilderboken. Det ser ut att vara en barnbok, men är det verkligen det. Väldigt dyr bok, nästan 10 kronor per sida, men å vad jag vill ha den.

Det finns så klart många andra saker att önska sig. Resten av böckerna på önskelistan. En tyngdpläd. Dyvlingefåtölj från IKEA. Massa fina temuggar. Massa fina tekannor. Massa fina kläder. Men vi stannar här för idag.

Plejaderna om "Stacken" av Annika Norlin

Helgen som var var det dags för sista träffen för Plejaderna innan vi tar sommaruppehåll. Semester och grejer gör att det blir svårt att samlas innan augusti, så gott om tid att läsa nästa bok.
Vår värdinna har en väldigt bakningsroad dotter, så det bjuds alltid på gott när vi kommer dit. Den här gången fick vi nybakad Hönökaka, silviakaka och chokladdadelbollar. Och te. Och väldigt trevliga samtal. Bara tre av oss hade läst boken i sin helhet, så endast halva cirkelns bertyg. Den här gången också...

Bildkälla The StoryGraph

Emilie är utbränd och har flytt från stadens alla ljud för att finna ro uppe i den norrländska ödemarken. Hon slår upp sitt tält på en höjd över en sjö, och en gång är de bara där. Sju människor som sjunger, dansar, badar och tackar för maten de äter. Emilie har upptäckt Stacken, och snart kommer Stacken upptäcka Emelie.
De är sju personer, som av olika anledningar lever tillsammans i ett stort hus. De kom dit på olika sätt och har bott där olika länge, men nu jobbar de tillsammans för att hålla sig utanför samhället och klara sig på egen hand.

Det fanns mycket att diskutera kring den här boken. Så klart om gruppdynamik, och hur olika grupper kan skapas och vilka roller de olika individerna i en grupp tar. Här liknas de vid en myrstack, och där finns det en drottning. Vi pratade också en del om de olika karaktärerna och vad vi tyckte om dem. Vi var hyfsat överens, särskilt i vad vi tyckte om Sara. Från början kanske vissa sympatier fanns där, men allteftersom blev hon bara svårare och svårare att tycka om. Nu tyckte inte jag direkt om någon karaktär, och jag tyckte faktiskt inte ens om handlingen. Jag är som vanligt trött på allt sex (sektporr) och att Sara som är Stackens ledare, baserar sin dominans i gruppen på yoga och vad hon lärt sig på ett ashram i Indien. Så återigen läggs skulden på en gammal motionsform, bara för att det ha funnits "gurus" som utnyttjat yogan och meditationen för sin egen vinnings skull. Inte undra på att så många fortfarande tror att det är likställt med hjärntvätt att meditera och anta yogaposer. Som utbildad yogalärare blir jag så trött på att yoga så lättvindigt utnyttjas som verktyg för manipulativa människor att få sin vilja igenom.
"Stacken" skavde i mig, och det är en sådan där bok som jag inte alls hade lust att läsa i. Den väckte inte min läslust, fastän att jag upplevde den som ganska lättläst och snabbläst.
Däremot är den väldigt bra skriven. Författaren vet att använda sitt språk, och det byggdes stämningar bara genom meningsuppställningar och styckeavdelningar. Applåder och visslar för en sådan skicklighet.

Betygen på "Stacken" blev lite spridda. Från 4/5 till den 2/5 som jag gav. Medelbetyget från oss som hade läst, blev 3,2/5.

Sett på TV: Schitt's creek, säsong 4

Spoilervarning på TV-inlägg.

Har haft lite tv-paus, men nu är jag igång med "Schitt's Creek" igen. Jag tror minsann att den här serien bara blir bättre och bättre för varje säsong. Inte alls svårt att sträcktitta då.
Händelserna i säsong 4 tar vid straxt efter där säsong 3 slutade.

Bildkälla Rotten tomatoes

David och Patrick tar flera steg för att stärka sitt föehållande, även om oväntade fnurror kan uppstå. Johnny och Stevie fortsätter driva hotellet tillsammans och anställer också Roland, som plötsligt får behov av extra pengar. Moira jobbar på i kommunfullmäktige, men börjar också hitta en egen krets, som inte bara dansar efter hennes pipa, och hennes gamla berömmelse är kanske inte det viktigaste längre. Alexis bestämmer sig för att gå på college, och efter en utbildning startar hon sitt eget företag inom pr-branschen. Hon försöker också komma över Ted, som nu har gått vidare med ett nytt föehållande.
Dessutom hittas en död man på hotellet, samt ett graviditetstest som drar undan mattan för familjen Rose. Moira och Alexis anordnar en singelvecka, och fär Patrick och David får Tina Turner en ny innebörd.

