Mrs Data läser sagor

Det har sina fördelar att vara en fangirl tydligen. En av dessa fördelar är när någon man obsessar lite över skriver en bok (eller tre) som man "måste" ha i sin ägo. Och när man sedan läser sagda bok och bara älskar den så gör det inte direkt saken sämre.

Chris Colfer är en sådan där talangfull ung man som jag beundrar, så det gör ju ingenting att jag har blivit lite förälskad i hans roman "The Land of Stories: The wishing spell". (Enda anledningen till att det tagit mig ganska lång tid att läsa den här, beror på att jag samtidigt har läst en massa fanfics som inkluderar Chris Colfers rollfigur från Glee, Kurt Hummel.)

Bild lånad från AdLibris.

Tvillingarna Wishington, Alex och Conner, bor med sin mamma i ett tråkigt hyreshus. De är varandras motsatser i mycket, Alex är något av en plugghäst medan Conner ofta somnar när deras lärare håller lektioner. Något de har gemensamt är kärleken till varandra och sorgen efter deras far som gått bort i en bilolycka. Deras far berättade ofta otroliga sagor för dem som han lärt sig av sin mamma, tvillingarnas farmor.
När tvillingarna fyller år får de hennes gamla sagobok i present. En bok som visar sig vara magisk och innan tvillingarna vet ordet av så har de färdats in i sagornas värld.
Här lever alla deras sagohjältar och hjältinnor sina liv. Prinsessan Cinderella väntar sitt första barn, Red Riding Hood har blivit vald till drottning över sitt eget kungarike och Goldilocks är på flykt från rättvisan, anklagad för inbrott och stöld.
Tvillingarna får av en slump höra talas om The wishing spell som ska kunna föra dem tillbaka till sin egen värld. Problemet är bara att någon annan också vill använda sig av den trollformeln, den förrymda och ondskefulla Evil Queen. Äventyret kan börja.

Det är från ingressen i den här som jag har fått min nya headertext: "One day you will be old enough to start reading fairy tales again." C.S. Lewis. Och det är precis vad jag har blivit inspirerad att göra, läsa sagorna som de är nerskrivna. Snarare än de Disney-tillrättalagda versionerna. Jag älskar Disney, men riktigt sådär snuttegulligt är det oftast inte i originalsagorna.

Betyg på den här då? 4/5. Jag blev lite tårögd här och var om jag ska vara ärlig. Då har texten hittat in i hjärtat känner jag. Även om mitt antagande är att den här är skriven för en betydligt yngre publik är mig själv, låt säga högstadieåldern. Kanske?
Det fina i kråksången är att Chris Colfer har skrivit en fortsättning på den här. "The Enchantress returns" kommer ut i augusti. Vad mig anbelangar kan han få skriva hur många böcker som helst om den här världen, om de ska vara så här bra.