lördag 20 april 2013

Friendship is a special kind of love

Det är ingen hemlighet att jag just nu inte mår så bra. Det händer en hel del inom mig som jag inte mår bra över. Jag känner mig stressad och orolig och har ständigt adrenalinpåslag och är en sorglig låt från att börja störtböla ungefär konstant.
Men jag överlever.
Jag är himla bra på att le och låtsas.
Grejen är bara den att jag inte orkar låtsas hela tiden. Och tack och lov har jag fristad bland mina vänner där jag inte behöver göra det.
Där jag kan låta mitt leende slockna och bara vara. Tyst. Pladdrig. Den jag är och vill vara just där och då.

Det finns många anledningar till varför jag mår som jag gör men minnen från förr (som jag skrev om igår) är en bidragande orsak. Kombinerat med stress, dålig grej som hänt i skolan, oro för framtiden och lite allmän sorg så blir det liksom... dåligt... efter ett tag.

Så där så man tappar lusten att måla naglarna. Därför att man är stressad så man skakar och nagellacket hamnar överallt och inte bara på nageln. Och för att det händer skit i nagelbloggarvärlden. Den som var så fine and dandy och alla var så snälla mot varandra förut. Vad hände?

Anyhow - jag svamlar. Och jag har troligen inte sagt det sista om det här. Ville bara säga till mina vänner som läser det här - jag älskar er och tack så mycket.

8 kommentarer:

  1. Från mig som faktiskt inte känner dig så bra alls, men som oftast försöker vara snäll mot mina lack-vänner, så får du här en cyberkram. Hoppas den värmer lite iaf. Hos mig får du vara precis som du vill.

    SvaraRadera
  2. Du vet att vi finns, det är bara att komma så står teet färdigt och öronen öppna. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet. Du är en av dem jag menar. Och tack för teet. :)

      Radera
  3. Hade jag bott kvar I Orebro så hade vi ju lätt hängt. <3 kram från Lindchen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan du fethaja att vi hade. Nästa gång du är i stan så våldsgästar vi Perny och dricker te som den britt du blivit. Puss!

      Radera
  4. Så synd att en annan inte bor kvar i Örebro, annars hade jag gärna träffat dig. Men vem vet, vi åker ju ofta dit för jag har ju familjen kvar där.
    Jag hoppas verkligen att du kan slappna av och bara vara med dina vänner och familj. Och jag hoppas också att du ska få må bättre.
    Det hände mycket jobbigt inom nagellacksvärlden och kan fortfarande göra det ibland.
    Jag har valt att stänga av aviseringarna och går bara in i gruppen och läser när jag vill.
    Jag är glad att vi kan höras via FB.
    Skickar varma kramar till dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag valde att gå ur FB-gruppen. Dels för att jag inte kände mig välkommen men till största del för att det bara blev för mycket.
      Jag släcker små bränder överallt och försöker att inte utsätta mig för sådant jag vet ökar på min stress.
      Det kommer bli bättre, men det kommer ta ett tag innan det gör det.

      Radera

Tack för din kommentar!

Jag förbehåller mig rätten att radera kommentarer som är: spam, reklam, otrevliga, irrelevanta för inlägget och/eller anonyma .