Som vanligt är det dråpliga scener när familjen försöker anpassa staden efter sig själva, utan att märka att de börjar anpassa sig efter staden. Det är också många fina scener där vi får se hur deras känslor fördjupas, och hur de dag för dag finner modet att vara sig själva, och hur de blir mer och mer en familj som bryr sig om varandra.
Två säsonger kvar. "Schitt's Creek" finns på Disney+.

"'Salem's Lot" av Stephen King

Det var väldigt länge sedan jag läste den här boken, och då hette den "Staden som försvann". Ger en rätt så bra fingervisning om vad som händer i den här boken. En mix av "Dracula" och myten om Roanoke. 
Det här var Stephen Kings andra bok, efter debuten med "Carrie", och härmed var hans stämpel som skräckförfattare präglad.

Bildkälla The StoryGraph

Två saker händer nästan samtidigt i den lilla staden Jeruralem's Lot, 'Salems Lot som den kallas av sina invånare. Författaren Ben Mears återvänder till sin barndomsstad för att skriva klart sin nästa bok, och Marsten House som har stått övergivet och farfattet i många år får plötsligt nya ägare. Huset byggdes av en gangster som brutalt mördade sin fru innan han begick självmord, och sedan dess har huset stått tomt och överblickat staden. Tills nu, när Kurt Barlow och Richard Straker flyttar tii 'Salems Lot för att starta en antikvitetsaffär.
Snart börjar konstiga saker hända i staden. En hund blir brutalt dödad, en pojke försvinner, och hans bror tynar bort i en mystisk sjukdom. Snart försvinner fler och fler av stadens invånare, och det är bara ett fåtal som lägger märke till det. De som märker lägger ihop sina ledtrådar och kommer fram till något fruktansvärt.

En klassisk King vid det här laget, med karaktärer som återkommer i andra verk. Särskilt ser vi fasder Callahan igen i "Dark Tower", så lite som vanligt hör Stephen Kings böcker ihop med varandra, även om det ibland kan ta några decennier innan det visar sig.
Boken är spännande, med ett rikt persongalleri. Staden målas upp så att man riktigt kan se den framför sig, och det är samma sak med dess invånare. Vissa av dem tycker man bättre om än andra. Jag kunde dock ha svårt att hålla isär vem som var vem, och därmed kunde det bli lite otydligt varför vissa föll över för vissa, men på det stora hela kanske det inte är viktigt.
Han fick alltså sin stämpel som skräckförfattare med den här boken, och det är lite synd. Skräck har nämligen en tendens att nervärderas, just för att de är ruskiga i sin natur. Det blir lätt att avfärda den typen av media som något som bara är till för att skrämmas - skräp. Det är först på senare år som jag sett den bilden av skräck luckras upp, nu kan skräckfilmer till och med nomineras till fina priser. Kanske kommer fler komma på vilken fantastisk författare Stephen King faktiskt är. Hur han bygger upp världar, inte bara i sina enskilda verk, utan hur de sträcker ut sig över varandra och bildar en väldigt stor berättelse. Jag tror inte på något Nobelpris, men min förhoppning är att han ska få mer erkännande utanför att vara en mästare av skräck. För en mästare är han.

Märks det att jag tycker om det här? "'Salem's Lot" fick 4/5 i betyg av mig.

FredagsFilmen: Apex

Det verkar som att halva världen redan sett filmen "Apex" på Netflix, men om du råkar vara en av de som inte sett den än (eller bara undrar vad jag tycker) så tänkte jag ha den som ämne för veckans FredagsFilm.

Bildkälla Flasz on film

Efter en tragisk klätterolycka beger sig Sasha ut i den australiensiska vildmarken för att komma ifrån allt, och för att forsränna i kajak. Hon träffar lokalbon Ben, som till en början verkar vara en trevlig prick. Snart visar det sig dock att han inte är så snäll som han utgett sig för att vara, och Sasha finner sig vara villebrådet i hans jakt.

Ganska förutsebar, men underhållande för det. Det är mycket action och en och annan otäck sak som händer, men på det stora hela bjuder inte filmen på några stora överraskningar. Charlize Theron och Taron Egerton är som vanligt stabila i sina roller, och särskilt Theron visar än en gång varför hon är så bra att ha i actionfilmer - hon kan det där med att kicka rumpa och vara sårbar samtidigt.
Helt okej popcorn-rulle, och om du mot förmodan missat det så är det en Netflix-film och finna således att se på just Netflix.
Och den svängiga låten vi hör både i trailern och i filmen är "Go" med Chemical Brothers.

