"Lila hibiskus" av Chimamanda Ngozi Adichie

Jag har tidigare läst både "En halv gul sol" och "Americanah" av Ngozi Adichie och tyckt väldigt bra om dem. Det var alltså med ganska höga förväntningar jag satte mig till rätta och började läsa hennes debutroman, "Lila hibiskus".

Bildkälla The StoryGraph

Det börjar på palmsöndagen när Kambilis storebror, Jaja, vägrar ta nattvarden och deras far i ilska slänger iväg mässboken så att den krossar alla moderns älskade balettfiguriner.
Fast egentligen börjar det långt innan. Med en far som leder sin familj med järnhand mot en hotande undergång. Han har sin egen uppfattning av vad som är gott och ont, rent och syndigt. Hotet om bestraffningar är aldrig långt borta.
Men där en minst anar det kan en kärlek växa fram, en längtan efter frihet och förhoppningar om en ljusare framtid.

Det är ett ganska mörkt familjeporträtt som målas upp här. Kambili, hennes bror och mamma tassar på tå kring en pappa som alltid vet bäst och gärna visar det med våld. Det blir stundtals väldigt mörkt, och kan ibland vara svårt att läsa. Samtidigt finns det hopp, det som får symboliseras av den lila hibiskusen.
Boken är välskriven, men jag tyckte den var svår att läsa. Inte bara för att temat var mörkt, utan också för att tempot i den var långsamt. Ibland flög jag fram i texten, men oftast orkade jag bara läsa korta bitar i taget. Boken är väldigt karaktärsbaserad, och utvecklingen av Kambili och Jaja är centrala i berättelsen. Hur de kommer fram till att det kanske inte just det här livet de vill leva, de vill ut ur sina påtvingade skal. Det finns en befrielse i berättelsen, men det krävs väldigt mycket för att komma till den.

Boken är uppdelad i flera delar, och börjar egentligen någonstans mitt i, sett ur kronologisk synvinkel. Vi börjar med palmsöndagen och det som hände då, för att sedan få veta vad som hände flera månader innan den händelsen, och vad som ledde fram till Jajas trots mot fadern. Efter det får vi så klart veta konsekvenserna av hans trots, och ännu en bit in i framtiden. Jag gillade det upplägget, för det levandegjorde berättelsen på ett kanske lite oväntat sätt. Det passar bra in med berättelsen i stort.

Jag gav "Lila hibiskus" betyget 3/5. En helt okej inkörsport till Chimamanda NgoziAdichies författarskap,men inte den bästa boken hon har skrivit.