Depend O2, Pre Party

Hösten 2025 släppte Depend en kollektion (i sin O2 formula) som jag blev så där sugen på att jag köpte hela rasket med åtta lack. Det skulle jag kanske ha låtit bli, eftersom kollektionen består av två versioner av samma färg, en holografisk och en i ... krom. Det där sistnämde är sedan länge inte en favorit för mig. De tenderar att visa upp precis allt som är frl på nageln, och de är dessutom väldigt jobbiga att måla med och tenderar att lämna bald spots galore. Jag skulle ha nöjt mig med de holografiska...
Men nu gjorde jag inte det och kollektionen blev sålunda stående i otestade lådan väldigt länge. Men så kom solen = perfekt hololackljus, och nu har jag helt plötsligt målat alla lack. Och då såg det ut så här.

#5198 Dress your finest Sa ju det - skavanker. Redan i november bar jag det här rosa kromlacket. Jag hatade det inte, men jag tyckte inte om det heller. Magentarosa, med aningen mörkare kantaer.

#5202 VIP meet and greet Firade in 2026 med den holografiska varianten av det rosa lacket. Lycka till att fota holo i vinterljus. Lacket är lite mer nedtonat än i kromvarianten, men drar fortfarande lite åt lila. De fina holoregnbågarna kan nästan anas på lillfingret.

Slog till med en skittle för att bli färdig med kromlacken. 
#5197 Get your party started är det silverfärgade av lacken. Lite vittonad och precis så trist och tråkig som jag anade. Det var därför det bara fick vara med på en nagel.
#5199 Getting ready är det lila lacket som prydde ringfingret och tummen. Fin färg, i varje fall.
#5200 Have fun är alltså det gröna lacket, och det som ohotat var finast av kromlacken. Skulle till och med kunna tänka mig en fullhandsmanikyr med det lacket.

#5204 Party rockin' är nog min favorit i hela kollektionen. Det ser nästan lite turkost ut på den här bilden, men irl var det betydligt mer grönt. Lite sjöskum, där solen glittrar i havsvågorna. 

#5201 Ice breaker Klassiskt silverfärgat hololack. Lite spridda regnbågar, men ändå en väldigt fin holo. Lite kalltonad och vit, och jag gillade mycket.

#5203 Mood on top blev sista lacket ut i den här kollektionen. Ljust ljunglila holo med superfina regnbågar. Det här tyckte jag också mycket om. Näst bäst?

Aprils utlästa böcker

Det var sådär på vippen att jag lyckades få till fyra utlästa böcker i april, men som tur var var den där sista boken för månaden av det där bläddervänliga slaget som återuppväckte min sinande läslust lite. Så här såg det ut i april.

"Din stund på jorden" av Vilhelm Moberg läste jag för bokcirkeln Plejaderna. En grubblande och drömmande bok med filosofiska drag, där Albert sitter och tänker tillbaka på sitt liv. Drömmer om sitt barndomshem och storebror som dog alldeles för tidigt. Plejaderna var arsande överens den här gången och medelbetyget blev det samma som alla av oss gav, 3/5.

"The pairing" av Casey McQuiston blev jag faktiskt lite besviken på. Jag hade hoppats på en plöja-bok redan här, men hakade upp mig på det väldigt explicita innehållet. Det kändes som att karaktärerna bara stod och stampade, och det här var ett sådant där fall av att man bara ville att de skulle prata med varandra - för sjutton. Theo och Kit är barndomsvännerna som blev ett kärlekspar och som sedan gjorde slut och bröt med varandra. Nu träffas de på en mat- och dryckresa genom Sydeuropa, och slår vad om vem som kan få omkull deras snygga reseledare. Betyget blev ändå 3/5 även här. 

"Kvinnorna på Weyward Cottage" av Emilia Hart blev aprils favoritbok med betyget 4/5. Kanske ett lite glädjebetyg, eftersom jag var glad att jag äntligen läste en bok jag ville läsa för att jag gillade den. Tre olika kvinnoöden, från 1600-talet till idag, vävs ihop av ödet och Weyward Cottage. Mycket om manligt våld, och att slå sig fri som kvinna. 

"Missdådare" av Annika Sandén var min månadsbok i april. Undertiten säger det mesta - "Brott och människoöden i Sverige omkring 1600". Mikrohistoria om brott och brottslingar från förr. Välarbetad, men saknade något för mig. Betyget blev åter igen 3/5.

"Missdådare" av Annika Sandén

Det blev faktabok som månadsbok i april. Fakta på mikrohistorienivå, till och med, när Annika Sandén tittar närmare på brott och brottslingar från förr.

Bildkälla The StoryGraph

Piffig omslagsbild, men så var ju dödsstraff betydligt vanligare på den tid Annika Sandén tittat närmare på här. Tiden sträcker sig från sent 1500-tal in på tidigt 1600-tal och geografiskt befinner vi oss i Östergötland. Vadstena är vanligt förekommande.
Från de här traktena har hon letat i gamla domstolsprotokoll, och hittat allt från misstänkta mördare, fattiga människor som stjäl, folk som begår hor (är otrogna) och stjäl från kyrkor. Vi får möta flera olika männikskoöden, och i vissa fall kan vi anan vad som hände dem, utan att veta, och i vissa andra fall vet vi desto mer. Här behandlas vikten av goda kontakter, men det lyser också igenom hur svårt livet kunde vara - kanske särskilt för utsatta kvinnor.

Det är en på det stora hela bra bok, välarbetad och noga efterforskad. Jag kunde däremot känna att den saknade något, och att den ibland kändes rörig, som att författaren inte själv visste riktigt vad det var hon ville berätta. Dessutom en del ordval och meningsuppbyggnader som jag fastnade lite vid för att de kändes konstiga, som att det var redigeringar som blivit kvar i texten och därför gjort den onödigt tungrodd.
Intressant ämnedock.

Betyget på "Missdådare" blev 3/5.

"Kvinnorna på Weyward Cottage" av Emilia Hart

Sista boken jag hann läsa ut i april (förutom långläsningen) blev också månadens favoritbok. Jag hade funderingar på att välja den till Plejaderna, men då föll valet på "Ö". Jag ångrar absolut inte det valet, men den här hade också varit kul att prata om, av flera olika anledningar.

Bildkälla The StoryGraph

Kate flyr från sin våldsamme pojkvän. Hon beger sig till Weyward Cottage, som hon har ärvt av sin gammelfaster som hon knappast minns. På plats försöker hon skapa sig en ny tillvaro, ett nytt liv, samtidigt som hon gräver djupare i sin egen historia.
Violet bor på ett färnämt gods med sin far och bror, och tjänstefolket. Hon skulle vilja studera djuren, främst insekterna, men enligt hennes far är stydier endast till för män. Modern dog när Violet var ung, och det enda hon har som ledtrådar om henne är en medaljong med ett W och ordet Weyward inristad på en golvlist.
Altha står anklagad för att genom häxeri vara ansvarig för en mans död. Genom sina förmågor har hon ofta hjälpt byborna, men nu ses hon som ett hot.

Boken beättas i tre olika tidslinjer där Altha, Violet och Kate berättar sin egen historia. De kopplas samman genom släktskap, och genom de män som styr i deras liv. 
Det här är en bok om mäns våld och våldsamma män, och hur kvinnorna i deras omgivning gör sig fria från dem. Ofta med naturen som hjälp. Det är en mycket subtil magisk realism, då de tre kvinnorna har stark koppling till naturen och ofta tar hjälp av de djur som finns omkring dem.
Det är inte svårt att hålla reda på vem som har ordet, då varje kapitel börjar med berättarens namn. Kapitlen är också ganska korta, och bjuder in till att läsa bara lite till. Jag sträckläste mig igenom bokens sista halva, främst för att jag upplevde den som väldigt lättläst. Althas berättelse är skriven i första person, de övriga i tredje.
Boken har en klart feministisk ton, med sina tre berättelser om kvinnlig frigörelse. Jag tror dock inte att den skulle klara ett Bechdel-test (två namngivna kvinnor som pratar om någonting annat än män). Nu förklaras det av att det är just män de frigör sig från. Misshandlande makar eller pojkvänner, en kontrollerande far, mäns dömande ögon, det patriarkala synsättet på kvinnor. De tar för sig och skapar sina egna öden, även om det sitter långt inne ibland.

"Kvinnorna på Weyward Cottage" fick 4/5 i betyg. 

FredagsFilmen: Pig

Aprils favoritfilm blev lite oväntat "Pig" med Nicolas Cage i huvudrollen. Jag hade inga stora förväntningar, men hade hört bra om den, så jag blev lite överraskad av filmen i sin helhet. Dessutom visar Nicolas Cage här - återigen - vilken fantastisk skådespelare han är. Faktiskt. Han har kanske lite otur med sina manusval ibland, men han är väldigt mångsidig i sitt skådespeleri och kan med bravus axla det mesta, från komedier till djupa draman. Så det så.

Bildkälla Collider

Tryffeljägaren Rob är en ensling som bor långt från andra människor. Hans enda sällskap är hans älskade tryffelgris. När hon blir stulen beger sig Rob ut för att söka efter henne, och hans letande tar honom tillbaka till Portland, Oregon, och ett förflutet han hade velat glömma.

Lite John Wick, fast med en gris. FIlmen blev oväntat våldsam några gånger, men mest är det en film om en inre resa och att få vara den man vill. Och så klart den djupa vänskape som kan uppstå mellan en människa och ett djur. En liten filmpärla som jag varmt rekommenderar. 
"Pig" finns att streame på SVT Play till 10 maj, och finns också på HBO Max.